De grå ögonen, del 2
Författare: Schakalen Datum: 2004-06-12 18:25:50
Kategori: Heterosex
Läst:
8 493 gånger
Betyg: 2.3 (221 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Nästa morgon vaknade Schakalen tidigt. Han visste att det var något som inte stämde. Han tog en varm dusch. Inne i duschen gjorde han ett par lugna drag över kuken, samtidigt som han kände hur testiklarna drog ihop sig.
Efter att ha duschat slog han på tv:n. Det var tydligen nyheter, och på dem visades en bild av hans förra offer, landshövdingen. En kvinnoröst meddelade att det om ett par veckor var exakt ett år sedan han dog, och gärningsmannen var ännu inte infångad.
Han kostade på sig ett leende. Men lika snabbt återgick ansiktet till att vara uttryckslöst igen. De grå ögonen likaså. Han funderade ett ögonblick. Känslan av att Patricia hade lurat honom lämnade honom inte lugn för en sekund. Det var något i hennes tonfall som hade avslöjat henne då hon hade sagt någonting, men han mindes inte vad det var.
Han såg ut genom fönstret i hans lägenhet. Klockan var endast någon minut över sex, men trots det hade London vaknat för flera timmar sedan. På en parkbänk värmde ett ungt par varandra med sina kyssar och smekningar. En dubbeldäckad buss hämtade en stund senare upp dem.
Schakalen lyfte telefonluren. Slog ett nummer. Fick svar.
*
Prins Henry kved svagt. I hans vattensäng låg han utsträckt på rygg, med en orgasmhotande kuk i vädret, som oavbrutet smektes, sögs och kysstes av hans älskarinna. Han hade ingen hustru, därför tilläts han sig själv att älska med flera olika kvinnor, det var det bästa med livet enligt honom.
I den adelska släkten var nog Henry ett svart får bland alla de andra, han var inte alls som han skulle ha varit. Han hade spelskulder, många gissade att han umgicks med prostituerade.
Kvinnan hette Janet. Hon var städerska i Buckingham Palace, och de båda hade haft ett hemligt förhållande under cirka två veckor, men då hade Henry också älskat med tre andra kvinnor under dessa två veckor.
Hennes varma tunga stimulerade hans känsliga ollon, hon hade gripit om honom och runkade hans lem i takt med tungans rörelser. Hon kände hur kuken hela tiden bultade, och hur orgasmen var nära. Ett enda sug till kukens rot skulle få honom att spruta långt ner i halsen på henne.
Janet hade blont, ganska kort hår, blåa fina ögon, och ett par enorma bröst som nätt och jämt kunde rymmas i en bh. Hon älskade att bli slickad, sugen och biten över och på brösten, det var det skönaste med hela sexakten, tyckte hon.
Hon sög hans kuk till roten en gång, men trots det så kom inte Henry. Hon onanerade snabbt några gånger innan hon ännu en gång sög i sig den, men hon lät honom inte komma.
När hon kände hur Henrys orgasm inte var långt borta, så slutade hon. Henry hade då börjat kvida försiktigt, så försiktigt så att de andra inneboende skulle höra och avslöja deras sexlek. Nu kved han fortfarande, och såg ömsom dimmigt,
ömsom argt på henne. Han ville inte att hon skulle sluta, hon var så otroligt skön och vacker.
Hon lade sig på rygg, och utan att tränga in i henne kastade han sig över henne, och de förenades i ett antal djupa kyssar med öppen mun. Han masserade hennes bröst, flämtade och morrade mellan kyssarna, innan hon till slut tryckte ner honom till hennes bröst. Vårtorna var stenhårda och perfekta, de pekade rakt upp. Med beslutsamhet begravde han ansiktet i hennes enorma bröst, han bet i dem, slickade över vårtorna, sög i sig dem, allt medan Janet försiktigt viskade fram ett svagt ”Åååh…”.
Deras sexlek blev alltmer våldsam, under morrande och kvidande slet hon i hans hår, alltmedan han nästan rev henne över brösten. Efter någon minut, när hon stötte fram ett kvidande ”jag ko…mmer” slutade Henry resolut och begav sig neråt på en vandringsfärd till hennes savande fitta. Han grep om hennes lår och satte tungan rakt på klitoris och fick Janet att stöna högt, men hon bet sig genom läppen för att hålla tyst.
Det var så underbart skönt! Det gjorde väldigt ont, men samtidigt så var det otroligt skönt. Kanske är det så, att kvinnor tycker om när det gör lite ont under en vild sexakt, hon visste inte, men för henne var det så i alla fall.
Plötsligt försvann Henrys tunga, och istället fanns där helt plötsligt två fingrar i
hennes våta fitta, som oavbrutet rörde sig fram och tillbaka. Sedan återkom hans mun, och den sög in hela klitoris i munnen, vilket fick henne att pipa som en liten hund och göra motjuck mot hans ansikte.
Kroppen gick i det närmaste upp i brygga, men han hindra henne och tryckte resolut ner henne igen. Hon hade börjat massera sina bröst för att till slut få nå fram till den orgasm som skulle ta henne till en annan värld, hoppades hon.
