Rika bran leka bäst Del 1

---

---

- Rika barn leka bäst -



Förord
Den här berättelsen vänder sig till läsare över 18 år av förebyggande skäl. Texten innehåller stötande och missvisande scener. Vad som skildras i den här väl utarbetade novellen är en stark erotisk makt, utsmyckad med liberala värderingar. Utvecklingen är först och främst riktad till den erfarne läsaren, och till dig som eftersträvar ett djup i karaktärerna - ett psykologiskt återgivande av den enskilde individen.
Följ med societeten ut en vanlig kväll; här bjuds det nämligen på champagne, droger och en ytterst frigjord stämning.


Det vita duntäcket rörde sig likt en lavin över sängkanten, och störtade vidare, ner mot det polerade parkettgolvet. Carl Waldorf, som låg i sängen försökte desperat fånga in tyget med sina långa fingrar, men lyckades inte få något grepp om det förrän det flytt hans vilja. Han var slö och nyvaken i rörelserna. Ögonen påminde om en hundvalps förvirrade blick, och tycktes inte riktigt utsövda.
Bländande solstrålar smög sig in mellan luckorna i persiennen och strödde ljus över den nakna kroppen. Det måste vara eftermiddag tänkte han och vände sig irriterat om för att undkomma skenet. Blöta svettdroppar hade börjat rinna ner från nacken och in i det sammetsmjuka lakanet. Fumligt strök han handen runt huvudet och blev alldeles våt om fingertopparna.
Det hade inte passerat många timmar sedan han först lagt sig för att sova. Men ändå låg han nu vaken.
Mobiltelefonen hade nämligen spelat upp ringsignalen minst tio gånger under den senaste kvarten. Men han hade inga tankar på att svara, eller kika efter vem som desperat försökte nå honom, även om apparaten bara låg en halvmeter ifrån kudden. Det fick vänta.
I det nuvarande tillståndet struntade han i omvärlden. Han lät helt sonika telefonen fortsätta upprepa signalen som snart fyllde rummet med ännu en tonföljd. Allra först ville han duscha; raka av sig skäggstubben, ordna en fruktshake och svälja några vitaminer innan något annat kunde ta plats i agendan.
De senaste dagarna hade minst sagt satt sina spår i både kropp och själ; huvudet led i själva verket av ett förfärligt jetlag, vilket han dragit på sig under flygningen mellan moderns visning i Singapore och hemmet i Oslo. Därtill hade tiden galopperat ifrån honom under veckan. Tillsammans med sin älskade mor hade han gästat mixers, diverse cocktailpartys, och shower av olika slag. Hon ville visa honom allt i sitt liv, iallafall allt som var nytt och spännande i hennes mening: De prominenta vännerna, lyxvillan hon tagit över tillsammans med sin nya man, och självklart finalnumret – hennes enastående modevisning på Singapore Fashion Weekend.
Hur som helst hade Elisabeth verkligen rest sig sedan hon lämnat fadern, Trevor. På något magiskt vis hade hon funnit nya mål i livet. Han kunde inte dra sig till minnes att han någonsin sett henne så positiv och munter under sina 25 år i livet.
I sällskap med Trevor liknade hon blott en skugga, en suddig vålnad som rörde sig runt hans mäktiga imperium. Hon talade bara då hon blev tillfrågad om något och hade aldrig bejakat sina egna intressen det minsta. I det hela taget kunde hon enklast beskrivas som en accessoar.
Tur var det att tiderna förändrats. Idag såg han en nyfunnen, brinnande flamma i henne, en inspirerande källa till livet. Hon hade fyllt honom med vilja, och det kanske var just därför han kände sig lika utslagen och energilös som faktiskt glad och inspirerad. Känslorna var många och förvirrade, men trots allt behagliga.
Kort efter att mobiltelefonens melodi dött ut i en ny tystnad, reste sig Carl från sängen och satte ner fötterna mot parkettgolvet. Det var varmt, uppvärmt av solen och skönt att röra sig över.
Sovrummet låg vidsträckt längs vattnet, och ägde väldiga fönstren som vette ut mot Oslofjordens imponerande vy. Vid sidan av det fläckfria glaset sköt vita gardiner ut från taknocken, vilka nätt och jämt snuddade i golvet. Listerna längs parketten låg höga mot den vitmönstrade tapen och var snidade ur mörk betsad ek.
Carl hade låtit en av sina vänner inreda våningen på Tjuvolmen: Möblerna var mestadels tunga, enkla i sin färg och strålade av ett modernt, sterilt mode. Golvet utgjordes av parkett i så gott som alla rummen, och köket var fullt av rostfria luckor, vilka dolde alla de progressiva köksapparaterna.
I ett av vardagsrummets hörn öppnade en eldstad upp väggen likt ett mörkt hål, vilket fylldes av en gaslåga sprungen ur en rät linje från stålplattan under verket.
Med lätta steg fortsatte han genom hallen, etagens hjärta och vidare mot badrummet. Kristallamporna i taket glänste klart över det blåskimrande marmorgolvet och de vitkaklade klinkersväggarna. Med hjälp av ena handen sköt han undan glasdörren till duschutrymmet, och steg in för att vrida på regalget samtidigt som han lyfte ner munstycket från sitt fäste. Strålen strilade vilt, och föll tungt över hans mörka hår varpå värmen i vattnet fortsatte porla över den atletiska och Singaporesolbrända kroppen. Han var varken muskulös, lönnfet eller tanig. Idealiska var proportionerna tänkte han självbelåtet och blickade ner mot sin egen kropp för att riva sig i det mörka håret som växte över bröstkrogen.
Ansiktet gav intryck av manlighet; käkbenen syntes tydliga, och ögonen gnistrade djupt i sin mörkbruna nyans. Nederst avgränsade hakan anletet skarpt, då han rakat bort den korta skäggväxten som lagt beslag på ansiktet över natten.
Fortsättningsvis, under nästan en halvtimmes tid lät han vattnet, som hela tiden blev varmare och varmare flöda ner över huvudet. Det både hjälpte honom att vakna ur dvalan och fånga in medvetandets essens. Han mindes väl att idag var det lördag – alla visste om att han var tillbaka i stan, men vad var det som egentligen förväntades av honom?
Precis som stimulansen i det varma vattnet sköljde över ansiktet som bäst hördes ljudet från dörrklockan. Ett ringande läte kastade sig brutalt rätt igenom lägenheten och ända in i hans öron. Med ett ryck vaknade han upp ur bubblan och sköt tillbaka reglaget för att lyfte ner en handduk, vilken han smidigt virade runt midjan. Rösten inuti huvudet berättade för honom att det var Alexander som stod och väntade i hissen. Det måste ha varit Alexander som först ringt, och nu var här.
Lägenheten hade naturligtvis två entréer, en huvudingång - vilken var en hiss, som löpte från markplanet och rätt upp i takvåningen. Därtill fanns det också en gammeldags variant – en vanlig hederlig dörr, som ledde ut till trapphuset. Emellertid användes nästan aldrig den sistnämnda ingången. Societeten var minst sagt lata, då de inte stod på gymmet och diskuterade finanskrisen mellan övningarna med sin personliga tränare.
Carl drog ena handen genom det mörka håret, så att det reste sig och spretade åt alla håll innan han tryckte på en lysdiod vid sidan av hissen. Genom ett klickande ljud föll dörren undan och försvann spårlöst in i väggen.
