Älskarinnan

---

---

- Älskarinnan -

Förord
Den här berättelsen vänder sig till läsare över 18 år av förebyggande skäl. Texten innehåller stötande och missvisande scener. Tanken bakom händelseförloppet var att föra samman sensuell styrka med ett karaktärsdjup. Därtill tar också historien en oanad vändning. En novell baserad på tvåtusentalets idéer om den tabubelagda lusten i människan.

Philip Hök kysste sin fru adjö och släppte ovilligt taget om hennes lena hand.
”Jag ringer så fort vi landat,” sade hon lågt och strök sina fingrar över hans manliga käkben.
Kärleksfullt och sorgset såg han efter henne då hon försvann bort från honom med ett lurigt leende över de glänsande läpparna. Han försökte le tillbaka, men det var svårt då han på samma gång också undrade vad hon undanhöll bakom leendet. Ögonblicket därpå var hon borta - fullständigt uppslukad av resenärerhopen som rört sig in i säkerhetskontrollen.
”Gör de,” viskade han tankfullt och vände blicken mot utgången för att lämna flygplatsens entréhall bakom sig. Men då han stegade iväg var hon plötsligt tillbaka, hennes sköna ansiktsdrag hade lirkat sig in i hans huvud. Även om de bara skulle vara ifrån varandra ett par dagar saknade han henne redan. Så fort de skildes åt byggdes oron upp; han ville alltid vara där för henne, han ville pyssla om henne och skydda henne från världens alla elakheter.
Skepnaden fantasin återskapat i tanken var dock inte alls lik kvinnan han just tagit farväl av. Cecilia var idag en kostymförsedd affärskvinna med diskreta klackar och vagt förskönat ansikte. Det var nästan som om lusten att skönmåla sig själv bleknat med åren, liksom kläderna antagit en allt livlösare ton. Hon var blott en skugga av sitt forna jag tänkte han och drömde sig bort till flickan han en gång blickat upp över; springandes längs de grönskande ängarna likt en älva, och sjungandes så som den muntra bäckens porlande.
Hennes bruna hår med inslag av gyllenblonda slingor föll förtrollat ned från hjässan, och lät sin hela volym stråla över axlarna. Varpå lockarna vek sig in mot skulderbladen. Runt de avsmalnade leende ögonen slöt sig en mörk linje av kajal, och ovan strecket fylldes huden av en dov lila ton, vilken suddades ut uppemot de välplockade och smala ögonbrynen. Kinderna lyste fläcklösa och eleganta med en svag strimma rödaktigt dis över kindbenen.
Tänderna tänkte han. De var i alla fall oförändrade. Hennes vita, flickaktiga, fnittriga leende var det samma. Men klädseln var som förbytt. För länge sedan hade hon låtit en kulör topp pressa upp de välformade och ansenliga brösten ända upp mot nyckelbenens rot. Och runt midjan hade hon burit en snäv kjol av uppseendeväckande snitt.
”Cecilia,” viskade han på nytt medan minnet av skepnaden långsamt smälte bort från näthinnan. Dåtiden var drömlik tänkte han och sköt upp dörren till bilen som stod parkerad ett stycke undan entréhallen.
Själv hade han nog alltid varit sig lik; lång, mörkhårig, muskulös och med ett harmoniskt ansikte fulländat av två kristallblåa ögon. Hans mamma ville alltid påpeka just det: Att han var en kvinnokarl, sade hon med jämnan.
Idag, lite mindre än ett år ifrån trettiofemårsdagen var han kanske inte längre benägen att hålla med henne. Men stilig var han, det var inte att förneka. Kvinnor och ibland även yngre flickor brukade le mot honom med glimten i ögat då han besökte gymmet eller var inom en butik. De visade stundtals sitt intresse med en enkel flört, eller med en vänligt menad komplimang. Men inget av det där spelade någon roll längre. Idag var han lyckligt gift tänkte han ironiserat och vred om nycklarna i tändningen.
Från avskedet och sju dagar framåt skulle han bli ensam lämnad åt sitt sommarhus, stranden och friheten. Sedan en längre tid tillbaka hade de tillsammans renoverat sommarhuset, och snart skulle det stå färdigt. Han ville egentligen inte att Cecilia skulle äga någon kännedom om hur pass mycket arbeta som kvarstod. Han ville överraska henne, och utföra det sista av renoveringen själv. Att arbeta med huset hade han inget emot, tvärt om gillade han att skapa och förbättra arkitekturer. Det var en lust som funnits inom honom ända sen han var liten.
Medan han satt där i bilen och filosoferade på livet och kärleken lade han ändlösa mil bakom sig. Det var nämligen en bra sträcka att köra från flygplatsen ut till sommarhuset. En sak var i alla fall glasklar; hans hjärta älskade fortfarande Cecilia, han kunde inte drömma om ett liv utan henne - hur hon än såg ut eller var hon än befann sig.
Timmarna senare var hennes ansikte försvunnet och utbytt mot en stark kopp kaffe i solens smekande famn. Ärofyllt njöt han av dagen, och såg ut över semestertidens hårda arbete, sitt livsverk menade han starkt: En välslipad veranda omgärdad av en färgsparkande rabatt, vilken reste sig likt en mur mot gräsmattan bortom växterna. Därtill en grönskimrande häck som växte upp som en ridå utmed en strimma av skog, och bakom den – strandkanten till en idyllisk sommarsjö. Kunde naturen bjuda på sig själv mer än så var frågan.
Huset bakom vyn han just beskådat var inte heller något att skämmas över. Väggarna var timrade av breda stockar, och tomten låg mjukt inbäddad i en glänta som syntes på långt håll tackvare en svart skorsten som höjde sig likt ett torn ovan träden. Fönsterrutorna var gigantiska, moderna och gav en lyxig panoramaupplevelse. Innanför träväggarna hade han med egna händer murat en öppen spis, och låtit lägga in en bubblande pool i badrummet.
Med tankarna cirkulerandes kring var han skulle resa flaggstången lät han kaffet rinna ner i munnen och reste sig därpå från solstolen ute på verandan. Snart ville kvällningen lägga sig över bygden, och innan värmen lämnat eftermiddagen skulle han i alla fall ha doppat sig i sjön. Trots allt var det ju sommar, snart sensommar och bland de sista chanserna att bada.
Skönast var det att åtnjuta sjöns ljumma vatten vid den här tiden på dygnet. Badgästerna som tillbringat dagen på stranden var antigen tillbaka i byn eller redan på väg hem. Han gillade ensamheten och lugnet, speciellt efter en lång dag med hammaren i den ena handen och verktygslådan i den andra.
Muntert visslade han och gick mot stigen som skulle ta honom till strandkanten och det natursköna vattnet. Över axeln dinglade en mörkblå handduk och runt midjan bar han ett par urblekta snickarbyxor. Det var ändå dags att tvätta dem sade han till sig själv för att knäcka rösten som irriterat påminde honom om att han faktiskt ägde ett par badbyxor. Men idag var han lat, han orkade inte leta fram dem, och ville egentligen bara doppa sig innan värmen upplösts i natten.
Förväntansfull fortsatte han lugnt längs stigen och tänkte samtidigt igenom nästa steg i planeringen, vad han skulle göra härnäst: Övervåningen skulle naturligtvis förses med ett parkettgolv, och över köksväggen skulle det läggas kakel. Annars var det inte mycket mer arbete inomhus kom han fram till just som ljudet av brutna grenar och ett flåsande läte fick honom att hoppa undan från stigen. Det var någon, eller något som kom rusande emot honom bortom lövverket. Först skar det till genom kroppen, likt en ilande känslan innan hann kunde urskilja en ung flicka, som kastade sig förbi honom. Hon var uppjagad och fortsatte lika hastigt vidare längs stigen.
Det som hände i nästan sekund var att tankarna jagade iväg panikslaget; vem var hon och vad gjorde hon på hans stig. Det fanns nämligen inga andra hus på flera kilometers avstånd, och att någon skulle löpträna just här verkade bara bisarrt. Att han mötte folk, som var på väg mot bilparkeringen längre bort var inte ovanligt, men att någon röde sig i samma riktigt som honom hade nog aldrig hänt tidigare.
