Showtime Del 21

---

---

SHOWTIME

AV

SEBASTIAN VALMONT

KAPITEL 21

I det förra kapitlet hände så mycket att det knappt går att sammanfatta det på mindre än tre sidor, men jag ska göra ett försök. Det började med att Steve var bjuden på middag hemma hos Bridgets familj för att de ville tacka honom personligen för att han räddat deras dotters liv när hon höll på att drunkna. Med på middagen var även familjen till den andra kvinnan vars liv han räddade, d v s Winona och hennes föräldrar. Det var en middag som bjöd på både god mat och dryck, tillsammans med en del mycket pinsamma avslöjanden om de båda kvinnorna. Men Steve klagade inte över det, istället njöt han av att få veta intressanta detaljer om de både skönheternas liv. En sak han inte uppskattade var att deras familjer ville veta allt om hur det gått till när han räddade deras döttrars liv för ett par månader sedan, men han gav till slut efter för deras nyfikenhet och berättade, även om han var noga med att tona ner sin egen insats till ett minimun. En sak som han däremot inte berättade för familjerna var att han några minuter innan middagen startade hade satt på Bridget i hennes gamla flickrum. Det kändes inte som att det var rätt samtalsämne vid middagsbordet, så båda höll tyst om det.

När middagen var över, visade det sig att familjen Fonda hade arrangerat en bjudning för en del av Hollywoods elit. Tanken med den var att inför dem tacka den store hjälten på sitt eget speciella sätt, vilket visade sig vara att ge honom en check på en miljon dollar. För Steve var det en chock att få pengarna, men han insåg att han som underrättelseagent inte kunde ta emot dom, så lite motvilligt bestämde han sig för att donera pengarna i fyra lika stora delar till olika välgörenhetsorganisationer. Det är klart att alla ansåg att han var tokig, men han var bestämd på den punkten, så ingen lyckades få honom att ändra sig. De enda som kände till varför han gjorde det var de sju kvinnorna i hans privata harem, som alla sade att de skulle tacka honom genom att låta honom ta dem i vilket hål han vill.

Den förste att göra det blev Jennie, som efter att han gett bort pengarna drog med Steve ut på en balkong, lutade sig mot räcket och drog upp klänningen. Det blev en skön stund för båda, som när den var över placerades i minnets arkiv över de bästa sexminnen en man och en ung kvinna kan ha tillsammans. Efter att de slätat till sina kläder, och Jennie torkat bort sperman från sitt underliv, minglade de omkring på bjudningen och pratade med folk innan de skildes åt. För Steves del ägnades den följande timmen åt dans med Bridget, vilket många av gästerna kommenterade med att de passade väldigt bra ihop. Men även de bästa ögonblicken i livet tar en gång slut och det hände med den magiska dansen när Steve såg Heather och Jennie stå och samtala med en mystisk person.

Han insåg att de var illa ute och uppmanade Bridget att hämta sin pappa, under tiden som han sprang ner för att se till att de inte råkade illa ute. Han hann nästan fram. När han var bara ett par meter ifrån dem, vände sig mannen om och sköt omedelbart flera skott mot honom. Trots att han blev träffad, lyckades Steve släpa sig fram och knuffa omkull mannen, men han tog sig snabbt upp på fötter och sköt ytterligare ett par skott i mannen som slagit omkull honom. Efter det vände han sig mot de båda kvinnorna och skrek att han skulle döda dem och höjde sitt vapen och tog sikte, innan han pressade in avtryckaren. En sekund senare hördes ett sista skott som ekade vida omkring. Frågan som väntar på ett svar är vem av skådespelerskorna det var som blev skjuten och om Steve har överlevt de svåra skottskadorna. Svaret på det får du i det kapitel du är på väg att läsa.

Sebastian Valmont

And Now.

Ladies And Gentlemen.

Fasten Your Seatbelts.

It´s.

SHOWTIME!

Den stora gruppen av kändisar som var samlad på uteplatsen stirrade chockade ner mot den plats där en fruktansvärd tragedi inträffat. I motsats till hur det brukar vara på brottsplatser, så hördes inget desperat gapande från åskådarna, eller ljudet av flyende fötter som sökte sig in i huset. Istället spreds ett nervöst mumlande mellan de församlade personerna. Frågan som de ställde sig var vem av dem som skulle gå ner till brottsplatsen och undersöka hur det gått för de som blev beskjutna. Till en början hände inget, eftersom ingen vågade vara först att gå ner. Det var till och med så att tystnaden som fanns omkring dem var så överväldigande att det var som att världen upphört att existera. Men det fanns trots allt några personer som borde agerat före alla andra, de jag talar om är givetvis Peter och Ted, som stod en bit från gästerna och såg på varandra. De lutade sina orörliga kroppar mot räcket utan att kunna ta till sig det som hänt en bit ifrån dem. Det var chocken som hade dem i ett grepp som satt så hårt att de inte visste vad de skulle ta sig till.

Men en bit ifrån dem hände andra dramatiska saker som förändrade allt. När det sista skottet hördes släppte nämligen Sidney omedvetet sitt hårda grepp om Bridget och den panikslagna kvinnan passade då på att sparka av sig de högklackade skorna och tog sedan trappstegen ner mot gräset i några få språng. Väl nere på gräsmattan började hon sedan att springa fortare än hon någonsin gjort under sitt drygt trettioåriga liv. Hon sprang så fort att hennes hjärta bultade intensivare än det någonsin gjort och fick hennes puls att accelerera på ett sätt som hotade att spränga henne i bitar. Det positiva var att hennes springande utlöste en kedjereaktion som fick Alyssa att vakna ur trancen och handla instinktivt och springa efter sin väninna för att ta reda på vad som hade hänt.

När de två kvinnorna satte av i fullt språng insåg några av de församlade männen att de också var tvungna att göra en insats och sprang efter de båda kvinnorna. Det fanns flera orsaker till att de gjorde det, men det viktigaste skälet vara att de befann sig i Hollywood, så några tänkte att det kunde se bra ut i deras meritförteckning om de agerade hjältar nu när skottlossningen äntligen var över och det var möjligt att ta sig fram till offren utan att riskera att bli skjuten till döds. Bland de som inte sprang ner för att göra en insats spreds snabbt olika rykten. En annan sak som hände efter att den första chocken lagt sig, var att många av kvinnorna började gråta. Trots att ingen visste vad som egentligen hade hänt på gräsmattan, var många övertygade om att flera av deras kollegor var döda. Och det på ett sätt som nästan alla fruktade att själva råka ut för en dag, d v s skjutna till döds av vad de trodde var en stalker.

Allt detta hände under loppet av några sekunder, men det kändes som att det gick flera år från det att det sista skottet hördes tills männen började springa. Många upplevde det som att tiden stod stilla när tystnaden övergick i ett lågmält mumlande, som efterhand fick allt fler att börja gråta. Men till slut bröts även tårarna av en kvinnoröst som skrek hysteriskt efter en ambulans. Det var det ljudet, som kom från en av de som de trodde var döda, som väckte filmstjärnorna till liv och fick en del att agera rationellt. Susan sprang i rasande fart efter sin dotter ner mot brottsplatsen för att försöka hindra att hon nådde först fram till platsen där någon av hennes närmaste vänner kunde ligga skjuten till döds. Bakom henne syntes Robert, Jamie, Sigourney, Kurt, Sidney och flera andra som till slut vågade sig på att springa. Medan de sökte sig ner till brottsplatsen agerade Jane rationellt och sprang istället åt andra hållet, in i huset för att leta efter handdukar, filtar och annat som kunde behövas för att ta hand om de som var skjutna.

Medan folk sprang ner för att ta hand om deras skadade vänner, sökte Sarah och Jennifer tröst i varandras armar med tårarna strömmande nerför kinderna. De visste inte vad de skulle ta sig till, så de stod på knä och bad intensivt till den Allsmäktige.” Gode Gud! Gör så att de klarar sig! Gode Gud! Gode Gud!” Mumlade de om och om igen som ett mantra, utan att våga sluta av rädsla för vad som kunde hända. En bit ifrån de gråtande tjejerna stod Winona med ansiktet begravt i sin moders barm. Trots att hon är en vuxen kvinna, så grät hon som hon aldrig gjort förr, helt övertygad om att döden gjort intrång i hennes annars så behagliga liv. Hennes mor försökte hela tiden trösta sin förtvivlade dotter, men fann inte orden som behövdes för att få henne att sluta gråta.

Det var Bridget som var först fram till platsen där det otänkbara inträffat. Så fort hon kom dit stannade hon upp och stod blickstilla för att överblicka det hela med några snabba ögonkast innan hon vågade göra något. Mellan en otroligt vacker blomsterbädd och en fontän, syntes en svag strimma av ljus när månen gjorde sitt bästa för att lysa upp platsen där attentatet ägt rum. Bridget hade svårt att tro sina ögon när hon såg Steve ligga på rygg utan att röra sig. Det var nära att hon var tvungen att vända sig om och kräkas när hon såg att hans bröst var rödfärgat av blod som hela tiden trängde fram ur de fyra skottsåren. Men hon lyckades stålsätta sig och riktade blicken mot hans ögon, men märkte till sin förtvivlan att de var slutna. Mardrömmen var total när inte ett livstecken kunde skönjas från den svårt sårade mannen.

Istället för att stirra på Steve, såg hon på Heather som satt bredvid honom. Hon var så blodig att Bridget först trodde att även hon blivit skjuten. Hon hade nämligen blod på kläderna, på händerna och i sitt ansikte efter att ha tagit sig där i ren desperation över det hemska som hänt. Men allt blodet kom från mannen vars ena hand den blonda kvinnan höll i, samtidigt som hon i ren desperation försökte hålla tillbaka tårarna och paniken som var på väg att ta hennes inre i besittning.” Håll ut, Steve. För guds skull, håll ut.” Mumlade Heather mellan sammanpressade läppar utan att inse att han inte kunde höra henne. När Bridget såg efter Jennie lade hon märke till att hon satt bakom Steve och höll den skjutne mannens huvud i sitt knä. Om man tänker på hur mycket blod han förlorat, så var det inte underligt att även hennes kläder var nedfläckade av blodet som lämnade hans kropp i strida strömmar.

Den svårt chockade kvinnan strök försiktigt Steves ansikte och hår, samtidigt som hon mellan tårarna upprepade samma fras om och om igen.” Gud! Nej, nej, nej! Gud! Nej, nej, nej!” Det märkliga var att Jennie mitt i all panik hade agerat rationellt och lyckats ta av sig kavajen och stoppat in den innanför Steves skjorta i ett desperat försök att stoppa blodet från att forsa fram från skottskadorna.” Är ni två skadade?” Frågade Bridget tyst sina väninnor när hon lyckades slita sig ur trancen som fångat henne i ett stadigt grepp. Som tur var skakade båda på huvudet som ett tecken på att det bara var Steve som blivit skjuten. Trots det, så var det svårt för henne att tro att de båda kvinnorna var oskadda eftersom de var blodiga på sina kläder, händer och i ansiktena. Men det såg ut som att de klarat sig, tänkte hon lättad och såg istället en bit bort där pistolmannen låg på rygg utan att röra sig. Mitt i hans panna syntes ett hål där ett skott trängt in med full kraft, ett skott som dödat honom så fort det träffade.

Chocken hade fortfarande sig grepp om Bridget när hon gick ner på knä bredvid Heather och slog armarna om henne. Den storgråtande kvinnan svarade med att luta sitt huvud mot Bridget och mellan tårarna viska.” Han har näs….nästan….ingen puls.” I samma sekund som hon fick fram det sista ordet, kom Alyssa utmattad fram till sina väninnor och slängde sig genast ner på knä bredvid Jennie. Den mörkhåriga skönheten satte handen över munnen när hon såg på Mr Colt, som om hon inte visste vad hon skulle säga. Det var nog lika bra att hon gjorde det, för hon andades så häftigt att de ord Alyssa till slut lyckades pressa fram, kom så stötvis att det var ett rent under att de andra förstod henne.” Lev….lever….ha….han?” Frågan var riktad till Jennie som nickade tyst medan tårarna fortsatte att rinna utan uppehåll.

