Hildas två Herrar del 7
Författare: cecilita Datum: 2009-12-03 18:18:15
E-post: cecilitasv70@hotmail.com
Läst:
16 277 gånger
Betyg: 4 (5 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Hildas två Herrar del 7 av 13
Mats hade haft kravet på mig och tränat mig på, att alltid göra honom ren efter att han hade varit inne i mig. Första gångerna var riktigt jobbiga, när jag kände mitt eget sura sekret, men han hade tränat bort den obehagskänslan och nu var det ingenting mer, än en behaglig känsla, av en ytterst underkastande, lydig, servande och ödmjuk handling.
Det var bara att göra som jag blivit beordrad. Det var en regel som inte behövde detaljstyras.
Efter det att han dragit sig ur min slida, skulle jag ner och göra honom ren. Det var bara så!
//
Nu var det första gången, som jag gjorde detta för en annan man, utan denna tvingande regel, men SUG var beordrat.
Under tiden hade jag låtit högerhanden fånga hans pung för att känna efter när bollarna, där inne, drogs upp. Det hade Mats lärt mig, för att jag skulle få en försignal om när han skulle utlösa sig och kunna öka på min stimulans. Mats ena sten drogs upp ur pungen, när han blev alldeles till sig och precis innan han skulle komma.
Varsamt och försiktigt höll jag handen om och kände samtidigt fjäderlätt, med fingrarna, för att hitta signalen. Det var också ett bra sätt att kontrollera när min Herre tyckte att det jag gjorde för honom, var riktigt skönt, men också när jag tappade hans koncentration, då kunde stenen återvända. Mats stenar hade varit mycket medgörliga och lämnade mig tydliga signaler om hur jag skulle göra och när. Och jag lärde mig hela tiden.
Nu tog jag för givet att alla män och min nye Herre skulle reagera likadant och hitintills hade jag inte märkt någon stor skillnad. Men jag visste att det fanns stora skillnader.
Hans högra testikel for upp emellanåt och när den kom ner igen ändrade jag stimulansen och fick den genast att reagera igen. Hela hans pung kändes dessutom mycket mer fast, om man nu får säga så.
När jag nu kände att min nye Herre var på väg att utlösa sig lät jag tungans ovansida vått och varmt sluta mot och snabbare, fram och tillbaka, röra sig efter strängens undersida, samtidigt som jag lät läpparna sluta om hela nedre delen av huvudet (ollonet), så att öppningen också var innanför läpparna. Det var så jag skulle fånga upp strålarna, när de kom.
Den ena testikeln hade precis försvunnit och han stönade till. Första strålen träffade i gommens ovansida, precis innanför mina tänder i överkäken.
Han vrålade högt något obegripligt, nästan som om det gjorde ont och det hoppades jag inte att det gjorde. Jag försökte att kittla med tungan precis vid hans mynning, där sperman kommer, men det var tydligen ingen höjdare för jag kände direkt att testikeln reagera, på fel sätt.
Sekundsnabbt, som en riktig slavinna, lät jag tungan återgå till sin första position och tackades med ytterligare en kraftig stråle.
Sedan fortsatte jag att kittla fram mer och till slut var det bara droppar, som kramades fram ur hans kropp. Han hade lämnat mig fyra riktiga strålar sperma första gången, men nu bara två plus det lilla, som vällde ut sedan.
Jag förbannade mig själv för att experimenterat med att använda tunga på mynningen. Det förstod jag att han inte tyckte han om och tydligen störde det honom, i hela processen. Men konstaterade jag, kanske drog också ut på hans orgasm och det hade jag lärt mig vara bra!
Men i mitt försök att vara en sann och riktig slavinna, lade jag erfarenheten på minnet för framtiden. Jag ville, av hela mitt hjärta och hela min själ, att han skulle tycka att jag var ytterst skön för honom. Helst så superskön att det flyttade varje tanke på en annan kvinna till omöjligheternas värld. Det hade varit himmelriket!
