Ett drömspel för monsieur Lambert (del 2)
Del 2
- Jag älskar er, monsieur!
Han skrattade och lät henne slicka av hans fingrar.
- Det rätta ordet är 'dyrka'.
Han lade sig åter ner och Amie och Armande lade sig på varsin sida av honom.
- Jag dyrkar er.
- Då måste ni lyda mig.
- Åh ja! Det ska jag.
Han smålog och sträckte sig mot sängkanten, där han drog draperiet åt sidan och tog fatet med körsbär efter att ha lösgjort sig från deras armar.
De åt körsbären under tystnad, samtidigt smekte de båda flickorna hans bröstkorg.
- Så - började han - Armande, ni skrek.
Armande log ljuvt och tryckte sig mot honom, han kunde känna pubeshåret mot höften.
- Det gjorde Amie också. Ni älskar det.
- Min behandling av er var inte avslutad. Ni förekom mig.
- Åh! Vad ska man göra i händerna på en sådan gud? Man kan inte hålla sig alltid.
- Ni smickrar förgäves, min sköna. Jag måste bestraffa er.
Armande böjde medgörligt huvudet.
- Och Amie... - fortsatte han och lät ett finger följa höftens linje - Ni tog initiativ då Armande precis tillfredställt mig. Det var onödigt. Och ni är förresten novis och har ingen rätt att ta initiativ. Ni skall också bestraffas.
- Ja - mumlade hon.
- Ja, herre - rättade han.
- Ja, herre.
Han lösgjorde sig från deras armar och ställde tillbaka körsbärsfatet och ringde sedan i klockan. Betjänten kom förvånansvärt snabbt.
- Monsieur?
- Hämta spöet. Och skrinet.
- Ja, monsieur.
Han gick ut.
Amie hade spärrat upp ögonen men Armande lågt fortfarande lojt utsträckt bredvid honom. Betjänten kom tillbaka och lade skrinet på sängkanten och räckte honom spöet. Därefter bugade han sig och lämnade rummet.
Lambert satte sig på sängkanten och gjorde ett tecken med handen.
- Viens, Armande.
Hon kröp fram till honom och lade sig över hans knän, med skinkorna spända.
- Två rapp. Det var ingen allvarlig förseelse.
- För det bringade er njutning.
- Ni ger svar på tal, Armande. Nu blir det fyra rapp.
- Jag underkastar mig er vilja.
Spöet svischade i luften och landade med en smärt på hennes skinkor. Två gånger. Tre gånger. Fyra gånger.
Armande reste sig med rodnande bakdel och han gjorde tecken åt Amie som försiktigt lade sig över hans knän.
- Fyra rapp.
- Ja, herre - viskade hon.
Svisch. Det snärtade. Han slog lite hårdare än han gjort med Armande. Spöet snärtade än en gång och han njöt av att se hennes skinkor skälva till. Amie kved.
- Såja. Ni har ingen självbehärskning! Sex rapp.
Vid fjärde rappet stönade hon högljutt och gjorde ingen hemlighet av att hon njöt av det.
Han slutade.
- Jag ser att ni inte kan behärska er. Ni har tre rapp kvar. Res er.
Hon gjorde som han sade och även han reste sig.
- Så, upp på sängen.
Hon lydde.
- På alla fyra!
Hon ställde sig på alla fyra, med stjärten vänd mot honom. Skinkorna skildes isär som två färska fruktklyftor.
- Ska jag straffa henne? - frågade Armande som nu illa dolde sin svartsjuka.
Han log.
- Nej tack, Armande. Det privilegiet sparar jag för mig själv. Jag tar mig an dig snart.
Hon log mot honom, balansen var återställd och han vände sig mot synderskan.
Tre rapp. Amie gav höga stön ifrån sig och försökte inte ens behärska sig. Som alla noviser prövade hon sina gränser.
- Hon lär sig inte - sade han bistert - Armande, öppna skrinet.
Armande gjorde som han sade.
- Ta fram handfängslena.
Hon räckte dem till honom. Han satte sig på sängen bredvid Amie, som fortfarande stod på alla fyra. Han gav hennes bak en smäll och förde sedan in en tumme mellan skinkorna och stack in den i hennes anus. Hon stönade igen. Han lät handen glida neråt, tills han nådde klitoris med fingertoppen och tryckte till.
- Aah!
- Ni är mycket olydig. Därför måste jag bestraffa er ytterligare.
- Åh ja, herre! - stönade hon skälvande.
Den här gången slog han henne hårt över skinkorna.
- På rygg! - sade han strängt.
Hon lade sig på rygg och han knäppte fängslena över hennes handleder, band dem till sänggaveln. Armande hade hällt upp vin åt sig själv och betraktade scenen lättjefullt tillbakalutad i armstolen, med benen i kors. Under tiden hade han bundit Amies ben så att de stod särade. Sedan drog han på sig byxorna igen, så att hon inte skulle se hans tilltagande upphetsning, och blusen, som han kavlade upp ärmarna på.
Lambert tog fram en lång fjäder ur skrinet och strök den leende mot Amies haka. Hon såg på honom med uppspärrade ögon. Svetten hade sedan länge hunnit torka på hennes kropp. Han strök med fjädern längs hennes hals, kring hennes styva bröstvårtor, över magen. Hon började andas högt först när han strök den mot insidan av hennes lår. Han kunde se hennes klitoris, röd och svullen. Hon gav inte ett ljud ifrån sig förrän han strök lätt med fjädern över hennes klitoris och sedan fram och tillbaka. Hon kved.
- Ta mig!
Han log. Hon var så våt att blygläpparna föll isär av sig själva och då fjädern blev fuktig lade han undan den. Han använde nu händerna istället och masserade insidan av hennes lår.
Hon stönade som i dödsångest.
- Åh, snälla, snälla...
Han lösgjorde hennes ben, tog tag om dem, förde dem samman och sedan isär igen. Hon blev alltmer högljudd och vred sig, som i plågor. Han lösgjorde hennes händer och bad henne ställa sig på alla fyra igen. Han tog åter fram spöet och slog fem hårda rapp. Hon flåsade, svetten rann längs hennes rygg. Han slog tre rapp till och lade sedan undan spöet och klädde av sig. Då han vände sig mot sängen såg han att Amie frenetiskt smekte sig själv. Irriterad fick han ner henne på rygg och höll ett fast grepp om hennes händer. Hon flämtade inför åsynen av hans fullt erigerade lem och särade benen för honom. Han släppte henne ett ögonblick för att ur skrinet dra fram en vit ögonbindel som han knöt hårt över hennes ögon. Han andades tungt och strök sin penis mot hennes slidmynning några gånger innan han utan förvarning trängde djupt in i henne och började stöta hårt och skoningslöst. Amie skrek rakt ut och han exploderade i henne.
När kommer fortsättningen för du kan väl inte bara lämna oss läsare ovetandes...?
Mighty