Kontakt
Sanna var nervös. Hon stod framför spegeln i badrummet oh kämpade med sitt hår.
Idag började hon sitt nya jobb. Hon var äntligen färdigutbildad och kunde jobba som resurslärare. Det här var hennes drömjobb och hon ville verkligen att det här skulle fungera.
Hon hade flyttat nästa 60 mil för det här jobbet, från en småstad där hon vuxit upp och kände alla, till storstan och hon kände sig ärligt talat lite borttappad. Iallafall än så länge.
Hon skulle jobba tillsammans med 2 andra lärare, en lågstadielärare och en specialpedagog i en liten klass för barn med problem.
Inte barn med fysiska handikapp utan barn som helt enkelt hade haft det tufft och hamnat efter. De som behövde extra stöd och uppmuntran.
Hon stirrade på sig själv i spegeln medan hon satte upp sitt långa ljusa hår i en hög hästsvans.
"Att klä sig för första dagen på ett jobb är alltid en mardröm!" sa hon lågt för sig själv medan hon lyckades snurra hårsnodden ett extravarv runt svansen.
Hon gick ut i sovrummet och tittade på kläderna hon lagt fram på sängen. Inget för strikt eller för känsligt, det var ju barn det handlade om här. Och inget för utmanade eller för varmt heller. Hon kliade sig i huvudet innan hon suckade och drog på sig sina favoritjeans. Att känna sig bekväm var väl viktigt! Hon letade fram en svart top och tänkte att en mörk färg var kanske smart om man råkade få färg eller nåt på sig.
Hon tittade på klockan och konstaterade att det var dags att gå, hon hade ingen lust att komma för sent första dagen.
Hon drog på sig sin skinnjacka i hallen och kastade sedan en blick på sig själv i hallspegeln. En söt tjej i 25 års åldern med mörkt blå ögon, fräknar, uppnäsa och långa ben tittade tillbaka på henne. Hon log och visade en jämn rad vita tänder. Det här skulle säkert gå bra!
Sebastian svor en lång och ful ramsa där han låg på golvet och försökte titta in under sängen. Klockan tickade obönhörligt och de var sena!
"Jill!" vrålade han så högt han kunde, "Du måste hjälpa till nu, var är din andra sko?" Han vände på huvudet där han låg när han hörde fotsteg och tittade mot dörröppningen. Hans 7-åriga syster stod i dörren, hon hade en sko på sig och höll den andra i handen med ett triumferande småleende.
"Tack och lov" muttrade han och kom på fötter. "Sätt på dig den är du snäll, vi är så fruktansvärt sena!"
Han kom på fötter och borstade av knäna. Han syster nickade och försvann ut i hallen. Han såg efter henne och drog en knappt hörbar suck. Livet var en sån röra!
Sebastian var 28 år, lång och bredaxlad med långt hår och vackert gröna ögon. Han var så blond att hans hår nästan såg vitt ut och hans utseende drog minsta sagt uppmärksamhet till sig. Han jobbade personlig tränare och trivdes bra med det. Men det var nog nästa det enda han trivdes med.
Hans liv hade varit ett ständigt pågående kaos i snart 2 år nu.
Han mamma hade dött när han själv var väldigt ung, han mindes henne knappt. Han och hans pappa hade levt själva och det hade väl gått an. Han hade flyttat ut som 18 åring och då hade hans pappa träffat en ny kvinna. En ung kvinna.
Och det året han själv fyllde 21 hade hans syster fötts.
Det hade väl fungerat rätt bra att vara storebror ibland, men så för snart 2 år sedan så knackade det på hans dörr vid 3 tiden på natten.
Utanför dörren stod en polis med den då 5-åriga Jill. Polisen förklarade att det hade skett en bilolycka. Hans pappa och hans nya fru hade omkommit. Den enda som överlevt var Jill, och hon sa inte ett ord.
Och så hade det varit sedan dess. Hon vägrade, eller kunde inte tala.
Sebastian hade tagit henne till den ena läkaren efter den andra men ingen kunde hitta nåt fysiskt fel på henne. Hon var traumatiserad, förklarade man och behövde tid, terapi och hjälp på skolan för att ta sig igenom det hela.