Det var knappt att Alyssa vågade se på mannen som några veckor tidigare räddat henne från att bli våldtagen, men när hon samlat tillräckligt med mod för att göra det, såg hon att det kom massor av blod från såret i Steves ben. Utan att tänka efter agerade Alyssa beslutsamt och tog ett ordentlig tag i nederdelen på sin klänning och slet sönder den innan de andra hann fråga vad hon höll på med. Den sönderslitna klänningsbiten band hon sedan om det skadade benet i ett desperat försök att stoppa blödningen. I samma ögonblick som hon gjorde det, såg Heather på Susan som precis kommit fram till dem.” VAR FAN ÄR AMBULANSEN???” Skrek hon med desperationen hörbar i rösten. Susan, som inte visste var den fanns, såg lite skrämd ut när hon svarade.” Den är på väg. J….jag tr….tror att de skickar en he….helikopter så fort de kan göra det.” Hon svarade med blicken stadigt fäst på den skjutne mannen. Synen hon såg var så ofattbar att den chockade kvinnan hade svårt att tro sina ögon.

Det var som att allt fler gäster samlat mod till att agera, för runt dem samlades de övriga som sprungit ner till platsen där det omöjliga hade inträffat. Ingen sade något, allt de gjorde var att stirra i chock på scenen som utspelades framför deras ögon. Det var så ofattbart att det såg ut som att alla rörde sig i slowmotion när Robert Redford kom på att det fanns en person till som var skjuten och gick bort till gärningsmannen som låg en liten bit från de som kämpade med att rädda Steves liv. Efter att ha sett på gärningsmannen med bister mig, böjde han sig ner och kände efter om det fanns någon puls vid mannens hals. När han inte kände den, reste han sig upp och skakade på huvudet. Det fåtal gäster som följde honom med blicken förstod genast att gärningsmannen var död. Nu var det kanske inte så att någon brydde sig om det, eftersom de ansåg att han fått vad han förtjänade.

En bra bit från dem, uppe på den stora uteplatsen, stod William Bradford bredvid sin vän och klient sedan nästan fyrtio år tillbaka. Han visste att hans viktigaste uppgift i det läget var att ta hand om sin klient, så den erfarne advokaten lösgjorde försiktigt jaktgeväret ur Peter Fondas händer och lade ner det på ett bord i närheten. När han såg att det inte fanns någon kula kvar, såg han tankfullt på honom.” Jag vill att du lyssnar på mig, för det här är mycket viktigt Peter. Som din bäste vän har jag inte mycket att säga om det du gjorde, som jag ser det agerade du i självförsvar för att rädda några oskyldiga kvinnors liv, så det är inte mycket att säga om. Men som din advokat måste jag uppmana dig att inte tala med någon förhörsledare utan att jag är närvarande. Det är väldigt viktigt att du gör som jag säger, förstår du det, Peter?” Han såg sin chockade klient in i ögonen med en bekymrad min och andades ut först när Mr Fonda nickade utan att se på sin advokat. Hela situationen var så surrealistisk att Becky var tvungen att hjälpa honom ner i en stol innan hon slog armarna om sin make. Hon var en kvinna som upplevt en hel del i livet, så hon förstod att han behövde tröst och stöd i denna svåra stund.

Vid den plats där man desperat kämpade för att rädda Steves liv, hade Jane precis kommit ner med handdukarna. Hon hade haft tillräckligt med sinnesnärvaro för att skrika till några andra att hjälpa till innan hon sprang upp på andra våningen för att hämta det hon bar i famnen, så när Jane kom fram hade hon med sig Winona, Sarah och Jennifer. De tre kvinnorna hade lagt märke till att ingen annan regerade på ropet om hjälp och lyckades på något märkligt sätt slita sig ur chocken och erbjöd sig att hjälpa till att bära. En sak som fick dem att göra det var att de tänkte att det kanske kunde få deras sargade hjärnor att koppla av, så att de inte slösade alla sina tårar innan de visste om deras hjälte levde eller var död. Om man räknar in de nyanlända kvinnorna som var samlade kring Steve, så var det en del livserfarenhet som lindade in hans kropp så noga de kunde. Fastän de inte vågade stressa för att inte förvärra hans skador, så såg den svårt skottskadade mannen efter halv minut ut som en jättestor tampong, med handdukar virade om varje del av kroppen.

I den sekunden öppnade Steve sakta ögonen. Varje rörelse han gjorde var smärtsam, så en sådan enkel sak som att slå upp ögonlocken fick det att kännas som att någon kört en glödgad kniv genom hans sargade kropp. Ögonen var knappt halvöppna när han väldigt långsamt såg sig omkring. Till sin egen stora förvåning uppfattade han det som att han var inslagen som en julklapp, utan att förstå varför. Men hjärnan var så fylld av röriga tankar att han glömde bort det när han riktade blicken uppåt och såg det som alla längtar efter att få se i dödsögonblicket. Det var utan tvekan det vackraste han någonsin sett. Det såg ut som en sagovision av guld och blått, så det måste vara en ängel! Just det, utan tvekan var det en ängel, för den var vackrare än något han sett i hela sitt liv. Egentligen var det ingen riktig ängel, även om det var så nära det var möjligt att komma dessa gudomliga varelser. Det var, vilket Steve i sitt omtöcknade tillstånd inte insåg, den vackraste blonda varelse som beträtt det vi kallar jorden, Jennie Garth.

Det var inte så konstigt att denna vackra kvinna påminde om en ängel med tanke på att bakom hennes huvud befann sig tre starka lampor, som några av de manliga filmstjärnorna släpat ut för att alla skulle se vad de gjorde. Dessa lampor var så starka att det fick den blonda kvinnan att se ut som att hon hade vingar när hon såg ner i Steves ansikte. Han tyckte att han kände de mjuka händerna hålla hans värkande huvud i ett stadigt grepp, och att den änglalika kvinnans gyllene tårar rann nerför kinderna till de träffade hans ansikte utan att det gjorde ont. Om tårar var guld skulle Steve vara en rik man, så mycket grät den chockade kvinnan. Men det var inte bara den blonda ängeln som grät ut sin sorg över det hemska som hänt, åtskilliga av de andra kvinnorna öppnade tårkanalerna och lät dem flöda fritt när de såg ner på den skjutne mannen. Även flera av de församlade männen grät, även om de gjorde allt för att dölja att de utförde en handling som i alla tider betraktats som omanlig. Om man tänker på hur många det var som att satt på knä runt honom, så var det inte så konstigt att han hade händer över hela sin kropp, som ivrigt sökte efter alla platser där kulorna trängt in. Men även om det var många som såg ner på honom, så var Jennie den enda som såg att Steves ögonlock blinkade till för en kort sekund. I ren desperation skrek hon till honom.” Dö inte, Steve! Hör du det? DÖ INTE!!!!!”

När Bridget hörde henne, lutade hon sig fram och kupade hans huvud i sina darrande händer, samtidigt som hon kämpade med rösten utan att få kontroll över den.” Våga inte dö!!!” Skrek även hon när tårarna fyllde hennes vackra blå ögon och gjorde det nästan omöjligt för henne att se. Trots att han inte kunde höra henne, så vädjade hon desperat till mannen som kom in i hennes liv som en virvelvind när han den ödesdigra dagen i bergen för några månader sedan räddade hennes och Winonas liv. Det var deras egen hjälte som nu låg döende framför hennes tårfyllda ögon och det kunde hon inte acceptera.” Du får inte lämna mig igen, Steve.” Var allt Bridget lyckades säga innan rösten brast. I samma ögonblick hörde alla hur hans andhämtning blev svagare för varje andetag som rosslande lämnade hans strupe.

”FAN OCKSÅ!! DET KOMMER FORTFARANDE BLOD! JAG HITTAR INTE SÅRET!!” Skrek Heather i panik rakt ut. Hon var på väg att förlora kontrollen över sig själv när Sarah lite tystare, men minst lika desperat svarade.” Täppte vi inte till alla sår?” Utan att se på sin väninna viskade Heather.” Jo, det gjorde vi. Det vet jag att vi gjorde" Sedan gick hennes röst upp i falsett." VARTENDA JÄVLA HÅL!!!” Sigourney Weaver och Jenna Jameson förstod båda att Heather var så chockad att hon på väg att förlora fattningen, så de satte sig ner på knä bredvid de andra kvinnorna.” Lägg honom på sidan.” Beordrade Sigourney när hon med den äldre kvinnans auktoritet tog kommandot i kampen mot klockan. Hon visste att det handlade om en enda sak, att hålla Steve vid liv tills ambulansen anlände och sjukvårdarna kunde ta hand om de livräddande uppgifterna.

Efter en vass blick på de knästående kvinnorna, fick Sigourney dem att hjälpa till med att rulla över honom på mage. De gjorde det med stor försiktighet för att inte förvärra skadorna, men blev ändå chockade när de såg att hela baksidan var rödfläckad med blod. En av kulorna hade trängt igenom kroppen och gått ut på andra sidan, så att det bildats ett hål där det röda blodet pumpades ur kroppen. Jenna och Sigorney blev de första att komma över chocken och vek en handduk som de tryckte mot utgångshålet innan de lade ner honom på rygg utan att ett ljud kom över hans läppar. Efter det såg tjejerna hjälplöst på varandra, utan att veta vad de skulle ta sig till. Osäkerheten och rädslan präglade deras handlande, även om de gjorde som man ska göra i en sådan situation. Den kompakta tystnad som följde varade ända tills den bröts av en kvinnans gälla skrik.” FAN!! HAN ANDAS INTE!!!” Det var Sigourney som plötsligt skrek ut sin förtvivlan när hon märkte att den liggande mannen var på väg in i dödens väntrum.

Winona, som inte ville tro att det var sant, såg osäkert på henne.” Är du säker?” Frågade hon med förtvivlan i rösten utan att veta vad hon skulle göra. Efter en snabb titt på kvinnan som ställt frågan, slängde Jenna över sitt långa blonda hår på ena sidan av huvudet och böjde sig fram med örat över Steves mun.” HON HAR RÄTT! HAN ANDAS INTE!!!!!” Utan att slösa bort tid på att fråga vad de skulle göra, började Jenna med mun mot mun metoden. Trots att chocken hade hennes kropp i besittning, så vägrade hon att ge upp. Hon kämpade som besatt i en kamp där sekunderna kändes evighetslånga i kampen för att rädda en annan människas liv. Men inte ens hon kunde hålla på hur länge som helst, så till slut knuffades hon bort av Alyssa som tog över arbetet. Hon i sin tur avlöstes av Meg, som lika desperat som de andra fortsatte kampen för att rädda den skjutne mannens liv.

Under tiden som de andra kämpade för Steves liv, höll Heather utkik efter puls och hjärtslag utan att känna något. Hon förstod att han var så nära döden som det överhuvudtaget gick att komma när Winona pressade ner sina händer över Steves bröst i ett desperat försök hjälpa till med att ge honom hjärtmassage. Bredvid henne satt samtidigt Bridget med hans hand i sin och höll noga räkningen för Winona, så att hon inte tryckte för fort. Sigourney pressade samtidigt några av handdukarna mot skottsåren i ett sista försök att trycka in blodet i kroppen igen. Det var givetvis omöjligt att göra det, men Sigourney kände att hon var tvungen att göra något när de andra samtidigt höll på med sin allt mer desperata kamp för att rädda hans liv. Under minst tjugo fasansfulla minuter kämpade kvinnorna mot klockan. De höll på så länge i sin kamp att de efter ett tag kom på ett schema där de roterade på positionerna var tredje minut. Trots att de inte gav upp, så kändes det som att inget hände när han till slut började andas på nytt. Det var Jenna som gav honom det sista livgivande andetaget när hon kände hans tunga glida in mellan sina läppar och drog då snabbt tillbaka munnen och ropade.” HAN ANDAS!!!”

