Jag Anna, en slavinna del 1

---

---

Jag Anna, en slavinna (dagbok)

Förord: Anna är min allra bästa väninna. Vi har känt varandra sen mellanstadiet i skolan och hon har alltid varit viktig för mig. Hon utvecklades tidigt till självvald slavinna och drog mig med sig, men många steg bakom. Vi har haft regelbunden kontakt med varandra, utom under hennes första år hos sin Herre A, Ali. Hon har valt och haft flera Herrar, Herre B, Herre S (Stefan) och eventuellt dennes bror Börje. Hon bröt med Herre B, i betydelsen begärde sig fri och ångrade sig genast och var otröstlig på tåget mot Sthlm. Hon tyckte att hennes totala slavinnekärlek till honom borde räcka, men han kände att han hade kapacitet för flera. Efter två års gastkramande längtan sålde hon bort sin monogama inställning, bönade och bad hon honom om att få komma tillbaka till honom och nu Elin och Pia. Tredje år gav han med sig, under förutsättning att hon, för att visa sin underlägsenhet, kröp naken och på alla fyra, in i hans hus, vilket hon mer än villigt gjorde.
Han flyttade till Frankrike och tog med sig sina tre slavinnor. Där nere slöt en gift fransyska till. Hon kunde inte leva ut sin undergivenhet, utan besöker Honom över en helg då och då, liksom några andra tjejer.
Anna överlämnade sin dagbok, med alla rättigheter, till mig och jag tvivlar på att hon kommer tillbaka. Anna har utvecklats till den perfekta slavinna och blivit en guru för många. Jag vet, skulle hon tvingas lämna sin Herre B, står massor av män beredda, på kö, att ta över henne.
Här nedan kan, den som det vill, följa hennes utveckling i denna underliga och motsägelsefulla värld, som verkar bli ”inne” mer och mer.
Jag har besökt henne 2008 och vi har bestämt att lägga ut hennes dagbok på nätet - igen.
Läs och begrunda, förfasas eller njut!
/ Cecilita


Jag Anna, en slavinna (dagbok) 1

Inledning

Jag har fört dagbok sedan jag var 8 år, men har samlat och omarbetat, rättat språket och senare överfört till WORD-filer från 12 år och framåt. Barndomen är måttligt intressant på dessa sidor, med undatag för lite förklarande.

Jag har nästan hela tiden tilltalat min dagbok med ”Käre Herr Dagbok”. Jag har känt att den var en ”Han”, en pålitlig man och vän, som jag kunde dela mina innersta tankar, känslor och upplevelser med.

Efter påtryckning från några av mina närmaste vänner, som testläst den, så har jag beslutat att låta den gå ut på Internet.

En av tjejerna sa att jag måste presentera mig själv, för att främst de visuella manliga läsarna skulle kunna ”se mig framför dem”, därför pliktskyldigast:

Jag är en vanlig tjej, 177 cm lång, ganska så smärt i kroppen utan för mycket eller för litet av något. Jag kan väl uttrycka det så här: Jag höll mig väl framme i kön när Vår HERRE delade ut kvinnokroppens tillbehör. Och har, med undantag för några år i tonåren, varit nöjd med min kropp. Jag tycker att mitt ansikte är väl alldagligt med rak näsa och fylliga läppar, med en som min svåger kallar ”pussnos” och som han inte vågar komma alltför nära för sin otroligt svartsjuka fru, min syster. Mitt mellanblonda hår, som jag alltid hållit långt, har lockat till sig många mäns blickar och det har naturligtvis stärkt mitt självförtroende. Samtidigt är det ingen grej att vara blond i Sverige.

Flera av mina Herrar har begärt att håret ska vara uppsatt antingen i en hästsvans eller i två över öronen, ”för att inte vara i vägen”, men ingen har begärt att jag ska klippa av det.
Annars är det väl ingenting speciellt med mig, tror jag. Så var det avklarat!

Jo, kanske. Jag har inga tatueringen, piercing eller ärr på kroppen, men det beror på mest på att ingen av mina Herrar inte har känt sig hetsade av det, annars hade det säkert blivit som de hade bestämt.

Att jag inte fött några barn (nullipara) och haft år av gymnastik, egen eller Herre-ledd, har gjort att jag har blivit ganska så vig och hållit undan fetvalkar, ”strior” och annat otyg.
Att jag sedan inte har fått (inte kan få) barn har varit mitt livs stora förtvivlan, men eftersom jag accepterat det nu överskuggar det inte längre min längtan efter att få vara hos Herre B.

