Att lyda en främling (3)
Varje gång förväntade sig mannen att kvinnan, Gunilla, skulle backa ur. Och varje gång blev han positivt överraskad. Hon var visserligen lite försenad, men det behövde inte betyda så mycket. Inte än i alla fall... Kanske senare, när saker och ting utvecklats vidare.
Han satt på sin vanliga utkikspunkt och såg hur hon stängde av motorn. Genast slog han numret till mobiltelefonen han hade givit henne för att han skulle kunna nå henne. ”Du kan ruljangsen”, sade han så fort hon svarade. ”Du sätter dig i min bil och tar på dig ögonbindeln. Har du dildon med dig?”
”Vart ska vi?” frågade hon. Hon lät nervös, men också bestämd.
Han låtsades som om han inte hört hennes fråga. ”Dildon”, sade han bara.
”Jag har den med”, svarade hon. Han bröt samtalet och såg när hon klev ur bilen. Hon hade, per instruktionerna, kläderna från igår. Den extremt korta jeanskjolen, och den gula topp som hennes bröst nästan vällde ut från när hon, som nu, inte bar behå. Han väntade tills hon satt i hans bil och hade tagit på sig ögonbindeln. Sedan gick han raskt fram och satte sig i förarsätet.
Han kunde redan känna hur det spände i byxorna när han vände sig mot henne. Utan omsvep stack han upp handen under hennes kjol och kände efter så att hon var naken under den. Hon flämtade till, men sade ingenting. ”Det är bra att du lyder”, sade han, och drog tillbaka handen. Hon var inte helt rakad, men att få sätta fingrarna mot hennes venusberg fick honom ännu lite styvare. Han märkte att han helst hade velat få av henne kjolen med en gång, men han hade sedan länge också lärt sig att behärska sig själv.
Han sade inget mer. Startade bara bilen och körde iväg. Njöt av känslan det innebar att veta att han strax skulle få se henne naken, se henne onanera...
*****
Hon uppskattade att färden tog ungefär tjugo minuter och att de aldrig lämnade staden. Hon försökte känna efter på rörelserna ungefär vart mannen körde henne, men tappade bort sig ganska snabbt. Istället försökte hon förstå hur hennes viljestyrka, som annars var ansenlig och närmast legendarisk på jobbet, kunde svika henne så totalt...
Igårkväll hade hon varit fast besluten att göra slut på den här leken. Sedan hade hon tagit några drinkar och... Hon hade så klart inte varit vid sina fulla fem. Hon var tvungen att erkänna för sig själv att gårdagens lilla lek inte varit alldeles oangenäm, i alla fall inte när hon lätt salongsberusad tänkte tillbaka på den. Det måste ha varit det som gjorde det.
Men nu på morgonen... Hon borde ha tagit sitt förnuft till fånga. Vad var det som hade hänt?
Hon hade vaknat tidigt. Tänkt att hon skulle ringa och säga att hon fått förhinder... Nej, ringa och säga att det fick vara nog. Men först hade hon kört igång datorn och loggat in på dejtingsajterna hon hade profiler på. Inkorgarna krävde som vanligt hennes uppmärksamhet Bankiren hon haft en träff med hade skrivit till henne igen, sagt att han tyckte hon var trevlig och attraktiv och att han gärna ville träffa henne igen. Hon hade sorterat igenom alla inkommande meddelanden, svarat på några, sedan tagit itu med bankiren, han som varit hennes ex-man upp i dagen, tråkig som bara den.
Och det var inte bara han. Nästan alla hon träffat hade varit stabila och välanpassade, men också vansinnigt ospännande. Vissa gav hon en chans, föreslog att de skulle träffas, men hon hyste inte längre några förhoppningar om att de skulle ge henne så mycket. Det som hade gett henne mest på sistone... Tanken vägrade att lämna henne, men hon vägrade också att tänka den fullt ut. Istället gick hon som per automatik där hon drog på sig toppen och kjolen från gårdagen, utan underkläder. Gick ut och satte sig i bilen med den nyinköpta dildon i väskan.
