Ett möte med lärarinnan - tio år senare.
Vincent Van Duncan var inte alls nöjd med den ljudbild han lyckades skapa med sin gitarr. Det lät tunt, jävligt tunt, och tog därför tre rejäla kliv fram till mikrofonstativet för att berätta för ljudteknikern – om nu det ens fanns en ljudtekniker bakom det mörka mixerbordet längst bort i andra änden av rummet – exakt vad han tyckte om att hans gitarr var så tyst. Så fruktansvärt jävla tyst.
Att Vincent, mer känd som VD i Göteborg där han växt upp och fortfarande levde, gormade på en stackars 17 årig ljudtekniker var i sig inte konstigt.
Det är sånt som händer på soundchecks, trots allt.
Men det var inte en soundcheck; tvärtom var de mitt i första låten för kvällen och publiken stod och stirrade på den galna gitarristen och vokalisten som en samling fån. De kunde bara gapa.
För några sekunder sedan hade det varit världens drag. Ös som få. Så rockigt att man nästan trodde det var 70-talet all over again. Men nu stod den rödhåriga, svartklädde mannen i för tighta byxor och skjorta och lackade ur totalt.
Bandet bakom honom verkade varken förvånat eller irriterat. Bassisten hade lugnt och stilla börjat jamma någon melodi för sig själv medan trummisen snackade med den andra gitarristen. Allt detta medan Vincent flippade och med yviga gester pekade på gitarren och sedan uppåt. ”Höj den då”, skrek han. Tillsammans var de fyra på scenen. De var Tombstone Shadow.
Ett av många indieband i Göteborg 1992.
Tillskillnad från många andra band skulle detta band troligtvis bli något, om de kunde hålla ihop.
Grunge hade exploderat totalt, men Tombstone Shadow var inte grunge. Det var inte heller rock, metal eller punk. Som en recensent hade skrivit i en tidig recension från en av deras spelningar: ”Om originalitet gick hand i hans med stora penisar, skulle dessa killar ständigt snubbla över deras kukar”.
Det lät kanske som blues rock.
Men ändå inte.
De spelade något som en klyftig, klipsk och underbetald recensent ännu inte kunnat namnge, deras genre var diffus. Krävde ett nytt namn. Hade man dock frågat Vincent Van Duncan om vad han spelade hade han bara ryckt på axlarna och svarat: ”Musik?”.
Vincent var ingen rockdiva, han hade inga ambitioner. Han var 19 år och hade jävligt tråkigt: Bandet var bara ett tidsfördriv. Samtliga medlemmar hatade ”demoscenen” – dagen innan hade de varit på en konsert med något nytt uppstickarband som folk prisat: De skulle bli stora en dag. De lät som skit. Kallade sig för Broder Daniel. Vincent hade bara stått och stirrat på spektaklet framför hans ögon. Efter halva spelningen hade han vänt på klacken och gått.
Bandet imponerade honom inte. Även om han hade blivit avundsjuk på publiken. Där fanns massa tjejer som verkade gilla Broder Daniel. Snygga som fan.
Tombstone Shadow hade också en hängiven publik; antagligen fler än vad Broder Daniel lyckats få. Det var nog en 300 personer i lokalen som nu stirrade på Vincent som prövande slog på strängarna och lyssnade. Försökte höra om ljudet var ”tjockt” nog. Problemet var att när Vincent kikade ned över publiken såg han bara män. Och några fula tjejer. En och annan snygging. Som då och då vände sig om och hånglade med sin pojkvän, uppenbarligen uttråkad av musiken.
Men om man fick lov att sjunga falskt och sminka sig för att få tjejer till spelningar fick det fan vara, tänkte Vincent och slog hårt på gitarren.
Nu lät det fylligt. Det var dags. Han tittade tillbaka på sin barndomskamrat och trummis, lät blicken vandra över till gitarristen och bassisten. De nickade alla mot varandra. Samförstånd. Trummisen räknade in.
1, 2…
”Play it fucking loud”, skrek Vincent i micen. Gjorde parodi på Bob Dylan. Inte många i publiken förstod skämtet, Vincent brydde sig inte och gjorde sig redo. Stod bredbent.
… 3, 4: Och de spelade kvällens första låt, igen.
Publiken i extas. Vincent kände sig nöjd; för stunden brydde han sig inte ett jävla dugg om att det bara var män som hoppade framför honom. Han fick skriva en smörig ballad senare. Det här svängde. Han började skrika i micen, folk sjöng med. Kom igen katten, det svänger ju, tänkte Vincent och hängav sig åt gitarren och sången. Musiken.
Hans musik.
Två timmar senare gick en svettig och slutkörd Vincent ut bland folket. De hade spelat på klubben från tolvslaget till två, men stället stängde först tre. Vilket gav bandet en timme att leta upp sällskap för kvällen. Även om Vincent var den enda som faktiskt gav sig ut till baren för att söka just sällskap.
