Nattpasset med Cecilia
Jag stryker henne lätt över ryggen där hon sitter i soffan på mitt kontor och gråter. Jag har satt mig bredvid, för att försöka trösta.
-Han har gått för långt den här gången, du måste prata med facket, säger jag nästan bara för att ha någonting att säga.
Cecilia, min kollega nickar och ler trött. Hon tog inte riktigt den kommentaren på allvar
-Men som jag ser ut, säger hon och torkar sig i ansiktet med tröjärmen. Förlåt mig, men det var verkligen inte rätt dag att få en utskällning av Anders.
Vi är båda anställda på samma nyhetsredaktion på en av Stockholms största tidningar. Jag, en nyutexaminerad journalist direkt från högskolan, som efter min praktik på tidningen fått ett halvårs vikariat som nattredaktör för webben. Hon, som gått den långa vägen, genom hundåren i landsortspressen och sedan tio år här på redaktionen.
Anders är vår gemensamma chef. ”En dryg fascist” kallade jag honom för mina vänner efter första dagen på jobbet. Beskrivningen var mer talande än jag anade. Anders är en person som verkar njuta av att sätta fingret på just det lilla felet som går att finna i ett annars prickfritt arbete. Och nyligen blev han något av en kändis i branschen efter att han varslat halva personalstyrkan för att ersätta dem med bemanningsföretag och tillfälliga vikariat.
Inte för att det rör mig personligen. Jag har rätt bakgrund och utbildning, ingenting som binder mig och trivs bra med att leva ett halvår i taget. Men jag är uppriktigt skärrad över hur det påverkar sådana som Cecilia. För några veckor sedan fick hon reda på att hennes tjänst som redaktör för familjesidan skulle avslutas vid månadsskiftet. Istället fick hon välja mellan att via Manpower börja arbeta som nattreporter, eller sluta helt. Och idag, innan han gick hem en halvtimme för tidigt, hade han mage att skälla ut henne för ett korrekturfel.
Så, det är därför vi sitter här nu, en tafatt 24-årig nattredaktör som försöker trösta en gråtande 40-årig kvinna. Plötsligt slår mig det absurda i att jag faktiskt är hennes chef. Jag ser på henne där hon sitter bredvid mig i soffan. Trots de rödgråtna ögonen är hon vacker.
Hon har långt ljust hår och bruna fräknar i ansiktet, på ett sätt som på en yngre kvinna varit gulligt, men på henne snarare blir spännande eller mystiskt. Hon är mycket söt. Hennes kläder är propra och professionella men samtidigt sexiga. En vit blus instoppad i en svart snäv kjol som lutar någonstans över knäna. Hon har en mycket fin figur. Relativt stora bröst och kroppen sen. Den är inte för mycket men har ändå former. Jag kommer plötsligt på mig själv med att tänka att hon är sexig. ”Nu skärper du dig” intalar jag mig själv och fortsätter med försöket att trösta min gråtande kollega.
Vi finner snabbt en gemenkap i vårt chefshat och snart börjar tårarna sina i Cecilias ögon. Istället fnissar hon faktiskt till när jag liknar Anders vid David Brent i tv-serien the Office. Plötsligt inser jag att min hand fortfarande vilar mot Cecilias rygg, trots att hon nu slutat gråta. Jag rycker till och ett pinsamt ögonblick uppstår.
-Ursäkta, säger jag generat.
Hon tittar på mig och skrattar åt mitt ansiktsuttryck.
-Det gör ingenting. Det var mysigt.
Hon lutar huvudet lätt mot min axel och tittar upp mot mig.
-Du är så snäll mot mig, säger hon och fortsätter. Och så är du söt.
Jag rodnar igen, lite intensivare den här gången. Jag måste komma på något att säga
-Du är söt du med, är allt jag får fram.
Plötsligt bara händer det. Jag tror att initiativet kom från henne men jag är inte säker. Vi lutar oss framåt och våra läppar möts. Kyssen är mjuk och lång. Hennes läppar säras lätt och jag känner mig som om jag går på moln. Sedan sätter hon sig gränsle över mig i soffan och vi börja hångla mer intensivt.
-Tänk om någon kommer in, säger jag samtidigt som hon smeker min nacke med fingrarna.
-Det är sant, det vore ju pinsamt, fnissar hon. (Hon är för övrigt alldeles bedårande när hon fnissar.)
-Jag vet, kopieringsrummet på femte våningen, hela annonsavdelningen är ju tom på natten, fortsätter hon.
