Uppbrottet
Inledning: Många människor älskar hösten med dess förändrade löv och kyliga morgnar, men för vissa, är hösten en tråkig tid, en tid för minnen och bli allt äldre. Kanske finns det en annan aspekt på hösten, en som talar om att realiseras förhoppningar och drömmar, men oberoende av hösten, är det en tid av förändring. Denna historia är ägnat åt alla de män och kvinnor som går med ansikten mot hösten bidande vindar.
En skarp vind blåste över staden, och den talade om, att det kommer ännu kallare dagar framåt veckan. Som, till exempel jag, Sean Hansson, som då jag kom ner från trappan på framsidan av verandan i mitt hus. Det var den dagen jag hörde vinden tala om en kommande förändring.
Enligt mina vuxna flickor ser jag inte ut att vara 56 år. Jag är runt 185 centimeter hög, väger 90 kilo. Jag har blå ögon och nedtonat, brunt hår med starka stänk av grått.
I över trettio år har jag arbetat för Meyer & Son AB. Jag har successivt avancerade upp genom leden, fram till min ställning som personalchef och presstalesman. Jag är ansvarig för alla typer av förhandlingar, allt från företag/fackliga avtal, som multimiljoner kronors affärsuppgörelser. jag var bra på det jag gjorde för mitt levebröd, och jag var väldigt stolt över förmågan att nå ömsesidigt fördelaktiga avtal.
Jag är gift men Elmira. Hon är ett år yngre än mig, och är lite över 155 cm lång, hon är – förstår ni - betydligt kortare än jag. Hon väger ca 62 kilo och har bruna ögon och svart hår. Hennes hår blir aldrig färgad, på regelbunden basis i alla fulla fall, men för att säkerställa att de kontinuerliga tecken på åldrande inte visade sig på henne dyrkade hon yoga, gick på SPA och tränade kampsport. Hon var en ovanligt vacker kvinna, till hälften sibirisk eskimå efter sin pappa, och hennes mamma var zigenare. Hennes röst hade en nästan musikalisk kvalitet, så till den graden, att det väckte uppmärksamhet när hon talade. Med undantag för ett par år, när hon hade arbetat som lärare i ryska på Folkuniversitetet, hade Elmira varit husmor och mor; jobb som hon var mycket stolt över.
Vi hade varit ihop/gift i trettiotvå år och tjugonio av de åren vi hade bott i det samma stora hus i två våningar. I det huset, hade hon född våra fyra barn, tre flickor och en pojke. Elmira såg dem som sitt sätt att rädda världen. En av flickorna hade efter högskolan tagit ett jobb – och gift sig i Kanada, den andra flickan arbetade för ett företag i Danmark, medan yngste flicka spelade som fotbollsproffs någonstans i Europa, jag hade inte riktigt koll på vart hon var för tillfället. Pojken studerade i Tyskland. Trots att huset var större än våra nuvarande behov, hade vi aldrig övervägt att sälja det. Elmira önskade att barnen alltid kunde återvända till sina rum
Jag satta mig i min gamla trogna bil och började morgonen ritual med att åka till jobbet. Helt i linje med min vanliga rutin, gick jag in i huvudbyggnaden hos Meyer & son strax före 07.00. Det var den timmen när majoriteten av Meyer & Sons anställda ännu inte hade kommit till jobbet. Jag visste, att jag skulle hitta Bolagets VD, Carl Dahlberg ensam på sitt kontor och vi skulle ostörd, tillsammans, kunna se över en del av förhandlingsprocessens många poäng, före de kommande samtalen med engelska Nolan Enterprise. Som jag misstänkte fann jag den timide Carl Dahlberg inne på sitt kontor, där han var upptagen med att gå igenom travar av papper, som täckte hans skrivbord.
"Morgon," Carl tittade upp och log: "Jag satt bara tänkte just på dig och den här Nolan verksamhet som vi kommer att genomgå med styrelsen i morgon. Vad har du för uppfattningen om situationen? "
"Jag tror vi har en god chans att komma ur det hela med en massa pengar – stora pengar."