Utan att ropa, eller ens röra sig hastigare fortsatte han lika lugnt, men fundersamt mot vattnet. Flickan hade fått honom ur spår, det var inte längre renoveringen som styrde hans tankar, utan istället vad som fått henne att springa förbi honom på det där stressade sättet. Kunde det ha hänt henne något, eller oroade han sig bara i onödan. Tankarna var många.
Skogsranden som omslöt stigens båda sidor öppnade sig snart och föll till marken i form av ett kortvuxet buskage. Slingrande växter bredde nu ut sig åt alla håll ett stycke framåt innan den natursköna gulaktiga sanden tog vid. Just som hans sandaler lämnade barren och stigen bakom sig kastade han av sig skorna och satte ner fötterna i den ljumma sanden. I samma stund som njutningen spred sig genom kroppen såg han henne på nytt - flickan som rusat förbi honom i skogen. Han kunde först inte förstå vad hon sysslade med; sporadiskt rörde hon sig i stora cirklar efter strandkanten och blickade ner mot marken medan hennes fötter kastade upp drivor av sand i luften. Därpå insåg han vad som måste ha hänt.
”Letar du efter något?” Undrade han och följde hennes fötter som ivrigt slungade runt sand åt alla håll.
Först stirrade hon bara surt mot honom och fortsatte sparka i sanden innan hon sade något med låg stämma. Tonfallet var falskt, hon försökte lunga sina känslor men klarade inte av att dölja stressen hon bar inom sig.
”Ja. Det kanske jag gör?”
Försiktigt, som om han var i färd med att närma sig ett vilt djur rörde han sig närmare henne och upptäckte på samma gång att hon också var fylld av förtvivlan.
”Vill du att jag ska hjälpa dig,” förslog han vänligt och fortsatte ett stycke närmre. ”Vad letar du efter, vad är det som har hänt?”
”Mina pengar!” Skrek flickan och sparkade allt hastigare i sanden. ”Det är typiskt, någon har stulit min plånbok… Vilket jävla skitställe, jag skulle aldrig ha åkt hit.”
”Ne men du,” började han faderligt, utan att spekulera om hur gammal hon kunde vara. ”Jag har aldrig hört om någon stöld här ute, du har nog bara tappat den ska du se.”
På nytt kastade hon upp huvudet mot honom och såg ilsknare ut än tidigare, men sade inget mer.
”Hur såg den ut?” Fortfor han något vänligare och spanade runt i havet av sand.
”Den är svart, med en guldrand tvärs över,” svarade hon uppjagat och stannade i sitt ställe. Hon funderade, men avslöjade inte sina tankar med ens. Istället började hon stressat tala.
”Vet du när den sista bussen går in till byn ikväll?”
Han låtsades fundera på svaret även om han visste att den sista bussen just passerat landsvägen bortom sjön. Hon skulle aldrig hinna i tid även om hon började springa nu.
”Tyvärr tror jag att den sista bussen redan gått,” sade han aktsamt. ”Eller den går vilken sekund som helst menar jag.”
Då orden dött ut i hans mun hörde de båda hur en familj fåglar lyfte från skogsbrynet, varpå de seglade iväg över sjön som nästan rödglödgats i solnedgången.
”Vilket jävla avslut på sommaren alltså, fast i någon jävla håla utan pengar,” sade hon irriterat och såg upp mot träden. Det syntes tydligt på henne att hon inte hade en aning om vad hon skulle göra. Hon var fast både på stranden och i sin egen uppgivenhet.
”Håla…? Muttrade han surt och viskade något för sig själv innan orden rann på ytterligare. ”Var kommer du ifrån, och var skulle du ikväll… Tänkte du ta sist bussen in till byn… Men så upptäckte du att pengarna var borta och då sprang du tillbaka hit?”
En djup suck föll över hennes läppar.
”Jag skulle först in till byn, och byta buss där för att fortsätta mot stan. Jag har kusiner där. Och nu har jag varken några pengar eller någon aning om hur jag ska ta mig hem…”
Aningen förvånad över hennes plan försökte han på nytt med hjälpsamma stämma.
”Så när du bytt buss, var skulle du ta vägen då?”
Hon drog efter andan igen, den här gången djupare och stannade med blicken, jakten på den försvunna plånboken var över. Ögonen lyste sorgsna och uppgivna.
”…Jag skulle ha sovit hos mina kusiner inatt innan jag fortsatte med tåget till Stockholm, jag bor där.” Svarade hon och upplöstes i en stark förtvivlan som klistrade sig fast över ansiktet. ”Hittar du mina pengar eller?”
”Ne,” förklarade han lika uppgiven som henne med förståelse för problemet. ”Jag kan köra dig till byn om du vill, men jag är rädd för att det inte går några fler bussar därifrån heller, du får nog vänta tills imorgonbitti.
Vadå vänta, tror du jag har råd att ta in på hotell eller tänkte hon irriterat och försökte igen med en lenare och mer förförisk stämma.
”Kan du inte köra mig till stan då, jag kan betala om du vill.”
”Det är flera timmar bort kära du. Det kan jag inte. Dessutom går det bussar imorgon.”
”Var ska jag sova då tänkte du? På gatan eller?” Kraxade hon spydigt och såg dum ut.
Ne det kunde hon så klart inte göra kom han fram till och började fundera över hennes märkliga öde.
Därefter blev det tyst en lång stund. Han hade faktiskt ingen idé om var hon kunde sova, det fanns knappast något hotell eller ens vandrarhem i byn. Bara en korvkiosk och en nedlagd kampingplats.
”Vad heter du,” frågade hon till sist för att döda tystnaden som enbart brutits upp av ljudet från vågorna, vilka sporadiskt rullade in över sandstranden.
”Philip, Hök,” svarade han aningen förvirrat. Han förstod inte vad det hade med saken att göra. Hans namn skulle väl knappast hjälpa henne att finna en sovplats.
”Paulina,” svarade hon aningen gladare och började röra sig emot honom. ”Det är ändå ingen idé att leta efter pengarna ikväll. Snart är det mörkt, och den är ju svart.”
”Men vad tänkte du göra då?” Undrande han förvånad över hur lätt hon vände på sitt öde. Han kunde inte läsa hennes bronsglittrande ögon och förstod inte vad hon planerat än.
”Sova här, under stjärnorna,” fortsatte hon inspirerat samtidigt som hon närmade sig hans ställe och visade honom en intensiv blick.
”Det kan du väl inte göra, även om du tyckte att det var varmt idag, så vill jag lova dig att kylan är näst intill bitande om natten.”
Hon suckade igen och skakade på huvudet samtidigt som tonen förvandlades till en överlägsenhet.
”Om du inte har något bättre förslag så… Ja då sover jag här i sanden.”
Tveksamt dök den magiska tanken upp medan hennes blick strålade in i hans. De bruna små ögonen låg halvt om halvt våta, sorgsna och i behov av stöd. Samtidigt log hon milt, med raka vita tänder och lät sitt tjocka bruna hår fladdra i vinden bakom sig. Ansiktet liknade ett rådjurs söta anlete. Hon påminde honom om den där flickan i klassen alla tyckte var sötare än oskulden själv, hon såg verkligen oskyldig ut.
Utan att nämna det för henne, eller själv inse varför han inte sett det tidigare insåg han just hur bedårande hon var. Hennes bröst var stora, större än Cecilias enorma kupa och fasta likt silikoninplantat. Svanken var tydlig, och midjan smal medan hennes rumpa stod ut i en läcker kurva. Höfterna var något bredare än midjan, och vaderna så fasta att hon tycktes vara uppvuxen på ett gym. Men det bästa av allt var läpparna; de var breda, fylliga och putade ut som två oemotståndliga blickfångare.
”Så var tycker du att jag ska sova då,” upprepade hon och slog ut med armarna över stranden. Egentligen gillade hon inte sitt eget förslag men propagerade ändå för det. ”Jag trivs under en bar stjärnhimmel, vad är felet med det?”