”Carl!” Ropade en glad stämma, som snart omvandlades till en sarkastisk ton. ”Och här tar vi inte telefonen? Utan vi sover, duschar och bejakar vårt utseende till det yttersta.”
”Hej,” svarade Carl med leende läppar och gladlynta ögon. ”Jag kan inte tro att det är sant? Har du börjat göra hembesök nu också…?” Fortsatte han muntert, och synade sin barndomsvän Alexander Von Rosen från topp till tå. Vännen reste sig både längre och smalare än honom själv, ansiktet var skarpt och bar gröna kalla ögon. Läpparna låg smala runt munnen och det ljusa bakåtslickade håret reflekterade ljuset från hissbelysningen kraftigt. Idag var det tydligt att han ordnat med frisyren mer än annars.
”Broder, du är hemma nu. Du är fri från dina förpliktelser och din familj. Ikväll är det vår kväll,” fortsatte Alexander och kastade en hastig blick mot väggspegeln i hissen innan han fortsatte förbi Carl. I händerna bar han en förseglad champagneflaska och en flätad korg, med en vit duk lagd över locket. ”Jag förstod nästan att du tömt matförrådet, skåpen och lådorna… Därför tog jag mig friheten att dela med mig av brunchen som det bjöds på tidigare. Charlotta hade förhoppningar om att du skulle dyka upp, men vi andra förstod att du fortfarande sov.”
”Att du gör entré såhär sent på dagen förvånar mig, jag kan inte tro mina ögon, växer respekten i dig med åren?” Undrade Carl och såg efter Alexanders bakåtslickade frisyr. ”Annars…”
Alexander lät honom inte tala färdigt, istället avbröt han honom. Rösten var dov och samtidigt listig.
”Klockan är fem för gud skull, och ikväll är det fest, rika barn leka bäst. Det känner du till bättre än någon annan!”
Det var så sant som det vackert klingade erkände Carl. Under deras gymnasietid på Sigtuna internat utanför Stockholm hade uttrycket myntats var och varannan dag. Överhuset de tillhört under skoltid drevs då av en greve, som alltid menade på att rika barn lekte bäst tillsammans. Ur de orden föddes så småningom Stureplansversen: Rika barn leka bäst.
Till en början hade ödmjukheten varit stor hos eleverna, men tids nog föll klassen på plats. Ingen av dem var ju trots allt uppfostrade i sann jantelagsanda. Gång på gång tog lärarna fram sanningen bakom tesen. Och det stämde, rika och fattiga hörde inte ihop. Så enkelt var det. Så var världen skapt.
Alexander stegade vidare in till köket där han började lägga upp krogens innehåll snitsigt över bordet, men först efter att han korkat upp flaska så att bubblorna sprutade över händerna.
”Lyssna nu Calle… Min bil står där nere… Vi äter något lätt, och sen är det dags att ta till vara på den här kvällen ordentligt.”
”Erbjudandet låter sannerligen lockande, berätta mer.” Svarade Carl lättsamt och smulade ner ett knippe grönsaker i sin mixer för att blanda ut röran med en grönaktig sörja. ”Du menar med andra ord att det blir Alté ikväll?”
”Allt är möjligt,” sade Alexander och radade upp ostar, oliver, kex och annat tilltugg på en silverbricka han haft med sig i korgen. ”Min kusin har kommit för att träffa oss ikväll, han är här på besök och vill med all sannolikhet känna efter hur det är att leva i legenden bakom de vilda festerna han så ofta hört talas om i Sverige. Vad säger du?”
Carl nickade försåtlig, och svalde en grön druva utan kärnor.
Därpå skar ljudet från mixern genom luften, vilken blandade ut den gröna sörjan med grönsakerna och ett par tabletter. Ingen av dem sa något mer, istället försvann Carl in till sovrummet där han spanade efter något att klä sig i. Efter ett kort övervägande knäppte han en svart skjorta med stel krage runt överkroppen. Nedtill lät han ett par exklusiva jeans täcka benen, krönta av ett svart läderskärp från Dolce. Kring halsen knöts en vinröd fluga och ytterst i ärmarna till skjortan fäste han två silverglimmande mansjettknappar.
Då han sett sig själv genom spegeln spretade det kortklippta håret åt alla håll; med undantag från några remsor av strån, vilka låg mot huden, så att de föll från huvudet rakt ner mot ansiktet och öronen.
”Något att dricka kanske…” Undrade Alexander imponerat och såg mot sin vän, som snart antagit en glamourös och manlig skepnad.
”Absolut skall törsten släckas,” svarade Carl självsäkert och lyfte ner ett par lackskor från en hylla i garderoben. ”Jag hoppas att du förstår vad det är du har gett dig in på nu. Den här kvällen kommer aldrig att ta slut. Den här kvällen kommer våra vänner aldrig att sluta tala om. Den här kvällen vill leva för evigt.”
”Med all sonorlikhet,” fortsatte Alexander och fyllde upp ytterligare ett glas med champagne. ”Jag ger mig in på allt som har med glamour att göra, var så säker.”
Vänligt räckte han Carl det ena glaset och svepte sitt eget med det samma.
”Min bil kan vänta till dess att du är klar, men ät något först. Och känn ingen brådska bara.”
Carl tittade på honom lustigt innan han fortsatte mot köket där han hällde upp sin gröna dryck i en bägare.
Alexander såg skumt mot sörjan och tände en cigarett innan han talade sarkastiskt.
”Du kör fortfarande på hälsokosten ser jag. Själv ser jag lördagen som en dag utan ansvar, utan represaljer. Frihet med andra ord!”
”Jag vet,” svarade Carl småskrattande, samtidigt som han lät hälsodrycken skölja ner genom halsen. Därpå bytte han ton och talade med en fundersam stämma. ”Omega eller Rolex ikväll. Vad tror du?”
”Det känner du bäst själv…” Svarade Alexander precis som han fyllde rummet med rök från munnen. ”Jag kör Rado i alla fall. Det känns mer modernt, ungt och livligt på något vis. Pappa har Rolex och mamma Omega.”
”Du behöver inte påminna mig om sådant kära du… Tror du att vi en dag kommer att sluta precis som våra föräldrar? Tror du att vi kommer att växa upp till tråkiga bankdirektörer och företagsledare?”
”Det är en mörk tanke måste jag säga, jag hoppas inte det. Jag vill bryta trenden och starta upp något nytt. Som är mitt eget på något vis.”
”Jag förstår precis vad du menar. När folk tittar på mig ser dem Trevors avkomma, Trevors lärling. Hur kunde det bli så egentligen? Är inte jag egen på något vis?
”Det bara är så, det blev aldrig så Carl. Du är en Waldorf, liksom jag är en Von Rosen. Vi föddes in i den här världen, de här rollerna, det här livet. Vi valde aldrig något själva.”
”Utom ikväll förstås, ikväll väljer vi allt.” Klargjorde Carl tacksamt över tanken på festen, och knäppte sitt Omega armbandsur över handleden.
Alexander skrattade högt. Det syntes tydligt att han var glad och på gränsen till berusad. Med händerna gestikulerade han åt sin vän att smaka på något av allt de han tagit med sig.
