Slavinnan

---

---

Slavinnan 1

Denna berättelse är lång och speciell!
En del avsnitt tycker jag är för starka för min smak, men vill jag inte döda berättelsen genom att ta bort det som inte passar mig. Det var också ett krav från författaren. Kanske kan den hitta någon som gillar den. Ulrika har funnit den på nätet, hon gillar den mer än jag gör. Jag har tagit kontakt med författaren. Ulrika och jag har hjälpts åt att översätta. /Cecilita

Rollista i del 1
Steve = berättaren, författare
Ian = representant för Organisationen
Dan = husläkare
Julie = slavinna
Angela = slavinna blond

Slavinnan 1

Detta är en bitvis fri översättning från engelskan med författarens (Master Steve) tillstånd. Han tyckte att det var trevligt att hans berättelse blev översatt till svenska.

Vid ett tisdagsmöte i sub-gruppen, när vi hade tillfällig ”berättelsetorka” läste Ulrika upp denna berättelse för de undergivna tjejerna i vår SUB-LIGAN, med mycket blandat mottagande, liknande höga berg och djupa dalar.
Berättelse visar något av alltför många mäns syn på kvinnan, som enbart ett oegoistiskt sexobjekt, något som skrämmer många men hetsar andra. Kanske det likväl har ett värde för oss att veta hur mannen ser på oss, så att vi vet hur vi ska tackla det. Det som likväl gör den värd att översätta och berätta är frivillighetsfasen och kanske mest av allt, jag kan inte bestämma vad andra ska tycka och tycka om.

Jag måste erkänna att visst finns det några delar som är hetsande i den. Jag är övertygad om att den lättare tilltalar män än kvinnor.

Vi har bestämt att översätta ”you” med ”du”, trots att det borde på många ställen vara ett mycket mer respektfullt ”Ni”! När jag leker slavinna vill jag själv använda det respektfulla ”Ni” och ”Herre”, när jag tilltalar den som är min Herre.

Part 1
My name is Steve....

Jag heter Steve och jag är 40 år och frånskild sedan 6 månader tillbaka. Jag äger flera firmor i radio och TV-branschen.
En anledning till skilsmässan var mitt stora intresse för bondage, lydnad, mind control och också symbolisk smiskning och agande (spanking) av kvinnor. Min hustru försökte men ville/kunde inte ställa upp på alla mina testande lekar utan sökte istället ett ”vanilla” förhållande (mjukare eller inga sexlekar) utanför vårt.

Jag begärde skilsmässa och hon gick med på den. Vi skildes som vänner och har dessbättre inga barn, som kom i kläm. Hon ville inte ha något underhåll och ingenting av mitt ägande i firmorna, som jag hade långt före henne. Ett så osjälviskt avstående är mycket ovanligt här i staterna, där det istället gäller att sno år sig så mycket som möjligt.

Just för att hon var reko fick hon 100,000 dollars, utbetalt från min bank. Pengar som jag lyfte från min ena firma.

På lediga stunder håller jag mycket till på Internet och har fått många vänner och träffat massor av likasinnade där. Det är också ett forum som jag återvänder när jag vill ha råd, stöd och nya idéer. Jag vill betona att jag inte är en elak människa, men min hjärna (mind) leker ofta med lite tuffare tankar i fantasiform. Allt inom frivillighetens ramar.

En kompis tipsade mig om att det fanns en organisation utanför LA (Los Angeles) som har kvinnliga och manliga ”slavar”. ”Slavar” som de hyr ut, leasar men också säljer.

Jag vet att slavhandel är olaglig och ville sätta punkt med det.
Men efter några whisky tog jag kontakt med organisationen över nätet. Mer för att nyfiket se vad det var, jag hade ingen tanke på att handla av dem, men det hade kittlat min fantasi.

Jag chattade en bra stund med en kille Ian, där på deras egen chatt och lovade att återkomma på morgonen dagen efter.
Jag var intresserad men uttryckte en låtsad förfärad över begreppet människohandel. Jag tror på frivillighet i botten (basically) till alla relationer. Precis vad som helst, bara det är frivilligt. De få gånger som jag lekte med min hustru var det efter förhandlingar och övertalningar, men frivilligt. Förhandlingarna vädjade till hennes goda hjärta och äktenskapliga plikter. Vad som störde och hämmade henne var nog mest hennes religiösa tro (katolik).

Han lugnade mig med att alla ”slavarna” såväl manliga som kvinnliga måste skriva på ett kontrakt och pengar måste sättas in på deras bankkonto för att fritt användas av dem när de blev fria, men att de frivilligt band upp sej för ett, tre eller fem år åt gången. Därför kunde det inte heller bli prostitution. Det var STORA pengar som hamnade på deras bankkonton, men minst lika mycket och mer hamnade hos organisationen, naturligtvis.

Han berättade att några av ”slavarna” såg detta som sin enda chans att bli rika efter fem år och sedan kunna sluta arbeta och bara leva livet. Speciellt om de placerade pengarna rätt. De som placerade sina pengar hos organisationen fick furstlig avkastning. Men framförallt kunde dessa ”slavar” få utlopp för sina egna och inre böjelser att i olika nivåer underkasta sig en annan människa. Antalet manliga och kvinnliga ”slavar” var ganska jämnt fördelade och kom från hela landet, ja även från Asien. De som bodde långt borta kontrakterades över nätet och fick sedan resa till sina nya ägare på organisationens bekostnad eller förskott. Han nämnde att det fanns en motsvarande hemlig organisation även i Frankrike, med ännu flera ”slavar”.