Iden är lysande. Vi smyger oss ut, hand i hand från mitt kontor. Turligt nog träffar vi inga kollegor på vägen till hissen. Väl inne hånglar vi som två fjortornåringar i det mörka hörnet på ett disko, innan hissen plingar för femte våningen. Sedan snabbt in på annonsavdelningen, och in i kopieringsrummet.
Hon tänder ljuset, lutat sig mot en av maskinerna i rummet och ser mig rakt in i ögonen.
- Jag vill att du tar mig. Här och nu.
Hon kränger sig upp på kopieringsmaskinen. Hennes korta kjol hasar upp en bit i klättringen och avslöjar ett par vita bommullstrosor under. Jag smeker hennes rumpa med händerna, samtidigt som jag kysser henne på munnen och sedan ner mot halsen. Ett kort avbrott för att knäppa upp blusen blottar en svart bh. Hon hjälper mig av med bhn och för första gången ser jag hennes bröst. Jag tar ett steg tillbaka, bara för att se på henne. Hon är så vacker där hon sitter, med uppdragen kjol och blottade bröst på en kopieringsapparat i förrådet på jobbet. Jag är tvungen att le.
-Vad flinar du åt, säger hon halvt på skämt.
- Jag flinar inte. Du är bara så vacker.
- Kom hit då, jag vill ha dig inuti mig.
Hon drar mig närmare, Kysser mig och börjar fumla med mina jeansknappar. Det är ganska bökigt, med till sist får hon ner dem en bit och får efter lite pyssel ut min nu hårda kuk som hon långsamt börjar runka.
Jag för in händerna under hennes kjol och lyckas få ner hennes trosor till knäna efter att hon lättat lite på stjärten. Jag drar fingrarna genom hennes blöta fitthår och slickar sedan skämtsamt på mina fingrar.
-Gott, säger jag och hör genast hur dumt det låter.
Men hon bara ler, tar min kuk i handen och för den mot sina fittläppar. Hon gnider den upp och ner några gånger för att hitta rätt. Sakta trycker jag mig inåt i hennes varma fitta tills den omsluter mig helt. Sedan börjar jag långsamt pumpa in och ut i ett jämnt tempo. Hon följer med mina rörelser med underlivet och tar ett hårt tag om mina skinkor, så hårt att hennes naglar nästan gör ont. Så trycker hon mig närmare mot sig och viskar:
-Knulla mig hårt älskling. Gnid dig mot min fitta så kommer jag snart för dig.
Jag är ovan vid snuskprat, men finner mig snabbt i situationen och trycker mig hårdare mot henne med underkroppen samtidigt som jag ökar tempot.
Snart känner jag hur hon är på väg. Hennes andning blir tyngre och hon börjar få svårt att kontrollera sina stön.
-Kan jag spruta i dig? får jag fram.
-Kom i mig djupt, jag tar piller, stönar hon tillbaka.
Hon tar tag i min hand, visar att jag ska hålla den för hennes mun och viskar något om att ”det är onödigt att hela kontoret får reda på vad vi gör”. Jag känner hur hon skakar, och hur hennes ryckningar blir intensivare. Plötsligt fylls jag av förundran då jag insår att min fyrtioåriga kollega just nu kommer på kopieringsapparaten i förrådet med min kuk i sig. Jag är själv inte långt efter, trycker mig djupt in i hennes fitta och kommer i en av de mest intensiva orgasmer jag varit med om. Det hela känns så förbjudet och samtidigt så självklart och vackert.
Vi ordnar till kläderna och Cecilia fixar till en provisorisk binda av hushållspapper. Jag tittar på henne när hon drar upp trosorna och knäpper blusen. Hon är så vacker med sitt rufsiga hår och fortfarande ett vitt bröst blottat.
Hon tittar på mig, ler och kysser mig på kinden.
-Vi ses sen, viskar hon och smyger ut från förrådet till närmsta toalett. Jag följer efter genom dörren och tar sedan hissen tillbaka till mitt kontor, fortfarande med lite ostadiga ben efter orgasmen.
Jag får inte mycket gjort den natten. Tankarna vill inte riktigt samla sig och artiklarna jag skriver blir ofokuserade och trista. Det här kommer jag få skit för i morgon, tänker jag men just nu skiter jag faktiskt i det. Innan jag går hem uppdaterar jag mailen. Bland alla pressmeddelanden och oviktig reklam finns ett brev från Cecilia.
”Tack, du räddade min dag. Kopieringsrummet igen i morgon natt? Puss älskling”
Varm i kroppen ler jag för mig själv, och tänker att nattpasset kanske inte är så dumt i alla fall.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
en väldigt bra novell skulle du kunna ge några tips på hur man får en novell så bra som möjligt
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Mycket bra 5