De övriga i bandet hade utslagna beställt en taxi och åkt hem, de bodde samtliga i Göteborg. Hade samtliga flickvän.
Endast Vincent var den som panikraggade på småtimmarna efter en spelning, och den här gången hade han inte ens en wing-man till hjälp. Vincent hatade att ragga den sista timmen: Det betydde att alla snygga redan hade försvunnit, och de som är kvar är bottenskrapet. Tjejerna som började bli desperata. Inte ideellt, tänkte han. Men han var kåt och vägrade att runka ikväll. Inte för han hade något emot en liten runk, men han kände sig inte asocial ikväll.
Han spanade. Ville inte sätta ribban lågt men det verkade dött. En del söta tjejer, men alla i sällskap med en kille. En mängd personer gick fram till honom och ville tacka för en bra spelning, säga att de uppskattade hans musik – ”som fan!” – bad honom signera deras enda skiva. En EP på fyra låtar. Folk kom fram och sa att detta var början på något stort.
Samtliga var män. Vincent önskade att han var homosexuell.
Sedan såg han kvällens tjej och insåg varför han inte var homosexuell. Han fick nästan bånge, i sitt sinne så sa det ”sproing” i byxan, som om hans liv var en tecknad film.
Tre problem dock: Hon var med en kille, och hon var min sin tjejkompis. Dessutom såg hon ut att vara närmare tio år äldre än Vincent. Tre hinder. Han borde klara det.
Hon var kanske trettio år, vilket varken var ungt eller gammalt på denna klubb. Det var en gedigen samling människor i alla åldrar kring borden samt baren i den varmt upplysta lokalen. Han stirrade på henne på ett bekvämt avstånd.
Mörkt, tjockt axellångt hår som ramade in ett ljust – nästan lite för ljust – ansikte med, såg han verkligen rätt? Gröna ögon. Linser kanske.
Ansiktet var verkligen att dö för; kindbenen var perfekta. Snyggt trimmade ögonbryn, när hon skrattade åt killens – den jävelns – skämt kastade hon bak huvudet och skrattade melodiskt. Hennes ögon glittrade. Då och då kastade hon med håret. Signalerade hon till den andre att hon var tänd på honom? Vincent bet ihop och mindes något Troy – trummisen – en gång sagt: ”Gå fram direkt, gärna inom tio sekunder. Annars tänker du för mycket”, och började genast gå mot gudinnan medan han fortsatte spana in henne. Vad kunde gå fel, egentligen?
Under ansiktet fanns en kurvig, lång kropp. Inte lika lång som Vincent som kunde stoltsera med sina 1.90, men lång nog.
Hon var klädd i en mörkblå, tight liten sak och hade ett bälte helt i mörkt kring midjan. En klänning som visade mer än vad den dolde. Den slutade strax under en rumpa som förföriskt putade ut som hon då och då viftade på. Lika förföriskt viftade hon med sin urringning: Två stora bröst som var så trångt fångade i klänningen att de såg ut att vilja slita sig loss från klänningens klor.
Benen var precis som ansiktet: Farligt vita. Längst ned var hon klädd i ett par mörka skor med långa klackar. De hade rosa rosetter.
Vincent var farligt kåt.
På något sätt kunde denna varelse stå där i sin horiga outfit och samtidigt, märkligt nog, inte se horigt ut. Hon hade en viss värdighet ändå, rak i ryggen. Rörde sig som en orm som kråmade sig på en varm sten men trots det: Självaktning.
Hon var classy.
Hon var nu också bara någon meter från Vincent, det hade gått fort att ta sig fram.
De fick ögonkontakt, han såg hennes – ja, gröna – ögon på nära håll och de vidgades. I förvåning?
I, kunde det vara, igenkännande?
”Vincent!”, utbrast hon glatt och lämnade sin kompis som Vincent knappt kastat en blick på – en tjockis – och killen som han nu såg var Henrik ”Jävla” Berggren. Han som sjöng för det där bandet, vad hette det?
Broder Daniel.
Hans uppsyn fick Vincent att tänka på en blöt, sorgsen fågelunge.
Tjejer älskade blöta, sorgsna fågelungar.
Den vackra tjejen – med de stora brösten, långa benen, kurviga kroppen – kramade om Vincent och han förstod verkligen ingenting. Han kände dock brösten genom hennes klänning och det ryckte till i hans egna fågel, som snart var på väg att flyga likt en örn. Kramen var inte lång och hon tog snabbt ett steg tillbaka. ”Vincent”, upprepade hon. ”Herregud, vad stor du har blivit!”.
Då kände han igen henne.
