Gustav Svenssons vårbruk (1)
Författare: Cheese Grove Datum: 2004-06-16 09:24:00
Kategori: Heterosex
Läst:
18 447 gånger
Betyg: 2.4 (171 röster) 4 medlemmar har denna novell som favorit
Slutet av maj månad var nära. Gustav Svensson hade bråda dagar med sitt vårbruk i radhusträdgården och sin 'kolonilott' i föreningens allmänning. Under flera veckor nu, hade han gått och burit sina 'telningar' in och ut på altanen för att de skulle vänja sig vid det bistra norrländska klimatet. Väderspåmän hade förutspått en varm men torr början av juni månad detta år, vilket gladde Gustav. Det passade honom precis; vattningen hade han tid med - bara det blev tillräckligt varmt. På senare tid hade nästan halva vardagsrummet, mot fönstersidan varit upptaget av hans tillfälliga bord med plantor i jiffypottar, små krukor och t o m halva mjölkförpackningar med små spirande plantor i.
Gustav Svensson spirade upp när april började gå mot mitten. Det var då han grundlade hela, halva årets hobby. Trädgårdsväxter, vackra blommor och en del annat. Han såg verkligen fram mot den tiden. Hans liv fylldes med viktiga saker fr o m ca 15 april när han petade ner de första fröna i små miniväxthus för inomhusbruk. Sedan var hans liv meningsfullt och roligt till fram i slutet av september när de sista skyddslingarna frös bort. Sen gick Gustavs själ liksom i ide i sex månader och han bara existerade, överlevde, gjorde det som var nödvändigt för inkomst och fortlevnad; ungefär lika tyst och stillsamt som det liv hans lökar hade i mörkret och torkan nere i källarförrådet.
Men nu var en hektisk tid. Plantorna som burits in och ut på altanen senaste tiden skulle nu planteras och få känna av verkligheten. Landet på allmänningen skulle göras i ordning och besås. Växthuset skulle rensas och snyggas till och plantorna skulle sättas in. Bevattnings-automaten skulle justeras och provköras. Han kände sig nästan stressad. Fast på ett inspirerande sätt; som en idrottsman inför en stor uppgift.
-Ska du inte komma med ut och hjälpa mej lite i trädgår'n Märta? Det är ju så härligt väder idag?!!?, hojtade han inåt köket. Han hade just ätit frukost. Hade tagit med sig kaffekoppen ut på altanen och rökte en cigarett. Han avvaktade. Hörde inget svar.
-Duu ..??, Märta!!? förstärkte han in genom den gläntade altandörren. Ville inte att grannarna skulle höra. Han visste att hon hade hört honom.
-Men jag har ju sagt att jag ska ta garderoberna idag! Har du glömt det!???, dundrade hon inifrån köket tillsammans med ökat porslinsskrammel som skulle betyda; att hon minsann arbetade i köket, medan han satt på altanen och fikade!
Gustav sköt till springan på altandörren och suckade. Ryckte på axlarna och tittade ut över försommarprakten medan han drack av det rykande kaffet. Tände en cigarett, fast han nyss fimpat. '-Fan, det är ju härligt väder! Jag mår bra! Livet är härligt! Kaffet smakar gott och ett bloss livar upp! Idag ska här planteras ... och sås fröer!'.
Gustav lät koppen stå kvar ute på altanen ... med risk för att han skulle få påbackning för det senare. Gick vägen runt garaget i stället för att gå in igen. Plantorna hade han redan ställt ut på altanen. Redskap hade han i garaget och fröpåsarna låg i en kartong i pannrummet. Han lyfte upp garageporten och tittade in i sitt prydliga förråd. Stod och njöt lite av ordningen på sina redskap och verktyg på krokar och tavlor medan han rökte färdigt. Han hade gjort det till en regel att aldrig röka inne i garaget sedan han en gång råkat fimpa precis vid en trasa med lacknafta när han höll på med bilen. Det hade gått bra den gången, men han insåg att det inte var säkert att man kunde ha sån tur två gånger.
