DAMKLUBBEN Kapitel 6

---

---

FÖRFATTARENS ORD:

För nytillkomna läsare av denna historia, kan rekommenderas att skumma igenom tidigare kapitel först för att få ett sammanhang. Och för framtida avsnitt för den intresserade, så kan ett kapitel vara kort eller lite längre. Helt beroende av händelseutvecklingen.
-Aldrig! Aldrig! ekar i Helenas upproriska inre.
Men samtidigt inser hon förtvivlad att det redan är för sent! Hon känner instinktivt att ett än värre hot mot dem alla än de hemska bevisen på deras omoraliska och olagliga handlingar har dykt upp. Ännu en gång tycker hon känna som en liten vindpust passera förbi henne trots hon vet den vidriga mannen står helt stilla bakom henne. Flera gånger har hon i sitt mörker känt dessa små vindpustar, samtidigt som hon hört som lätta ljudlösa steg. Detta, plus det hon redan tidigare insett under kvällen, att de måste vara övervakade får vanmakten att storma upp än mer.
De andra kvinnorna står som förstenade i sitt mörker. Försöker naivt få fram sina telepatiska ord till sin älskade väninna. Tystnaden ligger tung i rummet tills den bryts igen av mannens röst:
-…16…15….14…
Orden får det bara att explodera inom Helena, hon inser att allt är förlorat!
-Fan ta dig, ditt avskum! tänker hon totalt i upplösningstillstånd, innan hon i nästa sekund tvingar sin rumpa bakåt den grova hårda pålen.
Trots att hon biter allt vad hon kan i nappen och inte vill ge ifrån sig minsta pip, så ekar ett högt kvidande ut i rummet som får alla de andra kvinnorna att förtvivlat snyfta till då de inser vad det innebär. Helena grimaserar då det känns som hennes stackars rumpa tar eld då det grova ollonet pressas igenom den kämpande muskeln. I nästa sekund stiger paniken då hon hör hur mannen bara fortsätter räkna ned:
-….12….11….10…
Helena tror inte det är sant. Men tyvärr inser hon vilka hemska förödande hot som hänger över dem alla. Och hon är den enda som kan hindra att de hemska hoten förgör dem alla. Hon biter allt hon kan i den förnedrande nappen, då hon drar sig lite framåt för att återigen trycka sig bakåt. Snyftande kvidanden ekar ut i tystnaden till de andra kvinnornas förtvivlan.
-…9…8….7…
Desperationen bara stormar genom Helena då hon gång på gång för sig lite framåt, för pressa sig allt hon kan mot den stora hårda lemmen. Det är som det exploderar stjärnor för hennes ögon då det känns som hon ”trär” upp sig själv, sin stackars trånga orörda stjärt, på en grov glödande påle. Hon grimaserar, kvider.
-….6….5…4….3….
-Herregud! tänker Helena förtvivlat då med några sista ljudliga kvidande pressar sin smärtande rumpa bak mot den avskyvärda mannen som står där helt stilla som om han vore en staty av den hårdaste granit.
-….2….1…
Precis vid sista siffran trycker Helena sin bak allt vad hon kan mot mannen. Hon kvider rakt ut bakom nappen då hon känner hur den grova stora lemmen totalt fyllt upp hennes stackars trånga stjärt. Den första hemska smärtan släpper en aning, men precis som för alla de andra kvinnorna, exploderar en fruktansvärd förnedring och nederlag inom henne som är nära på att kväva henne. Hon kämpar mot tårarna som vill tränga fram.
-Han..han ska inte få mig att gråta, det avskummet! tänker hon stoiskt i sitt förtvivlade mörker.
Hon tror inte det är sant, det känns nära på bokstavligen som hon trätt upp sin stackars ömmande stjärt på en grov glödande påle som skär rakt in i hennes stolta kvinnliga själ. Nederlaget är så fruktansvärt att hon knappt inte får luft. Hon bara vet i djupet av hennes själ att det ligger något dolt bakom allt detta hemska och förnedrande som hon och hennes underbara väninnor drabbats av. Något som framför allt berör enbart henne och denna avskyvärda, vidriga karl som i denna stund har hela sin stor lem totalt begravd i hennes ömma trånga rumpa. Hon försöker samla sig, få slut på flämtningarna och de små snyftningarna som kommit över hennes läppar trots hennes stoiska kamp.
-Såja…det får man tacka för, lilla dataexperten! skrattar mannen ut belåtet.