Herregud, det var…
”Misa?”, sa han bara korkat och förvånat. Han ångrade sig genast. Misa var en gammal lärarinna, Vincent hade haft henne i högstadiet. Hon höll i idrotten. Han hade tidigare bara sett henne i säckiga träningsbyxor och lika stora tröjor. Inte konstigt att han inte kände igen henne. Men nu var det självklart Misa: De gröna ögonen och ansiktet, det var så uppenbart.
Han lade på sitt bredaste leende, försökte få det att verka som om han känt igen henne hela tiden trots hans tidigare förvånande uttryck. ”Jag såg dig därifrån…”, sa han och pekade bakåt, ”…och fick lov att komma och säga Hej”.
Hon fortsatte att le. Förbannat vad hennes leende var fint. Och sexuellt provokativt. Han kände sitt hjärta bulta. Något annat bultade också.
”Herregud vad gammal man känner sig när gamla elever dyker upp på krogarna”, sa hon och tittade på honom uppifrån och ned. Vincent undrade om hon såg hans bånge? Hon visade det inte i så fall. Vincent kunde nästan ana att hon drog på munnen, gillande. Fanns det en chans, ändå?
”Du är dig lik; du var lång redan då. En bråkstake, men jag visste att du hade ett gott hjärta”, sa hon. Vincent tänkte snabbt tillbaka på tiden i högstadiet. Han hade varit en bråkstake, bokstavligen talat. Något slagsmål i veckan, minst. Han var alltid längre än de övriga i klassen, även i klasserna ovanför. Lång och kaxig, folk ville testa honom. Visa att de var bättre.
De flesta var inte bättre, han hatade att slåss men övning ger färdighet. Han hade i tidig ålder mycket färdighet, i nian var han mer eller mindre en legend. Rödspättan med den farliga garden, slogs som en besatt crackpundare.
Lärarna hatade honom, han hatade dem. Alla förutom Misa som faktiskt verkade tro på honom. Peppade honom under idrotten och ville att han skulle börja med kickboxning. Han hade ju uppenbarligen talang.
Fast i den åldern tog man inte råd från en lärare, det var först senare han styrde upp sitt liv med musiken. Men hon försökte i varje fall när ingen annan trodde på honom.
”Jag kan tänka mig att jag inte var den bästa av elever”, sa Vincent och log skevt medan han tänkte tillbaka på den bråkiga skoltiden. ”Så här i efterhand ber jag om ursäkt.”, sa Vincent utan att mena det. Be om ursäkt för vad, egentligen? Han bekämpade bara eld med eld. Lärarna gillade inte honom från början, han startade aldrig ett slagsmål.
Misa skrattade bara. ”Du har inget att be om ursäkt för, du bekämpade bara eld med eld.”
Läste hon tankar? Obehagligt.
”Jag är ärligt talat förvånad över att du ser ut att må så bra, jag var säker på att du skulle sitta inne vid det här laget”, sa hon skämtsamt.
”Musiken räddade mig”, sa Vincent och berättade kort om hur han hoppade av gymnasiet i tvåan och började spela gitarr. Startade ett band, hela köret. Spelade på olika ställen för öl och lite fickpengar. Misa ställde frågor och verkade genuint intresserad.
Sedan kom Henrik ”Jävla” Berggren mellan dem, han hade innan dess stått och pratat med den tjocka kompisen som kastade glödande blickar mot honom och slickat sig om munnen. För att ha sex, eller för att äta honom, undrade Vincent.
”Vill du ha en till drink?”, frågade han tafatt och försökte komma mellan dem.
Vilken nolla.
Misa gav honom en mördande blick: ”Ser du inte att jag pratar med Vincent? Han är en gammal elev till mig.”
Var det allt han var, en gammal elev? En vinst i sig att hon blev arg på fågelungen. Han verkade stött som fan, gav Vincent en arg blick och gav tjockisen en ännu argare. Misa vände sig återigen mot Vincent och ställde en fråga medan en arg Henrik gav sig därifrån. Han gillade inte att bli avsnoppad, tydligen. Tjockisen följde efter honom. Vincent flinade.
”Ursäkta, vad sa du?”, frågade Vincent och lät blicken vandra tillbaka mot Misa.
”Så, vad heter bandet du spelar i?”, frågade hon.
”Tombstone Shadow”, svarade han och kände sig lite stött. Han hade ju spelat i samma lokal som henne för mindre än en timme sedan.
”Tombstone Shadow? Låter bekant”, sa hon och tittade långsamt åt höger där en stor plansch satt.
En stor logo med bandnamnet fanns där. Vincent själv hade designat den.
”Oj, det Tombstone Shadow? Ni är ju stora!”
”Överdriv inte, vi trampar vatten i demoträsket. Ett kul tidsfördriv bara.”