"Du vet," anmärkte Carl Dahlberg: "Jag har en krypande känsla av, att de kommer att försöka lossa de asiatiska skräpvaror som de har försökt bli av för det senaste halva året. Vi vill inte göra en eftergift och ge dom en fördel när det gäller detta."
"Vi har en möjlighet här i stället för ett problem," förklarade jag och öppnade min portfölj, ”det går att vända det till vår fördel. De vill vara fria från det där, och vi har möjlighet att flytta det för dom, men de ska smörja oss. Fan! Jag lämnade den mapp med min strategi översikt på mitt skrivbord hemma. Jag måste köra hem och hämta den."
"Fint”, Carl nickade. "Hur har ditt team annars artat sig?"
"Alla vet planen. Det finns bara ett par saker som jag behöver för att granska det med Göte Henriksson, när jag kommer tillbaka, och vi kommer att vara kvar tills vi är färdiga. "
"Bra! Ge mig en kortfattad rapport när du har allt färdigt."
Jag skakade på huvudet i avsky över min glömska, när jag lämnade byggnaden och gick till min bil. På vägen hem, ”sparkade” jag mig själv över mitt degenererade minne, vilket fick mig att återvända till mitt hus, för att hämta de glömde papper. Så fort jag kunde, sprang jag upp för trappstegen och in genom dörren. Jag var förvånad över att hitta entréhallen mörkare än normalt, eftersom skjutdörrarna till vardagsrummet var stängde. Jag var på väg att ropa till min fru när jag hörde hennes röst.
"Ja, hårdare, snabbare älskade Henry!" Hennes hesa röst kom från vardagsrummet, "Du – nu - jag känner mig sooo bra, sooo bra!"
Han såg att skjutdörrarna inte var helt stängde, och jag hörde ljudet av kropp slå mot kropp, som den fruktansvärt välbekanta rytm av passionerad sex. jag tittade genom sprickan mellan dörrarna och såg min fru ligger helt naken på matrummets bord. En lika naken man stod på golvet mellan hennes ben, och pumpade snabbt sin styva kuk, in och ut i hennes villiga underliv. Jag kände omedelbart igen mannen, som min granne, Henry Thomasson, en person som jag aldrig riktig hade tyckt om, och nu tyckte jag ännu mindre om denna lata sliskiga typen med den lena tungan.
"Vilken banal kliché!" Så tänkte jag med ett grymt leende. "Den intet ont anande äkta mannen kommer hem och fångar sin hustru på bar gärning med fittan i vädret. Den har alla öronmärken för en billig, pornografiska berättelse. "
Men till skillnad från de flesta billiga historier, huvudpersonerna som är inblandade i denna tablå, är inte ett typiskt, glamouröst par som tog tillfället i akt för ett ögonblick av olaglig nöje, detta var en kvinna i övre medelåldern och en lat, fet yngre man. Mannen hade vikande hår, en stor, jag menar verkligen stor ölmage, och en ”storlek mindre” kuk. Kvinnan hade något mindre än genomsnittet på de fasta brösten, men som ändå visade de kombinerade effekterna av tid, födslar och allvar. För mig var scenariot mycket mer störande än en eventuell berättelse, kvinnan, som var inbland var min fru, barnens mamma och barnbarnens mormor.
En gång i tiden, skulle jag ha sprängd dörren och stormat in i lokalen och besinningslöst misshandlad den feta mannen, men när jag tittade på scenen i vardagsrummet, upptäckte jag att jag brydde mig inte als. Jag kände varken vrede eller svartsjuka. Jag var varken upphetsat eller kände avsky, av spektaklet jag står och bevittnar. På ett sätt var jag inte als överraskad av vad jag såg. Sedan en tid hade jag anat, nej vetat att vårt äktenskap hade varit vacklande. Passion hade, trots Elmira fysiska skönhet, gått ut ur förhållandet, och medan det kan vara normalt för en passion att minska med stigande ålder, så var det i alla fulla fall i fallet med mig och min fagre hustru. Vi hade, minns jag, bara älskade fyra gånger under hela förra året, och bara två gånger under det innevarande året.