Alla de andra kvinnorna snyftar till inombords då de inser den hemska innebörden av orden, att även deras underbara, starka Helena, deras informella ledare, har drabbats av samma förnedrande öde som de själva. Den vidrige karln fortsätter i samma glättiga stil:
-Det är ju sånt här som denna tjusiga lilla rumpa ska syssla med...istället för bara sitta på en kontorsstol och syssla med sånt som man verkligen inte borde!
Helena uppfattar att de sista orden uttalas med illa dold ilska, vilket bara än mer bekräftar hennes tidigare tankar.
-Vem…vem är han? Hur har våra vägar korsats?
Tankarna stormar inom henne mitt i hennes förtvivlan och förnedring. Hon känner plötsligt starka händer ta ett fast tag om hennes höfter. I uppror inser hon vad som ska ske.
-Fan..fan ta dig, ditt avskum! tänker hon på nytt upproriskt. Gör vad du ska då, ditt kräk! Inte ett pip ska du få höra!
Hon biter allt hon kan i den förnedrande nappen då hon känner den grova hårda lemmen nästan dras ut helt ur hennes stackars ömmande stjärt, innan den pressas in igen. I en lugn långsam takt, nästan utstuderat, upprepas detta gång på gång. Det smärtar och stramar ordentligt, men tack och lov har den första hemska smärtan släppt. Däremot är förnedringen och nederlaget så fruktansvärt att hon knappt inte kan leva med det. Som i en naiv kamp biter hon allt hon kan i nappen för inte få ur sig den minsta lilla snyftning eller kvidande. Hon grimaserar av smärtan då den grova lemmen gång på gång pressas in i hennes så totalt uppfyllda stackars trånga stjärt. I sin förtvivlan och nederlag kan hon bara ana vilken fruktansvärd triumf denna avskyvärda mansgris måste känna i denna stund, då han nu tagit dem alla en efter en i deras trånga, tidigare orörda stjärtar. Det retar henne till vansinne och bara ökar hennes naiva kamp att inte snyfta eller kvida det minsta. Men plötsligt känner hon de starka händerna hårdna om hennes höfter, hur varje stöt blir bara hårdare och hårdare.
-…he..herregud.., tänker hon med en grimas bakom sin bindel.
Hon biter allt vad hon kan i nappen, men stötarna kommer bara snabbare och hårdare för varje sekund. Hur hon än kämpar så kan hon inte hålla tillbaka små snyftningar och kvidande. De andra kvinnorna hör i förtvivlan vad som sker och de blir allt mer och mer i uppror då de nu verkligen kan höra hur hårt och snabbt den avskyvärda mannen stöter in i deras underbara, starka, vackra väninna. De hade ju tyvärr alla fått känna på detta, dock inte alls dessa hårda snabba stötar. Helena kämpar med tårarna då hon känner hur hon nästan börjar åka fram och tillbaka över bordet av de hårda stötarna. Hon har ingen chans att komma undan. Hon och alla kan höra hur mannen börjar andas tyngre, stöna, frusta, som en hungrig varg.
-..ahh..herregud..herregud…, ekar i Helenas inre då hon grimaserar gång på gång samtidigt som nu ljudliga kvidande och snyftningar börjar eka ut över bordet i samma takt som de ljudliga stötarna.
Det ömmar ordentligt, det är som om hon inte fattar hur hon ska kunna sitta på flera dagar efter detta! Det är nära på så det stora bordet flyttar sig då mannen frustande stöter i henne gång på gång. De andra kvinnorna är förtvivlade, bara ryser av fasa av vad deras underbara Helena tvingas genomlida. Det är nära på att Helena spottar ut nappen och ber om nåd, då mannen med några sista hårda stötar nästan får hennes fötter att lämna golvet, som upplyft enbart av den stora grova pålen som fyller hennes stackars ömmande stjärt. I nästa sekund hör de mannen stöna rakt ut och Helena känner hur den grova lemmen börjar rycka i hennes inre. Hon snyftar till då hon känner den varma sperman börjar pumpa ut gång på gång i hennes förbjudna ömmande hål. Är så oerhört förnedrande, sånt nederlag. Hon kämpar för hålla tillbaka tårarna bakom bindeln då det känns som hon blir varm i hela magen. Hon är som tillintetgjord av allt, då hon känner den stora lemmen äntligen försvinna ur hennes stackars ömmande rumpa. Men hon hinner inte flämta av lättnad många sekunder, då hon får veta anledningen till det där sista förtvivlade kvidandet hon hört hos väninnorna, då den vidriga pluggen pressas in och sätter sig som fastgjuten i den ömmande rumpan.