När jag själv läser min dagbok så finner jag att jag har fått en händelserikt liv och att jag har varit med om så otroliga och fantastiska händelser och upplevelser, som de flesta inte kommit i närheten, inte ens i den fiktiva världen. Men det är tydligen så att många har ”tråkigare” liv och trivs med det och andra har fått något som driver dem i en annan riktning. Det kan vara äventyrslusta, plats-oro eller rädsla för att binda sig vid en man.

Jag vet vad som drivit mig: Min bacill!

Jag tror att Du själv vet vad jag menar, när man ger sig hän, utan egna värderingar och som ung flicka hade jag inte hunnit samla på sig så många sådana.
Tillsammans med att det ofta sker stegvis, det första var inte så farlig - det klarade jag ju, det andra ökade på det första - och det klarade jag också, liksom den tredje, fjärde, femte, sjätte osv.

Men varför just jag?

Jag har ställt mig den frågan många gånger. Och har kavat lärt mig att motställa den: Varför inte jag?

Min djupa och innerliga önskan att underkasta mig en mans vilja gjorde att jag tidigt kände mig udda, avvikande och ”lite sjuk”. Det fick till följd att jag var försiktig med att lämna ut det till mina väninnor, men nu har jag lärt mig att acceptera att vi har olika smakriktningar och ingenting är fel, så länge man INTE skadar någon annan, fysiskt eller mentalt.


Vill Du dela mina erfarenheter är du välkommen att läsa DAGBOKEN


Bakgrundsförklaring.

Jag tror att det mest har berott på den underbara ”bacillen”, som tidigt tog ett fast grepp om mitt liv, mina tankar och värderingar. Jag trodde på den, eftersom jag upplevde den i min vardag. Den var så nära, alltid närvarade i mina tankar, känslor och jämförelser.
Min naivitet som 15 - 21-åring ledde naturligtvis i samma riktning. Jag visste då ingenting utan följde villigt och nyfiket med, som jag blev ledd. Jag skulle inte leva mitt liv annorlunda om jag fick välja och inte byta bort min bacill ”mot allt smör i Småland”.

Min uppfostran var varm, nära, med mycket kroppskontakt med kramar och pussar, inte minst från pappa, som också var rak, strikt, auktoritär och tydlig.
Man kommer inte ifrån att det är pappa, som för en liten flicka sätter normer och standard för hur en MAN ska vara, tänka och uppträda.
Så jag gissar att en del av min underkastelse av en mans vilja grundades i hans lugna, ansvarstagande och trygga värld.

Var sedan ”Luther” kom in vet jag inte riktigt. Mina föräldrar kan inte beskyllas för att vara religiösa och själv gick jag bara sparsamt på kyrkans lekstunder.
Jag fick lära mig och har tagit till mig, att man ALLTID håller ett givet löfte, att endast mottagaren kan lösa en från det och att sanningen alltid kommer fram, vilket motverkar lögnen.

(Fantasi är tillåten eftersom den för barnet tillhör LEKLÖGNEN, en kusin till de vuxenvärldens VITA LÖGNER).

Du undrar kanske vad jag menar med bacillen, jo, det är min inre och överväldigande starka drift att underkasta mig en man, att låta honom styra och bestämma över mig. Men först måste jag hitta en man som tar sitt ansvar så att jag vågar släppa efter helt och kan lita på honom till 100 %. Förtroendet för honom är helt avgörande för att jag ska våga överlämna styret till honom och sedan släppa efter helt och själv koppla av i den tilliten.

Ofta har jag undrat över om vi själva bestämmer över våra liv, som vi tror. Ibland verkar det snarare som om vi leds in till vissa möten och inbillar oss att vi själva bestämmer. Vem vi träffar i våra liv tycks vara viktigt men också när i tiden.

Sedan medverkade, för mig, den miljö jag hamnade i och det umgänget jag fick. Mina väninnors stora förvåning: ”en arab”? Men absolut inget illa om araber, de har rätt att vara och tänka som de vill.

Min allra första Herre, Master Ali´s syn på en kristen kvinna passade alldeles utmärkt in på min egen syn på hur en slavinna skulle vara och uppträda. Jag höll med honom. Jag hade som hans slavinna inget som helst eget värde. Min viktigaste uppgift här i livet var att på alla sätt se till att han hade det skönt och bra.

Om jag sedan skulle få det skönt någon gång så var det en ynnest som det fordrades mycket arbete och ansträngning från min sida för att göra mig FÖRTJÄNT av. Det var OK för upplevelsen av det sköna blir så mycket mer fullständig, när man måste kämpa för den och vänta tills den tillåts.

Jag vet att någon tänker ”mansgris”, ja, men det var ju så jag ville ha honom och han kunde vara mansgris på grund av mina kärleksgåvor till och tjänster för honom. På något sätt tänkte jag att han var ju ”min mansgris”. I min kärlek till honom gjorde jag allt för att han skulle kunna vara en mansgris. Tyckte ibland att jag njöt utav att skämma bort honom och när vi var bland andra visade jag öppet att han var min Herre, det kändes så ”snusingens” skönt.