Som slavinna var det min uppgift att hela tiden göra det maximalt skönt för min Herre, men också att söka nya vägar att behaga honom och kanske framför allt att vara lyhörd för hans reaktioner, för hela tiden ligga mot maximalen, för honom. Jag visste att genom att vara maximalt skön för honom, band jag också honom och hans sexuella intresse för mig själv.
Lemmen hade slaknat och krympt ordentligt, men den hade sin plats inne i munnens värme, tills jag fick order om annat. Tungan kände kontrollerande över det, inne i munnen, blottade huvud för att få signal om den ville svälla igen och visa mig nytt intresse.
Jag hade ju frågat honom tidigare om jag fick ta bort munnen och då måste han ha förstått att jag var tränad på att vänta på en sådan order. På något sätt kändes det som, om det inte hade någon betydelse om jag startat det på eget initiativ eller direkt order. Genom att tillåta det hade han tagit över ansvaret, annars fick han bestraffa mig, för mitt självsvåldiga tilltag. BrrrHmmm! Ville han träna om mig så var det upp till honom. Jag var bara en slavinna nu, HANS slavinna. Det var upp till honom att göra vad han ville med mig och träna mig till att utföra var han ville, för hans njutning. Den känslan, för mig, var starkare än att svara JA i kyrkan. Min fullständiga gåva, av mig själv, var oändligt mycket större och mer total, än ett SIMPELT giftermål, som kunde brytas vid minst motstånd.
Tiden använde jag för rengöring med tunga och läppar, med en kvinnas städningsiver.
Jag tror att en kvinna och en man städar på så olika sätt. Kvinnan glömmer sällan alla de små detaljerna. Men en kompis som jag har är en riktig slarvfia, när det gäller städning, så det gäller inte alla tjejer.
- Ta ut den!
Så det var DEN ordern, han ville använda, lade jag på minnet. Jaha! Jag löd omedelbart, naturligtvis. Han slöt prydligt till morgonrocken framtill och stängde godisbutiken, för mig.
//
Jag vet ju sedan tiden med Mats, att mannen oftast tappar intresse för sex efter sin utlösning. Hos Mats hade detta varit MYCKET tydligt och han gjorde inga försök att dölja det heller. Vi hade diskuterat det för att jag skulle FÖRSTÅ det och framförallt lära mig. Inlärning och träning var mycket viktigt för Mats.
Han kunde redan innan jag gjort honom ren, bara precis stänga av sexlusten och direkt återgå till vardagen, som om den sköna sexstunden aldrig hade existerat.
Första gångerna blev jag tyst, ledsen och grät. Han såg mina tårar och frågade suckande:
- Vad är det nu då?
Jag berättade det för honom och han förklarade hur hans intresse inne i hjärnan bara precis stängdes av efteråt. Han tryckte på, att han var min Herre och jag skulle rätta mig efter det!
Men han älskade mig ändå och laddade upp för nästa gång, tillade han förståndigt. Om Mats älskade mig eller slavinnans handlingar, förstod jag aldrig. Min egen kvinnliga avslutningskurva var inte så brant. Jo då, jag var slavinna och jag ville lära mig och rätta mig efter honom, men ville också förstå att han inte slutade lika tvärt att tycka om mig, att åtrå mig.
Nu såg jag samma hos min nye Herre, det bara bekräftades. Men NU hade jag anpassat mitt tänkande till denna ”avstängning” och förstått att den hade med vila och ny uppladdning att göra och inte alls var någon kritik mot mig och mitt agerande.
När min nye Herre senare ansåg att det var sängdags, gav han mig order om att göra mig klar för natten, vilket jag lydigt gjorde. Jag var full beredd och såg fram emot att stå till hans njutningstjänst, men han var trött och gav mig order om att ligga ner bredvid honom och sova.
Min kropp löd snart hans order.
//
Jag vaknade tidigt nästa morgon och satte mig upp i sängen, som om en stålfjäder hade varit kopplad till min ryggrad.
I uppvakningssekunderna vällde tankar över mig:
Det är ingen dröm! Jag hade skrivit på ett Gåvobrev på mig själv. Jag hade gett bort mig själv och min kropp till Herre Micke och han ÄGDE mig nu.
