24 Maj, Smedjelyckans Herrgård
Författare: Skrivaren79 Datum: 2009-02-28 13:39:42
E-post: skrivaren79@hotmail.com
Kategori: Bdsm
Läst:
16 547 gånger
Betyg: 3.5 (4 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Jag möttes av tjänsteflickan när jag kom in genom dörren som tog mina papper och min jacka medan hon med lugn och vänlig röst informerade om vilka som sökt mig och diverse påminnelser om saker som behöver göras. Hon stod still och såg allt mer nervös ut och jag kunde ser hur hon försökte bestämma sig för om, och i så fall hur hon skulle lägga fram det som följa skulle, men efter en bestämd frågande blick så visste hon att det inte fanns något val. Jag lyssnade uppmärksamt och funderade ett tag innan jag vände mig om och gick ut mot altanen efter att ha bett om att få kaffet serverat.
Jag slog mig ner i den varma eftermiddags solen och lät blicken vila på den spegelblanka blanka sjön nedanför och lät tankarna fara. Det fanns egentligen bara ett val, ett sätt att hantera det här men ändå for tankarna och jag blev förvånad när jag insåg att jag satt och funderade på hur någon kunde gå så tyst i såna hårda skor när Sara, våran tjänsteflicka kom ut med kaffet och jag nickade belåtet till tack och tillät mig att sitta och njuta av den varma sommarluften och väntade.
Den mjuka klangen från klockan i salongen fick mig på fötter och snart stod jag lutad mot en av dom stora öppna dubbeldörrarna ut mot den stora stenbelagda gården som inramades av flyglarna och kände det mjuka lädret och det kalla stålet i kopplet och halsbandet som jag samlat i handen. Jag log för mig själv när ljudet av hovar kom mot mig från den långa allén och jag insåg med ett svagt leende att man mycket väl skulle kunna ställa klockan efter henne när hon kom galopperande uppför stenbron mot innergården. En syn som jag sett flera gånger men den här gången tog mig tid att reflektera hur otroligt vacker hon var när hon kom farande i dina strikta rid kläder som var väl anpassade efter en ritt i värmen. Stövlarna var blankpolerade och dom åtsittande mörka ridbyxorna var fläckfria, den tunna ljusa blusen såg ut som den var nystruken och hennes ansikte utstrålade ren, skär glädje och frihet när hon kände vinden mot huden och det lockiga håret som for i den svaga sommarbrisen.
Den svettblanka gula pälsen under den svarta manen på hästen framhävde konturerna på det välmusklade djuret och fick henne att se liten, späd och nästan ömtålig ut när hon smidigt svängde sig ner från hästen och nästan nonchalant gav tyglarna till hästskötaren som mötte upp henne. Hon stod ett kort ögonblick och såg upp på mig med ett varmt leende innan hon kom med raska lätta steg halvspringande mot mig. Jag följde henne med blicken, noggrann att inte ge mer än en svag hint om mitt leende innan jag lät ansiktet bli utrycks löst och hårt, jag hörde ljudet när jag lät kedjan i kopplet falla ner. Hon stelnade till när hon såg kopplet och min kalla blick som höll fast henne där hon stod tyst och såg osäkert på mig. Det var tydligt hur skammen sköljde över henne och hur hon kämpade med sina instinkter - fly eller falla på knä. Jag stod kvar utan att har rört mig det minsta och följde henne stillsamt med mina kalla ögon när hon svalde hårt och slog undan blicken. Hennes steg ekade när hon med snabba steg sprang ifatt hästskötaren som var på väg ut från innergården och slängde sig upp i sadeln igen. Jag såg efter henne när hon sporrade hästen till att galoppera för allt den var värd bort mot skogsbrynet
…..
Eftermiddagens utspel gick runt i mina tankar om och om igen när jag slagit mig ner i biblioteket med en bok en whisky att avnjuta i väntan på att hon skulle komma tillbaka. För förr eller senare skulle hon komma tillbaka och det var en tröst i sig, även om jag inte hade för avsikt att göra det lättare för henne på något vis. Jag lät blicken glida från bokens sidor emellanåt och vilade ögonen på kopplet och halsbandet som låg prydligt på bordet vid min sida, jag lät fingrarna glida förstrött över det med ett svagt leende medan jag satt och njöt av tillvaron och värmen från den stora öppna spisen och det behagliga sprakandet från brasan. Regnet som föll att hårdare mot fönstren höjde stämningen ytterligare där jag satt och funderade på hur och när hon skulle komma tillbaka. Ljudet av dom tunga dörrarna som slog igen fick min puls att öka något och skärpte mitt sinne när jag lyssnade efter hennes steg när hon gick genom dom stora mörka, tysta rummen. Jag visste att hon snart skulle vara här.
