Fröken Larsson del 2
Författare: hornymi Datum: 2010-08-24 10:40:35
E-post: horny@hotmail.se
Kategori: Första gången och Kinky
Läst:
60 410 gånger
Betyg: 4.1 (9 röster) 10 medlemmar har denna novell som favorit
På fredagens morgon gick Harriet in på lärarrummet med ett leende på läpparna. Sedan rektor Gustavsson hade förklarat för henne vad som skulle ske på fredagens eftermiddag hade hon sett fram emot det med förväntan, och de manliga lärarna hade alla tagit tillfället i akt att ta på henne så mycket som möjligt. De tryckte sig mot henne när de gick förbi henne i korridoren, fysikläraren Blom hade haft ett präktigt stånd som han hade gnuggat mot hennes lår. Andra hade nöjt sig med att nypa henne i rumpan eller känt på hennes bröst utanför blusen.
”God morgon, fröken Larsson.” Det var fysiklärare Blom som ställde sig alldeles nära Harriet och rörde vid hennes bröst. Hennes vårtor styvnade under blusen och han nöp dem lätt. ”Nu väntar vi bara på rektor Gustavsson så ska lottningen börja.” Han log nöjt.
Harriet hade inte vetat att lottningen skulle ske på morgonen, men när hon tittade sig omkring såg hon att alla manliga lärarna i skolan hade samlats i rummet. Just då kom rektor Gustavsson in i rummet. Han började prata direkt.
”Bra, är alla här? Då kör vi! Alla lägger sina lappar i den här lådan och sen får fröken Larsson dra den lycklige.” Männen gick fram och lade sina namnlappar i lådan framför rektorn. Med en blinkning åt Harriet lade rektorn i sin egen namnlapp också. Rektorn vinkade åt Harriet att komma fram.
”Så, fröken Larsson, dra ett namn så får vi se vem som blir den lycklige!” Rektorn höll upp lådan och Harriet sträckte upp handen för att dra en lapp. Hon rörde runt handen bland lapparna innan hon fick tag på en lapp. Långsamt vecklade hon upp lappen medan hon höll andan.
”Fysiklärare Anders Blom,” läste hon högt och hörde ett högt jubel och handklapp.
”Vilket flax!” utropade Anders och log glatt mot de övriga som såg något molokna ut. Men deras ansikten lyste upp när rektorn tog till orda igen.
”Nu är det dags för andra lottningen, för vem som ska få ta fröken Larssons anala oskuld.” Harriet stelnade till när hon hörde hans ord.
”Va.... vad... vad säger du?” undrade hon med stora, förvånade ögon. Rektorn skrattade åt hennes oskuldsfulla fråga.
”Ja, du har ju ett till hål som någon måste få prova på, eller hur? För att göra det rättvist så lottar vi om det också!” Rektorn höll upp lådan igen och Harriet visste att hon inte hade något val, hon sträckte upp handen och tog en ny lapp. Hon blundade när hon vecklade upp lappen men sen var hon tvungen att läsa.
”Gymnastiklärare Lars Andersson,” läste Harriet och slöt ögonen igen. Handklapp och jubel hördes igen. Gymnastikläraren var utan tvekan den snyggaste av de manliga lärarna, han var ung, vältränad och snygg, men Harriet kunde föreställa sig att han var välutrustad också, och hon kunde inte föreställa sig att han skulle kunna få plats i hennes rumpa, om nu någon skulle kunna få plats där!
Gymnastikläraren kom fram och gav Harriet en djup kyss på munnen. ”Vi ses senare, snygging,” sa han med en blinkning och smiskade till hennes rumpa innan han gick ut ur rummet.
Harriet var full med frågar, men männen gick glada i hågen ut ur rummet. Harriet lade handen på rektor Gustavssons arm innan han kunde gå ut. ”Är det något, fröken Larsson?” Rektorns tonfall avslöjade inte vad som hade pågått i rummet för bara någon minut sedan. Han lät som om han pratade med vilken kollega som helst om någon liten petitess.
”Jo, jag undrar...” började Harriet men rodnade och kunde inte fortsätta. ”Säg det fort nu, fröken Larsson, du har lektion som börjar snart.” Harriet sneglade på klockan, rektorn hade rätt, hennes lektion började snart. Hon bestämde sig för att prata snabbt.
”När ska det ske? Och hur? Ska båda...” Harriets mod svek henne igen, men rektorn hade förstått. Han skrattade och klappade henne på huvudet.
