Att lyda en främling (5)
Efter att ha tagit sig ut ur varuhuset efter det sjaskiga knullet med den främmande mannen på varuhusets toalett, körde Gunilla raka vägen hem och ställde sig i duschen.
Hon tvagade sig ordentligt, tvättade bort alla tecken på det som hade hänt. Lät vattnet strila över kroppen och hoppades på att känna sig ren. Men hela tiden spelades scenen upp i hennes huvud, om och om igen. Hela den vansinniga tillställningen, hur hon blivit penetrerad bakifrån, utnyttjad av mannen för hans egen brunsts skull, hur han hällt ut sperman ur kondomen så att den rann ner mellan skinkorna, slängt gummit på hennes ryggslut. Hur hon nästan blivit ertappad av en annan man medan hon...
Hon hade inte kunnat låta bli. Det hade varit solkigt och smutsigt och snuskigt, och det första hon hade gjort när mannen försvann var att trycka upp två fingrar i sig själv. Varför? För att kåtheten brusade i henne... Hon förstod inte hur det kunde vara så, men där hon stod i duschen höll hon till slut munstycket mellan benen, särade på sina nedre läppar och lät vattenstrålarna spela mot könet, fick så äntligen utlopp för det hon, obegripligt nog, känt så starkt på den där toaletten.
Hon hörde ingenting av den främmande mannen på ett antal dagar. Detta var tydligen hans nya giv, att låta henne vänta. Hon bestämde en ny träff med Max, mannen hon träffat via dejtingsajten nyligen, och tillbringade en trevlig kväll i hans sällskap på söndagen. När han undrade om hon ville följa med honom hem tackade hon nej. Måndag var ju arbetsdag. Hon ville vara fräsch och utvilad. Och det var sanning.
Hon hade precis gått och lagt sig med en ny s.k. succédeckare när den lilla mobiltelefonen den främmande mannen använde för att kommunicera med henne ljöd. Hon var tvungen att kliva upp och leta rätt på handväskan för att få tyst på den, men vid det laget hade han lagt på. Missat samtal, stod det bara, och så hans nummer. Hon skulle precis stänga av den när den började ringa på nytt.
”Gunilla”, svarade hon.
”Hej, Gunilla. Tack för senast”, hördes mannens röst.
”Tack själv”, svarade hon, kom sedan på hur konstigt det lät.
”Jag är glad att du gillade det”, sade mannen efter en kort paus.
Hon visste inte vad hon skulle säga. Ville inte erkänna att hon ju faktiskt upplevt något hon inte riktigt begrep att hon kunde uppleva som lustfyllt, men ville inte protestera heller. ”Det var annorlunda”, svarade hon. Kom sedan på att inte det heller var världens mest vettiga svar.
”Jag har ännu en ovanlig upplevelse till dig”, sade mannen nu. ”När kan du vara längst ut på T-bryggan?”
Hon kände hur hjärtat började slå. ”Klockan har precis passerat elva”, sade hon.
”Och?”
”Jag vet inte hur det är med dig, men somliga av oss måste jobba för brödfödan.”
Hon hörde mannen skratta till. ”Då säger vi så här, Gunilla. Om du inte kommer till T-bryggan ikväll så kör vi ett nytt varv på varhuset imorgon, men då ska jag ta dig i det andra hålet.” Hon flämtade till. ”Mig kvittar det”, fortsatte mannen. ”Hur ska du ha det? T-bryggan ikväll eller varuhuset imorgon?”
När hon sade att hon kunde vara vid T-bryggan om 45 minuter var hon inte alls säker på att hon hade sagt nej, även om han inte hade hotat med det andra. Medan hon körde kom hon ihåg hur ordentlig hon hade varit när hon tackat nej till att följa med den andra mannen hem. Han som var så korrekt och hövlig och... Måste jobba imorgon... Men när den här konstiga, nästan råbarkade mannen ringde, då klädde hon på sig och begav sig ut i natten...