Eftersom allt var kontraktbundet brydde sej myndigheterna inte om det. Han berättade att det var advokater och jurister som skrev kontrakten för att de skulle vara helt hållbara och helt säkra för alla parter.

Nu verkade det vara lite mer betryggande även för mig.

Men vilka hakar fanns det?

- Egentligen inga alls, mer än att det kostar stora pengar, men det finns både män och kvinnor som att beredda att betala storkovan för att få en egen personlig slav. En slav som tillfredsställer varje ”kinky” smakriktning. Det är ju speciellt de med udda smak som söker en slav, som inte kan protestera utan bara måste lyda och finna sig i vilken behandling som helst, om inte det finns undantag för den i kontrakten. De har av fri vilja och egen böjelse utsatt sig för dessa måsten och kontrakten låser bort sådan de inte vill ställa upp på.

Slavens enda tröst om det likväl blir alltför djävligt är att det är tidsbegränsat. Det finns ett ljus längst fram i tunneln, även om de hamnar hos en galning och inte har garderat sig i kontraktet. Kontrakten är uppbyggda så att de allra flesta avvikelser finns uppräknade och att ”slaven” måste aktivt bocka av för var och en. Trots det finns det ”slavar” som bockar för allt och därmed tillåter allt, när de litar på köparen. Eller helt enkelt vill utmana sig själv och utsätta sig för ett okänt äventyr, utan skyddsnät. Man får inte glömma att ”slaven” har sina egna böjelser och sina egna inre drifter att ta hänsyn till och ledas av.

- Vad kostar en kvinnlig slav då?, frågade jag lite nyfiket.

Min penis (dick) var mycket intressad men min plånbok i allians med förståndet var mera tveksamma.

100 – 600,000 dollars eller mer per år, för en 2-3 års period, sedan måste det skrivas om, men årspriset sjunker för köpare som binder upp flera år..

JESUS!, svarade jag, men var egentligen inte förvånad. Smakar det, så kostar det.

Min ”dick” hjälpte min hjärna att snabbt räkna ut att 300.000 dollars skulle jag minst kunna få loss när jag sålt firman nere i ”Frisko” (SF).

- Är det för mycket för dej?, frågade han. Jag vet att det är mycket pengar men tänk på vad du får för dem. En alldeles egen slavinna. För det är väl en kvinna du är intresserad av?

- Oh ja, en kvinna! Absolut! Men för 150,000 får man väl en skräcködla?

- Nej, det kan man inte säga men bättre begagnade, måste jag tillstå. Men å andra sidan vet jag många som gifter sig med en kvinna som också är bättre begagnad, ibland utsliten.

De flesta har kontrakt på en 5 års period och kommer sedan tillbaka, eller bytts ut. Det har hänt flera gånger att det uppstår djupare tycke och att slaven själv vill gifta sig med sin ägare. Lösen från organisationen kostar då 100 – 400,000, som villigt betalas. Det beror på slavens värde och hur lång tid han/hon har kvar i kontraktet.

- Kan en kund också byta om han inte blir nöjd?

- Oh, ja, organisationen lämnar full garanti, skulle det inte stämma med en slav eller det finns en vägran (inom kontraktet) som inte går att korrigera själv får man byta mot likvärdig, ibland lite bättre, som plåster på såret. Ungefär som man byter bil. ”Slavens” ägare måste alltid stå för alla kostnader för deras uppehälle och så. Några ägare låter dem jobba som horor för att dra in till sitt uppehälle, om den möjligheten inte är blockerad i kontraktet. Det är upp till ägaren.

- Du sa att man inte får en skräcködla för 150.000. Vad är det då för fel.

- Många anser inte ens att det är fel, utan förhöjer värdet om ”slavarna” kommer väl lydnadstränade, av andra ägare. Då slipper man lägga ner arbete på dem och kan börja använda dem direkt istället. Man får en lista på vilka kommandoord de är intränade på och lyder. Andra menar att de är begagnade och vill själv träna dem i lydnad och till sina speciella önskemål.

- Vilka åldrar är det på dem då?

- Ja, det varierar. Lägsta gränsen är 18 år (lagliga gränsen) men man kan hitta slavar upp mot 50-60 år, som vill säkra sin pension och kunna leva ekonomiskt sorgfria dagar på sin ålderdom. Men de allra flesta av dem gör ju det för egen njutning och pengarna är bara bonus. De vill inte prostituera sig och detta blir ju fasta förhållande. Fler av ”slavarna” som samlat ihop en stor pott kommer likväl tillbaka och då för att hitta någon att underkasta sig. Bra Herrar/Härskarinnor är lika sällsynta som riktigt bra och genuina ”slavar” med den skillnaden att slaven går att välja och forma efter varje önskemål.

De flesta är mellan 18 och 40 år.

Vi har en flicka, 28 år gammal som har varit ute i 5 år och har bundit upp sig för 5 år till. Hon fick en lätt skada vid en weekend-uthyrning. Henne kan Du få för 100,000 per år, men låt oss säga att du tar henne 2-3 år, 80,000 per år, det blir väl rimligt? Jag är ganska övertygad om att du kommer att vilja behålla henne under hennes tid ut, 5 år. Hon är mycket undergiven och lydig men fordrar daglig tillsyn. Och hon suger och knullar som en gudinna, och gör ”deep throat”, naturligtvis. Vill Du kan jag skicka över bilder och data på henne?

