sebastian
SEBASTIAN
Då jag skulle börja i gymnasiet och därför måste bo i staden under terminerna, beslöts det efter diverse diskussioner och brevväxlingar att en äldre kusin skulle ta sig an mig. Rebecka, som hon hette, var änka efter en tragisk olycka för några år sedan och levde nu ensam med en hushållerska och två jungfrur i en stor villa. Dock ville hon, innan hon fattade det definitiva beslutet, besöka oss för att ”se om vi skulle trivas med varandra”.
Det var bra längesedan jag hade träffat Rebecka, som hon hette och jag hade endast ett svagt minne av henne. Mamma och jag mötte henne vid tåget. Hon tog andan ur mig! Hon var vacker! Vacker och livlig och glad. Jag blev förälskad i henne i samma ögonblick som hon tog min framsträck-ta hand och leende såg mig i ögonen. Jag tog hennes väskor och följde efter de två kvinnorna. Beta-gen stirrade jag på Rebeckas härliga figur. Hon var ganska lång, längre än jag, fyllig utan att på minsta vis vara tjock. Hon var tämligen bred över höfterna och kjolen spändes ut över baken på ett sätt som fick mig att tänka otuktiga tankar.
Aftonen blev mycket trevlig. Rebecka berättade om sitt liv, om huset där jag kanske skulle bo. Vid det här laget ville jag inget hellre. Jag tror att hon märkte vilket intryck hon gjorde på mig. Hon tycktes inte ha något emot det.
Mina föräldrar drog sig tillbaka. Rebecka satt i soffan med ett par fotoalbum. Hon klappade med handen bredvid sig.
− Kom! Du kan kanske berätta lite om de här bilderna.
Jag satte mig på respektfullt avstånd från henne. Hon sneglade leende på mig och flyttade sig närmare.
− Var inte så blyg! Vi skall ju kanske bo tillsammans.
Kanske sade hon! Jag blev plötsligt rädd att hon inte skulle vilja ha mig hos sig, fick en liten klump i halsen. Hon makade sig ännu litet närmare och plötsligt gav hon mig en kyss på kinden.
− Du är söt! log hon.
Kyssen, hennes lår mot mitt gjorde mig alldeles vimmelkantig. Med en kraftansträngning tog jag mig samman och vi tillbringade en god stund med att berätta för varandra det vi visste om alla de gamla släktingarna.
Till slut slog hon igen albumet och reste sig. Hon tog mig under hakan och såg mig i ögonen.
− Tror du att vi kan komma överens, du och jag?
− Ja! Rebecka är så… så trevlig, stammade jag.
− Det är du också, sade hon och kysste mig lätt på munnen. – God natt nu. Vi får talas vid mera i morgon.
Där jag låg i min säng kom de otuktiga tankarna tillbaka starkare än någonsin. Hennes kyssar, hennes varma lår mot mitt, klyftan mellan brösten i urringningen, hennes runda bak. Givetvis gjorde jag det där förbjudna, som alla pojkar gör…
På förmiddagen påföljande dag gav jag mig iväg till en av mina vänner, som jag lovat, fast jag hellre velat vara med Rebecka. Jag var sen till lunchen och fick lite bannor för det. På eftermiddagen gick mamma på något av sina möten. Pappa var på sitt arbete och Rebecka och jag blev ensamma med varandra.
− Så bra att vi får vara för oss själva. Det är dags att vi pratar ordentligt med varandra.
Vi slog oss ner i hennes rum.
− Nå, Sebastian, vill du komma och bo hos mig? frågade hon allvarligt.
− Klart jag vill!
Hon log åt min iver. Det blev tyst några ögonblick. Rebecka såg eftertänksam ut. Så tycktes hon fatta ett beslut.
− Får du fortfarande aga när du varit dum?
Hennes fråga överraskade mig. Mina kinder hettade. Jag svalde.
− Jag… jag har inte fått på länge… på kanske ett år eller så, jag är ju sexton… hasplade jag ur mig. Men mamma har sagt att jag inte alls är för gammal och…
− Är det mamma som brukar aga dig?
Jag nickade.
− Med riset…
− På bara stjärten alltså. Ja, det är det bästa.
Hon log lite.
− Du är en snäll och trevlig pojke. Men staden är full av frestelser och pojkar är nog alltid pojkar. Nu skall jag ge dig ett förslag, så får du själv välja om du vill bo hos mig.