Så han hade blivit en hennes målsman och hon bodde hos honom. Hon flyttades till en specialklass och nu försökte de bara ta sig igenom en dag i taget.
Sebastian ryckte nästan till när han väcktes ur sina funderingar av att en liten hand ryckte i hans t-shirt. Jill såg upp på honom med sina stora bruna ögon och pekade på sina fötter. Hon hade båda skorna och sin blå jacka på sig. Hennes ryggsäck hängde prydligt på hennes rygg och hon hade tryckt ner en keps över det långa mörka håret.
"Bra gumman, då går vi då" sa han och log lite trött mot henne med värme i blicken. Han trampade ner fötterna i sina skor och tog hennes utsträckta hand, sedan gick de ut genom dörren. "Låt dagens kaos börja" tänkte han medan han låste dörren.
Sanna kände sig lugnare nu. Hon hade kommit i god tid, hade hunnit hälsa på sina kollegor: Robert specialpedagogen och Kajsa lågstadieläraren, fått en genomgång av vad som skulle hända under dagen, fått se bilder och höra en kort sammanfattning om den 8 barn som gick i klassen och dessutom hunnit få sig en välbehövlig kopp kaffe.
Nu kände hon sig mer beredd att tackla sin första dag på jobbet.
Barnen började droppa in med sina föräldrar och Sanna blev presenterad för dem alla och fick hälsa på barnen. När klockan var 08.20 skulle lektionen börja men en bänk stod fortfarande tom.
"Saknas det inte en, är hon sjuk eller?" frågade Sanna lite försiktigt Robert som stod bredvid henne vid dörren när Kajsa gjorde sig redo att starta lektionen. Robert log lite hemlighetsfullt mot henne. "Hon lär nog dyka upp men..." Längre hann han inte.
Det hördes en hård knackning på dörren och sedan flög den upp utan att någon sagt kom in.
Sanna kom på sig själv med att stirra.
En lång man med långt ljus hår och intensivt gröna ögon halvt ramlade, halvt sprang in i rummet med en liten mörkhårig flicka i släptåg.
"Ursäkta att vi är sena, lite problem med väckarklockan" Hans röst var mörk och nästan lite hes. I Sannas ögon såg han egentligen inte ut som "pappa-typen", om det nu fanns en sån.
Kajsa log från sin plats fram vid tavlan.
"Det är ingen fara Sebastian, ni har inte missat nåt ännu" sa hon glatt och vände blicken mot hans lilla följeslagare. "Godmorgon Jill" sa hon mjukt.
Den lilla flickan nickade men sa inget.
Kajsa vände sig emot henne och Sanna rättade på ryggen när hon förstod att hon skulle bli presenterad.
Sebastian log ansträngt mot Jills lärare. Han var sen till sitt jobb och skulle helst vilja springa vidare men det syntes på läraren ansikte att det var nåt mer.
"Det här är vår nya resurslärare, Sanna. Hon arbetar sin första dag här idag."
Kajsa pekade med hela handen mot dörren och Sebastian vände sig mot personen ifråga för att klara av de nödvändiga hälsningsfraserna.
Han stirrade rakt in i ett par mörkt blå ögon.
"Hej, Sanna, trevligt att träffas" Han fick en hand i näven och han skakade den frånvarande.
"Hej hej, trevligt att träffas, dessvärre har jag VÄLDIGT bråttom!" Han hörde själv att det lät oartigt men han hade verkligen inte tid. "Jag måste rusa, hämtar dig vid tre som vanligt Jill" sa han samtidigt som han gav sin syster en hastig puss på kinden och skyndade ut genom dörren.
Sanna stod där som ett frågetecken. Hon tvivlade starkt på att han ens sett henne. Vilken otroligt stressad människa.
Hon kände hur hon bet ihop tänderna av irritation, oartig också.
Robert log lite ursäktande mot henne och föste fram henne mot flickan som nu hade satt sig tillrätta i sin bänk.
