Spott, stön och hårda tag.

---

---

Spott, stön och hårda tag.

Jag lät inte regnet kyla min redan oroliga kropp. Jag lät inte ljudet ifrån sprucket glas skära igenom min fasad. Mina steg följde mig och jag visste att jag var påväg åt rätt håll.

Regnet berättade för mig, att denna kväll skulle aldrig bli som jag förväntat mig. Jag tog ett fast grepp runt det jag bar i handen för att påminna mig själv om att jag var trygg, jag var stark, att jag hade en vilja att genomföra det var redan var ute efter.
Mina steg avbröts av en gestalt, som smög runt bland den otydliga konturen av en husfasad. Jag försökte greppa vad som försökte få min uppmärksamhet, men gav upp då jag insåg att min syn inte kunde tränga igenom det tjocka regnet som small ner i marken.
Min kropp kontrollerade nu mina sinnen och handlingar, jag märkte aldrig att jag omedvetet hade börjat springa. Ljudet ifrån min stigande puls och blöta kläder berättade för mig att jag var rädd, att ingen i världen skulle kunna hjälpa mig nu om jag hamnade i den situation som jag alltid varit medveten orolig för.

Ett stort och ruggigt hus uppenbarade sig framför mig och berättade att jag ville ha trygghet, snabbare än jag själv visste om det hade min kropp utfört det handlingar som gjorde att jag befann mig i en tryggare miljö, jag var inne i ett hus och dörren bakom mig stängde utanför det smattrande och oroväckande ljudet ifrån kallt regn.

I ren instinkt så kastade jag av mig den blöta kavajen, de trasiga skorna och de allt för små byxorna och la mig livlöst i den närmaste liggmöjligheten, som i detta fall var en stor och robust soffa.
Soffan luktade och kändes som min mormor, förmodligen 80tal med rosa små blommor tänkte jag och slöt mina ögon samtidigt som jag ansträngde mig med alla mina sista krafter att ignorera den situation som jag befann mig i.

Ett ljud som ville påminna mig om min sjuka mormor slog mig ur mitt medvetande. Jag kastades upp ur soffan och letade förgäves efter det föremål jag tidigare hade hållit tryggt i min hand, men det var borta. Jag gick förgäves ner på golvet och kröp runt som en hund och slet runt bland mina blöta kläder för att finna detta föremål, jag insåg att den var borta.

Jag kände att hela min kroppsvikt plötsligt svek mig och jag föll ihop, livlöst befann jag mig i ett sånt medvetande med samtidigt icke medvetande tillstånd att jag nästan kände mig trygg. Jag hade aldrig känt mig såhära rädd och förtvivlad tidigare i mitt liv men nu exploderade mitt undermedvetna och jag kände mig lugn.

Något hårt greppade tag i mina fötter, och jag släpades efter det slitna golvet. Jag vet inte om det handlade om minuter eller sekunder, det enda jag visste var att jag hade ingen kontroll. Jag försökte se och förstå men kunde inte uppfatta vad som hände, det enda jag visste vara att någon annan hade medvetet tagit kontrollen över mig.


Min kropp hamnade på rygg, mina resterande kroppsdelar följde tydligt och fortsatte att spela livlösa. Något hårt greppade tag i ett av mina ben, jag uppfattade att något slemmigt började utforska och undersöka min kropp samtidigt som mina armar och ben ständigt blev kontrollerade.

Jag visste inte vilka eller vad som gjorde detta emot mig, det enda jag kände var en förtvivlan över att jag inte visste vad jag skulle göra, jag ville verkligen resa mig upp och leta upp mitt bortappade föremål och känna tryggheten. Men samtidigt blev jag ständigt nekad denna vision då mitt undermedvetna rev inom mig och övertalade mig att vara och förbli omedveten.

För en gång skull, i mitt hela liv, hade jag undermedvetet förlorat kontrollen och medvetet hade jag gett denna kontroll till rädslan och osäkerheten inom mig, det är därför jag befann mig i denna situation och jag förstod att det var ett straff och medvetet lät jag mig bli bestraffad, mer än så kunde jag inte förstå...

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Spott, stön och hårda tag.	Första gången	1.0	28/7-10
Känn dig träffad, sa mannen!	Första gången	2.0	28/7-10

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.