Jag skulle lyda honom i ALLT och min lydnad skulle vara total i ordets absoluta betydelse. Han införde i mitt liv något som han kallade för LYDNADSTRÄNING, nära nog varje dag.
Jag gled gradvis in i slavinnerollen, anpassade mig och trivdes med den och tydligen den och han med mig.

ÄKTHETEN och TROVÄRDIGHETEN av MIN DAGBOK ÄR, FÖR MIG FULLSTÄNDIGT OINTRESSANT. Jag vet och det räcker, för i grunden är den avsedd för mig och har uppkommit p g a den lilla flickans behov att ”tala” med och anförtro sig åt någon och då yppa sina yttersta och djupaste hemligheter.

Någon som man kan lita på bland människor är det svårt att hitta, därför stannade valet på den tysta och grundligt inlåsta DAGBOKEN.
Min noggrannhet att bokföra, anteckna för att minnas och återuppleva, fanns också med.

Jag har fram till nu haft fyra (fem) män i mitt liv som jag erkänt som ”min Herre”. Min andra Herre (Herre B) bröt jag med, det dummaste jag gjort i mitt liv och nu går mitt livsmål ut på att han kan svälja sin stolthet och ta mig tillbaka. Min stolthet har jag svalt för länge sedan tillsammans med en massa annat.

Jag har öppet och ärligt förklarat för honom att jag är beredd att tjäna honom tillsammans med hans (nu) andra två slavinnor.
Jag är själv otroligt envis, och monogami är min melodi, men här är jag beredd att kompromissa, bara han vill ta mig tillbaka.

Min tanke om monogami är, att jag skulle skämmas ,ögonen ur mig, om jag inte var så duktig, perfekt och fullständig som slavinna, att min Herre ens skulle BEHÖVA mer än en kvinna. Jag har lärt mig hur jag ”tömmer” en mans intresse för sex med andra, men här får jag ge mig och acceptera konkurens. Konkurens får mig att anstränga mig ÄNNU mer och att verkligen kämpa.

Min tredje man var Herre S (Stefan) och min fjärde, hans bror Börje, som aldrig blev Herre B, den titeln var upptagen av mitt livs stora kärlek.

En överlevnadsviktig man i mitt liv har varit Herre BB, som är Herre B:s bror. Han har varit min mentor, innerlige vän och ”tillfällige Herre” under en stor del av mitt vuxna liv. Han är beteendevetare och har lärt sig konsten att framkalla ett mentalt njutningstillstånd som flera andra tjejer (och jag) kallat för ”en njutning som hör världsrymden till”, det är den helt otroliga UNDERKASTELSEBERUSNINGEN, en njutning som bara går i en underbar spiral uppåt, tills man inte längre kan ta emot mer, tror man. Märk väl jag talar inte om underkastelsekänslan utan EN nivå bättre, den euforiska och sexuella berusningen.

Är Du, som läser detta, tjej så förstår Du vad jag menar när jag säger att mellan de ”vanliga orgasmerna” kommer EN var 10:de eller ibland 100:de gång, som är ”Den stora orgasmen”. När man både ”hinner med”, kan fånga den och framförallt hålla kvar. Jag vet att det finns tjejer som inte ens vet vad en orgasm är. Och det finns kvinnor som först var 10:de eller 30:de gång når fram till det som vi andra kallar ”en vanlig orgasm”. De har alla mitt djupa medlidande. Det är inte alltid det beror på mannen, utan på inre reaktioner.
Vem sa att livet var rättvist?

När jag tänker på och mitt psyke och min kropp kommer ihåg UNDERKASTELSEBERUSNINGEN så säger jag helt allvarlig och utan överdrift: ”Den stora orgasmen” – släng Dig i väggen.
Den kan inte jämföras med underkastelseberusningen ”in a miljon year”. Jag kommer att förklara bättre längre fram.
Utvalda tjejer står nu på kö för att få komma till Herre BB och få ”lagt in” denna njutningspiral i sitt psyke (undermedvetnas super modala rum) och sedan återuppleva och återuppleva. Ärligt talat: En njutning som man kan dö för.
Jag vet några tjejer som har en egen Herre hemma och som har besökt Honom för att få denna nya NJUTNINGSDÖRREN öppnad för sig och sedan komma hem och verkligen serva sin egen Herre så totalt och fullständigt som det bara går och dessutom njuta sagolikt själv. Men nog om det. (Om jag kommer ihåg det skall jag kopiera in Stinas e-mail till mig efter att hon hade besökt honom, så förstår Du bättre.)