Så här en söndagkväll var stranden helt tyst. Det var möjligt att en och annan hundägare rastade sin ögonsten på hundrastplatsen en bit bort, men när hon tog stegen upp till bryggan märkte hon inte av någon annan människa. Det började bli höst, och vinden som blåste in från havet var inte helt snäll. Varma sommardagar var den här bryggan packad med badsugna människor i alla åldrar. Natten mellan söndag och måndag i början av hösten, tyst som i graven. Spridda moln åkte förbi på himmeln, men någon Måne syntes inte i sprickorna mellan dem. Inte ikväll. Hennes ögon vande sig dock snabbt vid mörkret, och hon hade inga problem med att snabbt söka sig längst ut på bryggan där tvärstrecket på t:et ståtade med både bänkar och vindskydd.
Det var först när han talade som hon såg honom. ”Hej, Gunilla. Ta av dig kläderna.” Han satt och tryckte i skuggorna längst in till vänster. Hon mer anade än såg att han även denna gången hade rånarluvan på sig. Hon vände sig om. Såg inte minsta tillstymmelse till liv, inga konturer av någon på stranden, ingenting. Bara vinden som blåste in från havet, hur det lyste i fönster i avlägsna flerfamiljshus. Och så mörket som gjorde att hon knappt ens såg vågorna som hon visste måste finnas under henne.
”Det är kallt”, sade hon.
Den främmande mannen fnös till. ”Det är varmare när man sitter i lä. Men först vill jag att du klär av dig naken.”
Hon visste inte om mannen kunde se henne ordentligt eller inte. Nästan som en liten protest, eller bara för att det var så sent, hade hon klätt sig i det som råkade ligga framme. Det fanns ingenting som tvingade henne att göra som han sade, hann hon tänka. Hon kunde ju vända om, strunta i att leka hans lekar... Men hon hade haft sådana tankar många gånger förr, och än hade hon aldrig tagit sitt förnuft till fånga. Hon började dra ner dragkedjan i jackan.
”Kom hit”, hörde hon hans röst från mörkret när hon stod naken och kände den kalla vinden mot sin nakna hud. Hon tog högen med sina kläder och gick mot ljudet av hans röst. Såg när hon kom närmare att han mycket riktigt hade rånarluvan på sig. ”Lägg ifrån dig kläderna och ställ dig framför mig.”
Hon gjorde som han sade, kunde nästan känna hur hennes egen viljestyrka lämnade henne. Som för några veckor sedan kom hon att tänka hur mannen skulle kunna ha livet av henne och tippa ner hennes livlösa kropp i vattnet. Istället kände hon hur han drog fingrarnas baksidor mot hennes venusberg. Hon rös till, inte enbart för att det var kallt, för här stod hon i alla fall i lä för blåsten. ”Vissa smärre brister i lydnaden har det varit”, sade mannen. ”Men på det stora hela sköter du dig fint, Gunilla.” Hon höll på att säga ”tack”. Hon kunde inte vara riktigt klok. ”Men i fortsättningen tycker jag att du ska börja lägga dig vinn om att hålla dig bättre ansad härnere. Det är visst lite si och så med rakningen.”
Hon kände hur hon ilskande till. ”Det är väl för fan jag som bestämmer...” Och där högg mannen av hennes ordflöde.
”Fel, Gunilla. Helt fel. Det är jag som bestämmer. Har du glömt det? Eller är du angelägen om att ta reda på vad som händer när du inte lyder?” Han gjorde en paus. ”Nästa gång vi träffas ser du till att vara alldeles slätrakad. Är vi överens?”
”Det får du väl se då”, svarade hon.
Till hennes förvåning skrattade mannen högt. ”Det är alltid lika roligt när du försöker dig på den kavata stilen”, sade han. ”Det brukar inte vara så länge.”
