Efter sömnen

---

---

Efter Sömnen

Himlen hade en lila färg av föroreningar och damm när solen gick ner
den kvällen och jag satt med geväret i händerna och grät. Stilla, föll
tårarna, på kolven, mot marken, utan mening. Ingen mer än jag brydde
sig om detta, jag kunde lika gärna bara suttit tyst.

"Amma, vad är det?"

Det var en av killarna. Rick med helikoptern. Rick flög helikopter,
sköt från helikopter, bombade med hemmagjorda bensinbomber från
helikopter. Rick och alla andra kallade mig "Amma" men jag heter
Amanda.

"Bekymra dig du om ditt eget" sa jag lite surt och satte gevärskolven
i backen framför mig. Det var lerigt där och sotigt, vi levde alla på
den brända jorden.

"Nej men seriöst. Okej, när vi är där ute, då skjuter vi och vi går
på kommando, och vi skriker åt varandra och du kallar mej kukhuvud
och jag kallar dig slarvfitta och alla sådana saker, men här, vi är
människor också, det vet du."

"Är vi människor?" Jag log lite nu. Jag hade skjutit på människor som
sprang. På kvinnor som sprang, men ännu inte på barn som sprang, för
barnen var redan så få, de klarar sig inte i landskapet här.

"Är sarkasm och misantropi den enda form av humor du har kvar?"
Frågade Rick uppenbart sårad.

"Jag är ett as, en riktig liten gris, vi är grisar allihop, nöff-nöff!"
Jag gjorde en grimas när jag sa det, och det är roligt på det där viset
så att skrattet fastnar i halsen.

Han kunde inte låta bli att le åt det och den här enda positiva
reaktionen på vårt helt miserabla tillstånd gjorde att jag ändå blev lite
sugen på att lägga omkull honom.

"Rick, du..."

Han vände sig om och höjde ena ögonbrynet. Han var klassiskt vacker,
Rick. Inte som de där som börjat födas med svarta fläckar på huden
på grund av alla kemikalier som spreds över land. Nej förresten, fel,
de var inte mindre vackra, det var som att de svarta fläckarna var som
hål i dem, som papper där det var hål så att man inte kunde läsa texten
på vissa ställen utan var tvungen att själv fylla i det som skulle varit
där.

"Mmmm?" Sade han.

"Jag säger till om det är något, OK? Jag kanske vill prata, kanske kan
vi göra det också, kanske en gång senare och jag säger till för livet
är ... kort?" Jag avslutade med en glad grimas.

"Endera dan säger vi att vi ska prata, endera dan har man en kula här",
sa han och pekade rakt på näsbenet mellan ögonen.

Han ryckte på axlarna och gick åt sitt håll. Och jag reste mig och
gick till tältet. Det hade börjat dugga lite, ett kallt vårvinterregn.
Vattnet som föll från himlen här var inte bra, så jag måste ha tag på
en regnkappa. Kamoflagesvart, enfärgad, inte den spräckliga sorten.

Men när jag var inne i tältet så föll tröttheten över mig och jag bara
la mig på tältsängen där, det var plats till tre personer och jag var
ensam och de andra var ute på något patrulluppdrag. Killar, båda två.
Det var länge sedan någon brydde sig om vem som sov med vem. Men nu var
jag ensam. Jag kände suget efter en "specialare".

Med ivriga fingrar vände jag på geväret och öppnade skruven längst bak
i kolven med en bricka som sitter i bältet. När jag försiktigt lutade
geväret bakåt gled protonpatronen ut, den är cirka 14 centimeter lång
och skärmningen runt om består mest av utarmat uran. Jag vet inte vad
det är för jävelskap inuti, i främre änden sitter en liten slutare, som
på en kamera. Där far plasmakulor ut i tredubbla ljudhastigheten när
man trycker på avtryckaren, de guidas genom pipan av avancerad
elektronik som en TV-bild på en gammal TV och slår in i målet med
förödande effekt. Plasmakulorna man skjuter med högsta laddning slår
hål i fartygsskrov och pansarvagnar, men då flyger man bakåt flera meter
och kan dö av det.