”Var inte så blygsam, jag hörde publiken ikväll. Det var ett jävla liv, det lät riktigt bra. Jag hade gått och sett er om jag inte vore så rädd för att bli krossad i folkhavet…”
”Så packade som de var hade de dansat lika hårt till Michael Bolton.”
”Var inte så ödmjuk, Vincent, så var inte grabben jag kände på idrotten som tog badminton på blodigt allvar”, hon log och tänkte tillbaka.
De fortsatte att prata ett tag. Vincent kunde inte avgöra om stämningen var sensuell eller inte, men han visste att han ville in i Misas trosor. De köpte varsin starköl när klockan ringde för sista beställningen och gick mot ett bord. Tack vare den tighta klänningen noterade han att hon bar stringtrosor och hon gick på ett sätt som få svenska tjejer gjorde. Höfterna rullade, likt en katt. Svenska tjejer gick mer som killar, detta var hur tjejerna gick i Sydamerika, tänkte Vincent och försökte tänka på något annat så inte hans kuk skulle stå likt ett spett.
Det var lönlöst.
När de väl hade satt sig ned hade han tur att slita blicken från de stora, vita brösten som utmanande och inbjudande skumpade framför hans blick. De hade kommit in på mer personliga saker nu.
Kunde hon verkligen missa hur kåt han var på henne? Han kunde inte köra sina vanliga, cheesiga, raggningsknep. Det skulle kännas märkligt att göra det på en äldre, mycket äldre, före detta lärarrinna. Och de funkade knappt på jämnåriga.
Hur skulle han kunna ta detta ett steg vidare? Huruvida Misa ens var kåt på honom var också ett mysterium. Å ena sidan viftade hon brösten åt honom, slängde med håret, gav honom en blick som sög av honom. Men å andra sidan pratade hon med honom som en gammal vän, en gammal student. Inte sensuellt överhuvud taget.
Nu fick det bära eller brista; han skulle bjuda hem henne.
”Men du, de stänger nu. Jag borde gå. Det har varit jättemysigt att prata med dig. Kul att se att det har gått så bra för en gammal elev, jag hoppas vi möts igen”, sa Misa och gensköt honom med en sekund. Panikslaget – nästan lite patetiskt – svarade Vincent snabbt: ”Jag följer dig en bit på vägen, jag bor här intill men jag skulle behöva lite frisk luft.”.
Misa ryckte på axlarna och kom inte med några invändningar.
”Måste bara hämta gitarren”, sa Vincent och gick backstage för att hämta sin Gibson Les Paul. En guldig, sliten sak som kunde skapa de mest fantastiska ljud. Han nickade åt en ljudtekniker som ensam satt och svepte whiskey medan han hämtade gitarren, för att sedan gå ut och möta Misa.
Två silhuetter, den ena med en gitarr på ryggen och den andra en kvinna med en timglasform gick sakta längst Göteborgs gator. Misa hade börjat öppna sitt hjärta och berättade kortfattat om ett misslyckat, destruktivt förhållande och hur hon varit singel i många år därefter. Trött på all form av äktenskap. Vincent i sin tur berättade om sina trassliga familjeförhållanden som liten.
Saker som Misa antagligen redan räknat ut under skoltiden, han var knappast ensam om att vara ett problembarn, född i betongen. Hans liv var i mångt och mycket en klyscha.
Till slut nådde de fram till ett stort lägenhetsområde. Gräs och träd i runtomkring det, det var trevligt. Misa bodde i ett flott område.
”Du undrar säkert varför jag är klädd som jag är. En tant i min ålder”, sa Misa och tittade ned på sina kläder och log sorgset. ”Jag är ledsen över att du fick lov att se detta, men jag har inte varit ute och festat på flera år. Inte en enda gång sedan efter min gymnasietid, faktiskt. Och inom någon vecka åker jag iväg till Uppsala och blir lärare inom pedagogik. Jag ville ut en sista gång i den här staden. Min hemstad. Dansa, supa, låtsats vara ung på nytt. Kanske få ligga också.”
Vincent sa inget. Lät henne tala till punkt.
”Men sedan fick jag syn på dig, och jag insåg vad jag höll på med. Hur gammal jag faktiskt är. Utelivet lämnade jag för längesedan. Ikväll har jag varit så himla löjlig. Förlåt.”
”Jag håller inte med”, sa Vincent långsamt och tänkte att det var dags för en satsning.
”På klubben i natt var du inte löjlig. Allt annat än löjeväckande. Du var vackrast bland hundratals personer. Smartast, sexigast, amorös och fullkomligt nervkittlande. Jag har inte haft så här trevligt med någon på länge, och inte spenderat tid med någon så läcker. Någonsin. Jag har haft bånge mer eller mindre hela kvällen”, sa Vincent och stirrade henne rakt i ögonen och försökte utstråla självsäkerhet. Egentligen pumpade hans hjärta likt dubbla baskaggar.
