Sabina
*****************
Detta är en fortsättning på "Deborah".
Hoppas ni ska tycka om den.
Kramar från
Debrii
*****************
Sabinas och Deborahs relation fortsatte ungefär som den började, fast den naturligtvis fördjupades under tiden. Sabina kom till Deborahs lägenhet, de lagade och åt middag, hade sex, Sabina satt vid Deborahs fötter, och sov över i hennes säng. De låg tätt ihop slingrade. Samtidigt lärde de känna varandra, Sabina lärde sig både laga vegetarisk mat och att få och uppskatta smisk, Deborah lärde sig Sabinas gränser och att tyda hennes ljud och rörelser.
De gick sällan någon annanstans tillsammans, och då bara som vänner. Det passade Deborah bra. Sabina verkade inte redo att komma ut som bisexuell eller lesbisk.. vilket av dem hon nu var. Deborah själv var säker på sin sak. Och hon skulle gärna gå stolt hand i hand med en flickvän på stan, och den flickvännen fick gärna vara Sabina. Men det behövde inte hända än. När vi är redo, tänkte hon.
I början var det Deborah som planerat allt de skulle göra, mest vad hon skulle göra med Sabina. Men Sabina var inte pryd, och när de låg bredvid varandra i sängen en natt kom de in på ämnet fantasier. Till Deborahs förvåning berättade Sabina glatt och öppenhjärtigt om vad hon önskade sig, vad hon drömde om, och vad hon fantiserat men egentligen inte skulle våga. Lika naturligt och lätt som hon berättat annat om sig själv. Deborah pratade inte lika mycket om sig själv, men hon gillade att lyssna, och det värmde henne att Sabina visade sånt förtoende för henne.
En helg i april hade Deborah planerat någonting särskilt. De lånade en bil från en av Sabinas vänner och hyrde en stuga i skärgården. Deborah ville försäkra sig om att allt skulle bli bra. Det kunde inte hjälpas att Sabina förstod vad som var i görningen när Deborah ingående tog hennes mått med ett måttband. Hon handlade det hon behövde på internet. Sen tog hon sin cykel och åkte på en tur till affären, järnaffären och ett skogsområde utanför stan. På kvällen hade hon själv ont både här och där, men var mycket nöjd med resultaten. Deborah var i själva verket inte så erfaren som hon kanske först verkat för Sabina. Nu var hon redan på okänd mark, men det skulle bli roligt att pröva sig fram. Det skulle bli en spännande upptäckts resa tillsammans.
De åkte på förmiddagen, och stannade på en vägkrog för lunch och en kiosk för att äta vårens första glass. Det var inte så särskilt varmt, men solen sken. I bagaget hade det lite kläder och sängkläder, ingredienser till ett par enkla måltider och frukost, en flaska rött vin, och en stor resväska av gammalt snitt, vars innehåll Deborah höll hemligt. Sabina hade klätt sig som en ung dam på resa i en femti eller sextitals film, med kappa, pastellgrön kjol, scharlett på huvudet, om hennes glasögon bara varit solglasögon med stora röda bågar hade det varit perfekt. Deborah hade som vanligt jeans och t-shirt, och jacka och kängor av svart läderimitation. Bältet var det enda plagg av riktigt skinn hon ägde. Fram till nu, vill säga. Hon hade ansträngt sig ett tag för att försöka hitta bondage prylar utan läder, men till slut hade hon låtit lustan segra över samvetet i några fall. De var helt enkelt för heta för att motstå.
"Om du är Bonnie, så är jag tydligen Clyde."
Sabina svängde av in på vägen mot stugan, klockan var strax efter ett. Nyckeln de hämtat på vägen passade, och de packade snabbt in sina saker. Stugan hade ett enda ganska stort rum, med en liten köksavdelning, ett par sängar och en liten soffgrupp som stod inklämd i ett hörn. Det fanns både element och en kamin att elda i. Utanför fanns en öppen plats, bakom ett skjul med torr dass, lite ved och verktyg. Deborah la resväskan på en av sängarna. Sen klappade hon teatraliskt i händerna.