Jennas plötsliga utrop fick tjejerna att se ner på honom. De tyckte att Steves tunga rörde sig i munnen, samtidigt som det hördes ett svagt rosslande ur strupen. Trots att det lät hemskt, var det ett tecken som fick dem att dra ett djupt andetag av lättnad. Det var nämligen ett bevis för att han var tillbaka i de levandes skara, även om han såg ut vara mer död än levande när han låg på gräset. Efter ytterligare tio minuters andlöst väntande anlände ambulanspersonalen som genast tog över arbetet med att rädda den skjutne mannens liv. Ett par minuter efter den kom polisen som genast inledde förhören och ordnade med avspärrningar. Under tiden som de höll på med det, tog ambulansmännen försiktigt bort handdukarna och vände honom på sidan för att se var utgångshålen fanns. När en del av de kvinnliga gästerna såg allt blod, vände de sig bort och spydde. Det var mycket värre än de trodde att med sina egna ögon se effekterna av att en man blivit skjuten.

Det tog tio minuter för räddningspersonalen att bli klar med sitt arbete, tio minuter som för de närvarande kvinnorna kändes längre än evigheten, innan ambulansmännen med hjälp av några av de manliga filmstjärnorna lyfte upp Steve på en bår och bar honom till huset. Som tur var hade helikoptern anlänt, så den stod och väntade med piskande rotorblad på parkeringen för att föra offret i ilfart till sjukhuset. Efter att de sett den lyfta, sattes Jennie och Heather i varsin ambulans där de fick sällskap av Alyssa och Sarah, som krävde att få åka med för att ta hand om sina chockade väninnor. Bridget och Winona stannade kvar med sina familjer, medan den yngsta i gruppen, d v s Jennifer, bestämde sig för att stanna och trösta alla sina vänner och för att i sin tur få tröst av de äldre filmstjärnorna.

När det gäller de gäster som inte hade någon närmare anknytning till familjerna Fonda och Horowitz, så försvann de in i huset där de delades upp i små grupper som tyst diskuterade det inträffade. Några av dem var i köket och en del hamnade i vardagsrummet. Utöver det så var det en del som försvann in i träningsrummet där de försökte komma över chocken genom att försöka träna. Men det var inte alla som gick in, en del stod kvar ute på verandan och såg på medan de samtalade lågmält. Under tiden som allt detta hände, belägrades huset, gräsmattan och varje liten del av egendomen av poliser som noggrant sökte efter ledtrådar, förhörde de församlade stjärnorna o s v. Resterande poliser såg till att säkra egendomen inför den väntade invasionen från pressen. Att det skulle bli kaos när ryktet om skottlossningen spreds förstod alla, så man fattade ett beslut om att kalla in extra poliser för att upprätthålla ordningen.

Det tog inte mer än femton minuter innan de första bilarna med gamar, d v s journalister, var på plats. I vanliga fall hade polisen problem med att hålla media borta, men nu var det lättare att hålla journalisterna på avstånd eftersom ranchen är privat egendom och de kunde gripa alla för intrång, men trots det försökte en del av dem ta sig in genom att klättra över staketet som omgärdade egendomen. Men det gick inte så bra för dem, för när de upptäcktes greps de och fördes bort för att så småningom åtalas för olaga intrång på privat mark och för att ha försökt sabotera en brottsplats. Polisens hårdhänta attityd fick pressen att hålla sig ovanligt lugn under det fortsatta arbetet med att försöka kunna underfund med vad som hänt. Istället för att på nytt försöka ta sig in på tomten, enades samtliga medier om att sätta upp en bas en dryg kilometer från familjen Fondas ranch och vänta tills de kända gästerna fick tillåtelse att åka hem.

Som du nog vet, så finns det olika poliskårer med olika befogenheter i storstäder som Los Angeles, och de första på plats var den vanliga polisen. När de såg vilka som var inblandade blev de för första gången lättade över att de inte tillhörde den speciella detektivavdelning som utreder grova brott. Den styrkan jobbar speciellt med brottslighet mot kändisar, vilket alltid är ett känsligt kapitel i Kalifornien. Under tiden som specialstyrkan kallades in, ägnade sig den vanliga polisen åt att organisera evakueringen av offren och begärde förstärkt bevakning av Los Angeles General Hospital eftersom de räknade med att sjukhuset skulle belägras av media när de fick veta vart offren för skottdramat förts. När den första detektiven från specialstyrkan var på plats tog han över ansvaret och inledde med att begära in mer poliser och dessutom fler helikoptrar för att evakuera samtliga filmstjärnor från ranchen efter att de förhörts. Det var en process som tog lång tid eftersom det var många som skulle förhöras.

När ambulanserna i full fart körde upp vid akutintaget, fördes Jennie och Heather under stark bevakning in på L A General Hospital. Den erfarna sjukhuspersonalen eskorterade snabbt de båda kvinnorna genom täta led av poliser som skyddade dem från media. De hade båda filtar virade omkring kroppen och en polisman höll för deras ansikten så att ingen skulle få en bild av deras tårindränkta ansikten. I vanliga fall var de perfekt sminkade, men nu var ansiktena strimmiga av tårar och smink som runnit ända sedan de stod öga mot öga med mannen som försökt ta deras liv. Under tiden som de togs omhand om av personalen, stod pressen högst tjugo meter ifrån akutintaget och skrek frågor, men de bastanta poliserna höll dem på säkert avstånd från de djupt skakade kvinnorna.

Trots att tjejerna borde ha kollapsat innanför dörrarna, tog deras professionalitet över när de försökte få kontroll över den surrealistiska situation de befann sig i. En orsak till att bägge lyckades hantera situationen på ett ovanligt bra sätt, var att innanför dörrarna väntade en kort blond kvinna som sträckte ut en hand till dem och presenterade sig som doktor Jessica Mensa. Hon visade sig vara en underbar kvinna som instinktivt förstod hur hon bäst skulle hantera de kända skådespelerskorna för att få dem att må bra. Efter att samtliga hälsat på varandra ställde Heather den fråga som doktorn väntade på.” Hur är det med Mr Colt?” I vanliga fall svarade doktorn inte på sådana frågor om de inte ställdes av nära släktingar, men med tanke på att de verkade stå nära den skottskadade mannen, så bestämde hon sig för att göra ett undantag från regeln.” Vi har ett helt team som jobbar med honom.”

När den kvinnliga läkaren såg den outtalade frågan i deras ögon, försökte hon lugna dem med att säga.” Mr Colts tillstånd är stabilt med tanke på vad han gått igenom. Det som kommer att hända under de närmaste minuterna är att vi så fort som mina kollegor ger klartecken ska föra iväg honom till operation.” När Alyssa hörde det, gnuggade hon sig i ögonen. Men trots att Alyssa torkade sina tårfyllda ögon så mycket hon kunde, så fick det inte tårarna att sluta rinna. Men hon lyckades i alla fall samla sig så mycket att hon kunde säga några ord utan att rösten stockade sig i halsen.” När vet ni hur det går med Mr Colts operation?” Doktorn vände sig till den mörkhåriga skönheten och såg medlidsamt på henne, innan hon tog ett djupt andetag och sade.” Som det ser ut nu vet vi besked om fyra till fem timmar. Jag ska inte dölja något för er, så jag kan säga att han har troligen inre skador och har förlorat mycket blod. Men jag vill ändå säga att vi har blodförlusten under kontroll och att det ser hoppfullt ut om inga komplikationer tillstöter under de följande timmarna.”

Även om det var bra att veta att det fanns hopp för deras stora hjälte, så syntes oron tydligt i tjejernas ansikten. Heather och Jennie ville ställa fler frågor till den kvinnliga läkaren, men innan de hann göra det fördes de under höga protester bort för kontroller. En sak som inte förvånade läkaren var att båda vägrade att ta de lugnande tabletter de erbjöds. Doktor Mensa förstod varför de inte ville ta medicinen, men tyckte ändå att de borde ta den. Men det hjälpte inte hur mycket hon försökte övertala dem, ingen av tjejerna ville ta något förrän de visste hur det gick med Mr Colt. När deras vänner fördes bort, passade Alyssa och Sarah på att ringa till allas familjer och informera om vad de just fått veta när det gäller Steves tillstånd. Efter det satte de sig i det reserverade besöksrum som bevakades av säkerhetspersonal och förberedde sig på många timmars väntan innan de fick något besked. Strax efter att de satt sig ner, kom Alyssa på en sak och tog upp ett visitkort ur sin handväska och ringde ett sista telefonsamtal.

Samtidigt som tjejerna våndades på sjukhuset, hände det en hel del på ranchen. Det mesta av intresset kretsade kring Bridgets far som såg upp när han hörde sitt namn sägas.” Mr Fonda?” Framför honom stod en storväxt svart man i en grå kostym som såg ut att vara skräddarsydd. Den nyanlände polisen utstrålade auktoritet när han såg ner på den sittande filmstjärnan. Efter den första frågan blev inget mer sagt förrän han räckte ut handen till Mr Fonda, som med ett frånvarande uttryck i ansiktet tog den i sin och hälsade på honom.” Mitt namn är Frank Stone. Det är jag som har huvudansvaret för utredningen kring vad som har hänt.” När Peter hörde det, lämnade han det frånvarande stadiet och presenterade detektiven för sin familj och för sin advokat. Efter att han skakat hand med samtliga, såg Frank Stone bistert på Mr Fonda.” Jag har läst redogörelsen du gav till den förste polis som var på plats. För övrigt en mycket bra beskrivning av det som hände, även om jag vill gå igenom vissa detaljer med dig.” Efter det såg Frank sig omkring innan han fortsatte.” Nu är det så här Mr Fonda, att jag vill att du följer med mig till stationen för ett kompletterande förhör och kontroll av krutstänk på kläder och händer och för att ta fingeravtryck.”

William Bradford, Peters advokat som stod bredvid sin klient, öppnade munnen när han hörde den sista kommentaren.” Är min klient anklagad för något?” Han talade lugnt och sakligt med den erfarna advokatens bestämda tonläge. Det fick Frank Stone att se på honom med respekt innan han skakade på huvudet.” Nej, inte i det här stadiet, Mr Bradford. Vi håller fortfarande på att förhöra alla som har sett något. Sedan ska labbet undersöka vapnet och som du vet kan det ta tid innan det är klart. Dessutom måste vi tala med dem som förts till sjukhuset och göra en obduktion av mannen som skjutits till döds. Innan det är klart vill jag inte anklaga någon.” Med det världsberömda O J Simpson fiaskot ringande i bakhuvudet tänkte inte Frank stressa sig igenom utredningen. Det fick ta den tid det tar bestämde han sig för så fort han förstod att det var familjen Fonda som var inblandad.

Han tänkte inte riskera sin karriär genom att anklaga Peter Fonda för något som kanske visade sig vara falskt, så Frank öppnade sitt anteckningsblock för att få tid att tänka innan han på nytt vände sig till Mr Fonda.” Säger namnet Dimitri Yuracknochov dig något?” Peter skakade på huvudet.” Nej, det gör det inte. Är det han?” Frågade han och pekade i riktning mot den man han skjutit till döds. Detektiven nickade utan att se upp från anteckningsblocket.” Just det, i alla fall enligt körkortet vi hittade i hans bil. Jag kan säga så mycket som att den var parkerad en kilometer härifrån på en avtagsväg.” När han tystnade utbröt en livlig diskussion mellan medlemmarna i familjen Fonda. Det visade sig att Jane och Susan erbjöd sig att stanna kvar i huset och ta hand om allting, så det var inga problem för Peter och hans advokat att åka med polisen till stationen. När det gäller Ted så sade han att han skulle ta hand om pressen och mot det var det ingen som protesterade eftersom Ted var den som passade bäst för det, inte minst med tanke på att han som grundare av världens största mediaimperium hade de kontakter som krävdes ifall det fanns fakta som man inte ville att media skulle få kännedom om.

Efter det var allt bestämt, så Mr Fonda kunde lämna huset. En sak som förvånade vara att han inte hade några handklovar på sig när de lämnade huset. Det är annars något som alla som är inblandade i ett grovt brottsmål automatiskt får finna sig i, men i det här fallet vågade inte den ansvarige detektiven ta risken att göra bort sig ifall det visade sig att han var oskyldig. När Mr Fonda satt sig i polisbilen kom Bridget fram och kramade om sin pappa med tårarna rinnande nerför kinderna.” Är det okej om jag åker till sjukhuset?” Frågade hon nervöst sin far." Vad jag menar är att om du inte vill det, så låter jag bli." Men Peter lutade sig fram och kysste sin dotter på pannan.” Gör det, Bridget. Jag klarar mig, så du behöver inte åka med. Lova bara att om du får veta något om Steve, så vill jag att du ringer. Oavsett vad det gäller.”

