Mot min vilja, del 6

---

---

Jag rekommenderar starkt att du läser alla tidigare delar innan du börjar på den här. Gör du inte det så kommer du få det svårt att hänga med i historien.

Håll till godo!

"Mot min vilja" del 6

Reflektion: Fredag Augusti 15, 2008

Då sitter man här på perrongen och väntar på det anslutande tåget. Vi har väl alla tillfällen i våra liv då vi önskar att vi inte behövde sitta och vänta på att saker och ting skall hända. Endast ett fåtal av oss tar saken i egna händer och försöker påverka vad som sker. Hurvida detta är den bästa lösningen är en filosofisk fråga som jag tyvärr inte kan svara på. Livet har sin gälla gång och tyvärr så kan man sällan få det som man vill ha det.

Vad som bekymrar mig allra mest är hur duktiga vi människor är på att blunda för sanningen. Vi kan göra allt som står i vår makt för att saker och ting inte skall ändra sig. Även om det innebär en ändring till det bättre. Är det så enkelt att vi är så rädda för det vi är osäkra på, att vi sätter på oss skygglappar och blundar för allt som kan göra livet bättre. Handlar inte livet om att ständigt söka efter förbättring? Att aldrig nöja sig med jämnvikt utan att alltid få en större dos av det som är positivt. Är det inte så känslor skall fungera? Att det inte är mening att vi skall förstå oss på dem. Bara att vi skall lyssna på dem.

Del 6: Söndag November 18, 2001

Min blick var full av vemod och trötthet. Jag hade en ovårdad skäggstubb som prydde mitt trötta och härjade ansikte. Den skvallrade tydligt om mitt bristande intresse den senaste tiden över att ta hand om mig själv. Jag sköljde mitt ansikte med lite kallt vatten och såg sedan på mig själv i badrumsspegeln.

"Vem är du egentligen?", frågade jag och vände bort blicken.

"Sade du något?", ropade Frida inne från sängen.

"Nej!", mumlade jag till svars.

"Kom tillbaka till sängs igen.", bad hon. "Det är kallt här utan dig."

"Jag skall bara ta en dusch.", svarade jag och satte på vattnet.

"Skynda dig.", sade Frida. "Jag väntar otåligt."

Då ångan från varmvattnet sakta fyllde badrummet så satte jag mig ner på toalettstolen. Jag begrundade mina händer som för bara ett par minuter sedan hade get Frida hennes fjärde orgasm för kvällen.

På sega ben så reste jag mig upp och stegade in i det varma vattenfallet i ett försök att stilla mina tankar. Men det hjälpte absolut inte. Snarare så gjorde det bara saken värre. Jag placerade mina händer mot väggen och blickade ner mot golvbrunnen. Vattnet sköljde ner över mig och dansade runt i cirklar innan det slutligen försvann ner i avloppet.

Mina känslor var kluvna då jag försökte rationalisera vad jag precis hade gjort. Men det kvittade vad jag försökte med, för oavsett hur jag vred och vände på det så fanns det ingen reson bakom mina handlingar.

Samma kväll som Sarah och jag hade gjort slut så var det som om något hade brustit inom mig. Det dröjde inte många dagar innan jag som bot för min ilska och sorg hade gått till sängs med Jenny, en av Sarahs bästa vänner. Hon hade varit den första av ett flertal tjejer som jag hade gått till sängs med den senaste tiden. Frida hon råkade bara var den senaste i skaran.

I mitt rationaliserande så försökte jag lägga lite av skulden för mitt agerande på tjejerna som jag hade legat med. När Jenny hade kommit fram till mig och pratat om mitt förhållande med Sarah så hade hon tydligt visat att hon var intresserad av mig. Hon hade smekt mig på armen, hållit min hand och stått på tok för nära mig för någon som bara ville vara vänlig. När hon sedan hade gått så långt som att föra sin ena hand genom mitt hår så hade jag svarat genom att kyssa henne.

Det ena ledde till det andra och väldigt snabbt så hade vi hamnat i min säng. Jag blev först chockerad över mitt egna agerande, men när Jenny väl började rida mig så blev jag ärligt talat livrädd. En slank och sexig nittonårig tjej red mig med lust och styrka. Hon hade stönat högt och uppeggande, men det enda jag kunde fokusera mig på var huvudvärken som hade återvänt. Jag fann mig plötsligt i en situation som jag inte ville befinna mig i. Men och andra sidan så var det svårt att säga nej. Jenny var trots allt så sexig att de flesta män skulle gladeligen ha offrat sin ena hand för att få ha henne.

Men något förhållande blev det inte mellan oss. Det hade inte heller funkat mellan mig och någon av de andra fem tjejerna. Jag fann det lite lustigt hur de var och en hade kommit fram och likt vilda rovdjur hade satt klorna i mig. Det tog inte många meningar att inse att de sökte endast en sak av mig, nämligen sex.

"Kommer du någon gång?", ropade Frida inne från sängen. "Eller skall jag komma in efter dig?"

"Jag är på väg ut.", ropade jag till svars och stängde av vattnet.

Jag kände på mig att Frida hade precis samma plan som de andra. Efter i natt skulle hon skulle försvinna ut ur mitt liv som om hon aldrig hade funnit. och det sorgliga var att jag nog inte skulle känna någon skillnad.

Det hjälpte inte heller att men bästa vän, Josefin, hade slutat skolan och flyttat till Göteborg i stället. Detta bara dagarna efter dess att Sarah hade avbrutit vårt förhållande. De vänner som jag hade kvar var väldigt få. Eftersom jag praktiskt taget hade spenderat all min tid tillsammans med Josefin, fram tills då jag blev ihop med Sarah. Så hade jag inte lärt känna speciellt många av de andra studenterna. Många visste vem jag var, man jag kände inte dem.

Men nuvynna vän Hanna, hade också indirekt försvunnit ur mitt liv. Hon hade nyligen träffat en kille som hon hade blivit förälskad i. Detta betydde att hon inte kunde spendera någon tid med mig längre. Vi talades vid över telefon någon gång i veckan. Men det var all social kontakt som jag hade haft med henne sedan natten den 25:e oktober. Jag fann det lätt att tycka synd om mig själv i detta läget. Det var uppenbarligen svårt för mig att förlora de jag älskar, och botemedlet som jag försökte med var uppenbarligen sex. Tyvärr så funkar det dock inte speciellt bra. Jag kunde inte komma över Sarah, mina känslor för henne var allt för äkta. Och inte heller kunde jag glömma Josefin, eller Hanna.