Men han släppte inte förbi henne. Precis vid tröskeln, slutade han och särade ännu mer på hennes ben. Med ett hårt juck, tryckte han ner hela kuken i hennes varma, våta fitta. Deras sexakt blev alltmer våldsam, och då de båda började stöna högt så insåg de att de inte skulle kunna hålla tillbaka ett orgasmskrik.
Hon rev och slet över hans överkropp, över bröstvårtorna på honom och då hennes ben kom i sax om honom, och tryckte honom mot sig, kastade hon med huvudet och grimaserade ansiktet i ett orgasmskrik utan dess like.
Själv kastade han sig över henne och pumpade hårt i henne, pungen daskade mot hennes anus och gjorde det ännu skönare för henne, alltmedan orgasmen drog och slet i dem. Han sköt djupa, långa, klunkar av varm, lustfylld säd upp i henne som möttes av kvinnlig sekret, framkallad av en krampartad lust och kvinnliga muskler som var så starka att det inte går att beskriva. De skrek, framförde djuriska läten och såg varandra i ögonen under orgasmen.
När den till slut var över, låg de omslingrade kring varandra och bara njöt av närheten och känslan av att ha sin partner omslingrad kring sig.
-Vet du vem Patricia är? frågade Henry en stund senare.
-Hur så? undrade Janet och kysste honom på halsen.
-Hon skulle tydligen leja en yrkesmördare för att döda mig, och sedan skulle polisen haffa honom just när han skulle döda mig. Sjukt, va?
-Hur ska polisen få reda på när och hur du ska dödas, då?
-Det skulle Patricia ordna, svarade Henry. Jag är faktiskt rädd att hon råkar illa ut.
Och det skulle han absolut vara.
*
-Jag skulle vilja tala med herr Gaasson, tack, bad Schakalen.
Han hade ringt till franska polisen, de hade oftast bra kontakter med brottslingar.
Han hade en kontakt där, Gaasson, som hade hjälpt honom ett antal gånger och som alltid satt inne med värdefull information. Gaasson var visserligen en bedragare, men han var en skicklig, skarptänkt polis.
Kvinnan som svarade hade en vacker röst och hon bad honom vänta.
Efter knappa tjugo sekunder hördes Gaassons skrovliga stämma.
-Oui?
-The Jackal.
-Tjena! How do you do?
-Bra, svarade Schakalen. Men jag börjar misstänka att jag är utsatt för ett attentat.
-På det viset, mumlade Gaasson. Vad vill du att jag ska göra?
-Kolla med dina kontakter, om någon känner till namnet Patricia, det kan vara ett brottsligt namn, kanske inte. Men gör som du brukar, fast fortare. Hittar du ingenting, så litar jag på att jag inte är bedragen.
-På vilket nummer kan jag kontakta dig?
-Nummer två, sa Schakalen.
-Sköt om dig, sa Gaasson.
-I will, take care.
Det kändes konstigt inom honom. För första gången på över två årtionden var han på väg att bli lurad. Kanske, kanske inte. Men han tog aldrig fel på sin instution, den hade hjälpt honom många gånger.
Men om hon nu gick bakom ryggen på honom, lurade honom och kanske till och med satte fast honom, varför då förlora 1,5 miljoner pund?
Kanske var hon beredd att förlora så mycket pengar, för att sätta fast en mördare som aldrig åkt fast. Kanske var det så, att hon hade blivit lejd för att sätta dit honom?
För den vackra Patricias skull hoppades han att hon inte gick bakom ryggen på honom, men gjorde hon det…?
Isåfall fanns det bara en utväg. Han var en av de ganska få människor han släppt inpå livet, och han avskydde att släppa människor in på livet. Det innebar endast problem, relationer och gräl, om hon nu också ljög så skulle han döda henne.
Skulle han nu det, skulle han inte göra det utav en impuls, han skulle göra som han alltid gjorde, planera noga, utse ett lämpligt datum och sedan utföra sitt uppdrag. Men den här gången var det annorlunda, den här gången var han sin egen uppdragsgivare, om nu inte Patricia talade sanning, vill säga.
Men han trodde det inte. Klockan passerade åtta denna morgon.
*
Samtidigt hade Patricia varit inne i en tatuerings- och smyckebutik. Hon hade först tänkt att endast köpa ett annorlunda halssmycke, men sedan hade hon sett ett något annorlunda smycke som man tydligen skulle ha i skötet.
Hon gick fram till expediten som satt bakom ett högt bord med en kassaapparat och en massa andra papper på.
-Jag skulle vilja prova det där, sa hon och pekade på det.
Expediten nickade stumt, log mot henne och gick fram till glasmontern smycket satt i. Hon öppnade montern, tog ut det och lät Patricia få hålla det i sin hand.
Hon hade aldrig varit särkilt sexuellt intresserad, men yrkesmördaren hon hade älskat med för ett par dagar sedan hade fått henne på andra tankar.
-Vill du prova det? undrade expediten, som var en slank kvinnogestalt med ett vackert ansikte.
-Kan man det? frågade hon blygt.