-Fy..fy fan för dig, ditt avskyvärda kräk! tänker hon med tårade ögon då hon inser vad som skett.
Hon tror knappt inte det är sant. Än mer rasar hon då hon märker hur den avskyvärda mannen så förödmjukande torkar av sin säkerligen spermakladdiga lem på hennes vadlånga kjol. Raseriet stormar tillsammans med förnedringen och förtvivlan. Alla kvinnorna är som tillintetgjorda där de tvingas stå kvar på armbågarna över bordet i sina förnedrande positioner. Även Helena reagerar i nära på chock då hon blir medveten om hur hennes kropp fortfarande hettar så mot hennes vilja helt oförklarligt. Hon kan bara inte fatta det!
-Ah..sådär ja, det här var inte fy skam, mina sköna damer! skrockar den avskyvärda karln ut muntert, samtidigt som de kan höra att han stänger gylfen och börjar gå runt bordet igen där de står i sitt mörker så förödmjukande och tillintetgjorda.
-Då ska vi bara som hastigast återgå till vår lilla frågelek, fortsätter mannen i samma muntra ton. Och som tidigare vill jag ha fullkomligt ärliga svar!
Han tystnar som i en liten konstpaus, innan frågan ekar ut i rummet igen:
-Då skulle jag vilja att de damer som har blivit knullade i röven sträcker upp en liten hand!
Ingen av kvinnorna blir tyvärr överraskade att denna avskyvärda fråga ställs på nytt. Och ett antal ”fan ta dig, ditt avskum!” stormar upp inom dem. Ingen vill, det skär som knivar i deras stolta kvinnliga själar, men snart är åtta händer uppsträckta, vilket snabbt bekräftas av den avskyvärda mannens vidriga skratt.
-Oj, ha ha, vilken förändring! Att alla ni vackra damer har bjudit ut era söta små rumpor till något sånt. Det kunde man inte tro, ha ha!
Mannen skrattar gott åt sina egna ord, medan skammen, förnedringen och nederlaget bara stormar inom kvinnorna. De kan knappt bara inte tro att detta sker, att det har skett! Att de alla, dessa starka, vackra, skickliga yrkeskivnnor, en efter en blivit tagna i sina rumpor av denna så vidriga mansgris! Men deras ömmande rumpor, där de så förnedrande pluggarna nu sitter som fastgjutna, bekräftar tyvärr att detta inte bara är en hemsk, absurd mardröm som de kan vakna upp ur när som helst.
-Men detta är ju inte den enda förändring som ska bli! hör de mannen säga med en ödesmättad stämma som får dem alla att rysa till. Hmm….vem var det….var det inte vår fantastiska flygplatschef Susanne här…
Susanne rycker nervöst till då hon hör rösten precis bakom sig.
-…som i den intressanta DI-intervjuen sa att med de rätta metoderna kan en man dresseras till vad som helst…
Mannen skrattar lite olycksbådande åt orden. Alla kvinnorna hade skrattar gott åt dessa ord från Susanne som uttalats halvt om halvt på både skämt och allvar. Och Susanne hade fått massor av glad uppskattning från kvinnor i yrkeslivet. Men nu känner Susanne för första gången någonsin att dessa ord aldrig borde ha uttalat. Hon tycker sig uppfatta att mannen gör något bakom hennes rygg samtidigt som han roat fortsätter:
-Och detta är ju en synnerligen intressant teori som vi tillsammans ska utforska..dock ur ett annat perspektiv!
Kvinnorna bara känner paniken stiga. Samtidigt som de knappt inte tror sina öron.
-Och det vet vi ju alla…om man ska dressera en flock små olydiga tikar…
Trots sin panik så känner varenda kvinna hur raseriet bubblar upp av de avskyvärda mansgrisiga orden. Det är som de alla vill spotta ut de förnedrande napparna och bara skrika i en mun rasande:
-Ingen man dresserar oss och verkligen inte du, ditt vidriga avskum! Ingen man ska inte ens våga tänka tanken!
Men de inser alla att de inte kan. De bara tvingas stå kvar där med de förnedrande napparna i munnarna som tystar dem så effektivt. De hör den avskyvärda mansgrisen fortsätta:
-…så är det ju inte alltid att det funkar med enbart morot…iland behövs även..piskan!