- Ja gör det och skriv om skadan också. Själv måste jag iväg nu.

- Okay, jag skickar över det så att det ligger i din brevlåda (e-mailbox) inom 20 minuter.

- Tack och jag återkommer.

- Ha en bra dag, Sir!

Jag var övertygad om att hans och min uppfattning om skräcködlor inte var samstämmiga.

Jag klädde mig och var på väg att rusa ner till bilen. Men nyfikenheten tog över. Det hade gått tjugo minuter nu och jag gick in till datorn och öppnade min mail.

Jodå. Det fanns där.

Jag tänkte att det är lika bra att titta efter så kan jag avskriva det hela, efter att ha titta på skräcködlan och sedan få något gjort på jobbet.

Jag öppnade filen och tittade på de tre digitala fotona som fanns bilagda.

Men Herre Gud! En jättesöt tjej tittade mot mig från bilden. Hon var i halvfigur, hade ett smalt och fint ansikte, med vackra tänder, som syntes vid hennes lätta leende, något trubbig näsa, fylliga röda läppar, (ripe lips) en något sned framtand som inte missprydde. Hennes hår var nötbrunt axellångt och något burrigt. Hennes ögon som tittade rakt in i kameran var mörkbruna, nästan svarta och gav mig en signal om att det var en varm och mjuk kvinna. Hennes utstrålning motsade inte uppgiften om att hon skulle vara undergiven och lydig, tyckte att jag såg det i hennes ögon.

Nästa bild visade henne helt naken, stående med händerna bakom nacken, armbågarna rakt ut och axelbrett mellan fötterna. Hon hade blicken blygd nedsänkt mot golvet.

Hon var rakad och hennes blygdläppar syntes mellan hennes särade ben. Hennes bröst var tydliga och inte för små för min smak. Hennes kropp var smal och smärt, inget avvikande.

Sista bilden visade henne också i helbild och nu bakifrån eller lite snett bakifrån, men i samma ställning som framifrån. Hon hade en tatuering, i forma av en boja runt varje fotled, en eklövskvist precis i midjan och ett mörkrött märke med versalerna SJ på sidan av det vänstra låret/höften (mot kameran) i höjd med skinkan.
Hon stod uppe på tårna på båda dessa helkroppsbilder.

Jag kunde redan i min fantasi se henne naken gå omkring i mitt stora hus eller ligga på knä bredvid min stol.

Hon var FIN att titta på. Men varför så ”billig”?

Jag började läsa i hennes data. Hon var 28 år och hette Julie. Hon hade inte fött några barn, med haft ett flertal spontana missfall.

Hon var 170 cm lång (5 feet, 7)
Jag läste vidare.

Skadan som han talade om var en lätt hjärnskada efter att ha blivit medvetslös vid en kvävning, men hon hade klarat sig. Men också det röda brännmärket SJ på sidan. Det var ett brännmärke! Fan, som de brännmärker djur. Galenpannor!

Man betonade på flera ställen att hjärnskadan var obetydlig, men att brännmärket var framträdande och kvarstående.

Senaste HIV-test genomförd bara 8 dagar före detta mailet. Testet var negativt stod det i versaler (stora bokstäver). Hon var också vid samma tillfälle testad mot andra könssjukdomar och andra allvarliga sjukdomar och alla var negativa.

Så bra då att var hon frisk.

Jag såg på hennes saldo att hon redan hade 450,000 dollars på sitt bankkonto. En försvarlig summa, var hon girig? Hon hade mer rörliga pengar på sitt konto än vad jag hade och jag funderade på att köpa henne.
Det stod också en anteckning om att denna period kunde vara hennes sista - 2 år. Ian hade väl haft fel då eftersom han sa 5 år.

Jag hörde en bil tuta utanför och kom ihåg att det hade den gjort några gånger tidigare. Snabbt lade jag ner utskrifterna i en låda och rusade ner till bilen.

Jag blev hämtad av en anställd för skjuts till firman. Den heliga samåkningen. Men skönt att slippa köra ibland, inte minst i dessa eländiga köer.

När jag satt i passageraresätet så ångrade jag att jag inte tagit med mig bilden av henne i halvfigur att titta på. Men det var inget att göra åt det nu.

Mitt psyke beteede sej som om jag var kär, en härlig men tokig känsla som inte stämde ett spår med verkligenheten. Jag hade funderingar på att KÖPA en slavinna. Köpa en kvinna, som att köpa en hora? (Am I mad, or what?)

Känslan höll i sej och förstärktes och jag gjorde absolut ingen nytta på jobbet. Som tur var så är det jag själv som är chefen, annars hade jag väl fått sparken.

Jag åkte hem.

Hemma tog jag kontakt med organisationen igen över chatten.
Jag pratade (chattade) med samma kille.

Han frågade mig vad jag tyckte om bilderna och datauppgifterna om henne.

Jag sade att jag gärna ville träffa henne innan jag bestämde mig, men att jag var mycket klart intresserad.
Han svarade att det gick att ordna. Hon kunde skjutsas över i bil. Om jag ville ha henne kunde jag behålla henne och så kunde vi ordna det formella i efterhand. Jag hade lämnat mitt namn och adress och jag förstod under samtalet att han hade kollat min kreditvärdighet, vilket väl det enda intressanta för honom.