Han fick Misas gräddvita hy att få en nyans av rött, det såg han trots mörkret som omgav dem i den svala sommarkvällen.
Så sval att han kunde se Misas bröstvårtor genom tyget.
”Vad snäll du är Vincent. Menar du verkligen det? Du växte också upp och blev…”, hon ögnade honom uppifrån och ned, hon fick något hungrigt i blicken, ”… stilig”.
Det hungriga blicken försvann lika snabbt som den kom.
”Men nu går våra vägar isär, jag hade verkligen jätteroligt i natt…”
Vincent blev trött på katt-och-råtta-leken och tog raskt ett steg framåt och såg till att avståndet mellan hans ansikte och hennes blev mindre än 30 centimeter.
Hennes pupiller vidgades.
”Vincent?”, undrade hon och han såg hur hon andades något häftigare. Hennes barm åkte upp och ned och han kvävde en impuls att helt enkelt greppa tag i hennes vita himlakroppar.
”Sluta försök kväva dig själv.”
”Jag…”
”Både du och jag vet vad du vill ha.”
Misas blick flackade lite när Vincent ytterligare rörde sig framåt en bit så deras ansikten var så nära att de kände varandras andedräkt. Misa luktade underbart, Vincent kände sig berusad av hennes parfym.
”Jag är inte 15 år längre”, viskade han och rörde sig framåt för en kyss, livrädd för att hon inte skulle besvara den.
Det gjorde hon.
Tveksamt, men hungrigt.
Misas läppar öppnade sig trevande hennes tunga mötte Vincents stängda läppar, som snabbt öppnade sig och släppte in Misa. Deras tungor dansade prövande med varandra, något ovana men väldigt passionerande.
Herregud vad hon kunde kyssas, tänkte Vincent och slöt ögonen, placerade en hand bakom Misas nacke och tryckte henne närmare mot sig.
Hon bröt sig loss.
Vincent fick i någon sekund panik.
”Vi går upp till min lägenhet”, mumlade Misa fram och tittade – hämningslöst – Vincent djupt i ögonen. Vincent tittade upp mot den låsta lägenhetsdörren och harklade fram: ”Damerna först”. Hon öppnade dörren med en nyckel och de kom in i en mörk nederplan, en hiss stod inte att finna.
Misa tog tag i Vincents hand och drog honom med sig uppför två trappor och i det närmaste slet upp dörren efter hon låst upp den. Hon skakade av förväntan, likaså Vincent. De kom in i lägenheten som redan var dovt upplyst av en liten lampa som stod på en byrå i hallen och Misa vände sig om och gjorde som Vincent gjort någon minut tidigare.
Hon placerade handen bakom Vincents bakhuvud och förde sina röda, skakande läppar mot hans och de möttes återigen i en het kyss. I cirklar rörde sig Misa och Vincent in i lägenheten medan de lidelsefullt tryckte sig mot varandra.
Vincent kände till slut en fåtölj trycka sig mot hans vad och han tog tag i Misa och såg till att de båda föll ned i soffan.
”Herregud Vincent, är den här för min skull?”, frågade Misa efter hon brutit upp kyssen, lutat sig tillbaka och känt på den unga mannens skrev. Hon smekte och klämde på konturerna av hans penis. Hon slutade med det, log, och tryckte sin rumpa mot hans skrev och började, så gott hon kunde, röra sig rytmiskt i hans knä medan de återupptog kyssen.
Vincent trodde han skulle dö medan hon förde sina välfyllda höfter rullandes och juckandes mot hans skrev och han började, äntligen, ta på henne.
Överallt.
Misa stönade dovt i hans mun när han placerade sin ena hand över hennes runda bröst. Med den andra handen letade han fumligt efter dragkedjan på hennes klänning, som dolde sig bakom hennes breda skärp. Misa var inte sämre och började, så gott hon kunde, fumla med dragkedjan till Vincents jeans.
Vincent kunde känna hur hennes bröstvårta blev hårdare och hårdare under hans masserande hand.
I samma stund som han fann dragkedjan och började dra ned den fiskade Misa skickligt fram hans kuk och började sakta runka av honom.
Det var fantastiskt.
Han fick av henne klänningen och drog ned den något för att blotta hennes bröst som nu var i en svart BH och han använde nu båda händerna för att knåda dem ordentligt.
Även i en BH kändes dem fantastiska.
”Gör mig en tjänst”, viskade Misa. ”Och ta av dig dina skor”.
Med ena fotens häl tog han av sig den ena skon och gjorde likadant med den andra. Under tiden han gjorde detta öppnade Mica upp sin tighta BH och lät
den falla, och skatterna därunder uppenbarade sig.
