Mona Lund på avvägar i Magdeburg

---

---

Ett bra tag efter Mona Lunds anställning i handelshuset och innan Harald blivit förälskad i henne genomförde Mona sin första tjänsteresa. Hennes uppgift var att besöka representationskontoret i Hannover för att bistå i införandet av ett nytt arkiveringssystem. Mona såg mycket fram emot resan och tänkte stanna kvar över helgen för att besöka en avlägsen släkting i Magdeburg. Eftersom Magdeburg vid denna tidpunkt 1987 låg i forna Östtyskland var Mona tvungen att ordna med inresetillstånd en god tid innan avresan. Även om det krävde en ordentlig insats för att få visum och aviseringar på plats lyckade Mona få alla papper på plats en god tid innan avresan. Hon hade även ordnat med en hyrbil i Hannover och planerade att bila den inte allt förlånga sträckan mellan Hannover och Magdeburg. Väl i Hannover flöt arbetet på med införandet av det nya arkiveringssystemet. Det var tidig höst och staden var förtjusande vacker. Representationskontoret låg vackert beläget på Ernst-August-Platz inrymt i en modernare fastighet. Det var några trevliga arbetsdagar och Mona blev mycket väl mottagen av sina tyska kollegor. De blev klara med uppgiften innan lunch på fredagen vilket innebar att Mona kunde lämna Hannovers stadskärna i god tid innan den värsta helgtraffiken satte igång.
Efter att ha fått vänta knappt en timme vid gränsstationen var nu Mona inne i Östtyskland och på väg mot Magdeburg. Det var en märkbar skillnad i kvaliteten på motortrafikleden när hon satta fart mot Magdeburg. Vägen var betydligt smalare och på sina ställen var det gropar mitt i körfältet som var igenfyllda med grus. Mona körde en liten Passat som i Hannover trafiken utmärkt sig som en av de mindre bilarna. Nu på den Östtyska sidan kändes bilen plötsligt som stor när hon möte den ena trabanten efter den andra. Väl inne i de centrala delarna av stan körde Mona lite vilse. Hon svängde in på Tessenowstraße. Framme vid traffik ljuset tvärbromsade en lastbil framför Mona. Hon hann knappt reagera på den kraftiga inbromsningen och körde rätt in i det bakre lastbilssläpet. Det blev en kraftig smäll och Passatens front blev rejät intryckt. Mona slog ansiktet i vidrutan och slog upp det vänstra ögonbrynet. Hon kände en kraftig smärta, kände hur blodet pulserade ner i ansiktet. Hon såg stjärnor. Lastbilschaffisen, en fet man i medelåldern kom emot henne och skrek på tyska.

- Djävla kärring, du har förstört mitt släpp, din Västtyska subba.
- Ursäkta, men jag är från Sverige. Det var inte med mening. Du tvärbromsade ju.

Innan de hann vidare i sitt samtal svägde en trafikpolisbil in vid gatukanten. Ut kom två bastanta konstaplar. Deras närvaro lugnade ned lastbilschaffisen. Poliserna förhörde bägge två på platsen och när de konstaterade att Mona var från Väst började de insinuera att hon var vållande till olyckan. Mona märkte att de bägge sneglade på hennes tunga byst medans de talade med henne. Hon kände det besvärande och lite förnedrande.

- Då du inte är medborgare i Tyska Demokratiska Republiken och är misstänkt för ett brott med fängelse som straffpåföljd måste vi ta med dig
till stationen för identifiering och inväntande av eventuell häktningsframställan.
- Kan ni inte kontakta den svenska ambassaden? Jag har bara planerat att vara här över helgen.
- Följ nu med till stationen så att vi får reda ut detta. Är det eran bil?
- Ja, men det är en hyrbil.
- Vi måste se till att bogsera bort den omgående. Den står i vägen här i korsningen.

Mona eskorterades av poliserna in i trafikpolisbilen som satte fart mot stationen. De förde henne till en trist och grå sjuttiotalsbyggnad. Det första Mona såg när hon fördes in i stationen var ett fotografiskt porträtt uppsatt på väggen av Erich Honecker. Hon skrevs in av en kvinnlig bastand polis som sedan förde henne till ett rum med gallerklädda fönster. In kom en ung blond polisassistent och Mona förhördes om olyckan och hennes ärende i Östtyskland. Sedan 1970-talets normaliseringsprocess mellan Väst- och Östtyskland hade återföreningar av familjer kunnat ske. Det välkommnades då det blev en viktig del av den östtyska valutatillförseln. När Mona berättade att hon hade en avlägsen släktning som hon hade tänkt besöka i Magdeburg började den blonde polisassistenten undra lite mer över Monas släktförhållanden med den avlägsne släktningen. Mona upplevde att han var mycket skeptisk till hennes berättelse och kände att hon började bli nervös.

