Det hemliga rummet
Författare: dekanami Datum: 2010-03-15 10:47:03
E-post: dekanami@gmail.com
Kategori: Bdsm
Läst:
33 345 gånger
Betyg: 4.5 (6 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Detta är första kapitlet i BDSM-romanen "Det hemliga rummet". Kommentera eller besök min profilsida och skriv ett mail om vad du tycker!
- # # # # # -
1. Sommarhuset
Breeders hämtade mig strax efter lunch en fredag i slutet av april. Jag skulle skriva färdigt min nya roman i deras sommarstuga i skärgården.
Jag hade packat färdigt kvällen innan och just avslutat en räkomelett när mobilen ringde. För sista gången kontrollerade jag packningen. Deras röda Toyota landcruiser kom glidande nedför gatan och jag tog mig ner med första omgången väskor till porten.
»Tjenare»
Wilhelm hälsade med fast handslag. Sigrid, exfruns ingifta faster, kom runt bilen i manchesterbyxor, polotröja och oljerock. Hon kramade om mig och luktade diskret blommigt. Jag hämtade de två återstående väskorna och låste dörren. Vi satte oss i bilen och Sigrid kryssade fram genom fredagsrusningen. Hon var 60, med röda naglar, gröna kattögon och blond tjock page. Rund midja och bröst modell större.
Vi lämnade staden bakom oss och tuffade fram på motorvägen. Hon tog av ut mot kusten efter tre timmar. Vägarna blev efterhand mindre, asfalt blev grus. Efter en halvtimme fanns inga skyltar vid vägskälen längre men Sigrid svängde höger, vänster eller fortsatte rakt fram utan att tveka.
Hon saktade in. Bilen stod på toppen av en brant vindlande backe. Havet låg spegelblankt framför oss. Vid stranden låg röda sjöbodar med svarta tak. Sigrid körde ner och backade försiktigt ut på bryggan framför bodarna. Hon stannade vid tredje tvärbryggan och stängde av motorn. Det luktade tjära, fjolårstång och kallt havsvatten. Vi lastade ur väskorna och jag visste inte riktigt var vi befann oss.
Det satt skinande och stadiga hänglås på sjöbodarna. Vid bryggan låg deras motorbåt. Halvstor och med akterruff. Vi hade nästan stuvat färdigt när en svag kylig vind drog in från havet. Som uppvuxen ur bryggplankorna stod en äldre gubbe i blåställ plötsligt bakom oss. Jag hajade till.
Det visade sig vara Gustavsson, allt-i-allo och bekant med Breeders sedan många år. Han glodde misstänksamt på mig. Han hade värmt upp huset och hållit koll på det över vintern. Det låg ju lite ensligt.
Breeders och Gustavsson stod och pratade uppe på bryggan. Jag satt i soffan framför akterruffen med en extra ylletröja halvvägs över huvudet när jag hörde dem säga adjö till varandra. Det tog mindre än en halv sekund att dra tröjan över huvudet. Men Gustavsson var inte kvar på bryggan. Den var tom.
Jag hann inte reflektera över det. Wilhelm bar av, kom ner från fördäck och satte sig bredvid Sigrid. Båten sköt fart och bogsvallet låg vitt efter oss. Breeders vände sig om ett par gånger och log mot mig. När jag tittade på sjökortet var vi på en helt annan plats än jag trott. Sommarstugan var en renoverad grosshandlarvilla på stengrund. Två våningar med dubbla inbyggda verandor ovanför varandra. Rött tegeltak, gul fasad och gröna fönsterbågar. Bredvid låg ett gästhus i samma stil.
Det stora huset låg på en kulle som sluttade ned mot en liten sandstrand med brygga. Flaggstången nedanför kullen var flankerad av två ståtliga björkar. När vi närmade oss upptäckte jag en bastu bakom en vassrugge i strandkanten. Sigrid lade rutinerat till och Wilhelm förtöjde. Jag pustade med väskorna upp mot terrassen. Sigrid stod redan där vid det vita staketet och sträckte på sig.
