Bekännelser II: Min söta kusin
Författare: yrja Datum: 2010-04-29 03:31:26
Kategori: Första gången och Heterosex
Läst:
40 734 gånger
Betyg: 3.9 (8 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
När jag var nitton år gammal tillbringade jag en sommar i min morbrors fastighet i kulturdistriktet. Den gränsar till en vacker park, och det var en fantastiskt avslappnande sommar, med många nöjen att tillgå. Den sommaren flackade jag mellan bjudningar och avslappnade promenader, soiréer och vilda utenätter.
Min morbror hade två döttrar, som var yngre än jag. Den äldre av dem var min kusin Emelie, som skulle gifta sig till hösten och som jag mest minns för hennes lite förnäma sätt. Det yngre hette Lydia, min kusin likaså, och var femton år gammal.
Det hölls ett flertal bjudningar i min morbrors hem den sommaren. Självklart var de flesta för Emelies skull. Släktingar i ändlösa rader bjöds in på trista middagar, åt stek i matsalen och överlämnade presenter och lyckönskningar till kaffet och konjaken. Jag fann det hela förvånansvärt tråkigt, men så har ingen heller anklagat den Rosenborgska släkten för att vara av underhållande art – ett fåtal individer undantaget.
Den här middagen satt vi i matsalen på ena kortsidan, jag och Lydia, och höll på att sakta förgås medan Cirkusdirektörens röda hälldes upp i glasen. Sällskapet hade fått oväntat tillskott av min gammelmoster Margot, och därför var jag och min yngsta kusin placerade långt ned på kanten, sittande på en pianopall. Till efterrätten satte Lydia fötterna i marken och började försiktigt vicka på pallen. Jag märkte det och log åt upptåget. Trots att jag var nitton år gammal och hade lärt att uppföra mig började jag också väga på pianopallen. Vi testade hur långt vi kunde gunga den innan risken för att tippa över blev för stor, samtidigt som husan började duka av och min morbror meddelade att konjaken var serverad i lilla salongen. Jag släppte tillbaka pallen på fyra ben med en smäll, så att resten av gästerna kunde höra. Lydia började fnittra och blev röd i ansiktet. Hon var en söt ung flicka, med ljusbrunt hår i långa lockar på ryggen. Ett par av dem hade åkt fram och lagt sig framför hennes ansikte. Jag drog snabbt undan dem, men då tittade hon bara ner och rodnade än mera.
När vi satt i salongen och drack kaffe ur emaljerade koppar kände jag hennes fot smyga upp längst mitt ben. Väl skymd under bordet, ett försiktigt trevande mot min vad. Jag mötte roat hennes blick, och såg hur Lydia blev förlägen. Jag klev ur skon och svarade på hennes kontakt. Jag tryckte foten mot hennes lår. Hennes ben stannade tryckt mot mitt en stund, innan hon vek undan. Hon reste sig från bordet och mumlade någonting till min morbror om att ursäkta henne, varpå hon lämnade rummet. Jag drack upp mitt kaffe och det lilla glaset med konjak i lugn och ro, medan jag konverserade moster Juliana om trädgårdsskötsel.
När jag gick ut i hallen, på väg ut i ett ärende till biblioteket för att hämta en av morbrors böcker för högläsning stötte jag på Lydia. Med rosor på kinderna och skrynklig kjol. Hon hade någonting jagat men skrämmande passionerat i blicken, och tittade upp på mig med stora ögon när vi passerade varandra.
Jag vände i steget och tog tag i henne. Med ett fast tag om hennes haka lät jag läpparna möta hennes och tungan leta sig in i hennes mun. Hon flämtade och svarade häftigt. Hon fick ställa sig på tå för att nå upp till mitt ansikte. Jag drog handen genom hennes hår och tungan runt hennes på ett alltför hetsigt sätt, som hade jag svårt att behärska mig. Lydia kunde ha misstyckt, men hon slog armarna runt mig och kysste mig lika girigt, sög på min underläpp och bet den milt. Hennes bröst hävdes och sänktes, hennes höfter pressades intill mig.
Som skrämd av den häftigt uppflammade passionen slutade hon lika plötsligt och drog efter andan. Hon såg återigen lite jagad ut, nästan rädd, och lösgjorde sig ur mina armar. Hon log hastigt och slätade till kläderna innan hon gick tillbaka in i salongen. Jag fullföljde mitt ärende till biblioteket och kom tillbaka med en klassisk roman att avnjuta ihop med ostbrickan.
Senare den kvällen, när jag var på väg upp till mitt rum på tredje våningen (i vilket jag den där kvällen fått sällskap av morbror Theodor och kusin Frederik) gick jag förbi Lydias rum. Strax utanför dörren fanns en djup fönstersmyg, som hon brukade sitta i och läsa på dagarna, och där satt hon nu ihopkrupen i sin vita klänning. Hon snurrade en hårlock runt fingret och tittade ut över Sions hustak. Långt där borta syntes röken från alla industrierna, som bredde ut sig gråmulet och smolkade natthimlen. Lydia såg tankfull ut. Jag upptäckte hur vacker hon faktiskt var, med mörka gröna ögon och en lustig böjning av näsan som såg mycket aristokratisk ut. Hon vred huvudet åt mitt håll och log mot mig.