Organisationen har dock två krav för ”denna lilla påseendetjänst”.

1# att jag lämnade en handpenning på 10,000 dollars över min bank och

2# att jag lät testa mig för HIV, ja egentligen allt veneriska sjukdomar. Det är organisationens absoluta krav.

Jag sade att det kunde ordnas, men avtalade så att handpenningen ändrades till att bli ren deposition på 20,000 istället. Fråga mig inte hur jag tänkte! Jag skulle kunna ta kontakt med min husläkare och de skulle kunna få intyget faxat till fredagen eftermiddag.

Vi sätter henne på transport så länge så att hon är hos Er (You Sir) på fredag eftermiddag klockan 3. Är det Okej, Sir?
Allt under förutsättning att vi har en överenskommelse och att våra villkor uppfylls tar personalen kontakt per telefon. Kan jag få ett telefonnummer att ringa på, Sir?
Jag lämnade numret till min mobil (cell-phone).

Nu fick jag bråttom. Husläkaren ställde upp och bankdirektören, också en nära vän, menade att det inte var några problem men tipsade mig att jag skulle säkra summan genom fördröjning på mottagarebanken, så att den kunde återkallas om det hakade upp sig. Jag lät dem göra så.

Jag måste ringa tjänstemannen på banken, när jag hade bestämt mig, senast klockan 17.00 för att frigöra pengarna. Organisationen fick klartecken om pengarna, men kunde inte röra dem förrän efter mitt slutliga okay.

Nattsömnen dagarna fram till fredag fick jag glömma. Första kvällen gick jag och lade mig klockan 11, men somnade inte till förrän kl 3, hade druckit så mycket öl att jag vaknade kl. 4, var uppe på toa och kunde sedan inte somna om.

Jag åkte till jobbet i egen bil klockan 5.30.

På jobbet kunde jag samla tankarna lite och fick undan en del. Mest tack vare att jag var fri från telefonen och besök.

Personalen blev överraskad av att chefen var på plats så tidigt. Jag fick en känsla av att jag störde något.

Under resten av veckan blev dagarna kopior av varandra.

Fredag klockan 9.10, 9,20, och 9,35 kontrollerade jag med Dan, min husläkare och vid sista samtalet vidimerade han att testen var negativa och att han hade faxat intyget. Han harklade sig lite men kommenterade det inte mer.

Jag har känt honom i många år och han hade blivit en mycket nära vän och vi var ofta gäster hos varandra när min fru bodde hos mig. Han visste om min dominanta läggning, därför att min fru hade anförtrott sig åt honom. När han tog upp det med mig senare tillstod han själv att han inte var undergiven i sitt förhållande, men fördjupade det inte mer.

Lite kryptiskt men jag tolkade det som om vi hade samma inställning. Hans fru Diane var inte öppet undergiven, men det fanns en underton av kvinnligt servande hos henne och det fanns alltid ett ”Har du det bra nu?” hos henne. Jag har faktiskt också hört henne svara honom med Master.

Så var den saken också klar. Nu skulle det fungera. Tanken att jag skulle kunna bli blåst på hela konfekten slog mig inte. Det är inte konstigt att förälskelse kallas för tillfällig sinnesförvirrig. Man blir dum eller dummare.

Exakt klockan 3 ringde min mobil.

En kvinnlig röst frågade efter mig.

Jag svarade:

- Ja, det är jag.

- Hallo Sir. Jag har Julie här, var kan vi träffas?

Jag tänkte snabbt och föreslog en liten restuarang på 34:e gatan. Vi avslutade snabbt.

Jag tog en taxi dit. När jag stod utanför restaurangen kom en enormt vacker och blond kvinna (Lady-like) fram till mig.

Hon tilltalade mig och jag kände igen hennes mörka och behagliga röst från telefonen.
Hon gjorde ett tecken i luften och en chaufför öppnade bildörren åt en annan kvinna.

Jag kände igen Julie från fotografierna. Hon kom gående sakta och nästan värdigt rakt emot mig. Men Gud vad fin hon var! Mitt hjärta höll på att banka sig ut ur bröstkorgen.

Hon var klädd i en lång, nästan fotsida och mörk kappa av något tunt tyg och kom rakt fram till oss med blicken nedsänkt mot trotoaren som om hon var rädd för att snubbla. Precis som om hon överlämnade en vara till en kund för påseende, sa blondinen:

- Varsågod. Vi väntar utanför i bilen.

En manlig parkeringsvakt hade börjat samtala med chauffören, som bar uniform. Det verkade vara hetsigt. Kanske var de inte alls kvar när vi kom ut. Men hon hade ju mitt telefonnummer.

Jag öppnade dörren, till den lilla restaurangen, för Julie. Nu böjde hon huvudet ännu mer ner och jag såg att hon blev röd i ansiktet.

Vi blev anvisade ett bord lite i skymundan. Jag väntade att hon skulle sätta sig, men hon stod kvar och efter en kort stund höjde hon upp sina händer mot nacken och jag bara kände på mig att hon skulle ställa sig i samma ställning som jag hade sett henne naken i på fotografierna, men nu inne på restaurangen.