Känslan av en kall våt sommarnatt fyllde luften när hon tyst klev in genom dörren och stod och väntade. I ögonvrån kunde jag se hur hon stod still och såg sig nervöst om, hennes blick sneglade mot mig emellanåt där jag satt med boken framför mig och whisky glaset i handen. Det blonda håret som tidigare fladdrat i vinden när hon kommit ridande hängde nu vått ner över hennes axlar och droppade ner på dom tunna regnvåta kläderna. Det var fascinerande att se hur hon stod med rak rygg och stolt hållning medan händerna förrådde henne när hon gned dom nervöst. Hon kunde gott få vänta ett tag. Utan att se upp på henne vände jag blad i boken och lät den välsmakande whiskyn fylla min gom. Jag lät fingrarna glida över kopplet när jag ställde ner glaset och jag kunde känna hennes blick när hon följde handens rörelser, hennes skam och oro fyllde rummet vilket fick mig att njuta på ett sätt som inte går att beskriva med ord. Jag hörde hur hon fuktade sina läppar och tog djupa andetag om och om igen, som för att säga något men orden kom aldrig. Istället gick hon med tvekande steg mot mig och flackade med blicken mellan kopplet och mina ögon. Väl framför mig stannade hon upp och stod tyst vänd mot mig, fortfarande med händerna nervöst strykande över varandra, en antydan till en nigning var den enda rörelsen hon gjorde innan hon böjde ner huvudet och slutligen gick ner på knä för att krypa till sidan av fåtöljen där hon satte sig på knä med händerna knäppta i knäet och blicken fast i golvet någon meter framför sig.
Jag log för mitt inre när hon satt där, stilla och tålmodigt och blev smått imponerad av henne eftersom jag vet att tålamod aldrig har varit hennes starka sida. Jag begrundade situationen snabbt med en hand över kopplet innan jag återvände till min bok. Minuterna gick och när hon vände ansiktet mot mig noggrann med att inte se mig i ögonen kunde jag ana hur långsamt tiden tycktes gå för henne där hon satt och väntade på det oundvikliga. Jag lutade huvudet bakåt och lät blicken vila i luften framför mig innan jag såg ner på henne och smällde ihop boken ljudligt vilket fick henne att rycka till och genast vända bort ansiktet igen. Min hand gled över håret som fortfarande var vått och rufsigt. Jag höll kopplet och halsbandet i handen när jag reste mig och ställde mig framför henne, la en hand under hakan och vände upp hennes ansikte mot mig. Trots eller kanske tack vare den oroliga blicken och det förstörda sminket så var det omöjligt att undgå att se hur otroligt vacker hon var där hon satt. Jag höll fast hennes blick medan jag drog undan håret från nacken och spände fast halsbandet. Det var tydligt att hela hennes kropp skrek efter att få rätta sina misstag för att blidka mig, inte av rädsla utan av den renaste, varmaste kärleken. Jag tillät mig inte leendet som drog i mina läppar när jag ledde henne, krypande mot väggen bredvid den öppna spisen och hängde handtaget på kopplet över kroken som kommit upp för just dessa tillfällen. Jag gav henne en sista kall blick medan jag strök över håret och lämnade rummet, noga med att stänga dörren ordentligt efter mig.
…..