”Vi gör det här inne, efter dagens lektioner. Jag tror nog att båda herrarna vill utkräva sin vinstlott idag, och sedan vet man aldrig hur många av de övriga herrarna som vill ha en bit av kakan också!” Rektorn skrattade belåtet och rörde handen lätt över Harriets bröst. Den förrädiska bröstvårtan styvnade igen och rektorn nöp hårt. ”Jag vet iallafall att jag måste få en bit av fröken Larssons kaka också!” Han blinkade roat igen och med de orden gick han ut ur rummet.
Under dagen har Harriet svårt att koncentrera sig. Allt hon kan tänka på är vad som ska hända senare under dagen, och rektor Gustavssons ord ekade i hennes huvud: ”Man vet inte hur många av de övriga herrarna som vill ha en bit av kakan också!” Menade han att Blom skulle vara först men att andra kanske skulle göra samma sak med henne senare? Hon kunde inte förstå det. Och sen var det gymnastiklärare Andersson, som Harriet hade varit lite smått förtjust i sedan hon började på skolan, och nu skulle han ta hennes oskuld... där bak! Hur skulle det gå till? Harriet oroade sig över att det skulle göra ont och att hon inte skulle kunna göra det.
Vid lunch satte hon sig vid ett avskilt bord, lite ifrån de andra. Herr Blom hade blinkat åt henne när hon kom in, men ingen annan hade sagt något åt henne. Hemkunskapslärarinnan Anja Svärd slog sig ned bredvid henne, och på Anjas uppspelta ansiktsuttryck förstod Harriet att hon antagligen hade hört vad som skulle hända Harriet efter skolans slut.
”Sååå, ser du fram emot eftermiddagen?” Anja var rak och skydde inte ämnet. Harriet kunde inte hjälpa det, hon rodnade från hårrötterna. Hon rycke lite nonchalan på axlarna, eller hon försökte göra det nonchalant men det såg stelt ut.
”Du behöver inte oroa dig, du kommer gilla det! Jag var jättenervös när det var min tur, men jag gillade det!” Harriet stirrade på Anja, menade hon att alla lärarinnor på skolan hade gått igenom samma sak? Anja verkade inte märka Harriets bryderier utan fortsatte pladdra på. ”Så, vem är det som ska vara den förste för dig?” Anja log menade och höjde ögonbrynen.
”Eh... det är herr Blom och sen Herr Andersson som får... ja, du vet, den andra...” Harriet var så oskuldsfull att hon inte ens hade vokabulär att förklara, men som tur var förstod Anja.
”Oj, lyllos dig! Herr Andersson är en riktigt läckerbit! Blom är inte lika vacker förstås, men han är välutrustad, om du förstår vad jag menar,” sa Anja med en blinkning. Harriet ville inte höra mer, hon var nervös nog som det var! ”Andersson ska visst också vara välhängd!” Anja skrattade högt, åt vad visste inte Harriet, men hon var inte glad över att behöva prata om det.
”Ska du göra något intressant i helgen?” Harriet ville febrilt få Anja att prata om annat, men det ville inte Anja.
”Men, vem bryr sig om vad jag ska göra i helgen när du har allt det här spännande framför dig!” Anja log soligt, för henne lät det som om Harriet skulle åka på en trevlig resa, inte förlora oskulden! Anja lutade sig förtroligt framåt. ”Du ska vara glad att det inte är rektor Gustavsson som ska spräcka dig, han gillar det väldigt hårt, så du ska vara glad åt. Men det förstås, han kommer antagligen att ta sin chans även han idag, men han är iallafall inte först vilket du ska vara glad över!” Harriet stelnade till.
”Vad menar du?” viskade hon. Hade hon verkligen hört rätt?
”Ja, Blom kommer vara först men när han och Andersson är klara så får du förvänta dig att de andra lärarna vill ha sin chans. Det förstod du väl?” Harriet blev kall inombords, menade Anja att flera män skulle... skulle... göra det där med henne? Allt snurrade runt i Harriets huvud och hon la matt ansiktet mot den kalla bordsskivan för att försöka få världen att sluta snurra.
”Men, Harriet? Hur är det med dig?” Anja lutade sig oroligt över Harriet, men log när hon märkte att det inte var någon fara med Harriet. Anja skulle själv försöka ta sig in i rummet i eftermiddag för att se på när oskuldsfulla Harriet fick lära sig vad vuxna människor höll på med. Hon vill också se den präktiga Harriet tas ned på jorden! Harriet skulle lära sig exakt hur präktig man var med en dolme i varje hål!