Men Herre Gud, vadå ägde? Jo, han ägde mig och jag hade helt frivilligt skrivit på Gåvobrevet. Han hade stoppat mig flera gånger och t o m frågat om jag ville ha betänketid och det ville jag inte ha. Nej, jag hade velat skriva på Gåvobrevet direkt.
Är jag Sveriges dummaste brud?
Jag måste vara galen. Jag får gå till psykläkaren och han får undersöka mitt huvud. Helt säkert måste några kontakter saknas därinne. I varje fall kontakterna till det sunda förnuftet.
Men det kändes så jäkla skönt när jag skrev på det och plötsligt kände jag samma varma känslor flöda upp i mig igen. Jag ville så gärna bli lik Anna, en fullständig slavinna.
Detta var ett jättekliv i rätt riktning, bara Herre Micke nu höll måttet. Skulle jag vara lik Anna så skulle jag. Men hon hade flera gånger betonat, vara FÖRSIKTIG i valet av en Herre. Det finns galningar, där ute!
Vara försiktig. Hade jag varit försiktig.
Nej, verkligen inte. Jag hade rusat iväg och gett bort mig själv till en man, som jag då bara hade känt i timmar. Det verkar inte friskt.
Så plötsligt stelnade jag till, inför tanken: Micke skulle kunna ge mig precis vilken order han ville och jag skulle vara tvungen att lyda honom, precis oavsett av vad han sa. Jag skulle vara tvungen att utföra precis vilka galenskaper han än hittade på. Men jag skulle nog stå ut!
Nu förstår jag precis vad Anna menade, att man först måste riktigt lära känna en man, innan man kunde ge sig själv till honom på nåd och onåd. Jag hade inte ens väntat tills jag visste vilka sexuella egenheter han hade eller vad han föredrog. Hon hade dessutom tillagt: ”Tänk på att en man kan ändras från hur han var, när han drabbas av känslan av oinskränkt MAKT!” Det var alltså motsvarigheten till den underbara känslan, att GE MAKT till någon. Jag hade bara litat till min känsla.
Trots alla alarmerande signaler och tankar i mitt huvud, kände jag att mitt hjärta var lugnt och tryggt, i den fasta förvissningen, att Micke VAR rätt man, att vara min Herre. Det var en så tydlig och övertygande känsla, att den lade ett dämpande lock över alla varningssignalerna. I allra västa fall skulle jag nog stå ut i tre veckor, utan att förlora ansiktet, men kanske rumpan, som jag hade satt i pant, mot absolut lydnad. Dessutom skulle jag nog kunna leverera sexuell lydnad under tre veckor, i vilket fall som helst.
Det var ju detta totala överlämnande, som jag i mina djupaste och vildaste fantasier hade längtat efter och planerat för mig själv. Nu var de på sanning och verklighet.
Inte ens ett stoppord hade jag. Nej, men det kände jag, att om jag ville bli som Anna, så fick det inte finnas något stoppord. Det kändes helt galet, men likväl OK, utan säkerhetsord! Jag var tvungen att lita på Micke och jag kände att jag kunde det. Han hade gett mig många signaler om att han tog hand om mig och aldrig varit elak, under dessa få timmar.
Jag visste att i det svenska samhällets juridiska ögon hade ett Gåvobrev inget värde. Juridiken accepterade frivilligheten och alla dess olika vinklingar, ända fram till de riktigt grova specificerade och skyddande brotten. Där gällde inte frivilligheten. Jag menar, tillåtelse till mord, finns inte! Att visa upp ett Gåvobrev skrivet av en flicka, (eller någon) där hon överlämnade sig själv och sin kropp till någon annan, skulle snarare väcka åtlöje bland juristerna, i varje fall de tråkigare av dem.