- Kan jag få ringa ett samtal?
- Vart ska du ringa?
- Till mitt företag i Sverige eller till svenska ambassaden.
- Vänta här, vi kommer strax tillbaka.

Klockan började nu närma sig sen kväll och Mona hade suttit själv i rummet i drygt 2 timmar när dörren öppnades. En kvinna i medelåldern kom in och presenterade sig som Olga från Ministerium für Staatsschierheit. Kvinnan inledde vänligt med några formaliefrågor men sa sedan.

- Vi har kontollerat er bakgrund. Det företag du representerar bedriver handel med teknologisk utrustning. Närmare bestämt komponenter som används för avlyssning.
- Det är inget jag känner till.
- Ni är misstänkt för ett försök till statsfientlig verksamhet. Vi tror att er historia om att ni är här för att besöka er släkting bara är en täckmantel.
- Ni kommer att bli förd till ett tillfälligt förvaringsställe.

Mona blev förtvivlad och började känna att hon var nära att falla i gråt.
Två yngre poliser kom in i rummet. Det tog tag i Monas armar och förde dem bakom hennes rygg. Därefter försedde de henne med handfängsel. En av männen förde ut Mona i korridoren fram till hissen. I hissen märkte Mona att det var en reva i hennes blus och att hennes behå skymtade fram. Hon tyckte att den unge polisen studerade henne lite väl nog. Hon såg sitt ansikte i hisspegeln och såg att hennes ansikte var täckt med lite blod. Mascaran hade runnit ut av hennes tårar och lämnat svarta ränder längs kinderna. Den unga polisen tilltalade henne.

- Du ser ut som en hora. Är du en hora?
- Nej. Jag är Svenska.
- Är inte alla svenskor horor?
- Vet du vad vi gör med horor i Tyska Demokratiska Republiken?
- Nej, det vet jag inte.
- Vi behandlar dem som horor, såklart!

Om Mona tidigare varit rädd så blev hon om än ännu räddare nu. Polisen drog nu så hårt i Mona när hissdörren öppnades så att revan i blusen blev mycket större. Han förde henne vidare i en kulvert som förde dem fram till en ståldörr. Bakom den låg garaget. Han öppnade dörren och de klev in i polisbilsgaraget. När de kom fram till en upplyst pelare i garaget stannade polismannen till.

- I mina ögon ser du ut som en hora. Du är klädd i en trasig blus, din kjol slutar strax under stjärten. Du har strumpbyxor i nylon och skor med höga klackar. Även om du ser skitig ut i ansiktet så ser jag att du bär smink.
- Här i Tyska Demokratiska Republiken sminkar sig bara horor.
- Snälla, lämna mig i fred. Jag har inte gjort något. Det var inte mitt fel att jag körde in i lastbilen.
- Det var länge sen jag knullade.
- Jag ska knulla dig din djävla hora.

Polisen tog hårt tag i Monas fängslade armar och föste henne fram till motorhuven på polisbilen.

- Nu ska du få kuk din svenska hora.
- Nej, snälla låt mig vara. Jag är oskyldig.
- Håll käften. Skriker du så slår jag sönder ditt ansikte.

Den unga polisen tryckte ned Mona på knä framför bilen. Han knäppte upp sitt skärp och öppnade sin gylf. Hans styva kuk hoppade ut. Den var lång, ganska grov och ådrig.

- Ta kuken i munnen, din hora. Gapa.
- Snälla, gör inte så här. Jag vill inte.
- Gör som jag säger, annars slår jag dig med batongen.

Mona såg den svarta batongen som dinglade längs hans ben. Hon tog hans stora kuk munnen och började suga. Hon märkte att polismannen gillade det. Mona tänkte att det bästa hon kunde göra var att gå mannen till mötes. Det för att han inte skulle slå henne eller göra något annat hemskt med henne. Polisen tog tag i hennes långa mörka hår och knullade henne hårt i munnen. Det kändes som om han försökte kväva henne med den stor kuken. Han försökte pressa den längre och längre in i hennes mun. Hon kände sig helt utlämnad och lät tårarna komma fram. Hon fick kräkreflexer när hon kände hur han försökte pressa ner kukhuvudet i hennes svalg. Hon drog bak huvudet.