”Uhmm,” fick han ur sig och spanade ut över vattnet för att bryta ögonkontakten en sekund. Skulle han bjuda in henne till sig själv. Cecilia var ju trots allt bortrest, och det skulle knappast ske något mellan dem. Paulina skulle nästan kunna vara hans dotter, så ung var hon. Sexton eller på sin höjd sjutton år gissade han, men yttrade inte sina spekulationer. En kvinnas ålder var för privat för att tala om, speciellt på tumanhand.
”Du kan stanna hos mig över natten, så kan du ta bussen imorgonbitti,” förklarade han till sist och tittade ner på sina fötter. Det var som om han flörtade med flickebarnet, men vad skulle han göra, hon kunde inte sova på stranden, och trots allt litade han mest på sig själv. Om någon annan skulle ta hand om henne kanske det skulle hända något, och det ville han inte. Hon såg alldeles för spröd ut för att hon skulle kunna ta hand om sig själv. Han kände ansvar, det var på något vis hans strand och hans möjlighet att rädda henne från ödets onda famn.
”Va? Ska jag liksom bo hos dig?” Undrade hon förvirrat och funderade över förslaget. ”Hur ska vi sova då hade du tänkt?”
”Jag har ett stort hus, där det finns flera rum. Jag kan sova på soffan om du vill,” fortsatte han kvickt och pekade med handen upp mot skogsbrynet längre bort.
”Kanske, men vad säger fru Hök om det här då?” Svarade hon dröjande och pekade på hans ringfinger, vilket bar på en guldsmidd vigselring. Hon ville kontrollera honom, var han något att lita på?
I samma stund som hon avslutat sin mening tog han av sig T-shirten och sprang ut i sjön så att vattnet stänkte åt alla håll. För honom var problemet löst, och det fanns ingen vidare tid att förlora, vattnet kallnade för varje sekund som passerade.
”Fru Hök är bortrest kära du. Henne behöver du inte oroa dig för… Men hur som helst, nu måste jag få veta, hur kommer det sig att du hamnade just här, på den här öde stranden?” Ropade han med vatten forsande ur sitt mörka spretiga hår. Det kändes på något vis som att hela situationen var iscensatt av någon. Att hon tagit sig hit på egen hand och skulle åka hem själv verkade absurt, därför ville han lära känna hennes märkliga resa.
”Det är en sådan historia som endast kan berättas över en flaska vin,” svarade hon lurigt och satte sig ner i sanden med benen i kors. De rosa mjuskisbyxorna hon bar ned till var uppkavlade till knävecket men blev ändå sandiga, och hon började med ens borsta av sig.
”Flaska vin?” Upprepade han trotsigt och skrattade högt medan han stänkte vatten över huvudet. ”Vin är du för ung för flicka lilla.”
”Knappast,” fnös hon surt utan att han kunde höra henne samtidigt som hon skakade på huvudet. ”Är du klar snart, jag fryser.”
”Du som skulle sova under stjärnorna,” sade han ironiskt och steg upp ur vattnet för att lägga handduken om sin muskulösa kropp. ”Kom, här uppe bor jag.” Tillade han enkelt och kände hur deras blickar möttes; hennes oskyldiga små bruna ögon strålade in i hans maskulina ansikte.
Tillsammans slog de följe och promenerade i tystnad upp mot sommarhuset. Ingen av dem sade något under turen. Men så plötsligt var de framme vid grindarna till gården.
”Gud, så stort det är,” förkunnade hon häpet med ögon stora som golfbollar. ”Du måste vara rik eller något, vad jobbar du med egentligen?”
Han såg högfärdigt om; hon hade kanske rätt, sommarhuset hade faktiskt tagit sig - det såg riktigt ståtligt ut i skymningen. Väldiga skuggor kastade sig ner från träden och över gården. Skorstenen reste sig likt ett vakttorn över husets sneda tak och värmande ljus strålade ut från de enorma panoramaglasen.
”Jag är polis,” svarade han kort. ”Fru Hök är den som rik, hon är advokat förstår du.”
”Oj, det är inte många män som kan gifta upp sig på det viset.”
Förvånad över hennes skarpa svar sköt han upp grinden och steg in på tomten för att visa henne till huvudingången.
”Jag tänkte ta en snabb dusch, är du hungrig kan vi laga middag lite senare.”
”Visst,” svarade hon och såg sig om i hallen. Hon var full av intryck men spanade ändå in hans väldiga överkropp med jämna mellanrum. De enorma bröstmusklerna och hans händer fick henne att darra inombords.
”Jag blir inte borta länge,” tillade han och såg fundersam ut medan han stegade iväg upp för en halvmåneformad ektrappa. Han hade fått syn på var hennes blick låg. Nämligen på hans nakna överkropp.
Hallen var pampig och ljus med stora dörrar av frostat glas, som ledde in till en garderob där hon satte ned sina skor. Längre in i huset delade sig gången i två valvkrönta öppningar. Den ena ledde in till ett öppet kök med rostfri inredning och ett läckert uppdukat middagsbord klätt i en blå duk. Den andra portalen visade henne vägen in till självaste vardagsrummet som reste sig högt i tak med en kristallkrona hängandes i mitten av salen. Under kronan låg en tjock vit matta som kantades av två mörka lädersoffor, samt tre tunga fåtöljer av liknande snitt. Imponerad av inredningen steg in i rummet och slog på tv apparaten som hängde på väggen intill den öppna spisen. Varpå musik snart strömmade ut i sommarhuset.
”Härligt,” viskade hon till sig själv och slank iväg mot ett annat rum.
Då Philip var klar i badrummet på övervåningen drog han på sig ett par tunna vita linnebyxor och förde en ljusblå pikétröja över huvudet. Därpå steg han ner för trappan och mötte flickan på nytt. Paulina hade lagt sig framför den öppna spisen och var nu fokuserad på hans moderna tv apparat. Hon hade inte märkt att han kommit ner, det var tydligt: Kropp låg på mage utbredd över mattan, benen var särade och armarna vilade i kors. Svanken syntes väldigt tydligt i ställningen hon valt, och även fast kroppen slappnade av stod hennes fasta rumpa upp i luften. Han kunde inte förstå hur det var möjligt, hennes figur var så enastående i hans ögon, det var som om Paulina var sprungen direkt ur hans drömmar.
”Hej,” började han enkelt med, och såg hur hon vände sig på rygg. ”Är du hungrig?”
Hennes bröst stod nästan rakt upp där hon fläkte ut sig, det liknade två stora honungsmeloner vilka nästan rörde vid hennes lena haka. I nästkommande ögonblick upptäckte han också något annat, hennes ansikte var förändrat: Över ögonen bar hon nu en bronsaktig, glittrande ögonskugga, och runt själva ögat låg en tydlig kolsvart linje. Ögonbrynen var också mörkare och klarare i sin nyans, därtill kändes ansiktet mjukare och fylligare på något märkligt vis.
Puder kanske tänkte han snabbt och blickade ner på något annat: Under hennes skjorta, vilken hon knutit fast i en rosett ovanför höfterna lyste en glittrande navelpiercing likt klaraste silver.
Utan tvekan var hon oskyldigt vacker och sexig på samma gång, men känslan som snart svämmade över hans medvetande härstammade ur något helt annat: Det var nämligen Cecilias skjorta Paulina bar, Cecilias smink och Cecilias örhängen. Var flickan en tjuv, hade hon tänkt stjäla juvelerna?
”Ja, jag tar gärna en bit mat om du bjuder,” utropade Paulina glatt då hon märkte att han var klar med iakttagelsen av henne. Hon lät honom ta god tid på sig och talade först då hans blick stannat vid hennes byst allt för länge. ”Men jag tror vi börjar med en flaska vin…”
Det skulle komma att ta ytterligare fem sekunder innan Philip också insett var hans blick frusit fast. Och utan att tänka igenom ordvalet kastade han ur sig en förvånad ursäkt.
”Förlåt mig, jag menade inte att stirra...”
”Förlåt för vadå?” Undrade hon snabbt med livlig stämma, ungefär som om hon förberett frågan.
”Inget,” svarade han ännu hastigare och steg in i köket. Han kunde inte förklara sig vidare, det gick inte. Hur skulle det gå till tänkte han; att han stirrat på hennes utstående bröstvårtor var en sak, men att också bett om ursäkt för det. Hur dum fick han egentligen bli? Nu var det ju tydligt för henne vart hans tankar lutade.