»Det är så skönt att äntligen vara här igen! Jag älskar det här stället. Havet! Känn på luften!»
Vi stod och djupandades på terrassens nyoljade trätrall alla tre, till slut började vi skratta. Jag fick upp resten av väskorna i ett huj.
Inne på verandan stod en sittgrupp runt ett bord med en liten kristallkrona över. De tunna vita gardinerna var upphissade och ett milt ljus strömmade in. I fönstret ut mot fjärden stod tomma gula blomkrukor varvat med prydnadsföremål. Köket hade blivit varsamt renoverat. Den gamla AGA-spisen var kvar. På spiselkransen stod kopparbunkar och kittlar och trängdes med en gammal mortel och torkade blommor. Ett slagbord med sex vita stolar stod vid fönstret. Det var rustikt och ombonat. Jag var förstummad. Här skulle jag bo hela flera månader! Vilken lycka! Så tittade Sigrid på mig.
»Du kan väl installera dig där uppe så länge? Tredje dörren till höger. Sätt i myggfönstren i vårat rum när du ändå är där uppe är du bussig. De står i garderoben»
Jag tog ett par av mina väskor. Trappan knarrade hemtrevligt. Där uppe fanns en hall med en smal vit kakelugn i hörnet, en bokhylla med gamla böcker och två läsfåtöljer. Fyra vita dörrar med handtag i mässing. Jag gick småvisslande in i det som skulle bli min sommarlya. Ett bättre arbetsrum kunde jag inte tänka mig! Fri sikt ut mot havet och fjärden, en säng, ett skrivbord framför fönstret och en bekväm stol. Rummet var litet utan att kännas trångt.
Jag lade väskorna på sängen, dataväskan på skrivbordet och sjönk ner på stolen. Här skulle jag alltså avsluta min roman. Tystnad. Arbetsro. Det var bedövande vackert redan nu med fjärden som glittrade mot en fri horisont. Jag satte i myggfönstren som stod lutade mot väggen.
Dörren bredvid den till mitt rum gick till en smal garderob. Nästa dörr gick till den inbyggda verandan på övervåningen och visade sig vara Breeders sängkammare. Jag stannade på tröskeln. Ett par fåglar cirklade oroligt i luften och ett gäng fiskmåsar skränade och dök en bit utanför bryggan. Jag vred på lampkontakten ett par gånger inne i garderoben men det förblev mörkt. Dagsljuset som letade sig in avslöjade något som liknade myggfönster längst in. Jag trevade mig försiktigt framåt i ljusstrimman och lyfte upp dem.
I det svaga ljuset glimmade ett par blanka ridstövlar till. En ridpiska var nedstucken i ett av skaften. Hjärtat stannade en kort sekund. Hanky-panky. Där ser man, tänkte jag och drog mig sakta bakåt. Då fastnade min arm i någonting. Jag fick panik och kastade fönstren ifrån mig, min arm sköt upp i luften och någonting hårt och tungt slog mot huvudet. Så kände jag lukten av läder. Först bara lite svagt och sedan allt starkare.
»Vad håller du på med?»
Rösten lät avlägsen.
»Är du okej?»
»Ja»
Det ekade stumt och jag visste inte om Sigrid hört mig.
»Snubblade och fick något i huvudet. Ingen fara!»
Jag skrek så det slog lock för öronen. Jag fick ut myggfönstren och ställde dem mot sängen innan jag tittade in i garderoben igen. Jag trodde inte mina ögon.
Halsband, piskor, kedjor, handbojor, fotbojor, gagbollar, ögonbindlar, klämmor. Det låg en hel affär på golvet. Snabbt rafsade jag ihop leksakerna och satte med bultande hjärta upp kartongen på hyllan igen och stängde garderobsdörren. Jag kände mig som en inkräktare. Snabbt satte jag myggfönstren på plats, stängde dörren till sängkammaren och hastade ner till köket. Sigrid och jag sprang nästan på varandra vid trappslutet.