”Har du tänkt på att det aldrig blir riktigt mörkt här, Elias?” frågade hon. När jag kom närmare för att titta ut lutade hon sig lätt mot min bröstkorg.
”Jo” mumlade jag, lite tankspritt, och drog in doften av hennes hår. ”Det är staden som aldrig sover”
”Det känns tryggt, tycker jag. Då är man aldrig riktigt ensam”
Jag lade armen runt Lydia. Hon drog sakta efter andan. Min högra hand smekte lätt hennes nyckelben, som skymtade i klänningens halsringning. Hennes kropp var späd och huden sval, av allt drag som släpptes igenom fönstren i morbrors hus. Hon såg sig omkring, och undrade om det fortfarande var bjudning nere i salongen. När jag lämnat den hade det varit hennes far, morbror Theodor och gammelmoster Margot som suttit kvar och diskuterat filosofi. Lydia klättrade ned från fönstersmygen.
”Kan du inte följa med mig hit in en stund istället?” bad hon och öppnade dörren till sitt sovrum. När hon tände lampan såg jag ett trivsamt rum med blommiga tapeter. En soffa längst ena väggen och en himmelsäng mot andra. Hon hade en välfylld bokhylla, på vilken ett par porslinsdockor tronade över en samling böcker. Slutligen låg hennes skolböcker på ett vitmålat skrivbord. Jag hade inte varit inne i Lydias sovrum tidigare och betraktade det nyfiket. Hon såg förlägen ut och stängde dörren. Sedan slog hon sig ner på soffan, och jag bredvid.
”De diskuterar huruvida människan har en själ” började jag. ”Theodor hävdar att det inte finns någonting i kroppen som inte går att hitta i ett mikroskop, men Margot protest...”
Lydia avbröt mig genom att lägga läpparna mot mina. Hon kysste mig, och åter igen kände jag blodet börja susa i öronen och hur jag blev alltför hetsig, passionerad. Jag drog henne till mig, höll henne hårt och nära, och hon drog händerna genom mitt hår och kupade handen kring min nacke. Lika girigt som jag kysste henne svarade hon, och drog flämtande efter andan mellan kyssarna, som blev allt djupare. Hon tog min hand tryckte den mot sin bröstkorg, och jag kramade den, kände knapparna i livstycket under klänningen och hennes toppiga bröst. Jag tryckte henne nedåt, i liggande ställning på soffan. Hon drog med sig mig, så att jag blev liggande ovanpå henne, men råkade sedan slå huvudet i armstödet, ett snidat sådant i trä, och reste sig igen. Hon ledde mig till sängen, oklanderligt bäddat, och fick mig att lägga mig på överkastet. Jag lade märke till boken hon hade liggande på nattduksbordet, en kärleksroman av det delikata slaget, och kunde inte låta bli att retas med henne för det.
”Jag trodde inte att Esther Rosenröd skrev böcker för unga flickor” flinade jag. Lydia räckte ut tungan åt mig och förpassade Rosenröd till golvet. Då drog jag ner henne på sängen och lutade mig över henne för att överrösa henne med den uppflammande lusta som hon väckt. Jag kysste och kysste henne. När jag märkte att hennes hand försiktigt dragit upp min skjorta ur byxlinningen och smugit sig in under den, började jag knäppa upp klänningslivet. Jag fumlade med de små pärlknapparna, och hon hävde bröstet mot mig, som en uppmaning att göra det fortare. När jag befriat henne från klänningens åtstramande grepp om hennes bröstkorg och låtit den göra Rosenröd sällskap på golvet låg hon under mig i ett spetsprytt livstycke och blossande kinder. Hennes mun var halvöppen och våt av saliv, ögonen stora och runda. Av hennes andhämtning gick inte att avgöra, om hon var upphetsad eller nervös, eller kanske bådadera. Hon lät händerna vila innanför skjortan mot min korsrygg.
”Jag älskar dig”, sa jag plötsligt. Det bara slapp ur mig, och jag var inte förmögen att avgöra om det var sant eller inte. Orden rann över mina läppar. ”Jag älskar dig”.
Lydia såg märkligt på mig, med sina runda gröna ögon. Hon höll andan i ett par sekunder, alltjämt med munnen halvöppen och våt. Så slöt hon ögonen och kysste mig igen, ännu lite mer intensivt. Hon tryckte sin späda kropp emot min, blundade hårt och närmast åt mina läppar och min tunga. Jag fortsatte mitt trevande med snören och spetsar; knäppte upp pärlemorknapparna i livstycket, en knapp i taget, och blottade ett par mjölkvita bröst. De var små, en ung kvinnas bröst, med ljusrosa bröstvårtor som drog ihop sig, som små rosenknoppar i den svala luften. Lydia drog efter andan. Hon drog kavajen av mina axlar men blundade fortfarande hårt och tog in alla sinnesintryck genom huden. Det kalla draget från fönstren fick den att knottra sig lite. Jag värmde hennes hud med läppar och andedräkt, samtidigt som jag fumlade av mig hängslen, skjorta och byxor. Hon smekte mina ryggmuskler och sidor, med fjäderlätta händer som vore hon rädd att ta tag i mig på riktigt. Jag begravde läpparna mot hennes hals, tills mina kyssar lämnade ilsket röda märken efter sig. Lydia slog sina armar runt mig.