Mitt Gåvobrev hade inget värde i samhällets ögon, men det hade det i mina. Jag skrev inte på ett Gåvobrev utan att jag menade det och jag ville också själv ha tvingande styrka bakom mitt löfte och bortskänkande av mig själv. Det var egentligen mitt goda namn och min ordhållighet, som stod på spel och det ville jag inte dribbla bort.
Det stämde så väl med mina sexfantasier under de senaste åren och Herre Micke var min Herre. Därmed punkt.
Jag tittade ner till höger om mig i sängen och där låg han och sov, med huvudet utanför kudden och täcket halvvägs ner mot golvet.
Jag tittade ner på honom. Denne nakne mannen, var min Herre nu! Och det var hans hjärna, som skulle bestämma för mig också och över mig och jag skulle inte ha någonting att säga till om. Om han inte tillät det, förstås!
Jag måste lyda honom. Hmmm, så underbart det kändes. Inte bara lyda honom, när jag själv ville, utan lyda honom, när han ville, helt oavsett, vad jag ville! Det var det som var den hetsande grejen!
Jag har, som många tjejer, tänkt gifta mig, en dag och då ha en MAN, en make. På något sätt kände jag mig som en brud, fast tusen gånger starkare, när jag tittade ner på min Man, nej, på min Herre. Min ägare.
Men för helvete, jag är väl ingen hund eller katt heller.
Jo, i min fantasibild var det just en ägare jag ville ha, så får resten av världen tycka, att jag är tokig. Det är ju jag, som måste leva med det. I att överlämna bestämmandet till en man ligger kanske lite självbestraffande, men också en underbar kärleksgåva, som inte kan jämföras med någonting annat och det framkallar hos MIG en så ofattbart underbar känsla i kroppen. Att tillhöra en man, som är mig Herre. Att han sedan kan göra vad han vill med mig och befalla mig att utföra det han vill se och känna, hetsar bara fram härliga känslor, förstärkta av ett totalt underkastande och givande. Inget medelsvenssonskt LAGOM här inte! Utan allt eller inget!
Han rörde på sig lite oroligt och täcket gled ytterligare ner mot golvet. Men det viktiga var att det gled ifrån hans underliv och lämnade det bart och naket för mina blickar. Allt det där nere var bara mitt!
Min nye Herre låg halvvägs på rygg och till hälften på vänster sida, med kroppen vriden mot mig. Med sitt vänstra ben uppdraget och vinklat och det högra nästan rakt.
Jag tittade ner på hans sovande och hopkrympta lem och tänkte på hur stor den hade varit och nu så pytteliten.
Men Herre Gud, var tog den vägen, den enorma storleken alltså. Försvann den bara inåt och kom ut igen, som en batong, när den behövdes.
Hans könshår, där nere, var välfriserat och luktade gott, det mindes jag väl.
I någon sorts blandningar mellan att ställa mig in hos min nye ägare och själv vilja ha in denna underliga sak mellan mina läppar och få känna den växa därinne och min starka slavinnedrift att behaga, böjde jag mig framåt och ner mot den.
Jag försökte smälta tanken på att Micke var min ÄGARE, genom att smaka på honom.
Han ägde min kropp, det gjorde inte jag längre. Jag hade helt frivilligt överlämnat min kropp till honom. Han hade rätt nu att göra vad han ville med den och han hade rätt beordra mig att göra precis vad han ville. Nåja, det som en man ville göra med en kvinna var ju ganska begränsat ändå. Det höll sig inom vissa bestämda ramar.
Men så berättade mitt plötsligt vettskrämda förnuft för mig, att det också gick att utveckla precis hur mycket som helst. Precis hur mycket som helst! Allt berodde på vad denne mannen hade i sin hjärna av sexuella fantasier och kanske lite galenskaper. Han hade nämnt ”andra män” och det hade jag förträngt, fram till nu. Tänk om han ville låta andra män se mig, uppträda som hans slavinna, eller han ville låna ut mig till andra män? Gåvobrevet gav mig ingen utväg, då var jag bara tvungen att lyda honom i allt vad han ville tillåta ske. Men det skulle inte vara otrohet, bara ren och skär lydnad! Genom att bara precis vara lydig skulle jag kunna träna mina munkonster på en annan man, eller ge honom tillträde till mitt sköte eller….? Jag skulle vara tvungen att ge honom så mycket kärlek och sexuell omvårdnad, som min Herre tillät och gav order om.