Hela dagen gick Harriet som i ett rus, hon kunde inte alls komma ihåg vad hon hade gjort hela dagen, men så plötsligt var skoldagen slut och det var dags för Harriet att ta sig till lärarrummet. När hon öppnade dörren vände hon nästan om och sprang iväg, alla de manliga lärarna och några kvinnliga var därinne. Herr Blom och herr Andersson såg på leende på henne och hon visste att det inte fanns någon väg ut.
Harriet fördes in i mitten av rummet sen började fingrar genast knäppa upp hennes klänning. Innan hon visste ordet av hade trosor och behå också ryckt och hon stod nu naken framför männen som uppskattande tittade på henne uppifrån och ned. Giriga fingrar kände på hennes bröst och mellan hennes ben, fingrar gled genom håret som täckte det mest heliga på hennes kropp.
Rektor Gustavsson avbröt det hela genom att klappa med händerna.
”Så, fröken Larsson är nu redo och herr Blom ser onekligen också redo ut.” Spridda skratt hördes. Herr Blom stod redan utan byxor med ena handen om en styv pitt, bara väntandes på Harriet. Folk delade på sig framför henne så att Harriet hade fri väg till ett bord och hon gick dit. Herr Blom hjälpte henne upp på bordet och puttade ned henne så att hon låg på rygg. Han tog tag om hennes ben och särade på dom.
”Neeej, vänta...” protesterade Harriet när hennes ben las upp på herr Bloms axlar. ”Jag ka... kan inte...” Hon rodnade och la händerna över sitt sköte, men Blom puttade snabbt bort dom med ett skratt.
”Klart du kan! Du behöver bara ligga där, fröken Larsson, så fixar jag det här!” Harriet kände något mot sitt sköte och hur hennes blygdläppar delades. Plötsligt trängde något in i hennes hål och hon skrek till, men Blom brydde sig inte om det utan tryckte på. Harriet var mer vettskrämd än upphetsad och när Bloms hårda pitt nu trängde in i hennes trånga hål gjorde det ont.
”Neeej, sluta! Snälla sluta,” bad Harriet gråtfärdigt, men Blom lyssnade inte utan drog ut sin stake innan han körde in den igen.
”Tyst med sig nu, fröken Larsson. Hon ska se att det snart blir skönt!” För varje stöt Blom gjorde blev Harriets hål våtare och han gled lättare. Harriet kände händer på sina bröst och tittade upp och såg hemkunskapslärarinnan Anja sänka huvudet mot Harriets bröst och slicka bröstvårtorna. De styvnade genast.
Harriet stönade av välbehag. Bloms stake gav henne en skönt pirrande känsla mellan benen och när Anja sög på hennes bröst spred sig pirrandet upp även dit. Hon kunde inte hålla tillbaka fler stön.
”Bra, fröken Larsson,” flämtade Blom. ”Jag visste väl att du skulle gilla det!” Han hade nu ett hårt grepp om Harriets midja och pumpade på hårt så att han kom ända in till roten för varje stöt. Harriet stönade för varje stöt och det gjorde Blom ännu mer upphetsad. ”Jaaaa! Nu sprutar jag i diiiig!” Harriet kände hur hans stake ryckte inuti henne och sedan kände hon hur det blev varmt och kladdigt. Blom pustade i några sekunder innan han drog sig ur och Harriet kände hur det kladdiga varma kom ur henne också.
”Bra jobbat, herr Blom.” Rektor Gustavsson skakade Bloms hand och klappade honom i ryggen innan han gick fram till Harriet. ”Det var väl inte alltför farligt, fröken Larsson?” skrattade Gustavsson och Harriet rodnade när hon skakade på huvudet. Gustavsson vinkade fram herr Andersson. ”Nu får vi se hur fröken Larsson uppskattar herr Andersson arbete!” Skratten rungade i rummet när Andersson kom fram till Harriet som låg kvar på bordet. Han hade tagit av sig naken och Harriet tittade uppskattande på hans vältränade kropp, men hennes blick drogs till staken som stod rakt ut från kroppen. Den var större än Bloms och Harriet hade ingen aning om hur den skulle få plats i henne! Herr Andersson såg Harriets skrämda blick när han förde handen upp och ned över sin stake och log mot henne.
”Oroa er inte, fröken Larsson. Det kanske gör lite ont i början men sen vänjer ni er nog.” Harriet blev inte ett dugg lättad av hans ord och hon tittade skrämt på honom när han gick närmare och la upp hennes ben på sina axlar. I vanliga fall tyckte hon att herr Andersson var snygg i sitt välklippta, blonda hår och blå ögon, men nu hade han en glimt i ögonen som skrämde Harriet.