Jag anade vad förslaget gick ut på. Det ilade till i underlivet och jag började känna hur det blev trångt i byxorna. Herregud! Tänk att få smisk på bara stjärten av Rebecka! Jag svalde.
Rebecka såg allvarligt på mig.
− Om du bestämmer dig för att komma till mig, skall du veta att jag inte kommer att spara riset. Så fort du gör dig förtjänt av det kommer jag att se till att det svider ordentligt i stjärten på dig. Jag tycker nämligen inte heller att du är för gammal och så länge du bor hos mig blir det en stund över knäet med byxorna nere när det behövs.
Generad och – Ja, helt enkelt kåt, såg jag ner i golvet.
− Nå Sebastian. Kan du gå med på det eller skall vi ordna något annat åt dig?
Jag skakade på huvudet.
− Nej… jag vill bo hos Rebecka, lyckades jag viska fram.
− Då så! Avgjort alltså, hon gjorde en paus. – Sedan var det det här med din sena ankomst till lunchen. För en sådan sak skulle jag visserligen inte gett dig en risbastu, men smäll med handen skulle du få. Faktiskt tycker jag att du borde ha det här och nu.
Det gick runt i mitt arma huvud. Hon kunde väl inte mena…
− Eller vad tycker du?
− Ja men… jag… stammade jag.
− Kom hit!
Plötsligt var hennes röst väldigt bestämd. Var det sant? Skulle hon… med fjärilarna vilt fladdrande i magen reste jag mig och gick fram till henne, ställde mig utan att tänka vid hennes högra knä, som jag brukade göra när mamma skulle till att risa mig.
− Ner med byxorna, Sebastian!
Herregud! Det var sant! Hon hade mig fullständigt under kontroll. Hennes lugna auktoritet tystade mina protester. Så förvirrad var jag av det oerhörda som höll på att hända att jag hade glömt mitt nu fullt utvecklade stånd. Inte förrän jag fumlade med livremmen gick det upp för mig att hon stirrade på den alltför tydliga bulan i mina byxor. Hon höjde blicken. Hennes kinder hade fått en högre färg, hon vätte läpparna med tungspetsen.
− Jag… det… började jag.
− Sch! Det gör inget, nästan viskade hon och började själv knäppa ner mina byxor.
Jag lät det ske, stod där lätt flämtande och såg ner i hennes urringning, såg på hennes hävande trinda barm. Hennes händer mot mitt stånd när hon knäppte upp gylfknapparna gjorde mig nästan vansinnig. Byxorna föll ner kring fötterna och hon stack upp händerna under skjortan, trevade efter kalsongernas linning. Utan att tänka drog jag upp skjortan. Exhibitionisten i mig ville att hon skulle se. Hennes andhämtning var hörbar när hon spände ut resåren och lyfte den över min stenhårda stake. Kalsongerna gjorde sällskap med byxorna. Hon tog mig i armen och jag lät mig motståndslöst dras ner över hennes knä. Med lemmen tryckt mot utsidan av hennes lår låg jag alltså upplagd för smäll på stjärten! Min feberheta hjärna kunde nästan inte fatta det oerhörda. Jag låg över knäet på en kvinna, som inte var min mamma. Jag låg med skamlöst naken stjärt rakt upp i hennes ansikte. Hon hade mina skinkor under ögonen. Hon hade min styva lem mot sitt lår. Undergiven, hjälplös, låg jag redo för aga. Den kommande svedan skrämde mig inte det minsta. Jag ville att det skulle svida. Jag ville underkasta mig, ville visa min nakna stjärt.
− Sötnos! hörde jag henne viska.
Hennes svala hand smekte mig sakta över skinkorna, fick mig att rysa av lust. Plötsligt, utan förvar-ning fick jag en solid klatsch, som fick mig att ropa till. Agan var igång. Ni som någon gång fått smisk av en mjuk kvinnohand vid sexton års ålder, vet ju att det visserligen svider, men ändå är fullt uhärdligt. Jag njöt av smisket, njöt av att stå ut med svedan, av att bara ta memot, njöt av att gnida mig mot hennes lår. Hon höll på en god stund och det började kännas ordentligt. Det är ett förunderligt faktum att när upphetsningen stiger tål man mera smärta, ja smärtan blir faktiskt en del i njutningen. Mina rörelser blev häftigare. Jag ålade mig, gned mig mot hennes runda lår. Snart skulle jag inte kunna hålla emot längre.