Mitt förnuft förebrådde mig för att jag inte hade väntat med detta Gåvobrev, i varje fall en månad eller två så att jag hade kunnat känna på vad som rörde sig i hans hjärna. Han skulle ju kunna ha galna fetischer, kanske t o m ”kiss och bajs” och han kanske ville titta på lesbiska scener och tussa mig ihop med en annan tjej. Den tanken fick det att vända sig i magen.
Jag hade skrivit på och fick stå ut med vad det än blev. I värsta fall fick jag säja upp Gåvobrevet redan första dagen och plågas i tre veckor. Tre veckor! Hur fan kunde jag vara så dum?
Jag kunde inte fatta att mitt hjärta hela tiden var så lugnt och höll alla dessa avarter och farhågor borta. Som om det tagit förnuftets plats, lindrade mitt hjärta mina tankar. Jag KÄNDE, att han var rätt för mig! Hur galet kunde det då bli?
Hitintills hade han bara visat positiva sidor och något negativt hade jag ju räknat med. Han KUNDE bara inte vara fel, sa mitt Hjärta försvarande och själv övertygat.
Jag tittade i närbild på hans godispåse, som vilade mot innerlåret på hans vänstra uppdragna ben. Samtidigt flyttade jag mig ner mot sängändan så att jag blev liggande på knäna.
Jag hade varit på några av Subligans slavinnelektioner sporadiskt, när det passade, men inte gått genom alla lektionerna, som hölls av tjejer inom gruppen, men också inbjudna gäster, t o m från andra länder. Tjejer, som hade specialiserat sig på olika delar av slavinnetänkandet. Två tjejer hade varit ledare vid djupt-ner-halsen-lektionerna. De hade lärt ut lite olika, varianter mot varandra.
När jag väl hade kommit hem och lärt mig att ta ner Mats hela lem, djupt ner i halsen, hade jag medvetet glömt vad de mer hade lärt ut och gjorde det på mitt inlärda sätt. Det som fungerade för mig.
Att dra in ett djupt andetag för att luften skulle räcka länge när jag väl dök och trängde ner den i halsens djup. Sedan skulle jag svälja och svälja och massera ollonet med mina sväljreflexer.
Men nu kom jag plötsligt ihåg att den andra instruktören hade sagt tvärtom och förklarat att om jag drog in luft i lungorna, skulle den innehållna luften under sitt tryck, från lungorna, försöka att tränga ut lemmen från djupet.
Istället menade hon att om jag släppte ut all luft från lungorna och sedan tryckte ner den i halsen, skulle det dels bildas ett eget sug från min lungor, till njutning för mannen och dels skulle halsen inte vara så spänd, som den var om jag ”knep åt” med halsen, för att hålla luften kvar i lungorna.
Det kunde betyda, sa hon, att min avslappade hals, skulle kunna ta in 3-5 cm mer lem i halsen och munnen.
Jag ville pröva det med min nye Herre, plus en annan grej med tungan, som hon hade sagt skulle underlätta.
Han verkade sova fortfarande och jag förde med läpparna försiktigt tillbaka hans förhud så att jag fick ollonet bart för min behandling.
Att föra undan skinnet med läpparna och inte använda fingrarna, hade Mats lärt mig. Han tålde inte att jag rörde hans ollon med fingrarna, bara med våt tunga eller salivvåta och mjuka läppar.
Tungan fick leka fjäderlätt på undersidan och läpparna slöt om och stannade vid ”halsen” mellan ollonet och resten. Oändligt sakta och försiktig slöt jag läppar mer samman men på samma ställe och sedan lät jag dem slappna av igen, bara för att upprepande göra om samma igen.