I samma ögonblick han uttalar det sista ordet hörs ett kvävt skrik ut över bordet då Susanne känner det brännande piskrappet landa på hennes blottlagda skinka. Det är knappt så någon hinner tänka en tanke innan mannen går i snabb takt runt hela bordet och fräser ut:
-DET…ÄR…..DENNA…..PISKA….SOM…KAN..BEHÖVAS!
För varenda ord så viner piskan och landar på kvinnornas blottlagda skinkor så de en efter en snyftar ut kvävda skrik av den plötsliga brännande smärtan. Det känns på dem alla som om de har fått ett illrött sträck tvärs över rumpan. De snyftar chockade av den plötsliga smärtan och det häftiga utspelet. I deras mörker bara vet de att de absolut inte vill ha fler hemska rapp. De står som förstenad livrädda att de ska höra piskan vina genom luften igen. De avskyr den tidigare totalt frånvarande känslan som väller upp inom dem, att de känner sig plötsligt så ynkliga och små. Och just mörkret och oförmågan att söka stöd med blicken av väninnorna bara ökar deras utsatthet. Till och med Helena känner hur hennes hjärta bara börjar slå snabbare och snabbare av fasa då hon inser vad som är på väg att ske. Hon vill inte ens tänka tanken fullt ut vad denna avskyvärda mansgrisga man har bestämt sig för.
-Såja, det där var för ert eget bästa, det är jag säker på att ni alla förstår, mina söta damer!
De tror inte sina öron, ”för deras eget bästa”!!! De kan riktigt känna hur det illröda sträcket på skinkan bränner som eld och denna vidriga karl har mage att säga att ”det var för deras bästa”! Men de följande orden får dem att rysa av fasa och förtvivlan.
-Och som det står i DAMKLUBBENS stadgar, ”en för alla, alla för en”, så kommer vi för allas vårt bästa praktisera kollektiv bestraffning. Ni, mina kära damer, är ju åtta stycken, så vid minsta olydnad från någon av er utdelas åtta rapp till alla och envar!
Kvinnorna får knappt inte luft av dessa ord. Förtvivlan bara börjar storma än mer inom dem. Helena är som chockad. Hon inser motvilligt hur extremt skicklig denna vidriga man är. Skulle hon inte känna en sån rasande avsky mot honom för vad han utsätter dem alla för, så skulle hon kunna känna beundran. Hon inser hur skickligt han snärjt ihop dem alla, så ingen på egen hand kan göra ett försök bryta sig ur detta hemska nät. Och återigen så känner hon där diffusa vindpusten passera förbi, som bara än mer förstärker hennes känsla av att de ännu inte vet det nästan mest hemska hoten som hänger över dem! Det är så kvinnorna knappt inte får luft där de står. Det känns som de alla skulle fått ett hemskt strypkoppel runt deras halsar och som långsamt kväver deras stolta kvinnliga själar! När mannen återigen tar till orda är det med en mer len, tillgjord ton:
-Men som sagt, vid dressyr krävs ju även moroten och den ska ni få känna på nu, mina kära damer! Vi vet ju alla vad ni har längtat efter hela kvällen…
Kvinnorna märkte nervöst att mannen går runt bordet igen. De bara vet instinktivt att denna ”morot” är knappast något de ”vill känna på” efter allt de redan utsatts för.
-..och det är ju att få era små våta fittor ordentligt uppfyllda!
Det är knappt de tror sina öron återigen, att dessa helt osannolika ord uttalas på deras en gång så älskade DAMKLUBBEN! De flämtar till då de känner de små hatade äggen återigen börjar vibrera på högre hastighet så de flämtar till. De blir nästan chockade av den våg av hetta som stormar upp från deras fortfarande våta pulserande sköten och sprider sig i hela deras kropp. Sekunden efter flämtar Malin till bakom nappen då hon känner en ganska grov, men inte så lång dildo pressas in i hennes våta sköte innan hennes porriga trosor snabbt rättas till så dildon hålls på plats. Nära på lika snabbt som då de hemska piskrappen utdelades flämtar kvinna efter kvinna då de känner hur de fylls upp totalt med en grov dildo och trosorna sätts på plats ordentligt.
