Av Mademoiselles välvilja
Jag kände mig nedstämd. Efter jag satt mig ned på vardagsrumsgolvet förblev jag sittande och kunde ej uppbringa ork ställa mig upp. Så förflöt en stund. Nu knackade det på dörren. Jag svarade inte trots att jag visste vem det var. Dörren var olåst och jag kände att jag kunde vinna sympati genom att bli funnen sittande såhär när personen slutligen stiger in. Sympati fanns också i anletsdragen hos Mademoiselle när hon slutligen kom in och satte sig på huk framför mig. Hon lyfte på min haka och tittade mig i ögonen. Det var en sådan där dag igen och Mademoiselle log medlidsamt - hon kände mig vid det här laget.
"Jag ska göra dig på bättre humör", sa hon mjukt och hjälpte mig på fötter. Jag lät mig fogligt ledas, och anade redan vilken sorts uppmuntran det kunde tänkas röra sig om. Vi befann oss i källaren - en plats vi inrett efter eget behag. Således hyste den nu en gallerförsedd inhägnad i vilken man kunde låsa in människor.
"Stig in", beordrade Mademoiselle i vänlig ton. Jag log emot henne och kände redan nedstämdheten lämna mig. Innan jag hunnit in, höll hon om mig en stund och gav mig sedan en lätt knuff in i fängelset.
"Ta av dig kläderna", kommenderades jag medan dörren låstes bakom mig. Vilken utstyrsel Mademoiselle föredrog se mig i varierade, men idag skulle jag uppenbarligen vara naken. Under en flyktig sekund skämdes jag över att det här var uppmuntran för mig. Mademoiselle gestikulerade åt mig att närma mig henne.
"Jag tycker att du rör dig för mycket i din fångenskap - jag vill ha lugn och ro", sa hon och drog mig emot sig genom gallret. Hon gav mig ett låsbart halsband och beordrade mig att sätta på mig det. Jag tvekade en sekund, men knäppte sedan mot bättre vetande det fast runt halsen. Jag fick en kort kedja och ett hänglås och instruerades låsa fast kedjan i halsbandet. Mademoiselle tog kedjans andra ände och låste fast den i gallret. Nu var jag förankrad till gallret så till den grad att jag knappt kunde huka mig utan att kedjan stramade i mitt koppel. Mademoiselle såg belåten ut - på hennes läppar spelade ett mjukt leende. Hon var enastående vacker, sedd genom fångenskapets galler.
"Vi är inte klara än", sa hon och fiskade upp ytterligare en kedja. Den drog hon runt min midja, och lät den sedan löpa från min svank ned mellan benen och upp igen på framsidan. Där drog hon åt och fäste med ett hänglås. Jag kunde redan känna hur kedjan började skava mellan benen.
"Vänd dig med ryggen mot mig", kommenderades jag varpå hon tog tag i mina armar och låste fast dem bakom ryggen med bojor.
"Sådär! Nu ska du väl inte kunna bli av med dessa", utropade hon glatt och fäste klädnypor i mina bröstvårtor. Jag kved lätt i mina bojor. Snart bultade båda bröstvårtor av dov smärta, samtidigt som kedjan mellan mina ben skavde. Mademoiselle höll en bollgag i sin hand och kommenderade mig luta mig fram emot henne. Trots den tilltagna storlek hon valt gled den snabbt på plats i min mun, och jag väntade trots mina inre tvivel lydigt medan den fästes bakom nacken. Mademoiselle såg riktigt belåten ut där hon beskådade mig från andra sidan gallret. Jag vred mig och stegade oroligt runt i så hög utsträckning som kedjan till gallret tillät. Mademoiselle sträckte in en hand, och vred mitt ansikte emot sig. Hon njöt, och den stora röda boll som höll mina käkar obarmhärtigt åtskilda försäkrade henne att jag inte skulle föra oväsen - den prekära situation jag befann mig i till trots.
"Säg bara till om du fått nog, så ska jag befria dig", log hon elakt. "Men då vill jag att du talar klart och tydligt." Hon kastade ett öga på bollen i min mun och såg närmast lekfull ut. Efter hon beskådat mitt lidande en minut sträckte hon sig in och petade på klädnyporna, och drog i kedjan mellan mina ben varpå jag flämtade ännu mer och försökte vrida mig bort ifrån henne. Kopplet runt min hals, och Mademoiselles grepp om mig genom gallret förhindrade det.
"Jag måste ut en sväng på ett ärende", sa hon slutligen. "Jag är tillbaka om ett par timmar, så var snäll under tiden." När jag såg henne lämna källaren och röra sig upp mot våningen över, slog den fulla innebörden av hennes ord mig, och insikten fick mig ropa högt mot bollgagen och våldsamt vrida mig i mina bojor. Jag hörde ytterdörren slå igen på övervåningen.
Vad hade jag låtit henne göra med mig? Först lät jag mig låsas in. Där kunde jag fortfarande satt stopp för vad som skulle komma att hända. Sedan lät jag mig låsas fast i gallret så jag knappt kunde röra mig, än mindre sätta mig ned och vila. Medan jag kontemplerade detta faktum stegade jag oroligt runt och försökte utnyttja det maximala omfång kedjan tillät. Mina bröstvårtor bultade, och det skavde mellan mina ben. Efter jag låsts fast i mitt halsband fanns ingen anledning streta emot längre. Hon hade mig i sitt våld och jag hade inte haft annat val än låta henne låsa fast mina armar och förse mig med klädnypor.
Tiden gick och jag längtade efter Mademoiselle. Min nedstämdhet var som bortblåst och det enda jag varseblev var här och nu. Mina sinnesförnimmelser konvergerade till en spiral av intryck. När Mademoiselle kom tillbaka och befriade mig skulle jag krypa ihop hos henne i vardagsrumssoffan. Vi skulle se en film och hon skulle stryka mig över håret. Vad duktig jag var som gjorde henne så belåten.
Då skulle jag inte behöva vara rädd längre. I Mademoiselles famn är jag trygg.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Av Mademoiselles välvilja | Bdsm | 1.0 | 1/10-10 |