Det var rejäla verktyg och redskap han hade, som prydligt och i praktisk ordning var uppsatta på väggarna i garaget. Mycket, kanske det mesta faktiskt, var inköpt på 'Försvarets'. Lite gamla grejor kanske, men kvalité rakt igenom. Det värsta han visste var moderna snofsiga saker som bara dög att titta på, men som inte höll eller inte fungerade som det var tänkt. 'Prål och krafs! Sånt säljs det mycket idag; utställningsföremål .. väggprydnader. Nää tacka vet jag en riktig spade som är gjord för kronan, som inte viker sig när man ska bända upp en torva ogräs.'
Gustav fimpade under träskon. Blötte fimpen i gräset innan han kastade den i soptunnan bredvid garageporten. La de igen locket till soptunnan utan att slamra. Gick så in i garaget och valde noga ut de redskap han behövde för dagens odlargärning.
När Gustav med famnen full av redskap, rengjorda, oljade och skarpa, stod och drog ner garageporten igen, passerade två ungdomar lite vingligt fnissiga på gatan utanför. Klockan var strax efter nio 'och de där två var klart berusade fortfarande!' Han tittade långt efter dem där de vinglade fram fnissande och hånglande. 'Ungdjävlar! Knappt torra bakom öronen! På väg hem för att sova ruset av sig! Pippat har ni väl gjort också!! halva natten?? Kanske inte bara med varandra???' tänkte han upprört först. Men sen tvärnitade han i sina invanda tankebanor. Tittade efter dem där de släntrade iväg och bara stannade emellanåt för att kyssas lite rejält.
'Herregud ..., lycka till ungar! Lev livet ... så mycket ni hinner ... innan ni börjar upptäcka alla jävla jävligheter och problem som tiden är fylld av! Lyckliga er som är så obekymrade att ni inte ens behöver anstränga er för att dölja eventuella bekymmer! Hoppas ... näh, jag ser att ni haft det härligt! Det riktigt lyser om era uppenbarelser! Kärlek i massor ... i slösande mängd utan krav på motprestationer'. Han blev lite blöt i ögonen. 'Gud vare med er ungdomar, .. om han finns, som dom påstår. Herregud ... vart tog kärleken vägen? Vad hände? När vek den av på annan väg än den han själv färdats på?
Gustav riste till som om han frös, fast morgonen var varm. Han trampade till nere på garageporten så att den gick igen riktigt och tog vägen runt garaget mot sin lilla men intensiva kedjehusträdgård. Lade ner redskapen utan att skramla. Det var inget liv och rörelse hos någon av grannarna ännu. Han ville inte var den som störde.
Gustav tittade på sitt plantbestånd på altanen. Friska starka plantor i sina respektive krukor, jiffypottar och mjölkkartonger. Prydligt ordnade i kartonger som han hämtat på affären där han och Märta brukade handla. Det var såna där låga kartongflak som ölburkar brukade stå i. Perfekta att ha odlingar i om man la plast i botten. Byggplast som han hade fått med sig hem från jobbet en gång. En överbliven rulle som nån dåre slängt i en container.
'Jävlar!' På nåt vis hade han kommit ur rytmen. Synen av de fnissande, hånglande, obekymrade ungdomarna hade gjort honom frustrerad. Han hade liksom hamnat på sidan om sin nästan schemalagda planering för morgonen för en stund. De ovanliga, djupa funderingar som kommit in i hans huvud för en stund störde hans rutiner som nästan var uppgjorda förra hösten.
'Ungdjävlar! Gå hem och lägg er! Hoppas ni mår tjyvens och har baksmälla när ni vaknar! Att era föräldrar skäller ut er ....!' tänkte han med en bitter grimas. Vred huvudet mot solen och sken upp. Log finurligt i sin ensamhet. 'Men ... hoppas att ni haft så jävla kul ... att det var värt det!', fortsatte han i tanken. Slog bort tanken som försökte minnas hur det kunde vara. Satte sig ner på kanten av altantrappan och tände en ny cigarett.