»Där är du ju! Kaffet står på bordet!»
Wilhelm satt redan vid köksbordet med en rykande kopp framför sig. Han tittade upp och log.
»Jag drog på bastun. Vad sägs? Lite uppvärmning innan årets premiärdopp?»
Jag har aldrig varit någon stor badare, men varför inte? Vi avslutade kaffet och jag hoppades att Sigrid skulle bada bastu hon med, men det gick jag miste om. Wilhelm och jag gick ner till bastun. Där satt vi med några pilsner och pratade bort nästan en timme med ett par duschar emellan.
Med ölen i kroppen började mitt undermedvetna banka på porten. Mitt i en mening såg jag plötsligt i mitt inre Sigrid i ridstövlar. Hon kom mot mig med ett gäckande leende och daskade ridpiskan i handflatan. Det började rycka oroväckande mellan benen. Hur jag än försökte sudda ut bilden kom hon bara närmare. Kuken var halvhård.
»Sisten i är en slemmig torsk!»
Jag vann ett par meter på Wilhelm med överraskningseffekten. Halvvägs till bryggan hade jag en grotesk ståfjong. Sigrid fortsatte att komma mot mig i huvudet. Det iskalla vattnet sköljde bort henne. Jag kom upp till ytan och frustade.
»FY FAAN VAD KALLT!»
Wilhelm var redan tillbaka uppe på bryggan.
»Kom upp nu! Jag fryser kulorna av mig»
Jag var bortdomnad från halsen och nedåt. Den hade krympt när jag kom upp på bryggan. Herregud! Vad hade farit i mig?
*
Jag hastade in i köket. Badet hade tvättat bort resdammet. Jag hade en snygg t-shirt och ett par strukna bomullsbyxor på mig. Den sena vårkvällens strålar blixtrade i de gröna och röda kristallvaserna på hyllan ovanför diskbänken. Sigrid stod vid spisen.
»Lite bacon och ägg åt mina frisksportare. Smakar det?»
Wilhelm kom in i köket från verandan med en öl i handen.
»Ta en öl innan du sätter dig vännen»
Jag öppnade kylskåpet och greppade en Carlsberg. Sigrid och Wilhelm satt och tåflörtade. Jag skulle gjort vad som helst för att krypa ner i sängen med henne i kväll och kände ett styng av svartsjuka.
Men det förtog inte den goda stämningen. Efter mera bacon, ägg, potatis och ett par snapsar var värmen tillbaka i kroppen. Sigrid tände en cigarett och Wilhelm tog fram sin pipa. Vi öppnade köksfönstren och den söta doften av piptobak blandades med begynnande vår och gammalt sjögräs. Fåglarna höll kvällskonsert. Solen höll på att försvinna bakom de yttersta kobbarna.
»Nej, godvänner. Brasdags!»
Wilhelm reste sig. Sigrid och jag satt kvar vid bordet. Hon hade tänt en cigarett till.
»Dags att diska lilla piga!»
Jag rodnade ända ner i hårbotten.
»Sitt inte där och slöa. Då får jag ge dig smisk sedan!»
Hon skrattade till. Det pirrade till i magen och bitonen i hennes röst gjorde mig fruktansvärt osäker. Jag försökte skämta bort det.
»Jag skall bara hämta förklädet frun»
Så reste jag mig och neg vackert. Sigrid log och lade sin hand på min.
»Perfekt! Då slipper du kvällsriset!»
Hon reste sig och lämnade mig ensam. Jag plockade raskt ihop tallrikar, bestick och glas och stoppade in allt i diskmaskinen. Jag torkade av diskbänken och matbordet. I vardagsrummet sprakade brasan. Sigrid och Wilhelm satt tätt tillsammans i soffan. Jag kände mig bortkommen. Som om jag kommit in och avbrutit någonting. Wilhelm hörde mina steg.