-Såja, mina damer, nu har ni äntligen fått vad ni längtat efter hela kvällen, skrockar mannen. Men nu när vi ändå roat oss redan med en liten frågelek, så kan väl vi även genomföra en liten trevlig tävling…
Kvinnorna har återigen svårt att stå still då det lilla ägget återigen vibrerar kraftigare som i en ny kamp för att ta över hela deras existens. På nytt hörs snart små gnyende och flämtningar ut över bordet. Dock känner de alla instinktivt att de verkligen inte vill medverka i denna ”trevliga tävling”! Och deras farhågor bekräftas i nästa stund.
-Vi ska göra ett litet tävlingsexperiment som innefattar både piskan och moroten, mina kära små damer….ni ska tävla i vem som kommer först i orgasm…
Kvinnorna kan bara inte tro detta är sant, hur någon ens kan komma på något så vidrigt och absurt! Flera är nära på skrika ut sina protester, men tyvärr inser de vad det skulle innebära för alla. Men de kommande orden innebär lika stor fasa:
-Ni är åtta stycken som sagt….den som kommer först slipper piskan…sen 2..3..4..upp till 8 rapp för den som inte kommer alls eller kommer sist. Och skulle ni alla misslyckas..ja..ledsen, mina damer..det måste ju innebära 8 gånger 8 rapp för alla!
Allt bara snurrar inom dem, de bara vet ju detta är helt absurt. De är kvinnor, skulle de kunna komma i orgasm som på beställning!? Efter den fruktansvärda förnedring de utsatts för??! Med detta hemska hot hängande över dem??!! Tyvärr inser de alla att denna vidriga man inte skulle tveka med piskan, det är som de känner det instinktivt. Alla känner som de bara måste tala förstånd med denna hemska oförstående karl. Men de får ingen chans då de hemska orden ekar ut:
-Och ni har max tio minuter på er..må bästa kvinna vinna! Då startar vi..klara..färdiga..
Situationen är bara så absurd, sjuk, fruktansvärd, där i deras mörker. De känner det vibrerande hatade lilla ägget som får dem att flämta. De bara måste få stopp på detta.
-Gå!
Sekunden efter ordet uttalats börjar både dildon och ägget vibrera i hög hastighet så de alla bara stönar rakt ut bakom napparna. De tror inte det är sant, på bara några sekunder är det som de inte kan stå still med sina underliv. Spontant är det som deras riktiga jag börjar utkämpa en kamp för att vara oberörda, att de inte ska reagera med sån upphetsning. Men vibrationerna är så starka, de känner hur de är så totalt uppfyllda och det känns som den grova dildon nära på börjar gnugga sig mot den förnedrande pluggen som är som fastgjuten i deras ömma trånga stjärtar. Och det lilla ägget vibrerar kraftigare än någonsin under kvällen mot deras så svullna känsliga clitorisar. Till och med Helena, som trots allt som har hänt och som desperat försöker hålla sig lugn och analytisk i all förtvivlan och förnedring, känner som hon aldrig känt förrut, som en yttre makt som är på väg att ta över hennes kropp totalt från hennes riktiga jag.
-Ahhh…herregud..ahhhh…, tänker hon med allt stormande.
Hon hör allt högre stön och gnyende ut över bordet och nu är det inte någon tvekan om att det är luststön. I en desperat kamp försöker hon hålla emot som alla de andra gjort först, men vibrationerna är för starka, hennes pulserande underliv är för uppfyllt. Och precis som för de andra tränger den vidriga tävlingen igenom allt. Hon, som alla andra, bara ryser av fasa av hoten av de hemska rappen. Hon vill inte.men hon klarar inte stå emot. Sekunden efter börjar luststönen eka från henne också.
