Hembiträdes-skolan del 1
När min mamma gick bort, visste jag inte vad jag skulle göra. Hur skulle jag klara mig? Jag var vuxen, men jag bodde fortfarande hemma. Min pappa hade försvunnit långt innan jag kunde minnas honom. Men en sak visste jag säkert. Jag var tvungen att ta mig ut i världen. Bort från den ensliga stuga i mitten av skogen. Tack vare en gammal granne, kunde jag läsa hjälpligt. Jag började läsa tidningens annonser varje dag. Hoppades på att hitta någon som ville ha en sådan från mig. En riktig lantis som inte hade någon erfarenhet av världen. Helt plötsligt, en dag, var den där. Annonsen som skulle förändra mitt liv. Det var en utbildning i hur man blir en bra hemtjänst. Precis det jag behövde!
Jag funderade inte många sekunder innan jag skickade in min ansökan. Den var säkert full av stavfel, men det är väl inte det de söker av en hemhjälp?
Dagarna gick och jag började tappa modet. Det hade inte dykt upp något mer i tidningen som passade. Mitt i all min hopplöshet hade jag plötsligt ett brev att hämta nere på affären. Jag blev varm i hela kroppen, och jag skyndade mig de 5 km till affären. Jag visste inte riktigt vad jag skulle tro. Kunde jag hoppas på att ha kommit in? Väl med brevet i handen, visste jag inte om jag vågade öppna det eller inte. Men jag måste öppna. Tänk om jag hade kommit in?
Med darrande händer sprättade jag upp kuvertet och drar upp brevet. Hinner läsa "Hej och välkommen till...." innan ett glädjetjut tränger upp ur halsen på mig. Jag hade kommit in! Folk på gatan kollade konstigt på mig, men det struntade jag i. Jag hade kommit in!
Några veckor senare var det dags att åka. Jag hade packat ner min få tillhörigheter i en väska och satte mig på tåget. Efter många timmars åkande, var jag äntligen framme. Jag hoppade av tåget, och väntade på perrongen. De hade skrivit att någon skulle komma och möta mig. Jag tittade mig omkring med såg ingen. Jag tänkte att de kanske hade blivit lite försenade. Jag gick och satte mig på en bänk och väntade. Perrongen tömdes snabbt på folk, och till slut var jag helt själv. Började bli riktigt nervös, när det kom fram en ung pojke. Kanske 12-13 år som frågade mig om jag skulle till skolan.
Svarade att jag skulle till en skola för att bli upplärd till hemhjälp. Pojken log och sa att då skulle jag följa med honom. Följde med honom till andra sidan stationshuset, och där stod det en skamfilad bil. Han lyfte raskt in min väska i bagaget och hoppade in bakom ratten.
Jag blev först väldigt rädd när jag insåg att han skulle köra tingesten, men han ropade glatt att antingen fick jag hoppa in eller bli kvar på stationen över natten, då ingen annan hade tid att hämta mig. Valet var enkelt. Det kändes tryggare att sätta mig i bilen, än att vara utomhus en hel natt på ett helt okänt ställe.
Bilfärden till skolan tog inte så lång tid. När vi kom fram, kom en kurvig kvinna ut på trappan och hälsade på mig. Hon var klädd i en sådan där svart dräkt med ett vitt förkläde som jag hade sett andra ha när de jobbade hemma hos någon. Jag tyckte att den verkade lite väl kort, men tänkte att jag nog inte hade tittat ordentligt på de andra jag hade sett tidigare.
Hon sa att hon hette April och skulle hjälpa mig att komma iordning här på skolan.
Jag log trött och tackade.
Hon måste ha sett trött ut, för hon sa ganska omgående att hon skulle visa mig till mitt rum.
Jag hade helt glömt bort min väska, och följde bara trött efter henne. Inne i byggnaden fanns det fler kvinnor. De flesta av dem hade samma typ av dräkt som April. Jag hejade lite på dem i förbifarten, men kände mig för trött för att orka hälsa på dem ordentligt.
Jag följde med April upp för trappan, och hon visade mig till mitt rum. Det var inte så stort, men hemtrevligt. Där fanns en säng, skrivbord, stol, spegel och en byrå. Ovanför byrån fanns där även ett fönster som vette ut mot ägorna. Tänkte att här kommer jag nog att kunna trivas riktigt bra!
April önskade mig godnatt och sa att jag säkert var trött efter den långa resan. Även om jag gärna ville vara artig och småprata med henne, så började ögonen att falla igen av sig själv. Önskade April en god natt och gick och lade mig. Jag måste ha somnat på en gång.
Mitt i natten vaknade jag av något ljud. Det tog ett tag innan jag isolerade ljudet. Det var ett stadigt DUNK! DUNK! DUNK! från rummet bredvid mig. Kände mig väldigt konfunderad. Vad kunde detta vara? Mellan dunkarna mot väggen hör jag hur någon kvider. Efter det kommer det mummel som jag knappt hör. Vet inte riktigt vad jag ska göra. Men en nyfikenhet har väckts inom mig. Vad är det som dunkar där inne? Medan jag funderar, hör jag hur stönandena blir högre och högre. Nu låter det nästan som om det gör ont på den som är där inne.
Jag smyger mig raskt upp, öppnar min dörr och smyger ut i korridoren. Kollar mig noga om så ingen annan finns i närheten och smyger fram till dörren. Försiktigt öppnar jag dörren och kollar in. En okänd flicka står naken med ryggen mot mig. Hennes händer är fastbundna i sängen. Hon böjer sig framåt, samtidigt som hon kramar om sängramen. Bakom henne står det en naken man. Även han har ryggen mot mig. Först verkar han inte göra något alls, men efter ett tag ser jag att musklerna på hans armar rör sig. Det luktar svett och något okänt inne i rummet. Kan inte placera det.
Medan jag står där och försöker komma på vad det är för doft, hör jag plötsligt hur flickan tjuter till.
Det för tillbaka mig till verkligheten. När jag tittar upp ser jag hur mannen rör på höfterna fram och tillbaka. Ljuden som kommer från flickan nu är annorlunda. Det låter inte som om det gör ont. Jag ser hur mannen börjar röra snabbare och snabbare på höfterna. Hör hur flickan kvider högre och högre.
Ett okänt pirr börjar fortplanta sig nere mellan mina ben. Jag både vill och inte vill se. Samtidigt kan jag inte förmå mig att backa ut och gå tillbaka till mitt rum. Efter ett tag, ser jag hur mannen sjunker ihop ovanpå flickan, och säger att det här kanske kan få dig att lyda i fortsättningen!
På något sätt förstår jag att det är slut, och jag smyger ut lika försiktigt som jag smög dit. När jag är säkert tillbaka på mitt rum, känner jag hur den varma känslan mellan benen inte har gett med sig. Jag förstår inte alls vad det är. Undrar hur jag ska kunna sova efter det här. Men jag är tydligen tröttare än jag trodde, och jag somnar ganska omgående när jag har lagt mig igen.
Fler noveller av samma författare
Fortsättning väntar på att bli godkänd ;)