Sommaräventyr (episod 4: bekännelsen)
Författare: lady c Datum: 2010-08-01 17:12:04
E-post: ginger-lkpg@hotmail.com
Kategori: Lesbiskt
Läst:
23 109 gånger
Betyg: 4.5 (7 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
fortsättning från episod 3....
Morgonen därpå satt Lennart och Karin alla redan vid frukosbordet när jag satte mig ned bredvid dem. De var tysta och jag vågade inte bryta tystnaden... det var en slags orolig stämning. Till slut reste sig Lennart upp, kysste Karin på pannan och sa "jag får se när jag kommer tillbaka, det tar nog kanske hela dan" och så gick han. Jag tittade på Karin, som såg att jag undrade och sa "han var tvungen att åka till jobbet... det var i alla fall det han sa" och så fortsatte vi att prata om annat. Stämningen mellan oss blev lättare och vi satt ganska länge vid frukostbordet och småpratade. Det var som om det som hade hänt... inte hade hänt! I alla fall försökte jag inte att tänka på det.
Karin reste sig upp och gick ut, jag började att duka undan när Karin kom tillbaka... med min klänning i sin hand!! "Jag tänkte ta och tvätta lite, tänkte ta dina kläder med... men vad har hänt med dina fina klänning? Vad är det för fläckar?" Jag bara blev stående där... Herregud, hon har upptäkt det tänkte jag men fann mig snabbt och svarade "Oh det där, jo jag var klumpig och fick solkräm på den. Men jag tror det går bort i tvätten" "Ja, det tror jag också. Vi får se" sa Karin och gick ut igen. Jag bara stod där... visste hon eller inte? Jag ville inte tänka tanken på att hon kanske visste... så jag fortsatte bara att duka undan.
Jag satte på lite mera kaffe och skulle ta med mig det ut när Karin kom tillbaka in i köket. Hon såg på mig... jag såg att det var något, men jag hoppades vid Gud att hon inte visste om något. "Charlotte... jag måste berätta en sak" sa hon och ställde sig mitt emot mig där jag stod... livrädd. "Igår... Lisa's tåg var inte inställt eller försenat." Jag bara tittade på henne, hon fortsatte "Lisa berättade... allt... Lisa berättade om... er" sa hon med gråten i halsen. Herregud... det får inte vara sant, tänkte jag och ville bara sjunka genom golvet. "Lisa..." Karin fortsatte med stammande röst "Lisa sa... att det var hennes fel... att hon... ja, liksom... förförde dig" "Snälla Karin..." försökte jag men hon fortsatte bara att prata på "Ja, jag vet ju om det med henne och Madde... och även andra tjejer, men med dig... Charlotte?" Jag kände mig så skyldig och bara tittade ned i golvet. "Jag blev så ledsen... så besviken när hon berättade det" sa hon tittandes på mig med sina tårfyllda ögon. "Jag kan förstå det..." sa jag utan att möta henne med blicken. "Det känns så fel... så orättvisst" sa hon och jag tittade upp. Vad menade hon? tänkte jag. "Att du och hon... efter alla år... som jag... har du aldrig förstått?" frågade hon och sökte mig med blicken "Vaddå?" svarade jag totalt överrumplad. "Mina tafatta försök att få dig att se... det. Varifrån tror du Lisa har fått denna känsla för andra kvinnor?"
"Men herregud... Karin" sa jag "menar du att... du" Karin bara nickade och tog ett steg mot mig "Ja, Charlotte" sa hon och toh ytterligare ett steg och stod nu tätt inpå mig. Hon såg på mig... jag kunde inget säga... visste inte vad jag skulle säga eller göra. Plötsligt pussade Karin mig på munnen... jag blundade. Drömde jag detta, tänkte jag när jag på nytt kände hennes läppar mot mina. Jag tittade upp, hon såg på mig och med en viskande röst sa hon "om du inte vill... om du tycker detta är fel, så för står jag... gå din väg i så fall... men annars så..." hon avslutade inte meningen... och jag tyckte mig gå därifrån... men jag stod kvar! Jag stod kvar!! Varför? Karin log... och så kände jag återigen hennes läppar, men denna gång även hennes tunga... i min mun! Jag besvarade hennes kyss!!!
"Åhhh... Charlotte" hörde jag Karin säga där vi stod i köket och kysstes... hånglades... smekte varandra! Jag lät mina händer smeka hennes rygg... hennes bak... hon njöt av behandlingen, vilket gjorde mig än mera upphetsad. Jag föste Karin försiktigt bakåt... ut genom köket, in i hallen... bort mot deras sovrum. "Vänta... inte där" sa hon och öppnade iställer dörren in till mitt rum "säkrare här" sa hon och log. Det dröjde inte lång stund förräna vi hade klätt av varandra och låg tätt tillsammans i min säng. Denna stund med Karin var helt fantastisk! Jag hade njutit av stunden med Lisa, men det märktes tydligt att Karin var mera mogen... hon visste hur en kvinna skulle smekas... hennes händer... läppar... tunga... mun... förde mig till himlen mer än en gång den stunden i mitt sovrum. Och jag måste erkänna att jag njöt av att känna hennes kropp under mig... att låta mina händer... min mun utforska hennes härliga kropp. Jag njöt av att få gen henne det hon ville ha... orgasmens härliga ögonblick.
Jag vet inte hur länge vi låg kvar i min säng, tätt intill varandra... vi höll om varandra... pussades... sa älskvärda till varandra. De var som en mur hade raserat... jag kände något väldigt speciellt... något som inte gick att förklara. Karin föreslog att vi skulle ta och gå ned till sjön, viljet vi gjorde också. Även där... älskade vi med varandra! Vi badade... nakna... och älskade. Det var en underbar stund! Tiden gick alltför fort och jag visste att vi var tvungna att gå tillbaka till stugan. Att lämna detta underbara... till ja, ett skådespeleri inför Lennart... och oss andra! Vi båda visste ju nu... att vi var som gjorda för varandra.
Efter denna stund så försökte Karin och jag se sista dagarna hela tiden att få vara ensamma tillsammans. Karin kom på de mest otroliga uppgifterna åt Lennart bara för att han skulle fara iväg en stund och ge oss chansen att få vara med varandra. Men så kom stunden då jag visste att jag skulle åka hem. Näst sista dagen skulle jag dock få vara ensam mestadels under dagen, för både Karin och Lennart var tvungna att åka iväg. Men de skulle komma hem framåt eftermiddagen och då skulle vi verkligen äta gott till kvällen... min sista kväll där hos dem. Lennart hade också blivet mycket trevligare efter det att han våldfört sig på mig... antagligen hade han väl skuldkänslor, men det var inget som jag nu tänkte på. Inte efter det att Karin och jag funnit varandra!
fortsättning följer...
Fler noveller av samma författare