- Du kväver mig, sluta det gör ont.
- Håll käften!

Mona märkte nu att polismannen var rustande kåt. Han drog upp henne på benen och granskade henne noga. Han drog isär hennes blus och drog isär
behån. Monas tunga hängpattar blottades. Han gick runt henne så han hamnade bakom henne. Hon kände mannens styva stånd mot sin bak. Han började klämma hårt på brösten.

- Aj, det gör ont. Inte så hårt.

Han tryckte ned henne hårt på motorhuven och drog upp kjolen. Hon kände hur han slet ner trosorna.

- Snälla var försiktig. Skada mig inte. Jag har mens…
- Håll käften, annars kör jag in batongen i dig din svenska hora.

Mona ryckte till när hon kände det hårda och styva mot hennes kön. Hon trodde först att han tänkte för upp batongen i henne men märkte att det var hans kuk. Han lät den nosa runt lite innan han pressade in den med full kraft. Mona stönade till när hon kände hans kuk bottna i henne. Polismannen knullade Mona bessiningslöst. Mona jämrade sig och grät. Hon kände hur hans hängpung slog mot hennes venusberg. Det gjorde ont då han var så stor och grov. Han drog sig ur henne hastigt.

- Jag ser att du är löpande din hynda. Fy faan vad du har grisat ned min kuk med mensblod.
- Öhh, förlåt jag har min mens.

Han tryckte ner Mona på huven igen. Mona kände hur han förde sin nedblodade kuk mot hennes anus. När hon hände hur hans grova ollan var på väg in i hennes torra och trånga anus skrek hon till.

- Jag ber dig, snälla inte där. Det gör så ont. Sluta, stopp, snälla.
- Käften din löpande hora. Jag vill inte knulla dig i din blödande fitta. Det fattar du väl.
- Snälla sluta. Jag ber dig. Jag kommer anmäla dig.
- Ja, du kan anmäla dig till mig när jag är klar med dig.


Utan att visa någon som helst bamhärtighet pressade han hårt in kuken i Monas trånga torra anus. Mona skrek till. Mannen slog till henne hårt på skinkorna och slet till i handfängslet. Mona vred sig av smärta. Nu pumpade han hårt i hennes röv utan att visa någon som helst besinning. Mona kände hur det började rycka i hans kuk som var långt inne i hennes anus. Han började stöta allt hårdare och sedan kom han våldsamt och sprutade sin kladdiga sprema i hennes anus. Han föll hårt med sin överkropp ned på hennes rygg. Han väntade en stund innan han drog sig ur henne.

- Slicka av min kuk så att den är blir ren. Vi har bråttom vidare.
Polismannen föste ned Mona på knä igen och tryckte in sin halvslaka och skitiga kuk mellan Monas svullna läppar. Mona drog ihop ansiktet av avsmak.
- Fy, vad illa det smakar.
- Slicka den ren nu din hora så slipper du batongen

Mona slickade ren mannens kuk. Det ömmade i hennes anus. Hon kände hur hans kladdiga sperma droppade ur henne.

- Så, in i bilen nu.
- Aj, försiktigt, det gör ont.
- Nu ska vi vidare.

Polismannen startade blien hastig och rivstartade iväg. När du kört upp på gatan gjorde han ett anrop på radion.

- Rudof Heinz, till stationen. Jag har en kriminell hora här som ska tas in, kom.
- Hilde här på station, vi förbereder mottagning, kom
- Där om 15 minuter, klart slut.

Mona satt snyftandes och skräckslagen på det kalla galonsätet. Hennes trosor var kvar i garaget. Hon kunde inte förlika sig med att hon hade blivit sexuellt utnyttjad av ordningsmakten. Så här går det bara till i dikataturer tänkte hon. Inte i civiliserade länder. Väl framme körde de ner i ännu ett underjordsgarage. Bilen stannade och Mona leddes ut. Två medelålders kvinnor, en med en schäferhund mötte dem.

- Vilken bedrövande hora du gripit Rudof
- Ja, nog är hon en hora allt. Hon erbjöd sig att roa mig om jag släppte henne. Vilken idiot.
- Vi tar in henne i cellen så får vi hantera det administrativa imorgon
- OK, ha så kul. Vi ses. Hej.