Henry Thomassons fuktiga händer flyttades över Elmira fina bröst. Han knuffade på hennes bröst, och hans fingrar pressade mjukt på hennes bröst och orsakade henne att sucka tyst Han klämmas hennes bröstvårtor mellan sina fingrar och tummar och sträckte dem, innan han går med sina händer på hennes höfter. Elmira vältrade sig och Henry kastade lystna blickar på henne vid hennes uppenbara glädje.
"Oh, min sköna," sa Thomasson, "du känner dig så bra. Din fitta är mycket trevlig och snäv, precis som det bör vara i ett bra skjut. Jag kan tala om du inte har fått särskild mycket från din make.”
"Det har varit en lång tid sedan han har älskat med mig, säger hon flämtade samtidig som hennes älskare fortsatte hans otröttliga ansträngningar mellan hennes ben. "Jag minns inte sista gången vi gjorde det. Det är första gången jag någonsin bedragit honom, men jag vill inte prata om honom. Jag vill bara att du använder den underbara kuken att knulla mig, kör in ett finger tillsammans med kuken och knulla mig lite mer. "
"Bara lugn min sköna" Thomassons händer flyttades tillbaka över kvinnans bröst. "Det här är bara början, du kommer att få en massa sex nu och framöver, det kan jag lova dig."
Mina ögon tror jag vidgades av överraskning. Elmira hade alltid undvikt vad hon kallar "vulgära" ord, så som kuk fitta och knulla. Hon hade ett strikt förbud inom familjen mot att sådana ord fick inte användas i hennes närvaro.
En gång i tiden, hade vi dyrkat vår kärlek, länge, mycket och ofta. Jag undrade när det var att saker och ting började trappas ner. Det måste ha varit för minst fem år sedan, när jag först började att lägga märke till subtila förändringar i hustruns humör. Hon började att göra allt färre av de små sakerna, som är gjort av kärlek och inte för andra. Hon började sova på andra sidan av sängen, i stället för att smyga sig upp mot mig under natten, så som hon hade gjort sedan de första åren som gifta. Sedan började hon att hitta fel i de flesta av de saker jag sade eller gjorde. Även en liten sak, som att ta ut soporna, följdes av klagomål.
Henry stoppade sitt pumpande i Elmiras fitta och räckte under Elmira, att lyfte upp henne i en delvis sittande ställning och kysste henne djupt. Han lade henne åter ned på bordet, tog tag i hennes höfter och pumpade vidare i Elmiras heta villiga underliv. Jag tittade på mannens händer som nu glidit ner till hennes skinkor. Jag kunde se Henrys tjocka fingrar sjunka djupt in i det mjuka köttet på hennes skinkor.
En gång i tiden hade jag försökt rädda mitt äktenskap. Jag hade sett alla varningsskyltar, hon satta upp, men jag var maktlös. Jag kunde inte förhindra att situationen växte upp i en ständigt växande klyfta. Det hade varit gånger, när jag kände det som en hjälplösa åskådare, vid kanten av spåren, som desperat försöker att signalera till ett mötande tåg att bron där framme hade tvättas ut av stormen.
jag visste att mitt arbete och stora ansvar tog upp mycket av min tid, och därför hade jag tagit på mig en lättare arbetsbörda, som hade gett mig mer tid hemma. När jag hade föreslagit hjälp och rådgivning, hade Elmira fått ett utbröt av ilska. Jag försökte med blommor, presenter, romantiska middagar och helger borta från huset och stan. För en stund hade mina ansträngningar lyckats lätta på situationen, vi hade älskat som förut, men i slutändan - den nedåtgående spiralen fortsatte med oförminskad styrka. Slutligen här det senaste året hade Elmira glömd båda min födelsedag och namnsdag Jag ville normalt inte låta det störa mig, men under de rådande omständigheter började jag bli ganska förbittrad. Jag upphörde att försöka behaga henne. Faktum är att jag ofta skulle gå bet i mitt sätt att argumentera med henne. Jag skämdes av dessa argument, som var resultatet av min förbittring och frustration.