När hans dotter nickade, satte sig Peter tillrätta i polisbilen tillsammans med sin advokat och åkte iväg. Under färden var hans huvud fyllt av tankar om det inträffade. Det viktigaste var givetvis att hans dotter var oskadd, men han var också mycket bekymrad för Steve. Han visste att mannen som räddat hans dotters liv var mycket svårt skadad, men det var också allt, så han bad en bön om att han skulle överleva operationen som väntade. Under tiden som han gjorde det, erbjöd sig Jennifer att köra Bridget till sjukhuset, men Becky stoppade henne och krävde att hon skulle åka med en polisbil, eftersom det då skulle vara lättare att komma undan media, som utan tvekan skulle förfölja dem för att försöka få bilder på de storgråtande filmstjärnorna. När ryktet spred sig att Bridget Fonda behövde skjuts och beskydd från paparazzis, erbjöd sig sex manliga poliser att köra den blonda filmstjärnan till sjukhuset. Det var kanske inte så att de slogs om uppgiften, men det var inga problem att få dem att ställa upp.

Samtidigt som Frank Stone bestämde vilka som skulle ta hand om filmstjärnan, valde han ut två kvinnliga poliser som fick till uppgift att förbereda uttalanden för pressen. Dessutom var det flera personer som inte hade förhörts, bland dem fanns t ex Winonas föräldrar och många av Hollywoods mest kända skådespelare och det måste göras innan de hann prata med andra om skottlossningen. Det var viktigt att de inte hann prata ihop sig om vad de skulle säga, så man bestämde sig för att fokusera på att avsluta förhören så fort som möjligt. När det gäller de lyckliga poliser som fick ansvaret för att transportera de kvinnliga filmstjärnorna genom den stora horden av mediarepresentanter, så visade det sig att att de tog sin uppgift allvar genom att sätta på sirenerna när de i full fart körde i rikting mot sjukhuset. När de kom fram sprang tjejerna snabbt in på akutintaget där de stannade första bästa person och skrek.” Steve Colt!” Men den kvinnliga sjuksköterskan lät sig inte imponeras av att de var kända, istället såg hon på dem och pekade mot några stolar.” Han är fortfarande på operation, så jag föreslår att ni sätter er ner så länge.”

Men innan de hann göra som sjuksköterskan sade, kom Alyssa ut från ett närliggande väntrum och sprang fram till sina väninnor och kramade dem utan att säga ett ord. Som du nog känner till är tystnaden ibland talande och det här var ett sådant ögonblick, så inga ord behövdes för att uttrycka vad de kände inombords. När Alyssa förstod att hennes vänner var på väg att sätta sig i fel väntrum, drog hon med dem till ett annat rum som var fullt av folk. Det räckte med att de tog en titt för att de skulle inse att de kände nästan alla som var där. Det var Jennies familj och Heathers föräldrar, liksom hennes kollegor Kelly Rutherford och Courtney Thorne Smith från succéserien `Melrose Place.´ Däremot såg de inte till Heathers nya make musikern Richie Samboura, som var ute på ännu en av sina ändlösa turnéer med rockbandet Bon Jovi.

När alla kramar var utdelade och de informerat varandra om det senaste när det gäller Steves operation, tog tjejerna fram det som de hämtat till sina väninnor. Nu var det inte bara godis och tidningar som delades ut, Bridget och Jennifer hade nämligen varit hemma och plockat ihop lite kläder ur sina välfyllda garderober, så de hade med sig ett klädombyte till Heather och Jennie som tacksamt tog emot en fullpackad väska med allt som två kvinnor behöver i en situation som denna. De hade gemensamt bestämt att det var viktigt att pressen inte skulle få chansen att ta bilder på tjejerna i blodfläckade kläder, som de sedan kunde frossa i. Sådana bilder var guld värda för alla paparazzis, så det gällde att undvika det till varje pris. Däremot avböjde Jennie sin mors erbjudanden att hjälpa sin dotter att byta om. Det sista hon ville var att hennes mamma skulle få veta att hennes yngsta dotter hade samma exklusiva smak som världens dyraste callgirls när det gäller lingerie!

När de bytt om togs de blodiga kläderna om hand av polisen för att föras bort till labbet för undersökning, bortsett från trosorna, som de faktiskt fick behålla. Dessa hade troligen varit lite malplacerade på labbet i alla fall, särskilt med tanke på hur sexiga de var. När hon såg att poliserna lade ner tjejernas kläder i speciella plastpåsar som kunde stängas så att ingen skulle kunna förstöra bevisen, bad Jennie en bön om att det inte skulle finnas några spår av sperma på klänningen. Om det fanns det, så insåg hon att det kunde bli svårt att förklara, särskilt om media fick veta det. Men det var inget de kunde göra något åt, så Jennie bytte snabbt om och vände sig sedan till Bridget.” Hur är det med din pappa?” Bridget, som inte ville prata om det, antog en min av tapperhet när hon såg på sin väninna.” Han mår bra. De tog med honom till stationen för förhör, men jag har inte hört något sedan vi kom till sjukhuset.”

Att prata om sin pappa var en enorm ansträngning, så Bridget andades in häftigt innan hennes tapperhetsmask föll samman när hon snyftande såg sig om i rummet.” Kommer Steve att klara sig? Är det någ….någon som vet?” Det hördes att hon var mycket orolig för mannen som var hennes stora hjälte. Jennie, som beundrade Steve lika mycket som de andra, slog armarna om Bridget och försökte lugna den oroliga kvinnan.” Han opereras just nu, Bridget. Det senaste vi hörde är att det tar minst två timmar till innan vi får besked om hur det går.” Efter det sades inget mer, så de två blondinerna sökte istället tröst i varandras armar. En bit ifrån dem stod samtidigt Jennifer tätt bredvid Sarah och Alyssa och såg nervöst på dem.” Hur länge har han egentligen opererats?” Sarah, som hade svårt att slita blicken från väggklockan, blev den som svarade.” Två timmar och femton minuter.”

Efter det lade sig tystnaden över rummet ända tills de kom på att alla inte kände varandra, så Bridget och Jennifer presenterades för Jennies föräldrar, som de bytte några artiga fraser med innan de under tystnad satte sig ner för att vänta. Alyssa, Sarah och Love förstod att det skulle dröja innan operationen var klar, så de passade på att ringa till sina föräldrar. Dels för att tala om att de var oskadda och dels för att säga de inte ska tro på allt som sades i media, men även för att informera dem om hur det hela fortskred. Efter detta hände inget mer än att tiden gick utan att de fick något besked. Trots att läkarna lovat att de skulle få besked inom två timmar, så hände inget och när tiden rann iväg blev tjejerna förstås alltmer otåliga.” Varför tar det så lång tid? De sade två timmar, nu har det gått tre timmar!” Sade Jennie frustrerat när hon inte klarade av att dölja sin oro, medan Bridget försökte muntra upp dem med att tappert säga.” Så länge han opereras vet vi i alla fall att han lever. Det är väl bra? Eller hur?”

Inget svar kom från de andra, så Bridget satte sig ner och försökte gömma ansiktet i händerna. Det enda som hände under den följade timmen var att Jennie och Heather hämtades av polisen för att förhöras om det som hänt och efter det hade de fått tillstånd att åka hem för att ta hand om sina barn. När det gäller själva operationen, så drog den ut på tiden utan att något besked lämnades till de nervöst väntande kvinnorna. Det dröjde flera timmar innan doktor Mensa till slut kom in i besöksrummet där Bridget var den enda som fortfarande var vaken. Den nervösa kvinnan hade inte fått en blund i ögonen eftersom oron för hennes hjälte hela tiden växte och gjorde det omöjligt för henne att somna. När hon såg doktorn komma in i rummet, väckte hon Alyssa, Sarah, Jennifer och Winona. De andra som varit där under nattens första timmar hade passat på att åka hem och byta om när tjejerna lovade att ringa så fort de fick besked om hur det gick med operationen. Den enda som var där var Bridgets mamma Susan, som tidigt under morgonen kommit till sjukhuset för att vara nära sin dotter vid detta, det svåraste ögonblicket i hennes liv.

En sak som förvånade dem var att trots den långa arbetsdagen/natten, så var doktorn fräschare än tjejerna. Men det var inget de ägnade något mer än en flyktig tanke åt när Dr Mensa vände sig till Bridget. Anledningen till att hon gjorde det var att det hela hade ägt rum på hennes fars ranch, men också för att var hon var lite osäker på de övriga kvinnornas relation till den svårt skottskadade mannen.” Okej, så här ligger till. Din väns operation avslutades för tio minuter sedan. Vi tog bort två kulor ur ena benet och vänster brösthalva. När det gäller det skott som träffade honom i skuldran, så gick det rakt igenom utan att trasa sönder något. Utöver detta så vill jag att ni ska veta att han har förlorat mycket blod, men vi har ersatt det med nytt blod, så det har trots allt gått bra. Mr Colts inre skador var visserligen svåra att få kontroll över, men de är inte allvarligare än att de läker med tiden.”

När Dr Mensa tystnade trodde de att hon var klar, men det visade sig att hon bara samlade sig inför fortsättningen.” Jag tänker inte ge er några felaktiga förhoppningar, så ni ska veta att de kommande tjugofyra timmarna blir helt avgörande för Mr Colts liv. Men om det inte tillstöter några komplikationer inom det närmaste dygnet, så kommer han att klara sig.” När hon sade det, hördes några suckar av lättnad från de nervösa kvinnorna, så Dr Mensa lät dem samla sig under en minut och såg ner i sin journal innan hon fortsatte.” Inga inre organ, bortsett från Mr Colts vänstra lunga, blev allvarligt skadade. Så om inget oförutsett inträffar kommer er vän att återhämta sig och bli precis som han var innan han blev skjuten.” När Bridget hörde det tog hon några djupa andetag och tackade Gud för att han hört hennes desperata bön om att rädda hennes hjältes liv. Dr Mensa såg att kvinnan hon pratade med var nervös, men gav henne inte någon tid att tänka efter innan hon fortsatte.” Mr Colt ligger just nu i en respirator för att få hjälp med andningen, men ni får inte överdramatisera det, han är utom fara om inget tillstöter inom det närmaste dygnet. Allt vi kan göra nu är att vänta och be för hans tillfrisknande.”

Bridget, som blev den förste av tjejerna att samla sig, var så glad att hon kramade om doktor Mensa.” Tack!” Det enda ordet sade allt om hennes tacksamhet mot läkaren, som följdes av att hennes väninnor kramade varandra, samtidigt som Winona kom fram bakom Bridget och vände sig till Dr Mensa.” Det kanske är en dum fråga, men får vi gå in till honom?” Doktorn log när hon hörde den världsberömda skådespelerskan nästan be om ursökt för sin fråga." Nej, Miss Ryder, det är ingen dum fråga. Men Mr Colt kommer att sova under de kommande tio timmarna, så det dröjer innan ni kan prata med honom." När hon såg tjejernas besvikelse lade doktorn till." Men ni kan gå in till honom en liten stund." När doktorn såg hur de lyste upp av glädje, höjde hon ett varningens finger." Men ni får bara gå in två och två åt gången och inte mer än fem minuter, det måste ni respektera.”

Trots att doktorn såg bestämt på dem, log Winona lyckligt över det positiva beskedet och kramade den kvinnliga läkaren. Efter det var doktorn på väg att gå sin väg, när hon kom på en sak och vände sig om.” Jo, det var en sak till.” Sade Dr Mensa så plötsligt att tjejerna såg på henne under andäktig tystnad.” Jag vet inte om ni känner till det, men vi hittade en skada till på Mr Colts kropp, som är annorlunda än skottskadorna.” Det fick dem att se på varandra med skräck i blicken när hon förklarade.” Det jag pratar om är att Mr Colt har två parallella rader med fyra skrapmärken på varje rad på ryggen. Jag vet inte om det har med saken att göra, men vet ni om han slogs med mannen som sköt honom?” Men skådespelerskorna skakade förvånat på sina huvuden, så doktorn ryckte på axlarna.” Nåja, det har ingen betydelse för utgången på operationen. De kommer dessutom att försvinna med tiden, så ni behöver inte oroa er för det. Men jag måste säga att deras ursprung är ett litet mysterium. Nåja, om vill gå in till er vän så ligger han i första rummet på vänster sida om ni går längs gången här.” Avslutade Dr Mensa och pekade, innan hon lämnade dem ensamma.