Han greppade tag i dem och kände varmt och mjukt skinn under sina händer. Hon stönade återigen i Vincents mun medan han lekta med hennes
bröstvårtor.
Varsamt utforskade han hennes bröst, och medan hennes händer försökte få av honom hans byxor och underkläder. Han lyfte snällt på höften för att
göra det enklare och hon fick snabbt ned både byxor och kalsonger ned till hälarna.
Hon gled av fåtöljen och ned på golvet och slet av honom kläderna som var vid hans anklar. Hon gjorde snabbt likadant med sin klänning och hon var nu
på golvet i endast hennes svarta stringtrosor.
Vincent stirrade på hennes bröst. De var verkligen underbara. Hon upptäckte var han stirrade och smålog och tittade på honom med en glöd i blicken.
På knä framför fåtöljen använde hon hennes högra hand för att ta tag i basen av kuken medan hon stirrade honom rakt i ögonen. Deras blickar var låsta i
varandra medan hon i slow-motion rörde sig mot toppen av penisen. Sedan omslöt sig hennes röda läppar kring toppen av kuken och Vincent tvingades
att kasta back huvudet och utbrista: ”Herre-jävla-gud”.
Misa attackerade kuken med en hunger som Vincent aldrig känt tidigare. Medan hon sänkte sitt huvud över penisen, använde hon sin högre hand för att
leka med kulorna. När hon förde huvudet uppåt följde handen efter och hon smekte basen av penisen och runkade honom.
Efter några få upprepningar av detta fick hon en stadig rytm av detta sugande och smekande. Deras blickar låstes igen och Mica tittade på honom för att
se om han trivdes.
Det gjorde han.
Efter hon använt sig av sin teknik några gånger blundade hon och gav sig verkligen hän åt sugandet.
Det var inte första gången som Vincent blivit avsugen, långt ifrån. Ett gammalt ex vid namn Sarah var så duktig att hon alltid kunde få honom att komma
inom några minuter, och sedan fortsätta tills han var redo för sex.
Det tog henne aldrig mer än 15 minuter att få två laddningar från Vincent.
Sarah var en novis i jämförelse med Misa. Det tog 50 sekunder innan Vincent gnydde lågt och hans höfter reste sig högt och han kom juckandes i Misas
mun.
Medan han kom tog Misa endast toppen av penisen i munnen, och hon mjölkade honom snabbt med handen och han pumpade ut sperma om och om
igen.
När han var klar fortsatte hon bara att stilla suga på huvudet och smeka penisens längd och efter någon minut var penisen lika hård igen.
Kanske hårdare. Hon fortsatte att suga ett tag medan Vincent knäppte upp sin skjorta, och när den var på golvet började Misa kyssa honom på magen
och sakta klättra upp på soffan igen.
När hon kom till hans ansikte slutade hon för ett ögonblick och tittade bara på honom undrandes. Antagligen funderade hon om det var ok att kyssas,
trots att hon precis svalt delar av honom.
Vincent lutade sig framåt och kysste hennes våldsamt och deras tungor möttes igen. Så jävla klemig var han inte. Han placerade sina armar kring henne
och reste sig varsamt upp, utan att deras munnar någonsin lämnade varandra.
Vincent kände hur bröstvårtorna var stenhårda mot hans bröst och han njöt i fulla drag. Han lämnade hennes mun och rörde den kvickt mot Misas nacke
och sög hårt. Dagen därpå skulle där finnas ett blått sugmärke. Misa stönade högt, och Vincent kände hur hennes ena hand rörde sig innanför hennes
trosor. Med handen på hennes axlar snurrade han runt henne så att hon stod bortvänd.
Han förde sina händer mot hennes tuttar och tog dem i ett stadigt grepp. Vikten av hennes barm i hans händer kändes ljuvlig. Lugnt och varsamt nöp han
i bröstvårtorna och Misa fortsatte att stöna medan hon pullade sig och Vincent vred knapparna, först mjukt sedan hårdare och hårdare.
Efter ett litet tag förde han händerna ned mot hennes höfter och drog ned trosorna. Han kände att de var plaskvåta. När trosorna föll ned mot golvet tog
Misa ett steg ifrån dem och var till slut helt naken.
Vincent var återigen bakom henne och masserade hennes bröst, och det slog dem båda att hans kuk var mellan hennes skinkor. Hon började genast
rotera sina höfter och såg till att penisen fick bekanta sig med hennes rumpa.
Ordentligt.
Vincent kände att han var på väg att komma igen så han tog tag i hennes bröst och lutade sig bakåt så de sjönk ned i fåtöljen igen, med penisen kvar i
rumpans dalgång. De låg bägge vända uppåt, som om de var skapade för detta ändamål, och Vincent började söka efter Misas mysgrotta.
Ett gutturalt ”Ja” lämnade Misas läppar när Vincent fann det han sökte och han började massera hennes klitoris.