De två kvinnliga fångvaktarna Hilde och Mathilde tittande granskande på Mona. Det de såg var en mörkhårigt attraktiv kvinna på cirka 35 år. Lång cirka 168 centimeter. Ett mycket kvinnligt och sensuellt ansikte som nu var lätt nedsmutsats. Kvinnans kropp var slank men ändå med kvinnliga former. Kvinnans blus var sönder riven och mellan klädslamsorna skymtade två par stora bröst. Även om de hängde lite slappt så var de mycket sensuella och vackra. Hunden nosade på Mona och morrade. Mona lade märke till att hundens svans pekade uppåt och förstod att han inte var ilsken. De två fångvaktarna tog med sig Mona och gick längs en lång mörk korridor. Det var flera stängda ståldörrar längs korridorer. Celler tänkte Mona. De kom fram till ännu en celldörr som en av de kvinnliga fångvaktera öppnade. Cellen var kanske tre gånger två meter. En järnsäng stod i mitten av rummet. Det fanns inga fönster i rummet.

- In med dig här
- Var är jag, jag vill att ni kontaktar den svenska ambassaden
- Du är en hora, ingen saknar dig
- Snälla, det har skett ett misstag
- Kan ni ta bort handbojorna, mina armar värker så
- Du, vi har inga nycklar. Rudolf stack med dem

Mona stod i mitten av rummet och tittade på de två kvinnorna. De såg argsint på henne.

- Vi måste undersöka dig för att se efter att du inte har något olagligt på dig
- Snälla det har begåtts ett misstag
- Stå stilla medans Mathilde undersöker dig

Mona stod orolig medans Mathilde lät sina händer röra längs sin kropp. Hon stannade inte med att bara känna ytligt på Mona utan började klä av henne plagg efter plagg. Mona stod nu i nästan naken framför de bägge kvinnliga fångvaktarna. Bara behån som satt snett över brösten var kvar.

- Det verkar som horan knullat nyligen. Det finns spår av sperma och blod längs benen
- Kanske vi ska låta Schatz slicka henne ren?
- Ja det gör vi, så slipper vi rengöra henne

Mathilde knuffade ned Mona på järnsängen så att hon landade på rygg med armarna bojade. Mona skrek till av smärta. Hon var helt känsellös i sina bägge armar. Hilde bussade schäfern mot Mona. Jycken började nosa på Mona och dregla med tungan utanför.

- Såja Schatz slicka horan ren nu så att matte kan vila lite

Jycken stack in nosen mellan Monas ben. Mona försökte värja sig men fick då ett hårt batongslag av Hilde över låret. Mona skrek till av smärta och lät benen slappna av på sängen. Nu kände Mona hur jycken slickade henne i skrevet. Hundens tunga var sträv och slickade ivrigt hennes fitta och hennes stjärtskåra. Mona blev alldeles blöt av hundens våta tunga.

- Bra, Schatz. Duktig jycke. När du är klar ska Matte ge dig en belöning.

Mona kunde inte låta bli att känna njutning. Hunden slickade henne skönare än vad hon någonsin blivit slickad förut. Ibland förde jycken in nosen i hennes fitta och då kändes det extra skönt. Hon kände hundens tunga runt sitt sargade anus. Smärtan från det att polismannen hämningslöst utnyttjat sitt överläge avtog något när jycken slickade henne i stjärten.

- Mathilde, vänd över horan och tvinga upp henne på knä. Jag trycker ned hennes huvud i madrassen.

När de lyft runt Mona och fått upp henne på knäna började jycken slicka henne i skrevet igen. Mona slappnade av något och svankade allt mer med ryggen så att jycken skulle komma åt. Jycken försökte nu komma upp med sina framben på Monas rygg. Det sved till ordentligt när klorna i tassarna rispade upp huden på ryggen. Mona kände nu hur hunden tränge in i hennes blöta uppslickade fitta. Jycken blev vildare och vildare och knullade henne i ett snabbt tempo påhejad av de bägge fångvaktarna. Jycken hade det svårt att hålla balansen och hans kuk gled ur hennes fitta. Fångvaktarna hjäpte jycken till rätta igen. Denna gång körde jycken in sin kuk i Monas sargade anus. Det gjorde inte ont längre. Hund kuken var mycket mindre. Den rörde sig snabbt inne i henne.