Jag satte mig ner och tecknade åt henne att sätta sig.

Bråkdelar av sekunder och jag såg att när hon höjde armarna öppnades kappan framtill lite och jag kunde se hennes nkna skinn. Var hon var naken inunder? I varje fall upp till skrevet. Så fort hon tog ner händerna föll kappan för igen.

En fånig grej men jag undrade så om hon var helt naken inunder?

Jag fick plötsligt ett stånd som bultade av upphetsning.

- Ja ha, Julie, sade jag för att öppna samtalet.

- Ja Herre? (Yes Master?) I en mycket tydlig fråga som tydligt och ödmjukt markerade att jag hade ledningen, initiativet.

Hon tittade rakt mer på sin tomma tallrik. Hon hade också en mörk och mycket behaglig alt-röst. Händerna vilade i knäet utanför mitt synfält.

Jag brukar aldrig ha svårt för att tala, men kände att jag inte visste vad jag skulle fråga henne och prata om. Jag förstod också att hon såg mig som en eventuellt kommande herre och då måste jag leva upp till det.

- Så du skulle vilja bli min slavinna?

- Ja Herre, svarade hon.

- Och du är beredd att lyda mig i precis allt?

- Ja Herre!

- Hur fungerar det att vara slavinna?

- Herre, jag lyder allt vad min Herre befaller mig, vad det än är och en Herre gör precis vad han vill med sin slavinna och använder henne hur han vill. Hennes viktigaste uppgift är att lyda och se till så att han har det bra och skönt i allt, Sir!

Hon talade mycket sakta och undergivet men tydligt. Det fanns en klar signal i hela hennes väsen, att vara till lags, en ödmjukhet.

- Varför vill du vara min slavinna?

- Jag har kontrakt med organisationen och måste bli vald av en Herre eller Härskarinna. Jag tycker om dig och litar på dig, det kände jag direkt och min känsla slår aldrig fel. Jag älskar och njuter av att underkasta mig en man. Att krypa för och serva honom på alla sätt han vill, är en njutning för mig och för detta får jag pengar, Sir.

- Förklara mer hur du njuter och av vad!

- Herre, jag har alltid njutit av att en man bestämmer över mig och äger mig. Det går sköna vågor inne i kroppen när jag får honom att njuta och när han bestraffar mig och hetsar mig till att leverera ännu mer njutning för honom. Det är en annan värld. Min Herres vilja är min lag!

- Har Du blivit piskad förr? Bestraffad, när du inte varit din herre till lags?

Jag vet inte riktigt varför jag frågade. Att piska henne var verkligt inte viktigt för mig. Lydnad - ja, men bestraffning var bara ett nödvändigt ont, ungefär som pengar. Nej, mycket mindre viktigt än pengar. Men jag tror att jag frågade lite för att skrämma henne eller känna på hennes underkastelse. Jag vet inte ens varför jag frågade: ”förr”, som om det var något hon hade att vänta. Varför sa jag inte smiska (spank) istället?

Kanske var det den ultimata behandlingen av henne.

- OH Ja Herre!

- Och hur tog Du det?

- Jag är en smärt-slyna, Herre. ”- I´m a pain-slut, Master” Jag älskar när min Herre befaller mig och ser till att jag lyder honom som han vill. Att han bestraffar mig är helt okej (fine) för mig.

”Smärt-slyna” var något som jag hade hört och läst men inte tänkt vidare på, utan bara passerat. Därför visste jag inte vad hon kände för det eller riktigt vad hon menade.

- Förklara smärt-slyna!

- Ja Herre, en smärt-slyna är en flicka som blir upphetsad av att bli bestraffad, piskad eller smiskad. Att underkasta sig en sådan behandling ger henne helt obeskrivliga vågor av vällust och njutning, ju mer desto bättre. Det är som om det omvandlas i kroppen. Det som skulle göra ont blir istället obeskrivligt skönt.

Jag bestämde mig för att lämna detta med bestraffning. Min hustru hade definitivt inte känt så, när jag hade som en test risat henne vid ett tillfälle. När jag såg att det var riktiga tårar hade jag slutat och känt en stor och oförlåtlig skamm.

- Är du beredd på att jag får göra precis vad jag vill med dej och att du lyder min minsta vink? (At my beck and call).

- Ja Herre, jag hoppas på det!

- Vad menar du? Hoppas du att du lyder mig eller ?

- Förlåt Herre. Jag hoppas att min Herre vill ha mig och göra vad han vill med mig. Min Herres vilja är min lag. Han har inga begränsningar vad det gäller mig. Om min Herre köper mig så äger han mig. Jag har inga undantag i kontraktet. När jag har träffat min blivande Herre och känner mig säker, är allt fritt fram och det är bara han som gäller för mig!

Jag kände mig eggad av ordet äger och min penis ”dick” ville att hon utvecklade det.

- Vad menar Du med äger?

- Min Herre äger mig som han äger en sak, en stol eller en bil. Han gör vad han vill. Han får inte döda mig eller varaktigt skada mig, men annars använder han mig som han vill.

Usch nej, inte skada! Det vände sig i magen bara av att hon ville nämnda det. Jag är ingen elak man, bara lite lekfullt maktfixerad (power blinded) och med en sprudlande sexfantasi.

- Märket på höften, i skinnet, hur har du fått det?