Skådespelerskorna gick åt andra hållet än läkaren utan att prata med varandra, däremot tänkte de på samma sak, nämligen att de rivsår Steve hade på ryggen uppstod den morgon han tagit Alyssas oskuld och det var knappast något de kunde tala om för läkaren som opererat honom!
På vägen till hans rum stannade Alyssa plötsligt de andra och sade att hon skulle leta upp en telefon och ringa de som inte var där och berätta att operationen var över och att deras hjälte fortfarande var vid liv. Under tiden hon gjorde det, blev Bridget och Winona först med att gå in till Steve. Båda var så nervösa att deras hjärtan bultade, så de höll i varandras händer när de närmade sig sängen där deras store hjälte låg. Trots att de var två erfarna skådespelerskor, så blev bägge djupt tagna av det som syntes framför dem.

Winona blundade för en sekund med förhoppningen att det skulle vara en mardröm som hon skulle vakna från, men när hon öppnade ögonen var allt tyvärr som förut. Eftersom inget hade förändrats tog Winona ett djupt andetag och tog sedan sin väninnas ena hand i sin när de gick fram till sängen där Steve låg i sin ensamhet. Hon tänkte lite desperat att han såg inte så tokig ut trots allt, i alla fall inte om man tänker på att han hade fler sladdar och elektroder fastsatta på kroppen än vad som finns i motorrummet på en modern bil. Samtidigt som hon bad en tyst bön, gjorde Winona allt för att förtränga att Steve var så blek att hon ville ta honom i sin famn och pussa bort det onda. Men det gick inte att göra det nu, inte bara för att Dr Mensa förbjudit all fysisk kontakt med Steve, utan också för att han i pannan hade elektroder och över munnen ett munstycke som var kopplat till en maskin vid sängen. Det gjorde att när han andades, så lät det som Darth Vader, fast tio gånger värre.

Djupt skakad förde Bridget fram sin hand mot Steves så att deras händer möttes. Det gjordes så sakta att man kunde tro att hon rörde sig i slowmotion, samtidigt som varje del av hennes kropp darrade av nervositet. Hon tyckte att han kändes så kall att hon för ett ögonblick trodde att han var död och det gjorde att Bridget blev mer nervös än hon någonsin varit i sitt liv. En anledning till att Bridget kände sig skräckslagen över att se honom var att hennes hjälte var så annorlunda mot hur han varit de tidigare gångerna de träffats. Då hade han varit så stark och dominant, nu verkade han så hjälplös, som om han var en skugga av sitt forna jag. Chocken att se sin hjälte i det tillståndet gjorde att hon ville ta honom i sin famn och be om ursäkt för allt som hänt honom, för allt hon och de andra tjejerna ställt till med. I det ögonblicket förstod Bridget att hon älskade mannen framför sig. Nu när det kanske var för sent, visste hon att hon för första gången i sitt liv träffat en man hon ville tillbringa resten av sitt liv tillsammans med.

Winona försökte trösta sin bästa väninna när hon såg hur sorgsen hon var och viskade.” Det är inte ditt fel att det hände, Bridget. Inget hade kunnat stoppa honom från att vara där för Jennie och Heather, det vet du.” Först verkade det inte som att blondinen hört henne, för hon fortsatte att stirra ner på sin svårt sårade hjälte. Men efter ett tag suckade hon djupt och vände blicken mot sin väninna.” Om jag ändå inte haft festen….” Winona suckade när hon hörde vad hon sade.” Sluta att anklaga dig, det spelar ändå ingen roll vad du säger, Bridget. Steve hade varit där, oavsett var det inträffat, så hade han funnits där för att rädda dem. På samma sätt som han fanns där för dig och mig när vi höll på att drunkna i bergen. Oavsett vad vi tycker om det, så är Steve är en äkta riddare som gör allt för att hjälpa andra människor. Det vet vi båda två, så snälla Bridget, sluta anklaga dig själv. Det är inte vårt fel att han är en hjälte, eller hur?"

Winona brydde sig inte om att vänta på att hon skulle svara, istället lutade hon sig fram och pussade Steve på pannan och bad sedan en tyst bön, samtidigt som Bridget stod bredvid henne och kramade Steves hand. För ett ögonblick tyckte hon att han kramade tillbaka, men det kan ha varit inbillning. Men det gick inte att stå och krama hans hand hur länge som helst, doktorn hade sagt att de fick vara där i högst fem minuter, så Bridget släppte motvilligt hans hand och gav honom en försiktig puss på ena kinden. Sedan lämnade hon och Winona sjukrummet för att låta deras väninnor få sina fem minuter i ensamhet med den djupt medvetslöse mannen. De kände sig lite bättre till mods nu när de visste att han levde och att operationen gått bra, i alla fall om man tänker på hur svårt skadad han var. Även om det var mycket svårt, så lyckades de båda kvinnorna till och med le lite grann när de kom tillbaka till väntrummet. När Alyssa såg det, stirrade hon som om de inte var riktigt kloka.” Hur är det med honom?” Frågade hon och tog tag i Winonas hand." Är Steve vaken? Är han det?" Hon kunde inte förstå att de log. Vad hade hänt? Var han bättre? Eller var det chocken som fick dem att verka så positiva?

Hon blev inte mindre förvånad när Winonas leende blev bredare.” Han ser ut att må bra, trots allt. Han är inte vaken, det kommer nog att ta tid innan han är det, men det kändes bra att bara få se honom. Gå in till honom, så får ni se själva.” Det fick Alyssa att se fundersamt på Sarah och Jennifer. Hennes outtalade fråga gällde vilka av de tre kvinnorna det var som skulle gå in till Steve. Den yngsta av tjejerna uppmanade sina äldre väninnor att gå in först, så kunde hon gå in ensam. Efter en viss tvekan gick Sarah och Alyssa med på det och gick in i rummet utan att veta vad de skulle tro. De tyckte att det luktade sjukhus, ni vet de speciella dofter som bara finns där. Men det värsta var nog att vid sängen fanns flera olika monitorer som visade Steves status. Inte för att de båda kvinnorna förstod något av det, men de hoppades i alla fall att allt var som det skulle eftersom det blinkade för fullt.

Runt sängen fanns ett stort draperi fördraget, så de kunde inte se hela hans kropp. De kikade därför in vid draperiets öppning som två småbarn som spionerar på sina syskon. När Sarah gjorde det, blev hon så chockerad att Alyssa i ren förskräckelse drog tillbaka sitt huvud och stirrade förvånat på sin väninna. När deras ögon möttes kunde man nästan tro att båda sett `Elefantmannen.´ ( För övrigt en mästerlig film om ett tragiskt människoöde.) Det tyckte att det såg ut som att Steve befann sig ett steg från döden, eller kanske till och med mindre än så. De hann se att hans bröst var öppet till allmänt beskådande och inlindat i stora bandage som täckte i stort sett allting av den svårt sargade kroppen. Men trots att bägge var skräckslagna inför tanken på att han kunde dö när de var nära honom, så gick de båda kvinnorna fram till sängen där Alyssa lade sin hand på Steves ena arm och gick ner på knä för att be en bön.

När Sarah såg vad hennes väninna gjorde, agerade hon på samma sätt. Under en dryg minut befann sig därför de båda kvinnorna på knä bredvid sängen, medan de mumlade en bön som handlade om samma sak, Steves snabba tillfrisknande. När det var klart, reste sig Alyssa upp och smekte ömt den svårt skadade mannens ansikte.” En dag till, Steve. Håll ut en dag till, så är faran över. Det är allt du behöver göra, en dag till.” När Sarah hörde det, började hon gråta. ”Kom igen, Steve. Du klarar det, jag vet att du klarar det.” Efter det var det som att tjejernas ordförråd tog slut, så Alyssa lade en arm om sin väninnas axlar och kramade henne. De stod sedan stilla under minst en minut och såg ner på honom utan att säga något. När fem minuter gått, gick båda fram till sängkanten och pussade Steve på kinden och gick sedan ut ur rummet med böjda huvuden.

När de kom tillbaka till väntrummet tog Susan med sig Jennifer in till Steve, så att även den yngsta av dem fick chansen att se honom. De hade inte pratat med de andra om hur det såg ut i rummet, så ingen av dem var beredd på det som väntade. Det visade sig att det blev samma chock för den yngsta av de sju gudinnorna att se honom, som det varit för de andra. När Love såg sin Sir Lancelot bröt hon ihop och grät utan att kunna stoppa tårarna. Den man som alltid varit så stark och beskyddat henne från onda krafter, låg nu helt hjälplös framför henne. Hon ville gå fram och krama honom, men vågade inte göra det av rädsla för att det skulle bli värre, så istället för att göra det, kröp hon in i famnen på Bridgets mamma. Susan, som gissade sig till vad som rörde sig inom den gråtande tonårsflickan, vaggade Love fram och tillbaka och talade lugnt till henne, på samma sätt som man gör med ett litet barn som har ramlat och slagit sig. Även om det var svårt för henne, så lyckades Jennifer mellan tårarna få fram en fråga till Susan.” Han kommer väl att klara sig?” Den äldre kvinnan såg på henne och svarade det enda tänkbara i en sådan situation.” Oroa dig inte. Han är snart på benen igen.” Sedan log hon ett ansträngt leende som indikerade att hon inte ville ljuga för den unga flickan, men vad kunde hon göra? Som mor visste Susan att Jennifer behövde all tänkbar uppmuntran just nu och att då tala sanning kunde vara förödande.

När alla varit inne hos Steve samlades tjejerna till ett kort möte i väntrummet, medan Susan gick en trappa ner för att arrangera transporter. Det bestämdes att alla skulle åka hem och vila innan de fattade några beslut om framtiden. Det var för tidigt att göra det innan de visste om han skulle överleva, så det var bättre att åka hem och se något annat än sjukhusets vita väggar. Heather och Jennie, som varit hemma och tagit hand om sina barn, lovade att åka tillbaka före sina väninnor och titta till Steve. Om något hände när ingen av dem var där, hade sjukhuset fått stränga order att ringa till Bridget eller Winona, de skulle i sin tur ringa till de andra och informera dem om hur det gått. Utöver det hade Bridget haft ett långt samtal med sin pappas erfarne advokat och farbror Ted, som med ålderns vishet övertygade den unga kvinnan att när det gäller medias frågor om hur hon och Winona hade lärt känna Steve, så var det bäst att säga sanningen. Om de ljög för media skulle den ända komma fram, så varför inte säga som det var redan från början?

När Winona fick veta vad de båda männen ansåg, höll hon med om att det inte kunde skada om de sade som det var. Ingen kunde säga att de tyckte att det var underligt att de stod så nära honom om de fick veta att det var han som räddade deras liv i bergen. Det borde istället vara en fördel om media fick veta att det var Mr Colt som var hjälten som försvunnit spårlöst. När det gäller Steves kontakter med de fem andra kvinnorna i den exklusiva gruppen, så var det fortfarande en hemlighet för alla utom för dem själva och så skulle de se till att det förblev i framtiden också. När det gällde hans ingripande för att hjälpa Jennie och Heather föregående kväll bestämdes det att man skulle säga att det var en ren slump. Att han bara råkade vara där och hade oturen att bli skjuten. När alla var överens om hur de skulle agera kom Alyssa att tänka på en sak de förbisett, så hon såg på de andra och ställde den viktiga frågan.” Vem har Steves CIA-bricka?” Efter en stunds tystnad, som om de var rädda för att någon hörde dem, nickade Love.” Jag har den.” När hon hörde det, såg Bridget allvarligt på henne.” Se till att inte någon annan får tag på den, okej?” Den yngre kvinnan nickade som tecken på att hon förstod frågan och att hon dessutom förstod hur viktigt det var att sanningen om Steves yrke inte blev känd.

