Midsommarafton – en sexsåpa 4 (samskriven med Ellen-Karin)
Författare: sobro Datum: 2009-12-07 17:13:04
E-post: sobro69@hotmail.com
Kategori: Heterosex
Läst:
11 435 gånger
Betyg: 4 (1 röst) 1 medlem har denna novell som favorit
Midsommarafton – en sexsåpa
(Om ni ha en förteckning över personerna finns det i del 1)
En varning: Det här kapitlet innehåller ingen sex alls! Men nästa : )
Del 4
Jessica och Malin hade fullt upp i köket. Men de passade samtidigt på att ha roligt. Eric hade plockat med sig en hel del öl, men det fanns fortfarande gott om dem kvar och tjejerna såg till att ta för sig.
– Det här behövde jag verkligen! sa Jessica efter ännu en skrattattack.
– Ja, du verkade lite låg när ni kom ner till sjön.
– Mmm …
– Är det allt med barnet och så?
– Jo, det är så klart jobbigt, men mest är det nog slitningarna mellan mig och Joel.
– Har ni det jobbigt?
– Ja, och jag har nog inte förstått riktigt hur jobbigt. Vi har båda stoppat huvudet i sanden och bara kört på. Fokuserat på barnlösheten, som om ett barn skulle lösa alla problem. Men ärligt talat så har vi nog glidit ifrån varandra en del. Jag känner inte riktigt igen honom.
– Gud vet att vi också haft våra svackor! utbrast Malin. Vi var nära skilsmässa när Frida var nyfödd, men tack vare att BVC-sköterskan tvingade iväg oss på familjerådgivning lyckades vi vända det. Nu känns den perioden väldigt avlägsen.
¬– Jag kommer ihåg det. Joel berättade en del och Andreas var ju rätt mycket hos oss precis då. Jag minns att jag tyckte att det var konstigt först, att han var hos oss när han precis blivit pappa igen, men när Joel berättade förstod jag ju.
– Ja, det var naturligtvis jobbigt att han reste iväg, men samtidigt var det skönt. Min mamma kom och hjälpte till och jag och Andreas behövde verkligen vara ifrån varandra. Det är skönt att han och Joel har lyckats hålla ihop alla dessa år! Jag vet att Joel betyder väldigt mycket för Andreas.
Jessica svalde. Och Andreas betyder väldigt mycket för Joel, tänkte hon. För mycket. Hon började gråta.
– Men hur är det!?
Malin la armen om henne och fick henne att sätta sig på en stol. Jessica tvekade, skulle hon verkligen berätta? Men kunde hon låta bli? Malin hade ju blivit hennes kompis också under åren och hon kände att var tvungen att säga något.
– Egentligen borde jag kanske hålla tyst, men jag tycker att du förtjänar att veta, började hon.
– Jag blir nästan rädd när du säger så där, sa Malin och satte sig på stolen bredvid Jessica.
– Joel. Jag tror att han är kär i Andreas.
Malin såg förvånat på Jessica.
– Men vad menar du? Hur då kär?
– Vi pratade förut och Joel sa att han hade känslor för någon annan och till slut berättade han att det var Andreas.
– OK?
– Och jag tror att det är mer än vad Joel berättade.
Malin stod tyst ett tag.
– Jag skäms nästan för att säga något nu, men du har rätt. Det är mer.
Nu var det Jessicas tur att se förvånad ut.
– Det är inte bara Joel, fortsatte Malin. Det är Andreas också. Jag vet inte om du vet det, men Andreas är bi och har till och från varit förälskad eller vad man ska kalla det, i Joel under alla år.
– Är det sant?
– Ja och det har varit en del av svårigheterna i vårt förhållande så jag kan lite förstå vad du går igenom just nu.
– Men varför har du inte sagt något?
Malin slog ner blicken. Hon hade egentligen inte något svar på den frågan och det störde henne lite, speciellt nu när Jessica varit så ärlig.
– Jag vet inte. Jag skämdes nog. Jag var rädd att du skulle bli arg. Eller att jag skulle förstöra något mellan Joel och Andreas. Trots allt är jag glad över deras vänskap även om det är svårt ibland.
– Ja, jag vet. Vilken soppa, sa Jessica och brast ut i skratt. Vad ska vi göra?
Elisabet fann Jessica och Malin sittandes med armarna om varandra och ömsom skratta, ömsom gråta.
– Stör jag? frågade hon försiktigt.
– Nej, inte alls sa Malin och log mot henne. Kom in du. Vi kan behöva lite hjälp. Men nu får du berätta! Vart har du hållit hus medan vi har slitit här i köket!?
Elisabet rodnade och Jessica reste sig upp och klappade henne på axeln.
– Du behöver inte vara orolig. Jag tror inte att något du kan berätta är värre än vad vi precis pratat om. Våra män är kära i varandra och vi vet inte vad vi ska göra åt saken, skrattade hon.
Innan Elisabet hade kommit sig för att fråga vad hon menade kom Malin och klappade henne på den andra axeln.
– Precis, så vi behöver de trevligheter som jag tror att du kan berätta, sa hon.
Elisabet såg på dem något drömskt i blicken.
– Jo, det var … trevligt.
– Men håll oss inte på halster kvinna. Berätta!
– Nä… men det kanske inte är så mycket att berätta på det viset… det verkar i alla fall som att det är vi nu.
– Du och Stefan?
– Ja! Elisabet kunde inte låta bli att le lyckligt.