Tydligen märkte Rebecka vad som höll på att ske.
− Vänta! flämtade hon och hjälpte mig på fötter.
Någonstans ifrån trollade hon fram en näsduk, tog mitt stenhårda stånd i handen och lät mig spruta i näsduken.
Fortfarande med byxorna kring fötterna fick hon mig till att sätta mig i hennes knä, hon kramade mig, kysste mig, behandlade mig som om jag vore en liten pojke, som skulle tröstas efter smisket. När jag lugnat ner mig började hon berätta.
− Du skall veta att det här var ett experiment. Jag ville veta hur du skulle reagera på aga. Det är nämligen så att det i vår släkt finns flera, som har den här egenheten att bli sexuellt upphetsade av smisk på stjärten.
Hon smekte sakta mina lår, kom allt närmare snoppen, som snart började visa nya livstecken. Jag suckade och särade på benen. Hon antog inviten och slöt sin mjuka hand kring pungen. Ett finger kittlade undersidan och strax hade jag åter fullt stånd.
− Du vet ju att min pappa dog när jag var liten. När mamma gifte om sig fick jag en styvpappa, en sträng styvpappa. I början gav han mig bara smäll med handen, men när jag blev äldre fick jag smaka riset. I början tyckte jag, som normala barn att det var hemskt att lägga upp stjärten alldeles bar, men så småningom upptäckte jag att jag faktiskt njöt av det. När jag blev arton fick jag en egen kammarjungfru, en söt femtonårig flicka, en liten slarvmaja, som jag var tvungen att risa emellanåt. Herregud vad det var härligt att ha den där sötnosen över knät och låta riset dansa över hennes blottade stjärt. Så på den vägen är det. Jag tycker om att klå nakna stjärtar.
Hon släppte pungen och grep om min nu stenhårda lem.
− Så du skall veta att hemma hos mig finns det alltid färskt ris till hands och tjänstefolket får känna baken svida då och då. Hennes hand började dra skinnet upp och ner. Jag stönade.
− Res på dig sade hon mjukt.
Jag gjorde så. Hon fick mig att böja mig fram och sära på benen. Jag fick först några daskar på min heta stjärt, sedan smekte hon stjärt och pung, lät ett finger cirkla kring anus.
− Böj dig djupare!
Nu tog hon åter tag om mitt stånd och böjde det bakåt, satte igång att runka mig med långsamma, härligt fasta tag. Gud i himmelen vad jag njöt! Utlämnad, med rödsmiskad glipande stjärt rätt i ansiktet på en kvinna.
Hon tog min andra sats i den redan kladdiga näsduken.
Efteråt var min stränga Rebecka som vanligt, som om ingenting hade hänt. Vi hade en trevlig kväll tillsammans med mina föräldrar. När pappa dragit sig tillbaka för att sköta en del korrespondens, sade mamma på skämt att ”Sebastian är nog lite förälskad i Rebecka”. Rebecka log och kysste mig lätt på kinden.
− Han är en sådan söt och trevlig pojke, vi kommer att trivas tillsammans.
− Rebecka har alltså bestämt sig? Rebecka nickade
− Jodå, sade mamma. Han är snäll och söt och trevlig. För det allra mesta. Men pojkar är pojkar och jag hoppas att Rebecka inte tvekar att använda riset på det rätta stället om det behövs.
Till min stora förargelse kände jag hur jag rodnade.
− Men mamma! utbrast jag. Kvinnorna log åt min förlägenhet.
− Vad säger du, Sebastian, tror du att jag kommer att behöva ge dig pisk med riset på bara stjär-ten? Jag såg stint ner i golvet och skakade på huvudet. Mamma skulle bara veta!
Nästa dag, som var en söndag, artade sig till att bli en strålande vårdag. Solen värmde, fåglarna väsnades, björkarna hade redan små musöron. Rebecka föreslog en promenad.
− Vi behöver nog prata lite, Sebastian och jag, sade hon när pappa gjorde ansatser till att följa med. Han nickade förstående och Rebecka och jag gav oss iväg. Vi talade inte mycket, njöt av var-andras sällskap och av det härliga vädret. Vägen genom det lilla skogspartiet ledde förbi ett gammalt torp, som stod tomt, men som ändå nödtorftigt underhölls av lantbrukare Jönsson. Vid söderväggen stod en rustik bänk.