Det fanns dock inget att göra åt att de alla tre nu var nästan helt borta ur mitt liv. I dagsläget så fanns det bara en sak som jag kunde göra åt saken. Med bestämda steg lämnade jag badrummet och kröp ner i sängen jämte den ivrigt väntade Frida.

"Så? Hur långt hade vi kommit?", sade jag och gav Frida en djup kyss.

Måndag November 19, 2001

När jag vaknade nästa dag så hade Frida redan gått. Hon hade inte lämnat någon lapp om att hon ville se mig igen. Vilket fick mig att hastigt dra slutsatsen att jag nog aldrig skulle se henne igen.

Jag låg kvar i sängen en stund och kände mig fullständigt mentalt utnyttjad. Vad jag behövde var social kontakt med nära vänner, inte en massa sex där jag brister i självkontroll.

Med ett ryck så satte jag mig upp i sängen. Eftersom Frida hade följt med mig hem på kvällen så hade jag helt glömt bort en väldigt viktig sak. Min mor hade fyllt år dagen innan och jag hade helt glömt bort att ringa henne. Med ett skutt så hoppade jag upp ur sängen och rotade fram mobilen som låg min ena byxficka. Utan att fundera över hur mycket klockan var så slog jag en signal till hennes jobb.

"Ja det är Jeanette!", svarade mor lika glatt som hon alltid gör.

"Grattis i efterskott!", sade jag. "Jag måste be så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte hörde av mig i går. Men jag blev hastigt och lustigt upptagen."

"Dina kompisar som släpade med dig ut eller?", frågade mor med ett litet skratt.

"Nej inte riktigt.", svarade jag och försökte att inte avslöja sanningen.

"Jaha, då återstår väl bara skola... Eller har du träffat något trevlig tjej kanske?", frågade mor nyfiket.

"Nej du mor.", skrattade jag lite lätt. "Det dröjer nog ett bra tag till innan jag kommer hem med en tjej vid min sida."

"Kan inte förstå det...", sade mor lite fundersamt. "Du är ju så väluppfostrad och trevlig att tjejerna praktiskt taget borde stå i kö."

"Det är ju tur att du inte klappar dig själv på ryggen i alla fall.", sade jag och harklade mig lite. "Om du tänker efter lite så vet du mycket väl att väluppfostrad inte är en sak som säljer. I alla fall inte bland tjejerna i min ålder. De vill ha lite farliga killar som de knappt kan lita på."

"Jo det har du nog rätt i...", svarade mor lite eftertänksamt. "Tycker bara att det är synd att du är ensam."

"Det är ingen fara med mig mor. Jag lovar och svär.", sade jag och ljög lite mer än vad som var bekvämt.

"Har alltid sett dig framför mig med en tjej som är din längd, sådär en 1.70 lång. Som är smal men har lagom breda höfter och blont hår.", förklarade mor lite opassande.

"Verkar som om du redan har bestämt dig.", svarade jag och gav henne en liten pik.

"Det var inte så jag menade...", sade mor till sitt försvar. "Det är bara så som jag har sett din framtid."

"Tror det räcker med dina spådomar nu.", sade jag lite allvarligt.

"Jag vet att du inte tror på sådant. Men saker och ting slår in oftare än vad du tror skall du veta.", svarade mor självsäkert. "Nehe, nu måste jag återgå till jobbet. Men du skall ha tack för att du ringde."

"Det var så lite. Vi hörs mor.", sade jag lite ursäktande.

"Det gör vi. Ha det bra!", svarade hon och lade på luren.

När jag lade på luren så reflekterade jag som hastigast över likheterna mellan min mor och Hanna. De hade båda samma intresse för det lite mystiska. Spådomar och häxkonster ingick liksom i deras dagliga diet. Till utseendet så hade de mörka bruna ögon samt mörkt brunt hår. Min mor hade i yngre dagar varit lika smal som Hanna var i dagsläget. Men när hon hade blivit äldre så hade hon så sakta börjat gå upp i vikt. Hon var inte på något vis fet, bara 'rundare' än vad hon var när han var yngre.

Jag traskar in i badrummet och sätter på vattnet till duschen. Min blick föll omedvetet på badrumspegeln, och min reflektion gav mig en stor dos av hat och självförakt. Jag slöt mina ögon och tog ett steg in i den varma duschen. Värmen av vattnet fick hjärnan min att arbeta, och det dröjde inte länge innan känslor kring allt som har hänt så sakta börjar göra sig påminda.

Med ett kvickt rapp så gav jag mig själv en örfil och sade sedan med sträng röst.

"Vilken jävla mes du är! Du har vad alla män drömmer om... Sex med en helt ny kvinna varje vecka. Du borde vara glad över detta!"

Jag blickade ner mot golvbrunnen och mina ögon följde vattnet som cirklade runt mina fötter.

"Men det här är ju inte vad jag vill ha.", sade jag tyst för mig själv. "Jag vill träffa någon som jag blir riktigt förälskad i."

Min knuta hand träffade sekunden efter väggen med en dov duns. Mina känslor för Sarah, Josefin och Hanna var för mycket för mig i denna stund. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna längre.

Med ett bestämt slag så gav jag mig själv ytterligare en örfil.

"Sluta lipa din jävla snorunge! Du kommer inte att få vad du vill ha! Det kommer aldrig att serveras till dig! Du måste ta med egna händer, det som du vill ha.", skrek jag åt mig själv.

Jag öppnade min tårfyllda ögon och fick till min förvåning syn på något på badrumsspegeln.

"Puss! Saknar dig redan.", stod det med stora bokstäver.

Den texten hade inte stått där när jag stod i duschen kvällen innan. Mitt hjärta rusade plötsligt över tanken att Frida kanske var ute efter något mer än bara sex.

Med nyvunnet mod så gjorde jag mig kvickt i ordning och traskade sedan ner till skolan.

Väl nere på campus så snubblade jag rätt snabbt över Lott och Filip som gick och höll i hand. I samma stund som jag såg dem så kände jag inom mig en smärta som bäst kunde beskrivas som ensamhet. Jag hade uppenbarligen lärt mig något nytt om mig själv. Ensamhet och jag, gick inte hand i hand.

Jag fortsatta att gå men Lott hade redan sett mig.

"Vänta lite Micke!", ropade hon och sprang fram till mig. "Hur är det med dig?"

"Undrar du över Sarah? Eller de rykten som säkerligen går?", frågade jag och vände bort blicken.

"Både och faktiskt.", svarade hon och ställde sig så att hon kunde se mig in i ögonen. "Du vet väl att du inte kan hålla på som du gör."

"Vad menar du?", frågade jag och försökte undvika hennes blick.