"Jag vet inte hur du känner, men jag kan knappt vänta. Det är bara behovet av nikotin som hindrar mig från att kasta mig över dig direkt, sötnos."
"Käre Clyde, dina känslor är helt och hållet besvarade."
"That's just swell, dear. Gör du mig sällskap?"
Deborah tog fram en cigarett och gick ut, Sabina följde efter. Deborah överdrev inte, hon kände sig mycket förväntansfull, nästan lite för mycket, för det kunde ju bli pannkaka av alltihop också.
"Jag skulle vilja börja lite försiktigt, så kan vi äta mat ikväll innan vi fortsätter."
Sabina nickade och log okynnigt. Hon såg helt ut att vara med på noterna. Hon knöt upp scharletten och släppte ut sitt hår, som glänste brunt i solen. Till kjolen hörde en kofta och en vit blus. De mjuka vänliga dragen i hennes ansikte, hennes kläder, och det fräcka leendet gjorde henne till en perfekt femme fatale. Deborah kände sig klumpig och fyrkantig i jämförelse, men hämtade inspiration ur lusten i Sabinas ögon. Hon måste se nåt hon gillade, annars skulle hon inte titta så.
Mellan trädtopparna i backen ner från stugan syntes havet. Det gnistrade blått med enstaka skummande vågtoppar.
"Imorgon måste vi bada", sa Sabina. "Hur kallt det än är. Imorgon."
Deborah fimpade.
"Stå kvar där, är du snäll."
Sabina rörde inte en fena. Hennes händer föll till sidorna. Deborah tog god tid på sig att gå in i stugan, dricka ett glas vatten, och sedan öppna resväskan. Hon tog upp ett halsband i svart glänsande plast, med en metallögla att fästa saker i. Hon tog med det ut och ställde sig mitt framför Sabina. Sabina var lite kortare än henne, och hon fick titta upp för att se Deborah rakt i ögonen.
"Här är ett halsband till dig. Så länge du har på det ska du vara lydig, bara svara på tilltal, och hålla dig redo att göra som jag säger. När du har på det gäller disciplin. Förstått?"
Sabina nickade och log sitt okynniga leende igen.
"Jag förstår."
Deborah la det om hennes hals och drog åt spännet. Sabinas leende försvann och förbyttes i allvar och koncentration. Deborah var ganska säker på att minen var delvis spelad, men att Sabina skulle göra sitt bästa för att göra som hon blev tillsagd.
"Är det för hårt?"
"Nej, det är bra."
Hon tog ett steg tillbaka. Halsbandet gjorde Sabina ännu attraktivare. Deborah kände en plötslig lust att utdela en befallning, vad som helst.
"Sitt", sa hon.
Ett ögonblick passerade medan Sabina tog in ordet och lydde. Sen satte hon sig rakt ner i gräset. Deborah såg under hennes kjol hur strumporna hölls upp av strumpe band. Känslan av att bli åtlydd var lite lätt berusande. Hon log.
"Duktig flicka. Sitt kvar där en stund."
Hon vände in i stugan igen, och hämtade ett koppel, och hängde ifrån sig jackan. Sabina gjorde stora ögon när hon kom ut med kopplet. Hon ställde sig på huk och knäppte fast kopplet i Sabinas halsband. Hon lät det hänga ner i hennes knä.
"Rör inte kopplet."
Hon gick en vända in i stugan igen. Hon låtsades inte om att Sabina tittade efter henne, där hon lydigt satt med händerna på knäna utan att röra vid sitt koppel. Sabina kunde se att hon hämtade något mer ur resväskan, men inte vad, och att hon la det på en av fåtöljerna. Deborah log för sig själv, det pirrade i magen när hon gick ut igen.
"Du var då en söt liten hund," sa hon. "En löpande hynda med kjol, det har jag aldrig sett förr."
Sabina var lydig och svarade inte. Debroah sträckte kopplet och drog, så Sabina inte kunde sitta kvar. Hon reste sig på alla fyra, och kröp när Deborah ledde henne in i stugan.
Hon gick lite för fort över tröskeln, och fick stanna upp för att Sabina skulle komma ikapp. Sabina rodnade, hon måste känna sig klumpig där hon gick på knäna, och händerna.