Själv har jag samlat på mig åtskilliga 10-tals poäng i psykologins beteendevetenskap och förstår nu bättre hur allt detta obegripliga fungerar inom oss. I USA har man kommit långt med denna forskning, men där har man å andra sidan under många fått stora anslag och privata donationer till forskning (skattebefriat).

++

Jag har fått tillåtelse av involverade personer att släppa ut dagboken i ”Cyberrymdens” frihet, men några har jag inte kunna nå utan måst ändra namnen på (och tid - plats). Det är ändrat för hand och jag ser i efterhand att jag missat på några platser, men händelserna är istället, som jag upplevt dem.

Anledningen till att jag nu släpper den ut på nätet här är att den kanske kan verka varnande för någon eller i varje fall ge en bild av vad man kan ge sig in på. Jag vet att inte alla kvinnor delar min syn på slavinnan och det är ju ”resandens ensak”, men intresset tycks vara ökande. Kan det vara återreaktion på den kvinnliga frigörelsen?

++

Jag försöker kopiera och efterbearbeta dagboksbladen i viss ordning, men allra först:

Bacillen.
Jag greps för en massa år sedan av vad JAG kallar en "bacill": Att totalt vilja underkasta mig en mans vilja på nåd och onåd. Det kittlar i magen bara jag tänker på det. Jag har alltid kallat den för en ”bacill” eftersom jag tycker att det bäst beskriver hur jag känner inför denna djupa drift inom mig, som bara har växt och växt till oövervinnlig styrka och blivit (tillåtits bli) en viktig del av min näring.

Bacill var rätt, men jag funderade på ordet virus, som egentligen är en elektronisk, kemisk eller hormonell INSTRUKTION.

Den bara växte fram i min fantasi, men inte utav ingenting. Likväl är min fantasi bara blygsam jämförd med många andras. Jag behöver ingen fantasi utan söker en Herre som har.

Det ligger naturligt för kvinnan att serva och se till så alla har det bra. Möter hon sedan en man som hon förälskar sig i känner hennes hjärta inga gränser för hur väl hon vill och hur skönt hon vill att hennes nya kärlek ska ha det. Min underkastelse är ingenting annat än en vidareutveckling och påbyggnad av denna känsla för den största KÄRLEKSSGÅVAN en kvinna kan ge, är SIG SJÄLV. Du kan vara rik eller fattig och det är bara du som kan ge den.

Många män förstår inte att när en kvinna släpper en man innanför sin INTIMGRÄNS så är det ett tecken på ett förtroende och en kärleksgåva. Men hans intimgräns inte har det värdet för honom, därför förstår han inte heller. Han har ingen erfarenhet.

En ännu större kärleksgåva är när en kvinna/flicka ger sig själv som fullständig slavinna till honom. Han får då inte bara LÅNA hennes kropp, som normalt sexutbyta är, utan får den i GÅVA. Hon blir hans slavinna och han kan ta sin njutning av henne precis när, var, hur och hur mycket han vill. Det är den ultimata kärleksgåvan som få män har gjort sig förtjänta av. Denna tanke är synnerligen ”kittlande” för ett växande antal tjejer.
GÅVAN KAN INTE KRÄVAS – BARA FÅS!

Jag tror att det är två tydliga händelser i min barndom, just när sexintresset började utvecklas eller strax före, som bidragit till att ”bacillen” fått fäste djupt inne i mig och att jag nu sitter fast i dess grepp. Ibland skräms jag, men mest njuter jag av den. Jag skräms när jag tänker på hur utlämnad och hjälplös jag skulle vara inför en felaktig Herre och därför är mina val av ”HERRE” mycket omsorgsfullt och noggrant planerade och undersökta, med observationer, bedömningar och prognoser. Jag måste fortsätta att ha min bacill för att må bra.

Det började med att jag som ung flicka (12-14) läste en bok: "Historien om O".
En mycket farlig bok för en ung flicka att läsa. Jag förstod inte allvaret i varningstexten på baksidan.

Den handlar om en kvinna som av sin älskare (som ett prov på hennes kärlek till honom) fördes till ett slott i Frankrike. Där utsattes hon för underkastelser och alla hennes kropps olika möjligheter användes av olika män.

När jag läste den översatte jag den till "jag-form". Jag kunde då, i min begränsade fantasi, själv låta mig utsättas för vad "O" blev utsatt för och ibland värre. Det var ju fullständigt riskfritt eftersom det var i fantasins värld. En fantasi jag hade kontroll på.

Nästa händelse som säkert också eller i kombination hade en avgörande betydelse för bacillens utveckling och underbara grepp om mitt psyke, fortfarande 13-14 år blev jag tillfångatagen ,under lek av motståndarnas pojkgäng. Vi var två gäng men i vårt fanns tjejer.