Det var fortfarande tidigt på morgonen när det bestämdes att familjerna Fonda och Horowitz skulle hålla en gemensam presskonferens tillsammans med Heather och Jennie. Det skulle ske senare under dagen och avsikten med den var att svara så ärligt som möjligt på allt som media ville veta. I samråd med Bridgets pappas advokat beslutades det också att alla frågor de fick innan presskonferensen skulle besvaras med det vanliga politikersvaret, ingen kommentar och att alla frågor skulle besvaras på presskonferensen. Efter det var tjejerna och de äldre männen överens om att det var dags att åka hem för att vila. Peter Fonda, som inte var gripen eftersom han inte begått något brott, verkade trött efter förhöret, men när han kramade sin dotter och bytte några ord med de övriga piggnade han till och verkade lite gladare. Innan han åkte med de andra hem pratade han med Steves läkare för att få veta hur prognosen var. Han sade också till sjukhusets ledning att han betalade alla sjukvårdskostnader oavsett storlek, och det kanske viktigaste av allt, oberoende av om Steve hade en sjukvårdsförsäkring eller inte.

Under tiden de väntade på att han skulle bli klar hade Winona passat på att skriva en lista till tjänstgörande sjuksköterska över vilka personer som hade deras tillstånd att besöka Steve. Det var inte så många namn, men samtliga var välkända, så sjuksköterskan så nyfiket på den och tänkte att den skottskadade mannen måste vara en mycket betydelsefull person. När allt var klart och de lämnade sjukhuset, möttes de av ett massivt journalistuppbåd. Det var så många reportrar att till och med tjejerna blev chockade över att se så många på en och samma plats. De överöstes omedelbart med massor av frågor som skreks från alla håll och kanter, men som överenskommet besvarades inga frågor utan de skakade på huvudet och hänvisade istället till den kommande presskonferensen. Vid det här laget hade de flesta i det stora landet vaknat och fått veta vad som hänt föregående kväll och natt. Enligt nyhetsprogrammen, som gissade och överdrev i sina försök att vinna den livsviktiga kampen om tittarna, så hade en stalker försökt kidnappa eller mörda skådespelerskorna Heather Locklear och Jennie Garth på ett privat party hemma hos filmlegenden Peter Fonda.

Det rapporterades också att attacken mot de båda världsberömda skådespelerskorna stoppades när en icke namngiven gäst överraskade galningen och blev nedskjuten när han gjorde allt för att rädda de båda kvinnornas liv. Man rapporterade att den okände gästens tillstånd var kritiskt och att han svävade mellan liv och död. Efter ett tag kom det dessutom fram uppgifter om att gärningsmannen skjutits till döds av filmlegenden Peter Fonda. När det kom fram belägrades polisen i Los Angeles av alla möjliga tevebolag som vädrade blod, eftersom de räknade med att skådespelaren skulle åtalas för mord. Men till deras förvåning släpptes Peter Fonda efter flera timmars förhör utan att åtalas för något. Han hade däremot uppmanats att stå till polisens förfogande för ytterligare förhör om det skulle behövas. När det gäller den skottskadade man som räddade skådespelerskorna, så vägrade sjukhuset att släppa hans identitet eftersom de inte lyckats informera hans anhöriga. Däremot gick de efter massiva påtryckningar från medierna med på att släppa en kommuniké om hans tillstånd, vilka skottskador han hade fått och hur prognosen för hans tillfrisknande såg ut.

För filmfabriken i Hollywood blev det en dag till eftertanke. Chocken över det inträffade hade nöjesstaden i sitt grepp och alla film och tv-inspelningar ställdes in. En orsak till det var att en hel del av dem som var med på partyt inte kom hem förrän tidigt på morgonen och att gå till jobbet efter den skakande upplevelsen var otänkbart för dem. Det var till och med så att en del av dem funderade på riskerna det förde med sig att vara en kändis i Hollywoods galna värld av makt och avundsjuka. De stora tevebolagens nyhetsprogram byggde förstås vidare på det inträffade och passade samtidigt på att diskutera om det var värt risken att leva livet i skenet från fotografernas kameror. En del filmstjärnor såg då chansen att få synas i tv och uttala sig om hur det är att leva i en värld där nästan alla är beväpnade, eller på jakt efter sina femton minuter i rampljuset. Även om det inte kom några intelligenta kommentarer, så fortsatte det meningslösa pratandet under flera månader efter skottlossningen.

Eftersom det var dags att åka hem, var frågan vart de skulle åka? Ingen av tjejerna i Steves harem ville vara ensam med sina tankar, så Sarah och Jennifer bestämde sig för att sova över hos Alyssa i hennes exklusiva villa en liten bit utanför L A. Deras tankar gick hela tiden till mannen som räddat deras liv vid olika tillfällen under de senaste månaderna, så även om de inte sade så mycket till varandra, så tänkte alla på samma sak. När de kom in i huset kastade sig Alyssas tre hundar över henne. Att de var arga över att hon inte kommit hem föregående kväll förstod till och med hennes vänner, så det var inte konstigt att de tog igen det med att springa runt och stormskälla, innan de på nytt kastade sig över henne och slickade sin matte i ansiktet. Hugo, som är Alyssas storvuxna schäfer, fick en öm puss på nosen av matte när hon lyckades ta sig loss, medan de två mindre hundarna blev sönderpussade av Sarah och Jennifer.

Vid det laget hade klockan passerat midnatt för åtskilliga timmar sedan, så de tre tjejerna åt en tidig frukost bestående av fil och cornflakes, innan Alyssa gav hundarna mat och körde sedan ut dem i trädgården så att de fick rastas på egen hand. Alla tre var helt slut såväl fysiskt som psykiskt, så efter en snabb dusch tog de in hundarna och gick upp till andra våningen där de klädde av sig, slängde sig i Alyssas stora säng och somnade. Men världen stod inte stilla bara för att de tre skådespelerskorna befann sig i John Blunds värld. Några timmar efter den svåra skottlossningen började telefonerna att ringa på olika platser runt om i USA. Det var CIA som sökte efter uppgifter som kunde avslöja varför en av deras agenter låg för döden på ett sjukhus i Los Angeles. En annan sak de ville veta varför han var på ett privat kändisparty med hela Hollywoods elit. Eftersom det är en av världens mäktigaste organisationer, så började de i all hemlighet att följa Steves spår under de senaste två veckorna för att se om det inträffat något som kunde ge ett svar på deras frågor. Det tog lite tid även för dom, men efter ett tag började ett mönster att visa sig för den mäktiga underrättelseorganisationen, ett mönster som pekade mot ett och samma håll. Mot Hollywood och några av världens mest kända skådespelerskor.

När det gäller Steves anhöriga och arbetsgivare, så informerades de av L A P D, som i motsats till vanliga rutiner hjälpte till med att boka platser på första bästa plan för de som vill komma till hans sjuksäng. Att de gjorde det berodde på att polisledningen hade fått order av stadens borgmästare att göra allt de kunde för att underlätta för familjerna. Det berodde förstås på att några av stadens mest kända och mäktigaste personer verkade vara inblandade i det som hänt.
Under tiden som detta hände, sov tjejerna i Alyssas säng utan att vara medvetna om att saker hade satts i rullning som på sikt skulle komma att förändra deras liv. De sov så djupt att det dröjde flera timmar innan de vaknade. När de gjorde det, kände de sig helt slut av att ha varit uppe hela natten och dessutom varit på helspänn i fruktan för ett negativt besked från läkarna. Till deras besvikelse hade det inte kommit något nytt besked under morgonen, så de bestämde sig för att göra sig i ordning för att träffa sina väninnor på sjukhuset, istället för att hela tiden ringa och fråga hur det går med Mr Colt.

Men trots att de bestämt sig för att inte ringa något mer så smög Jennifer undan när de andra klädde och sminkade sig och ringde för att få veta senaste nytt om Steve. Svaret hon fick var det vanliga, att om hon ville ha information om en patient, så var hon tvungen att komma ner till sjukhuset personligen. Sådana uppgifter lämnades inte ut på telefon, oavsett vem hon var. Först tänkte hon protestera och säga att hon kände Mr Colt personligen, men innan hon hann öppna munnen insåg Love att det var självklart att de inte talade om det. Hon insåg att om de berättade allt för henne, så kunde de göra samma sak när media ringde, vilket skulle göra att de fick veta allt om hans tillstånd och då skulle sanningen var ute på några minuter och det ville de inte riskera. Så det blev till att hoppa in i bilen och köra i väg till sjukhuset i ilfart.

När de kom dit var alla andra redan där. De mötte Heather och hennes far som var en gammal militär, för att inte nämna Jennie, Bridget, Winona och deras familjer, dessutom såg de att en liten grupp av andra kändisar var på plats för att ge dem ett moraliskt stöd i denna svåra stund. Som tur var så höll sig Farbror Ted förståndigt nog i bakgrunden för att inte dra till sig någon onödig uppmärksamhet, medan William Bradford, som är Peter Fondas vän och advokat, tog hand om det första uttalandet. Han informerade pressen om hans klients kontakter med den lokala polisen och allt annat som han kunde avslöja om deras utredning. Efter det ställde Mr Bradford upp på en kort frågestund och det var inte överraskande att de första frågorna gällde Peter Fonda och varför han avlossade skotten. Det behöver knappast tilläggas att alla frågorna besvarades kort och koncist av den erfarna advokaten.

Han tyckte att även kvinnorna borde säga något för att ta bort trycket från media, så Heather och Jennie valdes ut till att göra ett kort uttalande där de tackade allmänheten för deras stöd och uppmanade folk att be för den skadade mannen. De beklagade att de inte kunde avslöja hans namn, men hänvisade till sjukhusets sekretess och slapp tack vare det följdfrågor om hans identitet. Även om media är gamar som går över lik för att få en story, så förstod de att tjejerna inte kunde säga något, så de lämnade frågan om hans identitet. Däremot fick de som vanligt besvara ett antal idiotiska frågor, t ex vilken relation de hade med varandra och annat som inte angick några andra än de själva. I det läget visade de vilka begåvade skådespelerskor de är när båda utan att darra på stämbanden förnekade varje relation med mannen som räddat deras liv. Allt gick så bra att de kände att de kunde gå därifrån, när det plötsligt började hagla frågor om Steve Colt. Orsaken till att media visste hans namn var att det precis offentliggjorts av polisen. Det kom som en chock att de inte fick veta att man skulle gör det, så tjejerna stod handlingsförlamade när Bridget och Winona bestämde sig för att ta över och bryta tystnaden om sin svåra trafikolycka i bergen.

Deras väninnor stod under tiden i ett hörn av salen och såg på när journalisterna exploderade och skrek alla möjliga frågor. Kameror blixtrade så att man kunde tro att det var ett oväder på gång och mikrofoner sträcktes fram som de vore dyrbara gåvor som överräcktes till gudarna. Folk skrek i mun på varandra utan att förstå att tjejerna inte kunde höra vad som sades. Trots att man gjorde sitt bästa för att få kontroll över det, så avslutades presskonferensen efter några minuters kaos av Mr Bradford, som med en mycket bestämd order såg till att säkerhetsvakter skyddade skådespelerskorna när de lämnade podiet. Det var tur att han var så förutseende, för en del av mest närgångna reportrarna försökte ta sig fram till dem trots att de gjort klart att de inte ville svara på några mer frågor. Det var till och med så att en del av vakterna fick ta i med hårdhandskarna när de knuffade undan de journalister som blev alltför närgångna.

Chocken över att blir utsatt för medias besinningslösa frågor gjorde att de gick in i sjukhuset under absolut tystnad. För säkerhets skull tog de separata hissar till intensivvårdsavdelningen ifall någon journalist lyckats ta sig förbi alla vakter. Nu behövde de inte oroa sig för det, alla vakterna skötte nämligen sitt jobb så exemplariskt att de efter ett tag kunde ta det lugnt och koppla av. När de kom fram till mottagningen där jourhavande sköterska satt, såg de att det fanns flera stora blomsterkorgar som överlämnats av de som var på festen, men det fanns även en del blomsterbuketter från beundrare som ville stötta sina idoler i deras livs svåraste stund. Eftersom de tillhör Hollywoods elit, så var sjukhusets presschef redo när Bridget frågade om Mr Colts tillstånd. Svaret hon fick var att det var stabilt och att han just nu sov. Han sade även att han förstod att de ville gå in till honom, men förklarade tålmodigt att patienten för tillfället inte fick bli störd. Det fick de tyvärr nöja sig med, så istället för att besöka sin hjälte, gick de med tunga steg in i väntrummet där de blev stående och stirrade.