Först när hon varit halvvägs till mötesplatsen hade hon tänkt om. Hon kunde väl inte...? Men då var det så dags. Hon var inte van vid att ändra sig när hon väl hade bestämt sig för någonting. Snart hade hon stannat bilen nere i hamnen. Och nu satt hon här med ögonbindel i den främmande mannens bil.
Hon kände hur bilen gjorde en vänstersväng. Hörde knastret av grus under däcken. Sedan stannade bilen. Utan ett ord stängde mannen av motorn och klev ur bilen. Snart blev kvinnan medveten om hur hennes egen dörr öppnades, och med en hand under hennes arm hjälptes hon ur bilen. Dörren slog igen och hon hörde signalen när bilen låstes och larmet slog till. Hon leddes framåt, först kände hon grus under fötterna, sedan en hårdare beläggning. Hon snubblade till när mannen ledde henne uppför tre trappsteg. Sedan hörde hon en nyckel som sattes i ett lås. Vad det var för byggnad visste hon inte, men hon gissade att de var hemma hos mannen, såvida han inte lånat någon annans bostad för ändamålet.
Hon leddes längre in i bostaden, kände en mjukare beläggning under klackarna. Sedan visade mannen att hon skulle göra halt. Hon gjorde som hon var tillsagd. Hon insåg med en svag rysning att det i det här läget inte var värt att göra motstånd – faktiskt var hon totalt utlämnad åt honom just nu. Men insåg också plötsligt att hon inte alls trodde om mannen att han skulle göra henne illa. Det enda hon behövde göra var precis som han ville.
Hon var medveten om hur den främmande mannen ställde sig bakom henne. Kände nu hans händer på hennes armar, hans andedräkt mot halsen. Det var nästan som när han släpat med henne in bland buskarna i parken den där kvällen. Händerna rörde sig upp till axlarna, sedan ner under toppen som avslöjade hennes ansenliga urringning. Hon kände hans händer på brösten, hans ivriga, krävande händer som kramade om brösten. Hon var maktlös mot bröstvårtornas snabba reaktion där de styvnade mot mannens handflata. Händerna drogs bort, men bara för att snabbt ta tag i plagget och dra det av henne. Hon stod nu med naken överkropp medan främlingen åter tog hennes bröst i sina händer och knådade dem hårt.
Hon var fast besluten att inte ge ifrån sig något ljud, fastän hon kände sig egendomligt upprymd av främlingens händer på hennes kropp. När hans ena hand försvann från brösten så var det bara för att dra ner blixtlåset i den korta kjolen. Plagget föll snabbt till golvet. Hon stod där plötsligt naken så när som på sina högklackade skor och ögonbindeln. Naken inför en komplett främling, en man hon aldrig ens sett. Han tog tag i hennes armar igen och liksom knuffade henne framför sig. ”Vänd dig om”, sade han sedan. Hon gjorde som han sade. Han visade med händerna att hon skulle sätta sig. Försiktigt sänkte hon sig ner och förstod snart att han satte henne i en fåtölj. Mannen visade sig att hon skulle luta sig tillbaka, sedan lade han händerna på hennes knän och visade att hon skulle sära på benen. När han satte fingrarna mot venusberget och strök med dem där visste hon knappt var hon skulle bli av. Det här var vansinnigt, befängt, men på något sätt kunde hon inte stå emot sig själv...
”Jag har sagt det förr”, hörde hon mannens röst, ”men jag säger det igen. Du har en riktigt fin fitta, Gunilla. Och nu vill jag se hur du gör det skönt för dig själv. Var har du dildon? I väskan?”
Hon nickade stumt. Hörde hur mannen letade upp apparaten. Förstod sig knappt på sig själv. Hon hade aldrig gillat grovt språk, men när mannen sade att hon hade en fin fitta kände hon sig egendomligt uppskattad. Herregud, tänkte hon sedan, det var ju knappt ens en komplimang. Det var något han kunde ha sagt till vilken slampa som helst han lyckades ragga upp.
Hon hade köpt en slät, svart stav, och den trycktes nu i hennes hand. För ett kort ögonblick tänkte hon att det här måste vara en dröm – eller möjligen en mardröm. Sådant här hände inte i hennes värld; hon var inte sådan... Sedan insåg hon att det var hur verkligt som helst, och hon drog sig aldrig ur när hon väl hade gett sig in i leken...
