Bryggästen (1)
Författare: Matte Datum: 2004-06-18 10:27:13
Kategori: Heterosex
Läst:
10 296 gånger
Betyg: 2.6 (206 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Det hela hade börjar sent i somras. Under några av de sista dagarna i augusti hade Lotta flyttat in i huset bredvid. Till en början hade jag inte märkt att huset bytt ägare, den förre hade inte varit hemma så mycket, så jag lade inte så stor notis till vad som hände där. Dessutom var tomten totalt igenväxt. Stora oansade träd gränsade mot hans tomt och skymde allt som kunde tänkas försiggå kring huset. Gräsmattan hade växt sig meterhög – rena djungelstämningen rådde i trädgården. Många gånger hade jag önskat att jag hade fått fria händer med den trädgården; jag älskar att arbeta i trädgården, och jag hade sett vilken underbar tomt det skulle kunna bli, bara man lade ner lite tid och kraft med den. Men någon större notis om vad grannen hade haft för sig, det hade jag inte haft.
Jag hade kommit hem från en skön semester. Den hade legat lite senare än vanligt, men det hade bara varit bra, lyckades att pricka in sommarens bästa väder. De första dagarna efter hemkomsten gick åt till att tvätta och ställa i ordning efter resan. Eftersom jag hade en och en halv vecka kvar av ledigheten hade jag bestämt mig för att göra en del arbete i trädgården.
Vädret hade till en början varit helt perfekt, soligt och varmt, men allt eftersom dagarna gick blev det svalare.
En tidig morgon när jag kom ut i trädgården för att sätta igång med dagens arbete, lade jag märke till att det var något med omgivningen som inte var som det brukade. Först kunde jag inte komma på vad det var som var galet, för det kändes som om det var nåt galet någonstans. Men senare märkte jag hur det rörde sig inne på grannens tomt.
– Äntligen, tänkte jag, nu kanske de tänker göra nåt vettigt handtag i trädgården.
Inte så att jag är irriterad över grannens trädgård. Jag bryr mig inte ett dugg om hur de har det i sina trädgårdar, eller vilka av grannarna som köper nya bilar heller, för den delen. Det var snarare så att jag tyckte det var synd att så fin tomt som grannens bara skulle stå och gro igen. Tomten gränsade mot en havsvik, precis som min egen tomt gjorde, och jag visste hur
många som trånade efter ett hus med det läge som vi hade här ute i Viken. Både jag och grannen hade en fin strandrätt med tillhörande badbrygga och det var inte fy skam i mångas ögon. Jag ägnade emellertid inte så mycket mer uppmärksamhet på grannens tomt utan började att pula med det jag hade planerat att göra.
Fram på dagen hade det blivit rejält varmt och jag bestämde sig för att gå ned till bryggan för att ta ett mig ett dopp. Eftersom jag inte är någon hejare på att dyka, så klättrade jag ner för stegen i vattnet. Det var dessutom så grunt och stenigt på botten att man inte kunde dyka på ett säkert sätt. Jag tog en liten simtur bot mot grannens brygga som jag brukade göra. Det skilde väl en hundrafemtio meter mellan bryggorna, så det var en ganska lagom simtur. När jag närmade sig bryggan såg jag att det var någon som låg och solbadade på den.
– Märkligt, tänkte jag, grannen brukade väl aldrig ligga på bryggan och bada. Han använde bara bryggan till att ha en och annan fest på under sommaren.
Jag bestämde mig för att simma närmare och undersöka saken. Även om jag inte brydde mig så mycket om grannens liv och leverne, hade de kommit överens om att hålla ögonen öppna för så kallade objudna gäster. Det hände lite nu och då, speciellt under semestertiderna, att folk och fä tog sig friheten att utnyttja både det ena och andra på deras strandtomter i Viken. Båtfolket kunde nu och då lägga till vid deras bryggor för att övernatta, en och annan angjorde bryggan bara för att släppa lös sin hund som uträttade sina naturbehov på gräsmattan vid
stranden och en del utnyttjade tomterna som om de vore allmänna badstränder. Som nu till exempel. Förmodligen var det någon som passade på att njuta ett bad i lugn och ro, fjärran från badsträndernas högljudda liv.
Jag simmade fram till bryggan, som var så hög att jag inte kunde se upp på den, grep tag i stegen och klättrade försiktigt upp på bryggan. Samtidigt som jag satte fötterna i bryggan förstod jag att jag gjort bort mig rejält. Hade jag inte varit så dålig på att dyka hade jag tagit ett språng ut i vattnet igen och försvunnit samma väg jag kommit. Men samtidigt, och det
erkände jag villigt för mig själv, stannade jag mer än gärna kvar på bryggan. Jag måste ju också utföra mitt ”uppdrag” och kontrollera vem det var, och varför den som låg där låg där. För inte var det grannen – det var då ett som var säkert. Grannen hade hittills alltid varit en han – den som låg på bryggan var en hon. Det såg jag lätt. Mitt på bryggan låg en helt
naken kvinna, fullt utsträckt.