Därinne satt två för dem helt okända kvinnor med blickarna riktade mot en tv som var uppsatt på en hylla i vänster hörn av rummet. De var så koncentrerade på nyhetssändningen från CNN att de inte ens märkte de nya besökarna. Båda var ovanligt långa, cirka 175 centimeter och såg mycket bra ut, trots att den ena kvinnan var betydligt äldre än den andra. Efter en snabb titt på deras kläder konstaterade tjejerna att de okända kvinnorna var välklädda och såg ut att vara i bra form med vältränade kroppar och former som vilken man som helst hade tyckt om att titta på. När de slutade se på de okända kvinnorna riktade de istället blickarna mot teven, där en av de största nyhetskanalerna sände presskonferensen som just avslutats. Den som talade var en vacker kvinnlig reporter som gav de sista kommentarerna till det som hade sagts.

Ett ljud i bakgrunden fick den äldsta kvinnan att vända sig från teven och istället se på de nya personerna som stod i dörröppningen. Först med att gå in i rummet var Jane Fonda. Det fick henne att le, eftersom hon genast kände igen henne som ett av de största namnen i Hollywood på sjuttiotalet. Väluppfostrad som hon är, reste sig den äldsta kvinnan upp och gick fram mot besökarna med utsträckt hand och ett leende på läpparna.” Hej, jag heter Nancy Greyson och är chefredaktör på tidningen Janes Magazine." Eftersom hon inte var säker på om de hade hört talas om den lade hon till." Det är jag som är Mr Colts chef.” Innan någon av besökarna hann svara, reste sig den yngre kvinnan och ställde sig bredvid Nancy, som utan att ens se på henne presenterade sin väninna.” Den unga damen är Linda Colt, hon är Steves syster.”

Efter det blev det tyst när alla stod och tittade på varandra. Jane lade snabbt märke till att Mrs Greyson bar en grå dräkt som var perfekt skuren efter hennes former och att hon till det hade en persikofärgad blus. Det fick Jane att nicka uppskattande, eftersom hon gillade när kvinnor klär sig anständigt och inte som bortskämda tonåringar. En titt uppåt talade om för henne att Mrs Greysons mörkbruna hår hade ytterst svaga stänk av silver, som gav henne ett sofistikerat utseende. ( Du vet väl att man inte säger grått hår om en kvinna? ) Heather, som kom in efter Jane, gissade att hon var strax över sextio år, men det som fascinerade henne mest var att hon hade ett utseende som påminde om filmstjärnan Lauren Bacall. När hon efter ett tag flyttade sitt fokus till Steves syster, som inte hade yttrat ett ord efter att de kom in, så log Heather åt hennes långa mörka hår som inramade ett ansikte som var bedårande trots att hon knappt hade sminkat sig.

En detalj som Heather reagerade extra mycket på var att det fanns en klar likhet mellan Steves syster och Jennifer Love Hewitt. Det handlade inte om åldern, för Love var tonåring och det var inte Steves syster, istället var det andra detaljer som fick Heather att tänka att hon var en äldre version av Love, med den skillnaden att hennes byst var mindre än tonåringens. Det var inget som hon brydde sig om, eftersom det är få kvinnor som kan mäta sig med Miss Hewitt när det handlar om bystomfång. Efter att ha skakat av sig chocken över hur lika de var, lade hon märke till att den mörkhåriga skönheten var klädd i en vit kjol med matchande kavaj och en ljusblå blus som syntes under kavajen. Två saker som förvånade Heather var att hon inte hade linser som så många andra kvinnor i hennes ålder och att glasögonen var så alldagliga att man kunde ta henne för en plikttrogen sekreterare.

Efter att alla sagt sina namn satte de sig ner och pratade om Steves operation och det som hänt hemma hos familjen Fonda. Det blev Bridget och Winona som informerade ingående om det som hänt föregående natt, även om de utelämnade hur mycket blod de sett på gräset när Steve lyftes upp på båren. Det tog lång tid för tjejerna att berätta, eftersom det var mycket som hänt. Under den tid det tog att gå igenom allt såg Nancy och Linda förvånat på varandra när de såg vilka det var som var i rummet. Båda var chockade över vilka vänner Steve hade skaffat sig i Kalifornien, utan att han nämnt ett ord om det för dem. Men det fanns fler kvinnor i närheten under berättandets gång. T ex Jennie, som under tiden som hennes väninnor förklarade, drog med sig Heather till Steves rum, som låg en liten bit från där de befann sig i. De var de enda av tjejerna som inte hunnit besöka honom, eftersom frågorna från media hade hållit dem borta från den man som så osjälviskt riskerat sitt liv för att rädda deras. Men det var inte bara media som hållit dem borta, eftersom de är mammor, så hade de varit hemma och tagit hand om sina respektive småbarn innan de åkte tillbaka till sjukhuset.

Klockan var strax efter 15 på eftermiddagen när de med darrande händer öppnade dörren till rummet och under tystnad klev in. De konstaterade snabbt att Steve låg fortfarande och sov och hoppades att det var ett gott tecken. En sak som överraskade Jennie var alla maskiner och trådar som var kopplade till hans kropp. Det fick henne att tänka att det inte var Steve som låg utslagen i sängen, utan ett tomt skal där han för länge sedan hade lämnat kroppen och befann sig någon annanstans. Men så var det givetvis inte, vilket Jennie förstod när det märkliga lätet från de blinkande maskinerna fick henne tillbaka till verkligheten. Hon insåg att det trots allt var Steve som låg där, och det viktigaste av allt, att han var vid liv. Det fick henne att tänka på ett ordspråk som ibland används om de som desperat kämpar för att hänga kvar i de levandes värld, det är orden `Elvis has not yet left the building´.

Hon svalde nervöst och tog Heathers hand i sin när de närmade sig sängen. Båda tyckte att det var hemskt att se att deras riddare inte längre hade den skinande rustning de var vana vid att se honom i. Det fick Heather att nästan kollapsa när hon kunde inte hålla tillbaka alla känslor som kom över henne, så hon lutade sig fram och tryckte ömt läpparna mot Steves kalla läppar i ett försök att förklara hur mycket han betydde för henne. I samband med det rann en ensam tår från hennes öga längs med kinden och droppade ner på hans kind utan att Steve reagerade.
”Förlåt mig.” Viskade hon tyst, som om hon trodde att det skulle göra så att skottlossningen aldrig hänt. Jennie kramade ömt hans hand när hon hörde sin väninnas tårfyllda ursäkt och torkade samtidigt tårarna som vällde fram ur hennes blå ögon när hon tyst viskade.” Snälla, Steve. Lämna oss inte, du får inte lämna oss. Vi älskar dig så mycket.” När det inte märktes någon reaktion, rann tårarna för fullt nerför hennes kinder. De blå ögon som i vanliga fall är fyllda med glädje, var nu fyllda med sorg och saknad.

Men även om Steve var utslagen efter operationen, så fanns det något inne i de bakre delarna av hans hjärna som gjorde att han för sitt inre upplevde att han satt på ett enkelt träbord och stirrade döden in i ögonen. Det var en märklig syn som bara en döende man kan uppleva i det mest kritiska ögonblicket av sitt liv. Bärande på en svart huva erbjöd döden honom den eviga vilan på en lugn och behaglig plats långt bort i en annan och mycket bättre värld. En värld där det ständigt fanns lugn och ro, evig tystnad och inga skatter att betala. Men det kanske bästa var att han blev erbjuden en garanterad plats i paradiset och därmed återförening med sedan länge bortgångna vänner och släktingar. Det var ett frestande erbjudande som det var mycket svårt att säga nej till, så Steve funderade noga och såg sig om över ena axeln. Han tyckte inte om det som syntes, där fanns t ex ett jättelikt mediauppbåd som bara väntade på att få veta om han skulle överleva. Utöver allt detta såg han sitt och de sju gudinnornas liv slitas i stycken på hundratals tv-kanaler från hela världen när reportrarna gjorde allt de kunde för att krossa de unga kvinnornas liv.

Där syntes rättegångar som drog ut på tiden i det oändliga, skilsmässor som fick förhållanden att brista i tusen bitar och karriärer som krossades av människor som inte bryr sig om vad de ställer till med. Allt i de sju gudinnornas liv drogs fram i ljuset och avslöjades lika naket som när en exklusiv kristallvas krossas mot ett marmorgolv. Det fick honom att vemodigt tänka att det var kanske bäst så här, att han dog och det blev en tid av smärta för hans familj och nära vänner. Men det viktigaste var att det innebar att de han älskade fick livslång säkerhet om han tog sina hemligheter med sig i graven. Hans idé var att om han tog emot döden och försvann in i evigheten, så skulle ingen jaga de sju kvinnorna med frågor om hans mystiska bakgrund inom underrättelsetjänsten. En död talar inte som bekant, så det borde räcka med att han dog för att deras hemligheter skulle var trygga, så det var med en suck av lättnad som han sträckte ut handen mot döden och såg hur en benig hand sträcktes fram ur kåpan och tog tag i honom. Den drog honom snabbt till sig, då han någonstans bakom sig hörde ett fruktansvärt skrik som skar genom alla delar av kroppen.

Det var Jennie som skrek om och om igen, samtidigt som hon desperat stirrade på alla lampor som löpte amok på maskinerna som höll hennes stora hjälte vid liv. Bara ögonblicket innan hade de vandrat upp och ner på det sätt som de ska göra, för att nu förvandlas till ett långt rakt streck som indikerade att döden var på väg. Skriket väckte Heather som rusade till dörren och skrek efter hjälp. För de båda kvinnorna kändes det som en hel evighet, men det tog inte mer än några sekunder förrän ett helt team av läkare och sjuksköterskor kom springande från alla möjliga håll när de hörde skriken. Stetoskopen svängde fram och tillbaka när de efter en blick på patienten körde ut den skrikande kvinnan. Av någon anledning blev Jennie kvar i rummet och stod darrande i ett hörn med uppspärrade ögon och såg på när två ur personalen påbörjade livräddning, medan de andra ställde sig runt sängen och förberedde sig på att göra sitt.

Elektroder sattes fast i Steves bröst och någon skrek.” UNDAN!” Mindre än en sekund efter det slog en sjuksköterska om en kontakt och ström sändes till hans hjärta för att stimulera det. Effekten av att strömmen spreds inom honom blev att den döende mannens kropp flög upp i luften, samtidigt som den ansvarige läkaren såg på monitorn och suckade bedrövat, han såg ingen förändring trots att de gjorde allt de kunde för att rädda patientens liv. Trots det gav de inte upp utan fortsatte sitt arbete. Ingen av dem såg att i dörröppningen bakom dem samlades hans familj och vänner, eller att Bridget begravde sitt ansikte i sin pappas bröst och grät ut de tårar som aldrig ville ta slut. Bredvid dem stod Winona och höll i Heathers och Sarahs händer, medan Alyssa gick in i rummet för att krama om Jennie. Trots att de ville hjälpa till, så kunde de bara hjälplösa stå och se på när sjukvårdspersonalen gjorde sitt yttersta för att rädda deras tappre riddares liv. Gång på gång sattes elektroderna fast på hans bröst och någon skrek till sina kollegor att gå undan, men inget hjälpte. Efter tio hemska minuter skakade läkaren på huvudet som ett tecken på att de skulle upphöra med det livräddande arbetet och tystnaden spred sig i rummet när alla tänkte på hur tragiskt det var att en hjältes liv gick till spillo.