"Klä av dig nu. Behåll trosor och strumpor."
Deborah såg ljudlöst på, hon la till och med armarna i kors, medan Sabina tog av sig klädes plaggen, vek ihop och la dem prydligt i en hög. Hon tog av sig skorna och ställde dem bredvid. Tills hon stod med händerna vid sidorna i bara strumpor och trosor. Det fick Deborah att le. Leendet hade nog ingen lugnande effekt.
"Duktig flicka. Nu vill jag att du är tyst och snäll. Annars kommer du ångra det en stund senare."
Deborah tog ett ögonblick till att bara titta på Sabina, hennes lilla runda mage, hennes mjuka tunga bröst, hennes söta ansikte, och stora, nyfikna ögon. Sen tog hon upp det hon lagt på fåtöljen, det var ett nystan med rep. Sabina såg en smula orolig ut, men var tyst. Deborah smekte henne över kinden med det ihopknutna repet.
"Känn hur lent det är. Det är hampa."
Sabina slickade sig om läpparna, Deborah öppnade knuten, och drog ut repet. Hon vek det dubbelt, och höll det med båda händerna.
"Lyft på armarna, sötnos! Bra."
Hon gick runt bakom Sabina och drog repet ett par varv runt hennes överkropp, direkt under och ovanför bysten. Hon knöt ihop på ryggen, och fäste resten av repet. Hon fumlade lite grann, hon var lite nervös. Sen gick hon bort till fåtöljen och hämtade ett rep till, som hon öppnade, och vek dubbelt. Hon såg Sabina i ögonen.
"Känns det bra?"
"Ja. Det känns okej."
"Nu kommer det göra lite ont, så var beredd. Jag tänker klämma ihop dem litegrann. Redo?"
"Okej."
Deborah använde det nya repet för att dra ihop repen om Sabinas bröst till något som liknade en BH. Det blev en knut mitt mellan brösten. Hon tog ena änden av repet.
"Böj dig framåt lite."
Hon tog bröstet i en handen, och surrade resten av repet några varv tätt kring, drog upp det bakom Sabinas nacke och knöt fast. Bröstet blev toppigare, det stack rakt ut från kroppen, och såg genast lite svullet ut. Sabina andades tungt. Deborah la armen om hennes axel, lät henne räta upp sig, och strök henne med handen över kinden.
"Hur känns det?"
"Det.. det gör ont. Men det är okej."
"Det är väldigt fint att se på. Ska vi ta det andra också?"
"Ja."
Sabina böjde sig självmant framåt, och Deborah surrade hennes andra bröst också, och fäste repet i nacken. Det såg verkligen ut som en sorts BH. Det högg till i Deborah när hon såg effekten. Sabina såg ut att skämmas lite eller så var hon bara förvånad, hon tittade ner på sina bundna bröst, som hade blivit mycket spetsigare, och längre.
Deborah satte sig i fåtöljen, bredbent, och klappade på sitt knä.
"Sätt dig här, vänd mot mig!"
Sabina satte sig i Deborahs knä, med knän på fåtöljens stoppning. Deborah smekte henne över axlarna och ryggen.
"Känn på dem."
Hon tog Sabinas hand, och förde den över hennes bröst, över den spända huden.
"Känn så lena de är."
Sabina nickade. Hon log.
"Håll kvar händerna där, är du snäll."
Medan Sabina försiktigt petade på sina utstående bröstvårtor förde Deborah ner handen under hennes trosor, strök fingrarna genom hennes pubes hår, och närmade sig hennes fitta, den var varm och fuktig under hennes hand. Hon la handen bakom Sabinas nacke, böjde hennes huvud framåt, och så hennes flämtande andedräkt mötte Deborahs ansikte. Så satt de en lång stund, Sabina flämtande allt mer gällt, Deborah lutad mot henne, med ena handen i hennes nacke och den andra i hennes kön.
När Sabina kommit löste Deborah knutarna. De mjuka repen lämnade diskreta märken på Sabinas kropp. Sabina satt kvar, lutad över Deborah, och log. Ett par droppar svett rann nerför hennes panna. De kysstes försiktigt.