- Herre, det var en man som använde mig som pony-girl och som brännmärkte mig med sitt märke. Jag var bara hos honom på ett Ett-år kontrakt, men fick verkligen slita hårt på hans ranch.

- Du ska få berätta om det senare.

- Ja Herre!

- Och Du lyder i allt?

- Ja Herre, jag är tränad i att lyda. Och jag vill lyda dig.

- Kan Du suga?

Svaret hade jag redan fått av Ian, som menade att hon sög som en gudinna och det bådade gott. Hans tillägg att hon kunde göra ”deep-throat” hade jag bara ytligt hört talas om. Men ”deep throat” kändes spännande, mycket spännande.

- Herre, jag är tränad på det också. Vill min Herre ha det på ett annat sätt så tränar han sin slavinna efter sina önskemål, Sir.

- Jag kan vara mycket krävande och ibland grym.

Det sista var bara lite testande för att känna på hennes reaktion.

- Ja tack Herre, vad helst ni vill. (What ever you like) Jag gör precis allt vad du befaller mig. Min kropp, själ (mind) och mitt förstånd står till Ert förfogande Sir. Jag litar helt på dig, Sir!

- Vad önskas, Sir?

Jag tittade upp och såg att servitrisen hade kommit från ingenstans eller så var jag för upptagen med Julie.

Jag fick en känsla av att hon hört sista delen av vårt samtal. När jag tittade upp på henne såg jag att hon rodnade, kinderna var blossande röda. Sött på en servitris också. Och passade bra till hennes kopparröda och storlockiga hår och vita och fräkniga hy.

- Två kaffe och notan direkt. Vi måste iväg strax, svarade jag.

- Ja Sir, svarade hon och försvann iväg.

Jag hann inte påbörja samtalet med Julie igen förrän servitrisen var tillbaka med kaffekoppar och en kanna kaffe, som hämtat från ingenstans.

- Drick!

- Ja tack Herre, svarade Julie när servitrisen fortfarande stod kvar och väntade på pengar för notan, hon lämnat.

Jag betalade och tittade upp på servitrisen som fortfarande var rödblossig om kinderna. Hon lämnade oss dröjande som om hon ville lyssna mer på det underliga samtalet oss emellan.

Jag kunde inte låta bli att funderar över var hon stod i svaret: ”Ja tack Herre” till en man.

Det tog inte lång tid för oss att dricka upp kaffet.

Jag kunde inte låta bli att fråga:

- Julie är du naken under kappan?

- Ja Herre, för er trevnad (pleasure), Sir

- Men varför vid denna lilla träffen?

- Om du skulle vilja se mig naken, Sir! Jag är ju till påseende, Sir, om du vill ha mig!

Jag reste mig och smålog, men tillade:

- Jag vill ha dig!

Jag hade varit noga med att säga: ”Vill ha!” och int ”Vill köpa!”

På ett tecken från mig reste hon sig upp och var på väg att höja händerna till nacken igen, men yttterligare ett tecken från mig stoppade henne. Jag var på väg att gå.

Hon hade förmodligen tänkt gå efter mig men jag tecknade åt henne att gå före.

Vi passerade förbi servitrisen, som fortfarande var rodnande röd om kinderna, när jag tittade på henne.

Mitt intresse återvände direkt till Julie. Detta var en vän, mjuk och behaglig kvinnlig varelse. Tänk om alla kvinnor hade varit sådana, vilken värld för män och säkert också för kvinnor, att tillåtas få spela på sin kvinnlighet, istället för att luras att konkurera med män. De flesta kvinnor förstod inte hur lätt de skulle kunna vrida till huvudet på män med en sådan följsamhet, istället för att ta till hornen och bjuda till strid. Vem vinner en strid? En strid har aldrig en vinnare, men två som förlorar, fast olika mycket.

När vi kom ut på gångbanan igen kom trafikvakten precis ut ur baksätet på den parkerade bilen och strax efter kom den blonda kvinnan, som aldrig hade presenterat sig för mig. Och gärna för mig. (Fine with me) Det var ju inte henne jag var intresserad av.

När hon såg oss kom hon rakt fram till oss och parkeringsvakten försvann i motsatta riktningen men lät bilen stå kvar.

- Fick ni en parkeringslapp (ticket)?, frågade jag inledande. Det var bara en vänlig och inledande fråga, jag struntade i vilket.

- Nej, jag fick honom på andra tankar, sade hon och strök med handens baksida över sina läppar.

- Tro de, hur då?, undrade jag och tänkte lägga det på minnet. Man har jämt och ständigt konflikter med parkeringsvakterna när man har flera bilar i en stor stad.

I samma ögonblick så fattade jag. Hur dum och naiv får man vara?

- En avsugning (blowjob) övertygade honom om att vår bil kan stå där tills han känner sej redo för ett nytt besök i min mun, förklarade hon rakt fram och fullständigt skammlöst.

Jag bara kände hur den fasad av ”Lady” som jag sett hos henne tidigare bara precis flagnade av. Eller kunde hon vara ”Lady” ändå?

Kanske hon också var en handelsvara? Men i så fall i en prisklass som jag inte kunde nå upp till.

- Nå Sir?

- Jag tar henne!

Jag kände och skämdes över att jag talade över Julies huvud, vilket betonade att Julie bara var en handelsvara.

- Okej Sir, då lämnar vi er. Organisationen tar kontakt med er igen. Banken har bekräftat att den lilla summan är på väg.