Fyra killar skulle hålla mig fången, tills jag blev befriad av mitt gäng. Men mitt gäng hade aldrig förstått att jag hade tillfångatagits, utan trott att jag hade gått hem.
Jag satt bunden med händerna upp mot en krok på väggen i deras hydda.
En av killarna kom fram till mig, där jag satt och började fråga ut mig om vårt gängs hemliga lösenord. Vi hade alla, fyra tjejer och sju killar ute på en kyrkogård under en kuslig rit svurit en helig ed på att inte avslöja det.

Utfrågaren (minns inte vad han hette) hade läst en bok om att fångar kunde torteras till att avslöja hemligheter för fienden. Han tog tillfälligt ledningen över de andra och de började klä av mig. Snart satt jag helt naken med min blus uppbunden vid mina händer. Trosorna hade de också tagit av mig. Jag kände mig otroligt rädd, nästa vettskrämd, men samtidigt, mitt i allt det hemska, så kände jag en pirrande känsla i nedre delen av magen. Det var "O" som spökade tillsammans med min växande bacill.

Jag visste att jag inte fick avslöja lösenordet (fast viktigare var det inte än att jag idag har glömt det) och började böna och be, som om det gällde mitt liv. De lossade mig från väggen, tog bort min blus och ledde bort mig till en gammal blå fåtölj, som de tidigare hade släpat till hyddan. Jag minns att det kylde mot kroppen att känna sig naken inför alla de påklädda killarna. De ställde mig bakom fåtöljen och tvingade mig att ligga över fåtöljens rygg och med huvudet ner mot sitsen, som var dammig och smutsig. I den ställningen band de fast mina händer och sedan mina fötter, så att jag låg/stod framåtböjd och med stjärten uppåt över fåtöljen. Någon hämtade ett björkris. Jag skämdes så jag trodde att jag skulle dö, där jag låg naken och med stjärten i vädret inför killarna.

Två av dem undersökte nyfiket min nakna kropp från vars en sida.
Så började ”tortyrexperten” att smiska mig med björkriset på skinkorna (inte hårt alls) och jag skrek mer än det gjort ont för. De bestämde sig för att binda för min mun med en gammal halsduk, men jag fick dem att avbryta (jag var rädd för att inte få luft) genom att lova att inte skrika. Jag höll mitt löfte. Jag tror att jag fick ett femtiotal ganska lätt slag på stjärten, de gjorde inte så ont, det var mest skammen att som tjej fullständigt hjälplöst och utlämnat ligga så. De hade bundit isär mina ben ordentligt och risets toppar träffade in mellan benen och på det känsliga området av lårens insidor.

Plötsligt började det helt OFÖRKLARLIGT (nu kan jag förklara denna psykologiska kullerbytta) att kännas skönt och jag minns att när stjärten hoppade till för slagen kom mitt blygdben att gnidas mot ryggstödet. Den förödmjukelse jag kände i min utlämnade och blottade ställning sköljde plötsligt över mig som en upphetsande, behaglig och fullständigt främmande känsla. Jag kände att jag ville underkasta mig dem fullständigt, göra precis allt de begärde och utlämna mig ännu mer. Samtidigt kände jag mig skyddad: Jag var ju deras fånge, så vad skulle jag göra? Jag hade ju inget ansvar för vad jag gjorde. Jag var ju tvungen!

Jag började böna, tigga och be att om att de inte skulle slå mig mer, men ville det egentligen, så kom jag på att istället lova att göra precis allt vad de begärde av mig om jag bara slapp avslöja lösenordet. "Ni kan ju bestraffa mig om jag inte lyder", lovade jag.

Ledaren, som stod framför mig och jag kunde se att han hade stånd i byxorna, satte sig på huk vid mitt ansikte och frågade mig om jag verkligen lovade att göra precis allt som han befallde mig. Jag minns att jag lyfte upp huvudet, tittade honom in i ögonen och sa:
"Jag lovar, vid min farfars grav, att göra precis ALLT vad du säger åt mig, bara jag slipper avslöja lösenordet.". Och jag minns att jag menade varje ord, inte bara för att det var ett löfte - det kändes så förbaskat skönt i underlivet att säga det."Lovar du att vara min trälinna hela kvällen?" (Kan det vara i 6:e klass man läste om trälinnor ur vår nordiska historia?)

Tortyrexperten slog ett 10-tal ”uppmuntrande” slag med riset på min bara stjärt. Det kändes bara skönt och gav ännu mer av den underbart kittlande underkastelsekänslan.
"Ja, jag lovar", svarade jag och tittade honom med upplyft huvud rakt in i ögonen. Jag har ingen aning om vidden av vad jag lovade, men det kändes så underkastande skönt i min mage, när jag lovade det.