Petigt plockade Carl åt sig en bit ost, några druvor, oliver och annat gott som han bar ut till terrassen bortom vardagsrummet. Solen var på väg att försvinna ner från horisonten. Han kunde tydligt skåda hur det rödglödgade klotet färgade havet och himmelen. Segelbåtarna i Oslofjorden blev till siluetter och trädens gröna blad blänkte av glans. En vindstöt drog över uteplatsen; doften av räkor, havet och fisk sköljde över dem.
”Några flickor då? Till festen menar jag…” Undrade han med blicken smekande över landskapet..
”Du behöver inte oroa dig för något ikväll… Jag snackade med Ivan redan under förra veckan, och bordet är bokat och klart på Alté. Vi möter upp Tilde, och Charlotta vid tio tiden. Slappna av nu. Det här är lugnet innan stormen, lyssna på vågorna och hör hur måsarna bråkar om maten…” Han gjorde en kort paus och tänkte efter. ”Körde morsan hårt med dig eller?”
”Det kan man enkelt säga,” svarade Carl och såg upp mot sin vän varpå han tycktes vara klar med det enkla tilltugget från brunchen.
”Har hon det bra nu då? Jag menar, det var inte många år sedan de skilde sig?”
”Jag tror att det är bäst såhär. Mamma njuter av livet i Singapore, och Pappa får träffa hur många tjugoåriga modeller han vill utan att någon kan stoppa honom. De var nog inte tänkta för varandra tror jag. Trevor hämmade henne så förbannat. Hon skulle ha levt med någon som förstod sig på hennes drömmar, någon som bejakade hennes intressen, förstår du?”
Alexander nickade och försökte se Carls föräldrar framför sig, vilket inte var speciellt svårt eftersom han praktiskt taget växt upp med Trevor och Elisabeth.
”Du kanske har rätt…”
Därpå föll en fundersam paus över terrassen, och snart diskade de tillsammans undan i köket innan Carl ringde köksassistenten. Vänligt bad han henne städa undan resterna och bädda i sovrummet.
Som utlovat stod Alexanders limousin och väntade på dem i källaren till Tjuvholmens kungliga komplex. Bilen var av en Lincoln modell, och kolsvart sånär som på fälgarna och de vita ljusslingorna vid sidan av de tonade rutorna. Innan någon av dem hunnit fram till fordonet hade chauffören stigit ut för att öppna bakdörren åt dem. Han var en äldre man, iklädd en svart kostym och med ett par kolsvarta solglasögon vilande över nästan.
”Godkväll Alexander, Sir Waldorf, godkväll,” sade han lugnt och med ett professionellt allvar i stämman.
”Hej,” svarade Carl noterande innan de försvann in i limousinens mörka lyxiga miljö. Insidan var klädd i svart läder, och bärnstensfärgad träpanel. Vid sidan av mittgången reste sig en bar av frostat glas, och ovan disken, mitt mellan två tonade rutor visade en LCD tv de senaste pophitsen. Musiken genljöd rummet storslaget och fick kroppen att vibrera lätt till basen.
Mitt emot bardisken sträckte sig en lång soffa från dörren de just klivit in genom, och ända fram till förarplatsen som befann sig bakom en vägg av tonat glas. Också bakerst i bilen fanns en mindre soffa, bestående av två väldiga säten med en bordsskiva placerad i mitten.
”Sitt, sitt, ta plats,” förklarade Alexander och visade med handen på en av platserna.
Carl slog sig självsäkert ned och letade rätt på en ishink, som han använde för att fylla på ett whiskeyglas. Därefter lät han single malt droppa ner över isen varpå han läppjade drycken.
”Du också?” Undrade han och såg på Alexander som just lagt upp mobiltelefonen mot örat. Hans vän nickade entusiastiskt med blicken riktad mot glaset, vilket var blåst ur ädlaste kristall.
Ögonblicket senare startade melodiskt motorn, och snart rullade Lincoln limousinen med en bumerang fäst över bagageluckan iväg. Färden tog dem upp emot gatuplanet och ljuset utanför garaget. Innanför dörrarna till Tjuvholmens underjordiska tunnlar stod lyxbilar uppradade i överflöd. Flera av dem var Carls.
Smidigt och ljudlöst höjde sig porten då bilen närmat sig utgången för att därpå sjunka tillbaka till asfalten.
”Ivan,” sade Alexander högt och tydligt, med sin tillgjorda telefonstämma.
Någon svarade i den andra änden. Carl kunde snart höra att det faktiskt var Ivan som tog till orda. Han talade nämligen med en bred brytning på ryska. Orden ramlade på plats hasigt och snart sänkte Alexander telefonen på nytt för att lägga in den i kavajfickan. De verkade vara överens om något, Alexanders ögon glimmade av iver och rösten var minst sagt exalterad.
”Då är våra underbara flickor på plats, serveringspersonalen tog just emot dem.”
”Det låter i alla fall som du har lyckats styra upp en bra början,” svarade Carl och fortsatte smutta på den irländska whiskeyn.
Tempot ökade successivt då bilen rullade vidare genom Oslos trånga gator och ut mot Bygdøy halvön. Först när de passerat en liten bro bromsade chauffören in på nytt. Längs båda sidor reste sig husen stora som slott, och havet glittrade på avstånd genom skogens mörka lövverk. Runt om kåkarna syntes höga staket och tjocka häckar. Här ute stängdes allt annat än familjen ute. Ingen skulle kunna göra sig vis om vad som egentligen skedde innanför murarna.
Allra värst var det för tv kändisarna och artisterna, deras hus hade oftast tjockast häckar och högst murar. Men till ingen nytta eftersom fotograferna gick ytterligare ett steg. Ibland kunde Alexander se hur någon journalist använde en stege för att nå över ett murverk med sin kamera, och vid ett tillfälle hade han bevittnat hur en reporter från VG använt sig av en båt, som han styrde in mot sandranden utanför en av kändisarnas slottsliknande villor.
Sommarens blommor var utslagna och gräset lyste fortfarande grönt. Vid sidan av vägen sköt snart en allé bestående av mäktiga ekar upp ur jorden.
Precis som träden stod som tätast styrde chauffören mjukt av huvudleden, för att glida in mellan två väldiga stålgrindar, med en enorm örn hängandes mellan sig i guld och rött. Bakom fågeln öppnades en vidsträckt gårdsplan upp i deras blickar; marken täcktes av frodigt kort gräs, buskar med vackra blommor, pilträd höga som flaggstänger, och i mitten av trädgården blommade en riddarstaty upp ur ett rektangulärt ljusgrått stenblock, omgärdad av rödskimrande rosenhäckar.
Närmast grindarna gnistrade skenet från marschaller och värmande ljus strålade ut ifrån husets stora fönsterrutor. Byggandens fasad var skapad ur grov sten och snidad i diverse mönster. Över huset skymtade de flertalet mörka skorstenar, krönta av rökpelare som lirkade sig upp mot himmelens mörka tak.
Under huvudentréns stora portar ringlade sig en vid stentrapp ner mot marken. På det nedersta steget stod någon och väntade på dem. Carl kunde se att det var en mycket vacker kvinna klädd i vita kostymbyxor och med en matchande kavaj. Hon log brett mot bilens tonade fönster, med utputande röda glansiga läppar. Ögonen lyste ivrigt, och ansiktet var väl sminkade i rosa ögonskugga och mörk kajal. Kinderna liknade en dockas anlete, och strålade av passion.
