DAMKLUBBEN Kapitel 5
Författare: damklubben Datum: 2010-01-29 15:29:23
E-post: damernasklubb@live.se
Läst:
25 845 gånger
Betyg: 3.9 (17 röster) 5 medlemmar har denna novell som favorit
FÖRFATTARENS ORD:
För nytillkomna läsare av denna historia, kan rekommenderas att skumma igenom tidigare kapitel först för att få ett sammanhang. Och för framtida avsnitt för den intresserade, så kan ett kapitel vara kort eller lite längre. Helt beroende av händelseutvecklingen.
Kvinnorna står som i panik i sina förödmjukande ställningar. De inser vad som väntar dem. Samma hemska, förnedrande öde som precis drabbat deras starka, vackra väninna Marie! Ingen kan knappt tänka en tanke klart då de märker hur den avskyvärda mannen vandrar runt bordet. För Marie är det som om det fruktansvärda nederlaget och förnedringen byts mot raseri i hennes desperation att hennes underbara väninnor nu ska drabbas av samma vidriga sak som hon själv. Hon bara önskar att hon kunde förmå sig att spotta ut nappen och skrika ut sitt raseri, få stopp på den avskyvärda mannen. Men precis som Helena kan hon inte förmå sig göra det. Samtidigt kämpar hon med skammen över att hennes kropp bara fortsätter att pulsera av hetta, framför allt av det lätt vibrerande hatade ägget mot hennes så svullna känsliga clitoris. Men trots detta kan hon inte fatta hur hennes kropp kan reagera så mot hennes vilja, då hon efter denna vidriga, förnedring borde vara totalt iskall som en fiskpinne.
-Herregud..vad är det med mig? tänker hon i sitt mörker.
Plötsligt rycker Anna till då hon hör de hemska orden precis bakom henne.
-Men hoppsan…och vem har vi inte här…om inte vår fantasiska chefsläkare Anna!
Alla kan höra en liten kvävd snyftning från Anna då hon känner oljan rinna ned mellan hennes fasta skinkor.
-Och vår skickliga fru doktor vet ju att detta inte är något att oroa sig över då hon vet hur kroppen kan anpassa sig, skrockar mannen roat ut.
Alla kvinnorna är i uppror i sitt mörker och Marie kan exakt tyda stackars Annas snyftningar och små kvidanden då hennes förbjudna orörda hål förbereds med glidmedlet.
-Fan..fan ta honom! tänker Marie i förtvivlat raseri när hon inser vad som händer Anna.
Det tar inte många sekunder förrän de alla hör Anna kvida till rakt ut över bordet. Bitande i den förnedrande nappen, då den grova stora lemmen pressar sig in i hennes trånga stjärt. Den första hemska fysiska smärtan stormar genom Anna, men ersätts snart av en nära på än mer hemsk psykisk smärta som är som ett glödande svärd rakt in i hennes stolta, kvinnliga själ, då hon känner sin stackars rumpa fyllas upp totalt av den stora hårda manslemmen. Alla kan höra exakt vad som sker då de med jämna mellanrum hör Annas små kvidande och snyftningar eka ut över bordet. De kan höra hur den avskyvärda mannen skrockar ut små belåtna, vidriga ord då och då som bara för att öka stackars Annas förnedring och nederlag. Anna kämpar med tårarna bakom bindeln, grimaserar och biter hårt i nappen då hon känner lemmen gång på gång i långsam stadig takt glida in och ut i den ömmande trånga rumpan. Marie är totalt i uppror då hon hör till slut en lättad liten flämtning då den stora lemmen dras ut, snabbt följt av en nästan chockad kvidning. Hon inser att den avskyvärda mannen pressat in en likadan förnedrande plugg i även stackars Annas ömmande stjärt! Hon kan bara inte tro att det är sant, på samma sätt som Anna som i sitt mörker exploderar i förnedring då hon inser att en plugg pressats in i hennes ömma stjärt och nu sitter där så förnedrande som fastgjuten!
