Repris med Elisabeth
(Den här novellen kan ses som en fortsättning på de tidigare ”Otrohetens frukter” och "Andra natten")
En solig sensommarlördag. Jag hade åkt till Göteborg för att se den omtalade konstutställningen ”And there was light” med verk av da Vinci, Rafael och Michelangelo. Det var det enda inplanerade, och om inget särskilt inträffade så tänkte jag ta tåget hem framåt kvällen.
En kort båttur med Älvsnabben från Lilla Bommen till andra sidan älven och Eriksbergshallen. Nästan en timme i kö (att utställningen blev ett ekonomiskt fiasko fattar jag inte), och så in i de mörka salarna för att se de klassiska konstverken i original.
Jag var långt ifrån ensam. Där var både Göteborgare och tillresta, och plötsligt ser jag ett välbekant ansikte i mängden. Det blonda, lite rufsiga håret, den energiska framtoningen och den välformade kroppen trots att hon kommit en bit upp i åren, gick inte att ta miste på.
- Hej Elisabeth. Det var inte i går precis.
Kvinnan hade just avslutat ett samtal med en annan utställningsbesökare, så hon vände sig mot mig, sken upp och gav mig en sådan där björnkram som bara hon kan göra.
- Berra! Nej, det var inte i går. Hur är det med dig? Jag hoppas du har saknat mig, i varje fall lite, sa hon med ett skälmskt leende.
Jodå, jag hade saknat henne ibland. Som jag tidigare berättat så hade Elisabeth och jag haft ett längre förhållande. Hon var helt enkelt min älskarinna i närmare fem år innan våra vägar skildes. Men hon har alltid haft en plats både i mitt hjärta och i mina våta drömmar. För bättre tjejkompis och älskarinna får man leta efter.
Elisabeth hade också åkt till Göteborg för att se konstutställningen, men tänkte också passa på att shoppa kläder. Hon tänkte stanna ett par dagar och hade lånat sin dotter Petras lägenhet i Kungsbacka medan hon var på semester.
Vi slog naturligtvis följe genom utställningen och efter någon timme hade vi sett det mesta.
- Nu går vi och dricker vin och firar att vi har träffats, föreslog jag på väg mot utgången.
- Tack, gärna. Men det får bli nån annanstans. Den här restaurangen ser ju ut som en skolmatsal. Nej, lite stil får det allt vara, sa Elisabeth när vi kom ut i den stora hallen.
Visst syntes det i dagsljuset att Elisabeth är en mogen kvinna. Men hon bär sina år med heder, och trots att hon passerat de sextio är det fortfarande många yngre kvinnor som ser med avund på hennes fasta bröst och välformade kropp. Och när hon ibland går ut får hon både komplimanger och ett och annat förslag av betydligt yngre män. Och om jag känner Elisabeth rätt så har det väl hänt både en och flera gånger att någon ung, viril hanne fått tillbringa natten i hennes säng.
Elisabeth hade åkt buss till Eriksberg men nu tog vi båten tillbaka över älven till Lilla Bommen. Upp genom glasgången och in i Nordstan där vi hittade en liten restaurang där det gick att dela på en flaska vin utan att beställa mat.
- Jag lagar till nåt gott ute i Kungsbacka. För mat måste vi ju ändå ha, och du har väl ingen brådska hem? föreslog Elisabeth.
Förnuftet sa att jag skulle tacka nej, men de fem åren tillsammans med Elisabeth gjorde att känslorna tog överhanden.
- Jag vet precis hur det kommer att sluta, sa jag med en blinkning.
- Hur då? svarade Elisabeth och såg på mig med den där oskyldiga men flirtiga blicken som hon är mästare på när hon vill ha en karl på fall.
- Det blir precis som vanligt. Vi äter en superb middag, dricker upp Petras och Rickards konjak och sedan hamnar vi i säng och pippar som galna. Eller vad tror du?...
Elisabeth svarade med ett ljuvt leende.
- Ja, så kommer det säkert att bli, Men det vet jag att du inte har något emot. Om du inte har blivit impotent sen sist, sa hon med ett härligt skratt.
Och som för att sätta lite extra kraft bakom sina ord la hon helt fräckt handen på mitt lår. Så pass högt upp så hon inte kunde undgå min reaktion. Kuken hårdnade direkt vid hennes beröring.
- Det visste jag väl. Kom nu så går vi till tåget, sa hon med ett nytt och lite skälmskt leende.