Hon ville snäsa av honom, men kom inte på något fyndigt att säga. Och när han sade åt henne att vända sig om gjorde hon som han sade. Kände snart hans händer mot hennes skinkor, sedan hans läppar. Kände hur den kyliga kvällsluften och hans heta andedräkt fick det att streta och spänna i huden. Någonstans i gyttret av lampor som syntes på håll fanns det en massa människor hon kände; kollegor, vänner och andra. Hon kände hur vinden snabbt virvlade förbi hennes bröst och tänkte hur annorlunda allt skulle vara om de fick reda på det här... det hon gjorde nu. Hur annorlunda hon skulle betraktas av dem. Och plötsligt kände hon sig ensam. Vem pratade man med om sådant här egentligen? Det är klart att hon hade pratat om män och sexuella upplevelser med sina väninnor, men det här gick utanpå det mesta... Det här... Det var sådant hon var tvungen att hålla för sig själv. Hålla borta från andras blickar... deras vetskap.
Så kände hon mannens fingrar mot venusberget igen, hörde hur han sade åt henne att ställa sig mer bredbent. Kände hans fingrar förflytta sig nedåt. Kände en akut spänning i maggropen... och någon annanstans. Kände hans fingrar smeka alldeles vid sidan om hennes blygd, sedan sära på henne, öppna henne, smeka över hennes hål, upp i skåran mot klitoris, gnida och röra sig mot henne...
Hon flämtade till. Hur kyligt den än var... hur märklig hela den här leken var... hon kunde inte låta bli... Hon tände till... blev medveten om hur saven rann till... kände hur hennes kön förberedde sig för att ta emot...
”Så, du kan klä på dig och åka hem nu”, sade mannen.
”Va?” sade hon. Hon kunde inte hjälpa det. Hon förstod ingenting. Just när hon... Han måste ju känna det... Han hade ju precis dragit fingrarna genom den värsta fukten. ”Jag vill att du åker härifrån”, sade mannen.
Hon kände sig alldeles förvirrad. Förstod absolut ingenting, men gjorde som hon var tillsagd. Eftersom hon inte förstod sig på situationen förstod hon heller inte hur hon skulle hantera den. Hon drog snabbt på sig alla kläderna och kände sig i alla fall glad över att bli lite varmare. Sedan gick hon.
Hela vägen hem snurrade det i hennes huvud. Hon förstod sig inte alls på det här. Vad hade mannen i kikaren? Vad var det för konstigt spel han höll på med? Det tog tid innan hon lyckades somna...
...och trots alla goda föresatser var hon inte precis i form när hon kom till jobbet dagen därpå. Kanske just därför var hon heller inte på sitt allra bästa humör när mannen så ringde igen på kvällen. Men så blev det som det ändå alltid blev. Hon gick med på att träffa honom en kort stund. Hon lyckades till och med få honom att gå med på att träffa henne i en mindre park nära henne, mot att hon skulle bära kjol utan trosor.
Han smög på henne bakifrån i parkens mörkaste hörn. Hans hand letade sig omedelbart upp under hennes kjol. Sedan kom hans ord: ”Jag tyckte jag sa åt dig att raka fittan ordentligt.” Sedan var han borta.
Hon härsknade till. Jävla idiot. Vad fan höll han på med egentligen? Vad höll hon förresten själv på med? På tisdagen kom samtalet redan när hon höll på att packa ihop för att åka hem. Trots sin tidigare irritation körde hon en tur ner om hamnen som han bad henne. Och när han än en gång upptäckte att hon inte hade gjort som han bad henne skickade han hem henne: ”Ska det vara så jävla svårt att raka fittan, Gunilla? Åk hem och gör det med en gång.”
Hon gjorde det givetvis inte. Hon vägrade att göra det. Hade kanske lytt alla möjliga konstiga direktiv så här långt, men detta var droppen... att låta den här främmande tokstollen bestämma om hon skulle raka sig eller inte. Aldrig i livet. Nästa eftermiddag hände samma sak. Hon körde ner i hamnen, mannen lyfte på hennes kjol och sade sedan till henne att åka hem och raka sig.
Än en gång brydde hon sig inte om hans direktiv. På kvällen kom ett kryptiskt SMS: ”Morot eller piska?” Hon brydde sig inte om att svara.