Sen gick de in för att laga mat, hand i hand. Vid middagen satt Sabina som på nålar. Som på nässlor, rättade Deborah sig. Deborah hade inte tänkt på hur hungrig hon var. Sabina satt tyst och åt, och det tog ett ögonblicks eftertanke innan Deborah förstod. Hon svarade fortfarande bara på tilltal. Såklart. Deborah kände sig fruktansvärt dum när hon förstod att Sabina duktigt fortsatt lyda henne, medan hon själv glömt bort sig.
"Smakar det bra?"
"Ja, det är jättegott."
"Hur känns det? Vill du fortsätta?"
"Ja, det vill jag. Men var snäll mot mina tuttar." Sabina log.
"Jag lovar. Min tanke var att straffa dig för att inte ha varit tyst. Men det känns lite för elakt. Men jag skulle vilja pröva en annan sak. Låter det okej?"
"Så jag kommer undan mitt straff för att du är snäll?", sa hon med en glimt av skämtsam ironi. "Jag måste sett väldigt ömklig ut."
"Du var det vackraste jag någonsin sett." Deborah sa det på fullt allvar.
Efter maten var Deborah tyst och lät Sabina sitta kvar vid bordet. Hon gick och satte på elementen. Det började bli kväll. Sen öppnade hon resväskan, och tog fram ett par handskar. Handskarna var av svart latex och räckte henne till armbågen när hon drog på sig dem. De fick henne att känna sig ännu mer seriös i sin roll, men de skulle också fylla en praktisk funktion. Sabina stirrade.
Deborah gick fram till henne, och tog tag i kopplet.
"Gå ner på alla fyra. Vi ska gå på promenad."
Sabina tvekade.
"Jag vet vad du tänker. Låt mig bekymra mig för det, sötnos. Du gör bara som du blir tillsagd, eller hur? Om nån ser oss är det jag som får skämmas. Förstått?"
Deborah ledde henne ut genom dörren. Det hade börjat skymma utanför, och luften var sval. Sabinas rygg blev knottrig. Som tur är var det inte långt att gå.
Deborah hade lagt märke till dem när de gick dit, de växte alldeles runt hörnet. Det var bättre än väntat, men hon hade också en reserv plan ifall det inte skulle funnits några nässlor. Hon drog upp en nässla och kände efter på vänster överarmen att det verkligen var en brännässla. Det var den. Deborah plockade en bukett. Om Sabina stirrat på handskarna så glodde hon nu stint på brännässlorna. Hon förstod vad som väntade.
"Är inte blommorna fina? Vi går in igen."
Mitt på stugans golv ställde sig Deborah snett bakom Sabina och la armen om henne. Buketten med nässlor strök över Sabinas bröst och mage och hon drog sig undan med en flämtning. Deborah la handen på Sabinas rumpa.
"Jag ska bara göra dig lite röd om rumpan. Sen ska du få pröva de fina blommorna. Vad säger du om det, sötnos?"
"B-bra."
Sabina darrade lite på rösten, men hon lät förväntansfull. Deborah smiskade henne ganska hårt, så att Sabina fick anstränga sig för att inte luta sig in i nässlorna när hon tog emot slaget. De vita spetstrosorna mildrade nog lite, men det var ändå tillräckligt. Deborah lutade sig mot hennes öra och viskade,
"Är du snäll och tittar på mig?"
Sabina vände huvudet över axeln. Hennes ögon var uppspärrade, och så djupt bruna och uttrycks fulla att Deborah kunde drunkna i dem.
"Tack. Jag vill se hur det står till med dig."
Hon gläntade lite på Sabinas trosor och tittade ner på hennes rumpa, som hade rodnat bara lite grann.
"Luta dig fram lite. Jag ska flytta på blommorna!"
Deborah sträckte ut handen så nässlorna kom en betryggande bit från Sabinas bröst, Sabina lutade sig lydigt fram. Kopplet var nu inte sträckt utan hängde ner på marken. Deborah blev rörd av synen, Sabina var söt och sexig där hon stod helt lydigt och tog emot. Deborah flyttade sig närmare, så hennes skrev rörde vid Sabinas lår. Hon smekte Sabina över ryggen, rumpan och låren.