Henry Thomasson drog ut sin lilla kuk fria från Elmiras fitta och började dra ner kuddar från soffan, och ordnade dem på golvet. Efter han var säker, hade kuddarna placerats precis där han ville, hjälpte ner Elmira från bordet och dirigerade henne ner på händer och knän. Sedan knäböjde Henry sig ner bakom henne och styrde sin blänkande lilla kuk till ingången av hennes genomblöta fitta. Med ett hårt drag, skickade han sitt organ in i kvinnan, hans ölmage klatschade, upp mot hennes bak. Jag hörde henne stöna av njutning
En gång i tiden, hade Elmira stönad och skrikit vilt, när jag hade älskat med henne. Jag hade kunnat sätta brand hennes passioner och ta henne till de högsta topparna. Tillbaka i dessa dagar, sade hon alltid till mig, att jag var världens bästa älskare, och att hon menade det. Det var som om hon inte kunde få nog av mig; ofta väckte hon mig mitt i natten, när hennes händer försiktigt manipulerade min mandom, medan hon gnuggade sin ivriga fitta mot mitt ben.
Jag tyckte den gången, att hon hade varit den vackraste flickan i världen (jag tyckte fortfarande att hon var vacker) som jag någonsin hade sett, när jag första gången träffade henne, rädd, hungrig och smutsig i min gamla husvagn efter hon hoppat av från det sovjetiska idrottslaget för så länge sedan. Jag hade då gömd henne i min lilla lägenhet fram till den tiden hon vågade att gå till polisen. På den tiden hade hon varit en eldig och krävande älskarinna, och vi två blev snärjd in i ett töcken av lust och kärlek, vilket ledde till utbyte av ring, äktenskap och löften.
"Oh", flämtade Elmira, började att massera sin clitoris "jag ska komma, det går för mig. Fortsätt, gör det snabbt min älskade Henry! Ohhhh! "
"Vill du ha det snabbt," Hank sa som han bet ihop sina tänder och började knulla henne med förnyad kraft, "Jag ska ge dig det snabbt. Jag ska knulla dig så du kommer att önska att du var född utan fitta. "
En gång – för i tiden - hade Elmira varit en kvinna med klass och omdöme, som såg långt över till exempel denna Henry Thomasson. Hon aldrig skulle ha gett honom mer än en snabb grannsämja blick. Jag skakade på huvudet, medan jag såg min vackre hustru gå ner sig så djupt och knulla med denna Henry Thomasson, och jag undrade hur hon kunde sjunka så lågt.
Henry hade drabbats av flera skador i ryggen, som var och en hade varit så allvarliga, att det var omöjligt för honom att arbeta och de begränsade nästan alla människans normala rörelser. Medan Henry satt hemma och drack öl och tog mot sjukpension var hans söta fru Linda ute och arbetade. Henrys hustru hade ett relativt högt betalt jobb på en av stadens ledande reklambyråer, hon var den som ”gjorde” pengarna i det äktenskapet. Från vad jag bevittnade var det mer än uppenbart att Henrys rygg inte störde honom särskilt mycket.
Elmira hade hunnit till sexualaktens höjdpunkt. Hennes ögon var väl stängde, hon skakade vilt från sida till sida, och hon stönade genom sina sammanbitna tänder. När hon hade passerat toppen av sin klimax, sänkte hon sitt huvud på en kudde och försökte återfå sin andedräkt. En av hennes händer räckte bakåt, mellan hennes ben, för att kupa de svängande pungkulor på hennes älskare.