Torsdag eftermiddag efter jobbet, nytt möte i hamnen. Samma fars utspelade sig. På fredagen när hon slog på telefonen hittade hon ett nytt SMS: ”Skicka bild som bevis för att du har gjort som du är tillsagd.” Det kunde hon såklart inte, men hon började själv nu känna att hon trots allt behövde få ordning på könsbehåringen, inte minst eftersom hon hade bestämt träff med Max nästa dag.
Så när ett SMS kom tidigt på lördagen var hon nyrakad sedan kvällen innan. Inte bara renrakad, utan lenrakad som aldrig förr. Något som bara hade råkat bli när hon väl stod i badrummet... Något i hennes undermedvetna hade klickat igång, precis som kameramobilen klickade till när hon fotograferade sig själv. Hon brukade alltid se till att hon var prydlig, men aldrig hade hon avlägsnat minsta lilla hårstrå på det här viset.
Svaret lät heller inte vänta på sig: ”Det var på tiden. Jag ser fram emot att få känna efter...”
Det rös till i henne, men hon hade inte tid med det här nu. Hon hade en träff.
Om hon hade hoppats att bli hembjuden till Max, så grusades snart de förhoppningarna. Han hade själv familjeärenden som han måste ta hand om, så det fick räcka med en för all del trevlig lunch. Kvällen tillbringade hon hemma för sig själv, och skickade några rader fram och tillbaka på dejtingsajterna hon använde. Den främmande mannen hörde inte av sig.
När hon hade gått och lagt sig kände hon sig egendomligt besviken över detta. På söndagen hörde Max av sig och frågade om de inte kunde göra något tillsammans nästa helg. Jo, svarade hon, det kunde de säkert. Sedan gick hon och pysslade hemma. Det var inte förrän hon precis höll på att krypa ner i sängen som den lilla telefonen ringde.
”Gunilla”, svarade hon. Utan vidare kände hon hur nerverna var på helspänn.
”Jag vill inspektera din nyrakade fitta. T-bryggan igen, precis som förra söndagen.” Sedan bröts samtalet.
Inte en gång till. Hon borde ringa tillbaka, säga att det var omöjligt. Istället befann hon sig snart precis som förra söndagen vid den här tiden nere vid den ödsliga strandremsan och bryggan som sträckte sig rakt ut i mörket. Fast det var lite ljusare den här gången, med en halvmåne som kastade åtminstone lite ljus över det hela. Men det gjorde i sin tur bara allting nästan ännu lite kusligare. Hon rös till fastän det var vindstilla ikväll och började gå utmed bryggan.
Precis som förra söndagen satt mannen i skuggorna och tryckte. Men i månskenet var skuggorna lite färre om än kanske mer hotfulla, och hon kunde tydligt uppfatta att han bar rånarluva. Hon visste att orden skulle komma redan innan han sade dem: ”Klä av dig.” Hon gjorde som han sade. Den här leken hade pågått tillräckligt länge nu för att hon inte längre skulle tveka inför sådant. ”Kom hit!”
Hon visste redan medan hon gick mot mannen vad som skulle hända först. Mycket riktigt. Han strök med fingertopparna mot området där hon omsorgsfullt avlägsnat minsta lilla hårstrå. ”Där ser du, Gunilla. Det var väl inte så svårt när du väl kom dig för att lyda? Känns det inte skönt?” Hon tänkte inte svara på det, utan stod där bara medan hon kände hur han drog fingertopparna över den lenrakade huden. ”Det känns riktigt fint”, mässade mannen vidare. ”Jag kan inte säga tillräckligt ofta vilken fin fitta du har, Gunilla. Och när du rakar den så här fint... Vad tror du jag vill göra med den?”
Det högg till i henne som det brukade när han talade så här vulgärt. I början hade hon inte alls tyckt om det, hade aldrig riktigt gillat snuskprat, men efter hand hade den känslan allt mer kommit att blandas upp med något annat, något som hon fortfarande inte riktigt kunde förlika sig med...