Idag vet jag att ett löfte som man ger under tvång inte gäller, men här var min heder och min älskade, döde farfar inblandade, så för mig gällde det. Och jag tror nu att jag hade gjort allt, mycket mer än vad jag fick göra och som jag har fått göra senare hos riktiga Herrar.

De släppte mig fri och min första order var att ta in ledares lem i munnen och ”suga”, under det att de andra tittade på och förödmjukande kommenterade mitt munarbete. (På den tiden trodde jag att det gällde att suga och det gjorde jag. Nu vet jag bättre, att det istället är fråga om att stimulera lemmen och dess känsliga delar på ett så tekniskt, känsligt och följsamt sätt som möjligt).

Jag fick ligga på knä framför honom och han hade dragit ner sina byxor. Jag kände och såg honom njuta och att jag hade en sådan makt över honom, blandad med min egen underkastelse, en underlig blandning - (som när man har sött och surt samtidigt).
När han kände för det sprutade han rakt in i min mun. Först tänkte jag spotta ut det, men fick en så skön känsla i magen, när jag tänkte på att svälja det, så jag gjorde det.

Sedan beordrade han mig att suga på de andras lemmar också, men den yngste "kom" aldrig i min mun. Det var aldrig tal om annat än att jag skulle ta emot deras säd i munnen. Under tiden som jag stående, framåtböjd fick suga på nr 2 passade ”tortyrexperten” på att fortsätta att risa min stjärt (det var skönt, i en underlig blandning av stickande, svidande, brännande och skönt) och det blev bara skönare och skönare så jag trodde att jag skulle bli galen. Men viktigast var själva underkastelsen.

Mellan 2:an och 3:an fick jag ligga uppe på deras bord, ett gammalt fyrkantigt rökbord med glasskiva, som kylde mot min rygg och med särade ben och blev undersökt i underlivet.

Huvudet hängde, starkt vikt bakåt vid nacken, ner eftersom bordet var så kort. De stack försiktigt in fingrar och även det kändes skönt, med det skämdes jag för att avslöja det, så istället "ojade" jag mig och gnydde lite svagt. De stack upp fingrar i rumpan också och sedan fick jag vända mig om och ligga på alla fyra uppe på rökbordet istället, de bände och drog i mina stackars blygdläppar, slida och anus.

Jag fick fortsätta sugningarna i denna ställning under det att jag både blev fortsatt utforskad och fick mer ris, som jag var försiktig med att överreagera - för att inte skrämma honom att sluta. Ledaren försökte tränga in i min slida men misslyckades och det får han väl leva med i sitt liv (tänk om han läser detta *ler*). Själv var jag bara så uppfylld utav att underkasta mig och lyda honom.

Jag hade av mitt munarbete blivit alldeles öm i munnen och tungan, som tidigare inte hade fått arbeta med annat än mat. Mitt underliv blev också lite infekterat av smutsiga fingrar, men bara någon dag.

Jag höll mitt löfte till klockan 9 på kvällen, då jag måste vara hemma. Jag sade ingenting till mina föräldrar eller till någon i gänget, mer än till en tjej, som inte kunde förstå hur jag kunde tycka att det var skönt. Jag kände mig konstig och avvikande och förstod det inte själv heller. Jag minns att jag till tjejen (Agneta) sa att jag bara skojade, ”det fattar du väl själv att det inte var skönt, utan hemskt.” Därefter nämnde jag det inte för fler, förrän nu i vuxen ålder, då jag har bearbetar händelsen.

Förstår du mig bättre nu?

Efter denna händelse flöt mina fantasier i en helt ny riktning: Offerrollen. Jag var i mina fantasier först offer med kontroll över fantasierna, men efter hand utmanande mitt psyke mig att frivilligt släppa på kontrollen. Det viktigaste med offerrollen var att jag var helt utan ansvar för vad jag gjorde. Jag bara lydde!

Bacillen styrde mina sexfantasier mot att frivilligt överlämna mig själv till en man, som jag erkände som min Herre. Jag BAND UPP MIG SJÄLV genom att i fantasin ge honom ett lydnadslöfte och skulle sedan inte omedelbart kunna komma ur löftet, utan betänketid och besvär.

Jag tittade mig ofta omkring och kände mig udda, avvikande och inte så lite "knäpp", men så träffade jag som 18-åring min första herre A (Ali), många år äldre än mig. Han var en mycket hård och krävande Herre och han införde något som han kallade lydnadsträning, den var tuff mot min kropp, men skön för honom (Ok, skön för mig också).

I början, när han tog över kontrollen över mig, var han utstuderat mjuk och avkännande.