"Sära lite på benen. Lite till. Så ja."
Retsamt borstade hon över Sabinas bröst med nässlorna, och hon kände hur svedan gick som en muskel spänning genom Sabinas hela kropp. Hon väntade tills Sabina slappnat av, och sen slog hon till igen. Mellan varje slag vilade hon handen på Sabinas rumpa, för varje slag tog hon i lite hårdare. Snart smackade det till riktigt högt när hennes latex klädda handflata träffade det tunna tyget i Sabinas trosor.
Sabina var lydig och tyst. Hela tiden tittade hon Deborah i ögonen, och smärtan syntes i hennes blick, den blev bedjande. Hennes ansikte var alldeles rött. Hon bet sig i under läppen. Hon sa inte ett ljud, andades bara djupt. Deborah njöt i fulla drag av synen. Hon gav Sabinas rumpa ett sista slag som fick det att svida i hennes hand. Sen lutade hon sig fram och kysste Sabina på munnen. Sabina verkade överraskad av kyssen, men svarade på den.
Deborah väntade inte många sekunder. Hon tog några steg tillbaka och satte sig i fåtöljen, och lutade sig tillbaka. Hon höll nässlorna i ena handen, och började kärleksfullt plocka bort bladen.
"Dra ner trosorna och visa mig din rumpa."
Sabina lydde utan att tveka, och utan att se sig över axeln. Hennes rumpa var mjukt rundad och putade inbjudande. Och den var helt röd och lite svullen. Deborah lät henne stå så en stund. Nu hade hon höger handen full med nässelblad. Sabina var en vacker syn, och Deborah kände att hon måste ge henne några uppskattande ord. Så hon förstod hur fin hon var.
"Jag skulle kunna sitta här hela dagen. Din rumpa är så söt så jag kunde äta upp den."
Det lät förmodligen inte så bra som det var tänkt. Men hon hade något bättre planerat för Sabinas rumpa än att bita i den. Hon reste sig, lämnade nässlorna på karmen, men tog med sin handfull blad.
"Du kan dra upp dem. Hur känns det, berätta?"
"Det bränner i rumpan. Den måste vara alldeles röd."
"Det är den. Det klär dig."
"Nu ska du få pröva de fina blommorna. Jag vill bara påminna om att du ska vara tyst. Står du bra?"
"Det är okej."
Deborah ställde sig nära Sabina igen. Hon stack ner sin vänster hand i linningen på Sabinas trosor, och med höger handen stoppade hon ner det första nässelbladet. Sabina drog efter andan. De första tre bladen fastnade antagligen någonstans mitt på rumpan. Deborah stoppade in ett par till, sen stängde hon Sabinas trosor och lät henne vänja sig. Sabina stod helt stilla, Deborah la handen på hennes rygg och kände hur hennes muskler var helt spända.
"Sträck på dig, stå rakt."
Sabina ställde sig rakt i ryggen. Deborah gick runt henne. Positionen framhöll Sabinas bröst, betydligt större och tyngre än Deborahs egna, och hennes stora bruna vårt gårdar. Vårtorna var hårda.
"Svider det?"
"J-ja."
Deborah tittade hennes i ögonen.
"Jag vill att du går ett varv runt rummet. Gå snyggt, din bästa hållning."
Sabina började gå försiktigt. Hennes rumpa rörde sig när hon gick, och fick antagligen nässel bladen att röra sig, för snart hade hon svårare att gå fint. Deborah tittade på hennes obehag, och var mycket nöjd med sitt verk. Snart skulle det bli ännu obekvämare. När Sabina gått runt ett varv och stod framför henne igen, sa hon,
"Nig för mig."
Sabina neg, med viss obekvämlighet. Sen öppnade Deborah hennes trosor och stoppade ner två blad till.
"Ett varv till, sötnos. Och nig fint för mig före och efter."