Protonpatronen är alltid varm. Ljummen. Om jag tappade den på marken
skulle den vara varm i sjutusentvåhundra år. Eller mer. I andra änden
är den cylinderformad, med rundade kanter. Ser lite ut som ett
tandborstfodral. Det måste ha varit en kvinna som designade den: varm,
lite len men hård, som en man. Jag gned in den med lite hudsalva.

Förväntansfullt knäppte jag upp byxorna och la geväret åt sidan,
tryckte hårt med knogarna nedåt i grenen så byxorna kasade ner en bit.
Svarta, som jackan och gned mig över magen samtidigt som jag satte den
mjuka änden mot fittan med högerhanden, bara vilande mot. Med andra
handen smekte jag mig över magen, ibland lite upp men inte över brösten,
det är för mycket.

Sakta lät jag positronmagasinet uppfylla mig, kände det varma uranet
mot insidan, och så tryckte jag det sakta neråt så att den del som
var inne i mig tryckte mot magen och nedre delen av skaftet stramade
ihop min öppning och fick mig att bli allt fuktigare. Jag svarade
emot med magmusklerna och koncentrerade mig på känslan när jag vickade
och stötte mot den känsliga punkten där framme.

Jag tänkte att det var en man, en ren man. En man som inte dödade och
lydde order. Fanns det fortfarande sådana?

Magasinet var lite smalt ändå, så jag fyllde på med två av fingrarna
på vänsterhanden över och under för att ge bra fyllnadskänsla. När
jag kände platåfasen på min upphetsning komma närmare saktade jag in
och vickade långsamt, långsamt. Jag kände euforin i musklerna i hela
underlivet -- de säger att kvinnor som inte får orgasm inte känner
mer än såhär -- och jag ville rida på känslan så länge jag kunde för
att sedan försiktigt låta det gå... så... där... ja...

"Lessen att störa", sa Niklas som kom in genom tältdörren.

Jag ryckte till och tappade helt koncentrationen. Hela orgasmen gled
iväg men jag behöll magasinet i fittan. Jag är inte pryd. En del är
det.

"Kan du inte knack...", jag bet mig i läppen.

Då såg han vad jag höll på mig och verkade först chockad, sen förvreds
hans ansikte av ett grimasartat leende och Niklas skrattade så han
grät.

"Nä, ahaha, nä, alltså det är bara för mycket... Är det magasinet
till..."

Han skrattade igen. Själv fortsatte jag jucka lite förstulet, men hela
upphetsningen var borta.

"Ja jag ska bara byta om så kan du fortsätta."

"Kommer du ihåg när vi låg i fält vid öknen i Medelpad? Sa jag. Och
hur vi slogs om vem som skulle få slänga sig på sängen i tältet
och onanera först?"

"Ja för fan. Men vi var fyra om det då! Tre dagars marsch, helt spända
i kroppen och vi hade berättat snuskiga berättelser från förr för
varandra hela vägen. Från Tusen och en Natt, eller Decamerone sa ni, men
det var det inte, det var skräphistorier som ni hittade på själva.
Men låt nu inte mig störa!", sa han som avslutning och gjorde en gest med
handen mot mitt skrev.

Jag var inte sen att återvinna fattningen och började om där jag hade
börjat första gången. Den här gången var det inte lika lång uppförsbacke,
det var redan fullt av hormoner i kroppen och jag dröp i byxorna och
bet mig i läppen. När jag var uppe på platån igen började jag småprata
med Niklas igen, som för att dra ut på njutningen. Han blev lite förlägen
men konverserade artigt.

"Jag fantiserar om att jag kunde trycka av plasmakulor med fittmusklerna
och skjuta sönder mål på flera hundra meters håll", sa jag.

"På så vis. Är du sugen på Rick?"

"Hur så?"

"Ni pratade och du grät."

"Jag grät av vanlig hopplöshet."

"Du såg ut som om du ville klämma på hans muskler."

"Jag vill klämma på alla muskler. Mmmm... Muskler, hårda, under len
hud... På armar, på mage, på bröstet, till och med lårmuskler är fina att
klämma på. Niklas är du inte normal?"

"Hur så?"