"Jag menar att du på allvar försöker använda alla fem tusen tjejer här på skolan som tröstobjekt.", sade hon argt till mig. "Jag har ingen aning hur du gör det. Men nästan alla tjejer faller för dig så fort du bara börjar prata med dem."

Filip började gå åt vårt håll men Lott vinkade kvickt bort honom igen. Jag såg på Lott men glansiga ögon och en förbryllad min. Det var svårt för mig att förstå hur någon som jag bara kände så lite som jag kände lott, hade en så stor åsikt om hur jag skulle bete mig.

"Nu tror jag att du tar i lite väl mycket.", svarade jag henne.

"Gör jag verkligen det?", frågade hon barskt. "Du vet väl om att Jenny har en pojkvän, eller snarare 'hade'. Patrik kommer för eller senare att luska ut vad som har hänt, och då kommer han inte att bli glad."

Detta faktum fick mig att helt tappa min fokusering. Blotta tanken på att en tjej som redan var i ett förhållande, skulle offra allt och gå till sängs med mig var befängd. Visst att jag fått förklarat för mig att jag var charmig och såg bra ut. Men att tjejer skulle vara så ytliga ville jag helt enkelt inte acceptera.

"Här är jag!", sade Lott och knäppte med fingrarna framför min ögon. "Jag är inte klar med dig."

"Tror du på allvar att jag har sex med en massa tjejer bara för att jag kan.", sade jag argt till Lott. "Tror du att jag är så ytlig. Att sex är allt som betyder något."

"Det sade jag inte.", svarade hon lugnt och sansat. "Om du fortsätter som du gör, så kommer du att krossa åtskilliga förhållanden. Men du kommer fortfarande inte att känna dig hel."

Lott vände sin blick åter mot mig, och såg djupt in i mina ögon med en känsla som var omöjlig att undvika.

"Du kommer aldrig att sluta älska Sarah. För känslor så starka tynar aldrig helt bort. Tro mig! Jag vet av erfarenhet.", sade hon sanningsenligt.

"Det kanske redan har löst sig.", svarade jag tyst. "Frida var hemma hos mig i natt, och hon lämnade ett meddelande att hon ville träffas igen."

"Frida... Som i Sarahs kompis Frida?", frågade Lott och såg lite snett på mig.

"Jo tyvärr...", svarade jag och vände bort blicken.

"Men det är seriöst.. eller?", frågade hon. "För annars så måste du ta dig i kragen."

"Det kan vara seriöst. Men jag är inte helt säker ännu.", svarade jag och skruvade lite på mig.

"Tag med henne till festen nu på onsdag då.", föreslog Lott. "Om hon vill visa sig tillsammans med dig så är det ett gott tecken."

"Det kan jag väl göra.", svarade jag och slog ut med armarna. "Det kan ju inte skada."

"Jo det kan det. Men så länge du håller fingrarna i styr så går det nog bra.", svarade hon och petade mig i bröstkorgen.

Lott gick tillbaka till Filip som fortfarande stod en bit bort. Han gav henne en förbryllad min när hon kom fram. Även om jag inte hörde vad de sa. Så anade jag att det som Lott hade sagt till mig var något som skulle stanna mellan oss båda.

Då jag helt hade tappat intresset över att studera så gick jag upp till en av datorsalarna i stället. Jag hade inte Fridas mobilnummer och jag visste inte var hon bodde heller. Så jag fick ta till den enda lösningen som jag kände till. Att skicka henne ett mail. Varje student fick ett eget e-mail konto när de började, och skolan hade sedan en databas med alla elevers namn och mailadress. Den delen var den enkla, men det var betydligt svårare att komma på vad jag skulle skriva i själva mailet.

Det tog mig nästan två hela timmar att komponera ihop de få rader som jag slutligen skickade iväg till henne. Jag ville inte låta för framfusig, men inte för distant heller.

"Du kan inte ana hur glad jag är över att du känner så. Är du upptagen på onsdag kväll? Tänkte att vi kunde gå på studentfesten tillsammans. Puss!", löd texten när jag väl var klar.

Nöjd med resultatet så lämnade jag campus och satte av hemåt igen. På vägen så stannade jag och plockade upp en pizza. Jag var på gott humör igen så jag hade tänkt att avnjuta kvällen med en god bit mat och en bra film.

Kvällen föll och ju senare klockan blev, desto oroligare blev jag då Frida inte hade hört av sig. När klockan var lite över halv tio så ringde min telefon och jag for upp som ett skollat troll och svarade.

"Ja det är Mikael.", svarade jag glatt.

"Hej Micke!", sade Hanna. "Vad gör du?"

"Sitter och väntar på bättre tider känns det som.", svarade jag och slog mig ner i sängen. "Hur är det själv tjejen?"

"Bara bra tack.", svarade hon glatt tillbaka. "Har en liten känsla av att det inte är lika bra med dig dock."

"Du tänker då inte släppa det där.", svarade jag med ett litet skratt. "Jag överlever, oroa dig inte."

"Att bara överleva är inte riktigt din grej.", började hon förklara. "Jag vet mycket väl att du behöver mer än så."

"Ja du... Du vet att jag praktiskt taget sitter och väntar på att få umgås med dig.", svarade jag tillbaka.

"Jo jag vet. Men jag har inte så mycket tid över.", sade hon men jag visste att hon undanhöll sanningen.

"Lite tid över för mig borde du hitta.", svarade jag lite fräckt. "Eller du har inte skoj tillsammans med mig längre?"

"Jo det har jag.", svarade hon ärligt. "Men du vet att vi inte kan sitta och prata som vi gjorde innan. Martin hade gått i taket om han ens visste att vi hade dessa samtalen."

"Så du har inte berättat för honom om mig ännu.", sade jag och tänkte efter lite. "Borde du inte göra det rätt omgående? Tänker att ert förhållande kanske inte överlever om han får reda på det på egen hand."

"Hur skulle det gå om jag gick fram till honom och sa: 'Martin jag måste erkänna att jag har en killkompis som jag är lite kär i och har varit sedan innan du och jag träffades. Vi sitter och pratar med varandra i flera timmar minst en dag i veckan. Allt detta helt bakom din rygg.'", förklarade hon på ett målande vis.

"Du kanske inte behövde säga exakt så.", svarade jag. "Samt att du borde nog utelämna delen om att du är kär i mig. Och du bör absolut inte nämna att han bara är 'en på vägen', i väntan på att tiden skall komma då vi kan bli tillsammans."

"Tsss," svarade hon väsande. "Jag är faktiskt kär i honom."

"Men....", sade jag lite sökande.

