Svarta änkan del 1
Efter att ha skrotat bilen med innehåll kände jag återigen tillfredställelsen av att ha diskret avslutat ett av mina projekt i mitt hemliga liv. Förde pekfingret försiktigt över det ställe där min läpp hade spruckit itu. –förbannade olycka, det här kommer att lämna ett märke...
Vid mina andetag såg jag de små molnen som bildades av den påträngande kylan och insåg då den lätta klädsel jag hade. Ett par tajts som perfekt lyfte fram den vältränade rumpa som med säkerhet fångade fler blickar än storbritanniens drottning i hemkvarteren. Överdelen var inte heller att skryta över, en topp som blottade magen och huvudet täcktes bara av den omtumlade frisyr som kunden gett mig.
Det välmående som lyckandet medförde hade gett en otrolig adrenalinkick, vilket snart skulle släppa efter och då skulle kölden återigen bita i min, i stort sett oskyddade kropp. Jag sökte mig till killarnas bytesbås där jag fann en oljig fleecetröja att dra över mig. Till min förargelse fann jag inget mera användbart och med telefonen sönder kände jag mig aningen hjälplös.
Slutligen gav jag mig ut i kylan och satte iväg hemåt mot pojkvännen. Med honom i tankarna brast jag t i ett litet galet obehärskeligt fnitter som värmde hela kroppen. Tyvärr var kylan mer ihållig än min självdisciplin och jag vek av in i de stressades livsmiljö. Tunnelbanan...
Det konstgjorda ljus som höll bort mörkret flickrade sådär irriterande som ett epilepsi barn skulle älska. Som om all världens negativa krafter hade bestämt sig för att spränga mitt humör så hade det också hunnit bli rusningstid och jag möttes av en hektisk miljö full med nervösa människor som kämpade för att nå sina hem där skrikiga barn och irriterade partners drog ner dem i den förkastliga leran som de tror är verkligheten. Jag dock visste bättre. Jag dansade på rosor och sov med änglar i mitt eget lilla drömland. Nirvana.
Rusningstid? tänkte jag. –Oj gud det var inplanerad middag med svärföräldrarna! Jag tog ut stegen och min smidiga kroppsbyggnad tillät mig genom luckor där en med ölmage med bara kunde drömma om. Jag lyckade nätt och jämt klämma mig in före dörrarna stängdes. Jag avskydde att stå centralt så jag trängde mig mot ett hörn i vagnen. Mitt sätt fick många att vända sig om i utfall men när de mötte mitt tilldragande ansikte och det uppgivna barnlynne jag dragit på mig makade de plats och log snett mot mig i förbifarten.
Destination, hörnet var nådd men jag fick infinna mig i att stå bland tumultet och otroligt naiv är den som tror att det skulle finnas sittplatser kvar. Mina tankar kretsade kring dagen och jag byggde upp en fantom bild över processen och analyserade varför det gått fel och hur det går att undvika i framtiden. Sedan lät jag bildspelet rulla över favoritdelen igen och återigen drogs smildraget ut och ett litet sting påminde mig om det sår jag fått.
Plötsligt väcktes jag upp ur min djupa meditation av något ack så välbekant. Mannen bakom mig hade lyckan att ha fått min bulliga rumpa mot sig och med utrdraget svärd var han redan redo för en erövring av min innergård. Till hans lycka var jag på det perfekta lekhumöret och spände min bakdel lite extra och svankade upp den i hopp om att erövra hela hans uppmärksamhet. Annars stod jag som vilken annan passagerare som helst men mitt diskreta drag var allt annat än vanligt i den gråa vardagen. –Det är ditt drag. Tänkte jag. –Vad tänker du göra?
Han lade en hand ömt på min axel och lät fingrarna sakta sluta sig sakta kring den som för att söka min tillåtelse. Detta försiktiga drag, den ödmjuka känsla han behandlade mig med. Denna grabben har varit med förut tänkte jag. Han drog mig sakta bakåt utan att bryta den nedre kontakten. En lugn, hypnotiserande ton förde dessa ord till mina trumhinnor på italienska. –Jag vet vem du är.
Orden slog luften ur mig och det språk han valt bekräftade att han talade sanning. Men hur?! Jag fick ett starkt behov att vända mig om men handen hade redan satt sig i sådan position att min blick påtvunget lämnade framåt. Jag skulle just befria mig ur det fasta grepp som höll mig fast när tågets hjul tvärbromsade rälsarna smältröda. Någon hade ryckt i nödbromsen och effekten var omedelbar.
Den överfulla vagnens folk slungades framåt med en forcerande kraft och alla människor som nu var utslängda i kollisions kurs mot mig fick mig att känna en aning olustig känsel i maggropen. Ögonblicket var snart förbi och jag hade instinktivt sökt mig ner i hörnet, skyddande haft mina armar om huvudet. Den förväntade smärtan kom aldrig och jag tittade försiktigt ut ur mitt mänskliga skrymsle för att blotta en otrolig syn. Blod var en slutprodukt som orsakats av kalabaliken och människor var tätt packade mot den vägg jag satt men ingen fanns på den plats där jag satt ihopkrupen. Mina tankar gick över från observerandet för att känna efter egna skador men det ända jag kände var att mitt huvud hade dunkat mot väggen.
