Rhenguldet, scen 3. Hos Jättarna
Författare: Wotan X Datum: 2004-06-17 12:40:53
Kategori: Heterosex
Läst:
3 101 gånger
Betyg: 2.4 (146 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Freja bars raskt iväg mot jättarnas hemvist. Med sjumilakliv färdades de, men hon tyckte ändå inte att de kom fram tillräckligt fort. Freja var upphetsad inför tanken på jättarnas enorma organ och vad som skulle komma att hända. Hon bad därför jättarna att lätta på sin klädsel. ”Ohhh”, flämtade hon till, när hon fick se hur enormt jättarna var utrustade. Jättestakarna var lika långa som henne själv och ollonen var stora som krigarhjälmar. Hårda som bautastenar var stakarna och i spetsen på ollonen hade det redan samlats pölar med försats. Jättarna var milt sagt upphetsade inför åsynen av den vackra, nätta gudinnan med sina sköna skälvande små bröst, vilka hon som alltid visade upp i full frihet. Hon bad att få sitta upp på organen för att därmed få ett mer nöjsamt färdsätt än att bli buren. Med jättestånden pekandes i färdriktningen satte sällskapet av igen. Jättarna turades om att ha Freja sittandes gränsle över sina stakar under färden. Hon red barbacka med kjorteln upplyft så att hennes sköte och kärleksknopp kom att gnidas mot det grova skinnet på jättarnas organ. Med bägge händerna höll hon sig fast i ollonet för att kunna sitta kvar under ritten. Vartefter färden gick blev gudinnan mer och mer upphetsad och hon gned sig allt vildare mot det grova underlaget. Åsynen av den sköna lasten och retningarna mot ollonen från de små händerna gjorde att jättarna fick svårt att få luften att räcka till för sin raska marsch. Då och då blev Freja törstig och lutade sig framåt för att dricka av försatsen. Samtidigt gneds de känsliga små brösten mot kanten av ollonet, vilket gjorde både Freja och jättarna mer upphetsade. Synen av den vackra lättsinniga gudinnan som genom att luta sig framåt framhävde sin runda sköna bakdel, tillsammans med retningarna av organet, blev för mycket för först en av jättarna, Fafner, som till slut sköt ut sin enorma sats. Freja höll på att kastas av när hon träffades av den hårda kaskaden men hon lyckades hålla i sig. Hon såg otroligt lycklig och nöjd ut, helt övertäckt av det vita elixiret. Hon kunde inte låta bli att smörja in sin slanka kropp och sina underbart vackra bröst med substansen så att den släta gudinnehyn glänste i kvällssolen. Hon gned sin kärleksknopp och sin grotta med sina hala fingrar och en avsevärd mängd av satsen hamnade därmed inuti henne. All denna jättesperma, tillsammans med upplevelsen av de stora organen, fick Freja att komma med ett skrik så nöjt och starkt att det nådde ända till gudarnas berg. Den bekymrade Wotan hörde skriket och undrade hur det var fatt med gudinnan.
Freja hade dock inte fått nog utan hoppade raskt över till Fasolt och bad om fortsatt ritt mot solnedgången och jättarnas borg. Strax innan de var framme var Freja så upphetsad av situationen att hon ånyo kom, denna gång så starkt som aldrig förr. Även detta hördes ända till Wotan som inte kunde skilja på skrik från kärlek och skrik från smärta. Han var nu ytterligt nedstämd. Hursomhelst, retningarna och åsynen av Frejas orgasm gjorde att även Fasolt kom att spruta ut sin jättefontän över nejden innan sällskapet steg in i jättarnas borg.
Livet hos jättarna framsked sedan på ett lättsinnigt vis. Fafner och Fasolt tyckte sig vara värda en längre ledighet efter det hårda arbetet med att bygga Valhalla. Dessutom var de bägge upp över öronen förälskade i den förtjusande och vackra lilla Freja. De enorma männen tävlade om att ge henne utsökta små presenter som de tillverkat med sina grova händer. På morgnarna försökte de väcka henne med så nätta små smekningar som möjligt. All jättesperma från dagen förut hade samlats i en kåsa som jättarna täljt ur en knota av Yggdrasil, världsträdet. I denna kåsa tog sedan Freja sitt morgonbad. Jättarna hjälpte till med de stora fingrarna att smörja in henne med det vita elixiret. Längs ryggen, den lilla stjärten, de vackra små benen och fötterna, masserade de. Vidare smörjde de in hennes slanka armar, de sköna små brösten med de vackra styva knopparna och magen med den lilla söta naveln. Den lilla mjuka grottan, alltid lika fuktig, med sin nätta hårbuske, besöktes försiktigt av jättarnas lillfingrar. Så vidunderligt skön och avslappnande, tyckte Freja att denna behandling var, att hon alltid kom i en lugn orgasm.