"Ja okej! Men jag är mer kär i dig. Jag kan inte sluta tänka på dig när jag är vaken. Samt att jag drömmer om dig varje natt. Är det vad du ville höra?", frågade hon lite fräckt.

Jag visste att Hanna gillade mig, men att hon skulle vara kär i mig var bara något som hon sade bara för att vara gullig.

"Så du påstår att det inte är sant. För det är inte riktigt vad du har sagt förrut...", svarade jag och försökte vinna samtalet.

"Jo...", sade Hanna med en djup suck. "Det värsta är väl att det nästan är exakt så."

Hon väntade ett par sekunder i tystnad innan hon fortsatte.

"Skulle tro att jag är den enda vars känslor för dig är helt grundande på vem du är innanför skalet.", sade hon och skrattade lite lätt. "Alla andra faller för din charm och inte för ditt goda hjärta."

"Är inte helt säker på hur gott mitt hjärta verkligen är.", svarade jag lite bekymrat. "Den senaste tiden har ju inte talar för det i vilket fall."

"Du letar efter någon att bli förälskad i.", förklarade Hanna. "Personligen så önskar jag bara att den någon är jag, en dag i framtiden."

"Finns det ens en gräns för din nivå av fräckhet?", sade jag med ett litet skratt.

"Tror inte det?", svarade hon och skrattade tillbaka. "Jag får väl vänta och njuta av livet så länge."

"Det är nog en förnuftig syn på det hela.", svarade jag.

Vårt samtal fortsatte som alltid lågt in på natten. Vi pratade om precis allt mellan himmel och jord. Om våra föräldrar, våra syskon och skolan. Vi pratade om våra tidigare förhållanden, och om våra känslor. Samtalet ledde så småningom in på sex och jag förundrades över hur öppen Hanna var när vi pratade om detta intima ämne. Att tjejkompisar pratar med varandra om sex är inget helt ovanligt. Men att prata med en killkompis om sex på det ingående vis som hon gjorde med mig. Det var förbryllande men samtidigt väldigt, väldigt skoj.

Vi pratade om vilka ställningar som var bekvämast. Vad killen skulle göra för att ge tjejen multipla orgasmer. Samt hur viktigt det var med ett sensuellt laddat förspel för att få det bästa ur hela akten. Jag berättade hur jag brukade gå till väga, och att det handlade väldigt mycket om känslan för stunden för att en viss sak skulle fungera.

Hanna sög till sig allt likt en svamp. Och hon förklarade glatt att hon skulle se hur mycket av mina tips som Martin skulle kunna lära sig. Vi skrattade sedan gott åt hur otroligt stökigt sex vanligtvis var, och hur fel det kunde gå många gånger.

När klockan var nästan ett på natten så sade vi slutligen puss och godnatt till varandra.

Det hade blivit väldigt sent och Frida hade fortfarande inte svarat på mitt mail. Jag var glad över mitt något konstiga förhållande med Hanna men samtidigt rädd för att Frida kanske inte ville bli min flickvän. Så jag låg i sängen och rullade av och an ett rätt bra tag innan jag slutligen lyckades somna.

Onsdag November 21, 2001

Efter en tuff och stressig dag fylld med skolarbete så såg jag verkligen fram emot lite nöje på kvällen. Till min lycka så hade Frida svarat på mitt mail redan vid lunchtid dagen tidigare. Hon hade föreslagit att vi skulle mötas nere på festen, vilket fungerade fint för min del. Även om jag hade föredragit att vi hade spenderat lite tid för oss själva först.

När jag lämnade byggnaden så märkte jag att det hade blivit rätt kyligt ute. Jag kände mig lite ovan över att det redan hade blivit så pass kallt. I mina hemtrakter så dröjer det nästan halvvägs in i december innan vintern gjorde sig påmind.

Bäst när jag gick gatan ner så hörde jag någon ropa bakom mig.

"Micke! Vänta", hojtade Lott.

Jag stannade upp och inväntade Lott som raskt skuttade fram till mig.

"Så Frida ville inte?", frågade Lott med andfådd röst.

"Jo det är lugnt.", flinade jag åt henne. "Hon tyckte att vi kunde mötas nere på festen."

"Se! Det ordnade ju sig.", svarade hon glatt och gav mig en liten knuff.

"På tal om annat...", började jag. "Var har du gjort av Filip."

"Han är med några polare.", svarade hon med en tydlig underton. "De är nog skitpackade vid det här laget."

"Hade inte en aning om att han drack så pass mycket.", sade jag lite förvånat.

"Det hade inte jag heller. Och jag har ändå känt honom i många år.", svarade hon och lät rätt förbryllad själv.

"Då får jag kanske äran att eskortera damen?", sade jag lite på skoj och sträckte fram armbågen.

"Vilken gentleman! Men självklart!", utbrast Lott och sken upp som en sol när hon fattade min arm.

Vi fortsatte vår färd ner till festen i en munter dialog. Vi skojade och skrattade åt varandras historier och hade väldigt trevligt där vi gick. Det var först när vi kom fram, och Lott skulle springa iväg med sina kompisar. Då jag i samma stund som hon vinkade hej då, insåg att jag nog hade flörtat med henne under hela färden ner.

Jag flinade lite lätt åt tanken och sköt den snabbt åt sidan. Min rationalisering var att jag nog gjorde så med alla tjejer som jag hade trevligt med. Med den lilla tanken avklarad så lade jag istället min fullständiga fokus på att finna Frida.

Det var tydligt att folk som kände mig, på ett eller annat sätt hade fått nys om mitt och Sarahs avbrutna förhållande. Deras blickar skvallrade om förståelse, avundsjuka och vissa fall kanske även svartsjuka. Jag kunde inte riktigt få fram hurvida det redan hade börjat gå rykten om mina äventyr de senaste veckorna. Men då vissa tjejer gav mig riktigt kyliga blickar, och andra gav mig tydliga blickar av intresse. Så drog jag slutsatsen att någon hade lagt ihop ett plus ett, och sedan börjat pratat om det.

Folks bemötande får mig att känna mig rätt olustig, och jag börjar nästan överväga att ge mig hem igen. Men innan känslan han växa till sig så kände jag något som knackade mig på axeln.

"Får man be om en puss?", frågade Frida.

"Det kan vi nog ordna.", svarade jag och vände mig om.

Det var en rätt passionerad kyss som jag fick av Frida. Men medans våra tungor lekte med varandra så fick jag en känsla av att något inte stod rätt till. Det var dock enkelt att förkasta den känslan så fort Fridas händer så sakta letade sig upp längsmed mina sidor.