Tungan fick inte komma i närheten av hans utloppsspringa. Det hade jag bitter lärt mig, men undersidan var tillåten för tungan. Jag tryckte den upp mot ollonet och förde den våt och varm fram och tillbaka i lagom takt. Själva tungspetsen skulle röra sig kittlande mot strängen när jag drog tungan tillbaka och sedan var det att låta tunga glida inåt igen.
Han mumlade något, men jag kände att även om han inte var vaken så började den kroppsdelen vara det. Den svällde så mycket, att jag inte kunde begripa hur det gick till.
Jag fick en plötsligt och lite galen idé.
Nu var det försent, men vid ett annat tillfälle skulle låta den ”liten” komma in i munnen och hålla hårt med läpparna om roten och nere vid hans hårbuske och sedan låta den svälla först inne i munnen och när den inte fick annan plats söka sig själv ner i min matstrupe, sin andra slida.
Jag hade inga krav på mig och därför var det lättare att komma på andra idéer, när det var kravlöst. Mitt eget krav att utveckla mig för min Herres njutning, kom inte utifrån. Precis när jag kände hans krav kunde jag snabbt återgå till att bara var avslappnande passiv och bara vänta på order om vad jag skulle göra. En underbar, utlämnad och eggande väntan.
Som hans slavinna ville jag utveckla mig i alla riktningar och komma på nya njutningsmetoder för honom.
När han nu hade svällt till full dunkande storlek, gjorde jag för en gång skull, som jag hade lärt mig. Jag sträckte ut tungan jättelångt, som man får göra hos doktorn, sedan lade jag hans lem på min tunga långt bak och så långt in, som jag kunde. Sedan släppte jag ut all luft, slappnade av i halsen och tryckte bara mitt huvud och min mun rakt ner över lemmen och kände hur den trängde glidande rakt ner i ”röret”.
Det stämde! Det var mycket lättare och jag var mycket mer avslappad i halsen. Jag kom underfund med att när man drar in luft, låser man halsen, för att hålla luften kvar.
Inte nu inte. Nu var det bara som en djup och avslappnad väg rakt ner mot matmagen. Alldeles säkert hade instruktören rätt, det var inga svårigheter alls, jag fick mina läppar så djupt inne i hans hårbuske, som blygdbenet inunder tillät.
Klökningsreflexerna var som bortblåsta. De som tidigare hade gett sig tillkänna och då måst kämpas bort.
Vägen ut gled den lika lätt, tills jag fångade den mellan läpparna och sedan rakt ner igen. Efter fyra sådana färder drog jag in ny luft samtidigt, som jag lät tungan och läpparna sköta massagen för delar av en sekund. Ut med luften och sedan ner i halsen igen.
Han var den man, som jag hade valt till min Herre och han hade med det rätt, att få det så skönt, som det bara går att göra för en man. Men han klarade bara av fyra sådana resor. Sedan tömde han sig rakt ner i magen. Tyvärr smakade jag ingenting av hans sperma. Det är nämligen omöjligt, när han kommer så långt nere i halsen. Smaklökarna på tungan har inte en chans att få vara med och söka av smakerna. Nu ville jag det, men fick vackert vänta tills en annan gång.
Jag gjorde honom automatiskt ren och tänkte inte på det, utan låg istället och funderade på mitt nya liv som slavinna på heltid.
När den nye Herren, i mitt liv återfick sans och balans, kunde han inte nog berömma mig för mina munkonster och denna sista i synnerhet. Det var härligt att han kände skillnad.
Han trodde sig veta att det inte fanns något som var så skönt. Han hade aldrig hört talas om det förr och skulle likväl inte trott på det ändå. Men nu hade han upplevt det i verkligheten.
Jag blev faktiskt generad av allt beröm han öste över mig, men tog till mig av erfarenheten. Det var så jag skulle göra framöver. Varför hade jag inte prövat det med Mats? Nej, förresten det var inte intressant. Jag har ju en RIKTIG Herre nu.
- Hur gjorde du?, frågade han som i ett uttryck för stark beundran.
Jag sträckte tunga så långt utanför munnen jag kunde och svarade:
- Jag gjorde bara så här och sedan rakt ner i halsen med den.