Så hon drog upp benen och vilade fötterna mot fåtöljens sittdyna alldeles vid armstöden, sjönk ner lite i fåtöljen så att hon kunde skjuta fram underlivet. Det kändes ovant att göra något sådant här och hon hade svårt att få in stämningen. Hon drog ena handens fingrar mot könet och försökte få in känslan genom att sedan dra dem över klitoris. Så kände hon mannens andedräkt mot sitt öra. ”Var inte blyg, Gunilla”, sade han. ”Visa nu vilken liten slampa du har inom dig.”
Hon vred sig lite i fåtöljen, besvärades av mannens ord. Hon var inte van vid att tilltalas på det viset. Hennes normala, konventionella jag gjorde motstånd, men en annan del av henne vaknade till liv.
”Visa nu vad du kan”, viskade mannen i hennes öra igen. ”Tror du inte jag begriper att en sån slampa som du måste onanera för jämnan?” Det gjorde hon nu inte, men det att mannen trodde det om henne hade en egendomlig inverkan på henne. Hon smekte med fingrarna ner mot hålet, sedan tillbaka upp igen. ”En vacker dag ska jag knulla din fina fitta, Gunilla.” Hon rös till, men inte av obehag. ”En vacker dag ska du få känna hur jag kör upp kuken i dig och knullar dig som den lilla slampa du är.”
Herregud, vad sade människan? Men hon orkade inte känna sig indignerad. Mitt i alla motstridiga känslor kom insikten om att hon inte hade gjort något motstånd om mannen hade valt att ta henne här och nu. Hon skruvade på vibratorn, tryckte staven mot klitoris och gned lite. Ökade hastigheten och förde spetsen ner mot hålet.
”Såja, Gunilla, nu börjar det likna något”, kom mannens röst igen. Hon förstod instinktivt vad han ville se och vinklade dildon bort från klittan för att kunna föra in den i hålet. Hon var fortfarande lite trång och det gick lite trögt i början, men när hon använde fingrarna för att stimulera lustknappen igen gick det bättre. Och när hon väl började röra staven fram och tillbaka kände hon hur alla tankar liksom pulveriserades av vibrationerna mellan benen.
Hon rörde staven lite snabbare fram och tillbaka. Försökte att låta bli att låta, men hade svårt för det. Hon andades i alla fall högt och tydligt, försökte låta bli att flåsa. Mannen hade slutat att andas i hennes öra, men hon brydde sig knappt om var han var nu. Kände hur det äntligen började rinna till på allvar. Så hörde hon hans röst igen och förstod att han stod precis framför henne.
”Du har förresten varit olydig, Gunilla”, sade han. ”När du vände dig om där på parkeringen. Jag har sagt till dig att det får konsekvenser när du inte gör exakt som jag säger. Men jag förstår att det här fortfarande är nytt för dig... så jag ska vara snäll.”
Hon var lite inne i sig själv och hade svårt för att ta in det mannen sade. Och hon överrumplades fullständigt när hon plötsligt kände något kletigt som hamnade på den hand hon använde för att smeka sin lustknapp. Vad i hela friden...? Mer klet hamnade på fingrarna, sipprade ner över hennes kön. Den främmande mannen runkade över henne där hon satt och onanerade. Det var sinnessjukt, det var fullständigt... Hon började andas stötvis. Genom en enorm viljeansträngning lyckades hon låta bli att stöna högt när en kraftig spasm slet i hennes kropp. Det var ingen stor orgasm, nästan en lite motvillig sådan, men hon hade i alla fall gjort som han ville.
Han tog dildon ifrån henne, gav henne något tyg som hon allt för sent insåg var hennes egen topp som hon kunde torka av händerna på. Sedan kände hon hur han erbjöd henne den konstiga kortleken. ”Eftersom du också var olydig och tittade på kortet i förväg kommer du inte längre att få behålla korten”, sade han. ”Du får helt enkelt lita på att jag håller mig till det som står på dem.”