"Mmm... Det var trevligt.", sade hon glatt när våra läppar skiljdes åt.

"Måste säga att jag blev lite förvånad faktiskt.", sade jag och omfamnade henne.

"Jasså? För vad då?", frågade hon nyfiket.

"Trodde först att det var en engångssak för dig.", svarade jag lite skamset.

"Tss...", sade hon tvärt. "Och det skall komma från skolans värsta 'player'."

"Oooohh... Är det sådana rykten som går?", sade jag och rynkade på pannan.

"Rykten och rykten...", svarade Frida och vickade på huvudet. "Det är nog snarare något som cirkulerar i min vänskapskrets."

Jag gav Frida en syrlig blick.

"Titta inte på mig, det är inte mitt fel.", sade hon med ett flin och slog ut med armarna. "Sarah är rätt frispråkig av sig."

"Så du skyller på den enda personen som jag absolut inte kan konfrontera. Smart drag!", svarade jag och log åt henne.

"Skyller gör jag inte.", svarade hon och placerade sina läppar ett par millimeter från mina. "Hon berättade rätt mycket om dig på vår tjejmiddag."

"Hmmm...", grymtade jag och drog en suck. "Vad sa hon för något?"

"Du behöver inte vara orolig. Hon berättade bara bra saker.", svarade Frida och placerade sina läppar vid mitt öra. "Och nu vet jag att hon inte tog i utan snarare höll tillbaka."

När jag sekunden senare kysste Frida så var det min kropp som bestämde och inte mitt huvud. Mina händer började leta sig in under hennes tröja och jag brydde mig inte om att det var fullt av folk omkring oss.

"Inte här bland allt folk!", stönade Frida tungt i mitt öra.

"De har nog inget emot.", svarade jag och knäppte upp översta knappen på hennes byxor.

Röd i ansikten av upphetsning men mestadels genans så tog Frida ett steg tillbaka.

"Här kan vi ju inte göra det!", påpekade hon och knäppte sina byxor igen.

"Inte just här kanske.", svarade jag och pekade på golvet.

Frida tittade sig snabbt omkring och fattade sedan min ena hand.

"Följ med!", sade hon och tog min hand.

Vi brakade in på toaletten och låste omedelbart den yttre dörren bakom oss. Jag knäppte med vana händer upp Fridas jeans och lät sedan henne själv föra ner dem till golvet. Med ena foten på hennes byxor så tog jag tag om hennes midja och lyfte upp henne på den stora handfatsbänken. Hon fattade omedelbart tag om mig med båda armarna och korsade sedan sina ben bakom min rygg. Med en enda rörelse så slet hon kvickt av sig tröjan så att hon bara hade sitt tunna linne på sig.

Mina läppar vandrade från hennes hals, ner längsmed hennes högra skuldra och ner över hennes axel. Under min beröring så klöste Frida försiktigt med sina fingrar mot min rygg och pressade sitt kön hårt mot mig. Hon stönade hög och upphetsande på det vis som en kåt nittonåring bara kan göra.

Jag förde min händer längsmed hennes hals ner mot hennes axlar för att där ta tag i axelbanden till hennes linne. Medans mina läppar återförenades med hennes i ett eggande och erotiskt kyssande, så förde jag banden över hennes axlar. Händerna mina fortsatte med att föra linnet ner över hennes små men välformade bröst och ner till hennes midja.

Frida lutade sig bakåt, stöttade sig själv på sina armar och tryckte uppe sina bröst i mitt ansikte. Jag kunde ju självfallet inte låta bli utan lutade mig in och förde hennes ena bröstvårta in i min mun. Så sakteliga började jag bita och snurrade försiktigt på den med mina tänder, vilket fick Frida att stöna högt av välbefinnande.

Min vänstra hand letade sig upp längsmed insidan av hennes lår och fann slutligen hennes våta och villiga fitta. Jag förde mitt långfinger in under hennes troskant och vidrörde försiktigt hennes känsliga klitoris. Som svar så kramade Frida ännu hårdare om mig och gjorde det därmed nästan omöjligt för mig att komma åt.

"Mmmm... jag vill känna dig inne i mig nu.", stönade Frida och såg mig djupt in i ögonen.

Hennes kåtglansiga ögon skvallrade tydligt om hur upphetsad hon verkligen var.

"Men jag har inga kondomer med mig.", svarade jag eftertänksamt.

"Ingen fara! Hur stor är chansen att jag blir gravid bara för att vi har oskyddad sex en enda gång?", svarade hon och kysste mig längsmed halsen medans hon knäppte upp mina byxor.

"Högre än vad du tror.", svarade jag med ett stön när hon fattade tag om min hårda kuk.

"Då får jag väl ta ett 'dagen efter piller' i morgon.", sade hon enkelt och bet mig försiktigt i örsnibben.

Frida behövde inte säga eller göra mycket mer för jag var redan övertygad. Men ett ryck så slet jag av henne trosorna och stötte sedan raskt min hårda lem in i hennes ivrigt väntande fitta.

"Ajjjj... inte så hårt!", stönade Frida och grimaserade lite.

Jag kysste henne våldsamt, nästan som ett sätt för att få tyst på henne. Hon stönade gillande när jag med ett jämnt temp stötte min hårda kuk in i henne. Hennes ben började rätt så snart att skaka och det dröjde inte långt efter det innan hon kom i en omtöcknande orgasm. Med Fridas orgasm så sakta ebbande så kom även jag slutligen. När min vita och kletiga säd letade sig upp mot hennes livmoder så kände jag hur hon åter igen började skaka i hela kroppen. Sarah som hade varit nära att säga något, slöt hastigt ögonen igen och vrålade ut sin andra orgasm.

"Det var skönt. Tack så mycket.", sade jag och gav henne en lätt puss när hon åter öppnade ögonen igen.

"Du behöver inte tacka mig. Sex är aldrig något du skall vara tacksam för.", svarade hon och gav mig en kram. "Jag njöt precis lika mycket som du gjorde."

"Du förstod nog att det var inte riktigt så jag menade.", sade jag och log åt henne.

"Klart att jag gjorde.", svarade hon och log tillbaka. "Tänkte bara säga det."

Medans vi tog på oss och redde till våra kläder igen så kunde jag inte låta blir att fråga.

"Så vad händer nu?"

"Jag måste hem tyvärr. Har tidig skola i morgon.", svarade Frida och gav mig en skamsen min.

"Vad synd. Hade hoppats på att vi skulle spendera hela kvällen tillsammans.", svarade jag och kände på mig att något inte var rätt.

"Men vi kan träffas igen på fredag... Nej förresten, är upptagen då. På söndag kan vi göra något skoj.", sade hon och sken upp.

