Havets fånge del 2
Författare: JennaPenna Datum: 2010-01-06 20:03:52
Läst:
20 251 gånger
Betyg: 3.8 (5 röster) 4 medlemmar har denna novell som favorit
För att få ett bättre sammanhang i storyn, kan det vara bra att läsa del 1 först.
God läsning och mycket njutning.....
XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX
Beth öppnade ögonen. Hon kände sig tung i huvudet, men visste var hon befann sig och mindes med smärtsam tydlighet vad som hänt. Borta vid bordet satt Kapten Jones och en annan man. På något sätt var hans röst bekant. Efter en stund klarnade hennes minne. Det var som att minnas en dröm, men hon förstod att nu att det var verklighet. I sin droglika dvala hade kaptenen och den andra mannen lyft henne till bordet. Där hade hon lagts på rygg. Kaptenen och en tredje man hade hållit hennes ben brett särade i luften medan den andra mannen hade undersökt henne. Han måste vara skeppsläkaren som Jones pratat om.
Nu upptäckte de båda männen att hon var vaken. ”Så du har bestämt dig för att göra oss sällskap igen, Beth. Trevligt! Jag vill att du ska träffa doktor Brumby. Han har sett dig innan, men du var ganska trött då.” Jones log brett mot henne och Brumby.
Beth satte sig upp och insåg att hon var naken under filten. ”Har du ont?” frågade doktorn. Hon skakade på huvudet och var faktiskt förvånad. Lite öm och konstigt kändes det i baken, men hon hade faktiskt inte ont. ”Du gjorde ett riktigt bra jobb, Will. Med din storlek och hennes spädhet hade jag inte förväntat mig det resultatet. Du har verkligen varit skicklig!” Doktorn verkade nöjd. Jones nickade långsamt som om han tänkte på något. ”Jag ville inte göra henne illa och behöva vänta på att hon skulle läka ihop. Bättre att vara återhållsam, är det inte det du brukar säga Pete? Nu när hon är vaken är hon din, var så god!”
Doktorn reste sig och gick bort till sängen. Han drog undan hennes lakan och såg på henne. ”Lägg dig ner, Beth. Detta kommer du inte ha ett problem med. Vår kapten är den mest välutrustade mannen på båten och honom har du klarat av väl. Jag är betydligt mindre, tyvärr.” Han sänkte sitt ansikte mot henne och sög in en bröstvårta i munnen. Beth var oförberedd på känslan och flämtade till. Pete såg det som en uppmuntran och lät handen leta sig fram till hennes sköte. Beth kved till och önskade sig bort från platsen. Hon skruvade lite på sig och Pete slutade. ”Beth, ge dig själv åt mig. Jag kommer få dig i alla fall. Vår kapten är bra på att assistera mig om det behövs.”
Han reste sig och lät sina kläder falla till golvet. Naken klev han upp i sängen och tog plats mellan hennes ben. Hans händer återvände till hennes sköte och snart kände hon doktorns lem mot sitt kön och särade lite mer på benen för att ge honom plats. ”Bra, Beth!” Hans lem gled lätt in i hennes våta inre och denna gången fanns ingen smärta alls, bara njutning. Hon suckade nöjt när han var helt inne. Det var bara njutning nu. En skön känsla som ökade när Pete började röra sig in och ut i henne. Hon började stöna och röra sig lite under honom. Snart kände hon hur njutningen blev mer intensiv och hur rummet löstes upp igen. Hennes stönande övergick i kvidande läte, men denna gång av lust och inte smärta. Hon förlorade sig i orgasmens känslostorm.
När hon öppnade ögonen var Pete fortfarande kvar i henne. Han drog sig ur och bad henne vända sig om. Hon gjorde som han bad och kände en enorm lättnad när han kom in i hennes sköte bakifrån. Han började stöta hårdare och snabbare, men inte ens nu gjorde det ont. Hon kände ett milt obehag när han nådde botten av henne, men stönade mer av njutningen. Efterhand ökade stötarna och precis innan det gick för honom kände Beth att hon åter krampade och fick orgasm. Hon log och kände sig nöjd med upplevelsen.
När doktorn drog sig ur kände hon en tomhet och önskade faktiskt att det skulle bli mer. Hon skämdes för sina tankar, men kunde inte hjälpa det. Jones kom fram till sängen och lät sina fingrar komma in i henne. Han hittade hennes punkt och med bara ett par stötar drev han henne till ny orgasm. ”Jag tror att vi hittat en dold skatt i denna flicka.” sa han till Pete som nickade instämmande. ”Ta henne nu när hon är redo och vill ha mer.”
Jones var inte sen att följa den uppmaningen. Beth hann knappt förstå vad som hände innan hon kände hans lem mot skötet. Han gled in utan motstånd. Hon var fortfarande trång, men mer välkomnande nu. Hon suckade och kved lite innan hon vant sig vid hans storlek igen. Han drog sig ur ganska fort och bad henne lägga sig på rygg. Han hjälpte henne och särade hennes ben så att han kunde ta henne igen. Han knullade henne långsamt och hon stönade av lust under honom. ”Jag tror hon är redo för nästa steg nu, Pete.” Vi vänder oss om så du kommer till.” Med de orden bökade han runt i sängen så att han hamnade under henne. Hans lem var djupt inne och han höll henne mot sig. Genom att stöta uppåt kunde han fortsätta knulla henne. Beth förstod inte alls vad som väntade, men så kände hon att Pete klev upp i sängen bakom dem. Hans fingrar trevade runt deras kön och sedan kände hon hur han sörjde hennes anal. ”Nej, snälla! Det gjorde så ont!” Jones strök henne över ryggen och höll henne stilla mot sig. ”Det kommer gå bra, Beth. Han är mindre och du är tänd nu. Detta kommer bli en fantastisk upplevelse för oss alla.”
Doktor Brumby lät ett finger leta sig in i hennes anal. Han rörde sig vant i henne och hon slappnade av. Han lät ollonet ta fingrarnas plats och pressade lugnt sig in. Beth kved av obehaget. Med en mandom i båda hålen kände hon sig fylld till bristningsgräns. Hon var rädd att gå sönder, men männen verkade veta vad de gjorde. Snart rörde de sig lugnt och försiktigt i takt. Hon kände hur obehaget övergick i en skön känsla och hennes kvidande lämnade plats för suckar och stön. Hur länge de låg så visste hon inte, men när de alla kommit i en underbar orgasm drog sig männen ur henne och sperma rann ur hennes hål. Hon kände sig nöjd och tillfredsställd.
Männen steg ur sängen och drog på sig kläder. "Det är ingen idé att klä dig ännu Beth. Jag tänker njuta av dig inatt och imorgon väntar en stor dag för dig." Beth måste sett lika förvirrad ut som hon kände sig. Männen skrattade lågt och kaptenen tod till orda igen. "Vi anländer till vår destination om någon timme. Imorgon ska mina män få ta del av vår erövring. Du är vår skatt nu, Beth. Du kommer att skänka njutning och glädje. Imorgon ska alla ombord, som vill, få njuta av dig. Jag tror nog att alla femton besättningsmän kommer att delta och söka sin njutning. Det blir en stor och säkert prövande dag för dig, men jag tror att du kommer finna mer njutning än du själv tror just nu."
Beth kände sig kall inombords. Hur skulle hon klara av femton män? Trodde han verkligen att det skulle ge henne njutning att bli utnyttjad på detta sättet? Hon fasade för morgondagen, men djupt inom sig kände hon ett frö av förväntan.
Fler noveller av samma författare
Fortsättning! snälla!