”Den lilla summan”, hur kan 20.000 dollars bli en liten summa? Tänkte jag tyst.

- OK, svarade jag kort. Jag kände mig generad över henne och ville helst komma iväg själv med mitt kap. Innan någon hann ändra sig.

- Adjö då, Sir och ha en trevlig dag, Sir.

Jag kunde inte låta bli att titta på hennes fylliga och röda läppar, som just sugit av en parkeringsvakt, som om det var ingenting.

- Adjö!

En taxi och en färd hem till mitt hus. I bilen kom jag på att jag måste ringa banken och öppna upp spärren på betalningen. Men det var god tidsmarginal.

Taxin stannade utanför mitt hus.

På vägen in kunde jag inte låta bli att fråga vem den andra ”damen” var. Egentligen tyckte jag inte att hon var en ”lady”.

- Det är Angela, Herre!

- Är hon också till salu?

- Oh Ja Herre. Vill min Herre ångra sej och köpa henne istället? Jag är tränad på att göra allt vad hon kan och jag ska vara så lydig så, jag lovar Herre, tillade hon som om hon ville påverka mitt val.

- NIX, jag vill ha dej och ingen annan.

- Tack så väldigt mycket, Sir!

När jag öppnade dörren tänkte jag plötsligt på det och frågade:

- Julie. har Du inget bagage?

- Nej Herre, det är inte tillåtet. Jag har bara kappan och skorna, absolut ingenting annat.

- Vi måste köpa kläder och halsband, arm och fotbojor till dej, måste vi inte?

- Tack Herre, får jag vara med eller..?

Hon svalde halva meningen, som om hon kände att hon gått för långt i sitt frågande. Blivit för personlig.

- Jo, jag hade tänkt att du skulle följa med och handla så viktiga saker åt dej. Lite kläder behöver du också, men Du kommer att vara naken mycket.

- Tack Herre! Tack så väldigt mycket Herre!

Nu blev jag osäker igen och visste inte om hon tackade för inköpen eller för att vara naken. Jag lät det falla.

- Du kan ta av dej kappan, sade jag i befallande ton.

- Ja Herre, omedelbart Sir!

Hon tog snabbt av kappan och stod naken i sina högklackade skor i hallen i ett för henne fullständigt främmande hus. Hon höll kappan vikt över armen. Hon såg så vilsen ut att jag tyckte synd om henne, men hon tittade rakt på mig, som om jag var hennes enda fasta punkt i denna främmande värld.

Jag kom ihåg att hon måste styras och det var ju det jag kallade för lydnad, men kände att jag hade svårt att komma igång.

Jag nickade mot en stol och sa:

- Lägg kappan där!

- Ja Herre!

Jag kände med henne i hennes osäkerhet i denna nya miljö. Det hade blivit sen eftermiddag. Och jag kände att jag plötsligt var mycket osäker på hur jag skulle hantera henne.

När det bara hade varit en fantasi med en tänkt kvinna utan ansikte, utan egenskaper helt annonym, då var det så mycket lättare att veta vad jag skulle utsätta henne för, hur jag skulle behandla henne och vad jag skulle beordra henne att utföra.

Då kunde jag ha ett kyligt manligt synsätt, bara ha henne som en sex-leksak, (sextoy) eller ”knull-docka” (fuck-toy) men nu fanns det en kvinna med en kropp av kött och blod.
Hon hade en egen hjärna, själ och psyke. Hon hade egen vilja, känslor, minneshantering och kunde känna rädsla, vrede, glädje, ett eget ego som kunde bli sårat och skadat. Hon hade egna små fötter, händer och ett rakat sköte som HON ägde. Nej, som jag ägde nu. Det kändes annorlunda! Men skönt..

Nu hade hon lämnat över detta ägande till mig för pengar som en hora (whore).

Nej, jag var plötsligt mycket osäker. Jag hade aldrig i hela mitt liv köpt en hora eller ens haft tanken i mitt huvud, men nu hade jag köpt en kvinna för pengar.

Samtidigt visste jag att en Herre måste vara bestämd, hård och ha krav på sin slavinna.

Hon måste kunna respektera honom så han får inte vara eftergiven och mjuk. Han måste visa fasthet och beslutsamhet. Han måste kunna ta hand om henne och hålla henne på plats.

Allt detta haglade över mig.

Hon såg så ”liten” och sårbar ut där hon stod naken i den stora hallen, men hennes 170 cm (5 feet 7) gjorde också att hon såg lång ut, som en vidja.
Någon hade inte gett henne tillräckligt med mat. Det skulle jag göra, trots att jag föredrog smärta kvinnor. Svälta någon är okristligt!

Hon hade ställt sig med händerna bakom nacken och axelbrett mellan fötterna, precis som jag hade sett henne göra på fotografierna. Nu höll hon blicken vördsamt eller blygt mot golvet.

Jag hade begärt att min hustru skulle stå i det som militärerna kallade för ”givakt”, med händerna rakt ner vid sidorna och kroppen uppsträckt när hon väntade på order. Denna ställning, som organisationen hyllade och lärde ut, var mycket bättre på att vara mer utlämnande och undergiven. Som man, fick jag mycket bättre uppsikt över den kvinnliga och nakna kroppen. Brösten höjdes och framhävdes genom de lyfta armarna, de särade benen gav bättre insyn mellan sig, vaderna spändes sensuellt i högklackade skor eller när hon stod på tårna och hela kroppen sträcktes upp i en skärpning och beredskap. En väntan på en order att utföra!Jag måste ge dem en eloge.