Mannen som stått bakom mig mot väggen tog återigen över mina tankar och jag lät blicken återigen gå över människorna för att finna någon blick som kunde känna igen mitt anlete. Utan fynd tog jag dörren ut och såg att nästa station fanns några hundra meter fram.
Springade kom jag dit, tog mig upp från spåret och försökte lönlöst smälta in i mängden. Människorna noterade att jag just kommit därifrån skriket av bromsningen kommit och de öste mig med dumma frågor och oönskvärd tilldragelse av blickar. Återigen med benen på ryggen ångade jag upp för trapporna och lämnade efter mig förbannelser för att slippa alla omsorgsfulla tankar.
Ute i det fria kände jag mig lite mera säker och lade ett normalt drag över mitt yttre igen. Men kunde inte hjälpas, det inre kokade av frustration. –Var har det gått fel? Vad har jag slarvat med? Hade inte sedan karriärens början känt en gnutta osäkerhet på mig själv men nu var min värld upp och nervänd.
Innan bromsningen skedde hade resan förkortats avsevärt med 2 stationer och jag kunde lätt springa den sista biten. Atleten tog mig nästan hela vägen utan att slås av andfåddhet men istället möttes jag av en annan mer förbryllande nyhet. När jag kommer genom dörren möts jag av pojkvännens oroliga morsa som omfamnar mig och drar mig till nyheterna.
–Vi var så oroliga över dig, en tunnelbaneolycka var över hela tv´n och vi har försökt få tag i dig men din telefon gick inte att nå. –Ni kan vara lugna. tröstade jag dem, min telefon är bara utan ström, det vet ni väl att jag alltid går? Jag lät ett fejkat leénde gå ut över ansiktet och jag tackade mig själv för min kreativa förmåga att hitta på bra historier.
Vid första bästa tillfälle måste jag få tag i en telefon då bara så att jag kan undanröja alla tvivel. Min blick föll snabbt över en film som hade inspelats i fronten av tåget. Man såg först gestalten av en tjej som med ordentlig fart flög förbi och tydligt var på väg mot stationen längre fram. Jahapp nu är man då tv kändis också tänkte jag, så dök plötsligt en man och en annan tätt efter honom upp i kamerabilden. Den jagade började just sikta framåt mot flickan när han blev ikapphunnen och springtävlingen böts ut mot et häftigt slagsmål. Efter några snabba svängar får den jagande överläge och med blixtens hastighet tar han möjligheten, tar den andres revolver och dekorerar rälsen med hjärna.
Skottet plockas upp, vapnet göms och snart har också den överlevande mannen försvunnit vid tågstationen där flickan försvunnit för bara en minut sedan. Scenariot spelades runt i min hjärna om och om igen och jag hade ingen aning vad som höll på att ske. Två andra förutom jag som mirakulöst klarat sig bra ur olyckan, båda extremt farliga och nu är en av dem döda. Har det här något med mig att göra? Det våldsamma mordet gjorde de andra i rummet äcklade men det som fick mig att må illa var hela den mystiska uppbyggnaden av denna dag.
Först när oron lagt sig lite funderade de varför jag var så smutsigt klädd vilket blev orsaken till min andra vita lögn redan idag. Aldrig förut hade jag behövt svara osanningsenligt men nu två gånger på en dag?! Micke tog mig i handen och förde upp mig i hans rum där jag hade extra kläder i garderoben som han ville jag skulle byta om till. Han satte sig i sängen och kollade in mig medan jag tog av mig flanell skjortan och toppen.
–Jag vet att det var du som sprang iväg från det där tåget. kläckte han ur sig och jag stelnade plötsligt till när jag höll på att dra på mig en ny topp. –Jag har varit ilag med dig i ett år så jag känner igen det mönster din utmärglade kropp ger av sig när den sprintar. De korta, snabba stegen och din bakdel som dansande spräcker vilka kyskhetslöften som helst.
-Däremot förstår jag inte varför, två att döma av den perfekta slagstekniken, livsfarliga män springer efter dig och sen som två pittbullar slåss de mot varandra till döden... Bokstavligen... Jag var lite orolig att Micke skulle räkna ut det, jag dras ju trots allt till killar med intellekt. –Det var jag som drog i nödbromsen. Ljög jag rent ut. –Det var två galna män som höll på att våldta sig på en tjej och jag kunde inte tolerera att detta skulle ske inför mina ögon. Min ilska tog jag ut i en fullträff i skrevet på den iaktagande och den andre drog jag lös ett örhänge på.