Jag kom på mig själv med att bar stå och gapa. Aldrig förr hade jag sett någon skönare och mer välskapad kvinna än denna – inte på riktigt i alla fall och definitivt inte utan kläder. Hon var lång utan att vara för lång. Hon var mörkhårig, även om håret var blont på hennes huvud skvallrade könshåret om sanningen. Brösten var stora och platta där hon låg utsträckt.
Midjan var smal även om det inte var någon fotomodells midja. Hon låg med ena benet en aning uppdraget och vinklat utåt. Eftersom jag stod vid hennes fötter kunde jag se blygdläpparnas mörkrosa färg lysa igenom den vältrimmade svarta könshåret.
Jag var tvungen att svälja. Hjärtat slog som en stångjärnshammare i bröstet på mig och jag kände hur strupen snörde åt så att det nästa blev svårt att andas. Dessutom kände jag hur det började strama i badbyxorna.
– Hon måste sova, tänkte jag innan jag fick syn på en cd-spelare med en sladd upp mot hennes huvud.
– Aha, hon lyssnar på musik! Det förklarar varför hon inte uppmärksammat mig än, tänkte jag vidare. Undrar föresten hur länge jag har stått här. Här kan jag ju inte stå hur länge som helst utan att göra något. Men samtidigt måste jag kolla vad vem det, och hur gör man det utan att skrämma slag på henne?
Jag gled sakta och tyst ner i vattnet igen innan jag plaskande och frustande hävde mig upp på bryggan igen för att hon skulle höra mig och hinna svepa om sig badhandduken som låg bredvid henne. Och det gjorde hon. När hon hörde hur jag kom upp bryggan reste hon sig snabbt på huk och svepte om sig badhandduken med ena handen, med den andra handen drog hon ut hörsnäckorna ur öronen. Men det såg inte ut som om hon blev panikslagen eller rädd, för hon verkade inte ha någon brådska med att skyla sig. Snarare verkade det som
om hon tyckte om att visa upp sin kropp men av anständighetsskäl var tvungen att skyla sig lite med handduken.
– Ursäkta mig! utbrast jag. Jag såg inte…
– Nej, det gör inget, avbröt kvinnan mig. Jag får faktiskt skylla mig själv. Jag ligger här i solen med musik i öronen och hör inte vad som händer runt omkring mig.
På något sätt verkade det som om hon inte alls var överraskad av att jag kommit dit. Kvinnan verkade snarare så behärskad att jag för ett ögonblick undrade om hon varit medveten om att jag stått och tittat på henne där hon legat. Hade hon rent av njutit av att visa sig för mig?
Snabbt som ögat slog jag de tankarna ur skallen. Jag måste ju ta reda på varför hon låg på min grannes brygga.
– Jag bor här i huset intill, började jag trevande. Vi brukar hjälpas åt här i grannskapet med att se till varandras hus och tomter. Det finns så många som utnyttjar stranden till både det ena och det andra. Jag såg att det låg någon här på bryggan när jag kom simmande, så jag tänkte det var bäst att kolla upp det. Jag såg inte att du var…ja, att du inte hade…jag menar…
Nu kände jag hur jag började fumla lite väl mycket. Jag var generad.
– Så trevligt, svarade kvinnan. Hon hade rest sig upp och stod nu framför mig med handuken till hälften svept om sig. Hon hade dock inte lyckats dölja ena bröstet, vars vårta pressades upp ovanför handdukskanten.
– Jag hoppas du inte tänker köra iväg mig från bryggan, det skulle nog inte vara bra för grannsämjan oss emellan.
Hon rättade till handuken över brösten och knöt fast den innan hon kastade huvudet bakåt och fångade upp sitt långa blonderade hår med ena handen. På bryggan kunde jag se ett stort rött hårband som hon säkert brukade ha kring den hårsvans hon nu höll i ena handen.
Jag bara stod och gapade. Vaddå grannsämja? Hon hörde ju inte till grannskapet. Så pass mycket visste jag om mina grannar i alla fall, att om hon varit en av dem skulle jag ha kommit ihåg det. Definitivt!
– Grannsämjan? ekade jag fånigt.
– Ja, vet du inte om det?
– Vet vad? undrade jag.
– Du har fått en ny granne, sa hon skrattande. Jag har bott här i en månad nu och jag har inga planer på att flytta här ifrån, även om grannen verkar vilja ha i väg mig.