Sin hårdhet visade han senare inte bara vid lydnadsträningen utan vid gymnastikträningen (min kropps skulle hållas i trim) och när jag fick dra hans vagn utomhus i trädgården i Limhamn. Jag fick själv bestämma när jag var trött, men han bestämde när jag fick vila och i det fanns det stora tidskillnader, så det var bara att jobba på.
Han krävde ansträngningar utav mig som inte var av denna världen.
Han tränade in (risade in) ett 30-tal kommandoord som jag skulle kunna utföra blixtsnabbt, perfekt och maximalt. Han tålde inte en millimeters avvikelse ifrån sina order, om hur han ville ha min kropp eller vad den skulle utföra. Han var också grym och empatilös, med det jag lämnade honom för var att han var ojuste. Det tog tre år och jag hade fyllt 21.

Han förklarade vid ett tillfälle varför han använde dessa kommandoord. Han skulle som min herre inte behöva i detalj förklara för mig hur han ville ha mig i givna situationer, istället skulle de i förväg vara intränade så att han bara behövde säga ett ord för att få mig och min kropp som han ville. I min underkastelse gav jag honom rätt, min Herre skulle inte ha några problem utan att jag löste dem. Det var min förb-de skyldighet som slavinna att göra det enkelt för honom.

För mig är underkastelsen den viktigaste faktorn. När jag sedan får smisk så är det för mig bara en fysisk bekräftelse på vem som bestämmer över mig. En markering på att min herre har den absoluta makten över mig och således även kan bestraffa mig om han vill och hur han vill.

När jag får ris på bara stjärten och det händer i denna maktdemonstration, så är jag alltid lika rädd innan första och ibland andra slaget träffar mitt blottade skinn, innan endorfinchocken i blodet och felkopplingen mellan smärt- och vällustcentrat i hjärnan och centrala nervsystemet sätter in sitt befriande och omvandlingen till underkastelsekänslan sker. Denna rädsla kan min Herre använda genom att hota med smisk och jag lovar dig: Jag lyder.

Samtidigt med detta så är det så, att jag vill lyda så mycket och allt vad han befaller mig och att han då måste hitta på nya befallningar och svårare saker att utföra. Den farliga spiralen.

Det måste finnas en 100%-ig tillit till min herre och HAN måste i förväg kunde räkna ut alla konsekvenser i sina order, så att jag bara behöver lyda, inte tänka eller värdera själv. Jag måste kunna i fullständigt tillit koppla av min hjärna och låta kroppen göra som han säger.

Min första Herre A hade inte intelligensen för detta flerstegstänkande, men å andra sidan behövde jag väl inte det som 18 - 20-åring på samma sätt. Men jag trodde att han hade det och lade mitt liv i hans händer. Så gick det som det gick.

Min andra herre B hade flerstegstänkande i överflöd, i flera dimensioner och tog/tar verkligen sitt herreskap på allvar. Många gånger kom jag på, långt senare, djupet av och de olika dimensionerna i hans order.
Hos honom behöver jag inget stoppord utan är 100%-igt trygg ändå. Även när hans order verkar vara fullständigt snurriga var det bara att lyda och sedan se allt falla på plats. Lika förvånad varje gång. Varför jag frivilligt och i tillfällig sinnesförvirring, lämnade denne karl kan jag ännu inte förstå eller förlåta mig själv för.

Att lova att lyda min Herre och sedan ge sig in i leken är som ett pirrande, svindlande och hetsande äventyr.

Att naken gå in framför den man, som jag valt som min Herre och inte veta vad jag kommer att utsättas för, "tvingas" utföra eller vara med om, det är helt obeskrivligt och kittlande skönt.

Det säger sig självt att om jag bara måste utföra det jag vill (med min järnvilja) så ger det ingen underkastelsekänsla. Därför måste det finnas en, numera, stor faktor av tvång och jag har sagt till min Herre att om jag inte vill utföra något (jag är nästan otroligt lydig efter många år av hårdträning) så kommer några slag av riset på stjärten att övertyga mig om vem som bestämmer, några till kommer att få mig att vilja göra det och ytterligare några får mig att ödmjukast BE OM lov att utföra det, som jag inte ville minuterna innan.

När jag underkastar mig någon så är det inte viktigt vad jag vill, utan bara vad han vill. Det ligger i kärleksgåvans, av mig själv, natur. Det gäller naturligtvis även sex som han då får när, hur, var, i vilken smakriktning och hur ofta han vill. Min nuvarande Herre väcker mig ofta på natten, när han vaknar med en eld, som jag ska släcka.

Jag skulle bli fullständigt förtvivlad och förnedrad om han släckte den själv. Då skulle jag faktiskt be honom piska mig för att markera min uselhet, som servande sexslavinna och jag skulle vara värd varje slag som träffade min kropp, plus lite till.