– Du, jag ska säga något som jag kanske borde sagt förut, sa Malin. Stefan har knullat runt en hel del och stött både hit och dit men jag har vetat länge att det bara är dig han vill ha. Var rädda om varandra nu, det är så skört allting och vi behöver se saker som funkar.
– Jag… vi ska försöka! Men… vad var det du sa? Era män kära i varann? På allvar?
Malin och Jessica berättade och det kostade en del tårar. Jessica erkände också sina nyvaknade känslor för Eric.
– Vilken jävla soppa! Elisabets yttrande kom spontant. Jenny och Lukas, är de stabila i alla fall? Annars… herregud… den här kvällen kan ju sluta hur som helst!
Middagen blev ett ganska speciellt evenemang, Norén hade nog kunnat göra något riktigt ångestfyllt av det. Riktigt så illa var det inte men den som hade intuition skulle lätt känna vibrationerna under den glättiga ytan.
Efter allt ölande på bryggan var killarna lite dragna, Eric och Stefan lite mindre. Elisabet och Stefan satt bredvid varandra och höll varandra i handen så mycket som ätandet tillät. De var som en lugn oas eller kanske som lugnet i stormens öga.
Jenny, spik nykter och känslig för alla intryck, iakttog spelet - Jessica och Joel, Joel och Andreas, Malin och Andreas, Malin och Jessica, Andreas och Jessica, Joel och Malin, Jessica och Eric.
Eric verkade helt ovetande om det mesta, han agerade lätt förvirrad. Lukas verkade inte heller vara indragen i något, var ovanligt tjatig för att vara han. Men det var OK, hon kunde ta vara på sig själv. Men vad var den här spänningen mellan de två andra etablerade paren?
Plötsligt reste sig Joel så hastigt att stolen föll bakåt. Vingligt höjde han sitt snapsglas.
– Skål för midsommar och för den manliga kärleken!
Malin fann sig snabbt och reste sig hon också.
– Och för den kvinnliga, eller hur Jessica?
En kort sekunds total förvirring. Sen ställde sig Elisabet upp och drog med sig Stefan.
– För kärleken, helt enkelt!
– För kärleken!
Sorlet behövde en stund att återhämta sig. Jessica tittade förstulet på Malin. Var det nån sorts taktik, eller? Jessica hade aldrig någonsin på allvar reflekterat över att ha sex med en kvinna. Det fanns ett skitsnack inom kåren att kvinnliga kollegor var flator men hon hade aldrig drabbats av sånt snack, alla visste att hon hade Joel.
Andreas kände förtvivlan där han satt. Kyssen idag betydde mycket mer än han sagt till Lukas. En bortträngd lust, en undanskuffad förälskelse. Men Malin – inte kunde han släppa Malin? Och vad menade hon med kvinnlig kärlek, var det nåt mellan henne och Jessica? Fyllan gjorde honom arg, rädd, förtvivlad, han tappade kontroll.
– Malin! Kom, jag måste prata med dig lite!
– Men Andreas… lugna dig…
– Nej, vi måste prata!
Malin skakade på huvudet men insåg att alternativet var värre. Hon följde honom in i huset.
På varsin stol i köket mitt emot varandra. Andreas började:
– Malin, du ska veta… Gråten vällde upp i honom.
– Andreas, älskling, det är vi, eller hur?
Han nickade men grät förtvivlat, som Joel några timmar tidigare.
– Barnen… barnen, Malin?
– Är det det enda vi har gemensamt?
– Nej… Nej, för fan! Jag älskar dig, men… jag är så rädd!
– För vad?
– För känslorna för Joel… och för att du och Jessica…
– Min vän… Malin kände ömheten som en varm våg i mellangärdet. Hon böjde sig fram och tog om honom, kände hur han skakade i gråten.
– Vi reder upp det, vi reder upp det här; Andreas, min älsklingvän… Vet du vad?
Han skakade på huvudet mot hennes axel.
– Om du lovar att det är jag som gäller, att det är vi vad som än händer, så får du göra det du vill med Joel, jag tror att det är enda vägen, men en sak till: Jag vill veta allt som ni gör! Och kanske…
– Vadå? Han tittade upp, rödgråten.
Hon log mot honom.
– Kanske vara med nån gång?
– Allvarligt?
¬– Ja, kanske… Men vi planerar ingenting. Känns det bättre så?
Han nickade.
– Men Jessica? Vad var det?
– Det var bara en moteld när Joel sa sådär, kanske få honom lite svartsjuk. Jag har aldrig tänkt på att göra något med henne, eller nån annan tjej heller.
– Men… skulle du vilja det?
Hon tänkte. Ville hon det? Plötsligt, det kanske var alkoholen, kändes det inte så otänkbart.
– Vet inte, Andreas, men det är i alla fall inga kärlekskänslor, i så fall är det bara nyfikenhet på hur det skulle vara.
– Jag älskar dig, Malin. Du är… du är så bra.
– Jag älskar dig, Andreas. Och om du gör som jag sagt behöver du inte ha dåligt samvete. Men tänk på en sak… det är inte bara vi, det är deras förhållande också. Och Jessica vet allting.
Alla såg att Andreas hade gråtit men såg också kärleken mellan de två. Joel såg inte så mycket, nu var han så full att han knappt var kontaktbar. Eric och Lukas gick och hämtade gitarrer och snart sjöng alla - gamla schlagers, svenska folkvisor, 80-talspop, vad som helst, musiken helade för stunden, skapade någon sorts känsla av samhörighet.
Fler noveller av samma författare
