Täcknamn Paragon, del 2
Författare: Schakalen Datum: 2004-06-14 11:09:18
Kategori: Heterosex
Läst:
9 830 gånger
Betyg: 2.7 (173 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
10 timmar senare, halv elva på kvällen, öppnade Nigel den stora, svartmålade trädörren som ledde in till puben. Det hade just slutat regna, kvällen var som gjord för romantik. Det ångade från den uppvärmda asfalten och då och då rullade en morrande V8:a förbi på gatan.
Rakt fram i puben, som ligger på Norton St., finns ett piano där en pianist då och då spelar, till vänster står själva baren utmed en trävägg, på vilken det sitter hyllor och på dem står det glas och en del flaskor. Framför baren står sex höga barstolar och lite längre bort till höger står två runda bord med diametern 1,5 meter, vart och ett har fyra vingliga trästolar stående omkring sig. Bakom de två borden står ett biljardbord.
Den här kvällen, en kväll då det endast fanns två personer förutom honom på puben, slog sig Nigel Irvine ner på den första barstolen. Ifrån kulisserna lösgjorde sig ännu en man, bartendern Stan.
Stan Cubbs hade tidigare arbetat som mördare åt arméorganisationen OAS, som Nigel Irvine själv senare skulle arbeta åt. Med sina meriter från Kalla krigets dagar hade han varit en aktad man under ett antal år, ända tills han börjat handla med horor och droger.
Stan Cubbs hade varit en skicklig legosoldat, en slipad taktiker och en iskall mördare. Han, tillsammans med fem andra soldater som tillsammans bildade ett toppteam, hade fått infiltrera fiendens läger under Kalla kriget och efter att ha gjort åtskilliga, lyckade, operationer bakom fiendens linje, hade namnet Stan Cubbs blivit ett mycket aktat och respekterat namn inom den tredje världens kretsar. Han fanns inte i särkilt många register, vilket inte Nigel Irvine gjorde, och kunde agera kontrollerat och beräknande i situationer där en vanlig soldat skulle ha brutit ihop av nervositet och rädsla.
Men, i slutet av 60-talet hade Stan Cubbs blivit indragen i en narkotika – drog – kedja och sedan dess aldrig fått bli helt rentvådd, och därför fortsatt att handla med prostituerade och droger. När han ett halvt år senare hade tröttnat på livet som langare, hade han lyckats få ihop så mycket pengar att han kunde öppna en pub i Kalifornien, vilken han fortfarande drev.
Idag var Stan Cubbs en solbränd, något överviktig, man i 50-årsåldern med grått, tunt hår och de förut så iskalla, blå ögonen var idag fulla av värme och vänlighet.
De hälsade, och Nigel Irvine tog en öl.
- Jag har fått ett jobb, tillade han medan Stan torkade några ölglas.
Lite längre bort i baren, hade de två människorna, en ung man och en storbystad kvinna, börjat spela biljard. Kvinnan stod böjd över bordet i ett par tajta jeans-
shorts och en lila, tunn topp och om man stirrade riktigt noga kunde man avteck-
na två mörka partier vid varje bröst. Vårtorna verkade vara stora och mörka.
Bakom den blonda kvinnan stod mannen, hans jeans var fransiga och utslitna, och den tunna t-shirten avslöjade en vältränad bringa där han stod, böjd över kvinnan och försökte visa henne hur man skulle spela.
- Stort? frågade Stan.
- Jag får 40 000 dollar för att döda en affärsman, svarade han.
- Enkelt jobb, sa Stan och släppte ner ölglaset på sin plats på bardisken. Sedan lutade han sig över bardisken och ställde en del frågor kring jobbet.
- Tänker du skjuta på avstånd? frågade han efter ett tag. Samtidigt vrålade en Camaro förbi utanför puben.
- Jag vet faktiskt inte, erkände Nigel. Jag har gjort en del efterforskningar, den här mannen gör inga affärsresor, ingenting. Han sitter på sitt kontor och arkiverar papper, spännande eller hur? Så jag vet inte…
- Vad tänker du använda för vapen? insköt Stan.