Min tredje Herre (S), heter Stefan. Han var en vanligt enkel och snäll kille, (så snäll och mesig att jag ett tag funderade att bryta med honom, när jag inte kunde se ett Herreämne i honom) när jag träffade honom, men jag har tränat upp honom till en hård, krävande och manligt egoistisk herre. Jag har slutat en timme tidigare än honom i sommar och då har han ”krävt” att jag varje dag ska ta emot honom naken och liggande på knä i hallen med öppen mun, när han öppnar dörren och kommer in. Sen vet du resten själv.

Hur lojal jag än är skulle jag - oss emellan - byta bort både honom och alla andra mot att få komma tillbaka till Herre B (även som andra eller tredje slavinna i hans hus). Han, som dessutom kan ge mig njutningar som är så uppfyllande och att han emellanåt måste uppmana mig att andas, om du förstår vad jag menar. Hans intelligens och kunskap om hypnos ger honom ett överväldigande redskap för översinnlig njutning. (Likväl ligger hans mycket äldre bror Herre BB långt före honom i denna kunskap och teknik och det är han som har utvecklad den.) Knarkrus är blaha - blaha.

Till och med en "vanlig" orgasm, även de stora, blir till en nysning och kan inte jämföras på samma dag. En njutningsupplevelse då man hela tiden känner att man bara inte kan ta emot mer, men får mer hela tiden. Han bygger då upp en sådan tacksamhet i min kropp att allt han begär blir som ingenting. (Phu, Brr. När jag tänker på det).

Att sedan naken få ligga på en madrass på golvet bredvid hans stora säng med en filt över sig (Pia väntande på golvet på andra sidan av hans stora säng) är inte ens förnedrande. Bara en kvittens på att han har mottagit gåvan.

Att vi sedan blir väckta, när helst han vill på natten, utav "Anna" (eller "Pia"), flyga upp på fortfarande sovande ben, ställa sig i O-ställningen och med öppen mun, när man känner nattluften kyla mot sin nakna och sömndruckna kropp och vänta på order om hur han vill njuta av mig (eller henne) är bara ett blygsamt sätt att återbetala dessa njutningar som ”hör Universum till”.

Ja, du märker (speciellt om Du är tjej) att jag är fast i HONOM, tyvärr har jag svår konkurens av andra yngre flickkroppar, som har upptäckt samma egenskaper hos honom som jag. Och som är beredda att kämpa för sin plats på en av de två madrasserna på golvet bredvid hans säng, varje natt. So what can i do?
Hej då och god natt på dig!
Puss och kram, Anna

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Publicering av Annas DAGBOKSANTECKNINGAR ÄR LITE AV EN TREVARE, för att de om det finns intresse att läsa det.

Det går INTE längre att komma i kontakt med Anna, hon har accepterat att inte ha någon mailadress. Den enda kontakten med henne som är möjlig numera går över mig.

Som kvinna drivs jag av feedback, får jag inte det stannar jag. Om du väljer att maila mig, skriv då JAG ANNA, annars sorteras det bort som spam.
/ Cecilita.
cecilitaSv70@hotmail.com

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Hildas två Herrar del 11 av 15 (16)	Age play	4.7	23/1-11
Hildas två Herrar del 10 av 15	Age play	3.7	9/1-11
Anna Lena Osannolika slavinnor 4	Heterosex	3.8	8/3-10
Hildas två Herrar del 9	Heterosex	4.3	1/2-10
Förhandlingen med portvakten del 3	Bdsm	4.3	5/1-10
Anna Lena, helt osannolika slavinnor del 3	Heterosex	4.6	14/12-09
Hildas två Herrar del 8 av 13	Heterosex	4.2	12/12-09
Hildas två Herrar del 7	Heterosex	4.0	3/12-09
Hildas två Herrar del 6	Heterosex	4.5	19/11-09
Hildas två Herrar del 5	Heterosex	4.2	13/11-09
Hildas två Herrar del 4	Heterosex	4.5	10/11-09
Hildas två Herrar del 3	Heterosex	4.5	6/11-09
Hildas två Herrar del 2	Heterosex	4.0	4/11-09
Förhandlingen med portvakten 2	Heterosex	4.5	26/10-09
Hildas två Herrar, del 1	Heterosex	4.0	26/10-09
Anna Lena helt osannolika slavinnor del 2	Heterosex	4.3	14/10-09
Förhandlingen med portvakten 1	Heterosex	4.0	9/9-09
Anna Lena, helt Osannolika slavinnor 1	Heterosex	4.7	9/9-09
Jag Anna, en slavinna (dagbok) 3	Bdsm	3.5	23/8-09
Jag Anna, en slavinna (dagbok) 2	Bdsm	3.3	23/8-09

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.