När jag sakta närmat mig den delen av hennes kropp och smekt av henne de skira underbyxorna, blev hon plötsligt förlägen. Hon fick tag i en flik av överkastet och rullade ner under dess beskydd. Hon lade täckena över oss båda, och jag fann mig själv ligga ovanpå henne i hennes säng, med hennes fasta, varma kropp under mig.
Mer depraverade delar av min läsarkrets höjer nu förmodligen på ögonbrynen över den högst konventionella platsen för denna skildring, men jag ber er att betänka att jag inte var mer än en yngling själv. Ni måste förstå att det faktum att jag var på väg att deflorera min underbara kusin, i hennes flickrum i min morbrors hus, var en erotisk upplevelse som vida överträffade allt jag tidigare upplevt.
När jag lade handen om hennes haka och smekte hennes läppar, särade hon på dem och sög tag i mina fingrar. Lystet slickade hon på dem. Jag tryckte dem försiktigt mot hennes sträva tunga. Mina fingrar omslutna av hennes våta, varma mun var mer erotiskt laddat än jag förväntat mig, och fick en ilning av välbehag att rista under min hud. Jag tog handen från hennes mun och kupade den över det runda venusberget. Lydia drog efter andan när jag, milt men bestämt, särade hennes lår och rörde vid hennes fitta. Jag utforskade den lugnt, drog fingertopparna genom de skära, fuktiga vecken. Ett stön slapp från min söta kusins läppar när jag rörde vid klitoris. Hon tryckte skrevet mot min hand och gned sig mot mig. Jag smekte henne rytmiskt i mjuka cirkelrörelser. Det fick henne att slappna av. Hennes kropp svarade med en lugnare njutning och hon blev våtare och våtare. Då förde jag in ett finger.
Lydia gnydde. Hon var underbart trång och jag kände hur hennes kön stramade ihop sig kring mitt finger. Då förde jag in ett till. Lydia stönade igen. Hon tryckte sig mot min hand med en juckande rörelse, så att hela mina fingar försvann upp i henne. Hon tittade upp på mig och mumlade något med blanka läppar.
”Det är inte dina fingrar jag vill ha”
Jag undrade om jag hört fel, och bad henne att ta om, men det gjorde hon inte. Hon tog tag om mitt kön och runkade mig varsamt, ett par tag innan hon förde det mot sin varma fitta.
Jag fann mig snabbt, och drog tillbaka mina händer. För att komma i en bättre ställning reste jag mig på knä i sängen, tog ett bestämt tag om hennes höfter, och drog henne uppåt mot mig. Hon saxade benen runt min midja, och jag kunde äntligen komma in i henne.
Det gjorde ont. Trots att jag i min ivrighet ändå försökte ta det försiktigt, knep hon ihop läpparna och spände kroppen. Jag pressade kuken sakta ända in i henne, tills det tog stopp och jag lät henne vila. Hon var röd om kinderna och tittade upp med ett blänk i ögonvrån. Plötsligt blev jag rädd att jag gjort henne illa, när hon låg framför mig och andades tungt och sakta. Sen drogs hennes mungipor upp i ett tunt leende, och blänket i hennes öga blev okynnigt. Hon tog tag om mina höfter och stramade åt bensaxen om min midja, så att varenda centimeter av min lem fyllde henne. Hon nickade. Då började jag röra mig i henne. Först med långsamma stötar, men snabbare och snabbare tills jag hittade en rytm att falla in i. Lydia famlade tag i sin sänggavel och höll hårt om den medan jag stötte taktfast mot henne. Hon bet sig i underläppen för att inte stöna högt, rädd att någon skulle höra. Svettpärlor hade brutit fram på hennes panna, och de bruna lockarna låg i en glorialiknande oreda runt hennes huvud och bröst. Det dröjde inte lång tid innan jag började närma mig orgasm. Jag gjorde ett par sista, djupa stötar, innan jag drog mig ur henne med ett stön, och kom i en kaskad på hennes mage.
Lydia såg nästan förvånat på mig, och flämtade efter andan. Sedan brast hon ut i ett klart, porlande skratt. Som en bäck, ett pärlhalsband. Hon greppade efter en näsduk från nattduksbordet och torkade min sperma från sin mage. Sedan skrattade hon igen, drog mig till sig och kysste mig djupt och innerligt.
Jag hade många spännande tillfällen att lära känna Lydia (i biblisk bemärkelse) den sommaren. Sedan kom hösten, hon flyttade tillbaka till sin flickskola, och jag var med om en spännande incident på kusin Emelies bröllop. Men det är en annan historia.
Fler noveller av samma författare
Mycket bra!