"Du borde bli... Kåt eller nåt? Jag sitter ju här och jag ... ah ...
kommer snart, komm..."

I det ögonblicket förnam jag en blixt av njutning från underlivet som
for hela vägen upp längs ryggraden och lillhjärnan och därifrån vidare
ner igen och ut i armarna och ner i benen. Det var inte en orgasm! Det
var bara en våg av euforisk njutning av det slag som ligger precis före
en orgasm.

"Jag gillar mest killar Amma", sa han medan jag inte kunde säga så mycket
på grund av njutningen. "Men bara sådär 70%, en del tjejer också, och du
är fin alltså, men jag tänker mer på dig som en syster, eh, ett befäl."

"Får jag låna din kuk eller inte? Jag vill ha den i munnen, du kan
fantisera om Rick, eller nån manlig slampa i storstäderna som du träffade
nån gång, jag vill ha din kuk bara." Jag var tokig av brunst och balanserade
på gränsen hela tiden. Ilningar av njutning som glödspett genom kroppen.

"Jag vet inte om jag kan..."

"Äh fan håll käften då och kolla det hääää..."

I samma ögonblick började jag komma i hårda, långa, utdragna stötar.
Jag kände hur jag kramade protonmagasinet med fittan och slängde bak
huvudet samtidigt som jag öppnade munnen. Samtidigt som det ryckte
i min kropp i varje spasm så kom det ett "kluck!" ur min hals, som
ljudet då man sväljer. Jag tänkte på muskler som jag klämde om
hårt och fina kukar med ådror. Mot slutet avtog intensiteten och jag
fällde ner huvudet och tittade med brännande blick och fortfarande öppen
mun på Niklas, mötte hans blick så han fick se orgasmen göra min syn
glasartad och frånvarande.

"Det där var ju ganska annorlunda", sa han sen. "Jag är inte säker på
att jag gillade det."

"Bryr jag mig?"

"Uppenbarligen inte. Du vet väl att sånt här inte är okej?"

"Säger vem."

"Säger reglementet."

"Men jag HADE ju ingen relation med dig, du råkade bara vara i rummet."

Niklas funderade, drog handen genom håret.

"En gång såg jag Abbe skita i en grop, hur fan är den kroppsfunktionen
annorlunda mot det här? Och jag, jag är ledsen Niklas, jag orkade inte
bry mig, jag vill bara få känna att jag är människa och gör irrationella
konstiga saker som människor gör."

"Okej då. Men jag har aldrig sett..."

"Det här jävla kriget går ut över allt, tar bort spärrar, gränser, förr
brukade soldater våldta och mörda men sen det blev mer än hälften
kvinnor i kårerna händer det knappt, men det vilda är där ändå, det otämjda,
vi söker ändå efter att få känna att vi lever, i dikena, i leran,
i tälten, i orgasmerna."

Han fick något fundersamt i blicken och talade vänd in mot väggen:
"Sufisterna kallade jorden för shekasteh, den trasiga. Det är en
eländig plats. Ibland."

"Som om jag inte visste."

"Dom trodde att det fanns en äkta, ren värld bakom den här världen,
en som var hel, en som inte var full av piss och skit och ondska och
gemena människor som försöker försöker men hela tiden misslyckas.
Borboriterna trodde att orgasmen öppnar en passage för själen från den
här trasiga världen till den rena, ett litet, litet fönster som sedan
slängs igen. Och att vi ska komma dit sen, efter slitet, efter livet
som bara är en ful kuliss, efter sömnen."

"Världen i min sömn är vackrare än världen jag lever i när jag är
vaken."

Fortfarande vänd mot väggen skrattade han och skakade på huvudet
och gick ut.


Nästa dag flög vi med helikoptern, med Rick, in mot Stockholm. Vi såg ner
över massan av sönderbombade byggnader, det var jag och tre andra tjejer
som var befäl och skulle avlägga rapporter och så Rick och alla höll käft
medan vi flög in. Här och var under oss kunde vi se tillfälliga
kupolformade sjukvårdstält och överallt korkade robotar som letade efter
kringströvande människor att kategorisera.