- Det beror på, sa Nigel tveksamt och drack en klunk av den kalla ölen. Jag vet inte när jag ska göra det, och därför vet jag ju inte heller om det blir på avstånd eller på nära håll. Det är ju inget stort jobb, ett inbrott i hans hus på natten, jag skjuter honom medan han sover, ingenting händer. Enkelt, men riskfyllt.
- Varför? frågade Stan.
- Jag har fått fram att den här mannen är ytterst försiktig, har larmat huset på kvällar och nätter, det går att klara men det är inte lätt.
- Blir det ett stillastående mål?
- Med all sannolikhet, nej, sa Nigel.
- Gör inbrott i hans hus, tyckte Stan. Det är inget stort jobb, som du sa själv. Ett inbrott, ett eller två skott med ljuddämpare, försvinner, poff, du har utfört det under högst två minuter. Enkelt, snabbt och diskret. Inga risker, förutom larmet.
- Jag tänkte ta reda på vilket larm han har, sa Nigel medan han tankfullt såg bort mot det biljardspelande paret, och mannen hade nu börjat bli alltmer vågad, han lät händer landa på hennes bak då och då, ibland mellan hennes ben.
- Och sedan stjäla ritningarna över det och därigenom veta hur det saboteras, eller?
- Precis, sa Nigel. Vad tycker du? tillade han och såg på Stan Cubbs.
- Jag vet inte, sa han. Vem är din uppdragsgivare?
- En storbystad brud, det är hennes man jag ska döda.
- Litar du på henne? frågade Stan.
Nigel tänkte efter. Det gjorde han absolut inte.
- Nej, sa han sedan. Inte för fem cent.
- Fick du något nummer av henne?
- Ja, sa Nigel fundersamt.
- Ring och be henne komma hit, föreslog han. Säg att du vill diskutera en del saker kring utförandet av mordet, det går hon säkert på.
Stan lyfte fram telefonen och lyfte luren åt honom.
- Varsågod.
Nigel letade fram numret han hade fått av henne och slog det sedan.
Medan han lät signalerna gå fram, kunde han se hur paret borta vid biljardbordet började smeka varandra, först varsamt, sedan ivrigt och nyfiket, alltmedan de kysstes djupare och djupare.
- Såna har vi alltid här, förklarade Stan inför en road Nigel Irvine och pekade bort paret. De kommer hit för att knulla, inget mer.
- Är det tillåtet? undrade han.
- Får Polisen reda på det är det kört, sa han leende.
- Går de hela vägen? sa Nigel Irvine, och fick en nick till svar då luren lyftes upp i andra änden av linjen.
Efter ett snabbt telefonsamtal, och ett glatt ”Javisst!” från Leslie Carter var det hela arrangerat. Hon skulle infinna sig på baren om en halvtimme, förklarade han för Stan.
- Akta dig för såna kvinnor, varnade han. Tro mig, jag vet.
Mannen började nu smeka kvinnans bröst, alltmedan kvinnan själv kastade bak-
åt med huvudet och lät det blonda håret kastas om på ett eggande, upphetsande sätt.
- Blir du aldrig tänd? frågade Nigel flinande.
- Jag är van, svarade Stan och vände ryggen till för att fylla på Nigels ölglas.
En kvart i tolv anlände Leslie Carter. Hon var nu klädd i en annan dräkt, en ljust lila dräkt med åtsittande tights och med en minimal topp som framhävde de fasta brösten på ett mycket tillfredsställande sätt. Nigel hälsade och såg menande på Stan Cubbs, som i sin tur såg tillbaka och formade med läpparna:
- Varning, varning!
Hon slog sig ner på barstolen bredvid, och vände sig mot honom. Han var aning-
en längre än henne, och kunde utan problem se ner i den djupa klyftan mellan de bh-lösa brösten.
Det var det som var felet med USA:s kvinnor. Antingen var de smala och stor-
bystade som supermodeller och skådespelare, eller så var de överviktiga och all-
mänt fula, Nigel hade stött på högst 15 kvinnor som inte var så, och det var en väldigt liten skara, tyckte han.
- Nå? sa hon leende. Vad kan jag hjälpa dig med?
- Risken är stor att jag utför mordet på natten i hans hus medan han sover, men jag behöver veta en del om ert säkerhetssystem.
