Sommaräventyr (episod 3: Besträffningen)
Författare: lady c Datum: 2010-08-01 17:10:45
E-post: ginger-lkpg@hotmail.com
Läst:
25 818 gånger
Betyg: 4.4 (9 röster) 4 medlemmar har denna novell som favorit
fortsättning från episod 2...
Plötsligt stannade Lisa upp... jag fattade först inte vad det var, men när jag såg åt sidan så blev jag iskall... helt tom! Där stod... Lennart!!! Han stod bara där... helt stilla och tittade på oss. Lisa reste sig upp, såg på Lennart och jag kunde höra hur hon sa "f-förlåt..." "Försvinn" skrek Lennart åt Lisa som räfsade ihop hennes kläder och sprang gråtande in i stugan. Jag önskade bara att jag var... död, där jag nu låg. Tänkte först inte på att jag låg helt naken inför Lennart, men när jag upptäckte det så böjde sträckte jag mig efter badlakanet som låg på stolen som stod där. Jag skylde min kropp så gott jag kunde, när jag satte mig upp. Fortfarande stod bara Lennart där... med en tom blick och stirrade på mig. "Lennart..." började jag, men visste inte alls vad jag skulle säga. Vad kunde jag säga? Lennart bara skakade på sitt huvud, vände sig om och gick iväg! Jag blev överrumplad... jag trodde han skylle skälla ut mig helt och hållet... ja, kanske t.o.m. slå mig! Jag vet sedan tidigare av Karin att Lennart kunde brusa upp och bli aggressiv. Hade jag haft en möjlighet att jag bara åkt därifrån på minuten. Men hur skulle jag kunna försklara för Karin att jag bara rusat min väg. Och var är Karin nu? Hur hade Lennart plötsligt kommit hem utan att vi hört honom? Jag mindes svagt att vi hade hört en bil, men som körde in på granntomten och Lisa hade sagt att det var Kurt's bil. Lennart måste fått skjuts hem av honom... så måste det han varit, tänkte jag - men vad hjälpte det nu?
Jag beslöt i alla fall att stå mitt kast. Jag skulle inte fly fältet... jag gick in i stugan, in på mitt rum och satt där väldigt länge innan jag bestämde nig för att gå en sväng i skogen. Jag tror ingen av Lisa, som fortfarande var på sitt rum eller Lennart som var någonstans på tomten såg att jag gick min väg.
När jag kom tillbaka så mötte jag Lennart, som först undvek mig, men så småningom kom fram till mig... tog tag i mina armar... tittade på mig och mer eller mindre väste åt mig "detta ska inte Karin få reda på, förstur du? du håller bara käft om det!" Jag nickade "Lisa åker hem i kväll och jag tycker att du också ska börja tänka på din hemfärd" och så gick han bara iväg. Jag stod kvar där en stund innan jag gick in i stugan. Jag såg hur Lisa packade sina saker. Hon såg inte att jag såg henne... jag ville så gärna gå in och krama om henne, förklara för henne... trösta henne... men jag förstod att det var absolut inte rätt tillfälle, så jag gick bara in till mig och la mig på sängen. Strax därefter hörde jag bilen, Karin var hemma igen...
Lisa förklarade för Karin att hon hade fått ett telefonsamtal av en kompis och ville gärna hem, men att hon kanske skulle komma tillbaka om en vecka eller så. Karin reagerade inte så mycket på det utan tyckte bara att det var synd, men att vi andra fick klara oss själva då. Resten av dagen var stämningen tryckt. Jag undvek både Lisa, även om jag inte ville det, och Lennart som mestadels var ute i boden och grejade. Vi åt en stilla middag tillsammans. Karin hade erbjudit sig att skjuta in Lisa till stan. Hon skulle ta tåget hem. Lennart drack mer än vanligt och jag såg hur Karin tittade lite på honom, men sa inget. När så Lisa skulle ta adjö så var nog både hon och jag tveksam till att ge varandra en kram, men det hade nog sett konstigt ut inför Karin att vi inte gjorde det så jag klev fram till henne och gav en en vänlig, försiktig kram och önskade henne en trevlig resa. Jag såg på henne att hon var ledsen... vilket var det jag också kände inombords.