Folk släpades in på bårar, människor med feber duschades i iskallt
vatten och sattes i karantän, stadsstaten försökte uppehålla ett
minimum av självrespekt. Det fanns inga egentliga organiserade
motståndare längre, bara folkmassor på några hundra eller några tusen
personer som stal och plundrade. Det var vårt arbete att hålla de här
krigshorderna borta från staden, det var det som var kriget. Vi kallar
det korporationskrigen eftersom det är många, och i centrum av varje
krigshärd fanns något gammalt företag, för det var bara de som fortsatte
existera när staten kollapsade.

Stockholm styrdes av Vattenfall AB, som kontrollerade ledningar och
energienklaver hela vägen upp längs kusten, höll vattenkraftverk i hyfsad
trim och även kunde hålla igång en protonaccelerator eller två.

Gina, som hade läst historia, sade att det påminde mer om oordingen
under folkvandringstiden, och att den liksom den här röran var resultatet
av en klimatförändring som fick människor att svälta och samhället att
bryta sönder, och nu svalt vi verkligen, när importen kollapsade på
grund av ökade bränslepriser och oording i producentledet. Var det
miljarder döda? Gamarnas jord, kallade vi henne.

Rick tog oss i en snäv cirkel och ned mot ett av huvudkontoren, och
befälen gick in. Det var ett smutsrostigt dis över staden. Vi tog gevären
på axeln och gick en runda. När vi kom till ett glesfolkat men lugnt område
rappade jag honom över arslet med gevärskolven.

"Aj vadfan..."

"Kom!" Sade jag och gick in i ett utbränt hus. Där fanns inget liv alls.
Vi var i ett gammalt kök av något slag med gamla bänkar av rostfri metall.

"Vad ska vi göra här?"

"Vadfan tror du?", sade jag och drog av mig jackan, tröjan och linnet i
en enda rörelse, så att jag stod i bara BH:n. Rick var ingen nödbedd
tönt som Niklas och tog snabbt ett steg fram och tog tag om bäckenet och
drog mig till sig. Han var inte hård än, men det skulle han väl snart
bli. Det var lite kallt därinne men det struntade jag i,

"Ah, en riktig man..." suckade jag när han knäppte upp min svarta
sport-BH och smekte av den med en framåtgående rörelse, så att hans
händer stannade över mina bröst och värmde dem. Han formade handen till
en tratt runt bröstet och lät tungan leka med bröstvårtan, vilket skickade
hårda ilningar upp i hypothalamus och fick mig att bli tvärkåt.
Men jag hade ju ännu byxorna på.

Jag tog tag i hans gylf och drog upp den febrilt utan hänsyn till
kläderna som dock höll, och hans kuk for ut därnere så jag dök ner och
fångade den, tog tag om skaftet och strök det lena ollonet över pannan
och ner över ansiktet. Han var nästan helt tyst. Jag lutade huvudet bakåt
och mötte underkanten av ollonet med tungan och hörde hur han darrade
till och gjorde något svårutskiljt ljud. Så tog jag honom sakta i munnen
och njöt av den speciella smaken av man, sög i mig försatsen som jag
föreställde mig som en pärla längst fram i enögat, coktailbäret i
drinken. Jag stönade lite lätt och började gå från att slicka till att
suga den nu betydligt våtare och hårdare kuken.

"Du tar mig såhär bara" sa Rick och jag svarade med ett dämpat "hmmm"
med munnen full utan att sluta suga. Hans kuk var rak och fin och
härligt ådrad, noterade jag när jag lät tungan stryka ner längs skaftet.

Jag drog ner hans byxor lite till och fick tag i pungen med högerhanden
samtidigt som jag lät vänsterhanden vandra från ljumskarna upp under
T-shirten så att jag kände musklerna på hans mage och hur huden var lite
fuktig och sträv av små fina hårstrån. Jag kände ilningar ner i
underlivet och tryckte upp båda händerna under hans tröja så jag fick
känna hela hans hårda mage samtidigt som jag munknullade honom hårt
med hårda ryck med huvudet utan en medveten tanke på vad jag gjorde.
Jag kunde känna hans njutning när mellangärdet drogs samman i samma
takt som han gav upp små stön, och det eggade mig ännu mer. Han stod
lätt bakåtlutad mot en av metallbänkarna nu och böjde huvudet bakåt
när han stönade.