Håret var blont, långt och lockigt. Det räckte henne mer än väl till skulderbladen. Hennes kropp var elegant och smal, med stora välformade bröst. Ur öronsnibbarna bar hon ansenliga ringar, och mitt uppe på hjässan syntes ett kritvitt diadem platta till håret.
”Skål då,” utropade Carl innan bilen stannat mitt framför den enorma stentrappan som ledde upp till husets stora entréport. ”Skål för oss Alexander!”
Alexander sade inget utan nickade glatt medan han också tömde glaset likt Carl. Så var bilen stilla.
”Välkomna,” sade en varm stämma så fort chaufförer artigt öppnat dörren. ”Kvällen har just gått igång, mina flickor väntar redan på er.”
Carl blickade upp på den vitklädda kvinnan som såg ut att vara någonstans i trettiårsåldern. Han kände mycket väl igen; hennes namn var Gisela. Hon var Ivans föreståndare ute på plats, kort och gott var hon eskortfirmas ansikte mot kunden.
”Man tackar, man tackar,” upprepade han formellt.
”Min fagra flicka, er skönhet växer för var dag,” skämtade Alexander och slog armarna om blondinen. ”Älskade Gisela, välkommen,” fortsatte han muntert och släppte taget om hennes famn för att kyssa henne över pannan.
”Hej Gisela,” sade Carl tacksamt och sträckte fram handen för att möta Giselas mjuka fingrar, vilka bar glimmande ringar och långa målade naglar.
”Alexander. ”Började hon och drog ordenligt på namnet. ”Vi har saknat dig ska du veta. Och du Carl, var har du varit? Men innan ni svarar. Följ med här, ni måste träffa mina härliga väninnor. Det är de ljuvligaste och underbaraste jag vet.” Fortsatte hon förklara upphetsat, och vände sig om för att bestiga trappan. ”Er serveringspersonal tog emot oss, det gjorde väl inget att vi började leka utan er två?”
Carl log bredare än tidigare och flinade glatt.
”Absolut inte Gisela… I mitt hem är du alltid välkommen ska du veta.” Svarade Alexander och började även han att gå mot de stora träportarna ovan trappan.
Innanför dörrarna väntade två unga flickor, dessa klädda i strikt uniform: Kring överkroppen bar de vita skjortor i slimmad stil, och nedtill tighta, åtsittande, svarta kostymbyxor med diffusa pressväck. Runt halsen dinglade en flätad schal i smaragdgrön kulör, och i håret, som var uppsatt i en elegant hästsvans glimmade en stor fjäril i form av ett hårspänne.
”Välkommen,” myntade de i kör och neg lätt.
I händerna bar de stora fat, fyllda av champagneglas och lättare tilltugg uppsatt i spett. Alexander var snabb, och ryckte åt sig tre glas för att dela ut åt Gisela och Carl varpå flickan med fatet neg på nytt. Hennes rörelser var försiktiga, och hon såg bara in i hans ögon en tusendels sekund innan blicken föll hängivet till marken.
”Tack min flicka,” svarade han faderligt innan stämman skiftade till en allt mer lyrisk ton. ”Mina vänner, låt oss då fira att vi är unga och vackra. Låt oss hoppas på en lång och härlig ungdom, låt oss leva ikväll!”
”Med all säkerhet vill vi det,” tillade Carl högtidligt och flackade med blicken över den väldiga salen bakom serveringsflickorna: Mot den bortre väggen slingrade sig två tunga marmortrappor upp mot våningen ovanför, och i taket glittrade två majestätiska kristallkronor stora som julgranar. Under fötterna kände han en mjuk matta vilken rullade ut sig som ett rött fält över stengolvet. Salens väggar reste sig höga, stenfärgade och skildrade enorma konstverk omslutna av breda träramar. Motiven var många; bland annat porträtt av familjens historiska gestalter. Von Rosen var en gammal och adlig ätt, som sträckte sig flera hundra år tillbaka i tiden.
”Kom här… Flickorna är ute på bakgården,” förklarade Gisela och smuttade lätt på drycken hon givits av Alexander. Hennes läppglans fastnade över kanten och gjorde glaset suddigt.
”Vi väntar ytterligare gäster, var snäll och ta hand om dem så snart de anlänt. Vi andra vill ta till vara på kvällen ute vid bakgården, visa våra gäster ner.” Förklarade Alexander anförande och vände sig om mot de båda serveringsflickorna. ”Och ta särskilt vara på min kusin ikväll är ni snälla.”
Flickorna sköt ifrån sig förstående blickar och neg på nytt, den här gången simultant och mer högtidligt.
Bakom entréhallens pampiga fasad sträckte en lång korridor ut sig i riktning mot en av flyglarna. Golvet blänkte under deras fötter där de gick, och snart skymtade de flammande lågor ute på gården, och långt borta, havets vita brytningar. De enorma fönsterrutorna, som var vinklade ut mot terrassens många nivåer gav dem en ypperlig bild av hela bakgården: Carl upptäckte snart att hela området badade i ett mystiskt ljus. Och snart fick han också syn på en klunga av lättklädda flickor, som stod samlade vid en av bardiskarna och skålade glatt. Deras höfter rörde sig i takt till den höga klubbmusiken som snart fyllde luften med inspiration. Basen spelade djupt och lät en snärtande rytm eka starkt.
”Här så,” sade Alexander och öppnade en glasdörr, vilken tog dem ut till poolområdet och de många terrasserna. ”Försiktigt bara, det kan vara halt, vi badade tidigare idag. Vädret har varit sensationellt måste jag medge. Knappast i klass med Singapores värmande solsken, men ändå något att skryta med.”
Just som han slagit upp dörren tryckte sig musiken hårdare mot dem. Basen fick tyget i deras kläder att dansa och snart smittade melodin av sig magiskt. Alexander och Carl sjöng inte, men nynnade högt i takt.
Gisela tog det aktsamt ner för den smala stentrappan då hon bar höga stilettklackar. Det syntes på henne att hon var van med skorna, men här hjälpte det inte. Hon blev likväl tvungen att röra sig långsamt. Efter trevandet var hon först nere, följd av Carl och Alexander som direkt började röra sig hasigt mot klungan av de dansande flickorna vid baren.
Alltsammans befann sig utomhus, inbäddat mellan höga murar; Alexander hade nämligen låtit renovera om uteplatsen till en fantastisk klubbmiljö: Vid sidan av husets stenväggar och väldiga glasfönstren stod bardiskar uppradade, försedda med svepande ljuskällor som lät flaskorna gnistra vackert i mörkret. Mot vattnet skimrade en blåaktig pool belyst underifrån, och mitt på bakgården reste sig häckar och tunga bord, omgärdade av stolar och fåtöljer. Där fanns också fler soffgrupper, och ett upplyst biljardbord intill en av barerna. Längst ned mot Oslofjorden höjde sig en hög brygga ur det mörka vattnet, med en väldig segelbåt vid sin sida.
Personalen bakom disken var försedd med samma uniform som de andra flickorna, och log glatt mot gästernas entré.
Carl njöt våldsamt vid åsynen av Giselas väninnor, som blixtsnabbt radade upp sig på ett led. Flickorna tog först ett steg undan baren, och lutade därefter sina rumpor mot ett bord, men förblev stående och några av dem fortsatte också röra på kroppen, vackert dansade till musiken.