Innan han lycktas komma bort från pinsamheten hade hon rest sig upp från golvet och stod nu i valvöppningen till köket, leendes med läpparna fyllda av Cecilias glans.
”Vad är det du ber om ursäkt för?”
”Inget,” upprepade han på nytt och öppnade en skåplucka för att låtsas leta efter något. Vad hade han gjort sade en röst inom honom samtidigt som kroppen blev alldeles varm. Han skämdes, för att han bett henne om ursäkt och för att han stirrat på hennes bröst. Hon var ju trots allt världens oskyldigaste lilla flicka, men ändå så lekfull.
”Du gillar dom va?” Fortsatte hon retligt och satte sig på diskbänken med ryggen mot skåpluckorna. ”De är inget att bry sig om, alla gillar när mina bröstvårtor är styva, som nu...”
”Gillar vadå?” Upprepade han bortförklarande, och hällde upp ett glas vatten för att skölja undan den röda nyansen som blossat upp över hans kinder. Men till ingen nytta, Paulina hade redan insett hur han skämdes över ursäkten och skrattade nu livligt åt hans försök. Det värsta av allt var att han inte visste vad han skulle göra med henne. Samtidigt som hon påminde honom om det förflutna, likt en tidsmaskin; vilken lät honom återuppleva flickorna han lägrat för tio år sedan kände han vrede emot henne. Hon hade utan lov gått in i Cecilias garderob och tagit på sig hennes kläder, och nu var det plötsligt han som skämdes och bad henne om ursäkt. Hur hade situationen kastats om på det här vistet, han kunde inte förstå hur det hade gått till.
Lusten i huvudet ville inget hellre än att kasta sig över hennes nakna kropp samtidigt som ilskan i hans tankar önskade att få slänga ut henne ur sommarhuset och låta henne sova på stranden. Fantasierna gjorde honom förbannad på sig själv, hon var bara ett oskyldigt litet barn, hur kunde han leka med tankarna på det sättet. Att fantisera om flickebarnet var förbjudet, men snart kunde han inte hindra den djuriska instinkten längre. Inte då hon lycktas stjäla Cecilias kläder, få honom att skämmas och dessutom be henne om ursäkt för allihopa.
”Vi tar lite vin ändå va!” Föreslog han uppfinningsrikt för att komma undan den pressade tystnaden, och sina egna tankar som till största del innefattade hennes nakna bröstvårtor.
Paulina blev mycket förvånad och hoppade ner på golvet för att studsa in i det andra rummet där hon noggrant synade alla flaskorna som stod uppradade i ett elegant glasskåp.
”Den här börjar vi med,” sade hon glatt och lyfte fram ett mousserat vin med bubblande kolsyra.
”Visst.”
Segerfyllt jublade hon och fnittrade flickaktigt medan hon slet upp korken och lät flaskan fylla de två glasen han satt fram åt henne på vardagsrumsbordet.
”Skål då, skål för oss,” fortsatte hon och höjde sitt glas mot hans i ett klingande läte.
Precis som de låtit bubblorna skölja ner genom strupen försvann förnuftet ur Philips tankar. Han ville veta vad hon höll på med och visste inte hur han skulle gå vidare, därför kastade han ur sig något.
”Är dina bröst äkta?” Undrade han intresserat och tog ett steg närmare henne. Hans djuriska instinkt hade tagit över förnuftet och nu trodde han sig förstå varför hon klätt upp sig så ordentligt.
Först då han ställt sig alldeles intill henne märktes det hur liten hon var vid hans sida, och hur jättelik han reste sig. Enkelt hade han kunnat ta tag om hennes midja med hjälp av ena handen och lyfta henne över huvudet som en fjäder.
”Klart att dom är! Dom är inte silikon som din frus tuttar är fattar du väll!” Fnös hon förolämpande och bet sig i läppen. ”Mina är äkta vara.”
”Det är bara det…” Började han försiktigt, och fylld av raseri samtidigt som han tvingade undan moralrösterna i huvudet. Hur vågade hon förolämpa hans fru så, Cecilia hade inplantat, men hur kunde hon veta det? ”Dom är inte alls äkta, du ljuger,” fortsatte han och skakade på huvudet.
”Ähh,” spottade hon ur sig lika kaxigt som innan och sänkte rösten i en viskning. ”Du vet att jag är ung, och att mina tuttar inte är silikon. Du har bara inte erkänt det för dig själv än. Förresten var din frus lilla bh för liten för mig… Jag skulle sprätta sönder hennes billiga underkläder om jag snuddade vid dem…”
Irriterat skruvade han på sig av delade meningar. Hade flickan han bjudit in att sova över gått igenom hela Cecilias garderob, prövat hennes underkläder och stulit hennes smink. Vem trodde hon att hon var egentligen?
”Varför har du gått igenom min frus saker?” Undrade han med hög röst. Han visste själv inte om han var ilsken eller bara ville disciplinera henne av sexuell lust, men han fick det att låta som om han vore arg.
”Varför inte?” Upprepade hon med ett hånande tonfall. ”Synd bara att hennes feta midja inte är lika slank som min. Då hade jag kunnat använda hennes löjliga kostymbyxor. Jag vet hur du drömmer om att få sätta på små kontorsluder.”
Vid det här laget visste han inte längre vad han skulle ta sig till. Hon var så fräck mot honom, trots att han bara försökt hjälpa henne, inget annat.
”Lägg tillbaka skjortan nu,” sade han skarpt efter en lång blickduell och pekade med handen mot hallen.
”Du bestämmer inte över mig,” svarade hon överlägset och vände sig om för att gå mot panoramafönstret närmast TV apparaten.
Blind för förnuftet bestämde han sig för att nu var det nog. Hon skulle lära sig vad som var rätt och fel, hon skulle disciplineras tänkte han och drog tag i hennes långa gyllenbruna hår för att rycka henne till sig. Rummet fylldes då av ett öronbedövande tjut, men i nästa sekund var hon lös igen. Han hade släppt taget om hennes hår och istället lagt armarna om hennes midja för att slänga upp henne i luften och ställa ner henne framför en väldig väggspegel. Så att han kunde se hela hennes kropp framför sig.
Hon stirrade ilsket på honom genom glaset då hans huvud stack upp bakom hennes. Det skilde säkert en halv meter mellan dem tänkte han och stirrade tillbaka in i hennes små oskyldiga bruna ögon utan att släppa taget om hennes fasta midja.
”Vad gör du med mig?” Röt hon därpå förargat och försökte ta sig lös ur greppet han kopplat om hennes kurviga kropp. ”Släpp mig.”
Han lyssnade inte längre på henne utan hade istället bestämt sig för att lära henne vett och etikett. Ingen skulle stjäla Cecilias saker, kalla henne för kontorsluder och komma undan med då. Så mycket var han klar över.
”Jag sa åt dig att lägga tillbaka skjortan, gjorde jag inte det?”
”Håll käften och släpp mig!” Fräste hon och försökte förgäves vrida sig lös ur det hårda greppet. Samtidigt som han med hjälp av sin fria hand enkelt knöt upp knuten till skjortan och drog av henne klädesplagget. Under tygstycket lyste en vit spets bh i kontrast till hennes solbrända hy.
”Då var det dags att kontrollera hur äkta dom är?” Fortsatte han strängt och slet av henne bh’n så att hennes väldiga bröst blottades i spegeln.
”Ja! Det är dom, jag är inte som din fitta till fru. Som går och köper nya!” Skrek hon arrogant innan han avbrutit hennes ord genom att lägga sina väldiga armar runt hennes handleder, och koppla ett nytt grepp om henne. Så att han hade händerna fria framför hennes midja. I en kraftansträngning försökte hon rycka lös armarna från greppet bakom ryggen. Men där satt de fast som sten.
”Släpp mig då!” Skrek hon ilsket samtidigt som hon insåg att det var meningslöst att försöka slita sig loss.
Nästan naken stod hon där framför spegeln med armarna låsta bakom ryggen och med blicken fäst i hans hårda ansikte. Leende lutade han sig fram bakom henne och såg hur hennes blick studerade hans muskulösa armar, och de blåa ögon.