Andningstekniken kunde inte en Herre vara intresserad av, det räckte att slavinnan skötte sådant. Speciellt nu när hon hade lärt om.
En Herre uttrycker sin vilja och en slavinna ser till att det blir till verklighet. Och då får hon använda den intelligens och de medel, som står till hennes förfogande. Hon ska bara agera.
//
Frukost.
Efter det att jag hade förberett vår frukost och serverat, satt vi båda mittemot varandra vid det lilla bordet och frukosterade. Han hade uttryckt att han ville ha det så, även om slavinnan i mig hellre hade sett, att jag ödmjukt stående hade serverat honom och sedan väntat i på vidare instruktioner i Orderställningen, bredvid bordet.
- Jag har förstått att du vill vara den perfekta slavinnan, för mig.
- Ja Herre!
- Jag är mer än nöjd med dig som du är, men det är aldrig fel att bli bäst i klassen. Att bli den fulländade slavinnan har både med tänkande och inställningar, underkastelse och underkastelseupplevelser, att lära sig teknik och uthållighet, att göra. Ingenting är bättre på att driva en slavinna framåt mot det perfekta servandet än den egna inre underkastelsekänslan. Förstår du?
- Ja Herre!
- Du är mycket nära, men jag vill att du utvecklas som slavinna, så att du blir en riktig superslavinna, den bästa som finns i världen. Då kommer du också att uppleva en speciell stolthet och kan gå med högburet huvud.
- Ja Herre!
Jag visste inte riktigt vad han menade, men om han menade att han skulle lära mig hur han ville ha det, var det helt Okej för mig, det ville jag veta och lära mig. Så att han blev nöjd med mig. Men om det var kritik mot mig för mitt sätt att vara slavinna åt honom så skulle det svida djupt i min slavinnesjäl.
- Jag skulle vilja veta hur mycket du själv njuter utav att vara slavinna.
- Ja Herre! Jag njuter av att göra det skönt för dig, när du vill och precis hur du vill. Ibland mer och ibland mindre. Men det är också hela situationen, att jag inte själv får bestämma, utan måste vänta på och lyda min Herre. Vetskapen att han kan göra vad han vill med mig och befalla mig vad som faller honom in, är mycket sexuellt hetsande.
När jag sade det, kände jag att jag svarade för utförligt.
- Tycker du att du har upplevt det som kallas underkastelsekänslan?
- Ja Herre, men det kommer och går. Och några gånger inte alls.
- Det betyder att du aldrig upplevt underkastelseberusningen?
- Nej, Herre. Det tror jag inte.
- Vännen, hade du upplevt den, hade du aldrig svarat så. Hade du upplevt underkastelseberusningen, som är något alldeles speciellt, hade du känt det i hela kroppen och VETAT!
- Nej Herre. Jag förstår. Hur är den då?
- Egentligen vet jag inte, jag har själv bara hört talas om den och den psykiska orgasmen, från en mycket säker källa, men efter vad jag förstår är den någonting i hästväg, ifråga om njutning för en kvinna. Någonting så medryckande och genomgripande att den överträffar alla kända psykiska och kroppsliga njutning för en kvinna. Det en sprudlande ny teknik, som kommit fram under de fördjupade studierna av det undermedvetna, i USA och Frankrike. Sedan har den vidareutvecklats av några forskare, en i Sverige, som har intresse för kvinnlig njutning.
Jag känner Anna mycket väl och jag tror att jag kan få henne att ge mig namn och adress till hennes Herre BB. Det är han som har specialiserat sig under många årtionden på dessa känslor och kan ”lägga in” det hos de slavinnor, som har upplevt underkastelsekänslan och sedan kan de själva, med egen styrning, uppleva DEN med omskakande full kraft. ”En kvinnlig orgasm, som hör världsrymden till” har man sagt. Jag har pratat med Becky, som har varit hos honom och när hon berättade, trodde jag inte det var sant, men tydligen är det det. Många talar om den, men få har upplevt det. Visserligen har BB gått i pension nu, men han har sin kunskap, erfarenheter och välutvecklade teknik kvar.
