Kåt och vilse
Författare: darkdementia Datum: 2009-09-05 15:11:13
Kategori: Heterosex
Läst:
15 807 gånger
Betyg: 3.4 (7 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Sex personer från klassen skulle ut i skogen för att sova i vindskydd. Det var ett vad.
Vi skulle åka till en avlägsen plats och klara att sova där en natt mitt ute i skogen, så dom valde ju oss mest lättskrämda såklart..
Det var jag, Johan, Marcus, Sophia, Denize, och Daniel.
Denize och Daniel var syskon, Sophia och Johan ett par, och Marcus kände jag inte över huvud taget.. Han hade bara vart i klassen i några månader, så jag hade aldrig ens pratat med honom. Johan var nog den enda “vännen” han hade än så länge.
Jag var säker på att Denize och alla andra tjejer i klassen skulle börja klänga på honom direkt, men det gjorde dom konstigt nog inte.
Han såg liksom rätt bra ut. Svart spretigt hår med snedlugg för halva ansiktet, svarta tajta jeans med hål i, nit skärp, en grå t-shirt med något tryck, svart huv tröja, och slitna bruna Converse skor. Rena drömkillen asså, men ingen hade väl vågat sig på honom än.
Och jag visste ju ingenting om honom, jag tror inte ens jag hade hört hans röst någon gång.
Men nu satt vi ändå här allihopa i Johans bil. Johan körde, och Sophia satt bredvid, Denize och Daniel i baksätet, och jag fick sitta i Marcus knä. Snacka om att det var pinsamt! Jag visste ju inte vart jag skulle hålla händerna, och tydligen inte han häller för han råkade lägga dom på mina lår några gånger, men tog snabbt bort dom när han upptäckte min blick.
När vi äntligen var framme hoppade alla ut ur bilen och vi delade på oss för att hitta en bra plats att resa tälten på. Jag gick ensam, och det hade Marcus antagligen också gjort för han höll nästan på att springa på mig när jag hade gömt mig bakom en buske för att kissa.
“Oh shit, förlåt!” sa han och vände sig om.
Jag torkade mig med en näsduk som jag hade i fickan och drog snabbt på mig kjolen igen.
Jag gick försiktigt fram till honom och petade honom på ryggen.
Han vände sig om och tittade blygt ned i backen.
“Asså, förlåt, det var verkligen inte meningen” sa han och tittade upp på mig.
“Det gör inget” svarade jag tillbaks, och upptäckte att jag inte kom ihåg vägen tillbaka till bilen.
“Vet du vilket håll vi ska åt?” frågade jag.
“Nä, inte en aning. Jag gick vilse redan från början, så jag tänkte försöka hitta någon av er andra”
Ja, och det var rätt tur att du gjorde det.
“Vi skulle kanske prova ditåt?” sa jag och pekade.
Han bara nickade till svar.
Det kändes som vi hade gått runt i timmar. Det började bli mörkt, och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Mina ben orkade knappt bära mig mer, och jag var jätte mörkrädd..
Jag visste inte om jag skulle säga nåt, så jag stannade bara upp.
Han vände sig om och tittade på mig.
“Vad är det?”
“Jag… jag gillar inte mörkret”
Han gick fram till mig och gav mig en nätt kram.
“Du kan hålla mig i handen om du är rädd” sa han och log.
Jag tvekade, men tog tillslut hans hand.
“Det är ingen fara Raven, jag lovar att vi hittar dom andra igen”
Jag vet inte vad som gjorde det, men hans mjuka röst fick mig att känna mig lite lugnare.
Vi gick en bit till, tills vi kom fram till en liten övergiven stuga. Nu lyste redan månen, och klockan var säkert tio. Dom andra var säkert oroliga för oss.
Jag hade så ont i fötterna av att ha gått i mina platåskor över alla stenar och kottar i skogen.
Frös gjorde jag också. Jag hade bara en tunn svar kjol på mig, ett trasigt linne, och en grå tjocktröja med “Emily the strange” över. Inne i stugan fanns en enmans säng, ett litet bord och två stolar, en spegel som hängde på väggen, några värmeljus, och en liten öppen spis.
Vi låste med haspen och ett annat lås för säkerhets skull. Det fanns inga fönster på det lilla huset, så vi tände i spisen med några kvarlämnade vedträn och packade upp maten som vi hade i ena ryggsäcken. Dom andra hade burit sovsäckarna och tälten, så vi hade bara mat, några filtar och våra egna saker.
Mina kläder var fuktiga, och hela jag skakade där jag satt på stolen.
“Du borde inte ha dom där fuktiga kläderna på dig Raven, du kan bli sjuk” sa han och gick fram till mig. “Har du inget ombyte i väskan?”
Jag öppnade väskan och kollade efter.
“Jag har bara extra trosor och ett linne”
“Okay. Klä av dig”
“Va?”