Hon var spydig i rösten och tittade lite skälmskt på mig samtidigt som hon smålog.
– Nä, sådana planer hoppas verkligen inte att du har, tänkte jag. Men jag sa:
– Nja, jag tänkte väl inte precis köra bort dig. Sådana befogenheter har jag inte, det är ju inte min brygga. Jag kände mig verkligen bortgjord nu och hon var inte sen i att spä på min
förlägenhet.
– Det kanske beror på vad det är som ligger på bryggan och hur det ser ut? sa hon.
Nä, nu fick jag gaska upp mig lite, det här dög inte. Inte kunde jag stå här och stamma mer. Det var inte likt mig alls, jag brukar ha lätt för att ta kommandot. Fast å andra sida har jag inte varit med om någon liknande situation tidigare.
– Jag kanske skall hälsa min nya granne välkommen då. Hasse heter jag, Hasse Kvist.
Jag räckte fram handen.
– Lotta Hansson, svarade hon samtidigt som hon fattade min hand.
Det var en mjuk och varm hand jag kände. Jag tittade henne rakt i ögonen och fick en stark och lockande blick tillbaka. Vi höll varandra i hand en aning för länge för att det skulle vara en enkel hälsningsceremoni. Jag kände hur hon tittade på mig. Hon såg en normalt byggd man framför sig, inga direkta överflöds kilon, men heller inte direkt smal. En man med kortklippt, nästan stubbat, ljust hår.
– Jag hade inte en aning om att Rickardssons skulle flytta, sa jag. Vi har inte umgåtts alls, inte mer än då vi mötts här nere vid bryggan någon gång om somrarna. Vet du varför de flyttade?
– Nej, jag träffade aldrig de förra ägarna. Det var en mäklarfirma som skötte affären och de berättade inte mer än att det var en mycket hastigt påkommen affär.
Lotta hade vid det här laget bundit upp håret i en hästsvans med den röda hårsnodden,
– Hon är läcker! tänkte jag. Vilken grann granne.
– Ja, jag har då inte bytt ner mig direkt, sa jag. Owe, som den förre ägaren hette, var ingen vacker syn att se. Det kan man däremot säga att du är. Jag lät ögonen vandra från topp till tå på Lotta.
– Det är inte utan att man önskar en något bättre grannrelation i fortsättningen, sa jagsamtidigt som jag slet ögonen från hennes bröstformer. Hon såg nog allt för tydligt hur jag tittade, eller snarare stirrade på henne. Precis som om jag inte sett en kvinna förut. Även om jag inte var
någon Don Juan precis, hade jag inte varit fattig på kvinnor. Nu var det emellertid ett bra tag sedan sist och jag kunde känna hur hungern gjorde sig påmind när jag såg Lotta framför mig. Jag började fundera på om jag skulle våga lägga in en stöt på störten, eller om det skulle äventyra framtida kontakter oss emellan. Jag kom fram till avvakta lite och se hur det hela
fortlöpte.
– Tack för komplimangen, sa Lotta och log. Jag tror nog vi kommer att få det trevligt tillsammans här ute i Viken.
– Och vilket fantastiskt ställe det här är, fortsatte hon, jag har alltid längtat efter att få bo så här. Ett stort och rymligt hus, havsutsikt, tomt med strand och ett lugnt, avskiljt läge där man kan få ligga i fred och sola naken utan att någon stör en. Det har alltid varit min dröm.
– Det verkar som om det skulle förbli så, svarade jag. En dröm menar jag. Inte ens här på din egen tomt får du vara ifred för grannar som kommer och stör.
Lotta skrattade. Det var ett klingande äkta skratt som kom från en själ som befann sig i harmoni.
– Nej, det verkar ju som om det skulle vara en omöjlighet. Men det gör inget, jag får som sagt skylla mig själv att jag inte har bättre uppsikt över omgivningen. Dessutom har du sett mig nu, så antingen har du sett nog och då låter du mig vara i fred i fortsättningen. Eller så kvittar det ju om du får se mig naken igen…Hon log och ögonen slöts till hälften när hon sa det där sista. Jag tittade på henne med en fast utforskande blick för att om möjligt utröna om hon var mottaglig för framstötar.
– Nja, räkna inte med det första, svarade jag. Efter vad jag såg skulle jag nog kunna tänka mig att se mer. Och skall jag vara ärlig såg jag mer än du kanske hann uppfatta, du hörde ju inte när jag kom.
–
Samtalet hade tagit en märklig vändning. Det låg en laddning i luften av något okänt. Ville hon? Var hon redo? Jag kände hur lemmen så smått började att styvna innanför badbyxan. Snart nog skulle jag flagga helstång – pinsamt. Eller det kanske inte var så pinsamt ändå. Jag såg hur Lotta hela tiden hade mig under kontroll, från topp till tå. Hon skulle förmodligen
märka vilket tillstånd jag befann mig i och det skulle kanske göra saken
mycket enklare och naturligare.