-Naturligtvis, kom med bakom här, bara, sa hon och visade åt Patricia att följa med bakom disken.
Något blyg, började Patricia att klä av sig sina jeans och till slut sina string.
Hon kände sig absurt upphetsad av denna något förbjudna situation.
-Den här, förklarade expediten, och höll upp en liten klo, fäster man runt klitoris
och sedan så sitter smycket på sin plats. Ska jag sätta fast den åt dig?
Patricia kunde endast nicka stumt av kåthet och hon rodnade kraftigt, för expediten måste både ha känt av lukten, och sett hur kåt hon var.
-Var inte blyg, det var likadant för mig första gången, log hon.
Som under en tiondels sekund infann sig en smärta mellan hennes ben, då klon grep om klitoris, och den var så stark att den inte gick att beskriva, sedan återigi-ck den till ren och klar stimulering, och det svartnade för ögonen när hon kom i en våldsam orgasm som fick henne att ramla ner på golvet med guldsmycket sittande i skötet.
-Nå? sa expediten och log mot henne när hon kom till sans.
-Jag tar det! sa hon snabbt och hjälptes upp på fötter igen.
Samtidigt hade en mycket skicklig polisman vid namn Gaasson tagit reda på allt som fanns att få reda på, om henne.
*
Samma eftermiddag ringde Gaasson till Schakalen.
-Nå? frågade han.
-Nu ska du få höra, sa Gaasson. Den här informationen hittar du ingen annanstans än hos mig, så om detta håller vi tyst, ok?
-No problem. Om du vill kan vi träffas, istället för att prata på telefon. Linjen kan vara avlyssnad.
-Vi gör så, bestämde sig Gaasson. Vi möts vid Gate 3 för British Airways på Heathrow i London.
-När?
-Ikväll, sa Gaasson. Klockan tio.
-Jag är förklädd, leta efter en man med käpp och mustasch.
-Oui, monsieur Jackal.
-See you there. Bye.
Han lade på luren. Sedan åkte han till Londons bibliotek. Om hans teori om att han var bedragen var falsk, skulle han trots allt fortsätta med sitt uppdrag. Därför tog han nu ett dussintal böcker om den engelska adeln under 1900-talet och
började läsa genom dem på plats i biblioteket.
Schakalen förklädde sig innan han åkte ut till Heathrow, denna kväll.
Just utanför Gate 3 för British Airways finns en bänk, där satte han sig nu att invänta flight BA 2198.
När Gaasson anlände såg han precis ut som Schakalen mindes honom. Det något avlånga ansiktet med det höga hårfästet, kring midjan spände de grå kostymbyxorna något och kavajen såg lika otvättad och solkig ut som alltid.
Han hade endast en bag med sig, ingen resväska. Han slog sig ner bredvid Schakalen på bänken, tog upp en ganska tjock mapp ur bagen och lämnade honom efter att ha fått ett bekräftande av Schakalen, bestående av ett O gjort med tummen och pekfingret.
Schakalen tog taxi tillbaka till Trafalgar Square, där promenerade han de dryga 300 metrarna fram till hyreshuset han för tillfället bodde i.
Väl uppe i lägenheten, satte han sig vid sitt skrivbord och läste igenom filerna som Gaasson hade gett honom. Han antecknade ett par saker som skulle vara viktiga, trodde han.
Resultatet av informationen gjorde honom varken glad eller arg. Hans grå ögon var lika uttryckslösa som det attraktiva ansiktet.
Det han kom fram till var, att Patricia var en sorts säkerhetschef för BSS (British Secret Service) och hon lät sig användas till att sätta fast och fånga skickliga brottslingar. Hon var välbekant med kungafamiljen, Elisabeth, Charles, hans egen måltavla; Henry och alla de andra. Det hon nuvarande arbetade med, enligt Gaassons källor, var att försöka fånga världens skickligaste yrkesmördare som gick under täcknamnet Schakalen.
Det framgick att hon även hade arbetat i samband med tyska, engelska och franska polisen vad gällde brottslingar och hon var den bästa i sitt slag, enligt filen.
Patricia Whitney var 35 år, ogift, inga barn från något tidigare förhållande eller äktenskap. Hon bodde ömsom på Buckingham Palace och ömsom på de platser som den kungliga adeln ämnade besöka, hon följde dem vart dem än gick.
Schakalen nickade eftertänksamt. Sedan såg lade han undan filen.
Det stod reda nu klart för honom att hon måste dö. Hon hade kommit honom så pass nära inpå livet att han inte kunde låta henne leva.
Klockan var just nu två på natten. Han slog på tv:n. En tysk porrfilm visades på PRO 7. Han kände föga upphetsning.
Istället var han koncentrerad och grävde djupt ner i hans intelligenta hjärna, efter något att börja med.
Efter en kvart kom han på det.
En sak stod klar, i vilket fall som helst. Patricia Whitney skulle dö.
Klockan halv tre denna klara novembernatt lade han sig att sova.
Schakalen var den skickligaste när det gällde att undkomma en jägare.
Men han var också den bästa på att vara jägaren.
Nästa dag skulle han börja jakten på Patricia Whitney.
Fler noveller av samma författare