”Jag ser att mina flickor har hittat till baren,” började Gisela leende och vinkade till serveringsflickan som just plockade undan ett dussin tomma glas från disken. Hon neg milt och vände därefter undan blicken för att ställa in glasen i en back, som hon sköt in under bordet.
”Kära vänner, ni är bedårande,” Uttalade Alexander storslaget då han nått fram till samlingen av människor, och ställt sig intill Gisela för att syna hennes eskort närmare. Carls blick smekte också mjukt över väninnorna. Han nästan brann inombords och kände hur hjärtat slog hårt i bröstkorgen. Vackra var de att se på.
”Det här är Linnéa,” fortsatte Gisela presenterande och lyfte upp sin arm mot den första flickan, som stod närmast dem med rumpan lätt lutad mot ett bord: Hennes gnistrande svarta hår föll vackert ner mot midjan, och kändes silkeslent. Kroppen reste sig mycket kortare än Giselas; Carl gissade på att hon var knappa 160 centimeter lång. Ansiktet lyste skönt, och var mycket ljust i sin nyans. Munnen smilade flickaktigt med vita raka tänder, och ögonen låg ihopdragna och smala, men påminde ändå inte om något asiatiskt drag.
Runt kroppen bar hon en gråsvart klänning, vilken sträckte sig precis nedanför höfterna. Klykan mellan brösten var djup och fylldes av ett halsband tillverkat i stora silverringar. Kring smalbenen ringlade sig långa guldaktiga band upp från fötterna, som var fästa i högklackade, guldfärgade skor.
De mörkbruna ögonen följde lugnt med på Alexanders vana rörelser, allt som han närmade sig henne. Kroppen darrade pirrigt, och snart lade hon huvudet på snedden. Därpå flyttade hon reflexmässigt undan sitt ena ben för att göra luckan mellan låren större, så att Alexander kunde sticka in sin hand under klänningen och vidare genom ett par röda spetstrosor. I samma sekund som han enkelt drog ner trosan en dryg decimeter lyfte han också upp klänning, så att både Carl och Gisela kunde skymta Linneas rakade lilla kön. Ovanför musen låg dock en sträng av hårväxt kvar, en knapp millimeter lång, vilket fick henne att se ut som en kvinna istället för en tonårsflicka med tanke på hennes längd och ungdomliga smil.
Entusiastiskt och erfaret rättade Alexander till blygläpparna i slidan och lät musen öppna sig ordentligt så att alla fick ta del av den ljusrosa insidan.
”Hej Linnéa, vad mjuk och go du är,” Började Alexander överlägset, och synade de gulliga bruna ögonen som osäkert log tillbaka mot honom. ”Du är vacker också, vet du det.”
Linnéa särade ytterligare på benen där hon stod upp, och log ännu bredare, varpå hon började fnittra likt en tioårings glada skratt. Hennes händer hade aldrig rört vid Alexander, utan låg fortfarande kvar längs kroppen då han lät trosan åka upp över skötet igen.
”Tack, va snällt sagt,” sade hon smickrat och slickade sig om munnen med en skär tungaspets.
”Vad har vi här då?” Undrade Carl och rörde sig fram mot nästa flicka i ordningen.
”Det här är Julia,” fortsatte Gisela förklarande, och ställde sig intill flickan som var lika lång som henne själv, men med så enorma bröst att Giselas egna försvann i dem. Carl lyfte då upp händerna för att pressa ihop Gisela och Julia ytterligare innan han uppspelt talade.
”Bäst är det när brösten är tillsammans såhär. Eller hur flickor?”
De andra eskorttjejerna runt omkring dem fnittrade högt och såg menande på medan Julia och Gisela kramades.
”Men sluta,” började Gisela som hade lagt sina händer under Julias enorma meloner till bröst för att lyfta upp dem. ”Det går inte jämföra…”
”Ändå mysigt att se er så nära varandra,” tillade Alexander innan Gisela tagit ett steg bakåt.
”Det håller jag med om,” fortsatte Carl och såg in i den blonda flickans ansikte. Ögonen var djupa, stora och bruna. Hennes kurvor var som tagna ur en film och brösten makalösa. Genast blev han nyfiken på underdelen, och stack in sina fingrar under hennes blåflammiga bikini för att dra ned plagget en bit.
Lika instinktivt som Linnea särade också Julia på benen, så att alla kunde se hennes rena slida.
”Mmm,” tillade Carl med stängda ögon och drog fingret masserande upp och ner mellan blygläpparna. ”Du är riktigt len mina flicka, vet du det.”
Julia nickade och särade lite till på benen där hon stod upp med rumpan lätt lutad mot bordet bakom sig.
”Tack,” svarade hon och försökte dansa till musiken medan Carl smekte hennes sköte. Hon kastade med det blonda håret och lät ögonlocken sjuka ned.
Stunden senare kände han sig färdig med fingret. Då lät han bikiniunderdel falla på plats igen, för att det skulle kunna gå vidare i ledet, och hälsa på nästa väninna.
”Här har ni lilla Lisette.” Sade Gisela uppspelt. Även hon hade följt Carl vidare efter bordet och pekade nu på nästa flicka.
Lisette var en ung och kortväxt gestalt. Håret var mörkbrunt, och blankt, och på kroppen lyste endast en vit stringtrosa. Brösten låg nakna och små med ljusa vårtgårdar och styva vårtor. Till skillnad från de andra såg hon nästan lite rädd ut för Carl där han tornade upp sig framför henne.
”Lugn lilla vän, jag ska inte göra dig illa förstår du väl,” sade han mjukt precis som deras blickar möttes.
Hon nickade tveksamt och drog på munnen samtidigt som hon kastade med håret lite. Hon hade sett hur de andra flickorna förde sig och försökte härma deras rörelser för att smälta in. Men det syntes tydligt att hon var ny och oerfaren, kroppen nästan skakade och ögonen såg rädda ut.
”Vad har vi här nere då?” Fortsatte Carl med sin snällaste röst och särade försiktigt på benen, så att han kunde komma åt könet på henne. Med ens förstod också hon vad han höll på med, därför hjälpte hon till och flyttade undan benen likt de andra tjejerna, så att han enklare kunde dra ner hennes stringtrosa.
Alexander var först att se förvånad ut. Han gapade stort och drog in luft i lungorna. Ögonen växte till golfbollar och händerna blev ivriga.
”Oj,” utropade Carl lika fullt förbluffat. ”Titta vad liten den är,” betonade han med ömkande stämma. ”Gud så gulligt.”
Lisette skruvade lite på sig och flinade desto mer samtidigt som hon satte ner handflatorna mot bordet för att stödja upp kroppen då hon särade vidare på benen. Hon visste att det ansågs väldigt fint att ha en liten mus, men inte att killarna skulle bli så här uppspelta av det.
”Gud, gode gud,” fortsatte Carl och böjde sig ner för att ta en närmare titt på hennes smala hårlösa, lilla springa. Det var svårt att avgöra om hon behövde raka sig eller inte. Hennes unga mus verkade inte ha rotat några hårsäckar ännu.
Försiktigt och med erfaren finess stoppade han smidigt in sitt långfinger mellan blygläpparna, så att de andra flickorna och Alexander kunde följa med på rörelsen.