Anja hade slutat slicka på Harriets bröst och nu tittade hon fascinerat på herr Andersson som stod mellan Harriets ben. Utan tvekan ville hon se hur Harriet skulle kunna ta emot den staken i sitt trängsta hål. Andersson lade händerna på Harriets bröst och knådade dom hårdhänt.
”Är det förresten någon som har något glidmedel?” frågade herr Andersson plötsligt. Harriet hade ingen aning om vad han pratade om men alla andra skakade nekande på huvudet. Anjas ögon lsyet upp.
”Det finns smör i kylskåpet som du kan använda. Eller majonnäs!” Anja hoppade ned från stolen hon hade suttit på knä på och sprang iväg till kylskåpet. När hon kom tillbaka med burkarna greppade Andersson smörburken och tog en stor klick som han smorde in sitt organ med. Harriets ögon blev stora när han tog en till klick och förde ned handen mellan hennes ben till hennes rumphål.
”Meen, neeej...” flämtade Harriet när hon kände hur herr Andersson smorde in hennes trånga lilla öppningen.
”Jag tror nog fröken Larsson föredrar smöret än att jag gör det utan någonting.” Andersson lät så säker på sin sak att Harriet inte protesterade mer. Han greppade sin smörkladdiga stake och riktade in den mot Harriets rumpa. Han drog i hennes ben lite så att rumpan hamnade på kanten av bordet och så pressade han emot den trånga öppningen.
”Aaahh... neeej...” Det kändes fel att herr Andersson försökte trycka in något i det hålet där det vanligtvis kom ut saker, men Andersson verkade inte tycka det utan tryckte på hårdare. ”Neeej!” skrek Harriet när det plötsligt kändes som om hon skulle göra på sig, men i själva verket var det bara Andersson som hade lyckats få in ollonet i den trånga öppningen och nu kämpade för att få in resten. Harriets ringmuskel spändes ut och hon skrek igen när en plötslig smärta genomfor henne när Andersson med en hård stöt lyckades tränga in med halva staken.
”Aaaaaaahaaajjjjj!” skrek Harriet och försökte putta bort Andersson, men han stod kvar med halva staken inne i hennes rumphål för att få henne att vänja sig vid den. Efter några sekunder hade smärtan dämpats något och när Andersson såg att Harriet andades lugnare tryckte han på för att få in resten av dolmen.
Smöret hade gjort sitt som smörjmedel och Andersson kunde ganska lätt glida in till roten. Harriet spände sig men skrek inte den här gången. Anja återupptog sitt slickande av Harriets bröst, och om Harriet fokuserade på det så gjorde det inte lika ont när Andersson sakta drog ut staken för att sedan föra in den igen.
”Duktig flicka, fröken Larsson,” mumlade rektor Gustavsson som hade kommit upp bredvid dom för att kunna se ordentligt. Hans ena hand åkte upp mot Harriets bröst och kramade det hårt innan han nöp i bröstvårtan. ”Är fröken Larsson skön, herr Andersson?”
Herr Andersson var nu helt uppe i upplevelsen att få stöta sin hårda stake in och ut ur fröken Larssons sköna och trånga rumpa, så han nickade bara. Rektor Gustavsson verkade nöjd med det svaret och tog några steg tillbaka. Han skulle minsann se till att vara näst på tur att få känna på Harriets trånga hål!
Anjas hand letade sig ned mellan Harriets ben och när hon rörde vid den känsliga knappen stönade Harriet till. Vad var det som hände? Visst hade hon ibland känt en skön känsla därnere när hon råkade komma emot med något där, men Anjas envisa smekningar framkallade känslor hon aldrig någonsin hade känt förut, och hon visste inte om hon gillade det. Herr Anderssons enveta stötande och Anjas flinka fingrar fick det att pirra något förskräckligt därnere, och Harriet visste inte var hon skulle ta vägen.
”Neeej...” flämtade hon och försökte putta bort Anjas händer, men andra händer grep tag om Harriets armar och höll dem fast.
”Se så, släpp fram det nu, fröken Larsson,” manade en upphetsad rektor Gustavsson. Det var det här han älskade, att oskulderna gick från just att vara oskuld till att få hålen penetrerade och sedan inse att de älskade det och fick uppleva sitt livs första orgasm. Han kände hur hans redan hårda dolme nästan vibrerade av lusta när Harriets kropp plötsligt skakade till och hon stönade ut sin första orgasm. Harriets kramper blev för mycket för Herr Andersson som stötte hårt in i hålet innan han tömde sig med ett vrål.