En gång i tiden, kunde jag ha förlåtit henne denna otrohet, så som jag gjorde då hon för 25 år sedan, i ”fyllan och villan” hade haft en affär med en annan man – och blev gravid, med vår yngste dotter, på köpet. Jag var ju i alla fulla fall en medlem av den fria kärlekens generation. Men när Elmira och jag så småningom hittade tillbaka till varandra, efter hennes snedsteg, kom vi överens om att en hel monogram relation. I trettiotvå år hade jag varit trogen mot min hustru och till synes - fram till idag - hade Elmira varit trogen mot mig. Men förlåtelse, det kräver en djup och orubblig kärlek, vilket var något jag inte längre kände. Jag har inte velat skada henne, men jag brydde mig inte längre om henne på det sättet som en man bör älska sin hustru. Därmed inte sagt att jag inte älskar henne, men de känslor jag kände mot henne var den typ av kärlek, som en bror har en syster.
När jag nu såg min vackre hustru, som knullade en odräglig fet granne, kändes det som om något hade dött inom mig. Jag visste med säkerhet att mitt äktenskap hade dött nu. Med den sortens insikter som ofta föds mitt i tragedin, såg jag tydligt vad jag behövde göra. Jag vred bort från skjutdörrarna, och jag gick och hämtade den rapport jag hade glömd denna morgonen.
När jag hade samlat upp vad som behövdes, återvände jag och tittade en sista gång mellan dörrarna och såg min hustru knästående framför denna granne. Henry tittade ner på henne, och ett ont flin fyllde hans ansikte, medan han matade in sin lilla styva kuk i hennes mun. Henrys höfter jobbade snabbt framåt och bakåt, hans stora mage slog mot hennes huvud, tills han plötsligt såg sig själv djupt inne mellan hennes läppar. Han grymtade kraftigt och hans sats sprutade in i munnen på kvinnan, som inom kort är min ex-fru. Jag kunde se något av Henrys sperma sippra från sidan av Elmiras läppar, då hon svalde sperman från sin älskare.
Jag vände och gick ut genom dörren i mitt hus, för sista gången. Utom mappen jag hade glömt, tog jag inget med mig, inte heller tog jag en paus för en sista titt runt på den platsen där jag hade bott i så länge. Jag helt enkelt var tyst lämnade allt.
En gång i tiden, som aldrig kommer igen.
Det hade blivit sent då jag kom till mitt kontor i Meyer koncernens pampiga huvudbyggnad, men jag rusade inte iväg till Carl Dahlberg, utan jag mig tog tid att skriva ut flera brev. Jag skrev brev till var och ett av mina barn, jag sade bara att jag och deras mamma hade brutits upp och att jag skulle åka bort ett bra tag och hitta mig själv, men jag lämnade ingen adress. Ett av breven var till Henry Thomassons hustru där jag förklarade vilka händelser som hade inträffat mellan hennes make och min fru denna morgon. Jag hade diskuterat med mig själv huruvida jag skulle skriva henne, eftersom jag inte ville orsaka henne sorg, men till slut, kände jag att hon förtjänade att få veta vilket spel maken spelade, medan hon arbetade hårt för att få ekomin att gå ihop. Ett sista brev var till Elmira. Det skrevs utan fientlighet, men innehöll allt, som jag hade bevittnat i vårt vardagsrum. Jag berättade för henne, att jag skulle lämna henne för gott, och att jag inte skulle ta kontakt med henne för en lång tid, kanske flera framöver. Jag skickade breven till mina barn med vanlig post. Brevet till fru Thomasson hade jag använt ett särskild kurirföretag med uttryckliga instruktioner att leverera brevet till Henrys hustru på arbetet, tidigast 16:45 samma dag. Jag använde även samma bud för leverans av Elmiras brev, det var förstås en skrivelse som skulle levereras just vid fem på eftermiddagen, så hon fick veta varför jag ej kom hem och åt middag med henne. Den återstående skrivelse var min formella avskedsansökan från Meyer & Son AB. Det sista gav jag personligen till Carl dahlberg, efter ett kort möte på kontoret med Göte Henriksson.