- Schatz, spruta henne full
- Låt henne få sin röv fylld med din heta hundsperma

Mona kände varma rilar spruta upp i stjärten när jycken pumpade henne full.

- Bra Schatz duktig vovve
- Mathilde ta bort Schatz från horan nu

Mathilde kopplade jycken och ledde bort honom. Mona föll ihop ner på sängen. Hon kunde känna hur kladdet i hennes stjärt geggade. Hon prutade till och lät lite luft komma ut.

- Ska vi plåga hora lite nu
- Ja, jag tror hon hittills bara har njutit
- Ska vi slå henne med batongerna
- Ja det gör vi så hon känner sig välkommen här hos oss i ett av Ministerium für Staatsschierheit week-end anläggningar.

Det tog fram sina batonger och började slå Mona på hennes mjuka kroppsdelar, rumpan, låren och brösten. De slog inte speciellt hårt men tillräckligt så att Mona skrek till högt vid varje slag. Efter att ett 20-tal slag fördelats ut avtog slagen. Kvinnorna övergick nu till att klämma hårt på henne. De kämde så hårt på hennes hals så att hon för en stund nästan förlorade andan. De klämde hårt på hennes hängpattar. Gnuggade dem ihop och drog hårt i hennes bröstvårtor som nu ömmade rejät.

- Vi surrar upp hennes pattar
- Kan du hämta ett rep Mathilde?

Mathilde återkom med ett hampa rep och de började surra upp Monas ömmande hängpattar. När det surrat upp dem började de nypa hårt i vårtgårdarna och slå på dem med sina öppna handflator. Mona som för en stund sedan tvingats medge för sig själv att jyckens behandling gjort henne kåt var nu iskall och avtrubbad av kvinnornas behandling av henne. Hon märkte att deras intresse av hennes ömmande hängpattar nu ersatts med ett fokuserat intresse av hennes underliv. De rotade runt i hennes underliv med sina händer. De plockade fram sina batonger och började föra in de snustorra batongerna i hennes kön och anus växelvis. Det gjorde ont för de var oömma och hetsiga.

- Horan börjar bli uttänjd nu ser jag
- Ska vi fista den sladdriga horfittan?
- Har du blivit fistad förut?

Mona svarde inte hon bara jämrade sig.
Hilde drog av sig sin klackring och förde in tre fingrar direkt i Monas svullna fitta. Mona stönade till när hon kände att kvinnan började pressa in sin hand i henne.

- Andas ut hora
- Krysta

Kvinnan hade nu pressat in sin hand i Mona och började fista henne fram och tillbaka. Mona svimmade nästa av av smärta. Mathilde gjorde sitt för att tortera Monas uppsurrade hängpattar.
Mona vaknade tidigt på morgonen av att en ny kvinnlig fångvaktare kom in på rummet. Hon kände sig helt mör och utslagen. Det ömmade i hela kroppen. Hon var blodig på benen och hade stora blåmärken över kroppen. Huden på bröstvårtorna var avskavd.

- Vi kan tänka oss att släppa dig utan rättegång
- Vad menar du
- Vi släpper dig om du erkänner och förbinder dig att aldrig mer komma tillbaka till den Tyska Demokratiska Republiken.
- Jag erkänner och lovar att aldrig komma tillbaka om ni släpper mig.
- Bra. Skriv under här så ordnar jag med en dusch och nya kläder.

Den kvinnliga fångvaktaren lämnade rummet och sa till Hilde. Där hade vi tur. De har frågat efter henne från den Svenska Ambassade i Bonn. Vi har gjort ett ordentligt misstag här men jag tror det slutar med det här. Det var ingen hora. Mina källor säger att Mona Lund som hon heter är en vanligt anställd Svensk med beviljat inresetillstånd. Vi har gjort ett misstag.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Mona Lund i Köpingsvik	Age play	3.9	15/10-09
Mona Lund på Gondolen	Trekant	3.5	30/9-09
Mona Lund på Rest Gondolen	Trekant	4.5	27/9-09
Mona Lund på avvägar i Magdeburg	Bdsm	3.8	13/9-09
Mona Lund och herrmiddagen	Kinky	4.1	7/9-09
Mona Lund i MC klubbens våld	Bdsm	4.2	25/8-09
VD assistentens erfarenhet av Mona Lund	Bdsm	4.0	9/8-09

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.