Lotta lyfte på ögonbrynen och verkade förvånad.
– Jasså!? Och vad fick du fram av det då, undrade hon.
Nu satte hon sig ner på bryggan och gjorde en gest med handen åt mig att göra det samma.
– Tja, fick fram och fick fram. Jag avslöjade i alla fall din rätta hårfärg, sa jag samtidigt som jag satte mig ner på bryggan. Bryggan var het av solen och jag måste sätta mig på händerna för att inte bränna mig. För första gången verkade det som om Lotta var bringad ur fattningen. Färgen steg i hennes ansikte – men bara en aning.
– Hm, var det enda jag fick till svar.
Hon hade sträckt ut sig och lutade sig bakåt på sina armar. Ansiktet vände hon mot solen. Förmodligen vill hon inte visa att hon rodnade.
– Jag har sett att du är rätt duktig med din trädgård, du verkar ha känsla för det njutbara utomhus.Hon bytte ämne, men fortsatte ännu längre in på det laddade område vi hade
gett oss in på.
– Ja, jag tycker det är roligt och avkopplande, svarade jag. Dessutom får man motion och frisk luft, det är inte fy skam det heller. Själv då? Hur är du på att ta tillvara på det njutningsbara?
– Trädgården är jag väl ärligt talat inget vidare på, även om jag tycker om att påta i jorden. Du ser ju att jag inte har fått någon vidare ordning på den ännu, att få i ordning inomhus har tagit i stor sett all min tid denna sommar. För övrigt älskar jag allt njutningsbart, fortsatte hon samtidigt som hon lättjefullt stäckte ut sig raklång på bryggan.
– Men du!
Det verkade som om hon hade kommit på något. Hon snodde runt och lade sig på
sidan.
– Kan inte du ge mig ett handtag i trädgården? Ja, om du har tid förståss, tillade hon. Jag kan kanske ge dig ett handtag med något annat jag är bättre på.
– Jovars, visst skulle jag väl kunna göra det. Just nu håller jag på med att gräva upp en ny rabatt, men den är klar snart och då skulle jag kunna ta i tu med din. Jag menar…
För sent insåg jag anspelningen till hennes kön – så tydlig behövde jag ju inte vara.
– Du betstämmer vad som måste göras, sa hon och log. Fast jag tror att det finns en del annat som kommer före rabatterna.
Jag tittade upp emot trädgården. Jodå, visst stämde det. Det var länge sedan jag hade sett hennes trädgård på nära håll. Men här ifrån såg jag att det fanns rejält med arbete i den trädgården om den skulle bli någorlunda hyfsad.
Medan jag hade mina ögon riktade mot hennes trädgård sträckte hon ut sin högra arm och placerade handen helt fräckt på mina badbyxor och började sakta smeka utanpå byxan.
Jag reagerade självklart omedelbart och funderade på hur jag skulle bete mig
nu. Jag satt med utsträckta ben och lutade mig bakåt på armarna. Lotta låg
på min högra sida och tittade rakt upp på mig. Först nu lade jag riktigt märke till hennes utseende. Ögonen var bruna som kaffe, hon hade ganska högt hårfäste och en slät hög panna. Ansiktet var smalt och näsan liten, smal och rak. Hon hade en liten mun, men med ganska fasta och något putande läppar.
Hennes amorbåge var tydlig. Hon var helt osminkad och ren från smycken, inte ens några hål i öronen. Men ändå så underbart snygg – eller snarare vacker. Armarna, varav den ena fortfarande vilade med sin hand över min lem, var smala, men jag såg tydliga muskler som vittnade om en idrottsutövning av något slag.
– Får jag ge dig ett litet handtag? undrade hon försiktigt samtidigt som hon såg djupt in i mina ögon med sina nästan uppspärrade ögon.
Handen började nu sakta och mjukt smeka byxan över den tydligt markerade lemmen.
Jag förmådde mig knappt att komma med något vettigt svar.
– Mmm, svarade jag stönande och svale, det beror på.
– Beror på vad?
För ett ögonblick stannade handen i sin rörelse.
– Om rabatten kan vänta en stund, svarade jag och log mot henne.Hon skattade.
– Den lider ingen nöd. Den behöver åtminstone inte vattnas, svarade hon och blinkade med ena ögat mot mig.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Bryggästen (2) | Heterosex | 3.4 | 18/6-04 |
| Bryggästen (1) | Heterosex | 2.6 | 18/6-04 |
| Extrakuken på segelsemester | Trekant | 2.5 | 23/5-04 |