"Okej," Carl log mot honom, "nu har du allt?"
"Ja" nickade Frank, "Jag har gett det hela till Göte Henriksson, han kommer att hantera förhandlingar för mig." "Nej, nej, det går inte" Carl skakade på huvudet, "Jag behöver dig för det här jobbet."
"Carl, om jag trodde för en sekund att Göte inte kunde hantera detta, så skulle jag göra det, men han kommer att göra bra ifrån sig. Förresten, jag säger upp mig. Här är min avskedsansökan. Jag vet att jag inte gav något varsel, men jag har just kommit tillbaka från bostaden, efter att ha ertappat Elmira i att knulla med en av kvarterets allra största idioter."
"Du skämtar med mig, va?"
"Hur som helst, som jag sa, om jag misstänkte att det skulle vara några problem i de kommande förhandlingar, skulle hänga kvar tills de var över. Jag vill bara säga, det har varit ett nöje att samarbeta med dig. Du har varit en bra chef och en bättre vän "Jag höll ut min hand mot mannen bakom skrivbordet. Carl stod och skakade min hand.
"Sean, ord kan inte uttrycka hur ledsen jag är för dig. Jag kommer inte säga något banalt, som om jag vet vad du går igenom, eftersom jag inte. I stället för att rusa ut, varför inte du ta lite ledigt? Helvete, du kan ha ledigt så länge du vill. Jag vet en bra advokat, varför inte? du släpper ju att träffa henne? "
"Nej, Carl. Jag lämnar stan i dag, och jag tänker inte någonsin kommer tillbaka. Jag har några saker som jag vill göra, som jag har lagt av, för alldeles för länge. Vi kanske hörs nån gång. "
"Kolla Sean, gör inte något som du kommer att ångra. Om du kör ut Elmira nu kommer hon att kontakta en advokat.
"Hon kan stämma mig så mycket som hon önskar den kåta subban. Jag har allt jag vill ha. Nu måste jag sticka
-------------------------------------------------
"Sean!" jag hörde en kvinnoröst ropa när jag lämna byggnaden, men jag orkade inte höra på henne, eller andra kvinnor överhuvudtaget. Jag hörde väl att det var Helena Bengtsson, men jag orkade inte ens tala med denna kvinna just nu – de kunde alla fara åt Helvete med sina fittor, så kände jag det. "Sean! Sean Hansson, inte vågar du bara gå bort från mig!" skrek Helena Bengtsson.
"Vad?" sa jag trött, och vände mig efter ljudet av mitt namn, "Oh, det är du Helena." Sa jag när hon kom farande mot mig.
"Det är allt du kan säga - Åh, är det du Helena? Jag började tro att du skulle rymma ifrån mig." flåsade Helena
"Jag ville komma bort i tystnad."
"Tja, det kunde du inte – men varför?"
"Nej," medgav jag" men som alla skrek, var det allt annat än tyst. Helena, jag måste få gå nu. Jag gissar att det var Carl sätta dig på mitt spår, men det är inte något du kan säga eller göra som kommer att ändra mig och mitt beslut."
Hon tittade på mig med dålig spelad överraskning. "Detta är det sista jag kommer att tänka på, men vi kan åtminstone ta en drink, eller äta lunch tillsammans innan du måste gå, kan inte vi? Jag menar, jag trodde vi var vänner. Kom igen, jag ska även betala. "
"Okej, men det kommer inte att göra dig lite bra”, säger jag med ett leende:" Jag kommer inte ändra mig. "
Vi gick till en liten bar och grill, som ligger inte långt från där jag hade parkerat min bil. Det var fortfarande före lunchtid och rusningen hade ännu inte börjat, så vi hade inga problem att hitta ett bord. Satte oss ner, och gav vår order till servitrisen. Jag lutade mig tillbaka i min stol.
"Du ser slagen ut Sean," Helen förklarar det självklara. "Värd att tala om det?"
