Vinterlandskap
Jag tittade mig omkring på den lilla pittoreska stationen. Två spår, en perrong och en liten Coop Extra butik. En gångväg följde spåren mot det lilla samhället. Tio hus? Nej, kanske tjugo, en skola och en kyrka.
Någonstans här fanns rummet där du satt framför din dator när vi lärde känna varandra. Men var?
Jag tittade ut över fälten. Frosten glimmade som diamanter i vintersolen. Jag tog upp min kamera och fotograferade en av de svarta frusna björkarnas glittrande smågrenar i motljuset. Du skulle möta mig sa du. Så jag drog in den vinterkalla lantluften i lungorna och väntade.
Vi hade inte träffats förut, bara pratat på nätterna via nätet om livet och bekymren och poesi i ögonblicket. Men nu var jag här och du skulle bjuda på fika. När tågen tillbaka till Karlstad gick hade jag ingen aning om. Det var bara att hoppas att vi skulle trivas ihop. Annars kanske det skulle bli en kall väntan till kvällen eller hur ofta nu tågen gick.
Någon kom gående längs gångvägen mot mig. En kvinna. Den påbylsade klädseln och motljuset gjorde det svårt att se några drag, men att det var en kvinna såg jag på rörelsemönstret. Jag kunde inte tänka mig att det var så många andra som hade anledning att spankulera förbi stationshuset i vinterkylan. Särskilt inte nu när ett tåg just gått och inget annat syntes vara på ingång. Alltså utgick jag ifrån att det var du och började gå dig till mötes.
Vi möttes väldigt självklart. Jag tog dina händer i mina kalla och sa hej. Du log. Jag log tillbaka. Du gjorde en gäst som tog in hela vintern runt oss och jag förstod utan ord att du ville dela landskapet med mig. Vi började gå hand i hand först längs gångvägen för att sedan ta av på en stig upp i en skogsbacke.
Vi gick under tystnad. Jag sökte ord som skulle tillföra något till ett ögonblick som kändes alltmer speciellt. Men fann inga. Inte du heller tydligen. Vi andades vit rök ur munnarna. Kölden nöp i kinderna. Vinterskogen låg tyst runt oss förutom knarret under skorna. Vart går vi, frågade jag till sist och du svarade: En liten omväg bara - fikat blir godare när man varit ute i kylan.
Så du bjuder på kaffe?
Är det inte därför du är här.
Mm.
Tystnad igen.
Efter en stund kom vi över ett backkrön och tittade ner över en glänta i skogen. En rökpelare stod rakt upp i stiltjen ovanför ett litet torp. Gamla fruktträd och övervuxna häckar visade att huset stått där länge. Fladdrande ljus i fönstren gav tillsammans med den rykande skorstenen intrycket av värme och hemtrevnad.
Ta det försiktigt i slänten sa du det kan vara halt. Samtidigt slant mina opraktiska lågskor på en isfläck och jag landade på rygg i snön. Det var en brant slänt med hårt packad snö. Jag rutschade okontrollerat nerför den samtidigt som jag hörde dig ropa. Se upp för diket. Jag landade handlös och hörde ett knakande under mig när isskorpan gav vika. Dike tänkte jag, detta är ju en bäck samtidigt som jag kände det iskalla vattnet tränga igenom mina kläder.
Om jag innan jag satte mig på tåget från Karlstad och under själva tågresan hade fantiserat om hur jag skulle åstadkomma en lättklädd situation så var det inte på detta viset i alla fall. Jag tittade på dig där du rumsterade om vid kökspisen. Mer ved för mer värme. Varm mjölk för varm choklad. Mina kläder på en tvättlina ovanför vedspisen. Själv satt jag inlindad i en filt. Du hade däremot fortfarande alla kläderna på dig.
Jag huttrade fortfarande och var tacksam för ditt snabba bestämda agerande när du rutschat ikapp mig nerför slänten. Blåfrusen som jag var när vi kom in i stugan så generade det mig inte särskilt när du skalade av mig mina plaskblöta kläder och lindade in mig i en filt. Nu när jag började tina lite grand däremot så pirrade det lite av att sitta här utan en tråd på kroppen under filten.