"Jill, det här är din nya resurslärare, hon är här för att hjälpa alla barnen här, men mesta av allt dig. Kommer du ihåg att vi pratade om det?" sa han med vänlig röst. Sanna kvävde ett stön. Hon var alltså resurslärare till Herr stressads barn. Toppen!
Hon tittade ner på flickan som just vände upp blicken och tittade på henne.
Sanna kände hur all motvilja bara smälte bort, flickans stora bruna ögon var fulla av blyg nyfikenhet och ett litet försiktigt leende lekte på hennes läppar. Sanna log mot henne, sjönk ner på huk bredvid bänken och sträckte fram handen. "Hej Jill, vad trevligt att få träffa dig. Jag heter Sanna" Flickan tog hennes hand med allvarlig min och skakade den, men hon sa fortfarande inte ett ord.
"Så, ska vi sätta oss i andra rummet och gå igenom dina arbetsuppgifter mer exakt medan Kajsa håller första lektionen?" sa Robert och Sanna nickade instämmande och började resa sig från sin sittande ställning.
Men just som hon var på väg att ställa sig upp så la sig en liten hand på hennes arm. Hon tittade ner igen och såg på Jill som tittade på henne med intensiv blick. Sanna tittade tillbaka och utan ett ord så tog Jill hennes hand, förde den till sin mun och tryckte en kyss på ovansidan av handen. Sedan släppte hon hennes hand, vände sig mot tavlan och verkade lyssna intresserat.
Robert la handen på Sannas axel och drog hastigt iväg henne mot det andra rummet innan Sanna hann säga nåt alls.
Robert stängde dörren efter dem och vände sig mot Sanna med lysande ögon.
"Vilken grej! Hon verkar redan ty sig till dig! Du måste verkligen vara nåt extra"
Sanna såg lite förvirrat på sin kollega. "Snälla, berätta mer om Jill".
"Ja du" började Robert. "Det mest står i papperna, hon är 7 år och både hennes föräldrar är döda." Sanna drog efter andan, stackars barn. "Hon bor med sin äldre bror, Sebastian. Honom såg du fladdra förbi för några minuter sedan" Robert log lite. Sanna rynkade pannan en aning, så det var hennes bror, inte hennes pappa. "Och hon talar inte. Det har hon inte gjort sedan hennes föräldrar omkom, och det är snart 2 år sedan" Robert tystande och gav henne en blick. "Och vanligtvis tyr hon sig inte till någon, den enda hon brukar visa nåt band till är sin bror. Han är vanligtvis den enda som får röra henne eller som får nån form av ömhetsbevis från henne" Sanna kände hur kinderna började glöda av upphetsning, Jill hade redan visat att hon kände nån sorts kontakt med henne, och det var bara första dagen. Hon mindes direkt varför det här var hennes drömjobb.
Sebastian tittade på klockan och konstaterade att han var tvungen att åka nu. Han avslutade de papper han just fyllt i om en del nya övningar för en av sina kunder och drog sedan på sig jackan och letade fram bilnyckeln.
Han visslade lågt när han körde till skolan och parkerade.
Han skulle bli tvungen att handla på vägen hem också, inte för att det var några problem att handla och ha Jill med sig, men ändå.
Han gick in genom dubbeldörrarna, ner genom korridoren och knackade lite lätt på klassrumsdörren.
Den öppnades och för första gången tog han en ordentlig titt på den nya resursläraren.
Han spärrade upp ögonen.
Han hade väl sett på morgonen att hon var en söt tjej, men när han tittade på henne nu så var det nåt med henne som fick honom att börja tänka underliga tankar. Kanske det var den där söta uppnäsan eller det mörka ögonen med en särskild glöd. Eller så var det det faktum att hennes höfter fyllde ut de mörka jeansen totalt eller att hennes bröst trycktes mot tyget på hennes svarta top på det mest fantastiska sätt. Han harklade sig högt för att dölja en flämtning. Det var absolut alldeles för länge sedan han hade haft en kvinna!
Sanna smålog lite mot Jills bror när han började hosta.
Killen var verkligen stressad hela tiden.