Jag satt och såg på TV, med et glas vin i handen, när telefonen ringde. Då Lennart fortfarande var ute så svarade jag. Det var Karin som berättade att Lisa's tåg blivet inställt så hon skulle få ta ett senare tåg. Karin sa att hon ville vänta så hon skulle komma hem senare.Jag sa att jag förstod och bad henne hälsa till Lisa. När jag precis hade lagt på, märkte jag att Lennart hade kommit in i köket. Han såg på mig, jag undvek att titta honom i ögonen men sa "det var Karin som ringde" och berättade vad Karin hade sagt. Lennart svarade inte utan gick bara till kylskåpet och tog en ny öl och gick ut. Jag gick tillbaka till vardagsrummet och mitt TV-tittande.
Efter en stund hörde jag Lennart komma in i stugan igen. Jag hörde hur han gick in i badrummet... hur han satte på duschen. Jag försökte koncentrera mig på TV-programmet, men hela situationen gjorde att jag inte alls kände mig bra... jag var nervös... rädd. Jag tänkte på Lennarts ord om att jag skulle tänka på min hemfärd och de var inget dumt råd, men hur skulle jag förklara för Karin? Jag skulle ju stanna minst ett para dagar till, hade jag ju lovat henne. Jag satt så försjunken i mina tankar att jag inte hade märkt att Lennart... som stod i dörröppningen... stirrande på mig! Jag ryckte till då jag upptäckte honom... jag såg att han var berusad... där han stod... med bara en handduk runt sina höfter!!
Jag drog upp mina ben i stolen... som ett försvarsagerande? Lennart tog ett kliv in i rummet utan att säga något... men han behövde inte säga något, för jag såg... jag såg... hur det putade ut genom handduken! "Nej... nej Lennart" sa jag och kröp längre upp i fåtöljen "gör det inte..." Jag såg hans blick... han gick sakta fram mot mig. Jag reste mig upp för att springa runt soffbordet, men snubblade på mattan och ramlade framåt i soffan och innan jag hann resa mig upp så kände jag Lennart över mig! Jag kände hur Lennart pressade ned mig i soffan..."snälla Lennart... det är inte rätt... det..." "Va fan vet du om rätt och fel?" skrek han åt mig "Är det rätt att ligga med vår dotter?? tycker du det? fortsatte han skrikande åt mig. Jag kände hur gråten började komma "n-nej... det var fel... förlåt"
"Förlåt? tror du det hjälper? Nej... du ska nog få hjälp" sa han och jag kände hur han drog upp min klänning. Jag försökte krypa undan honom, men det var meningslöst... han var för tung... för stark för mig. Jag kände hur han slet av mig trosorna så de gick sönder... och så kände jag, trots alla mina protester, hans grova hand mellan mina ben!!
Jag grät... jag bad honom låta bli men han bara fortsatte... grymtandes, stånkandes. Hans hand... hans fingrar mer eller mindre grävde sig in i mig... hans tumme masserade min clitoris medan hans fingrar stötte in och ut ur mig! "Snälla... sluta" bad jag honom på nytt "Häll käften" skrek han tillbaka "föredrar du Lisa istället?" "n-neej... men jag vill inte... vi kan inte... du får inte" "Vad jag får eller får ska du bara skita i" sa han och fortsatte "säg då... vad föredrar du... fitta eller kuk" Med sprucken röst och full av gråt försökte jag "sn-näälla.." Men han bara skrek åt mig "svara då för helvete... kuk eller fitta?"
Jag böjde ned huvudet i soffan... jag visste att jag inte hade något val..."k..kuk" fick jag till sluta fram. "Säg det då" skrek han åt mig "säg vad du föredrar... jag vill fan i mig höra det innan jag tror dig"
Jag skakade på huvudet... försökta förmå mig att säga det... om och om igen, men till slut så fick jag fram det han ville höra..."kuk... jag före... föredrar... kuk" "Då så... då ska du få det" och nu skrek han inte år mig utan bara sa det... med viss förnöjd ton. Han fortsatte... "säg att du vill ha det... jag vil höra dig säga det" Jag förstod att det inte var någon idé... hade ingen chans att komma undan... så jag kunde höra mig själv säga... "ja-aag... jag vill.. ha...vill ha... kuk" Jag förstod vad det innebar... han skulle ta mig... knulla mig!!! Trots alla mina protester så kände jag att jag hade blivet... våt av allt hans fingrande på - och i - mitt kön.... och han kunde säkert känna det också. Jag märkte hur han knöt upp sin handduk och hur han förde sin alla redan styva kuk in mellan mina skinkor... jag kände hur han utan svårighet gled in i mig! Jag kunde inte rå för det... men när han gled in i mig så... stönade jag till samtidigt som jag också ryckte till. Jag försökte tänka på något helt annat när han nu började stöta sin kuk in och ut i mig... men det var svårt... på något konstigt sätt... var de skönt! Jag gillade det... jag försökte inte visa det... men jag njöt av hans kuk som penetrerade mig bakifrån.