******
Mannen väntade medan hon drog ett. Han tog först ifrån henne kortet hon dragit, sedan hela bunten. Han läste på kortet och log för sig själv. ”Det blir intressant”, sade han nästan som för sig själv. ”Du skulle bara veta vad du valt åt dig själv, Gunilla.” Han väntade sig inte längre att hon skulle säga något, och det gjorde hon inte nu heller. Han slängde åt henne kjolen och toppen och lät henne förstå att hon inte skulle få tvätta av sig. Sedan ledde han ut henne till bilen igen.
När han sedan körde med kvinnan bredvid sig och tydligt kunde se resterna av hans sperma på toppen, visste att lite hade kletat fast på hennes kön, kände han hur kuken började resa sig igen. Han funderade på om han skulle använda hennes olydnad som en ursäkt för att få ännu en utlösning, men valde att stå emot frestelsen. Det fick räcka för idag.
Han valde också att inte höra av sig till henne på några dagar. Inte för att han inte ville, utan för att han ville visa henne att han kunde vara utan deras små träffar. Det hade gått fler dagar om det inte hade varit för ett egendomligt sammanträffande.
Han satt på en restaurangs uteservering och hade precis fått in kaffet som avslutning på måltiden när han till sin stora förvåning såg kvinnan, Gunilla, sätta sig i sällskap av en annan man. Det var en mycket prydlig och korrekt man, som till och med drog ut stolen åt henne. Han kunde väl vara uppskattningsvis 50 år, men det kunde spela mindre roll.
Förvåningen varade inte så länge. Han hade ju inte precis förbjudit henne att träffa andra – hade ingen anledning att göra det. Det var väl mer sammanträffandet som överraskade, på det sätt som sammanträffanden ofta gör innan man inser att slumpen jämt har ett finger med i spelet. Han drack lugnt färdigt kaffet och betalade för sig innan han reste sig och försökte bestämma vilket som var det bästa stället för hans ändamål. Han hade en ofantlig tur. Någon tryckte in koden till en port mitt emot, och han lyckades fånga dörren precis innan den skulle slå igen. Han stod och tryckte mot väggen medan han överblickade uteserveringen. Gunilla och hennes kavaljer hade precis blivit serverade mat.
Han väntade lugnt. Väntade tills han såg hur kvinnan lade ner besticken som en tydlig signal om att hon ätit nog. Sedan knappade han in numret. Såg hur hon efter första signalen började rota i sin väska. Han kunde nästan läsa på hennes läppar när hon sade: ”Gunilla.”
”Har du trevligt ikväll?” frågade han.
Han såg hur hon lade handen över mikrofonen och sade några ord till sitt sällskap. Sedan reste hon sig och gick en bit bort, där risken för att någon skulle lyssna av samtalet uppenbarligen var mindre.
”Spelar det någon roll?” sade hon.
”Inte alls”, svarade han. ”Om du vill att ditt sällskap skall ge dig ett skjut är det upp till dig, men förr eller senare tänker jag ge dig mer än ett skjut, Gunilla.” Han hörde tydligt hur hon flämtade till. ”Jag vet att du har en träff”, sade han. ”Jag bryr mig inte om det. Det enda jag bryr mig om är att du lyder mig när jag väl kommer med instruktioner.” Han såg hur hon såg sig omkring. ”Bry dig inte om att titta”, sade han, ”du kommer ändå inte att få syn på mig.”
”Förföljer du mig?”
”Nej”, svarade han sanningsenligt. ”Det var en lycklig slump, bara.” Han kunde se på henne att hon övervägde hans ord, försökte bedöma hans tonfall. Han bedömde själv det som att hon accepterade hans förklaring.
”Vad vill du?” sade hon.
”Bara önska dig en trevlig kväll”, sade han. ”Jag hör av mig igen när jag är sugen på att ta mig an dig.”
Han bröt samtalet. Stod kvar och tittade. När Gunilla och den okända mannen ätit färdigt och druckit sitt kaffe gick de en liten bit längre nedåt gågatan innan de stannade och diskuterade. Sedan pussade mannen Gunilla på kinden innan de gick sina skilda vägar. Intressant. Mycket intressant...