Paniken stormar än en gång upp hos de övriga då mannen på nytt börjar gå runt bordet glatt gnolande på någon melodi. Förtvivlan bara stormar hos kvinnorna då de en efter en räknas upp:
-Oj..och här har vi vår otroliga modechef Emelie…och här..den så skicklige säljchefen Katrin… vår makalösa flygplatschef Susanne…allas vår magnifika hälsochef Malin…och den förtrollande hotelchefen Benita…
Efter varje uttalat namn så ekar snart de nu tyvärr välbekanta snyftningarna och kvidningarna ut över bordet. För varje minut som går blir de fler och fler som kan tyda varenda liten snyft eller kvidande exakt. Kvinnorna kan bara inte tro detta är sant där i sitt mörker, att de en efter en blir tagna i sina orörda stackars trånga rumpor av denna avskyvärda, okända man och som avslutning får sina ömmande rumpor uppfyllda med en sån vidrig förnedrande plugg! Och detta sida vid sida på deras så älskade DAMKLUBB! Denna klubb som för alltid skulle vara befriad från varje tillstymmelse till karlar och mansgriseri. Tusen känslor stormar genom dem, förtvivlan, förnedring, nederlag, raseri, avsky, allt huller om buller. Samtidigt är de helt chockad att deras kroppar inte kan sluta hetta i denna deras absolut mest förnedrande stund någonsin. De fattar ingenting. Det är som deras kroppar börjat leva ett eget liv tack vare de hatade små äggen. Att deras kroppar får dem att svika allt de står för som starka, självständig kvinnor som kräver att behandlas som jämlikar och med respekt. Detta får dem känna sig så billiga, får skammen att storma genom deras förtvivlade inre.
Till slut är det bara Helena kvar inser alla, precis som hon själv. Hon känner hur hon nästan börjar darra i hela kroppen. Hon försöker desperat bemästra det. Men hon rycker nästan till i sitt mörker då hon hör rösten bakom sig:
-Och sist men inte minst..vår grandiosa dataexpert Helena…
Helena uppfattar att mannen nästan spydigt spottar ut ordet ”dataexpert”. Hon känner instinktivt att denna avskyvärda karl inte bara utmanar henne som kvinna, utan att det ligger något mer bakom som har just med hennes arbete att göra. Hon känner instinktivt att hon om någon borde veta vem denna man är, men hon kan inte få fram ett ansiktet till den mörka rösten hur hon än försöker. Hon rycker till lite då hon känner den svala oljan rinna ned mellan skinkorna. Hon vill bara skrika rakt ut i raseri, men tvingar sig stoiskt tänka:
-Du ska inte få höra ett enda pip från mig, ditt avskyvärda avskum!!
Helena biter allt hon kan i den förnedrande nappen för att inte lämna minsta pip ifrån sig då hon känner fingrar smörja in henne, pressas sig in i hennes trånga orörda hål.
-Inte ett pip, ditt avskum! Inte ett pip, ditt avskum! tvingar hon sig upprepa som ett mantra då hon känner två fingrar tänja hennes hål.
Trots hennes kamp rycker hon till lite då hon känner fingrarna försvinna och ett grovt hårt ollon leta sig in mellan hennes fasta skinkor, pressa mot det insmorda kämpande förbjudna hålet.
-Inte ett pip, ditt avskum! Inte ett pip, ditt avskum! ekar i hennes huvud stoiskt.
De andra kvinnorna blir medvetna om att inte ett ljud hörs från Helenas håll. Det är som de alla börjar en desperat telepati:
-Helena! Stå emot, det avskummet! Rädda oss alla!
Men plötsligt rycker de till då de hör mannens röst mer ondskefull väsa ut:
-Jag tror minsann att den grandiosa dataexperten ska se till att få den på plats självmant!
De andra kvinnorna bara rasar av orden. De vet ju nu tyvärr alla hur vidrigt förnedrande det var att få sina stackars rumpor penetrerade av denna avskyvärda mansgris. Men tvingas göra det själv skulle ju vara än mer förnedrande!
-Ditt..ditt satans avskum! tänker Helena i upproriskt av orden. Aldrig! Aldrig!
Hon inser än mer att det är något speciellt med just henne. Att denna avskyvärda karl hyser något slags extra agg mot henne. Tystnaden lägger sig tung i rummet. De andra kvinnorna försöker som desperat med sin naiva telepati:
-Helena! Stå emot, det avskummet! Rädda oss alla!
Alla rycker till då de hör mannen lugnt med hotfullt säga:
-Om trettio sekunder ska den vara på plats…30…29…28…
Det fullkomligt stormar inom alla kvinnorna i deras mörker. Det känns som de ännu än gång står vid ett hemskt vägskäl. Och inte minst Helena är ytterst medveten om det. Hon kämpar för att vara stark där hon står framåtlutad över bordet med kjolen över ryggen och det hårda grova ollonet pressande mot sitt förbjudna hål där hon, precis som alla hennes vackra, starka väninnor, svurit att aldrig en man skulle få tränga sig in. Aldrig! Aldrig! Alla ryser till av fasa, hopp och förtvivlan då de hör den mörka rösten:
-…21…20…19…
Fler noveller av samma författare
Och vart är det intressanta, upphetsande. För mig är det bara tråkigt och enformigt.