- Gustav! för helvete ... sluta tramsa! Nu ska det odlas här! Trädgården ska lysa som den aldrig någonsin gjort! Grannarna ska stå och hänga här och beundra och säja: Hur bär du dej åt??! Och Märta skulle malligt säja: "-ja .. se min Gustav ... han är verkligen utrustad med gröna fingrar!" fingrar och hon skulle skrocka belåtet och fjädra sig. 'I helvete! Han var inte skapt med ett jävla grönt finger! Han hade slitit ... och provat ... och läst ... och provat igen ... och läst mer ... och provat igen! Herreguud ...! Hur länge hade han hållit på? I 15-16 år kanske? Han hade i alla fall bestämt sig nån gång när yngsten flyttade hemifrån att han skulle knäcka grannen i fråga om trädgård ... den skrytsamma jäveln! Han hade nog lyckats med det också, för han hade flyttat för fyra år sedan efter en allt ojämnare trädgårdskamp. Nå det kanske inte var den egentliga orsaken till att grannen sålt och flyttat ... men skit samma ... det var skönt att han flyttat i alla fall. Han hade varit som en böld i arschlet ända sedan den dag han hade 'trädgårds-vandring' med Märta och visade upp sin odlarkonst och Märta andfådd kom upp på altanen och sa: 'Har du sett va' duktig Erland är!? Vilken fin trädgård han har skapat. Nu får du skärpa dej Gustav Svensson och göra nånting åt den här 'bakgården'!
Tjaa..? det var väl vad han hållit på med de senaste 15-16 åren. Efter 6-7 år började han komma ikapp. Efter 11-12 år började han bli berömd utanför kvarteret för sin trädgård och sen kapitulerade grannen och flyttade och ...?
Gustav fimpade cigaretten och gömde fimpen i sanden mellan skifferplattorna på altanen. Han ruskade av sig alla fåniga funderingar. Spottade i händerna symboliskt och reste sig. Högg grepen i rabatten och började vända jord i en takt som fick svetten att flöda och tankarna att fara i bakgrunden. Jobbade på tyst och effektivt. Det var skönt att ta i. Det var skönt att svettas.
Han hade jobbat en bra stund när det gnällde till i låset på grannens altandörr och han fick se grannen kliva ut i morgonrock, nyvaken och rufsig och sträcka på sig. Det var Robert, han som flyttat in när Erland sålt. Robert och Berit, trevliga lättsamma grannar som han inte hade så mycket att göra med. Dom var kanske 12-15 år yngre än honom och Märta. Hade tre livliga men hövliga ungar, varken pest eller gullungar. Lagom respektfulla barn.
Gustav högg ner grepen i rabatten och strök svetten ur pannan. Hejade på grannen som sömnrufsigt stod och sträckte på sig, plirande för det starka ljuset.
-Jösses! vilken härlig morgon! Det är så mäktigt så man knappt klarar av det! stönade Robert i en tänjande sträckning och kisade mot solljuset. -Har du drivit upp den där planten själv? Berit säjer det. Men ... lugn jag tänker inte försöka tävla med dej, skrattade han som om han visste något om 'fejden' med den tidigare ägaren till hans hus. - Jag ska väl pallra mej ner till trädgårdsmästaren till veckan och inhandla lite plantor enligt Berits lista. Men plantera .., nää, det får hon fixa. Jag kan inte sånt där. Men mitt företag har lite business ihop med trädgårds-mästar´n ... så bra priser kan jag nog bidra med.
Gustav gjorde en sorts inåtvänd grimas. Robert och Berit var lagoma grannar. Inte störande, inte påträngande och inte på något vis fisförnäma. Men Robert var en sån där prylbög. Fanns det ett motordrivet grillspett ... så nog fan hade Robert det. Inte så att Gustav på något sätt var avundsjuk. Han kunde bara inte fatta att nån köpte på sig allt sånt där nonsens. Robert var precis den där som köpte allt det nya 'tekniska' som kom ut. Prylbög. Tack och lov skröt han inte över sina grejor. Han bara köpte med den slutsatsen; bra grej en sån måste jag ju ha. Men han hade väl onödigt gott om pengar. Han hade garaget så fullt med prylar att hans 'värsting-Volvo' måste stå parkerad på plattan utanför. Fast ... egentligen störde det inte Gustav speciellt. Robert var inte alls av den skrytiga typen. Han var väldigt vänlig, hjälpsam (fast det inte behövdes) och rätt neutral i övrigt.