Dock såg han onekligen bra ut, med det där långa ljusa håret och de vackra gröna ögonen. Hans kropp var det inget fel på, av det hon kunde se iallafall. Han tunna t-shirt lämnade ett par vältränade armar bara och den smet åt om en muskulös bröstkorg innan den hängde löst ner över hans mage.
Men innan hon hann säga nåt till honom så kom Jill rusande med ett brett leende. Sebastians ansikte lyste upp och han hukade sig med öppna armar och hans syster rusade rakt in i hans famn. Sanna log mor dem. Uppenbarligen älskar han sin syster väldigt mycket, resonerade hon med sig själv. Så, vi får försöka hitta ett sätt att arbeta tillsammans, trots att han verkar var så stressad.
Sebastian gav sin syster en kram och var rätt tacksam över avbrottet, det passade sig inte riktigt att stirra på sin systers resurslärare på det sättet som han just gjort. Jill log brett mot honom när han släppte henne.
"Redo att gå hem, prinsessan?" sa han till henne och nöp henne lekfullt i näsan. Jill fnittrade lite innan hon vände sig mot Sanna.
Sebastian rynkade pannan en aning, innan han kom att gapa av förvåning.
Jill ställde sig på tå och sträckte upp armarna mot Sanna som en tydlig signal att hon ville ha en kram. Han såg på med stora ögon hur den unga läraren böjde sig ner och gav Jill en lång kram. Förstod hon vilken otroligt stor grej det här var? Men innan han hann fråga så hade Jill sträckt på sig igen, och den här gången tog hon Sannas hand i sin högra hand, sedan tog hon hans egen hand i sin vänstra. Hon tittade upp på dem och sedan la hon Sannas hand i hans egen hand, slöt den och la sina små händer ovanpå så att han inte skulle släppa taget. Han kom inte på ett enda ord att säga. Han stirrade på deras sammanflätade händer medan hans hjärta av nån konstig anledning började bulta hårt i bröstet.
Sanna kände hur hon rodnade. Och inte lite heller!
Hennes kinder blev brännande heta och hon öppnade och stängde munnen flera gånger men fick inte ut ett ord. Hon såg på deras händer. Hans var mycket större än hennes, hennes hand höll nästan på att försvinna helt i hans faktiskt. Hans hud var sträv och varm. Hon rodnade ännu värre, det kändes skönt.
Just då hörde hon ett lågt skratt bakom sig och sekunden efter hörde hon Roberts röst: "Jag tror Jill tycker att ni två borde lära känna varandra bättre"
Sebastian gick mot bilen med Jills hand i sin. Han fattade inte hur det hela gått till, men Jill hade med gester och miner kommunicerat mer de senaste 10 minuterna än hon gjort på 2 år och gesterna visade att hon ville att hennes resurslärare skulle komma på middag. Så hur hade han kunnat neka?
Ville han ens neka?
Tankarna snurrade runt i hans huvud fortare än han hann med.
Han hade inte haft en kvinna på länge, hade faktiskt inte gått på en enda dejt sedan Jill flyttade in. Att vara ensamstående förälder till sin döde fars lilla dotter var inte direkt nåt som gjorde ens kärleksliv enklare.
Han kände för att slå sig själv i huvudet.
"Hon kommer bara på middag för Jills skull! Det är inte en dejt och bara för att du är attraherad av henne behöver hon inte vara intresserad!" Han skällde på sig själv och det måste ha synts på hans ansikte för Jill gav honom en lite undrande blick. Han log lite mot henne för att visa att allt var okej.
En kvinna som visste vad det innebar att ett barn som Jill fanns i hans liv.. Han kom på sig själv med att nästa småle för sig själv. Det hade ju onekligen varit perfekt.
Sanna stod framför sin spegel efter den snabba dusch hon just tagit. Hon skulle alltså på middag hemma hos det barn hon var resurslärare till. Och hennes otroligt snygga och attraktiva bror. Hon rodnade nästan bara vid tanken. "Det här är bara ett möte för Jills skull!" intalade hon sig själv. Så varför hade hon fjärilar i magen?
Hon tog på sig ett blått linne och ett par svarta jeans, inget för sexigt, det var trots allt ingen dejt.