”Ner på knä!” Befallningen kom som ett piskrapp. Hon fattade först knappt att den hade kommit. Inte förrän mannen sade: ”Du har fortfarande lite svårt för att göra som du är tillsagd.” Hans tonfall talade om för henne att det var något han inte tänkte tolerera. Ta dina kläder och gå din väg, sade en röst i hennes huvud. Istället sjönk hon ner framför mannen.
”Hur många dagar tog det innan du till slut gjorde som jag bad dig?” frågade mannen.
”Jag höll inte räkningen”, svarade hon.
”Fem dagar”, sade han. Såklart att han höll räkningen. ”Det är knappt ens lydnad. Det bor visst en liten rebell i dig, Gunilla, fastän du ser så ordentlig ut.” Hon visste inte vad hon skulle svara på det. Satt bara nervöst och lät mannen pladdra på, någonting om att han kanske skulle bli tvungen att ta i lite för att ta ur henne hennes fasoner. Satt plötsligt och drog ner hans gylf när hon förstod att han begärde det av henne – fast han var tvungen att säga det två gånger. Plockade fram hans långa, stela organ. Kom att tänka att det var något av det mest befängda hon någonsin gjort, att sitta längst ute på den här bryggan i månskenet, naken och med en främmande mans lem i handen... Fast ändå så likt en händelse i ungdomen... Det var rånarluvan och lydnadsaspekten som gjorde det här så konstigt, så främmande för henne...
När han begärde att hon skulle resa sig upp igen gjorde hon det. Precis som förra gången fick hon ställa sig med ryggen mot honom, sära lite mer på benen, låta hans händer, hans fingrar vandra över hennes skinkor och in mellan benen, smeka över den lena rakningen, över hennes blygd, innanför hennes blygd. Som förra gången såg hon ut över stadens ljus, alla de fönster där det bodde människor som ännu inte gått och lagt sig... Kände hur den här konstiga leken skilde ut henne från alla de där människorna... Kände hur mannens vana händer fick huden att bli varmare, att knottra sig lite... visste att han kände hur hon blev lite fuktigare... omöjligt att inte bli det... motvilligt fuktig... motvilligt...
Hon kände hur han själv ställde sig upp. Hans styva lem tryckte mot hennes ena skinka och hon kände lite av hans vätska mot huden. Hans händer letade sig upp och kramade om hennes fylliga bröst. Fingertopparna nuddade mot hennes bröstvårtor som stelnade till än mer än de redan gjort av kvällsluften. När han vred till kved hon till. Det kom som lite av en chock.
”Kverulera inte nu, Gunilla”, kom hans röst, alldeles intill hennes öra. ”Lite straff får du väl ha för att det gick fem dagar innan du kom dig för att göra som jag sade?”
*****
Inte heller nu sade hon något. Under veckan hade mannen kommit fram till att han var tvungen att skruva upp leken ett snäpp, för att visa att han menade allvar. Kvinnan kunde ju alltid välja att dra öronen åt sig, men det var en risk han fick ta. Han hade ju tagit några risker redan, och det hade fungerat så här långt...
Han tog tag i hennes hand, såg till att hennes fingrar rörde vid hans hårdnad som fortfarande tryckte mot hennes mjuka stjärt. Hon lät fingrarna vila där, men rörde dem inte medan han fortsatte att krama hennes fylliga byst. Sedan nöp han till i hennes bröstvårtor och kände hur hon ryckte till. ”Vad ska jag göra med dig, Gunilla?” viskade han i hennes öra. ”Vad kommer att få dig att förstå att du måste lyda?”
Än en gång var hon helt tyst. Det var ett effektivt motgrepp, samtidigt som han förstod att utnyttja det. ”Vänd dig om”, sade han. Hennes fingrar lämnade hans lem, och han lät själv sina händer lämna hennes bröst när hon ställde sig ansikte mot rånarluva med honom. Han lade händerna på hennes axlar. ”Ner på knä”, sade han. ”Visa mig att du kan lyda.”