"Inte riktigt"
"Carl sa att du fann någon granne i säng med din fru."
"Carl talar för mycket. Låt oss bara säga att mitt äktenskap kom till ett plötslig, slut."
"Har du någon aning om hur länge hon har varit med i den affär," frågade Helena. "Från vad jag kan avgöra," sa jag med en grimas av avsky, "i dag var den enda gången." "En gång?" Flämtade Helena med förvåning," kan du tänka dig att kasta bort alla dessa år ni två var gifta på grund av en gång?"
"Det går mycket djupare än vad som hände i dag. Mitt äktenskap har varit i fritt fall flera år, och vad hände i morse bara påskyndad något som skulle ha hänt förr eller senare. Jag tror att det kanske är bäst att det visade sig vara före."
"Jag förstår hur du känner dig", sade hon till mig. "Du är sårad, men låt inte det onda genomsyra resten av ditt liv, och allt som du har arbetat för att åstadkomma med din karriär."
"Du kan inte ens komma i närheten av att förstå hur jag känner."
"Vad vet du om det?" Helenas röst hade en angelägen ilska i sig. "Tror du att du har monopol på att ha en utomäktenskaplig make? Jim har varit otrogen mot mig för nästan fem år, och inte bara med en person. Min Jim är sockenhingsten på två ben"
"Menar du allvar? Du kan inte bara säga så, som något slags trick för att få mig att komma tillbaka till mitt jobb, va? "
"Sean Hansson", hennes röst steg i vrede, "känner du mig inte bättre, efter alla år som vi har arbetat tillsammans?"
"Okej," sa jag snabbt, "Jag är ledsen. Jag har haft en dålig dag. Jag hade ingen aning om detta med Jim."
"Nej självklart inte, eftersom jag inte vill låta det köra mig bort. Jag hatar det han har gjort, nästan lika mycket som jag hatar honom, men jag älskar de saker som jag har och den livsstil jag har. För ett tag, tyckte jag om att ha en affär själv, men sedan insåg jag att bara gjorde mig billig genom att sänka mig till Jims nivå. Så jag har stannat i en hjärtlöst äktenskap och gjort det bästa av det. Jag är för nära pensionering att gå och kasta bort allt på grund av honom. Så mycket för min sorgliga historien, nu talar du om för mig var och vad dina planer är."
"Jag är inte säker på om jag skall det”, säger jag, ”men vad än det blir, kommer det att bli ett ställe långt härifrån. När det gäller vad mina planer är, den historien är lång."
"Bra”, säger hon leende," Jag har ingenting att skriva på, gå vidare och tala om för mig. "
"Okej, men den snabba versionen, jag har bråttom, säger jag efter en paus i några sekunder, eftersom servitrisen kom med drinkar och sedan återupptogs pratat. "Du förstår, jag gick i skolan några år i USA, på Berkley, i Kalifornien tillbaka i slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet."
"Nej! Jag visste inte det! "Hon skrattade. "Jag var i skolan under hela veckan, på Adolf Fredriks i Stockholm. Min mamma trodde jag kunde bli sångartist!