Dom småpratade neutralt över den gemensamma häck som skilde deras tomter åt. Gustav tände en cigarett. Bjöd Robert, när han såg hur han reflexmässigt klappade på sina morgonrocksfickor och liksom konstaterade att; aj, cigaretterna är visst kvar där inne.
Robert tog emot cigaretten med ett tacksamt tack och Gustav tände den åt honom över den låga välansade häcken. Och dom fortsatte att småprata lite gemytligt neutralt. Robert lovprisade än en gång morgonens väder; att de skulle bli en skön tid nu ett tag. 'Försommaren är bäst.' Och han berättade att dom (han och Berit) skjutsat barnen till morfar och mormor dagen innan. Att dom kommit hem sent i går kväll. Att det skulle bli skönt och att det var behövligt, att vara barnledig en månad. Inte så att dom var less på ungarna, men barnen behövde också sin mormor och morfar ... liksom morfar och mormor behövde sina barnbarn. Hur som helst ... det skulle bli skönt att vara bara två, ett tag. Bara man och kvinna ... om du förstår.
Gustav nickade 'förstående'. Fast han inte riktigt 'förstod'. Han skulle velat göra uppdelningen ytterligare ett steg (en månad på var sitt håll skulle nog inte göra ont?). Han behöll det som en tanke för sig själv. Släppte sin cigarett i en grop i rabatten och sköt jord över den med träskon.
Han tog spaden och skulle börja kantskära den uppvända rabatten. Robert rökte längre in på sin fimp och tittade intresserat på.
-Men du ... vänta lite nu! Jag köpte en grej .. en kantskärare som är helt otrolig. Den fungerar och det blir faktiskt jättesnyggt! Jag provade den hemma hos morsan. Hon blev imponerad. Och hon är faktiskt inte lätt att imponera på ... ska du veta. Hon säjer alltid 'äsch!' åt alla nymodigheter. Vänta ska du se! Jag ska gå och hämta den.
Robert sprätte över sin rykande fimp i Svens nyvända rabatt, med en vädjande blick om att Gustav ville 'döda den och begrava den'. Och sen försvann han in genom sin altandörr.
Gustav vilade på spaden som han köpt på 'Försvarets'. Lät Robert få en stunds frist, av ren hövlighet. 'Troligen var det väl nåt modernt skräp som han köpt".
Robert kom ganska strax ut igen; med en underlig mackapär och en del andra helt nya obegagnade trädgårdsredskap som han sträckte fram över häcken.
Gustav provade 'tvivlande' mackapären'. Otroligt nog ... men sant, och med ett helt acceptabelt resultat, drog Gustav 'mackapären' längs rabattens kant. Den skar med en vass trissa, grävde sig ner på rätt djup och vek upp den avskurna delen över den nyvända rabatten. Visserligen fick han förståss gå och hacka upp den avskurna remsan senare med spaden eller grepen, men ändå; det blev jävligt snyggt och sparade arbete.
Robert såg belåten ut; över att Gustav tydligen godkände hans 'pryl'.
- Nää du ... nu ska jag inte hindra dej längre. Jag ska gå in och göra morgonfika. Det blev sent innan vi kom hem i natt och ... jag vet att det går hem med en fika på säng en sån här morgon... när barna är borta också. Vi syns.
Robert gick in till sig och drog igen altandörren och Gustav fortsatte att gräva upp nästa rabatt och kantskära den också med den lite överraskande effektiva manicken. Han kände sig på bra humör och planterade sina skyddslingar med liv och lust och kunde för sitt inre se den prunkande prakt som hans plantering skulle resultera i senare under sommaren.