När du ställde fram en kopp choklad så kände du på mina istappar till händer och sa fundersamt att en het dusch kanske vore en bra idé. Chokladen och brasan kunde du ju hålla varm under tiden. Jag följde dina anvisningar och hittade inte bara en dusch utan innanför den en liten mysig bastu. Kall som jag var slog jag igång den och tänkte att tinar jag inte av duschen så kan jag ta en bastu också.
Det varma vattnet gjorde förstås underverk och när jag stått alldeles för länge i duschen började jag få dåligt samvete som övergett dig ute i stugans kammare. När jag tassade ut. Ångande, rosenvarm och blöt i håret med en handduk om midjan och en filt över axlarna, hittade jag dig djupt försjunken i ett ritblock. Det sprakade om brasan som spred ett gyllene eldsken över rummet. Inget elljus störde istället brann en fotogenlampa och några levande ljus.
Jag sjönk ner i soffan och slöt händerna runt muggen med varm choklad. Ritkolet skrapade mot papperet. Jag studerade dina fridfullt koncentrerade anletsdrag.
Vad tecknar du?
Dig.
Ur minnet?
Mmm...
Tystnad. Tvekan.
Skulle du kunna tänka dig att sitta för mig? Jag menar, är du varm nog för att visa lite mer hud?
Jag lät filten falla ner på soffan och lutade mig tillbaka.
Räcker det så här eller hur vill du ha mig?
Det blir bra tills vidare. Sitt still så!
Du började en ny skiss i ditt block och jag tänkte att bastu blir det nog tid till sen.
Det knastrade hemtrevligt från brasan och rummet blev allt varmare. Han sneglade på sin värdinna som satt djupt försjunken i sitt tecknande. Med jämna mellanrum tittade hon tillbaka på honom, eller snarare genom honom. Det var en forskande och granskande blick. Inte den sortens blick du möter i samförstånd utan en värderande nästan dömande.
I början kände han sig lite obekväm i sin nästan nakenhet under hennes granskning. Men nu hade han slappnat av och njöt nästan av hennes blickar. Efter en lång stund i denna position reste hon plötsligt på sig. Mer te? Han nickade och passade på att sträcka på sig nu när han inte behövde hålla sin lättjefulla och tillbakalutade pose. När hon ställt ner nya rykande temuggar på bordet mellan dem så sträckte hon också på sig.
Börjar bli varmt härinne, sa hon samtidigt om hon drog ylletröjan över huvudet. T-shirten under följde med en bit upp och han såg hennes nakna rygg i eldskenet. När hon rättade till tröjan vände hon sig om och såg glansen i hans ögon. Gillar du vad du ser? Mmm. Det är väl inte mer än rättvist att jag visar lite mer...
Hon drog långsamt av sig t-shirten. Han stirrade förtrollad på den bleka huden som blottades. En platt mage och ovanför den två mjukt rundade ganska små bröst. Ingen behå behövs där tänkte han. Hon hejdade sig ett ögonblick innan hon började knäppa upp knapparna i jeansen. Långsamt med ögonen fastnaglade i hans ansikte knäppte hon upp knapp efter knapp. Han kände hur han plötsligt blev stenhård under filten som fortfarande hängde slarvigt runt hans höfter. Han kunde inte hejda ett svagt stön från att slippa ut mellan hårt sammanpressade läppar.
Hon tittade okynnigt på honom med hela gylfen uppknäppt. Han anade en rödhårig uppstickande buske därunder. Inte bara utan behå, utan trosor också! Ska jag fortsätta? Mmmmm, snälla! Säkert? Mmmmm... Byxorna gled långsamt ner längs låren. Det röda håret flammade i eldskenet. Låren lyste vita mot den mörka bakgrunden. Han satt som förhäxad samtidigt som hon sparkade av sig jeans och strumpor.
Helt naken tog hon tre kliv över rummet och sjönk ner på knä på golvet framför honom. Han kände hennes bestämda händer på sina knän. Hon sköt snabbt undan filten på sin väg upp längs låren. Den ena handen slöt sig om hans pung och den andra tog ett fast tag om hans kuk. Hon drog hårdhänt tillbaka förhuden. Sträckte ut den så hela ollonet och mer blottades. Han kved till. Av chock? Av smärta? Kanske av njutning. Gillar du vad du ser? Hennes ögon gnistrade i det dunkla rummet. Hon slickade sig om läpparna.