”Lisette, jag tror jag har blivit kär,” sade han därpå och höjde blicken mot hennes generade ansikte. Hon stönade lågmält och fnittrade först, som om han kittlade henne. Därpå började han pulserade dra långfingret in och ut ur musen. Springan blev genast våt och han kände hur hennes kropp krökte sig likt en värja. Hon pep längtansfullt och försiktigt, varpå hon gnydde medan han fortsatte djupare in i den sammetsmjuka vrån mellan hennes smala lena ben.
”Visst är det ljuvligt? Han kan det han gör!” Flåsade Gisela högt och lade armen om Lisette så att hon hade något att stödja sig emot. Kroppen blev nämligen fort ostabil av de mjuka rörelserna inuti det trånande könet.
”Ah, ah,” Fick hon fram mellan sammanbitna läppar och slutna ögon.
”Min lilla flicka, kom här,” fortsatte han och lade upp sin andra hand över hennes platta mage. Kroppen svajade till lätt och snart vände han på henne så att stjärten svankade ut och blottades för alla de andra i samlingen som log muntert mot dem.
”Om jag vill,” förklarade då Alexander, som just kommit fram till Carl, för att granska Lisettes rumpa. Hennes midja var smal likt en seriefigurs, och stjärten lika tight som musen. För att göra sig lite lustig lade Carl upp båda sina händer över skinkor, och vipps syntes de inte längre. Hon var nog den minsta eskortflickan de någonsin lekt med, vilket fick Carl att känna sig hård i mandomen. Han älskade redan hennes kropp och rörde vid den vördnadsfullt.
”Gisela… Tror du att flickorna behöver en drink nu?” Sade han och vände ansikte mot disken för att tala till flickan i den vita skjortan. ”Bartender, ordna lite champagne till oss är du snäll.”
”Det är aldrig för tidigt för det,” svarade Gisela och slog lätt med handen över Lisettes bara stjärt så att ett smiskande ljud fyllde öronen.
Den vitklädda tonårstjejen i baren nickade kort och började därefter ösa upp stora iskuber i en silverspann, som hon också fyllde med fyra champagneflaskor.
”Här så mina damer och herrar,” sade hon högtidligt, och lät en bricka med glas närma sig klungan av folk som lättsamt hade börjat vicka på höfterna igen.
”Skål då mina vänner,” ropade Gisela förenämnt. ”Skål för Lisettes gulliga lilla mus.”
Lisette blev plötsligt generad och försökte dölja den röda färgen som skjutit upp i ansiktet, men lyfte ändå glaset tillsammans med de andra och drack av champagnen. Hon var osäker i rörelserna och försökte smälta in, men det var svårt då hon inte förstod sig på deras rutiner. Ingen hade talat om för henne att två pojkar skulle leka med hennes mus det första som hände på festen. Hur som helst hade det varit otroligt skönt att känna Carls finger glida upp genom springan. Det var inte att förneka, och hon hoppades också därför på mer. Hon ville åtrå sig honom på riktigt.
”Då fortsätter vi då,” förklarade Alexander i nästa sekund. Han hade nämligen redan tömt glaset och ställt undan det på ett annat bord i närheten. Ödmjukt och med smilande ögon rörde han sig vidare till en solbränd latinamerikansk tjej. Hon väntade på honom med förförisk blick och flinade snällt. Håret var mörkt och slingor av kastanj glimmade i ljuset från facklorna. Hennes höfter vippade utmanande i takt till musiken, och det verkade nästan som om hon var uppväxt med sambarytmerna i blodet.
”Hej på dig,” började han och kysste hennes glittriga läppar. ”Vill du visa mig något?”
Hon log bredare och lät sin tunga massera hans innan hon också särade på låren, så att han kunde stoppa in handen under hennes hotpants, och snabbt dra ner dem.
”Hon heter Jung,” tillade Gisela och hjälpte Lisette upp med sina stringtrosor, så att de satt på plats igen. Hon hade fumlat med dem och varit för upptagen med att dricka av champagnen.
Carl flinade ödmjukt åt hennes trevande fingrar innan han på nytt vände sig mot den latinamerikanska flickan.
”Jung… Är du snäll och öppnar munnen lite för mig.” Fortsatte Alexander sansat innan han stoppade in sitt finger mellan hennes breda glansiga läppar. Sensuellt smekte hon hans pekfinger med sin onaturligt skära tunga, för att därefter låta honom trycka in fingret mellan det ljusrosa blygläpparna. Ett mysigt plaskande läte hördes tydligt från musen när han uppspelt upprepade proceduren om och om igen. Först fick hon suga på fingret en liten stund innan han pressade in det djupt i slidan och vidare igenom hennes kropp.
Även Gisela ville vara med och leka; därför stoppade hon in sitt finger i Jungs ljusrosa sköte, men till skillnad från Alexander lät hon först Lisette slicka det rent innan hon borrade in det i Jungs blöta slidöppning. Kontrasten mellan hennes mörka hy och slidans rosa inre var förvånanden, och fick alla att häpna till en början.
De andra tjejerna runt omkring dem såg intresserat på medan Jungs slida blev allt blötare. Hon stönade snart högt och satte sig bredbent på bordet för att fingrarna skulle nå djupare i skötet.
”Ah, Åh,” gnydde hon med darrande armar och ihopdragna ögonlock.
”Duktig flicka,” påpekade Alexander upprepat efter en stund och drog ut sitt slemmiga finger för att få det avslickat. Det skulle komma ett senare tillfälle att fortsätta leken, de visste alla. Därför var det tid att gå vidare till nästa flicka i ordningen.
”Så ja Jung, vi ska kela vidare sen.” Fortsatte han snällt och lade armen om henne. Hennes ansikte hade emellertid förändrats till ett sorgset anlete. Det syntes tydligt i hennes ögonen att hon absolut inte kunde vänta. Istället ville hon ha något grövre i sig, och det var nu.
Men männen satt naturligtvis på makten, Jung skulle få vänta precis som de andra flickorna.
”Så vem är det här?” Undrade Carl, och tog ett steg förbi Alexander. Gillande såg han in i nästa flickas tindrande ögon. Hon var negress, med mycket mörkt hår sånär som på ett par ljusröda slingor, vilka glittrade mystiskt.
”Här har vi vår alldeles egen Maja Gräddnos.” Förklarade Gisela skämtsamt och stoppade in sina långa fingrar under flickans fladdrande kjol, för att därpå kasta ner den på trägolvet. ”Maja vill du vara så snäll och vända på dig,” fortsatte hon och hjälpe henne runt, så att flickans mörka stjärt stack upp i vädret.
Hennes atletiska och på samma gång smala kropp fick Alexander att känna sig hård och lustfylld. Ansiktet hade anspelat tydligt på sex, och bar avlånga grönskimrande ögon inringade av ögonskugga och täckkräm. De breda och fylliga läpparna var ordenligt insmorda med läppglans.
Precis som stjärten svankade ut häpnade han på nytt med ögonen fäst i flickans sköte, som var ännu klarare än Jungs. Majas mörka hy gjorde slidans blygläppar till två lysande strängar. Och längst in i stjärten lyste det också, som en rödglödgad ring av färg.