”Vad sa min lilla flicka?” Upprepade han kallt utan att vänta på något svar. Just som hon öppnade munnen smällde han nämligen till undersidan av hennes väldiga bröst med sina bara handflator. Ljudet skar i luften och påminde om lätet från ett läderbälte som slogs emot skinn.
Hon skrek, och bet sig i läppen samtidigt som han smällde till bröstens undersida på nytt, den här gången betydligt hårdare än innan. Då hon kvidit färdigt och vågade öppna ögonen igen lekte han med brösten, klämde i dem och nöp tag om den rosa bröstvårtan tills hon tjöt på nytt.
”Så ja,” sade han tyst och fortsatte proceduren. Det syntes i hennes oskyldiga bruna ögon att de ömmade i brösten då de studsade upp och ner för varje slag han gav dem med sina flata händer. Det var nästan som att få smisk på stjärten, men istället smällde det till i brösten.
Länge stod de där och kämpade; hon för att komma lös ur hans grepp och han för att ivrigt daska till hennes tuttar som formligen slog kullebyttor för varje nytt slag han uträttade.
I nästkommande ögonblick gick det upp för honom, något han inte kunde förstå eller beskriva. Från ingenstans gav hon honom en slags djupare förståelse av sig själv; hon talade liksom till honom på ett själsligt plan med hjälp av sinnet. Hans moraliska röst i huvudet berättade för honom att han bara inbillade sig, men det vägrade han att tro på.
Känslan att få daska till hennes nakna bröst med de skära små vårtorna, så att de flög upp och ner var på tok för lustfylld för att han skulle kunna sluta nu. Det var också just därför han visste att hon delgav honom sanningen genom sinnet. Hon njöt nämligen, som aldrig för. Hon önskade inget högre än att bli disciplinerad och smiskad. Hårdhänt skulle han vara med henne. Hon ville känna hans manliga övertag och hur han förnedrade hennes kurviga kropp, det gav henne mer lust än något annat kunde göra. Det förstod han nu.
”Slå då!” Skrek hon med tänderna i ett bitande grepp om underläppen. ”Slå hårdare din ynkrygg. Visa mig att du är en man och inte en liten slampig fitta som din fru!”
Vad som strömmade genom hans tankar var främmande och oförståeligt, han insåg bara att nu var det dags att lägga ner hennes kropp i sitt knä för vidare lydnad.
Lätt slungade han runt henne i luften igen varpå han satte sig ner i fåtöljen med hennes mage vilande mot hans lår och hennes huvudet hängdes över det ena armstödet.
”Släpp mig,” upprepade hon ömkande även om hon ville det samma som honom. Det visste de båda.”.
”Tyst,” röt han och tryckte till med handen om hennes midja eftersom hon börjat sprattla som en fisk på torra land. Onekligen insåg hon därpå att det inte tjänade något till, han var alldeles för stark för henne. Det räckte med att han greppade tag om hennes kropp med sin ena hand för att hon inte skulle kunna röra sig en millimeter. ”Vad gör du med mig?” Fortsatte hon ilsket.
I samma stund tog han istället tag om hennes hår med vänstra handen och rullade in det i en knut för att hålla fast huvudet, och trycka det mot armstödet. Hon svankade upp rejält och putade då med stjärten i luften.
”Uppfostrar dig fröken,” fortsatte han strängt och stoppade in fingrarna under hennes rosa mjukisbyxor för att slita ner dem till knävecket. ”Se så ja! Var en duktig flicka nu.” Tillade han hårt och stirrade ner på hennes genomskinliga vita spettstrosor innan han smällde till med handen över den brunbrända fasta lilla stjärten. Hennes hud var som en dockas fläckfria och glansiga yttre. Orden len som en barnrumpa föll verkligen på plats då han kände hur sin högra hand small in i skinkorna, medan den vänstra höll fast henne i hårfästet och dunkade ner huvudet då hon ryckte till.
Istället för ett tjut, eller skrik, vilket han hade förväntat sig stönade hon högt och fortsatte sprattla upphetsat i hans brutala våld. Greppet om hårfästet hårdnade samtidigt som hans ögon började glöda av iver.
”Så här skulle du allt gärna vilja uppfostra din lilla fitta till fru va?” Kved hon ynkligt.
”Din lilla slyna, så här uppfostrar man bara småflickor,” påvisade han ogillande över hennes beteende, och slog till henne på nytt med sin flata hand över de styva skinkorna. Den här gången lämnade hans rediga fingrar tjocka röda linjer efter sig, och de syntes mer än väl att han smärtat den spända lilla rumpa ordentligt. Men det gjorde henne inget, istället stönade hon bara allt högre och tömdes helt på luft då hans hand small in i henne.
”Lär mig,” fortsatte hon med rytande stämma och bet sig i hårt i underläppen på nytt.
Han visste inte vad han skulle ta sig till utan fortsatte bara; först strök han försiktigt över ryggen för att dra sin hand över hennes svank och ned till stjärten, innan han fullförde nästa snärtande slag. Ljudet förmedlade inget annat än brutal smärta. Han tänkte sig aldrig in i hennes situation, och brydde sig inte om hur lidandet glödde i stjärten.
Han tänkte därefter kort på hur förfärligt ont det måste göra innan han smällde till allt hårdare och snabbare. Slagen formligen smattrade likt hagel mot hennes putande skinkor.
Inte helt främmande för honom var känslan av stimulans. Han verkligen njöt av att få smiska henne; att disciplinera hennes rödglödgade lilla ouppfostrade stjärt. Att se den svida och höra henne kvida gjorde honom både hård och alldeles utom sig av vilja.
Lusten fyllde honom stegvis medan han strök den stackars rumpan och fortsatte smälla till den gång på gång. Det var ungefär som om han först kände sig för, så att inget gått sönder i henne. Men än så länge hade han bara åstadkommit illröd hud och kraftfulla utandningar då hennes små lungor tömdes på luft vid slagen. På något vis tyckte han också lite synd om henne. Hennes oskyldiga ögon drog ihop sig hårt och stjärten liksom försökte dra sig undan för hans stora handflator. Men att hon gnydde som en ynklig hund och grimaserade förfärligt gjorde honom bara ivrigare. Och snart smattrade nästa salva av hårda slag mot hennes skinn.
Vad som egentligen aldrig korsade hans tankar var att han just i stunden upplevde sin livs fantasi. Från början förstod han den inte riktigt, men snart insåg han att hon var hans dröm.
”Tänker du gå tillbaka med skjortan nu?” Frågade han efter nästan slag mot hennes bara utputande små skinkor. ”Tänker du?”
”Aldrig! Jag ger inte tillbaka något till din slampiga fru,” Hann hon kasta ur sig innan han vände på hennes kropp och slöt sina händer om hennes väldiga bröst. Det var en enastående känsla att få grabba tag i dem insåg han och blickade ner på vårtorna som omgärdades av en smal cirkel mörkare hud. Han gillade när det såg ut så, om cirkeln var för stor kändes det bara konstigt och urtvättat tyckte han. Men Paulina var allt annat än urtvättad; hon var ung, tight och såg samtidigt ut som den oskyldigaste flickan i världen. Precis som vilken man som helst önskade sig.
”Var vill du sätta på mig först!” Skrek hon triumferande över hans blick mot hennes enorma byst. ”Lek med mig!” Fortsatte hon uppmanande. Det var lustfullt och upphetsande när någon drog och slet i de styva bröstvårtorna tyckte hon.
Överrumplad av hennes upphetsade vilja att bli genomträngd av honom gjorde han det enkelt för sig. Med sin högra hand lade han ner hennes mjuka kropp på mattan och drog samtidigt ner sina egna byxor.
Precis som hon fick syn på hans enorma lem vidgades hennes söta små oskyldiga ögon i fruktansvärd fasa. Paniken spred sig som en löpeld genom hennes kropp. Den var alldeles för stor skrek en röst inom henne.
”Öppna munnen!” Klargjorde han strängt och såg in i hennes vettskrämda ansikte innan han tog ett hårt tag om hennes nacke. Långsamt, och med fantastisk vilja tryckte han sig in i den pyttelilla munnen. ”Så ja Paulina. Gapa stort!” Upprepade han flera gånger med tröstande tonfall. Det syntes nämligen väl att hon vred sig i panik medan han pressade sig in i henne.