Jag kunde inte hålla mig utan tryckte ner en hand i byxorna och
kände på min egen fuktiga fitta som kändes klart mogen att ta in
honom. Under några darrande sekunder tryckte jag hårt mot kittlaren
och sög honom med bara läpparna runt ollonet så att kanten gled mellan
mina spända läppar och han stönade högt och spände sig än mer.

Så släppte jag ut honom ur munnen med ett ploppande ljud och satte
mig bakåtlutad på knäna, och bara tittade på hans manlighet medan
jag smekte mig och njöt. Jag fick upp blixtlåset i byxorna och
kom åt bra därnere så jag kunde dela på blygdläpparna och smeka
med tre fingrar och trycka hårt inåt uppåt. Jag tittade på hans
ollon och hur huden var spänd så den liknade lackerat trä, en
hård, fin kuk. Jag vet inte om han tittade på mig eller ej, just
nu hade jag bara ögon för hans kuk och det där spända, fina ollonet.

Jag slängde mig upp och dök ner över metallbänken som luktade lite
av olja och damm, där mina fingrar gjorde figurer och jag drog upp
de oljiga och dammiga fingrarna till ansikten och drog dem över kinden
som en gaffel, så det bildades en krigsmålning av smuts där. "Kom
igen!" väste jag och sköt upp röven i vädret.

Rick hade hämtat sig och fördrev inte tiden med mer förspel utan kom
in i mig bestämt samtidigt som han tog tag i skinkorna och drog isär
dem, antagligen för att se bättre. Alla män jag varit med njuter av
att se kuken glida in, lite fårfängt men helt OK med mig. Jag slängde
bak en oljig hand och ritade en andra krigsmålning över vänstra
skinkan. "Ugh!" stötte jag fram, och Rick svarade bara "ja ja" när
han stötte på, alldeles för korkad för att begripa indiantemat.

Jag funderade lite på hur det skulle vara att vara man, att tränga in
istället för att ta emot, men det kändes fattigt och jag släppte
det och vände fokus mot den fina kuk som stötte in och in i mig.

Jag hörde ljud från regn någonstans, och när jag närmade mig satte
jag en knytnäve i hans mellangärde och väste "sakta!" så han stannade
in till långa, fina stötar, och till sist tvingade jag honom med
handen att bara stöta in en liten, liten bit i taget, kanske en
halvcentimeter samtidigt som jag rös för varje gång och bet mig i
läppen när brunsten slog ut i hela nervsystemet, och jag vandrade på
gränsen mellan ljus och mörker, mellan dröm och verklighet, mellan
att vara och inte vara, och hans kuk gled in lite oförsiktigt en rejäl
bit och jag kände hans ollon i botten...

I det ögonblicket gled världens ondska undan, jag kände som jag for
ut ur min kropp och var i sol i skog som var grön, där gult ljus silades
mellan löven från en ljusblå himmmel, och jag erfor en vision av ett liv
jag kunde haft i någon annan verklighet -- ett hus någonstans, en familj,
en ordnad tillvaro nära vatten, enkla värden, ingen politik och inga
korporationskrig. Vita radhustak av trä och med brunt tegel, barn som
skrattade och en doft av syrener. Jag var bortom världen, efter nuet,
efter sömnen.

När jag kom tillbaka drev Rick ännu in sin kuk och suckade rytmiskt
samtidigt som jag kunde känna hur hans varma strålar fyllde mig till
brädden med värme djupt inne, och jag slappnade av en liten bit i
taget och red ut slutet på orgasmen där och då.

Jag tvättade ansiktet med alkohol för att bli av med oljan och
dammet. Rick flög oss tillbaka och jag såg återigen ansikten där
nere under oss, men i tankarna var jag långt borta.

Jag minns att de sköt ner hans helikopter en vecka senare. Jag
saknar honom inte mer än någon annan, men jag saknar att vara
levande, och ett tag var jag levande med Rick.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Efter sömnen	Heterosex	4.3	21/4-09

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.