"Då har jag av mig på söndag då.", svarade jag och hav henne en kyss.

"Jag väntar ivrig...", svarade hon och strök längtande handen längsmed min arm.

När Frida hade lämnat toaletten så tog jag mig tid att se på mig själv i spegeln. Jag anade vad den oroväckande känslan jag hade haft innebar. Att jag gillade Frida, men att jag aldrig skulle kunna bli förälskad i henne.

Mina tankar avbröts då jag hörde hur en av toaletterna i stallen bakom mig plötslig spolade. Paniken steg då jag insåg att någon annan hade varit inne på toaletten hela tiden. Till min chock så stod jag sekunden senare öga mot öga med en av mina klasskamrater.

"Dra på trissor.", sade Markus. "Det verkar ta mig fan som om ryktena är sanna."

"Vilka rykten?", frågade jag undvikande och vände mig om.

"Ryktena att du har legat med en ny tjej varje vecka sedan terminen började.", svarade Markus med ett skratt. "Jag är sjukt avis skall du veta."

"Tror att du har fått något om bakfoten.", svarade jag och började tvätta händerna. "Om du har missat det så var jag tillsammans med Sarah för ett par veckor sedan."

"Jag förmedlar bara vad ryktena säger.", svarade Markus och ryckte på axlarna. "Men Frida som är en så pryd och snäll tjej av sig. Att ha sex med henne inne på en allmän toalett... Ja jag fattar inte hur du lyckas."

"Jag gör ingenting!", svarade jag argt och stormade ut från toaletten.

När jag passerade genom folkmassan så kändes det som om varenda person stirrade på mig. Även om musiken var högljud så var jag övertygad om att alla hade hört Fridas stönande. Jag behövde bara lite frisk luft och sedan så skulle jag definitivt ge mig hemåt. Men det var inte lätt att kom fram till ytterdörren så istället trängde jag mig ut mot altanen.

Det var kyligt och uppfriskande när jag väl kom ut under bar himmel. Även om altanen var full av folk så kändes det betydligt lugnare och trevligare här ute. Jag lutade mig över räcket och insöp så mycket av den friska luften som jag kunde. Genom att sluta mina ögon så hoppades jag på att kunna drömma mig bort, om bara för en sekund från det komplexa livet som jag för tillfället levde.

Jag kastades hastigt tillbaka till verkligheten när jag kort därpå hörde ljudet av någon som snyftade och gröt. En otrevlig känsla letade sig upp längsmed min ryggrad då ljudet fick mig att minnas natten då Sarah och jag hade brytit upp. Jag såg mig omkring och fick syn på en bekant figur som stod och grät bara en liten bit bort.

Med försiktiga steg närmade jag mig Lott och lade min hand på hennes axel.

"Vad är det som har hänt?", frågade jag.

"Filip han bara övergav mig och stack iväg med sina kompisar.", snyftade hon. "Jag vet inte varför han gjorde så."

"Han menade inte att göra dig ledsen. Det kan jag lova.", sade jag och gav henne en liten kram. "Han tänkte nog inte så långt bara."

Lott vände sin blick upp mot mig och jag såg hur hennes mascara hade runnit ner över hennes kinder.

"Jag vill gå hem. Kan inte du följa mig hem Micke?", frågade hon och tog ett steg på vingliga ben.

"Du bor ju rätt långt bort. Är det inte bättre att jag beställer en taxi till dig?", frågade jag och fångade upp henne.

"Jag har inte råd...", svarade hon och torkade sig i ansiktet.

"Om jag bjuder på den?", föreslog jag lite försiktigt.

"Det skulle jag aldrig kunna ta emot.", svarade hon och log. "Men tack så mycket för att du erbjöd dig."

Hon vände sig om och började gå i rikting mot altandörren. Efter ett par steg så snubblade hon och ramlade handlöst ner på golvet.

"Hur gick det?", utbrast jag och rusade fram till henne.

"Jag kan nog inte gå riktigt.", svarade hon och fnittrade.

"Hur mycket har du druckit egentligen?", undrade jag och gav henne en dömmande blick.

"Lite för mycket tror jag bestämt.", svarade Lott och fortsatte fnissa.

Jag hjälpte henne upp på benen igen och ledde henne genom byggnaden och hela vägen ut till gatan.

"Vi hörs i morgon då.", sade Lott och gav mig en klumpig kram.

"Oh nej.", svarade jag. "Jag följer dig hela vägen hem till dörren. Vill inte ens tänka på vad som kan hända en berusad tjej en natt som denna."

"Tack så mycket.", sade Lott och lade armen om min midja. "Led mig hem då!"

Vi gick en lång bit under tystnad innan Lott slutligen avslöjade att hon hade något på hjärtat.

"Tror du att det var en god idé av mig och Filip att bli tillsammans?", frågade hon trevande.

"Varför inte?", sade jag lite förvånat. "Ni två har ju hängt ihop i flera år."

"Jo precis därför.", svarade hon lite kort. "Jag trodde att jag kände honom. Men sedan vi blev tillsammans så är det som om han har blivit en helt annan person."

"Det är väl inte helt förvånande. Ert förhållande har ju förändrat. Så det är väl klart att ni förändras lite med.", svarade jag och forsökte få henne på bättre tankar.

"Jag är inte säker på att jag är kär i honom.", sade Lott och vände blicken ner mot gatan. "Jag älskar honom. Men jag är nog inte kär i honom."

Samtalet fortsätter fram och tillbaka kring förhållanden och kärlek i största allmänhet. När vi väl var framme vid Lotts lägenhet så hade hon nyktrat till igen. Den sista biten hade hon till och med kunnat gå på egna stadiga ben. Tyvärr så innebar hennes tillnycktrande att samtalet dog ut då hon kröpt tillbaka in i sig själv igen.

Jag följde henne hela vägen upp för trappen och väntade vid hennes sida tills hon hade låst upp dörren. Hon tackade så mycket för samtalet och gav mig sedan en godnatt kram. Utan att tänka mig för så gav jag henne en liten vänlig puss på kinden och vände mig sedan om för att gå.

"Vänta lite...", sade Lott och stannade mig.

Jag vänder mig sakta om och såg undrande på henne.

"Jag vet att jag inte borde göra det här...", fortsatte hon och tog ett par sakta steg fram mot mig.

"Förlåt...", suckade hon och lutade sig in mot mig.

Innan jag han tänka så hade jag lagt armarna om hennes midja och våra läppar möttes i en väldigt förbjuden kyss.