Av all sin kraft stretade hon emot då hon kände hur munnen fylldes upp av lemmens väldiga massa. Men de gick inte att hålla sig undan då han tvingade sig djupare ner i hennes mun och vidare genom halsen. Hennes motstånd var lönlöst. Hans enorma muskler vann enkelt duellen, och snart låg hennes förvridna rådjursansikte pressat mot hans skrev.
”Mmm, vad duktig du är lilla vän.” Stönade han mycket långsamt för sig själv och såg ner på hennes grimaserande ansikte. Ögonen var hårt ihopdragna och läpparna satt som klistrade likt ett spänt gummiband runt hans penis. Först då kände han hur hela lemmen kommit in i hennes mun, något han inte trott var möjligt. Hon var djupare än förväntat tänkte han och började lugnt föra hennes huvud fram och tillbaka som om det vore en leksak.
Först lät han lemmen aktsamt lämna hennes hals för att därefter pressa sig in på nytt. Det var spännande att se hur hennes uttryck i ansiktet förändrades från lättnad till panik gång på gång, med allt kortare intervaller.
Ur hennes mun sprutade saliv och spott samtidigt som ett harklande, gurglande ljud ekade mellan väggarna.
”Smakar det bra!” Undrade han glatt och strök hennes kind med sin hand medan hon kämpade för att inte kvävas av den enorma lemmen. ”Hur många piercingar har du förresten, minst två va? En i munnen och en i slidan?”
Som han förväntat sig svarade hon inte, det fanns inte en chans i världen att hon skulle kunna tala med både munnen och halsen full av hans penis.
”Hörde du inte min fråga lilla vän,” fortsatte han och smekte hennes kind på nytt innan han gav henne en snärtande örfil. Kinderna ville han inte smälla till lika hårt som hennes stjärt, men när hon inte lyssnade på honom hade han inget val.
Hon gurglade fortfarande medan spottet skummade längs kinderna och landade på brösten som snart var alldeles kletiga av saliv.
”Använd fingrarna, hur många har du?” Upprepade han och gav henne ännu en örfil över kinden. ”Se på mig när jag talar till dig.”
Hon skakade på huvudet och försökte förtvivlat och i panik få ut lemmen ur sin mun men klarade inte att röra den. Då tryckte han till med kroppen som ett straff och fick henne att kvida likt en liten mus.
”Försök inte.” Röt han och tog ett stabilare tag om hennes nacke för att öka takten markant. Nu formligen flög hennes lilla huvud fram och tillbaka medan hans lem pulserade genom hennes mun och hals som en cylinder i en bensinmotor.
Strax därpå gav hon upp och visade med tre fingrar hur många piercingar hon hade. Siffran verkade göra honom tillfredställd. Han hade nämligen tidigare känt något mot sin penis i hennes mun.
”Får jag se din tunga,” beordrade han skarpt. ”Ut med den, annars...”
Likt tidigare försökte hon skaka på huvudet samtidigt som hon gurglade upp slem och harklade sig. Hennes händer var nu också fulla av saliv som även fastnat i håret.
”Visa tungan,” Utbrast han ännu högre och flyttade sin hand från penisen till hennes ansikte, där han med hjälp av pekfingret och långfingrets knogar nöp tag om hennes näsa i ett stenhårt grepp. ”Ut med din söta skära tunga. Slyna!”
Förtvivlat pressade hon ut kinden och lade ut en skär tungspetts vid sidan av hans lem. Den var söt tyckte han och rörde vid den med sina fingrar innan han åter greppade tag om hennes näsa för använda den som ett handtag. Det var lättare att kasta hennes huvud fram och tillbaka med hjälp av näsan.
”Se mig i ögonen när du blir knullad i munnen!” Var nästa order han gav henne varpå huvudet började dunka mot hans skrev på nytt. Med sin andra hand tog han ett ordentligt tag om hennes nacke och lät sin penis penetrera henne allt snabbare. Flödande saliv sprutade ur munnen samtidigt som hon gurglade och harklade sig i panik.
I stunden var hennes mun så full av hans lem att hon var tvungen att kämpa för att fortfarande kunna andas. Saliv fortsatte också att flöda ut från munnen och droppade ner över hakan för att bilda en liten sjö på brösten. En kort stund trodde hon att hon skulle kräkas över hans penis.
”Så där ja,” tjöt han av glädje då hon tvingat upp ögonlocken för att förskräckt stirra in i hans ivrigt brinnande ögon. Det var minst sagt ansträngande tyckte hon, men precis som deras blickar möttes försvann hans lem ut ur hennes snäva gap och mardrömmen var över.
Lättad föll hon ihop mellan hans knän och flåsade högt, ungefär som om hon sprungit flera mil utan vila. Kroppen darrade och munnen kändes förfärligt öm, ungefär som om tandläkaren slitit ut flera tänder.
”Här så,” sade han omhändertagande och rätade upp hennes huvud för att låta det mousserande vinet skölja ner över hennes ansikte. Vätskan rann över de tårfyllda ögonen och vidare ner mot brösten för att blanda sig med all saliv hon bubblat ur sig medan hon sög på hans penis. Sminket kletades ut och snart bildades svarta skuggor under hennes söta och oskyldiga rådjursögon.
”Den var visst lite stor för dig min lilla flicka?” Skrattade han komiskt och lyfte upp henne i sitt knä för att hålla om den skakande kroppen. Så kysstes de varsamt. ”Det är över nu lilla vän, du ska inte behöva bli knullad genom halsen igen.”
Hon var lättad, och torkade tårarna; nästan som om han gått över gränsen. Att smiska henne var en sak, men det han just utsatt hennes mun för var obeskrivligt smärtsamt. Njutningen hade inte nått fram till henne, istället fanns där bara panik, och skräck. Men det viktiga var att han hade njutit av att få leka med henne, de visste hon. Mannens djuriska vilja var allt, utan den fanns det inget att spela vidare på.
Därpå blev hon rofylld över lugnet och slog armarna om hans hals medan hennes tunga sjönk djupare ner i hans hals. Så fortsatte de i flera minuter medan hennes andfådda andetag långsamt blev lugnare och lugnare.
”Flicka lilla,” fortsatte han och smekte hennes kind med sin hand. ”Du tyckte om det, det såg jag på dig, då jag fyllde upp din hals till brädden?”
Hon nickade med snälla ögon utan att förstå riktigt varför hon lät honom tro på sina egna ord. Varpå hon kastade av sig de vita spetstrosorna. Nu ville hon bli påsatt på riktigt kände hon och strök med handen över musen. Där nere var det plaskvått, hon hade nämligen redan exploderat inombords flera gånger under kvällen.
”Din tur,” pep hon och visade med fingret på sin hårlösa springa mellan de fasta låren. ”Sätt på mig!.”
”Inte än lilla vän,” rimmade han muntert och kasta upp henne i luften så att hon landade i soffan mitt emot fåtöljen, med benen brett särade. Hennes piercade mus var liten, och blygläpparna låg som uppfläkta över den våta springan. Den rosa hinnan inuti slidan var ytterst skarp i kontrasten till hennes gyllenbruna skinn. Och snart skulle den bli röd tänkte han medan han insåg att hon inte var rakad, det fanns varken någon stubb eller hårväxt alls runt slidan. Istället var hon ordentligt nyvaxad.
Med det samma, utan minsta förvarning sänkte han sitt huvud och stack in tungan i slidöppningen för att först bita tag om ringen hon låtit pierca sig med, innan han drog tungan genom hela skåran och stannade vid skötets översta punkt. Med ett skutt spratt hon till, och snart fylldes hela underlivet med en våt vätska som sipprade ut likt en strömmande flod över hans tungspets. Stönande ljud fyllde vardagsrummet och det övriga huset. Hon var som galen och kastade sig upp i luften varje gång han putsade hennes klitta med tungan. Vid flera tillfällen tvingades han att hålla fast henne för att hon inte skulle studsa iväg över soffkanten. Oavbrutet skrek hon åt honom med upphetsad och galen stämma.
”Slicka min klitta, slicka min klitta!”