När dörrklockan ringde höll Sebastian på att hoppa ur skinnet. Varför var han så nervös? Han hörde hur Jill rusade till dörren och slet upp det. Ett glatt: "Hej Jill!" hördes utifrån hallen och av alla ljud att döma så fick hon en välkomst kram av hans syster. Han kunde inte låta bli att le lite för sig själv innan han gick ut i hallen för att hälsa.
Jill höll just på att hänga upp Sannas jacka och han stirrade på sin gäst. Hon var slående vacker med sitt blonda hår utsläppt och hon log och skojade med Jill som fnittrade förtjust. Sedan rätade hon på sig och såg honom rakt i ögonen och han kände det som att luften hade gått ur honom. "Ja, du är totalt förtrollad av den kvinnan" sa han till sig själv när hon log och han kunde känna hjärtat bulta hårt mot revbenen.
Sanna log mot Jills bror. Han hade ett par slitna blå jeans på sig och en svart t-shirt. Hans långa hår satt ihop i nacken och han såg mer avslappnad och väldigt sexig ut. Hon kände att kinderna blev lite varma av tanken och hon försökte slå bort den. "Vad blir det till middag, jag är utsvulten" sa hon med ett skratt och han log mot henne.
"Bra, jag gillar kvinnor med aptit". Hans mörka röst gav henne rysningar längst ryggraden och hon undrade om han hade tänkte på vad som kunde menas med den meningen förutom mat.
Middagen, som bestod av wok med nudlar och biff, gick riktigt bra. Jill åt med bättre aptit än Sebastian sett henne ha på länge och han och Sanna diskuterade allt mellan himmel och jord. Han korkade upp en flaska rött till maten och kanske var det därför samtalet flöt lättare. Jill fick dricka en cola till maten, vilket hon inte brukade få på vardagar så hon var väldigt nöjd och glad.
När klockan började närma sig halv nio så började Jill gäspa och gnugga sig i ögonen. Sanna log och strök flickan över håret. "Dags för dig att sova nu kanske Jill?" sa hon med ett leende och flickan log och nickade sömnigt mot henne. "Då är det kanske dags för mig att gå hem" sa hon och vände sig mot Sebastian.
Sebastian skulle just svara att det kanske var bäst när han såg hur hans systers ögon fylldes med tårar. Han kände igen blicken, den där sorgsna övergivna blicken som hon haft det första halvåret så snart han antydde att han skulle försvinna ur hennes synfält. "Nej, gråt inte gumman" försökte han. "Hon är på skolan imorgon igen, du får träffa henne då" Han sjönk ner på knä bredvid henne och försökte trösta men tårarna var nu farligt nära att svämma över i de stora bruna ögonen. Han tog sats för att försöka igen när han kände en varm hand på sin axel, en lätt rysning gick genom hans kropp.
"Jag kan stanna tills hon somnat" sa Sanna med mjuk röst. Han kvävde ett stön, det här började bli farligt.
Sanna visste egentligen inte vad som flugit i henne. Hon borde inte stanna. Hon borde inte vara här när Jill somnat. Hennes hand låg på Sebastians breda och muskulösa axel och hon kände hur han darrade till av hennes beröring. Hans värme strålade ut genom det tunna tyget i t-shirten det påverkade henne. Men innan hon hann säga nåt om att det kanske var ett misstag så nickade han. Sekunden efter hade han föst ut sin syster i badrummet för att borsta tänderna och byta till nattlinne. Sanna stod där i den dunkla belysningen i hallen och kände hur hennes hjärta slog snabbt och hårt. Hon kunde höra Sebastians låga, mörka röst genom badrumsdörren när han talade med sin syster och hon undrade hur det skulle kännas att kyssa honom.
Hon ryckte till och rodnade när badrumsdörren öppnade i just det ögonblicket och Sebastian kom ut med Jill i släptåg. Jill hade på sig ett vitt nattlinne med en rosa Hello Kitty på. "Vilket fint nattlinne, Jill" sa Sanna med glatt tonfall. Jill snurrade ett varv på golvet för att visa upp nattlinnet ordentligt. "Vem har du fått det av?" Sanna log lite när Jill pekade på sin storebror och sedan slog armarna om hans midja och kramade honom.