Vi stapplade in i Lotts lilla lägenhet och var så upptagna med att fumla med varandras kläder att vi snubblade över hennes hallmatta och föll rakt ner på golvet. Vi småskrattade åt hur klumpiga vi hade varit, men vi hade fortfarande inte avbrutit vårt kyssande. När vi insåg att ytterdörren fortfarande står på vid gavel så hjälpte jag först Lott upp och sedan stängde och låste jag dörren.

Lott tog min hand och ledde mig in i sin lägenhet och fram till sängen. Där ståd vi stilla en stund och förundras över situationen som har uppståt.

"Jag kan inte.", började jag men Lott avbröt mig.

"Ssshhh...", sade hon mig och placerade sitt pekfinger på mina läppar. "Ingen skall få veta. Det här är bara mellan oss båda."

Hon tryckte sig tätt intill mig och gav mig sedan en het kyss som tydligt pekade på vart hon ville att det här skulle gå.

Mina tankar vandrade som hastigast till Frida, men mina hormoner gjorde det omöjligt att bibehålla den fokusen. Lott fattade tag i min tröja och började klä av mig med sakta och erotiska rörelse. Jag svarade på hennes handling genom att knäppa upp hennes kjol och sakta dra ner dragkedjan. Hon vickade sedan fram och tillbaka på höfterna så att kjolen slutligen föll ner till golvet.

Jag smekte henne på armarna och ner längsmed ryggen. Mina fingrar masserade hennes ryggslut med väl inlärda rörelse. Lott suckade och andades tungt vid min beröring och lät sina fingrar glida genom mitt hår.

Plagg efter plagg förde vi av våra kroppar till vi slutligen stod där nakna och utsatta för varandras blickar. När vi stod och lät våra händer utforska varende millimeter av den andres kropp så öppnade plötsligt Lott munnen och sa.

"Snälla! Tag mig bort från mina bekymmer. Låt mig bli lycklig igen, om än bara för en liten stund."

Hon lade sina armar om mig och lutade sig bakåt så att vi båda föll ner i sängen.

Jag kysste henne passionerat som svar och lät min hand smeka hennes kind. När våra läppar skiljdes åt så kände jag en våt tår som ringlade sig ner längsmed hennes kind. Med tummen så torkade jag bort den från hennes söta ansikte och såg henne sedan in i ögonen.

"Det är nog bäst att jag går.", sade jag med en tydligt upprörd röst.

"Nej stanna!", utbrast hon med gråten i halsen. "Lämna mig inte ensam här. Stanna med mig, snälla."

Lott tryckte sig krampaktigt mot mig och begravde sedan sitt ansikte i min bröstkorg. Min första tanke var att jag var tvungen att gå. Om jag stannade så skulle jag praktiskt taget utnyttja en tjej som inte mådde speciellt bra ju nu. Men då Lott bad mig att stanna så växte en annan känsla sig stark. En känsla som jag var rätt obekant med. Jag ville nämligen inte längre lämna henne ensam. Jag ville stanna med henne och göra allt vad jag kunde för att hon skulle bli glad igen.

"Jag är din så länge du behöver mig.", svarade jag och gav henne en betryggande kyss.

Lott svarade inte utan rullade istället över mig på rygg och lade sig sedan ovanpå mig.

"Om du lovar att du stannar med mig hela natten, ända till morgonen. Så får du göra precis vad du vill med mig.", sade hon och placerade sitt ansikte tätt intill mitt.

Hon gned sitt fuktiga kön upp och ner över min hårda kuk samtidigt som hon stönade med sexig och eggande röst. Detta fick min självkontroll att slutligen brista och jag fattade tag med mina händer om hennes höfter och styrde in min spränghårda kuk i hennes våta fitta.

Lott drog efter andan och stönade tungt när hon slöt ögonen. Hon reste sig upp och började metodiskt att rida mig med en instinktiv drift.

"Hela natten, lova mig det...", stönade hon och fattade mina båda händer.

"Jag lovar!", svarade jag och slöt ögonen.

Fredag November 23, 2001

Mörkret har fallut sedan ett par timmar tillbaka. Jag satt och stirrade med frånvarande blick på en halvdålig film som gick på TV:n. Det enda jag hade kunnat tänka på de senast två dagarna var natten som jag hade spenderat med Lott. Även om jag hade känt mig som den värsta människan i världen på morgonen, så hade Lott varit på bra humör igen i alla fall. Vi hade spenderat frukosten tillsammans och när jag gick hem så hade hon gett mig en puss och en kram. Hon hade även sagt att oavsett vad folk tycker om mig så tyckte hon att jag var en av de mest godhjärtade människorna i världen. För att vara lite fräck så hade hon även sagt att jag skulle höra av mig om det inte funkade med Frida.

Jag plockade upp mobiltelefonen från bordet och tittade på klockan. Den hade redan hunnit bli tjugo i tio.

Redan tidigare på dagen så hade jag bestämt mig för att inte gå ut på kvällen. Jag var lite rädd för att stöta på Lott och jag ville inget hellre än att tiden skulle gå så att jag kunde träffa Frida igen. Även om jag betvivlade att jag skulle kunna känna något allvarligt för henne, så tänkte jag att det var bäst att försöka arbeta på ett förhållande.

Jag reste mig upp och tittade ut genom fönstret. I skenet av gatubelysningen så kunde jag se hur snön som hade fallit kvällen tidigare. Nu nästan helt hade smält bort och format små pölar lite varstans.

Min blick föll tillbaka på TV:n och den sorgligt tråkiga filmen som visades. Den var inte mycket att titta på, men och andra sidan så var det inget annat vettigt på de andra kanalerna heller. Jag lyfte mobilen än en gång och plockade fram Hannas telefonnummer ur adressboken.

Många toner gick fram men inget svar. Hon var säkerligen ute med Martin på någon fest eller liknande. Vilket är precis vad hon borde göra en fredagskväll. Jag vände mig om och slängde en snabb blick genom hela min lägenhet. Det fanns inget där som kunde roa mig för tillfället. På datorn fanns det endast en massa skolarbeten, då en gammal klasskamrat hade lurat i mig att installera något som hette Linux på den i samma veva som jag flyttade hit. Och PC spel funkade visst inte att spela då längre.

Till den nyinköpta PS2:an som stod bredvid min lilla 21 tums TV, hade jag endast ett enda spel, och det hade jag redan klarat av.