Han tog nu en risk, han gillade inte att ta risker. Det gav honom en känsla av illamående, av osäkerhet. Möjligheten var 50/50 att hon ljög för honom och att han blev lurad efteråt, åkte dit och hon fick som hon ville, men 30 000 dollar bil-
ligare. För säkerhetsskull skulle han kontrollera hennes uppgifter sedan.
- Vad vill du veta?
- Hur många sensorer har ni i huset?
- Säkert tio, erkände hon. Sedan ett antal tryckplattor i golvet, men…
- De är inte så nära ingången? Nej, din man vill nog inte gärna utlösa dem själv, eller hur?
- Nej, svarade hon, samtidigt som kvinnan borta vid biljardbordet uppgav ett stön av vällust då den unge mannen fört handen innanför shortsen på henne och nu troligen masserade venusberget genom trosorna. Hon hade nu satt sig på bor-
dets kant och han stod framför henne med handen innanför hennes shorts och med munnen tätt emot hennes.
- Ni är skicklig på det ni gör, antar jag, fortsatte hon, och därför vet ni antagligen var plattorna oftast är placerade.
- Under fönster, precis innanför ytterdörren, kanske precis framför källardörren.
- Precis, sa hon.
- Vad heter ert larmsystem?
- Det är ett Buster-säkerhetssystem, svarade hon. Ett med pye-mikrobrytare, vid ett uttag, som ska möta en liten elektrisk kontakt, eller något. Den sitter till höger innanför dörren, och när kontakten når mikrobrytaren och larmet är påslaget eller aktiverat, är det kört.
- När ni kommer hem i morgon kväll, sa han, slår ni av larmet så att jag kan ta mig in i ert hus och slå av larmet helt och hållet.
- Varför dödar ni honom inte i morgon kväll, då?
- Två skäl, sa Nigel och visade med fingrarna. För det första, jag jobbar inte så. Förberedelser är det viktigaste som finns i utförandet av ett sånt här jobb. För det andra, är er man inte hemma i morgon kväll. Han ska på affärsmöte i Bever-
ly Hills.
Hon log mot honom.
- Ni har visst gjort en del efterforskningar, sa hon mjukt.
- Så arbetar jag, sa han och log svagt. Han ska inte ha någon privat fest, tillställning eller möte heller? frågade han. I så fall kan jag lika gärna utföra det under festen, då slipper jag bryta mig in i huset också, plus en massa andra jobb.
- Han ska ha en privat fest om fyra dagar, sa hon fundersamt. Det kommer vara omkring åtta personer där, förutom mig, och de kommer ha med sina fruar.
- Cirka 15 personer då, alltså, sa Nigel fundersamt och tog en klunk av ölen, samtidigt som det hördes ett utdraget stön från den vackra kvinnan borta vid bil-
jardbordet. Mannen böjde sig nu ner på knä, drog av kvinnan shortsen och lät tungan leka över trosorna. Hon placerade sina händer på hans huvud och hon rev och rufsade honom i håret, medan han höll henne på sträckbänken och massera-
de hennes fasta bak.
Leslie Carters andhämtning blev plötsligt tyngre, och de blå ögonen verkade hungra efter sexuell stimulering. Hennes blick hade fastnat på det älskande paret
som nu var mitt uppe i en älskog.
- Gör de alltid sådär? frågade hon.
- Inte bara dem, men det är alltid nåt par som är hungriga på att ha sex, svarade Nigel. Jag har två valmöjligheter, sa han fundersamt. Antingen på natten eller under festen. Det säkraste är under natten, men långt ifrån det enklaste. Jag gör det under festen, fastslog han och tömde ölglaset.
- Bra, sa hon. Jag gillar inte att vänta.
-I mitt yrke är det en dödssynd att vara otålig, sa Nigel och tog upp en bläckpenna som han började snurra mellan fingrarna på sin högra hand. Det var inget mer, sa han och tog kvinnan i hand. Hon hade ett fast handslag och den solbrända handen lät de lackade naglarna borrade sig in någon millimeter i hans hud då de tog farväl.