I måndunklet var det svårt att se hennes ansiktsuttryck. Hon sjönk i alla fall ner, och medan vågorna skvalpade under dem knäppte han upp byxorna och lät dem falla till bräderna tillsammans med kalsongerna, tryckte in sitt manskött mellan hennes bröst, masserade lemmen med hennes mjuka kullar innan han lät fingrarna knipa åt om hennes bröstvårtor och dra till.
Han hörde tydligt hur hon flämtade till. Det var inte direkt något kåtstön, men det hade sin effekt på honom. Han kände en våldsam lust att dra henne hårt i håret, daska till henne på brösten, penetrera henne både här och där, spetsa henne, låta den långa staken dunka i botten på henne... både här och där...
Istället nöjde han sig med att själv sjunka ner så att han på nytt satt på bänken. Han sträckte fram ena handen och sköt upp den mellan hennes ben, kände värmen där trots kvällsluften, brydde sig inte om att hon hade benen nära varandra, tvingade upp handen mellan låren, tvingade in handen mot hennes kön, fick sedan in ett finger som lade sig i hennes skåra. Kände nu fukten också...
Han tyckte sig känna hur hon darrade. ”Fryser du, eller är du en kåt liten slyna?” sade han. Han kände en stark lust att chocka henne, att komma med något som vida översteg det hon varit med om så här långt.
”Det är lite kyligt”, mumlade kvinnan nu.
”Ljug inte för mig”, sade mannen och tryckte hårt upp handen mellan hennes ben. ”Du är en kåt liten slyna, eller hur?”
Detta svarade kvinnan inte på. Mannen tvingade sin hand rätt, så att han kom åt att trycka på med ett par fingrar. Tryckte på och struntade i det lilla motståndet innan fingrarna åkte upp i kvinnan, som kved till. Han rörde fingrarna fram och tillbaka några gånger. Med den andra handens fingrar strök han på nytt över hennes lena venusberg. ”En fin, våt liten fitta, Gunilla”, det är vad du har. Han tyckte sig höra hur hon flämtade till. ”Det är vad jag också minns. En fin, våt liten knullfitta.” Han pressade upp fingrarna lite till, så långt det gick, kände hur kvinnan stelnade till igen. ”Hur är det nu, Gunilla? Är din fina, våta lilla knullfitta sugen på kuk igen, så säg?”
När kvinnan än en gång undlät att svara tog han med handen på hennes nacke och tryckte snabbt ner henne mot sin erektion. Han var inte ute efter att hon skulle suga honom, utan tog bara med den andra handen och drog med kuken över hennes ansikte... över kinderna, pannan, hakan, läpparna, näsan... var medveten om hur hans försprut smetade av sig. ”Säg nu hur du vill ha det, Gunilla”, sade han sedan. ”Annars får du vackert finna dig i det jag bestämmer.”
Hennes stumhet fortsatte oförminskat. Han sköt bort hennes huvud medan han famlade på bänken efter kondomen som låg där i sin lilla plastförpackning. Han räckte den till henne. ”Trä på den!” befallde han.
Oavsett vad kvinnan ville eller inte ville så gjorde hon som han sade. Han kände hur vällusten sög i honom när hennes fingrar slöt sig om honom för att dra ner gummit över styvnaden. Han reste sig och daskade till henne på kinden med lemmen när hon var klar. Såg förvåning i hennes ögon. Sade nu ingenting, utan såg till att manövrera henne hårdhänt, fick henne att luta sig fram och lägga upp händerna på bänken. Drog henne sedan bakåt så att hon putade med stjärten, fick henne att föra isär benen.
Han drog med handen mot hennes sköte. Kände igen den fuktiga värmen där. Ställde sig på knä bakom henne, spärrade upp hennes blygdläppar med ena handen medan han drog med kuken i skåran. Retades särskilt runt hålet. Kunde märka hur det blev ännu lite halare där. ”Hur är det, Gunilla? Är du en liten slampa som är hungrig efter kuk?”
Hon sade ingenting, men han tyckte sig mer ana än höra hur hon gnydde till. Just då kom en vindpust som dolde alla andra ljud. ”Vet du, Gunilla?” fortsatte han. ”Ibland måste man kunna be om det man vill ha.”