Ingen kvinna kan nu stå still med sina underliv längre. Av vibrationerna, dildon och pluggen som fyller upp dem så totalt, av hotet om den absurda, vidriga ”tävlingen”, så gungar de fram och tillbaka med sina underliv. Kniper ihop låren, biter i napparna. Det är som om bordet skjuts fram och tillbaka då de alla gungar med underliven, i sin desperation att slippa de hemska rappen, som att få stopp på den hemska ”klådan” och vibrationerna som är på väg att ta över dem totalt. Hela rummet ekar av kvinnliga lustfyllda stön och gnyenden, enbart tillbakahålla av napparna i deras munnar. Det är som de tappar kontrollen över både tid och rum, det finns bara vibrationerna, en desperat jakt på en förlösande orgasm. En orgasm som de nu jagar utan varken tanke på nån absurd tävling eller annat. De hör stön, gnyende och flämtningar runt omkring sig, men det är som om det bara är långt borta i någon absurd osannolik dröm. Det enda de känner är den grova dildon i deras pulserande sköte, den förnedrande pluggen i deras ömmande rumpa, det ettriga vibrerande lilla ägget mot deras känsligaste punkt. Snart hörs ett långt utdraget stön och skrik endast tystat av en napp, då Anna exploderar i en våldsam orgasm så hennes kropp nära på börjar krampa. Hon gnyr och stönar samtidigt som hon gungar som i trans med hela sitt underliv, som om hon skulle möta en osynlig man bakom sig. Sekunden efter kommer de omistliga ljuden från Susanne…sen….Benita…
Helena hör ljuden som långt borta i sin egen trans. Hon kniper med låren, försöker få den grova dildon djupare, känner vibrationerna mot sin känsliga clitoris, samtidigt känns det som den hemska pluggen möter dildon djupt inne i henne. Sekunden efter är det som hon skriker rakt ut:
-Ahhhhhhhhh..jaaa…gud…aaahhh…jaaaaaaaaaaaa…..
Men det enda som hörs är de kväda stönen bakom hennes napp som hon biter i allt hon kan utan kontroll då en våldsam orgasm exploderar genom hennes kropp.
Som långt borta hör hon gång på gång liknande ljud runt omkring henne. Det är som kvinnorna är bortdomnade av sina stormande orgasmer där de alla ligger flämtande över bordet med sina rumpor rakt ut. De andas alla tungt. Det är som de försöker lokalisera sig i sitt mörker, komma till sans med var de befinner sig. De blir långsamt medvetna om att vibrationerna har slutat, men de kan känna hur uppfyllda de fortfarande är vilket får dem alla att i förtvivlan inse var de är. Att allt inte bara varit en hemsk, absurd dröm. De känner alla hur en fruktansvärd skam stormar upp i hela deras själ av deras våldsamma orgasm. De känner sig så billiga, som deras kroppar nu verkligen totalt svikit allt det de står för som starka, mogna, skickliga yrkeskvinnor som kräver respekt. De ryser till av fasa då de hör en lång ensam applåd och den mörka manliga rösten de lärt sig hata, som verkligen slutligen bekräftar för dem igen var de befinner sig.
-Bravo, mina damer, bravo! hör de den vidriga skrockande rösten.
Detta ”beröm” är verkligen inget de glädjs åt, snarare är det som knivhugg in i deras stolta sargade kvinnliga själar. Flämtande ligger de där över bordet nära på oförmögna att röra sig av allt. Samtidigt får den mörka rösten dem att tänka på den hemska, vidriga, absurda ”tävlingen”. Det är knappt så någon av dem kan andas av vad nästa ord ska bli från denna hemska, avskyvärd man….

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
DAMKLUBBEN Kapitel 1	Bdsm	3.5	28/4-13
DAMKLUBBEN Kapitel 11	Bdsm	2.6	28/4-13
DAMKLUBBEN Kapitel 10	Heterosex	4.0	19/11-12
DAMKLUBBEN Kapitel 9	Bdsm	3.8	27/10-12
MODESTY KAPITEL 1	Bdsm	3.7	30/7-11
DAMKLUBBEN Kapitel 8	Bdsm	3.9	6/5-10
LUMPENGÄNGET Kapitel 8	Bdsm	4.3	4/5-10
LUMPENGÄNGET Kapitel 7	Bdsm	3.9	4/5-10
LUMPENGÄNGET Kapitel 6	Bdsm	4.0	4/5-10
LUMPENGÄNGET Kapitel 5	Bdsm	4.2	25/3-10
LUMPENGÄNGET Kapitel 4	Bdsm	4.0	13/3-10
LUMPENGÄNGET Kapitel 3	Heterosex	3.8	9/3-10
DET BUDADE PAKETET	Heterosex	3.0	9/3-10
BIOBESÖKET	Bdsm	3.7	9/3-10
LUMPENGÄNGET Kapitel 2	Bdsm	4.1	4/3-10
DAMKLUBBEN Kapitel 7	Bdsm	4.1	4/3-10
LUMPENGÄNGET Kapitel 1	Bdsm	3.8	25/2-10
DAMKLUBBEN Kapitel 6	Heterosex	4.2	3/2-10
DAMKLUBBEN Kapitel 5	Heterosex	3.9	29/1-10
DAMKLUBBEN Kapitel 4	Bdsm	4.3	22/1-10

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.