Jättesperman verkade på hennes underbara vackra hy så att den nu var mjukare och slätare än någonsin. Hennes kropp sken och lyste av hälsa där hon, utan en tråd på kroppen, brukade gå omkring i jättarnas varma borg. Sperman hade också en magiskt upphetsande inverkan på henne. Ständigt var hon lite våt och småsugen på älskog och denna lust blev inte mindre av den ständiga uppmärksamhet hon fick av Fafner och Fasolt. Men det var först när de visade sina enorma stakar som hon blev ordentligt upptänd. Alltid när Freja fanns i huset var dessa organ hårda och grova som granit, men samtidigt så varma och levande. De var lika vackert utmejslade som kolonnerna i en vacker byggnad. Ja det var som om jättarna själva hade huggit ut dem ur urberget självt. De vackra utsirade ollonen hade varsin brunn på toppen, utformade liksom fågelbad. Ibland täcktes ollonen av förhudarna, vilka var stora som sadelgjordar men mjuka och smidiga som kalvskinn. För det mesta var dock förhudarna tillbakadragna för att blotta de gigantiska ollonen.
Det bekymmersamma var att det inte fanns en chans att få in dessa enorma mästerverk i Frejas längtande sköte. Hon brukade sitta på toppen av de varma ollonen för att gnida sig så gott det gick. Ritter på organen runtomkring i grannskapet hörde också till vardagligheten. Det var tur att de var två som kunde turas om för hon tröttnade aldrig på dessa sköna utflykter. Slutligen fick jättarnas grova men försiktiga och känsliga lillfingrar göra tjänst. När hon var som våtast kunde Freja få in en bit av dessa för att släcka kärlekstörsten. Så härligt det var när Fafner eller Fasolt förde sitt grova finger fram och tillbaka i hennes trånga, heta kön, snabbare och snabbare i takt med hennes behov. Den fuktiga grottan pressades ut till det yttersta för att fingret skulle gå in, men ändå så skedde allt så mjukt och perfekt. Hon kom närmre och närmre punkten för utlösning, tills att hon slutligen lät sitt välkända skrik nå ut över världen. Att dessa stora och oerfarna herrar så väl förstod precis vad hon behövde.
Freja fann även stort nöje i att hjälpa jättarna till förlösning. Hon uppmuntrade dem att själva föra sina förhudar fram och tillbaka, medan hon rörde sig litet extra kvinnligt och lättjefullt. Hon smekte sig själv sinnligt över stjärten och över brösten. I bland böjde hon huvudet för att själv kyssa sina bröstvårtor. Hon lade sig ner med vitt särade ben och smekte sitt varma våta kön med sina smidiga och mjuka små fingrar. Allt skedde överdrivet sexigt och utstuderat för att hetsa jättarna till orgasm. Detta brukade reta jättarna till vansinne. Snabbare och snabbare förde de sina mjuka förhudar fram och tillbaka över de gigantiska ollonen. Ibland kunde Freja ge sig till att gnida hela sin varma kropp mot deras nu hyperkänsliga organ. Detta var alltid droppen och de brukade komma i floder ut över hennes lilla sköna kropp och hon brukade tacksamt smörja in sig med den hälsobringande substansen.
Men även om tillvaron i jättarnas borg var alltigenom sinnlig och behaglig så längtade Freja efter ett sällskap som gav ett större intellektuellt utbyte. Jättarna var uppmärksamma och förstående, men konversationen inskränkte sig till hummanden och grymtningar. Det var ju inte med sin samtalsskicklighet som de byggt det vackra Valhalla. De unga gudarna på berget var bra mycket duktigare på att föra stimulerande diskussioner. Det var heller inte utan att hon längtade efter att åter få känna en riktig gudastake i sitt längtande sköte. En som hon kunde ta emot i hela sin längd. Hon vantrivdes inte och hon var alltid på gott humör inför jättarna men innerst inne hoppades hon att Wotan kunde skaffa det där Rhenguldet, så att hon kunde få komma hem till de andra. Framför allt nu när Valhalla stod färdigt med alla spännande förlustelser som väntade där.
Fler noveller av samma författare