Om hon fattade vinken så gav hon inte ifrån sig något tecken på det. Mannen drog på nytt kuken i skåran, flera gånger om från hålet upp till klittan och tillbaka upp igen. Drog den runt könsmynninen, låtsades att han var på väg att penetrera henne, drog sig sedan tillbaka. Tryckte sedan kuken mot hålet igen, höll kvar den där medan han började massera kvinnans klitoris med snabba rörelser.
Nu gnydde hon så att han visste att han hade hört det. ”Hur ska du ha det, din kåta slampa?” sade han. ”Vill du ha nåt får du be om det.”
Inte heller den här gången sade kvinnan något, detta trots att hennes upphetsning uppenbarligen hade ökat. Tydligen var hon för stolt för det. Han fortsatte behandlingen ett tag till, hörde hur hon flämtade högt, drog sig tillbaka, tryckte sedan utan omsvep upp två fingrar i henne, kände hur hennes hål var som en honungsburk där hon savade. Tryckte fingrarna hårt i henne, var hänsynslös mot henne, hörde hur ljudet av safterna fyllde kvällsetern. Tog sedan med sin lediga hand och drog henne hårt i håret. ”Säg det då”, hetsade han, ”be om det!”
Inte heller nu sade hon något. Han tryckte fingrarna ännu hårdare i henne, pullade henne hårt medan han slet i hennes hårsvall, hörde hur hon kved till, kände hur den egna kåtheten spände i organet. Drog sedan ut fingrarna, slet hårdare i kvinnans hår, drog runt henne så att han fick tag i hennes huvud och kunde pressa ner henne över sig. Tryckte kuken långt in i hennes mun och höll kvar där. ”Tänker du inte säga något kan du lika gärna använda munnen till något vettigt”, sade han. Drog sedan ut kuken. Hörde hur hon flämtade medan hon försökte ta igen sig efter det plötsliga överfallet.
Han kunde inte alls läsa av henne. Hade ena handen mot hennes bakhuvud och den andra runt den egna lemmen, fick upp hennes ansikte och slog lemmen mot hennes läppar för att markera att hon skulle öppna dem. Kände att hon var lite mosträvig och fick sköta det mesta själv. Hade blivit taggad av att hon visade sig lite motvillig, stötte den gummiöverdragna kuken i hennes mun, struntade nu i hur hon kände sig, blev uppfylld av en känsla av att vilja utnyttja henne maximalt. Han hade för den delen kommit förberedd. När han kommit hit hade det bara varit en av många möjligheter han övervägt, men nu började det kännas allt mer som om det skulle bli så...
Han drog ut kuken ur hennes mun, drog den saliv- och glidmedelsinsmorda saken runt hennes kinder och haka. Fick på nytt ner henne på knä så att hon stod framåtlutad över bänken. Tryckte på nytt upp kuken mot hennes fitta. ”Vill du ha får du be mig!” sade han.
Hon vägrade fortfarande att svara. Han hade en liten flaska i handen som han korkade upp. Hällde ut en del av oljan i den mellan hennes skinkor, lät den rinna ner över hennes anus. Om hon förstod vad han var ute efter så visade hon det inte... I alla fall inte förrän han tryckte kuken mot det lilla hålet. Då vaknade hon till liv: ”Nä, vet du vad!” utbrast hon.
Han slet tag i hennes hår. ”Vet jag vad, Gunilla? Har du aldrig fått känna på att ta den bak förr? Eller är det som du bara måste göra dig till?”
”Vem tror du att du är?” fräste hon.
”Du kan lätt avstyra det”, svarade han. ”Säg bara hur gärna du vill att jag skall knulla din fina, nyrakade, våta, slampiga fitta. Be mig att jag skall göra det.”
Han väntade med kuken vilandes mot hennes trånga stjärthål, men det kom inte ett ljud över hennes läppar. Han tryckte till. Fortfarande inte ett ljud. Han tog ett djupt andetag och pressade sig snabbt förbi hennes ringmuskel.