För varje minut som passerade blev hon våtare och våtare, och snart insåg hon att hon stod uppställd på alla fyra med hans huvud mellan de särade, rödglödgade skinkorna. Då märkte hon också att tungan inte längre slickade hennes underliv, utan istället masserade den springan mellan skinkorna. Hon hade aldrig blivit blött i stjärten förr, och insåg då att det var ljuvligt. Stimulansen en flicka åtnjöt genom stjärten var den djupaste och ädlaste. Det visste alla tänkte hon, och kände hur tungan gled in mellan skinkorna och vidare rätt igenom den snäva öppningen i stjärten.
”Du behöver inte,” stönade hon fram mellan läpparna då han fyllde hennes anus med sin väldiga tunga. ”Du behöver…” Fortsatte hon kasta ur sig innan underlivet exploderade i lust och spänningar, vilka hastigt spred sig genom henne likt spasmer. Hela kroppen ryckte fram och tillbaka medan hon kände hur slidöppningen pumpade ut vätska som rann ner mot hans tunga och vidare in i den hårt åtsittande öppningen mellan skinkorna.
”Så ja, duktig flicka,” sade han lugnande till slut och lyfte upp hennes darrande kropp i soffan, där han enkelt särade på benen. Hon förstod mycket väl vad han ville och spottade i sin hand för att blötlägga musen ytterligare. Hans lem var gigantisk, och det skulle komma att behövas en len liten öppning i slidan förstod hon snart.
”Här,” fortsatte hon fnittrande innan han stuckit in lemmen mellan hennes blygläppar. Med hjälp av saliven som redan kletat sig fast över hennes skära bröstvårtor smörjde hon in hans penis ordentligt, innan den gled in i det ljusrosa sköte.
”Ahh. Lugn!” Pep hon upphetsat och drog ihop varenda muskel i kroppen medan hon också försökte hindra honom från att tränga in så fort. Men till ingen nytta, hans kropp var minst tre gånger större än hennes, och hans väldiga armar tryckte henne lätt till sig som en liten marionett. Hon var inget annat än en försvarslös liten leksak i hans händer, som han kunde göra precis vad han önskade med utan att hon hade något att säga till om. Hans önskan var lag.
Ingen av dem sa något på en lång stund, istället rörde de sig tillsammans i takt samtidigt som andetagen blev allt djupare. Värst var Paulinas utandningar; hon nästan tjöt oavbrutet då han pulserande trängde igenom hennes blöta lilla slidöppning och in genom musen som nätt och jämt rymde lemmen inom sig.
”Lilla flicka,” upprepade han gång på gång och kastade snart upp henne i luften för att sätta ner henne på alla fyra och fortsätta genomtränga henne bakifrån.
Överlägset daskade han till hennes rumpa likt tidigare innan han pressade in tummen i det lilla hålet mellan skinkorna. Öppningen var mycket litet, men snart trängde tummen in, och då tjöt hon förfärligt högt och försökte slå bort hans hand med sina armar utan de minsta resultat. Hon förstod mycket väl att han förberedde hennes anus för lemmen. Han tänkte göra det hon bävade inför, han tänkte analknulla henne där på mattan. Och hon skulle inte kunna göra något för att stoppa honom.
Precis som tankarna infunnit sig i henne exploderade också musen vilt och underlivet sprutade ut saft som aldrig förr.
Det var djuriskt av honom att göra så. En man skulle alltid fråga om lov innan de rörde hennes öppning i rumpan, men det struntade han fullständigt i. Han bestämde själv om hon skulle sättas på i stjärten eller inte.
”Så ja Paulina… Så ja min lilla flicka,” sade han tröstande, eftersom hon grät och skakade i hela kroppen. ”Det är ingen fara,” fortsatte han och tryckte försiktigt men väldigt bestämt in två fingrar i hennes hårt åtsittande analhål.
Hon ville inte, det skulle smärta djupt med en sådan enorm kuk, det visste hon. Men samtidigt kunde hon inte säga nej, han skulle pressa sig in ändå. Var man med i leken så fick man leken tåla. Så var det. Hon var ingen liten barnunge intalade hon sig och kände hur hans fingrar tryckte sig in och ut ur stjärtens skära lilla öppning. Hon ville ha kuken i sig, hon var ingen liten slynig fitta påpekade rösten inom henne. Hon ville!
”Vi kan försöka,” knystade hon därpå och tittade fullständigt skräckslaget på honom med världens oskyldigaste små ögon. I tankarna upprepade hon sin starka vilja för att övertyga sig själv: ”Det är det här jag vill, det är det här jag har drömt om.”
”Du är en liten ängel, vet du det,” svarade han och satte ner henne på golvet så att han kunde ställa sig över henne och sära på skinkorna. ”Här så,” tillade han och lät ordentligt med saliv droppa ner i det hårt åtsittande hålet.
”Försiktigt, lova de,” stönade hon livrädd och satte ner händerna framför sig för att nypa tag om mattkanten samtidigt som hon svankade allt hon kunde med sin utputande stjärt. ”Lova de!”
Han lovade inget, han var allt för uppspelet. Istället tog han ett rejält tag om hennes skinkor med båda händerna och pressade undan dem så att lemmen fyllde upp hennes bak.
Hon skrek, ett öronbedövande tjut varpå tårar ramlade ner för kinderna. Varenda muskel i hennes kropp spändes och hon försökte fly i panik. Men han höll henne på plats, i ett hårt grepp, nedtryckt mot golvet. Det var enklast så tänkte han medan penisen pressade sig djupare in i den rosa springan i stjärten. Hon fortsatte skrika, sprattla i panik och gråta.
”Sluta,”
”Lite till,” förklarade han lugnande och lutade sig fram för att kyssa hennes nacke samtidigt som han lät lemmen fylla hennes uttänjda stjärt. Det var en märklig syn tyckte han; lemmen var så enorm i jämförelse med hennes lilla illröda rumpa. Men det gick verkligen att tänja ut henne som gummi, det var skönt, och säkert väldigt smärtsamt, men det struntade han i nu.
”Inte längre!” Tjöt hon med tårarna klättrandes ner för kinderna. ”Stanna där.”
Ivern i honom gjorde det svårt att lyssna på hennes taniga röst, han ville inget hellre än att fortsätta genomtränga henne. Hastigare och hårdare.
”Tyst,” flåsade han och smällde till henne på stjärten med handflatan så att ljudet knallade genom rummet. Hela hans kropp gunga nu fram och tillbaka medan lemmen genomträngde hennes snäva springa i stjärten. För varje gång han tryckte in penisen kom han djupare och djupare in. Och snart var han framme, det gick inte längre, han var helt inne tänkte han och stannade upp för att betrakta synen av den gigantiska penisen som var helt försjunken i hennes pyttelilla stjärt.
”Sluta,” gnydde hon ömkande och grimaserade medan han åter ökade takten efter den korta pausen. Plötsligt slogs hennes kropp hårt mot mattan och klanglösa stötar hördes från golvet. Det lät ungefär som om någon höll på att hamra upp en tavla tyckte han.
Det samlade ljudet av hennes ljut, dunsarna mot golvet och allt annat gjorde honom ännu mer upphetsad, och snart ökade han takten till ett våldsamt tempo.
Hon skrek inte längre. Nu var hennes läppar ljutna till varandra och ögonen tomma. Men så till sist blev han äntligen färdig med att analknulla hennes stjärt. Hon såg aningen förstörd ut då han plockade upp henne från golvet och satte ned henne med ryggen mot soffan för att dra handen fram och tillbaka över lemmen. Hon var beredd och visste vad som var i görningen, därför öppnade hon munnen så mycket hon kunde.
Med ett vrålande läte kom han över hela hennes oskyldiga lilla ansikte; säden sprutade in i ögonen, näsan, ner i munnen och över brösten. Det sved förfärligt i hennes ögon. Hon hade nämligen inte hunnit blunda. Reaktionsförmågan hade blivit gravt nedsatt efter han tänjt ut hennes rumpa på mattan.