Sabina neg igen. Hon hade ett plågat uttryck i ansiktet. Hon gick som om hon bar något ömtåligt i trosorna, kom tillbaka, och neg igen. Deborah gav henne två nya blad, och viftade med handen i en cirklande rörelse. Sabina förstod gesten, neg, och påbörjade ännu ett varv. Hon gick ännu mer försiktigt. Nigningen efteråt var påtagligt klumpig. När hon stod upp knipte hon ihop benen som om hon var väldigt kissnödig. Deborah konstaterade att det första nässelbladet måset ha nått grenen på trosorna. Hon stoppade ner resten av sin näve blad bak på Sabinas trosor, utom de två sista bladen. Istället förde hon ner sin hand i trosornas framsida, ner i Sabinas skrev, och placerade dem mitt bland hennes pubes hår. Hon tittade Sabina rakt i ögonen, och hon såg nästan skräckslagen ut. Deborah log och hon spärrade upp ögonen ännu mer.
"Känner du dem?", frågade hon.
Sabina skakade på huvudet. Deborah la sin hand utanpå trosorna, och tryckte till lätt. Hon behövde inte ställa frågan "Nu då?", för Sabina flämtade, och hennes ögon började tåras. Hon verkade inte kunna stå still, utan gnuggade låren mot varandra, som ett försök att komma undan nässlorna.
"Ett sista varv nu, gumman."
Sabina såg bedjande på henne. Deborah gjorde den cirklande gesten igen. Sabina gick. Hon missade att niga. Varje steg såg ut som en prövning. När hon kommit runt bordet, den kortaste möjliga vägen, kom hon ihåg att niga. Hon grät tyst, tårarna rann nerför hennes kinder. Deborah bestämde sig för att vara hård bara en liten stund till. Hon pekade på marken.
"På alla fyra."
Sabina lydde, men det gick långsamt, och hon såg mycket klumpig ut, när hon försökte att röra sig så lite som möjligt mot nässlorna. När hon fick smisk hade trosorna skyddat henne, men nu var det deras tyg som höll fast det som gjorde henne illa. Hennes rumpa putade fint nu också.
Hon föll på knä, och strök Sabina över rumpan och mellan benen, ovanpå trosorna. Hon gnuggade en smula, och Sabina gnydde. Sen var det som en damm öppnades. Tårarna kom i floder, och hon gnydde ynkligt.
Deborah satte sig på marken framför Sabina, med benen brett i sär och sträckte ut armarna.
"Kom här, gumman. Du har varit så duktig. Kom!"
Sabina kröp upp i hennes famn.
"Nu tar vi av dig de här hemska trosorna."
Deborah drog ner trosorna, och Sabina hjälpte till. Deborah plockade ut nässelbladen ett efter ett, drog trosorna nerför Sabinas ben, runt fötterna, och slängde iväg dem. Ett par nässelblad hade krossats mot Sabinas stjärt, och bildade stickande gröna fläckar. Deborah omfamnade Sabina, kysste hennes panna och kinder.
"Hur är det? Var det för mycket?"
"Nej.. Bara.. Jag vet inte riktigt varför jag gråter. Det gjorde ont, men inte bara det. Förlåt."
"Du har inget att be om ursäkt för, gumman. Du är fantastisk! Det är jag som.. Nu gråter jag också! Fan."
Det fick Sabina att le, ett strålande vackert öppet leende. De satt så en lång stund, innan Deborah knäppte loss kopplet från Sabinas halsband.
Havet glittrade, och var verkligen kallt. Sabina stod redan där ute, naken, upp till låren i vatten. Hennes rumpa var vackert röd, med mörkare ränder. Deborah hade dragit tillbaka foten så fort hon doppat en tå.
"Kom hit, Deborah! Det är inte så farligt! Kom nu."
Deborah höll andan och skyndade sig ut. När hon kommit lika långt ut som Sabina möttes hon av ett plötsligt fnitter, när Sabina anföll henne genom att stänka kallt vatten. Sen dök hon, när Deborah började stänka tillbaka. Deborah sprang skrattande efter henne.
Fler noveller av samma författare
den här var jätte bra, faktiskt alls!
FAST jag gillar den första mer! :)