Han lät sina fingerspetsar gå runt i cirklar och Misa blev allt mer högljudd. Hon tittade åt sidan och letade efter Vincents läppar och fann dem, deras
tungor möttes och började genast brottas. Hennes högra arm hade hon lagt bakom Vincents huvud och hon tryckte hans ansikte mot hennes.
Vincent skulle inte få lämna hennes mun förrän hon var klar med honom.
Medan Misa masserade hennes rumpa mot Vincents kuk fortsatte han att pulla henne och till slut kände han hennes kropp få spasmer.
Den spände till en gång, sedan en gång till, och hon kom.
Misa stönade djupt i Vincents mun medan hon stängde sina ben kring hans hand som fortfarande inte lämnat den våta rosen. Han kunde känna hur hon
sög luft ur hans kropp in i hennes för att sedan pusta ut luften igen medan hon andades våldsamt genom hennes orgasm.
Detta fortsatte tills orgasmen hade lämnat hennes kropp och hon släppte taget om Vincents huvud.
”Rör dig inte”, viskade Misa.
Hon ställde sig upp och vände sig om kvickt och Vincent tittade bara på medan hans gudinna kröp upp i hans knä och grenslade honom. Han kände
hennes kalla hand hålla hans kuk mot hennes varma sköte. Hon stirrade honom djupt i ögonen. Vincent stirrade tillbaka utan att säga ett ord, ändå bad
han henne – med blicken – att göra det.
Hon rörde toppen av penisen upp och ned över hennes blygdläppar, och varje gång den rörde vid hennes klitoris stönade honom.
Misa log bara medan hon lät hennes vikt se till att hon sjönk ned över hans penis.
Vincent försökte säga något hörbart, men det enda som lämnade hans läppar var ett mullrande stön.
Känslan var ”mindblowing”. Så mysig som Misas mun hade varit bleknade den känslan när man jämförde den med detta. Den tighta, varma och väldigt
våta fittan som slöt sig kring kuken. Vincent kunde känna värmen från väggarna som slöt sig kring hela hans påle, och han var rädd för att han skulle
komma på en gång.
Misa började smidigt röra hennes höfter i cirklar och penisen drogs hit och dit. Hon tittade ned på Vincent och log. Han kunde känna hur hon spände och
slappnade av sina muskler runt hans stång.
Det var farligt skönt, Vincent spände sig för att inte komma.
Misa rörde sig långsamt till en början, där hon använde sina ben för att höja och sänka sig själv över sin gamla elev. Sedan fann hennes händer
Vincents axlar och hennes takt ökade efter att hon funnit detta stöd.
Hennes tuttar skumpade framför hans ögon och han kunde inte låta bli att greppa tag i dem. Hennes bröstvårtor var fortfarande som två stenar och han
började nypa dem, vilket resulterade i att Misa bad honom, uttryckligen, att suga av hennes bröst.
Och det gjorde han. Inte för att han hade mycket av ett val. Misa hade lämnat hans axlar och lagt händerna på ryggstödet på soffan istället. Resultatet
var att hennes bröst var nu pressade mot hans ansikte. Han rörde sin mun mot hennes vänstra bröstvårta. Han bet tag i den hårda lilla knappen, med
både tungan och sina tänder. Reaktionen var omedelbar.
”Åh herregud”, stönade hon fram. “Precis så, fortsatt så”.
Vid det här laget studsade Misa upp och ned över den lilla rockstjärnan så snabbt hon kunde. Han tog tag i hennes höfter och tryckte ned henne så hårt
han kunde medan han stötte uppåt lika hårt i en stadig rytm. Misa flämtade och stönade som om hon sprang ett maraton.
Vincent kände en pirrande känsla i hela kroppen och insåg att han snart skulle komma, han önskade bara att Misa skulle komma före honom – eller
samtidigt.
Och han måste hinna dra ut innan han kom.
Som om Misa hade läst hans tankar stönade hon fram: ”Håll inte tillbaka, det var så längesen, spruta bara i mig, snälla.”
Som på kommando tog han ett ordentligt tag i hennes höfter och började våldsamt stöta sig in i henne så att han nästan kände hur hjärtat exploderade i kroppen på honom. Misa var inte sämre och flög snabbare och snabbare upp och ned över honom. Hans fingrar grävde sig djupt ned i hennes kropp
och han tryckte henne nedåt en sista gång då han kände musklerna nära hans prostata bli tightare.
Misa bönade och bad honom att komma.
Och han kom.
Hårdare än han någonsin hade gjort förut.
Misa likaså. Hennes kropp skakade ovanpå Vincents medan hon lade sig ned över honom och han kände hennes slidas krampryckningar. Vilket i sin tur
gjorde att han sprutade ännu mer. Misa viskade i hans öra att han skulle fortsätta komma.