“Ta av dig kläderna så jag kan torka dom” sa han och smålog. “eller ska jag hjälpa dig?”
“Nejdå” sa jag och flög upp från stolen och tog av mig tröjan och kjolen.
“Linnet och trosorna också, jag vill inte att du ska bli sjuk”
Jag var stel som en pinne. Jag ville ta av mig, men jag kunde inte.
Han gick fram till mig och drog av mitt linne. Sen satte han sig på huk och drog sakta av mina trosor. Jag kände hur jag blev helt röd i ansiktet.
När han upptäckte det så vände han på sig.
“Det var inte meningen att göra dig generad”
“Ingen fara” var det enda jag fick ur mig.
“Ska du stå där helt naken, eller vill du ha en filt?” sa han och sneglade på mig.
Jag hade helt glömt bort att jag inte hade några kläder på mig.
Han räckte mig en filt, och sen satte han mig på sängkanten. Han bäddade med filtarna som vi hade med oss, och ställde fram varm oboy och mackor på bordet.
Han tog av sig tjocktröjan och t-shirten och hängde upp dom nära elden.
Jag kunde inte sluta titta på hans snygga överkropp. På några sekunder hade hela jag blivit helt varm, och längtade efter att få känna hans kropp mot min.
Han såg min blick, och log lite generat mot mig. Han satte sig på huk framför mig, och tog bort luggen från ansiktet så jag kunde se hela honom. Jag såg rakt in i hans vackra grönbruna ögon, och upptäckte att han faktiskt va mycket sötare än jag trott.
“Vad tittar du på?” sa han försiktigt och log sitt sötaste leende.
Jag sa ingenting, utan bara böjde mig fram och kysste honom nätt på läpparna.
Mitt svarta läppstift råkade färga av sig, men han verkade inte bry sig utan såg bara förvånad ut. Han tog av sig byxorna och lade sig i sängen.
“Kom”
Jag gick fram till sängen, släppte filten på golvet, och blev ståendes.. Jag hade glömt att jag var naken därunder.
“Fan va du är snygg när du står sådär”
Jag vaknade till liv igen, och höll för brösten så mycket jag kunde.
“Kom och lägg dig istället, fryser du inte?”
“Jo..”
“Dåså” sa han och lyfte på täcket. Då upptäckte jag att han inte hade några kläder på sig alls längre. Jag lade mig ned jämte honom, och han höll om mig för att jag inte skulle frysa.
Hans hårda kuk trycktes mot mitt ben, så jag vågade inte röra mig en centimeter.
Han lade sakta sin hand på mitt bröst, och tryckte försiktigt. Jag vände huvudet åt hans håll och kysste honom.
Han tog i min hand, och la den på sitt bröst. Sen förde han den långsamt ned, ända tills jag kunde känna hur hård han var under min hand. Jag slutade kyssa honom och satte mig över honom som en 69. Sen böjde jag sakta mitt huvud mot hans kuk. Han stönade när jag förde in den i min mun. Han slickade mig länge och intensivt. Jag kunde inte vänta mer nu, jag var så upphetsad jag kunde bli.
“Knulla mig” sa jag och lade mig ned i sängen. “Nu”
Han förde sakta in den i mig, och jag nästan skrek rakt ut.
“Gör det ont?” frågade han lite försiktigt.
“Nej, nej, nej, sluta inte!” försäkrade jag.
Han tryckte den hårdare och djupare in i mig. Jag trodde att jag skulle explodera!
Inom 45 minuter hade jag kommit så många gånger att jag tappat räkningen. Han kändes så skön i mig.. så hård, så varm. Hans läppar mot min hals, och hans händer om mina höfter.
Efter ett tag gled han snabbt ur mig, och kom över hela mitt ansikte.
Innan vi kunde se ljuset tränga in genom den tunna trä dörren, så hade vi hunnit göra om det säkert tre gånger. När jag vaknade låg han vid min sida och sov. Jag vet inte hur länge vi vart uppe, men annat än trött kunde man ju inte vara.
Jag började packa ihop alla saker, och klädde på mig. Marcus vaknade och satte sig upp.
“Hej” sa han.
“Hej..” svarade jag och log.
När vi sedan gick ut för att leta efter dom andra, upptäckte vi att vi inte hade vart så vilse alls. Bilen stod på exakt samma ställe som igår, inte mer än 500 meter ifrån stugan.
“Var fan tog ni vägen igår?” ropade Sophia upprört när vi kom fram till bilen. “Vi letade i säkert två timmar efter er!”
“Förlåt, vi gick vilse” sa Marcus och blinkade som ett litet oskyldigt barn med ögonen.
“Jaja, ni är ju tillbaka nu i alla fall, och vi kan väll räkna det som att vi faktiskt vann vadet”
“VI vann vadet” Sa Marcus leende.
Och vet du vad? Jag är inte rädd för mörkret längre ;) …
Fler noveller av samma författare