”Så där ja min lilla Paulina. Då var vi äntligen klara.” Sade han full av tillfredställelse och såg ner på hennes tillsynes slitna ansikte som var fullt av kletig sperma. Hon tindrade lite med ögonen och slickade i sig kletet med hjälp av fingrarna. Så gick det till, det visste hon, en ordentlig flicka skulle njuta länge av säden som givits henne. För Paulina var inte den förväntningen särskilt svår att efterleva; i stunden såg det nämligen ut som att hon avnjöt en vaniljsmakande mjukglass en het sommardag.
”Det måste jag säga! Makalöst!” Utropade då en främmande och ny stämma i vardagsrummet. Ljudet kom varken från Paulina eller Philip. Det var en tredje röst som gjort entré i salen. Rösten var dominant och lät ungefär som om en drottning talade till ett gäng bönder.
Philip blev panikslagen och stirrade hasigt upp mot portalen till hallen. Kunde det vara henne hann han tänka innan ögon skildrade Cecilias eleganta skepnad, vilken rörde sig strosande in i rummet medan hennes handflator applåderade.
”Vilken show ni båda bjöd mig på,” fortsatte hon dånande.
Skräckslagen och med ett kritvitt ansikte såg han upp på henne, och försökte samtidigt förstå vad som hände. Kunde det vara hans fru, eller drömde han bara. Hade Paulina kanske drogat honom?
”Jag kan förklara,” tjöt han dumt och började skaka. Hon hade skrämt upp honom ordentligt, det syntes väl. Huden knoppade sig och ögonen flängde fram och tillbaka inuti vitan.
”Men, Philip.” Svarade Cecilia artigt och gjorde en bugande gest mot sin man innan hon fortsatte. ”Grattis i förskott på födelsedagen, det här var nämligen min gåva till dig kära vän. Inga förklaringar i världen är nödvändiga.”
”Vad? Vilken gåva?” Undrade han stressat och tittade ner på Paulina som fortfarande satt på golvet och slickade sig läckert om munnen. Men till skillnad från tidigare var hennes ansikte inte slitet längre. Istället log hon brett och började snart fnissa åt hans uppskrämda ögon.
”Henne? Var din gåva till mig henne,” utbrast Philip och svängde med huvudet mellan Cecilia och Paulina. ”Gav du mig en hora i födelsedagspresent?”
”Hora? Vad är det du säger?” Röt både Paulina och Cecilia i ett. ”Hon är ingen hora, hon är min väninna.” Fortsatte Cecilia ensam. ”Eller rättare sagt min underbara lilla älskarinna.”
”Är du inte riktigt klok!” Svarade Philip med stora ögon och märkte hur Paulina reste sig upp från golvet och slank iväg mot Cecilia för att kyssa henne över munnen.
”Så ni två har sex med varandra?” Undrade han helt förstummad över sin frus och Paulinas märkliga relation.
”Vi älskar med varandra,” sade Paulina och ställde sig bakom Cecilia varpå hon grabbade tag om hennes bröst. ”Din frus tungspets är som ingen annan ska du veta.”
”Jag var tvungen att dela med mig av henne, du måste förstå mig. Under det senaste halvåret har Paulina lojalt följt med mig på alla mina konferensresor. Vi har haft det underbart tillsammans ska du veta. Men så började mitt samvete göra mig ont, jag var tvungen att låta er träffas och njuta av varandra. Och efter ikväll är mitt samvete rent från plågorna på nytt.” Förklarade Cecilia ingående och lade även hon sina händer ovanpå Paulinas som fortfarande smekte hennes bröst.
”Men, men,” kved Philip mållös och spärrade upp ögonen ännu mer, den här gången mot dem båda. ”Hur gammal är flickan?
Cecilia såg plötsligt sträng ut och fortsatte tala framträdande. Om det var någon som kunde få Philip att känna sig ynkligare än en mus, så var det hon.
”Men Philip, har du inte lärt dig att en flickas ålder inte angår någon annan än henne själv...”
”Det är okej,” avbröt Paulina och himlade med ögonen mot sin älskade beskyddare. ”Jag är sexton år gammal.”
Philip bleknade allt mer - hade han satt på en sextonårig flicka på ett så brutalt sätt.
”Är det sant?” Undrade han tårögd. ”Vad har jag gjort? Du är bara ett barn, och så som jag smiskade dig. Du tjöt av förtvivlan och bad mig att sluta. Men jag bara fortsatte tills du grät.”
Paulina såg lugnande på honom medan hon spatserade över till hallen för att lyfta ner en morgonrock som nätt och jämt täckte hennes kurviga kropp.
”Philip, varför tror du jag gick in i din frus garderob och lånade hennes kläder, smetade på mig hennes smink och pratade om henne som om hon vore en liten slyna? Varför tror du jag provocerade dig så… Jag visste att du skulle tända på mina tårar, mina böner och när jag bad dig sluta. Det var de som eggade dig till att visa sin allra råaste sida, din djuriska lust!” Förklarade hon allvarligt och tände en cigarett.
”Jag vet inte,” kastade Philip ur sig och slog handen för munnen. ”Jag har ju skändat en sextonåring, de är oförlåtligt.”
”Nonsens,” röt Paulina. ”Jag fick dig till att göra allt det där, du var hela tiden i mitt våld. Jag ägde dig ikväll, du var min leksak att leka med. Inget annat!”
”Men du skrek åt mig att sluta när jag satte på dig i stjärten och dunkade ditt huvud mot golvet, du grät och försökte fly från mig.”
”Philip då,” utbrast Cecilia irriterande. ”Du var i hennes våld… Hon baktalade mig, tog på sig mina saker och lånade mitt smink, för att väcka en ny sida inom dig, som du aldrig tidigare sett. En känsla inuti dig som legat i dvala ända fram tills ikväll. En djurisk sexlust som vi alla bär djupt inom oss, men som få lycktas tolka på rätt sätt… Dessutom var hennes tårar fyllda av njutning, hon skrek sluta även fast hon ville ha mer. Du måste förstå!”
”Men hon grät Cecilia, hon grät när jag pressade mig in i hennes stackars flickrumpa.”
Både Paulina och Cecilia suckade djupt åt Philips skeva bild av samlaget innan Paulina tog till orda på nytt. Den här gången med en uppriktig ton och en väldigt sträng blick.
”Du har ju inte förstått något, mina tårar var av lycka, tårar föddes ur njutningen du gav mig. Hör du det! Du gav mig vad jag ville ha! I smärtans avgrund finns välbehag och lust, skepnaderna är många, och ikväll gav du mig den ädlaste formen av njutning. Du gav mig en kick, du skänkte mig en drog – känslan lyfte mig till himmelrikets klimax… Och ända sättet att få dig att förneka ditt eget samvete och dina moraliska förpliktelser - var att provocera dig samtidigt som jag drog ur dig djurets lustfyllda instinkt. Jag var tvungen att egga upp dig, säga att din fru var en slampig hora. Det var just därför jag fick dig att ta tag i mig så hårt. Det var hela tiden jag som lekte med dig, förstår du inte det nu?”
Philip skruvade på sig och satte sig ner igen medan ett tankfullt utryck föll över hans ansikte.
”Cecilia… Är det här sant, vad Paulina säger. Tolkade jag det så?… Och lurade hon mig… Hon skrek, och grät och gnydde, men i den råa smärtan fanns det bara ren njutning?”
”Klart att det är sant,” svarade hon och skakade på huvudet. ”Hon tog vad hon ville ha ifrån dig, och visade dig också en sida av dig själv du aldrig tidigare sett, hon lärde dig tala ett språk du bara drömt om att förstå. Sex för kvinnor är som för dig att bada i en kall pool om sommaren, först är det kyliga vattnet smärtsamt mot huden, innan du doppat dig. Och därefter blir allt till en njutning.”
Han blev mycket förvånad över händelsen och försökte smälta allt hon just förklarat för honom. Men det skulle bli svårt att inse faktum då bilden av Paulinas skändade spermatäckta rådjursögon hela tiden dök upp i tankarna. Att sextonåriga flickor drömde om ett sådant öde, det var som om han just blivit upplyst på riktigt.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Rika bran leka bäst Del 2	Gruppsex	4.3	8/8-09
Rika bran leka bäst Del 1	Gruppsex	3.8	8/8-09
Älskarinnan	Heterosex	3.3	12/6-09

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.