Sebastian rodnade och kliade sig i nacken, men Sanna kände hur värme spred sig i hennes inre, han var en sån fin storebror.
Sebastian skyndade sig att lyfta upp sin syster och bära in henne i hennes rum. Han satte ner henne på sängen och började ordna med nattlampan och Jill passade på att hoppa lite i sängen under tiden.
"Vad har vi sagt om det där?" Sebastians röst lät sträng med Sanna såg att hans ögon glittrade när han brottade ner sin syster i sängen. Hon skrattade och drog täcket över huvudet i några sekunder. Sedan stack hon upp huvudet igen och sträckte ut handen mot Sanna. Sanna log och gick fram till sängen och tog Jills lilla hand i sin.
Sebastian såg på när hans syster kramade Sannas hand. Flickans ögon såg lite dimmiga och väldigt trött ut. Bara några sekunder senare så dalade hennes ögonlock igen. "Sov gott, lilla gumman" Sannas viskning fick honom att rysa till igen. Hennes röst lät låg och hes. Han reste på sig och gick ut ur sovrummet med Sanna tätt efter. Han stängde försiktigt dörren och vände sig sedan om. Sanna stod framför honom i halvdunklet i hallen. Hennes ögon tycktes nästan glittra i mörkret. Hans hjärta slog hårt och snabbt och han öppnade munnen för att säga nåt, men inget kom ut.
Sanna tittade på honom. Han verkade blyg och lite generad. Hon log lite och utan att riktigt veta varför så tog hon ett steg närmare hon, ställde sig på tå och la handen mot hans kind. Hon hörde honom flämta till lågt.
Hans blick borrade sig in i hennes och hans ögon glimmade till.
Sekunden efter trycktes hennes rygg hårt mot väggen och hans ansikte var bara nån millimeter från hennes. Hon fuktade omedvetet läpparna med tungspetsen. Hans hårda bröstkorg trycktes mot hennes mjuka bröst och hon kände hur kroppen började hetta.
Allt gick så fort. Sebastian kände hennes fingrar mot kinden, hennes läppar var lätt särade. Kroppen fick eget liv och han trycke henne hårt mot den motsatta hallväggen. Han trycke kroppen nära hennes, kände hur hon mjukt formade sig efter honom. Hans andningsluft kom ut i tunga flämtningar. Hon var så vacker!
Hans ansikte var nära hennes, han kunde känna hennes utandningsluft smeka över läpparna. Han tänkte ett ögonblick att det kanske inte var nån bra idé, men så kom hennes skära lilla tunga ut och fuktade hennes läppar, och han glömde allt om bra idéer. Han kysste henne.
Sanna flämtade mot hans läppar när han kysste henne, hårt och hett.
Hans armar gled in bakom hennes rygg och lyfte henne från väggen och upp mot honom. Hon pressades ännu närmare hans fantastiska kropp och hennes armar fick eget liv. De la sig om hans nacke och drog honom ännu närmare. Hon lyftes nästan från golvet av kraften i hans kyss hon kunde höra sina hjärtslag i öronen när hans tunga lekte med hennes, långsamt och sensuellt trots den råa styrkan i hans kyss. Hon blev knäsvag. Och hon blev våt.
Hennes händer gled ner efter hans vältränade överarmar, gick över till hans höfter och sedan runt och la sig på hans stenhårda rumpa och hon tryckte hans höfter närmare sig. Hon hörde honom stöna till in i hennes mun.
Sebastian kved till när hennes händer kramade åt om hans skinkor, hans bultande stånd trycktes hårt mot henne. Hon måste kunna känna hur hård han var. Han kunde inte förstå vad det var med henne som gjorde att han kände sådan lust att bara äga henne. Han kände det som om han bara ville trycka ner henne på golvet och ta henne hårt, samtidigt som han ville lägga armarna om henne och bara skydda henne och ta hand om henne. Han kilade in sitt ben mellan hennes båda och tryckte låret mot hennes kön. Han hörde hur hon flämtade till och han log lite in i kyssen.