Han började räkna fräknarna på hennes ena bröst. Fascinerades av alla födelsemärken som var utspridda över den bleka huden. Följde den branta linjen ner längs midjan till höften och de långa slanka benen. Hon hade rest sig upp över honom nu. Hennes läppar sänkte sig ner mot hans hon drog långsamt handen upp och ner längs hans kuk. Fortfarande samma stadiga tag. Läpparna var först mjuka mot hans, men sedan krävande hårda. Hennes tänder bet tag i hans läpp och han visste inte om han skulle skrika eller andas. Han andades. Djupt.
Deras ögon möttes och nu blev han nästan rädd. Rädd för vad denna vildkatt skulle göra med honom. Det som flammade i ögonen var det lusta, var det ilska, eller galenskap. Han visst inte ens om han ville veta när hon gränslade honom och styrde in kuken mellan sina ben. Det hårda greppet från hennes hand byttes ut mot den våta mjuka känslan av blygdläppar runt ollonet. Hon stannade upp med kuken bara nätt och jämnt inne i sig. Vill du?
Om hennes ord var hänsynsfulla eller i alla fall intresserade av hans åsikt sa hennes ögon och kroppspråk något helt annat. Han förstod att hans vilja var underordnad. Hon skulle ha det hon ville kosta vad det kosta ville. Han var bara en lämpligt utrustad manlig kropp att användas för hennes tillfredställelse. Låt gå för det tänkte han. Bara jag får komma in långt, långt in i den där värmen.
Hon sänkte sig ner över honom. Långsamt trädde hon upp sig på hans vid det här laget stenhårda kuk. Han hade aldrig känt sig så stor. Inte så att hon var trång. Han kände sig bara stor, gigantisk. Trots det fick han plats. Snart kände han hur hennes blygdben trycktes mot hans när hon sjunkit så lång ner mot honom som hon kunde. Hennes händer som fram till nu behövts för att hålla balansen och styra honom rätt grep nu hårt tag om hans ansikte när hon kysste honom igen.
Hans egna händer hade fram tills nu legat sysslolösa i soffan bredvid honom. Han kände försiktigt på hennes lena hud. Först på låren och sedan gled händerna som av sig själva upp runt hennes bak. Han tog tag om hennes skinkor, smekte, nöp och klämde. Han kunde höra hennes stön mot sina tänder. Deras munnar skildes åt. Hon tittade ner på honom och log med hela ansiktet samtidigt som hon började röra sig upp och ner i snabbare takt. Hon andades i snabba stötar. Hennes kön pressade runt hans kuk med muskler han inte trodde fanns. Hans höfter följde hennes rytm och hans händer förstärkte den.
Hon bromsade upp. Satt still ovanpå honom, men hennes inre muskler upphörde inte sin behandling. Han släppte hennes skinkor och lät händerna gå på upptäcksfärd samtidigt som han nu kysste henne. Den ena handen fann hennes ena bröst. Han strök mjukt över det innan han tog ett hårt kramande tag om det. Med den andra handen letade han sig in mellan hennes skinkor. När hon åter började rida gled hans fingrar in i henne bredvid kuken. Det rann safter ur henne ner över handen. Han samlade allt det våta, kladdiga, hala och tryckte in fingret i hennes bakre hål. Hon tjöt till, eller om hon kved. Han kunde känna att hela hon skakade till.
Hennes höfter ökade bara takten och hans finger gled ut och in i det trånga hålet. Men det tog inte lång stund för ringmuskeln att bli mjukare. Och snart fick ytterligare ett finger plats. När han tryckte sina två fingrar djupt in i henne så stannade hon plötsligt upp. Hon blev helt tyst, inte ett andetag ens, och hela kroppen spände sig i en gigantisk spasm. Det varade ett långt ögonblick, sekunder, minuter, vem vet. Han kände sin egen puls bulta i ståndet i takt med hennes krampande fitta. En tår rann längs hennes kind.
Hon föll ner bredvid honom på soffan. Tack. Det där behövde jag, log hon.
Fler noveller av samma författare
