Katharsis
Till hugade läsare:
Detta är den första lilla historia som jag lekte fram tillsammans med min musa, Lust och Fägring. Som tidigare nämnts är dessa berättelser egentligen ofullständiga utan hennes kommentarer, vilka kan läsas på bloggen lustochfagring.blogspot.com, men kanske kan detta tjäna som en aptitretare...
Now read on...
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------+------------------
Auditoriet är dunkelt där nedanför scenen, och den samlade menigheten bara skuggfigurer bortanför de första raderna, men när din perfekt rundade stjärt blottas går ett sus genom salen. Det första slaget faller, och stinget får inte bara dig, utan alla andra församlade att hoppa till och dra efter andan. Allt eftersom dina skinkor blir alltmer blossande stiger hettan i salen, tills alla flämtar i takt, och alla blickar är fixerade vid din nakna hud och handen som taktfast lyfts och faller...
Gapande munnar, svullnade läppar, kroppar som skruvar oroligt på sig och åskådarnas händer som blint strävar ner mot den egna hettan, allt detta är du vagt medveten om, liksom din beundrares skamfyllda, ohöljt kåta blick när han ser dig få ditt straff...
Din egen väta måste vara uppenbar för handen nu, dina bröstvårtor stenhårda, ömmande in mot hans andra lår. Du höjer stjärten mot din vilja, välkomnar smärtan och värmen som spridit sig överallt nu, manar honom tyst att nudda dig DÄR.
Handen faller hårt, rytmiskt, obönhörligt. Möjligen dröjer den sig kvar något längre på de blossande skinkorna mellan varje slag, klämmer liksom prövande på dem som för att utvärdera sitt hantverk.
Slutligen stannar den upp, vilar tungt på din stackars stjärt. Handen kupas naturligt kring skinkans rundning, och fingertopparna ligger så nära, så nära...
Det är dödstyst i salen.
En andra hand faller tungt ner på andra skinkan, och särar på dem, visar ditt innersta för hela salen, blottar din längtande, blodfyllda kättja för dem alla. Läpparna glipar fuktigt, hungrigt mot auditoriet. Det hörs suckar och stön från flera håll i mörkret. Kuken under dig känns som ett brinnande vedträ, omåttligt stor, hård och het.
"Ta upp honom på scenen nu," hör du kostymen säga, och två anonyma medhjälpare går snabbt ner till första raden och griper tag i Ynglingen, för upp honom i rampljuset. Hans hår är på ända, hans bruna ögon flackar vilt av rädsla, men mest av ursinnig kåthet. Männen tar obönhörligt av honom kläderna, avtäcker hans nakna upphetsning för alla. Hans kropp lyser vit, hans muskler kämpar som på ett fångat djur, och hans kuk står i darrande givakt, ollonet glänsande av försaft och pungen hårt sammandragen därunder. Han stretar emot, men till ingen nytta. Det går ett sus genom salongen.
"Håll honom fast där. Han ska se allt." Ett par snabba ryck får dina skrynkliga kläder att landa i en hög på scengolvet, och fortfarande framstupa framåt möter du hans blick. Kostymen rör sig bakom dig, och du hör ljudet av ett blixtlås som dras ner...
Dina ögon söker Ynglingens, och hans dina, men han flackar med blicken bakåt, mot den osedde Kostymen, och halvt morrar, halvt kvider vid åsynen av vad som sker bakom din rygg.
Ynglingens kuk darrar till, och ett par utdragna stönanden ute i mörkret avslöjar att några hunnit längre än så...
Du kan inte riktigt tro att det här händer, även om det är aldrig så verkligt. Inte på en scen, inte inför hundratals beundrare, inte med Ynglingen rätt framför dig, men ändå. Hettan i dina brinnande skinkor, vätan längs dina ben, ditt hungrigt kramande, krampande inre säger dig att det är sant, det händer, och nu, nu läggs något tungt, varmt, levande hårt och orimligt STORT mellan dina skinkor, ett par grova händer som du känner alltför väl tar tag om dina höfter...
Då! Du är så våt som du någonsin varit, ditt pulserande kön bönar och ber om den befrielse som bara lilla döden kan ge, men ingenting kunde förbereda dig på detta…!
Den kuk som rammar dig är större än något du någonsin känt, en påle av kött som spetsar dig, fyller dig till bredden och lite till. Dina fittläppar spänner runt skaftet som ett rosa gummiband, varenda centimeter av ditt inre krampar och försöker dra ihop sig vid denna invasion, och när det misslyckas för det dig till än högre höjder.
Kostymen trär upp dig på sitt skaft som vore du en trasdocka, och i samma ögonblick som din längtande klitta slår emot hans svullna, spända pung för första gången ser du Ynglingen kvida och rycka till som i spasmer. Hans kropp spänns i en båge och hans kuk sprutar stråle efter stråle het sperma rätt ut i luften, utan att ens ha kunnat röra sig själv, driven över gränsen vid blotta åsynen av det människooffer som utspelar sig bara en meter från hans längtan.
Du gapar som för att få plats med Kostymen, eller kanske smaka Ynglingen safter. På något plan är du medveten om vad som utspelar sig i salen, där åskådarna blivit en del av bacchanalen.
Handledaren, Professorn och Doktoranden sitter sida vid sida och runkar frenetiskt, Lesters flickvän gnuggar sitt raspiga könshår över hans ansikte, Fransmannen sätter på Bus i baken, alla män och kvinnor du någonsin åtrått eller som åtrått dig är där, svettiga, rusiga av kåthet, statister i din orgasmdimma, medan Kostymens kuk oförtrutet knullar vidare, hamrar, pumpar som en pistong i din pulserande hetta.
Hans händer finns överallt. Ena stunden kramandes dina tunga, gungande bröst, nypandes och rullandes dina ömmande bröstvårtor, nästa stund vinande över dina skamröda skinkor, tummandes din anusrosett och strykande över din svullna, rosa pärla, och hela tiden kuken, kuken, KUKEN som knullar dig bortom sans och förnuft.
Du är en knulldocka, en levande orgasm, och du skriker ut din nyföddhet i alla tider, i en orgasm utan like, utan slut, utan början, utan nåd, när ni båda exploderar i och kring varandra.
Katharsis.
.
Denna novellen är den bästa jag läst på denna sidan! Det är inte många som kan skriva som du och fängsla läsaren och få en att känna sig som om man var där ;) Bra titel också.