Med ett ryck på axlarna så suckade jag tungt för mig själv. Det fanns inget annat att göra än att gå ner till videobutiken runt hörnet och hyra en DVD film. Så jag gick ut i hallen, satte på mig min jacka och lämnade lägenheten. Precis innan jag låste dörren så kände jag att plånboken saknades. Jag öppnade dörren igen och insåg när jag stod där i hallen att den låg ända inne på skrivbordet. För att slippa ta av mig skorna så började jag rota i en av mina andra jackor som hänger bredvid mig. Som jag anade så hittade jag rätt snabbt en bortglömd hundralapp i en av fickorna.

Väl utanför huset så märkte jag hur det höll på att regnade lite smått. Hade det inte varit för att temperaturen låg och cirkulerade precis ovanför nollan så hade det nog snöat istället.

När jag börjar gå gatan ner så ser jag plötsligen en figur som kommer gående mot mig i rask takt. När jag stannar upp så tycker jag att det såg ut som Filip. Men längre än så han jag inte tänka innan han rusade fram och kastade sig över mig.

"Ditt jävla svin hur kunde du!", skrek han åt mig och slängde ner mig i asfalten. "Hon var min!"

Filip gav mig ett par ordentliga sparkar i magen och en i huvudet som gjorde mig både omtöcknad och oförmögen att försvara mig själv.

"Och nu vill hon inte ens prata med mig.", fortsatte han att skrika. "Allt är ditt fel ditt jävla egotrippade, satans svin."

Han rullade över mig på rygg och satte sig över min bröstkorg.

"Jag skall döda dig jävel.", svor han kallt till mig och hötte det första slaget mot mitt ansikte.

I mitt omtöcknade tillstånd så lyckades jag registrera att han höll han något som såg ut som en klocka i ena handen. Uret var mitt, jag hade glömt kvar det hos Lott.

Jag vet inte hur länge som Filip satt där och hötte slag efter slag mot mot blodiga ansikte. Han svor åt mig och upprepade om och om igen att Lott var hans, att jag inte hade någon rätt att ta henne från honom.

Vad som räddade mitt liv den natten var två andra studenter som av en händelse bara råkade passera förbi. När de kom rusandes mot oss så lade Filip omedelbart benen på ryggen och flydde.

Vad som händer näst har jag bara fått förklarat för mig i efterhand. Vad som hände var att jag rusades med ambulans till Universitetssjukhuset. Väl där upptäckte läkarna att jag hade fått en rätt så ordentlig skada på skallbenet samt en allvarlig hjärnskakning. Det fanns som tur väl var inga inre blödningar, men jag såg dessvärre ut som om jag hade blivit överkörd av en lastbil.

Mitt i natten så fick jag plötsligt hög feber och mitt liv hängde ett tag på en skör tråd. Det enda jag minns av allt detta är att mina feberdrömmar ledde mig till att tänka på en viss person, nämligen Hanna.

Lördag November 24, 2001

När jag vaknade upp vid middagstid följande dag så märkte jag snabbt att någon höll min hand. Det var svårt för mig att öppna mina svullna ögon men jag lyckades glimta ett välbekant ansikte.

"Drömmer jag fortfarande?", frågade jag lite försiktigt.

"Nej jag är här.", svarade Hanna och kramade hårt min hand.

"Hur?...", började jag.

"En av sköterskorna ringde det senaste numret du hade på din telefon.", förklarade hon. "Och det var visst mig."

"Så du har suttit här och väntat på att jag skall vakna upp?", frågade jag och försökte le.

"Ända sedan i morse när de ringde.", svarade Hanna. "Och jag hade varit kvar här oavsett hur länge det hade tagit för dig att vakna."

Hon strök försiktigt min arm och jag kunde se hur hennes ögon tårades.

"Oroa dig inte.", sade jag och strök hennes hand till svars. "Jag överlever."

Hanna lutade sig fram mot mig och gav mig en lätt puss på munnen.

"Lova mig det!", sade hon och jag kände hur en av hennes tårar föll ner på min kind.

"Jag lovar!", svarade jag och kramade hennes hand hårt.

Timmarna gick medans vi satt där och höll varandras händer och pratade om allt mellan himmel och jord. Det var först när en av sköterskorna stack in huvudet och påpekade att besökstiden var över som vi insåg hur långt tid som hade förflutit.

Hanna gav mig en till puss och lovade att hon skulle vara tillbaka tidigt följande morgon. När hon hade gått så sade sköterskan något som gjorde mig glad inombords.

"Det är en riktigt söt och snäll flickvän du har där. Var rädd om henne!"

"Hon är tyvärr inte min flickvän.", svarade jag och log.

Sköterskan gav mig en fundersam blick och pekade i samma rikting som Hanna hade gått.

"Om det där inte var din flickvän så bör ni nog definitiv omvärdera ert förhållande.", sade hon och skrattade lite lätt åt mig.

"Hon är min bästa kompis.", försökte jag förklara.

"Jag brukar inte hålla mina vänners hand i flera timmar. Inte brukar jag heller ge dem en puss när jag går.", svarade hon och höjde ögonbrynen. "Men vad vet jag..."

När jag inte svarade henne så fortsatte hon men sina sysslor. Men innan hon lämnade rummet så hade hon en sak till att säga.

"Det är nog fel av mig... Men om du gillar henne så bör du säga något. En av er måste ta det första fullständiga steget. Inte för att ni har mycket av ett steg kvar att ta..."

Jag log bara åt henne och slöt sedan ögonen.

Tanken på att Hanna skulle vara min flickvän var väldigt tilltalande. Men hon hade påpekat att det inte var tid för oss två att bli tillsammans ännu. Som det var i dagsläget så hade hon ju redan en pojkvän, och jag hade inte för avsikt att förstöra det förhållandet.

Det var nog enklast om jag tog fullständig avstånd från alla tjejer för ett tagen. Även de som jag såg som mina nära vänner. Jag var tvungen att rycka in i lumpen i januari. Och med endast killar omkring mig så skulle det ju vara omöjligt för mig att upprepa det som har hänt de senaste månaderna.

Elva månader i lumpen skulle nog kunna få ordning på mig igen. Eller så skulle det bara göra saker och ting värre...

---

Fortsättning följer...

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Mot min vilja, del 9	Heterosex	3.4	29/3-09
Mot min vilja, del 8	Heterosex	4.0	16/2-09
Mot min vilja, del 7	Heterosex	4.0	29/1-09
Mot min vilja, del 6	Heterosex	3.5	24/1-09
Mot min vilja, del 5	Heterosex	3.5	18/1-09
Mot min vilja, del 4	Heterosex	4.3	11/1-09
Mot min vilja, del 3	Heterosex	4.0	5/1-09
Mot min vilja, del 2	Heterosex	4.0	30/12-08
Mot min vilja: del 1	Heterosex	3.7	28/12-08

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.