******
Hon satt resten av kvällen hemma med den lilla telefonen framför sig på soffbordet och väntade på att den skulle ringa. Önskade hett att den skulle ringa... Som den nedrans tonåring hon aldrig hade varit, eftersom hon varit alldeles för ordentligt och seriös och ambitiös för att hålla på med avancerade svärmerier som sina generationskamrater.
Hennes kavaljer hade varit trevlig, det var inte tu tal om den saken. Och kanske hade hon valt att förlänga kvällen om inte den främmande mannen hade ringt. Men redan när hon pratade med honom kände hon hur det pirrade i kroppen på ett sätt som det inte alls gjorde med mannen hon kommit i kontakt med via dejtingsajten. Hon hade fått hitta på att hennes dotter behövde barnvakt i ett akut läge. Sedan hade hon åkt hem.
Och varför i hela friden då? undrade hon nu. Om mannen ändå inte behagade ringa. Till slut härsknade hon till och gick och lade sig. Det fick vara nog med det här befängda spelet. Trodde han verkligen att hon skulle komma springande närhelst han behagade höra av sig...? Hon var inte den kvinnan.
Inte förrän hon höll på att packa ihop sina grejer för att åka hem från jobbet nästa dag ringde det i den lilla telefonen. Hon tog upp den ur väskan. ”Gunilla.”
”God kväll, Gunilla. Vi ska göra ett nytt försök med att träffas i parken. Du kommer ensam.”
Hjärtat började bulta, hon kunde inte hjälpa det. Hon var inte den som kom springande så fort någon man kallade, men när han hade gett henne väganvisningar sade hon: ”Jag kan vara där om en kvart.”
Vad var det med henne egentligen? Hon körde den korta biten medan hon slets mellan en irritation på sig själv som fortsatte att spela det här egendomliga spelet, och en spänning som fick det att suga i maggropen. Och samtidigt visste hon bara allt för väl att hon skulle löpa linan ut. Åtminstone den här kvällen...
Det var svårare att hitta parkering än att hitta till den bänk mannen sett ut. Den stod alldeles invid kanalen som strömmade genom parken, i skydd av några buskar. Det växte träd på andra kanalbrinken, och såvida ingen med extremt goda ögon tittade från en krök en bit bort förstod hon att hon egentligen bara syntes från själva kanalen. Ibland åkte kanotister förbi, men hon var osäker på om de tränade så här vid femtiden på kvällen en vardag.
Hon hann knappt registrera att det prasslade i buskarna bakom henne innan hon hörde hans röst: ”Vrid huvudet åt höger. Fortsätt sedan att titta bort.”
Hon gjorde som han sade. Kände hur det pulserade i kroppen. Blodet susade nästan i öronen. Hon förstod att han kom runt och satte sig på bänken till vänster om henne. Hon var inte rädd av sig, men av någon anledning tittade hon stelt bort, precis som han sagt. Hon kände hans hand på sitt lår. Som det gjort den gången de suttit i hans bil brände det till i henne. Hon hade strumpbyxor på sig idag och undrade om han skulle bry sig om att kontrollera det, men det gjorde han inte.
”Det var en fin uppvisning häromdagen”, sade han.
”Jag är glad att du gillade den”, svarade hon. Kom sedan på hur dumt det lät.
Han verkade dock inte bry sig om det. ”Du gör mig kåt, Gunilla. Väldigt kåt.”
Hon svarade inte på detta, men kände hur det sög till i henne. Vad skulle hon säga? Att det var ömsesidigt? Hon var inte ens säker på det själv, och även om hon hade varit det skulle hon inte ha sagt det. Det hon istället kände var hur mannens hand lämnade hennes lår och greppade hennes handled. Till hennes förvåning och förskräckelse förde han hennes hand mot sin egen gylf. Sin egen öppna gylf, visade att hon skulle föra in handen där. Hon blev snabbt varse att han inte hade några kalsonger på sig. Hennes fingrar upptäckte utan vidare hans styva organ.
”Känner du hur kåt jag är på dig, Gunilla? Vad tror du att jag tänker göra med dig?”