"Fan i mig... jag tror dig" hörde jag honom säga... "jag tror du gillar kuk! Visst gör du det... Charlotte?" Jag svarade inte, men han gav sig inte "säg att du gillar det... jag vet att du gör det... säg det..." Det var inte jag som svarade... så kändes det i alla fall... det kan inte ha varit jag... men ändå så hörde jag min röst som svarade "Jaaa... jag gillar det" "Vad är det du gillar?" retades han med att fråga. "kuk... jag gillar kuk" svarade jag och nu kände jag inte skam längre... och jag tror han märkte det. "Vad gör jag med dig då" fortsatte han med en viss ironi i rösten . "Du... knullar mig" "Vill du det då? Säg det då... jag vill höra dig säge det".
"Jaaa... jag vill det" stönade jag.... "Vad? Vad är det du vill?" "Jaa-ag... vill att du knullar mig... knulla mig" och nu märkte jag att jag helt och hållet njöt av hela situationen utan att tänka på eventuella konsekvenser. Jag kände hur han tog mig allt hårdare... hans stötar blev hårdare och trängde allt längre in i mig... han stönade högre och högre... och utan någon mera förvarning kände jag hur han stötte än en gång långt in... och så kom han! Jag både hörde hans stön... och kände hur han pumpade sin säd in i mig... jag skakade av upphetsning... jag ville så gärna smeka mig själv så jag också kom... men vågade inte det... jag ville inte ge honom det nöjet.
Jag hörde hur han sa "fan" och så utan några mera ord så drog han sig ur mig... blev för en kort stund stående på knä bakom mig, så kände jag hur han tog tag i min klänning... och torkade av sin kuk med den! Sedan gick han bara ut från rummet! Jag blev stående framåtlutande i soffan en stund tills jag kände hur hans sperma började rinna utmed mina lår. Jag reste mig upp, gick ut i hallen... såg att badrummet var ledigt så jag gick in där och låste om mig. Jag klädde snabbt av mig, gick in i duschen och tvättade av mig. Tankarna for runt i skallen på mig... vad hade skett? Hur kunde det ske? Hur kunde jag låta det ske? Och hur kunde jag... till slut låtit mig njuta av det? Jag vet ju att jag gillar att bli tagen hårt och dominant... men detta var ju nästan rena våldtäkten... eller var det inte det? Hade det inte varit skönt att känna hans kuk i mig? Jag kom på mig själv, där jag stod, att jag hade ju njutit av det... och jag kände, trots att jag inte ville erkänna det, att jag ville... ha mer!
Herregud... jag är fortfarande... kåt, tänkte jag där jag stod i duschen. Och tro det eller ej, men jag hade faktiskt tanken på att gå ut till Lennart... och... be om mer! Men jag vågade inte... jag fick, med hjälp av mina händer och duschstrålen, få bort det allra mest trängade behovet att få en... orgasm!
Jag gick in i mitt rum, tog på mig andra kläder och kastade min nedsmutsade klänning bland mina andra smutskläder. Mina trasiga trosor packade jag ned så ingen skulle eventuellt kunna se hitta dem. Jag la mig sedan på sängen och försökte läsa en bok. Jag tror jag slumrade till, för jag hörde inte att Karin kom hem förrän hon stod vid min säng. Jag reste mig lite upp... "har du sovit?" sa hon lite frågande "Ja, jag måste visst ha somnat " sa jag och satte mig lite upp. "Ja, du är tydligen inte den enda... Lennar har somnat ute på verandan" sa hon och skrattade "men jag väckte honom och han gick direkt in och la sig" "Jaha" svarade jag bara lite likgiltigt.
"Jag tänkte att vi kunde sätta oss i köket... ta lite vin... och prata lite" sa Karin. Jag tittade på henne "förlåt Karin, men jag mår inte så bra. Kan vi inte prata i morgon istället?" "Visst, om du inte känner för det så..." svarade hon och vände sig. Jag märkte en viss besvikelse hos henne, men jag orkade bara inte nu... inte idag... efter det som hänt. Jag ville bara sova.
fortsättning följer...
Fler noveller av samma författare
Nu verkar du verkligen ha kommit igång, det märks tydligt, och jag vill bara ha mer! Dock verkar det som du haft lite bråttom i början, men så kan det kanske gå när man skriver om någonting upphetsande, man rycks så att säga med i handlingen själv.