”Maja, dela på benen är du snäll,” kommenderade snart Gisela och lät sina händer pressa undan flickans skinkor varpå hon stoppade in sitt pekfinger i stjärten på henne. ”Jag har en liten överraskning till er ikväll.” Fortsatte hon i samma veva som Maja hoppade till och flämtade av fingret som snart pulserade in och ut ur det trånga hålet.
”Jasså? Undrade både Alexander och Carl, fulla av förhoppningar.
”Maja kan liksom jag aldrig få nog av andra flickor… Sätt er i soffan så ska ni få se.”
Carl nickade imponerat och tog tag i Lisettes hand, den flickan han känt mest för, innan han gick bort mot soffgruppen för att sätta sig i mitten av en ljus skinnsoffa.
Intill baren reste sig ett trekantsformat tak av tjockt tyg, som spänts ut över verandan. Under tyget stod en soffgrupp, diverse fåtöljer och ett bord framför en liten scen med brinnande facklor vid sidorna. Längre bort från huset skymtade de poolens blanka vattenyta, och bortom den hördes vågorna från havet inblandat i klubbmusiken som fortfarande spelades på lagom nivå.
”Här ska du sitta med mig Lisette,” förklarade Carl och slog sig ner i soffan med flickan i sitt knä. Han gjorde det tydligt för henne att hans penis hela tiden skulle pressa sig emot hennes stjärt. Hon förstod mycket väl vad han ville och särade därför trofast på benen så att ollonet tryckte sig mot hennes anal, som endast var täckt av en tunn stringtrosa.
”Duktig liten flicka, kom till pappa,” viskade han kyligt i Lisettes öra, och såg sen på medan den resterande delen av soffan fylldes upp. Tjejerna satte sig smidigt med benen i kors och blickarna vända mot scenen.
Samtidigt hade Gisela klätt av Maja kläderna och dragit fram henne till scenen där hon satt med ändan mot altanen och benen viftandes uppe i luften. Gisela själv hade dragit av sig den vita kavajen och befann sig nu mitt emellan hennes lår, slickandes på vaderna. Tungan strök aktsamt det solbrända skinnet från vristen och ner till knävecket. Hennes ögon var slutna, och sin högra hand hade hon lagt över Majas hårtofs, för att koppla ett grepp om huvudet på flickan.
Maja stönade våldsamt. Hon också med slutna ögon och tungan smekandes runt sina egna läppar. Utandningarna hördes tydligare och ljudet från Maja reste sig snart över musiken. Mycket vant, och försiktigt närmade sig Gisela hennes sköte med tungspetsen. Precis som hon snuddade vid flickans nyrakade slida började de andra i soffan att applådera högt. Ett larm av komplimanger rasade mot scenen och en stor hink med champagneflaskor ställdes fram över bordet.
Varken Gisela eller Maja tog någon notis om vad som hände, istället kröp Maja upp i Giselas knä för att kyssa henne vidare och leka med hennes blanka kön.
”Här så,” sade Carl och korkade upp en flaska, men släppte inte blicken från flickorna på scenen. Hans stånd var stenhårt, och Lisette förstod snart att hon skulle bli påsatt i rumpan förr eller senare.
”Tack, svarade hon gulligt, och pressade kroppen mot hans mandom varpå hon darrande tog emot glaset och skålade. Ett klingande ljud bröt tillfälligt ut i luften, men snart dränktes allt på nytt i Majas flåsande.
Gisela hade precis lagt ner henne på marken för att sära på benen och stoppa in sina fingrar i skötet. Först rörde hon vid henne försiktigt innan hon började gnugga handen hårt mot blygläpparna. Maja drog ihop ögonen, flängde fram och tillbaka med huvudet, och försökte greppa tag om något med händerna.
Gisela slutade inte, utan fortsatte hastigare. Hennes fingertoppar stelnade i greppet och pressade sig allt stadigare mot den nakna plaskande slidan. Maja skrek, och kastade med håret i luften. Men hon kunde inte komma loss ur greppet Gisela kopplat runt henens huvud, och just då exploderade hela kroppen. En våg av energi och laddning kastade sig tvärsigenom henne. Njutningen steg från fötterna och blixtrade därefter likt kramper vidare över kroppen. Urladdningen kasades upp knäna i luften och fick stjärten att lyfte från marken just som hon skrek ut orgasmen med vidöppna brinnande ögon.
”Mmmm. Blev du varm nu sötnos” viskade Gisela menande och klappade henne på musen då hon slappnat av på nytt. ”Så skriker bara mina flickor, det ska ni ha klart för er.”
Alexander nickade imponerat med huvudet samtidigt som han höjde sitt glas på nytt för att skåla med de andra.
”För Maja.”
”För Maja Gräddnos,” uppretade de andra och fyllde luften med klingande läten från kristallglasen.
Precis som Carl sänkt drycken i sin mun kände han hur en ny parfym tog över luften runt hans huvud. Vilken ljuvlig arom tänkte han och kände hur två händer långsamt strök sig emot hans kinder, och omfamnande hans huvud bakifrån.
”Hej där min vän,”
”Hallå,” svarade han och vände sig om för att möta Tildes viskande mun och maktingivande ögon.
”Hej Carl, det var längesen, men vad kul att sig dig,” fortsatte hon och höjde därefter på ögonbrynen mot Lisette. ”Vem är den här lilla söta flickan, som du har i knäet?”
”Jag glömde nästan, det här är Lisette,” sade han och nickade först med huvudet mot Tildes solbrända ansikte innan han vände sig mot Lisette. ”Och det här är Tilde.”
Tilde sköt ut en bedårande blick mot flickan och tog hennes hand i sin.
”Hej lilla vännen, gud vad söt du är.”
”Hej,” svarade Lisette lågt och kände hur Tildes hand omfamnade henne moderlikt.
”Vet du vad jag har med mig?” Fortsatte Tilde spelfullt och lät som om hon talade till en tioåring.
”Ne vad då?” Undrade Lisette förvånat och sträckte på sig lite. ”Berätta?”
”Något som kommer att få igång den här festen vill jag lova dig lilla sötnos. Kom här ska du få se.”
”Jaha, visst.”
Med vetskap om vad Tilde talade om lyfte Carl upp Lisette och höll hennes nakna kropp mellan sina armar, för att röra sig mot en annan grupp möbler närmare huset. Stolarna var höga och praktfulla, och bordet tillverkat i glas.
Tilde satt redan ner och väntade på dem då han nådde fram med Lisette som fortfarande dinglande i famnen. Det syntes mer än väl på Tilde att hon tillhörde Alexander och Carls närmaste vänner, i motsats till leksaken han hade mellan armarna. Tilde bar enastående kortklippt, nyansrikt hår, och glittrande oceanblå ögon. Brösten var silikonstora och markant uppressade mot hakan. Över bysten spände en kulör topp åt om kroppen, och runt midjan föll en eleganta kjol ner mot golvet. Klädesplagget kröntes av en lång slits och lät Carl se hennes mest sensuella del av kroppen; nämligen de långa vackra benen.
Raffsetet Tilde bar under kjolen var svart likt natthimmeln och försett med en hög spets. Lisette skymtade dem flyktigt och blev imponerad av Tildes kläder och mäktiga utstrålning. Hon ägde verkligen världen, och var inte rädd för något.
”Så stilig du är ikväll,” började Carl och satte sig nyfiket ned med Lisette vid sin sida. Samtidigt hade Tilde börjat rota i sin handväska efter något. Händerna grävde allt hastigare medan munnen började tala fort, och snart lade hon även fram något på bordet.