När han var klar med de två rabatterna, tog han med sig resten av plantorna, kartongen med fröpåsar och alla redskap (inklusive de som Robert prackat på honom) och gick ner mot allmänningen och sitt avdelade land och det lilla växthuset. Där var han väl igång i en dryg timme ... mot en och en halv. Trädgårdsland och växthus hade han bearbetat och snyggat till på förhand. Men efter en halvtimme i det varma kvava växthuset; efter att ha fått tomat och melonplantor i jord, längtade han plötsligt efter en öl. En pilsner! Han gick upp mot villan igen. Hade med sig alla Roberts redskap, eftersom han var färdig med dem.
Gustav klev upp på Roberts altan och knackade på glasdörren. Han hörde att det rörde sig där inne innanför de tunna men avskärmande gardinerna. Väntade tålmodigt. Hörde snabba fötter röra sig därinne och nån möbel som flyttades på golvet. Lät som om det var plötslig och intensiv aktivitet där inne en stund efter hans knackning.
-Kommer strax! hördes Robert ropa.
Och strax därpå kom Robert och öppnade. I morgonrock fortfarande och lika morgonrufsig som för nån dryg timme sedan. Såg dessutom lite röd och svettig ut som om han ansträngt sig fysiskt. - Jasså ... var det du! Robert skrattade till. Såg nästan lite lättat ut över att det var Gustav som stod där på hans altan.
-Jo! ... jag tänkte bara lämna igen grejerna och tacka för lånet. Det var snällt. Underlättade mycket för mej faktiskt, men nu är jag klar med dem. Har gjort ren dem också.
-Jaha ... jaa .. det var så lite så. Bara kul om man kan bidra med nånting till ett proffs, sa Robert och skrattade till. Höll upp dörren på vid gavel. -Lika bra att vi tar allt till garaget, när du ändå har så bra grepp om grejerna, tyckte han. Så Gustav klev ur sina träskor och klev in i vardagsrummet.
När Gustaf kommit innanför den fladdrande gardinen fick han syn på Berit som satt borta i soffan. Även hon morgonrufsig, lite röd och svettblank, i morgonrock. På soffbordet framför henne stod champagneglas och en nästan urdrucken champagneflaska.
-Hej Gustaf!, sa hon lite fnittrigt.
-Men se godmorgon frun. Redan vaken och pigg och rask. Barnledig hörde jag. Jasså han bju'r till med champagnefrukost dagen till ära! skojade Gustav till det. Bugade 'högtidligt' mot Berit.
-Nån gång måste man få släppa loss ... det är så skönt att vara utan ungarna några dagar för en gångs skull. Vi har inte kommit längre än så här idag ... men vi tänkte se en film som vi hyrde, sa Berit alltjämt rodnande och fnittrigt.
-Jaja ..., svarade Gustav, -trevligt! Och så började han gå ikapp Robert som redan varpå väg genom huset mot garaget. Hann ikapp honom precis i dörren mellan källaren och garaget. Hjälpte till med att hänga verktygen på plats. Där det fanns plats. Det var ingen särskild ordning på prylarna i Roberts garage; ingen struktur.
-Du borde skaffa dej några såna där praktiska tavlor för verktyg och lite hyllor med backar. Du får komma över till mej sen och titta; hur praktiskt man kan göra ... så att man hittar prylarna direkt, föreslog Gustav välmenande. -Jag skulle kunna hjälpa dej att montera nån dag, så ska du se att du får plats för bilen också.
-Jaa ... fan .. det vore bra! Det blir liksom inte av för mej annars. Det är ju så jävla mycke prylar så man vet inte var man ska börja, sa Robert med ett tacksamt leende. -Jag kommer och kollar ditt garage sedan i dag, så jag får veta vad jag behöver köpa, sen är jag beredd att sätta igång när det passar dej. I morgon bitti kanske?
-Ja det går bra för mej, tyckte Gustav som faktiskt såg fram emot att göra en insats i röran där inne i Roberts garage.