Jag ville att hon skulle känna sig hemma i sitt nya hem. Jag gick fram mot henne och kunde titta ner på henne när jag kom nära med mina 185 cm (6 feet, 1).

Jag tyckte så synd om henne. Hon såg så vilsen ut. Det är inte svårt att tänka sig hur hon kände det. Såld till en fullständigt främmande man som hon inte visste någonting om. Såld, så att han kunde göra precis vad han ville med henne. Hon hade ingen återvändo bara en tid långt långt borta då hon skulle kunna bli fri igen.
2 år. En evighet om man väntar och ett ögonblick om man är lycklig.

Jag kände mig lycklig och hon….

Jag visste att jag som hennes Herre inte fick visa undfallenhet utan måste vara beslutsam och stark inför henne.

Men jag ville ta henne i famnen, trösta och skydda henne och intala henne att det inte var farligt. Själv tyckte jag mycket om kramar och nära kroppskontakt och visste att många kvinnor också gjorde det.

Jag intalade mig att mellan en herre och hans slavinna fick det inte vara någon sorts dalt, men nu ville jag hålla om henne för min egen skull.

Det gjorde jag.

Jag gick fram till henne och tog in henne i min famn.

Först stod hon bara som en passiv naken kvinnokropp i min famn sedan kände hon förmodligen min värme.
Naken smet hon följsamt in i min stora famn. Som en liten fågelunge som känner värme och vill ha trygghet.

Hur skulle jag kunna vara hård mot henne?

Jag kanske inte behövde vara så hård mot henne?

Jo, hon krävde smärta och hård behandling för sin egen skull och då måste jag ge henne det också.
Allt hade varit så mycket lättare i fantasin.

- Kan Du laga mat?

- Ja Herre, jag är tränad på det också. Vad önskar min Herre?

Jag visade henne vägen till köket och visade henne de olika skåpen.

- Jag vill att Du lagar till en pannkaka och lite bacon för två personer.

- Ja Herre, omedelbart Herre!

Naken satte hon igång med sina sysslor.

Min omsorg fick mig att tänka på att bacon stänker och jag tog fram ett brunt grillförkläde av tyg åt henne. Hon försvann in i det. Det var mitt och räckte långt ner på benen framtill, men lämnade delar av hennes rumpa bar baktill. Banden i midjan hängde långt över hennes rumpa och såg dekorativa ut. De måste kittla när hon rörde sig, kunde jag konstatera.

Jag tänkte: ”Jag har köpt en kvinna, en slavinna!”

Min ultimata fantasi hade gått i uppfyllelse. Jag ägde henne, som hon själv hade sagt, som man äger en sak, en möbel eller en bil och jag kunde göra precis vad jag ville med henne och låta henne utföra allt det som jag aldrig hade vågat fråga en kvinna om tidigare. Hon måste lyda mig, annars kom piskan fram, tänkte jag men kände inte igen mig själv riktigt.

”Smärt-slyna, det var en masochistisk kvinna, som tyckte om och själv njöt av smärta. Jag hade aldrig förstått riktigt hur det fungerade. Jag ville inte ge hennes smärta, men kanske skulle jag bli tvungen, för att hon skulle få något för egen del.


Fortsättning om tydligt och uttalat intresse finns. Som kvinna drivs jag av uppmuntran och feedback och utan det stannar jag.
/Cecilita
cecilitaSv70@hotmail.com (Om du väljer att ge mig feedback, skriv: ”slavinnan”, annars sorteras det bort som spam.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Hildas två Herrar del 11 av 15 (16)	Age play	4.7	23/1-11
Hildas två Herrar del 10 av 15	Age play	3.7	9/1-11
Anna Lena Osannolika slavinnor 4	Heterosex	3.8	8/3-10
Hildas två Herrar del 9	Heterosex	4.3	1/2-10
Förhandlingen med portvakten del 3	Bdsm	4.3	5/1-10
Anna Lena, helt osannolika slavinnor del 3	Heterosex	4.6	14/12-09
Hildas två Herrar del 8 av 13	Heterosex	4.2	12/12-09
Hildas två Herrar del 7	Heterosex	4.0	3/12-09
Hildas två Herrar del 6	Heterosex	4.5	19/11-09
Hildas två Herrar del 5	Heterosex	4.2	13/11-09
Hildas två Herrar del 4	Heterosex	4.5	10/11-09
Hildas två Herrar del 3	Heterosex	4.5	6/11-09
Hildas två Herrar del 2	Heterosex	4.0	4/11-09
Förhandlingen med portvakten 2	Heterosex	4.5	26/10-09
Hildas två Herrar, del 1	Heterosex	4.0	26/10-09
Anna Lena helt osannolika slavinnor del 2	Heterosex	4.3	14/10-09
Förhandlingen med portvakten 1	Heterosex	4.0	9/9-09
Anna Lena, helt Osannolika slavinnor 1	Heterosex	4.7	9/9-09
Jag Anna, en slavinna (dagbok) 3	Bdsm	3.5	23/8-09
Jag Anna, en slavinna (dagbok) 2	Bdsm	3.3	23/8-09

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.