− Kom, vi sätter oss i solen en stund. Rebecka tog av sin lätta vårkappa och satte sig. Hon sträckte vällustigt på sig, sträckte ut benen och drog ogenerat upp kjolarna till över knäna. Hon log mot mig och klappade på bänken bredvid sig.
− Kom!
Jag satte mig bredvid henne. Nära. Jag kunde ju inte låta bli att snegla på hennes ljuvliga ben och den härliga klyftan mellan hennes fasta höga bröst. Plötsligt märkte jag att hon såg på mig. Ett litet leende lekte på hennes läppar.
− Tycker du att jag är vacker? frågade hon stilla. Jag nickade.
− Jag älskar Rebecka! slank det ur mig. Hon lade armen om mina axlar, drog mig nära. Med en suck lade jag huvudet mot hennes barm. Gned kinden mot de lena kullarna. Hon lät det ske, kysste mig på huvudet. Jag blev djärv. Som av sig själv hamnade min hand på hennes knä och när jag märkte att hon inte tog illa upp, rentav särade lite på benen lät jag den söka sig upp längs låret. Vid det här laget var jag stenhård. Mitt hjärta bultade hårt och jag var torr i munnen. Det snurrade i mitt huvud när jag nådde den nakna lena huden ovan strumpans kant. Hon lät mig hållas, lät mig smeka de obeskrivligt härliga kuddarna på innanlåren. Inte förrän jag nådde det allra heligaste klämde hon ihop låren, fångade min hand i den härligaste fälla.
− Tror du att man kan komma in? Hennes röst var en aning ostadig.
− Jag vet var nyckeln är.
− Har du en fickkniv?
Jag nickade. Hon sköt mig ifrån sig, log ett leende fullt av outtalad lust och strök sakta över bulan i mina byxor. Hon pekade på en ungbjörk vid stugknuten.
− Skär dig ett spö. Så här långt. Hon visade med händerna. Jag ställde inga frågor. Jag accepterade att jag skulle ha stryk igen. Jag hittade snart en lämplig kvist, skar av den och repade av de späda löven. Det blev ett förträffligt spö, lagom långt, smidigt och med några små kvistar i toppen.
Därinne luktade det instängt. Dammet virvlade i solstrålen som letade sig in mellan de trasiga gardinerna. Vad härlig hon var där hon stod med spöet i handen! Min älskade stränga Rebecka!
− Ner med byxorna Sebastian! Kommandot man ger till en pojke som skall ha pisk på stjärten. Hennes röst lät lite konstig, liksom hes, ansträngd. Hennes barm hävdes vackert och hennes kinder var rosiga. Sakta drog hon spöet genom handen medan hon såg mig blotta mig inför det kommande stryket. Jag var mera upphetsad än jag någonsin varit. Jag hade ingen blygsel kvar. När byxor och kalsonger låg kring fötterna lyfte jag skjortan. En lång stund stod Rebecka och stirrade på min styv-het, som stolt pekade snett uppåt.
Utan att säga något kom hon fram till mig. Hon tog mig i armen och svängde mig runt. Instinktivt böjde jag mig framåt och svankade lite med ryggen. Höll skjortan uppe och bjöd henne min skamlöst nakna stjärt. Bjöd ut den åt spöet jag själv skurit. Ett kort sus. Jag ryckte till och stönade när nervsystemet signalerade den vassa svedan i stjärten. Men jag stod stilla, nästan. Rebecka andades tungt. Med korta mellanrum mellan rappen randade hon mig över stjärt och lår. Jag började skrika. Jag vet inte varför jag skrek. Det sved förstås. Det sved som eld. En eld fylld av lust. En underkastelsens lust. Jag underkastade mig denna kvinna och jag stod ut. Jag stod ut för att jag ville ha stryk av henne och för att jag visste att hon njöt av att ge mig stryk.
Till slut kastade hon ifrån sig det sönderslagna spöet.
− Hjälp dig själv, flämtade hon och drog upp kjolarna. Fascinerad stirrade jag på henne när hon lät handen försvinna i underbyxorna. Flämtande, kvidande onanerade vi oss båda till utlösning.
Tre veckor efter skolavslutningen for jag iväg till staden. Till min älskade stränga Rebecka. Mot nya äventyr. Men det är en annan historia.