-Fan Gustav, får jag bjuda dej på nåt att dricka? Vi har druckit lite skumpa vi, men det är ju lördag och vi bor i ett fritt land. En lite bersågrogg kanske? Gin och grapetonic? Wiskypinne för blodomloppet? Konjak och sockerdricka? Det drack alltid min farfar på sommarsöndagar minns jag.
-Njaää ... men .. inte behöver du ..., huckrade Gustav lite skrattande. Tanken på att få synda lite, frestade faktiskt på mer än ett sätt.
-Jodå för fan Gustav. En liten hutt så här på lördan skadar inte. Man måste vara snäll med kroppen, sa Robert frestande medan dom var på väg tillbaka genom källaren.
-Jag var faktiskt på väg hem för att läska mej med en pilsner. Det blir jävligt varmt i växthuset när solen ligger på, svarade Gustav som ett halvt medgivande.
-Gå in och sätt dej hos Berit så ska jag komma med något läskande, sa Robert och styrde in Gustav mot vardagsrummet medan han själv fortsatte in mot köket. -Jag ska bara bjuda Gustav på nåt läskande! ropade han in mot Berit, som en förklaring på vägen.
-Jaha... får vi främmande en stund. Va trevligt! fnittrade Berit på. -Vill du inte ha lite champagne? Det finns en skvätt kvar.
-Gustav vill ha nåt lite rejälare han! hojtade Robert ifrån köket.
'Hoppas inte nåt fönster är öppet så Märta hör' tänkte Gustav som kände att han 'var ute och syndade' eller åtminstone på god väg att göra det. "Sitta hos grannen och dricka sprit mitt på förmiddan!"
Gustav stod och funderade var han skulle sätta sig med sina 'jordbrukarkläder'. -Finns det en tidning eller nåt jag kan sitta på? undrade han försynt.
-Äsch ... herregud ... vi har ju barn vet jag! Det dom här möblerna inte har fått prova på ... det ska bli skönt när dom växt upp; så man kan få köpa lite dyra fina ömtåliga möbler som man ska gå och ängslas för, fnittrade Berit roat. -Sätt dej du ... var som helst.
Gustav tyckte plötsligt att det fanns någon ovanlig lukt därinne, bakom cigarettröken. Det var nån alldeles speciell doft.
Robert kom in med ölglas och en flaska starköl i ena handen, tre småglas och en wiskyflaska i den andra. -Sätt dej i soffan Gustav. Här är det fläckar av allehanda slag, så du behöver inte bekymra dej. Jag tänkte det kunde vara gott med en liten wisky till ölen också, sa han och satte sig själv i fåtöljen vid bordets kortände. (som i så många andra hem Gustav sett, var vardagsrummet möblerat efter TV:n. Matsalsmöbel i ena änden av rummet, TV, soffbord, fåtölj och soffa i andra). Gustav sjönk ner i soffans lediga hörn. Som väl var hade han i alla fall tvättat både händer och ansikte under slangen, när han gjorde ren Roberts redskap. Robert sköt fram ölglas och flaska diagonalt över bordet till Gustav. Fyllde upp ett wiskyglas rejält och sköt försiktigt över det också, medan Gustav tömde upp skummande öl.
Skummande öl i ett riktigt glas, det hörde till livets höjdpunkter i Gustavs värdeskala. Särskilt om det var ett gott starköl också. Det här var ett tyskt öl som han mindes som gott från en 'tulpanresa' han varit på för några år sedan.
Plötsligt hade alla intryck och fragment av vad han sett och hört och förnummit under de senaste 5-7 minuterna, sorterats färdigt och analyserats av hans undermedvetna. Den där 'doften' var sista pusselbiten, som fick hela bilden att bli glasklar. Nu var det Gustav som blev röd och förlägen. 'Att han inte fattat det med en gång!'
-Hör ni ... jag kom väl inte olägligt på något vis?! Kommer här och klampar in och stör på eran lediga lördag? undrade han och kände sig generad över sin naiva klumpighet. 'Den frågan borde han väl ha ställt redan när Robert gläntade på altandörren.