»Kom hit nu så får du en sängfösare. Lägg dig framför brasan så blir du ordentligt varm i märg och ben»
Jag lade mig på golvet framför soffan. Whiskyn och kubbarna som susade och sprakade gjorde mig avslappnad. Jag låg och tittade in i brasan.
Då snuddade Sigrids fot mot min höft. En gång. Två gånger. Jag kände hur jag blev hård igen. Efter en stund kunde jag inte låta bli att vrida på huvudet. Jag såg de små ådrorna på sidan av stortån. En perfekt slipad nagel med lila nagellack. Hon vickade på foten och jag rodnade. Jag studsade upp.
»Nu är det kväll för min del. Godnatt med er och sov gott. Tack för en jätteskön dag! Verkligen»
Jag vände mig om och jag kunde svära på att Sigrid pekade på mig med foten som om jag skulle kyssa den godnatt.
»Godnatt. Vi ses i morgon»
Wilhelm lade armen om Sigrid och vände sig mot brasan igen och jag gick uppför den knarrande trappan till mitt rum med kuken i givakt.
Det var rejält kallt i rummet, men jag ville inte stänga ute dofterna och ljuden som skulle komma när solen smekte de nakna klipporna på morgonen.
Jag klädde av mig och kröp ner, fast besluten att göra någonting åt min styva vän mellan benen. Jag smekte kulorna och började slappna av och njuta. Tankarna tumlade runt. En scen ploppade upp i huvudet. Den förde mig snabbt mot klimax. Jag stod på knä framför brasan och sög av Wilhelm. Hans kalsonger var nedhasade en bit på låren och jag hade ena handen i ett fast grepp runt resåren. Sigrid satt tillbakalutad i soffan. Hon bar en ljusgul morgonrock i siden hårt knuten runt midjan. Benet stack fram mellan det skinande tyget. Foten lekte med mina kulor.
Jag kom i en enda lång tömning så det ryckte i pungen. Efteråt upptäckte att jag stod på alla fyra i sängen. Täcket låg på golvet. Jag frös som en hund.
*
Jag blev väckt ur min förmiddagslur i fåtöljen i vardagsrummet. Grenarna utanför fönstret vaggade som sjögräs. Himlen var grå.
»Bra bok? Eller suger sjöluften?»
Jag ryckte till av Wilhelms röst. Han stod bredvid stolen. Skrevet var mindre än en meter från mitt ansikte. Jag for upp och slog generad igen boken. Han hade smugit sig på mig som en indian.
»Det är nog både och tror jag»
»Frukost?»
»Nja, det får nog bli en rejäl lunch lite senare idag»
Så drog han upp byxorna i linningen och gick mot köket. Det dröjde nästan en timme innan Sigrid kom ner. Hon var resklädd.
»Älsklingen, nu måste vi åka»
Så vände hos sig till mig.
»Kom ihåg att kolla vattenpumpen. Skall du beställa varor gör du det på måndag eller onsdag. Vi kommer på fredag och stannar till söndag»
Wilhelm lade nycklarna till pumphuset på diskbänken. Jag följde dem till bryggan. När de var klara för avfärd vände sig Sigrid till mig igen.
»Jo, just det. Det kommer en båt till dig på tisdag. I dag och i morgon får du försöka klara dig ändå. Det finns gott om mat i kylen och i frysen. Wilhelm, du lämnade väl kvar whiskyn?»
Wilhelm nickade med ett leende och startade motorn. Jag sköt ut båten, den svängde runt och satte fart ut på fjärden. Jag stod kvar och vinkade.
När båten var utom synhåll tittade jag upp mot huset. Kunde det bli mer perfekt? Fylld av arbetslust hastade jag tillbaka. De första regndropparna började studsa mot plåttaket på bastun.
Fler noveller av samma författare
Nästa del nu tack. Du målar upp miljöerna jättebra, och de snuskigare delarna av novellerna gör du jättebra, du beskriver det på ett bra sätt utan att det blir fitta kuk fitta kuk av alltihop. Mycket bra!