Herr Andersson drog sig ur och Harriet kände hur det trånga hålet genast drog ihop sig. Men hon fick inte mycket vila. Så fort som Andersson hade dragit sig undan för att tvätta rent sig, slet rektor Gustavsson tag i Harriet och vände henne runt så att hon låg med magen pressad mot bordet och rumpan utåt.
”Nu ska vi se hur trång du är,” flämtade rektorn och slet fram sin dolme. Utan att kontrollera så att Harriet var redo, bände han isär hennes skinkor och satte ollonet mot det trånga hålet som Herr Andersson nyss hade varit inne i. Rektorn brydde sig inte om något smörjmedel, han förlitade sig på det som Andersson smörjt in och satsen som nu började sippra ur hålet. Med en hård stöt stötte han sig in genom ringmuskeln och Harriet tjöt till.
”Aaaaahhaaaj! Neeeeeeej!” Det kändes som om hon skulle gå sönder där bak, smärtan strålade intensivt ut från den misshandlade muskeln, men rektorn brydde sig inte om det. Han tryckte på tills han var nöjd innan han drog ut och gjorde samma sak igen. Harriet skrek som en stucken gris!
”Få tyst på henne!” flämtade rektorn, han hade fått in en bra rytm och stötte hårt in i Harriets rumpa. Om Harriet hade trott att det skulle bli lättare andra gången någon satte på henne där bak så hade hon haft helt fel. Där Herr Andersson hade varit lyhörd och anpassat sina stötar till Harriet, så stötte rektorn på utan en tanke på att Harriet led. Harriets händer flög i luften, hon klöste på bordet för att komma loss men rektorn hade ett bra grepp som han inte hade en tanke på att släppa.
Matematiklärare Tommy Ström har hört rektorns order och tog sig upp till Harriets ansikte. Han slog sin dolme mot Harriets tårstrimmiga ansikte. ”Öppna munnen, fröken Larsson,” manade Ström och Harriet, som inte visste hur hon skulle ta sig därifrån, öppnade flämtande munnen. Ströms dolme var inte lika stor som rektor Gustavssons, som hon fick ta i munnen några dagar tidigare, så Ströms fick lätt in en stor del av den i Harriets sugande mun. ”Åååhh, fröken Larsson! Vilken kvinna ni är!” stönar Ström njutningsfullt när Harriets sugande läppar och lekande tunga förde honom närmare en orgasm.
Harriet fann, att om hon koncentrerade sig på Herr Ström så gjorde det inte lika ont i rumpan där rektorn ursinnigt pumpade vidare. Hon hörde honom flämtande prata snusk, men försökte att inte lyssna på vad han sa. ”Jag ska pumpa sönder er lilla rumpa, fröken Larsson, ni kommer inte kunna sitta på en vecka!” Det betvivlade inte Harriet. Hon hade nästan domnat av där bak, smärtan hade jämnat ut sig men det gjorde fortfarande riktigt ont och det var en lättnad när rektorn frustade till och pumpade oregelbundet i hennes lilla hål och hon kunde känna hur hans sats pumpades ut.
”Fru Svärd, kom hit!” Det var rektor Gustavsson som kommenderade Anja till bordet och några sekunder senare kändeHarriet en mjuk tunga mellan sina ben. Den lapade ordentligt i båda hålen, och när den rörde sig där gick det stötar av njutning genom Harriets kropp.
Herr Ström hade nu tagit tag om Harriets huvud och höll det stilla medan han stötte med höfterna. Hans dolme kunde komma långt in i Harriets mun, och han var verkigen i himlen! Något sådant här skulle hans frigida fru aldrig gå med på! Tack och lov för de lössläppta fröknarna på skolan, tänkte han. Han tänkte att han lika gärna kunde utnyttja situationen och tryckte på ännu hårdare tills hela hans dolme var i Harriets mun. ”Aaahhhh....” stönade han lyckligt när han kände hur ollonet gled ned i Harriets hals och hur Harriet kväljde. Han brydde sig inte om det utan höll kvar tills han kände den välbekanta ilningen i pungen. Första sprutet kom rakt ned i Harriets hals och sen drog sig Ström ur och resten av satsen landade i Harriets ansikte. Harriet blundade och flämtade efter luft, hon tänkte att nu måste det ändå vara slut snart men de hoppen släcktes när hon kände en hård hand landa på hennes rumpa.
Fler noveller av samma författare
vill gärna läsa del 3, längtar så skynda