- På återseende, sa hon innan hon trippade ut från puben, än en gång tycktes Ni-
gel kunna skymta konturerna av en liten tangatrosa som delade de fullmogna stjärtkloten i två delar. Han hade aldrig sett en fastare, rundare och snyggare bak än hennes. Den var sådär kvinnlig rundad och fast., den putade lagom mycket och passade väl in till hennes övriga, kurviga, kroppsbyggnad.
Han kunde inte motstå tanken att föreställa sig hur det skulle vara att låta ett fin-
ger slinka in mellan kloten och smeka skåran, kupa handen över venusberget och så småningom sätta tänderna i hennes stjärt.
- Hon betyder trubbel, varnade Stan och väckte Nigel ur hans drömmar.
- Vad tycker du om henne, ärligt talat? bad Nigel.
- Hon verkar okej, men lita för helvete inte på henne. En sån kan förstöra hela din karriär.
- Jag har ingen karriär, grymtade Nigel och tappade samtidigt bläckpennan.
Under de följande minuterna lät han blicken vila på det älskande paret, samtidigt som han fick ännu en öl.
Mannen hade nu dragit av kvinnan de genomblöta trosorna och lät nu tungan spela över hennes hjärtformade pubeshår, alltmedan hennes händer rufsade om i hans korta, blonda kalufs och höga, gnyende ljud kom ur hennes fylliga, röda mun. Han masserade hennes bak och då spänningen blev för stor för henne, lät hon hennes händer glida upp över brösten och, genom det tunna tyget, massera de hårda, synliga vårtorna.
Nigel undrade om de njöt av att göra det för en åskådare. De visste kanske inte?
Eller så var deras sexuella lek så upphetsande att de inte förmådde att sluta, hur som helst fortsatte de, inför Nigels, än så länge, uttryckslösa ögon.
När kvinnan drog av sig den tunna toppen flämtade till och med Nigel till. Brösten var de vackraste han någonsin sett, de var lika solbrända som resten av hennes kropp, de var fasta och mjukt rundade på precis rätt ställe, vårtorna i mitten var mörka, lagom stora och hårdare än sten. Då det fasta hullet släppts löst började hon massera vårtorna med tummarna och pekfingrarna. Samtidigt som mannen knep till om hennes klitoris med tungan, tvingades hon stöna högt av smärta och upphetsning, för att sedan försvinna i en orkanliknande orgasm. Hennes underliv rörde sig rytmiskt mot hans ansikte, som fullständigt dränktes i alla hennes safter, hennes muskler ömsom drogs ihop, ömsom slappnade av.
- Åh, Tony! Tony! skrek hon i extas, samtidigt som händerna än en gång var nere vid hans huvud och ville trycka in hans huvud i henne, närmare, hårdare, och skönare.
- Såja, stönade hon. Just så, precis där! Aaaah! utbrast hon i ett förtvivlat försök att få uttrycka sin upphetsning.
Efteråt, då hon kom till medvetande igen, tvingades hon ta stöd mot biljardbord-
et. Efter att, genom kyssar från mannen, ha återkommit till ett normalt sinnestill-
stånd, böjde hon sig ner, drog ner gylfen i mannens fransiga, utslitna jeans och efter att ha tagit av honom kalsongerna sprätte en hård kuk ut i det fria och dask-
ade henne på kinden innan hon varligt grep om den.
Sedan började hon onanera den långsamt, tills hon fått tillbaka den strama förhuden. Då tog hon den i sin mun och ett diskret stön kom från mannens läppar. Han höll händerna på hennes huvud, manade på henne att ta den längre in, och hade lutat huvudet bakåt och slutit ögonen.
Med jeansen nere vid knävecken blev han avsugen av kvinnan, först lekte hon bara med tungan på toppen av det rödlila ollonet, sedan sög hon in den till roten och lät hans könshår kittla henne på hakan och den svagt böjda näsan, sedan för-
svann den ur hennes svalg, för att sedan återkomma då hon förde huvudet framåt
igen. Så höll hon på, upp och ner, medan hon i takt med munnen förde den högra handen upp och ner över kuken, tills det att mannen började göra kraftiga motjuck och kvida försiktigt.
- Kom i mig, bad hon snyftande och ställde sig med baken mot honom, svankade inbjudande för att sedan skrika till av smärta då det välväxta organet trycktes upp i hennes inre.