Och visst blev det som vi hade förutspått. Elisabeth lagade till en utsökt middag som vi avnjöt till Petras och Rickards rödvin. Kaffe och konjak i soffan. Och för att återuppliva gamla minnen fortsatte vi med kyssar, kel och smek som snabbt övergick till rena grovhånglet. Redan vid sjutiden hade vi fått av varandra kläderna och då var det lika bra att flytta in i värdparets sovrum och den inbjudande dubbelsängen.
Elisabeth drog av sig de svarta trosorna och sträckte lojt ut sig på sängen.
Hon var lika skön som sist. Det rufsiga håret föll ut på överkastet, och de klarblå ögonen blänkte av kåthet och glädje.
- Berra. Jag visste att vi skulle hitta varandra igen. Om det så bara är för en enda natt. Kom och ligg bredvid mig.
Hon såg verkligen inbjudande ut där hon låg framför mig på den breda sängen. Brösten var tunga och sköna, magen relativt platt, och höfterna breda. Det lite gråsvarta könshåret glänste av fukt. Min kuk blev hård som ett spett och ställde sig beredvilligt i givakt, redo att anta inbjudan och tränga in i hennes fuktiga, varma och välkomnande sköte.
Elisabeth kom ihåg hur jag ville ha det. Jag la mig på rygg med kuken i vädret, och det tog inte många sekunder förrän Elisabeth börjat massera mitt blåsvullna ollon med sina fylliga läppar och tunga.
- Åååhhh! Bettan! Det är underbart när du gör så där. Du är otrolig på att suga kuk, sa jag med hes röst.
Elisabeth slutade suga, men fortsatte att bearbeta ollonet med sina mjuka sjuksköterskehänder.
- Där kom det. Bettan säger du bara när du är riktigt kåt och vill köra in din bamsekuk i mig. Och det vill du väl nu?
- Mmmm. Det vill jag. Det har inte gått en dag sen vi var ihop som jag inte har tänkt på dig och din underbara kropp. Och nu får vi äntligen knulla igen.
Under den tid vi var tillsammans hade vi lärt oss en hel del om varandra. Jag visste till exempel att Elisabeth älskade att bli ordentligt påsatt bakifrån.
- Vänd dig om så jag kommer åt. Vilket hål vill du att jag börjar med? väste jag i hennes öra.
Elisabeth gjorde villigt som jag bad henne, och sköt upp rumpan mot min väntande lem.
- Du får bestämma. Gör vad du vill med mig. Men nu får inte göra mig illa. Jag skriker om det gör ont, mumlade hon.
Elisabeth var rejält våt mellan benen så det var bara att smörja in kuken och använda hennes flödande fittsaft som glidmedel. Sedan placerade jag ollonet försiktigt mot hennes anus och tryckte till. Kuken gled in med ett skönt motstånd.
Elisabeth stönade högt, medan jag masserade hennes fitta med ena handen. Jag körde in långfingret och hittade hennes g-punkt allt medan jag rövknullade henne, först mjukt och lugnt, sedan hårt och bestämt.
Elisabeth reagerade direkt. Hon tog ett stadigt tag i sänggaveln, som var av järn, och besvarade mina hårda stötar.
- Oooohhh! Aaaahhh! Gud! Det är underbart! Fortsätt! Sluta inte! skrek hon så det säkert hördes i hela huset.
Att järnsängen skakade som en besatt gjorde inte saken bättre. Det fick mig att börja skratta.
- Vad är det som är så roligt, frågade Elisabeth och drog sig undan lite surt.
- Inte mer än att vi för ett sånt jävla liv, tänk om någon granne ringer på för att klaga. Och så ligger Petras morsa här och knullar som en jävla marskatt. Det vore rätt roligt eller...
Elisabeth började också skratta.
- Så roligt ska vi inte ha. Men din kuk vill jag ha. Kom så älskar vi som det gamla par vi ändå är, sa hon ock kröp in i min famn.
Och så blev det till långt in på natten. Vi älskade, pratade, nojsade, smågnabbades och älskade på nytt. Om och om igen. Framåt tretiden på morgonen somnade vi i varandras armar.
Hur gick det sedan då? Ja vi har faktiskt fortsatt att träffas några gånger. Och det är kanske som det sägs, att gammal kärlek aldrig rostar. Kanske tack vare att vi båda kommit upp i mogen ålder så finns det något som förenar Elisabeth och mig. Och det är inte bara ett fantastiskt sexliv...
Fler noveller av samma författare