När jag såg den ene dra sitt vapen tog jag snabbt tag i nödbromsen och avlöste kalabaliken och resten såg du redan... Micke visste jag hade en hyfsad fighting teknik så storyn kunde i stort sett stämma ända till de att de tog livet av varandra, men där fyllde han tacksamt i själv. –Så sen när den ene skulle avliva dig så hindrade den andra honom, detta ledde till ett slagsmål som antagligen fick en redan förbannad man ännu mera ilsken och avslutade det hela med ett dråp! –Jag vet jag är sjuk men det här är fan påtändande! Sken han upp och drog mig till sängen.
Med min räddare i åtanke slet jag av Micke byxorna och som han påstått var han redan rejält påtänd av den farliga tjej han hade framför sig. Där låg han belåten i sängen med kalsonger uttöjda av kvinnans bränslepump. Jag lät min hand omsluta hans stake med kalsongerna fortfarande uppdragna och lekte med den som en joystick. –Jag förstår det är den här som har tagit besinningen över din kropp igen. sade jag och sneglade ner för att sedan återigen fixera blicken i hans ögon. –Ifall så vore. Skulle det störa dig? Frågade han och en lätt uppspelthet fanns i hans röst.
-Inte det minsta. cirklande med ögonen släppte jag den från ett spänt läge vilket resulterade i en ordentlig gungning av hans stolthet. –Men efter att den våldsamma mannen räddat mig skulle gärna vilja återgälda honom men på samma gång inte vara otrogen, så-å ja tänkte om du skulle kunna vara min våldtäktsman idag? Hans blick återspeglade en plötsligt stark iver över detta och gjorde honom om än möjligt mer uppspelt. –Med tanke på att du återigen växt till dig på både bredd och längd efter min förfrågan så tar jag det som ett ja. Så på detta viset kommer det att gå till...
-För att vara offer pratar du onödigt mycket. väste han i mitt öra. Jag låg med magen på en palle och mina händer höll ett krampaktigt grepp i sängribborna framför mig. Han hade redan tilltyglat mig och jag hade ömma punkter i ansiktet där han troget klippt till mig som jag bett honom om. Den ställning jag låg i gav honom en perfekt utsikt över min oskyddade baksida som fortfarande täcktes av mina hårt åsittande tajts.
Som planerat hade han också rivit sönder min topp och mina bröst hängde löst mellan pallen och sängen. Nu var han i färd med att riva av mig byxorna men efter konstaterandet att det var för svårt för honom fick han min tillåtelse att använda saxen. Trosorna drog han bara ner till den nivå att mitt underliv blottades till sin helhet. Rumpan som var spänd av min påhittade skräck var de som först blev berörd av hans fingrar.
Jag hade satt ihop benen allt jag kunde men att helt sluta igen var utöver min förmåga. Det ända som avslöjade mitt medspel i detta var den vätska som redan rann efter ena mitt ben när han slank in med handen i mig bakifrån. Sluddrande fick han ur sig att jag skulle tiga pga de böner blandat med stön som jag konstant bombade honom med. –Snälla sluta, jag vill inte mera!
Jag känder hur han till slut drog ut de spelande fingrarna ur mig och över axeln såg jag hur han ändrade ställning för nästa etapp. ena hans hand tog om min axel och den andre vid svanken. De två bästa ställena att hålla i när man vill få mera tryckkraft i en tagning bakifrån. Han fann utan vägledning in till mitt skrymsle igen där han nu som en kolv i cylindern körde mig lika skoningslöst som jägaren flår sitt byte.
Hans våldsamma sätt att trycka min hjälplösa kropp mot sig fick mig ur spel och jag kunde inte hålla mig längre från att göra allt för en bättre njutning. Jag svankade upp rumpan och började frivilligt möta hans påtryckningar för att slippa ännu längre på djupet. Mina fingrar satt nu på riktigt fastklistrade och min nacke var spänd uppåt i kramp av de njutbara flöden som for genom min kropp.
Han hade också tappat kontrollen och tog mig nu i den takt att jag hamnade spänna armarna för att inte bli intryckt i sängen. Han tryckte in sig med sådan fart att mina ben lyftes från golvet . Hans regebundna juck gick över till spasmiska ryckningar som stimulerade mig till det yttersta. När han sprutat färdigt drog han ut för att sätta dit tre fingrar som han körde med tills spasmerna också sköt genom mig och orgasmen var ett faktum. Min kropp jobbade fullständigt med i klimax och hjärnan kopplade kort av till den mån att synen försvann och rörelseförmågan var förlamad.
Inför Mickes ögon såg han mig helt kollapsa och sakta for jag den korta biten ner i marken med en duns. När mina ögon igen var tillbakakopplade fann jag mitt huvud i Mickes famn på golvet och därefter lät jag ögonen igen sluta sig och ett mera vridet flin hade Micke då aldrig sett i hela sitt liv.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Svarta änkan del 1 | Heterosex | 4.0 | 15/10-09 |