Sekunden efter kom han på att de stod utanför hans systers sovrum och det kanske inte var det bästa stället att bli högljudda
"Kom!" viskade han och tog hennes hand för att dra iväg henne till sitt sovrum.
Sanna följde honom till andra änden av hallen, där han öppnade en dörr.
Hans sovrum hade egentligen bara en enda riktigt möbel. En stor dubbelsäng.
Han gick in före henne och ställde sig vid sängen med ryggen mot henne.
Hon tänkte just fråga om nåt var fel när han vände sig emot henne igen och hon kunde se lusten glöda i hans ögon. Han sträckte ut handen.
"Kom hit" Han röst lät nästan som ett morrande. Hon gick till honom utan att tveka. Hans armar slöt sig om henne. Han höll henne hårt i några sekunder innan hans händer letade sig in under hennes linne. De smekte henne vid ryggslutet, längst hennes midja, fram över magen.
Hans händer brände nästan mot hennes känsliga hud.
"Du är så vacker" Hans röst var het mot hennes öra.
Hon rös till och la armarna om hans hals.
Sebastian kände hur hennes händer smekte över hans nacke, letade sig in i hans hår. Sekunden efter ställde hon sig på tå och tryckte sin fuktiga mun mot hans hals. Han stönade högt och kastade huvudet bakåt. Hennes beröring kändes som eld. Hon kysste hans hals igen, samtidigt som hennes händer tog tag i kanten på hans svarta t-shirt och drog den uppåt. Hon drog den över hans huvud och slängde iväg den nånstans på golvet. Hennes mun fortsatte sin upptäcktsfärd. Hon kysste honom över bröstkorgen, hennes läppar och tunga lämnade svala spår över han heta hud. Han stönade låg när hennes läppar smekte över en bröstvårta. Hon uppfattade det och gjorde om det. Han kved till och kände ståndet ryckta till och trycka hårt mot jeansen.
Hon såg upp på honom med dimmig blick.
"Ska jag stanna till du somnat också?" viskade hon lekfullt och han skrattade till.
"Jag hade inte tänkt sova riktigt än" svarade han hest och vände upp hennes ansikte för att kunna kyssa henne.
Fortsättning följer...
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Jag har nu bara läst denna del men måste redan nu buga djupt, du skriver helt underbart!
Kastar mig över del två!
Kan bara hålla med flertalet av kommentarerna ovan, du skriver helt outstanding. Längtar verkligen efter en lika skönläst fortsättning!
Wow, trots att jag normalt sett brukar finna det lite obehagligt när små barn figurerar i sexnoveller ens som statister så måste jag säga att det här är en av de klart bästa jag läst. Språket är bra och själva tonen i berättandet är hypnotisk, i början blev jag förvirrad av de snabba bytena mellan honom och henne men vande mig snabbt och ser nu fram emot en fortsättning. Keep up the good work
En njutning att läsa, inte bara för innehållets skull, utan för att du är på en annan nivå när det gäller berättande, handling och stil. Jag hoppas du delar med dig av fler noveller i framtiden!
Jag väntar förresten ivrigt på fortsättningen till denna novell, tycker du dragit ut på väntan tillräckligt länge nu, jag är så nyfiken att jag nästan spricker!
Vilken vacker berättelse! Jag gillar verkligen ditt sätt att skriva, du har verkligen talang för detta!
Jag tyckte det var en känslig och bra annons. Det finns en känsla som inte bara rör sexet utan andra utan också andra dimensioner.
Läser gärna fler noveller av dig!
You have to continue. This is the best short story I have read on those pages for a very long time
Fy fan va bra du är på att skriva. Om du inte fortsätter med det så kommer jag hem till dig och låser in dig framför datorn med fingrarna fastlimmade på tangentbordet. Du har grym talang och texten talar till min själ alltså. Tack för sådan läsning, underhållning, attraktion.
/chanix
Åh så fin story!! Gillar ditt sätt att skriva, ge mig mer, skriv mer fort! ^^ Jag väntar förväntansfullt
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Du skriver helt fantastiskt! Hoppas verkligen att du inte tappat lusten!
Skickar dig ett PM för att försöka muntra upp dig.