Han grep tag i hennes hår med vänstra handen medan han lät den högra vila på hennes slanka midja, samtidigt som han pumpade henne full av kuk. Efter ett tag började han daska henne lätt på baken med den högra handen, varje gång skrek hon till av njutning. Det var lite på gränsen till det förbjudna, men gud så skönt!
Det var inte förrän den fasta baken lyste röd mot allt det bruna som han slutade, och just då kom de båda tillsammans, i en orgasm som de aldrig tidigare upplevt.
Samtidigt betraktade Nigel dem, till en början hade han nästan blivit tänd, men då han såg att kvinnan blev utsatt för slag, som hon visserligen tog emot med njutning, men ändå, hade han nästan blivit olustig av situationen. Han gillade in-
te våld i en sexakt, en sexakt skulle vara precis som en fransk mjukporrfilm, sen-
suell, mjuk och inbjudande, inte som en typisk amerikansk film, med tydliga, nästan patetiska närbilder på könsorgan och andra kroppsdelar. Nigel Irvine gill-
ade inte pornografi överhuvudtaget, men om han någon gång skulle titta, så före-
drog han en fransk mjukporrfilm före en amerikansk, rå hårdporrfilm med perversa orgier och ställningar.
Det hördes ett skrik från kvinnan, samtidigt som mannen vrålande kastade sig över henne och kände hur hans kuk okontrollerat sprätte i henne, sprutandes ut en vit, kletig sörja som mötte en salt, vattenliknande syra. Ur hennes ögon strömmade tårar som rann i ren kåtångest, hennes sköte droppade av safter och hennes kropp lyste av små, små svettdroppar.
Då deras lek nådde toppen av skalan och skriken var näst intill förfärande, såg Stan menande på Nigel, innan han gick bort till biljardbordet.
- Vad har jag sagt om att knulla på biljardbordet? Ut härifrån, jävla sexister!
Under ivrigt fnittrande och skrattande, småsprang paret ut ur puben, och Stan återvände till sin plats bakom bardisken. Under den följande timmen kom tre be-
sökare till in i baren och de tog varsin whisky.
En kvart över ett, anlände ytterligare fyra personer, de var alla män och de börja-
de spela biljard efter varsin öl.
Då två av de som satt i baren hade lämnat puben, och den tredje satt sig i en annan hörna av puben för att på avstånd iaktta de fyra biljardspelarnas tävling, vände sig Nigel till Stan.
- Hur fan ska jag göra?
- Med jobbet? frågade Stan.
- Ja, suckade Nigel. Jag vet inte om jag kan lita på henne, det är en konstig känsla jag har.
- Jag är van vid människor, sa Stan tankfullt. Henne kan du inte lita på, tro mig.
- Jag tror dig, sa Nigel tankfullt.
- Förtrollas inte av att hon är snygg nu, sa Stan barskt. Så arbetar inte en mördare.
- Nej, jag vet, sa Nigel. Varför lade du av, egentligen? Du kunde blivit en skicklig mördare, utfört uppdrag åt politiska och underjordiska organisationer…
- Jag blev indragen i en härva av knark och horor, svarade Stan. Men det vet du väl redan?
- Men varför kunde du inte rentvå dig? fortsatte Nigel oberört.
- Alla bevis pekade emot mig, så jag blev förbannad och sket i alltihop.
- Så arbetar inte en mördare, sa Nigel roat.
- Nej, sa Stan. Men jag var aldrig någon mördare, kommer aldrig att bli det heller. Jag kan ingenting längre, jag undrar om jag träffar en ladugårdsvägg inifrån, ens en gång. Tillbaka till dig nu. Hur tänker du göra? Ska du göra det på festen?
- Jag tror det, sa Nigel. Men om det går att utföra på avstånd, vet jag inte. Det får jag ta reda på i morgon. Vi ses i morgonkväll, sa Nigel efter att ha rest på sig.
Stan sa hejdå, och när Nigel lämnade puben den kvällen, spelade de fyra besök-
arna fortfarande biljard.
Då, hade Nigel inte en aning om vad som skulle ske fyra dagar fram i tiden.