De satt tillsammans i fåtöljen i flera minuter, medan de landade från deras ömsesidiga tripp. Misa hade lagt sitt huvud mot Vincents bröst och hon kunde
höra hans hjärtslag, som för någon minut sedan hade dundrat på ordentligt.
”Vad i hela friden har vi precis gjort?”, frågade Misa och log svagt medan hon sakta började känna en skamsen känsla sprida sig i kroppen. Hon hade
precis haft sex med en före detta elev.
En elev som förvisso hade växt upp och blivit rejäl.
”Var det lika skönt för dig som det var för mig?”, frågade Vincent ironiskt. Hans penis ömmade fortfarande efter hennes våldsamma orgasm.
Vincent förstod att Misa kanske kände sig generad över att hon haft sex med en elev och försökte reparera skadan.
”Jag är inte din elev längre, jag har inte varit din elev på flera år. Det var inte en lärare jag älskade med ikväll, det var en vacker kvinna.”
”Du låter som någon från en kass erotisk novell”, sa Misa och log. ”Men jag vet att du inte är min elev längre, men jag är fortfarande dubbelt så gammal
som dig, men ikväll struntar jag i det”, Misa slog armarna kring Vincent. ”Om du vill så skulle vi kanske ta och sova i en, du vet, säng?”.
Vincent gav sitt bifall och med darrande ben – båda var helt slut – gick de mot sovrummet. ”Jag tänkte dra hit dig efter lite hångel på fåtöljen”, sa Misa.
”Men det blev lite för hektiskt.”
”Jag märkte det”, sa Vincent torrt. ”Men jag ångrar inget”.
”Inte jag heller.”
De kröp ned i sängen och viskade god natt. Ett tag låg en tystnad över dem, innan Misa till slut bröt den: ”Du vet väl att jag kommer att kasta ut dig
imorgon efter frukost?”
Vincent kände sig lite stött, men svarade: ”Självfallet”.
Sedan somnade dem. Bägge två sov djupt.
När Vincent vaknade upp dagen därpå – solljuset från fönstret hade väckt honom – var Misa försvunnen. På staplande ben gick han naken ut i hallen
och såg sin lärare, naken, vara i köket. Hon höll en märklig gitarr i handen, och vände sig om och log.
”Jag skulle ju flytta nästa vecka, och visste inte riktigt vad jag skulle göra av denna”, sa hon och höjde gitarren. Den var gjord i ett mörkt trä och Vincent
förstod inte riktigt vilket märke det var. Misa måste ha sett hans förvirrade uttryck.
”Den här gitarren har du aldrig sett förut, min farfar har gjort den. Allt trä du ser är från en orgel. En kyrka hade brunnit ned i Norge – man anklagade
satanister – och min farfar var där snabbt och stal material. Den här byggde han av den orgeln. Det är en form av Hagström HJ-500, men mycket av den
är min farfars eget signaturbygge. Jag vill att du ska ha den”, och Misa sträckte fram gitarren mot Vincent.
Den var mörk och olycksbådande. Vincent blev kär vid första ögonkastet.
”Min farfar påstod att det var hans bästa gitarr, men han sa också att den bar på en förbannelse”, hon ryckte på axlarna. ”Farfar kunde vara lite knäpp
ibland.
Vincent tog emot den. ”Jag älskar den”, sa han och smekte dess hals och vägde den i händerna.
Balansen, tyngden och allt kändes rätt. ”Men varför ska jag ha den?”, frågade Vincent undrande. Bra sex är en sak, en gitarr en helt annan.
Misa log.
”Igår var det verkligen magiskt, jag vill att du ska minnas den stunden.”
”Jag behöver ingen gitarr för att minnas det.”
”Nu gör jag det lite enklare för dig, krångla inte nu Vincent och behåll den. Snälla.”
”Visst. Men skulle du ångra dig så får du tillbaka den.”
”Jag kan inte slå ett enda ackord, gitarren kommer att trivas bättre med dig.”
Misa gick fram emot honom. ”Men lägg ifrån dig gitarren nu”, viskade hon och tryckte sin nakna kropp mot honom. ”Det är dags för en favorit i repris.”
Vincent var redan hård. Deras tungor möttes.
Det skulle bli en bra dag.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Fängslande skrivit!
Ser fram mot en fortsättning slutet är ju som bäddat för en fortsättning...
Mycket bra novell! Lättläst som få!! Gärna en fortsättning på den inledda dagen?
Underbar historia. Forsätt skriva. Läser gärna en fortsättning på den inslagna rockstärnans underbara liv.
Lysande! Du måste skriva mer!
För ovanlighetens skull känns det -- oavsett om det är sant eller inte -- som en historia som verkligen har hänt.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Utomordentligt!