Sedan började han jucka medan han höll henne hårt i håret med ena handen. Den andra handen använde han till att massera hennes klitoris. Hon kved högt nu, men riktigt vad det var hon kände var inte lätt att veta. Mannen var inte längre intresserad av det heller. Han njöt av att känna hur hennes trånga hål sög tag i honom medan han stötte i henne med sitt långa organ. Och kanske just därför var han inte helt beredd när hon plötsligt stönade till. Hon hade tydligen försökt att dölja vad som hände henne, men när kroppen började krampa kunde ingenting täcka över hennes orgasm.
Han stötte snabbare i henne medan hon stönade fram klimax. Svällde och tömde sig med ett eget högt stön medan han kände hur hennes trånga stjärthål nästan klamrade sig fast kring honom. Snabbt vräkte han sedan omkull henne på träbräderna, slet av sig kondomen och släppte ut innehållet rakt över hennes ansikte. Han visste redan när han gjorde det att det var ett förnedrande tilltag, men någonting drev på honom... adrenalin, eller något annat han hittat inom sig själv...
”Nästa gång hoppas jag du är mer medgörlig”, sade han sedan. ”Fast det beror såklart på vad det egentligen är du vill.” Han drog snabbt på sig byxorna och slet åt sig sina saker innan han kastade en sista blick på henne. Hans sperma glänste i månskenet där det rann över hennes ansikte. Det krävdes inte många steg för att han skulle hamna utom synhåll. Han vände sig inte om en enda gång när han raskt gick mot bilen.
Det tog tjugo minuter innan kvinnan dök upp. Han förundrades lite över att hon lyckats klä sig så propert igen. Vid det här laget var klockan närmare midnatt. I det svaga ljuset från gatlyktorna och månen gick det inte alls att se att något särskilt skulle ha hänt kvinnan. Om det hade synts mer med mer ljus var inte lätt att veta.
Han såg hur hon satte nyckeln i startlåset och vred om. Väntade tills hon hade hunnit en bit innan han själv startade motorn och följde efter.
*****
Det fick vara hur sent det ville. Det första kvinnan gjorde när hon kom hem var att ta en dusch. Något annat var inte att tänka på. Medan vattnet strilade över henne tog hon sig en ordentlig funderare.
När hon låg där hopkrupen på bryggan och kände hur mannens sperma rann i ansiktet där han tömt kondomen över henne hade hon blivit så förbannad att hon spontant hade velat ringa polisen. Men lika snabbt hade hon insett att det var omöjligt. Även om någon åklagare skulle få för sig att ta i ärendet, vilket verkade osannolikt, så skulle hon ändå få svara på obehagliga frågor i rätten: ”Varför sökte du dig ut dit när den här mannen ringde? Du måste väl ha misstänkt...?” Hela ärendet skulle säkert bli allmängods eftersom historien var tillräckligt befängd för att vara attraktiv för medierna.
Nej, det var uteslutet. Och nu när hon hade lite distans till händelsen kunde hon inse att något mycket mer fasansfullt gnagde i henne... Något som verkligen stack ut när hon mindes hur hon stått där på alla fyra och krampat. Mannen kunde inte veta det, men det var faktiskt första gången i hennes liv som hon tillåtit någon att... Tillåtit? Som någon hade trängt sig på där. Varför hade hon inte bara sagt nej? Varför hade hon varit för stolt för att säga det han velat att hon skulle säga, så hade hon antagligen sluppit ifrån att få hans brunst i baken. Det smärtade till lite när hon kom att tänka på det. Hon hade ju trots allt velat det andra, det vanliga...
Men nu fick det vara nog. Väl ute ur duschen var det sista hon gjorde innan hon gick och lade sig att stänga av den lilla mobiltelefonen och slänga ner den i underklädeslådan. Någon dag skulle hon ta med den till återvinningen. Det fick helt enkelt vara nog med den här leken nu.
Fler noveller av samma författare
Oj så kåt jag blev!