Det var fortfarande varmt i biblioteket när jag återvände men ljudet från brasan hade avtagit nu när den falnat och det bara var en glödbädd kvar. Hon kröp upp sittande på knä så fort hon kunde efter att kurat ihop sig på golvet under kroken, det var tydligt att hon blivit stel av att försöka få någon form av vila på det hårda golvet i sina kalla kläder som fortfarande var fuktiga trots elden och det tunna tyget. Jag la en hand under hennes haka och såg in i dom ödmjuka ögonen med ett uttryckslöst ansikte. Jag tog kopplet i handen, vände mig om och började sakta mot dörren men vände mig genast om när jag märkte hur hon försökte resa på sig och skakade långsamt på huvudet. Hon såg på mig snabbt med en bedjande blick innan hon böjde ner huvudet och började krypa efter mig i kopplet
I långsam takt tog jag henne från biblioteket vidare upp till det dunkla sovrummet där skuggorna från stearinljusen fladdrar över väggarna och ledde henne fram till sänggaveln och la ifrån mig kopplet över sängen. Hon tittade längs kopplet och satte sig snabbt på knä med rak rygg och händerna knäppta i knäet, noggrann med att inte vika bort blicken från kopplet medan jag hämtade vad jag behövde. Jag kunde känna hur hon kämpade emot impulsen att vända sig och om hennes andning vara spänd och förväntans full när jag stod bakom henne. Jag tog god tid på mig att njuta där jag stod precis bakom henne innan jag sträckte mig ner och spände fast bojorna i läder runt hennes handleder, knäppte loss kopplet och hjälpte henne upp på fötter. Omsorgsfullt spände jag upp armarna mot övre delen av stolparna som gick upp mot taket från sängens hörn, tog ett stadigt tag om bojorna och var noggrann med att dom satt som dom skulle innan händerna gled längs armarna för att lägga fram det blonda håret framför axlarna. Jag lutade pannan mot hennes nacke och tog ett djupt andetag, fyllde mitt sinne av hennes närvaro och lät händerna glida runt och vila på hennes mage. Jag la mina läppar mot nacken och tryckte min kropp mot hennes rygg samtidigt som jag slet isär blusen.
Hon spände hela kroppen varje gång jag tar ett nytt tag och ryckte sönder blusen tills den låg i en hög med trasor runt hennes fötter innan jag knäppte upp knapparna i ridbyxorna och slet upp gylfen och drog ner dom, snabbt och hårdhänt. Hennes händer greppade repen till bojorna och hon pressade ihop benen och gnydde tyst över sin blottade nakna kropp i den svala luften. Jag ställde mig strax bakom henne när jag hämtat läderpiskan och lät dom tjocka tunga svansarna glida genom min hand gång på tills hon otåligt stampade till med foten i marken, långsamt höjde jag handen och lät piskan landa över hennes skuldror. Hon insåg snabbt sitt misstag och drog häftigt efter andan när hon kände det första rappet och förstod att det kommer bli en lång och hård stund i bojorna. Jag tog god tid på mig att låta rappen från den tjocka tunga piskan landa precis där jag ville ha dom i en jämn takt och en långsamt ökande kraft. Jag lyssnade noga på hennes flämtningar efter varje rapp, noggrann med att hålla mig med en kraft som jag visste kändes men som inte skulle driva henne över gränsen för vilken smärta hon kunde ta. Långsamt lät jag piskan få dom svagt röda ränderna att täcka mer och mer av ryggen. När ränderna över hennes skuldror sken ilsket röda i det svaga skenet ställde jag mig bakom och drog med lätta fingrar över dom, kände hur dom börjat resa sig och njöt av den sträva huden som annars är så ljuvligt len. När jag slängt piskan på sängen framför henne längde jag försiktigt repen och lutade henne ner mot sängen över den höga sänggaveln.
Jag lät rottingen glida över golvet efter mig medan jag närmade mig och drog den uppför hennes ben, såg hur hon stelnade till när hon kände den mot sin hud och slutligen vilade stilla över hennes skinkor. Jag såg hur hon spände sig och drog efter andan när rottingen klappade lätt över hennes hud och stönade till svagt när jag lät handledens snabba rörelse få det snärtande ljudet att fylla rummet. Jag lät rottingen ligga kvar över huden tills hon samlat sig tillräckligt för att få känna hur den klappade lätt över huden igen och lät handleden rappa henne bak någon centimeter under det första slaget. Stunderna med dom förberedande klappningarna blev allt kortare ju längre ner mot hennes lår jag rörde mig och när jag lät slagen jobba sig uppåt så var det inte mer än att den låg över huden för att rikta in sig ordentligt. När jag omsorgsfullt fått hennes skinkor och lår jämt röda och varma av rottingen lät jag fingrarna sakta och lätt glida över huden igen innan jag böjde mig över henne och lossade repen i hennes bojor och lät henne sakta och försiktigt glida ner på knä vid mina fötter. Hon satt stilla och andades tungt och såg upp mot mig med tårfyllda ögon och slog sina armar om mitt lår. Jag lät min hand torka en tår som sakta rann ner för kinden och mötte hennes kärleksfulla blick när hon röde sina läppar till ett tyst “Tack”
Fler noveller av samma författare
Helt fantastiskt... Som vanligt =)