Efter vad jag förstår så har ingen tidigare studerat dessa effekter. Han kan visst också ”lägga in” så att du kan få uppleva den psykiska orgasmen, som är en total förstärkning av den vanliga orgasmen, till något som simulerar en ”hyperorgasmus”, ett gammalt syndrom, som finns återgiven i litteraturen och som fram till nu varit den mest intensiva kvinnliga orgasmen, som är känd. Om jag förstår det rätt, är det egentligen inte så konstigt. Han använder bara en ny teknik, att förbereda hjärnas perception (input) och bearbetning (i det undermedvetna) till att trimma upp den, att ta emot dessa ”nya” upplevelser. Vetenskapen tar jättekliv numera och ingenting tycks vara omöjligt längre.
Man har förklarat det med jämförelsen, att trimma upp en motor och få ut mycket mer effekt ur den, så varför inte? Får du bara det ena av de två, är jag nöjd. Jag ska försöka fixa att du får komma till behandling hos honom, om jag kan.
- Tack Herre.
Jag visste inte riktigt vad jag tackade för, men jag har också hört talas om den typen av ”berusning”, men mer som en superorgasm, för kvinnor. Ett sätt att öka på det sköna till himmelska höjder, så vad har jag att förlora. Dessutom bestämmer ju jag själv inte längre över om jag ska eller inte ska. Han har ju rätt att skicka mig vart han vill.
Det är så härligt när jag känner att min Herre bestämmer att jag skall få det jätteskönt utan att jag själv ens får ha en åsikt om det. Så underbart underkastande och njutningsfullt.
Jag ville inte att han skulle tro att jag var ute efter egen njutning, så jag frågade honom:
- Får jag fråga Herre?
- Ja!
- Jag vill att du ska njuta utav mig och det är det som ger mig njutning och att vara i din tjänst. Efter vad jag har hört så skulle det bli jag, som fick denna fantastiska njutning och inte du.
Detta var inte till 100 procent sant. Visst skulle jag själv vilja njuta ännu mer av detta också, men det var sant att jag ville att han, som min Herre, skulle njuta av mig, så mycket det bara gick.
- Jo, ser du, lite egoistisk är jag ändå. Om han ”lägger in” denna översinnliga njutning i ditt psyke, kommer jag också att få njuta så mycket mer av dig. Då blir du, i din egen njutning, också automatiskt en skyhögt mycket bättre slavinna för mig. Om jag har fattat det rätt, kommer det att trimma upp ditt njutningsmottagande och driva på ditt njutningsgivande och i samma takt, som in i ett ekorrhjula, som bara snurrar på, tills någon av oss svimmar – av njutningen. Förstår du?
- Ja Herre.
Efter vad jag förstod ville han njuta ännu mer utav mig. Typiskt manligt egoistiskt, men inte mig emot. Om nu denne mystiske mannen ”lade in” detta hos mig, skulle jag kanske tänka ännu mer slaviskt också och inte ifrågasätta och tänka så mycket själv, som jag ju faktiskt gjorde tyst inom mig. Kanske bli en ännu mer perfekt slavinna, som jag innerst inne ville.
- Du kan förresten få i uppdrag att själv maila till Cecilita och få Annas nya e-mailadress. Anna fick tydligen för mycket SPAM på sin förra och har lämnat den. Sedan kan jag själv maila till Anna eller om jag träffar henne, för att få kontakt med honom. Jag känner Anna så väl, att jag säkert får adressen. Han bor någonstans i södra Sverige, Skåne tror jag.
Finns fortsatta och tydliga uttalade intressen fortsätter berättelsen. För mig är det lättare att sluta om jag inte känner kvittens för min skrivmöda .
/Cecilita
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Välskrivet och kul, sexigt med mycket återgivet av reflektioner kring vad det är att vara slavinna osv. Femma från mig och jag blir nyfiken på tidigare delar som jag missat. /SLW
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
SKRIV MER!!!