*
När Nigel Irvine nästa förmiddag hörde hur det ringde på dörren, var han endast klädd i en handduk eftersom han var nyduschad. Håret hade han kammat tillbaka och sedan låtit falla försiktigt framåt tills han fick det som han ville. Sol-
en utanför trängde igenom glipan mellan hans blå gardiner och släppte in en svag sträng av solljus i lägenheten. En morrande Mustang körde förbi på en tom-
gånggående V8:a utanför på gatan.
Det var då det ringde på dörren. Då han öppnade den på glänt, såg han Leslie Carters vackra figur utanför.
Han öppnade dörren, släppte in en gråtande Leslie som kastade sig i hans armar. Nigel han notera hur en blålila färg spridit sig kring det högra ögat och då han kramade om henne tycktes han sig känna de mörka vårtorna genom den tunna topp hon bar, och hur de kittlade hans nakna hud.
Hon var idag klädd i en ljusblå, lika åtsittande dräkt och de matchande skorna gjorde henne ungefär lika lång som honom själv, och Nigel var inte särkilt lång, knappt över 1, 76, men det kompenserade han med att vara mycket muskulös.
Efter en stund, ledde han henne in i tv-rummet och hon slog sig ner i fåtöljen. Tårar rann nerför hennes kinder och blåtiran kring hennes högra öga var tydlig som svart mot vitt.
- Vad har hänt? frågade han tveksamt. Har han gjort det där mot dig?
Hon nickade hulkande, och Nigel grimaserade illa.
- Vilket jävla svin, mumlade han.
- Du måste döda honom ikväll, Nigel, snyftade hon, hans släktingar kommer vara där på en privat fest då och alla hatar honom, du måste göra det ikväll, det är det säkraste för även om du blir upptäckt, kommer ingen av dem att överlämna dig till Polisen.
- Jag utför det när jag vill, sa Nigel obekymrat och tänkte efter.
Leslie Carter såg frågande på honom, sedan med växande missnöje.
- Du kanske helt enkelt inte är karl nog, sa hon sedan med styrka i rösten.
Sedan steg hon fram till honom, böjde sig över honom så att han fick en djup in-
syn i den djupa klyftan mellan de solbrända brösten, och lät hennes läppar möta hans. Han besvarade kyssen trevande, först tveksamt men sedan hungrigt och intensivt. Nigel var medveten om att han bröt mot sin egen regel, att aldrig bli privat ställd till sin uppdragsgivare. Men nu skulle det, sannolikt, bli så.
Han lade sig ner i soffan och hon kom efter, satte sig grensle över honom och han kände hur hennes underliv pressades mot hans hårda kuk under handduken. Då de kysstes än en gång, kunde han inte erinra sig när han sedan hade varit med en kvinna, det måste ha varit före 1960 och det var längesen. Alldeles för längesen.
Då hon makade sig längre upp mot hans mage, fick han för första gången känna hur det var att, hårt och brutalt, begrava händerna i hennes bak. Hon flämtade till mellan kyssarna, men låg sedan saligt där hon halvlåg, lutandes över honom och lät honom kittlas av det blonda håret.
- Jag har alltid velat ha brutal älskog med en brutal man, sa hon hest. Du är rätt man. Det vet jag. Kyss mig nu.
De kysstes igen, och han njöt av att känna hur ståndet växte och växte och till slut inte fick plats under handduken och då Nigel lät ett finger slinka in mellan de underbara stjärtkloten, drog hon efter andan och slöt ögonen, för att sedan kliva av honom och slita bort handduken. Ett halvstyv, något över normalstor, kuk blev synlig och då han sköt tillbaka soffbordet, fick henne att ställa sig framför honom där han satt i soffan, kunde han bara njuta. Det var så enkelt, så simpelt, men ändå så gudomligt skönt.
Han grep än en gång om hennes bak, och med gemensam ögonkontakt slet hon av sig den ljusblå toppen och lösgjorde ett par fantastiska bröst. De var fasta, stora och perfekt rundade, vårtorna såg inbjudande ut och han blev med ens torr i munnen. Hon fnissade åt honom innan han drog henne intill sig och började leka med tungan i hennes piercade navel.
Fortsättning i del 3
Fler noveller av samma författare