Herregud, det var som en dålig roman. En riktigt dålig roman. Konstig man anstastar välanpassad kvinna i park. Hon borde resa sig upp och gå därifrån. Utan att hon var riktigt medveten om det själv slöt hon fingrarna om hans hårdhet.
”Är du så ivrig, Gunilla? Det bådar ju gott.” Vad gjorde hon? Hon kunde inte vara riktigt klok. Hon släppte greppet, men mannen visade genast med handen att hon skulle återta det. ”Plocka fram den”, sade han. ”Här är ingen som ser.”
Hon var inte så säker på det men gjorde som han sade. Kände sig som om hon befann sig i en konstigt dröm, om det var en våt dröm eller en mardröm var inte lätt att avgöra.
”Jag har kortet här som jag drog åt dig”, sade mannen.
Hon kände hur det lades i hennes knä, och med sin lediga hand tog hon upp det och läste. Det snurrade genast i huvudet på henne. Hon kunde först inte komma på vad hon skulle säga, sedan sade hon: ”Nej, det går inte... Inte här... Inte...”
Men det var redan försent. I ett svep hade mannen flyttat sig åt vänster på bänken, tagit med armen om hennes kropp och dragit ner henne mot sig. Hennes huvud hamnade alldeles invid hans styva kuk. Hon kunde se den svaga glansen från hans försprut på ollonet. ”Jag gör det inte.”
Hennes hand hade släppt taget om honom, men han tog själv tag i kuken och förde den mot hennes läppar. ”Skrik då”, sade han. ”Kämpa emot om du inte vill.”
Hon visste någonstans inom sig att han hade rätt. Det var inte omöjligt, det var till och med vad hon borde göra. Istället låg hon bara och kände hur hennes läppar särades lite lätt. Mer behövdes inte för att han skulle kunna föra in den hårda mandomen mellan dem. Hon märkte snabbt att hon inte behövde göra något, att hon inte kunde göra något. Han höll fast hennes huvud medan han juckade i hennes mun. Hans brunst smetade av sig på hennes smaklökar, letade sig upp i hennes näsborrar och steg henne åt huvudet. Hans grova lem bultade av åtrå – en åtrå som verkade flyta rakt ner i halsen och sprida sig ut i hennes egen kropp. Hon visste vad hon borde göra, men hon kunde inte förmå sig att göra det. Satt bara, fastlåst av hans grepp om hennes huvud och hennes egna dunkla behov av något hon inte förmådde definiera för sig själv.
Så kände hon hur han stelnade till. Stora strålar av hans säd pumpade rakt ut i hennes munhåla. Hon kom sig inte för att svälja. Istället dreglade hon ut hans sperma i takt med att han sprutade. Den rann ut via hennes mungipor ner på hans svarta byxor. När han inte hade mer att ge och hans grepp om hennes huvud lossnade slet hon sig loss för egen maskin. Torkade sig om munnen med baksidan av handen, vilket bara fick sperman att smeta ut runt hennes läppar och torka in på handen. Hon skyndade därifrån. Halvsprang när ingen såg.
I säkerhet i bilen satt hon och darrade i gott och väl en kvart. Försökte komma på om mannen hade förgripit sig på henne eller inte. Så här långt hade hon ju faktiskt gjort allt av egen fri vilja, förutom det här sista, och det hade hon kunnat avstyra om hon hade velat.
Den sista tanken chockade henne. Om hon hade velat? Hon hade alltså inte velat kämpa emot. Det var för mycket för henne att ta in. Hon satte på bilstereon och försökte koncentrera sig på nyhetssändningen medan hon körde hem.
******
Mannen satt kvar en liten stund. Han gjorde sitt bästa för att torka bort sperman från byxorna. Det skulle bli besvärligt att ta sig tillbaka till bilen utan att åtminstone någon undrade, men det kunde spela mindre roll. Han kände sig fortfarande helt hög efter att ha tagit för sig av kvinnans mun. Att hon hade spillt ut hans sperma över byxorna spelade ur det perspektivet ingen roll, det gav honom något att använda framöver...
Fler noveller av samma författare