”Ni skulle ha sett hur det såg ut vid Alté för en stund sedan. Kön, människorna, stämningen. Det var helt otroligt, festerna blir bara vildare för varje år måste jag säga. Jag var nämligen tvungen att låna mammas limmo för att ta mig hit ikväll, min bil är på service. Och vi hade därför vägarna förbi Alté. Hur som helst, helt makalöst var det där nere! Jag sprang också på Erik, och Charlotta, förresten så är de säkert redan på väg hit vid det här laget.”
Carl lyssnade ingående och nickade hela tiden, medan Lisettes ögon bara blev större och större.
”Sådär ja,” Fortsatte Tilde och skruvade av locket på en cylinderformad behållare som hon lagt upp framför sig, för att hälla ut ett vitt pulver i långa rader över glaset. ”Här ska du få se Lisette.”
”Smarrigt är vad det är!” Förklarade Carl uppspelt och stoppade in handen under kavajen för att plocka fram ett sedeletui, varpå han rullade ihop en tusenkronorssedel till ett långt rör. ”Får jag?”
Med förnäm blick lutade sig Tilde tillbaka i stolen och studerade Carls vackra ansikte och mörka spretiga hår innan hon svarade.
”Visst får du det min kära.”
Exalterat böjde sig Carl därefter ner mot bordet med den ena delen av sedeln instoppad en bit i näsan, och den andra riktad mot en av de vita linorna. Blixtsnabbt drog han in ordentligt med luft igenom näsan, och simultant försvann det vita pulvret in i hans blodomlopp. Kroppen kastade sig då upp i stolen, och ögonen vidgades leende, varpå munnen skrek av passion.
”Kvalité, va?” Utropade Tilde med smilande ansikte. ”Det här är ingen utblandad mix, det kan jag lova er vänner.”
”Får jag låna sedeln en stund,” undrade Lisette som satt vid sidan av Carl. Men innan hon hann ta tag i den hade Tilde ryckt den ifrån henne.
”Du ska få smaka du också,” fortsatte hon hårt och blev därpå mycket mild i tonen. ”Jag ska bara visa dig hur vi flickor drar Coke. Det är skillnad på flickor och pojkar vet du lilla vän”.
”Jasså?” Svarade Lisette oförstående och såg på medan Carl fortfarande njöt av känslan som blixtrat igenom hans kropp likt en löpeld av stimulans. Kokain var egentligen inget hon ville pröva, men eftersom Carl verkade vara så inne i det ville hon visa sina framfötter. Hon ville visa dem båda att hon visste hur det gick till att festa med societeten.
”Kom hit då Lisette,” tillade Tilde och sparkade bak sin egen stol en bit så att Lisette kunde sätta sig med rumpan på bordet framför henne. ”Och så drar du ner trosorna.”
”Va, vad snackar du om?”
”Vill du ha en lina eller inte?” Undrade Tilde surt och lyfte upp något annat ur handväskan.
”Ja, klart att jag vill ha det. Men varför ska jag dra ner trosorna framför dig?”
”För att jag säger det lilla söta du. Och här gör du som jag säger, visst är vi överens om det? Ta av dig trosorna nu så slipper jag prata med Gisela om det här,” fortsatte Tilde gulligt och skrattade medan Lisette stoppade in handen under sina stringtrosor, och lät dem falla till marken. Musen var fortfarande våt och blygläpparna hårt hoppressade.
”Duktig flicka, och så kan du sära på benen som du brukar göra.” Sade Tilde elakt och skrattade högt. Hon hade börjat bli flamsig, och kände sig aningen taskig mot flickan. Men skruvade likväl av locket på en liten burk, så att hon kunde stoppade ner fingret i den.
”Vad är det där?” Frågade Lisette och försökte se ner i burken, men kunde inte förstå vad Tilde höll på med.
”Glidmedel så klart,” svarade Tilde och lät sitt finger bli alldeles kladdigt av glidmedlet innan hon rullade det i ordentligt med kritvitt kokain.
”Sära på benen då! Hörde du inte vad jag sa,” domderade hon strängt innan hon snabbt och oförberett penetrerade Lisettes minimala slidöppning med samma finger. Med ens hördes det ett kladdigt smackande ljud från musen, och därpå var Tildes finger rent från det mjölaktiga pulvret.
Lisette flög skräckslaget upp från bordet, och försökte förstå vad som hade hänt. Men just då kände hon istället ruset ifrån drogen. Hennes kropp blev varm, hon svettades och känslan av ett okontrollerat rus forsade inifrån musen och rätt upp i skallen.
”Visst kittlas det lite i klittan?” Undrade Tilde gapskrattande och tog emot Lisette som höll på att falla till marken. ”Lite till va?”
Fumlande och utan kontroll över kroppen försökte Lisette skaka på huvudet, men det var redan för sent. Tilde hade kladdat ner sitt finger på nytt med glidmedel, rullat in det i kokain och därefter stoppat upp det i Lisettes rosa mus.
”Ahh, sluta, inge mer nu,” skrek hon och kände hur en ny våg av energi exploderade genom kroppen. Det var inte det att hon inte ville prova kokain. Problemet låg istället att hon inte kunde kontrollera varken drogen eller sig själv. Hon visste att folk ibland avled när de stoppade upp kokain eller något annat i musen, och just därför blev hon rädd och såg skräckslagen ut. Hennes liv fick inte sluta i en överdos. Även om hon jobbade som eskort hade hon planer och drömmar i livet: Hon ville resa, gifta sig och studera, men när Tilde bara fortsatte att leka med henne suddades bilderna långsamt ut. ”Tilde, inte igen, får jag dra det genom näsan själv den här gången,” fortsatte hon ömkande och darrade i hela kroppen.
”Visst är det underbart lilla vän… Och som jag sa tidigare, jag bestämmer, inte du. Kan vi vara överens om det så slipper vi tjafsa under festen!” Förklarade Tilde och satte ner flickan i sitt knä för att lägga sina armar om henne. ”Det kan ta lite tid innan du vänjer dig. Men jag kan lova dig att du kommer känna skillnad ikväll, när du blir påsatt förstås. Din orgasm blir överflödig och större än någonsin.”
Fortfarande helt vimsig av upplevelsen försökte Lisette stödja sig på Tildes armar och bordet, men klarade inte av att svara henne. Världen rullade runt och energin blomstrade snart i hennes tankar. Hjärtat slog allt hårdare och musen började rinna okontrollerat. Hon kände sig plaskvåt och letade med blicken efter trosorna, men kunde inte hitta dem.
Emellertid var det inte speciellt märkligt eftersom Tilde lagt beslag på dem och stoppat ner dem i sin väska. Hon ville att lilla Lisette skulle förbli naken och rinna om musen hela kvällen. Varför förstod egentligen ingen förutom henne; faktum var att hon ville domdera flickorna, de fick hennes egen mus att svullna upp och bli våt. Att få handskas med makten och leka med dem var bättre än något annat. Faktiskt det bästa hon visste.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Rika bran leka bäst Del 2	Gruppsex	4.3	8/8-09
Rika bran leka bäst Del 1	Gruppsex	3.8	8/8-09
Älskarinnan	Heterosex	3.3	12/6-09

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.