-Nej men inte då! Absolut inte Gustav! försäkrade Berit med sitt fnittriga tonläge. Nu har vi all tid i världen. Vi satt ju bara här och slappade och skulle se en film, när vi inte har några stojiga-nyfikna-frågvisa ungar hemma ... men vi har all tid i världen. Och filmen har Robert hyrt ända tills sent i natt ... tror jag. Visst var det så Robert? 24 timmar?
-Jo .., sa Robert som åter började se röd och svettig ut. Han hällde upp whisky i de andra två glasen också. Sköt fram det ena mot Berit.
-Drick whisky ni gubbar. Jag ska dricka upp champagnen först jag. Jag blir så full i skratt av champagne, fnittrade Berit och fyllde sitt champagneglas från magnumflaskan.
Nu när han kände igen doften; när hans hjärna analyserat det som varit dolt i röklukten, så kände Gustav den så tydligt: den starka, lite fräna, eggande doften av varma, våta, blottade kön. Både kvinnligt och manligt fanns i doften. Det luktade fitta, kuk och knull därinne. Det var så att det började röra sig i vissa nästan bortglömda områden på hans kropp.
-Skål för att vi har en sån trevlig granne och för att man äntligen kunde få bjuda in honom på en öl och en whisky och en pratstund! tyckte Robert och hötte med sitt glas. Han såg lite angelägen ut och samtidigt nervös. Berit höjde sitt champagneglas med en yvig gest så hon var nära att skvimpa över. Fnittrade till över det och sträckte fram sitt glas och klingade det mot Gustavs whiskyglas när han också höjde sitt. Och hon tittade Gustav i ögonen med sin glittriga 'fnittriga' blick medan hon drack.
När Berit drog tillbaka armen hakade hennes morgonrocksärm i en uppslagen veckotidning som låg på bordet, så att den föll i golvet. På bordet, där tidningen legat uppslagen, blottades i stället ett fodral till en videokassett. - Nej men ... se på jag då ... så klumpigt ... jaha! Vad säjer man nu då? flämtade hon till.
Gustaf hann aldrig hejda sin reflex av nyfikenhet; att luta sig fram och titta. Hann läsa titeln och göra en direkt koppling till den film som det livligt hade pratats och diskuterats om på jobbet en stillsam förmiddag när dom satt inne i baracken och kurade för ett ösregn. Någon hade haft en sån där 'herrtidnig', Aktuell Rapport, med bla en massa annonser om porrfilmer. Någons kompis hade sett den där: 'Fäbodjäntan' och förmedlat en massa detaljer som nu fick gå i repris i byggbaracken under råa flabb och ifrågasättanden. Annars hade väl Gustav inte ens haft en aning om dess existens.
Robert som nu blivit ännu rödare och nervösare och såg ut att svettas ymnigt, harklade sig med visst besvär. -Äsch ... vaddå?! Vi är ju vuxna ... och gifta ... så vi kan väl se precis vad vi vill, utan att det stör nån??
-Som jag ställde till det nu då! Typiskt mej ... då! Det var en väninna till mej som hade hört talas om den där filmen ... och berättade en del. Och så nämnde jag det för Robert. Bara på kul ... och då hade han också hört talas om den. Och så i går kväll, eller i natt, när vi tankade utanför stan, så råkade vi få syn på den där i ett ställ med videofilmer .. och kom på att vi skulle hyra den. Bara för skojs skull. Bara för att inga nyfikna ungar var hemma, fnittrade Berit förläget.
-Lustigt sammanträffande egentligen! sa Gustav lite pressat. Han tyckte att han måste hjälpa till att klara av situationen som kunde bli lite pinsam för Berit och Robert. -Precis den där filmen var uppe på tapeten på jobbet för några veckor sen, en slö morgon när vi satt inomhus och väntade på att ösregnet skulle ta slut. Så jag vet också ungefär vad det rör sig om. Och det är svenska skådespelare också, påstod han ‘som visste'. Gustav skrattade lite överslätande, som för att visa att 'inte gjorde det honom något'. 'Inte var han chockerad eller förlägen'.
Fler noveller av samma författare