"Hur som helst, jag antar att jag var liberal, komplett med långt hår, skägg, och full av idealism. Jag var inblandad i allt möjligt, från att försöka att få ett slut på kriget i Vietnam, att starta livsmedel- och medicinska program för de fattiga i världen. Jag trodde jag kunde göra något för att rädda världen. "
"Wow, det är en annan sak som jag aldrig visste om dig!" Hon avbröt mig igen. "Jag var en drömmare också tillbaka på den tiden. Precis som du, jag trodde att jag skulle kunna göra skillnaden. Jag började en räddning projekt för skenande flickor, hålla dem ur händerna på hallickar och torskar. Jag vill tror att jag gjorde något bra. Det är helt otroligt att det för alla de år vi har arbetat tillsammans, vi har haft så mycket gemensamt och men aldrig vetat om det. "
"Jag har aldrig velat prata mycket om den tiden, sade jag. "Det gångna är borta, förutom detta att en före detta hippie, som anställd, är inte något de flesta företag inte vill veta av. Hur som helst, efter att jag tog min examen fortsatte jag att försöka rädda världen, men när jag träffade och gifte sig med Elmira var jag slutsåld. Jag lämnade allt som jag hade hjälpt till att bygga upp och kom tillbaka hit för att få ett 07.00 till 16.00 jobb. Så, varför lämnade du dina rädda projektet? "
"Det är mycket personligt”, hon tittade ner i sin drink i tystnad för ett ögonblick, innan hon tittade mig i ögonen. "Jag var kär i någon som arbetat med mig. Jag trodde han var solen, månen och alla stjärnorna, och under flera år allt gick bra. Sedan började han förändras. Han blev inblandad i tung narkotika.
"Så, säg mig”, hon log välvilligt på mig, ”var är du? Vilka är dina planer?
"Tja, jag ska berätta för dig, men du kommer att tycker jag är galen. Världen är odrägliga värre nu än den var när vi var barn, och jag går ut för att rädda den."
"Sean, det är omöjligt!" Sade hon kraftigt. "Ingen människa kan ensam frälsa världen. Vad händer till exempel med allt som du har här? kommer du bara att gå bort från det? "
"Jag vill inte promenera iväg tomhänt. Jag gjorde två stopp innan jag kom tillbaka till kontoret i morse. Jag rensas bort allt på mitt lönekonto, och mitt sparkonto. Så, jag kommer undan med drygt 900.000 kronor. Det kommer att hålla mig flytande en god stund.”
"Men hur är ditt hus Sean, och dina investeringar, dina andra tillgångar, kommer du bara att lämna allt detta?"
”Elmira är välkomna till att ta det hela, hon kan ju öppna horhus med sig själv som den största attraktionen” säger jag med en djup suck, "det är bara materiella ting. Jag tror, jag har varit fångat upp för mycket med materiella ting, och jag glömde det som är viktigast i livet. Jag kan inte hata Elmira, och jag vill inte straffa henne. Jag önskar henne lycka till, men det är dags att göra, vad jag har velat göra under en lång tid, men inte har modet att utföra. Okej, kalla mig en dåraktig åldrande människan, men jag ska. "
"Jag har tänkt och du vet något som verkligen har mig upprörd?" Helen gav en humorlöst skratt. "Du kunde göra två stopp och komma med över 900.000. De flesta av våra pengar är bundna i olika fastigheter Jag tror inte att jag kunde dra ihop mer än 500.000, kanske 550.000, och det skulle ta mig tre stopp att göra det. Det måste vara fantastiskt att ha galna pengar. "
"Jag måste till herrarnas rum, så jag har får gå nu. Du tar hand om räkningen - och det har varit ett nöje att samarbeta med dig, " sa jag.
"Nej, stopp! Du drar inte iväg till herrarnas rum Jag förväntar mig att du kommer att försvinna då. Jag ska följa dig till bilen. OK? "
När jag kom ut från toaletten stod hon och väntade.
"Det finns bara en sak jag vill veta, Sean", sade hon när hon och tog mig i armen, som om hon var rädd att jag skulle springa iväg.
"Och vad är det då?"
"Kan vi stanna vid tre banker och mitt hus på väg ut ur stan? Jag skall bara avsluta. Inte bara stå där med mina tänder i munnen, det finns många mil kvar innan vi sover."
Två personer klev ut i höstvinden på väg att rädda världen
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Sean, du är för snäll gå hem till henne med 4 - 5 kompisar och straffknulla henne några nätter.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Hej Olafse
En mycket bra story. Följer inte standardformulär 1A. Ett oväntat slut, Samtidigt finns det flera öppningar för fortsättningar. Men så här, ca 15 år för sent, kan man glömma allt om en fortsättning.
MEN! Svenskan.
MVH Gubben46