”NEEEEJJJJJJJJJ!!!!!!” Hördes Linda skrika i bakgrunden när hon förstod att hennes bror var död. Jennies mamma, som stod bredvid henne, försökte trösta den förtvivlade flickan som grät ut sorgen över sin brors för tidiga bortgång. Men inget kunde få henne att slappna av, chocken var för stark för att tårarna skulle sluta rinna. Men hon slutade i alla fall att skrika så att det nu var helt tyst i rummet, bortsett från den gråtande kvinnans snyftande. Efter ett tag bröts det av att en läkare frågade.” Vad är klockan?” Han ville veta dödsögonblicket på patienten så att de kunde skriva in tiden i journalen. En av sjuksköterskorna såg på väggklockan och vände sig till den ansvarige läkaren.”15.20.” Efter det blev det återigen helt tyst i rummet, ända tills den bröts av ett ljud som inte borde finnas där. Det var obegripligt, men den gröna linjen på EKG- monitorn vaknade till liv. Ingen kunde tro sina ögon när den dödes kropp ryckte till som om någon hade lyft upp honom i luften och sedan släppt ner kroppen.

Mitt i detta vanvett bröts tystnaden av att en sjuksköterska ropade att hon såg livstecken på den monitor hon läste av. Blotta vetskapen att hennes svårt skottskadade bror kämpade för att ta sig tillbaka från dödens väntrum gjorde att Steves yngsta syster sprang fram till sängen och slängde sig ner på knä, samtidigt som Alyssa och Jennie trängde sig fram bakom henne för att se om det var möjligt att han inte var död. De såg hur Linda tog tag i sin brors hand och förde upp den till sitt dunkande bröst och kramade så hårt hon kunde.” Kom igen, Steve. För guds skull, ge inte upp. Du klarar det.” Innan hon hann säga något mer trängde sig en kvinna fram mellan de som befann sig i rummet.” Linda!” När hon hörde den välbekanta rösten vände sig Steves syster sig om och ropade över sin ena axel.” Här, Cathy!”

I sängen såg Steve döden in i ögonen och riktade sedan blicken mot väggklockan som stannat på 15.20. De högljudda skriken ekade genom hans undermedvetna med en dåres envishet när döden tog ett allt fastare grepp om honom, då han plötsligt hörde en välbekant röst genom den kompakta dimma som fanns som ett hinder mellan liv och död. Han visste att han borde svara, när en andra röst hördes direkt efter den första. Det var något välbekant med rösterna som fick döden att resignera och släppa sitt grepp om honom, vända sig om och försvinna in i dimman. Efter det började klockans visare på nytt sin vandring, samtidigt som Steve kände det som att han lämnade sin plats i dödens kalla väntrum och gick de välbekanta rösterna till mötes. När han till slut lyckades få upp ögonen, kände han doften av vanilj eller var det jasmin? Det gick inte att urskilja med säkerhet, men det spelade ingen som helst roll när Steve framför ögonen skymtade vaga skepnader, som efterhand blev starkare och snart övergick till att bli levande personer av kött och blod.

Efter ett tag tyckte han sig känna igen Alyssa och sedan Jennie och såg till sin förvåning att deras ögon var rödgråtna och svullna, för att inte nämna att sminket rann längs kinderna. De två kvinnliga rösterna var omöjliga att placera för honom, även om han tyckte sig känna igen dem. Steve såg därför på deras ansikten som var dunkla eftersom han fortfarande befann sig mitt i en dimma. Det tog lite tid innan han insåg att den ena kvinnan påminde om Jennifer, men av någon anledning verkade vara äldre. Men hon var i alla fall väldigt snygg, precis som den andra kvinnan som talade. Det konstigaste var att de påminde om hans systrar, vilket var omöjligt, eftersom bägge befann sig på andra sidan av det stora landet. Att tänka på dem fick honom plötsligt att minnas alla tillfällen han i smyg spionerat på dem under deras uppväxt då de klädde av eller på sig. Det var ett fint minne som han visste att han skulle bära med sig så länge han levde, men han slutade tänka på det när en röst fick honom att rycka till.” Steve, hör du mig?”

De såg inte bara ut som hans yngre systrar, de lät till och med som dem.” Steve, vakna!” Han blinkade några gånger för att skrämma bort den märkliga dimman, innan verkligheten till slut trängde in i hans undermedvetna och fick honom att sära på läpparna.” Linda? Cathy?” Det var hans systrar, även om det var svårt att tro det. Cathy, som var den som gång på gång sade hans namn, andades ut av lättnad och log sedan ett varmt leende som var fullt av tårar.” Hej, storebror!” Hon lyckades inte hålla tillbaka tårarna som rann nerför kinderna, men brydde sig inte om det nu när han var vid liv.” Välkommen tillbaka till världen brorsan!” Sade Linda och lutade sig fram och pussade sin älskade bror ömt på pannan. Efter det såg Steve sig omkring och upptäckte att även Alyssa och Jennie andades ut av lättnad och torkade sina tårar. Innan Steve hann fråga varför de var där, lutade sig en läkare över honom och placerade ett iskallt stetoskop på hans bröst. ( Kan någon förklara för mig varför vi kan åka till månen, men inte uppfinna ett stetoskop som är varmt, eller medicin som är god och inte smakar som gammal lever från stenåldern? ) När undersökningen var klar, såg han på sin patient.” Du kommer att klara dig. Om du låter det ta den tid det tar, så är du snart på benen igen. Om du undrar vem jag är, så heter jag Alan Edwards och är din läkare. Nu är det så att jag har en fråga till dig, och det jag vill veta är om du kan säga ditt namn?”

”Steve." Mumlade han med torr stämma." Jag heter Steve Colt.” Doktorn frågade sedan om han visste dagens datum, hur han mådde o s v, innan han vände han sig till patientens systrar och förklarade att faran var över, deras bror skulle klara sig, även om det skulle ta tid innan han blev så frisk att han kunde dansa tango utan kryckor. Det skämtsamma tonfallet löste den spända stämningen när personalen lämnade rummet. Så fort dörren hade stängts bakom dem, rörde Steve vid Jennifers arm och frågade hur det var med Heather. Den unga flickan log ett bedårande leende när hon mellan tårarna lyckades tala om att hon var oskadd och befann sig utanför rummet. Den kommentaren fick honom att försöka resa sig upp, men smärtan var så stark att den fick honom att avstå. Steve stammade istället fram en fråga om hur det var med Jennie och fick till svar att ingen mer blivit skadad vid överfallet. Efter det pussade Jennifer honom på pannan och uppmanade Steve att vila och bli frisk, innan hon kom med en bestämd förmaning som gick ut på att den här gången fick han finna sig i att hon och hennes väninnor tänkte hand om honom, istället för tvärtom.

Hennes ton fick honom att sjunka ner i sängen, där han trots sitt dimmiga tillstånd inte kunde låta bli att vila ögonen på hennes bakre delar, som gungade fram och tillbaka när hon lämnade rummet. Det enda problemet med det var att EKG-monitorn började springa för fullt när han följde den unga flickan med blicken, så Steve tvingade sig att tänka på kvinnliga politiker som försökte likna maktgalna män, vilket hade avsedd effekt. I väntrummet drog samtidigt en våg av lättnad genom gruppen när Doktor Edwards mycket noga förklarade vad som hänt och hur det skulle påverka Steves tillfrisknande. Orsaken till att hjärtat stannat var att Mr Colt hade fått en mindre hjärtattack och hade varit kliniskt död under drygt en minuts tid. Men det fanns en sak som trots allt var positiv med det som hänt och det var att Mr Colt tagit sig tillbaka till livet på egen hand utan hjälp av några maskiner. Han lade även till att det var mycket bra att han var vaken och kunde kommunicera med sina vänner.

Han såg att de hade svårt att tro att det var sant, så läkaren försäkrade att det innebar att hans chanser att bli fullt återställd hade mångfaldigats jämfört med hur det varit om de fått honom tillbaka till livet med hjälp av maskiner, dock skulle han under den närmaste tiden vara svag och i mycket stort behov av hjälp och omvårdnad. Även om patienten efter ett tag ville ta på sig joggingskorna och ge sig ut i skogen och springa, så var det uteslutet för honom. Det får ta den tid det tar, som doktorn påpekade för alla som lyssnade på honom. På frågan när de fick besöka honom nästa gång, blev svaret att de kunde komma tillbaka redan morgonen efter om de bara lydde de förhållningsorder som sjukhuset satte upp. Efter det hade ingen något mer att fråga om, så läkaren lämnade dem med en försäkran om att han skulle bli fullt återställd. Efter det var det dags att åka hem, men innan de lämnade sjukhuset presenterade Linda sin syster Cathy för de övriga. När hon såg på kvinnorna framför sig sade hon att de visste att brorsan träffat en del kända personer i L A, men att han inte nämnt några namn. Hennes syster lade till att de var förvånade, men ändå tacksamma över att de hade funnits vid deras brors sida under det senaste dygnet.

I ett försök att leda bort uppmärksamheten från tjejernas berömmelse, frågade Heather om de hade någonstans att bo nu när de i alla hast fått störta i väg till L A för att vara vid sin brors sida. När svaret blev att de bodde på ett dyrt hotell i centrala staden tog hon fram papper och penna och skrev ner sin hemadress med förklaringen att båda var välkomna att bo så länge de ville hos Heather och hennes dotter Eva. När de båda systrarna frågade om de inte störde om de gjorde som hon sade, skakade Heather frenetiskt på huvudet och sade att henne make var ute på ytterligare en turné, så de var ensamma i det stora huset och dessutom var det säkrare för dem att bo där, eftersom media inte kunde komma åt dem i hennes välbevakade villa långt utanför storstaden. Nancy tackade ödmjukt för erbjudandet, men sade att hon föredrog hotellet eftersom hon hade affärer att ta hand om i L A under de kommande dagarna. Även Linda var tveksam när hon tog emot lappen med kommentaren att de inte ville tränga sig på.

När Heather hörde det skrattade hon och sade att huset hade massor av tomma rum som ingen använde och dessutom hade hon en hel del frågor om Steve som de kanske kunde besvara om de bodde hos henne. Det sistnämnda var allt som krävdes för att Cathy skulle nicka och tacka tevestjärnan för hennes gästfrihet. Sedan frågade hon om Heather visste var Steve bodde. Hon sade att de ville ta hand om hans kläder och ta dom med sig, så att allt var ordnat när det var dags för honom att lämna sjukhuset. Winona svarade blixtsnabbt att hon visste var han bodde och att hon skulle se till att Steves saker skickades hem till Heather. Efter det sade Nancy att hon ville ta hand om hans privata dator, eftersom det tydligen fanns en artikel på den som hon ville studera. När Heather hörde det vände hon sig till den äldre kvinnan med uppmaningen att Nancy skulle komma hem till henne och äta middag senare under kvällen, så kunde hon ta med sig datorn personligen. Faktum är att hon bjöd in alla till middag klockan 18.00.

Efter det hade de inget mer att säga så de lämnade väntrummet med uppmaningen att inte klä upp sig till middagen och att använda hotellets bakdörr för att undvika pressen när de var redo att åka hem till henne. På väg till hissen viskade Sarah till Heather att det var genialiskt tänkt, eftersom de nu skulle få tillfälle att ställa frågor om Steve till hans systrar. Alyssa, som gick tätt bakom sina väninnor, sköt in att Amanda Woodward hade varit stolt över hennes taktiska kunskaper. När Heather hörde det log hon nöjt tillbaka. Det var ett bevis för att även en blond kvinna kunde var snabb i tanken när hon kände för att vara det. ( Om du inte känner till det, så kan jag tala om att Amanda Woodward är den bitchiga, intrigerande kvinna Heather spelar i succéserien `Melrose Place´ )

När gruppen kom ner till entrén exploderade pressen i frågor. Under dagen hade de fokuserat på Mr Fonda och det faktum att han skjutit ihjäl gärningsmannen. Men till deras besvikelse så hade han släppts efter ett första förhör, så de tänkte att nu skulle de gå på kvinnorna för att se om de kunde få ihop en spännande artikel om några av Hollywoods största sexsymboler. Som alla förstår så vädrade media blod eftersom de hoppades på en ny O J Simpson rättegång. Men två faktorer tog under de kommande veckorna bort medias intresse från det som hänt hemma hos familjen Fonda. Det första var bilolyckan där Prinsessan Diana omkom och det andra var Moder Teresas bortgång. Hela världen bevakade istället dessa händelser och glömde bort det som hänt hos familjen Fonda. En tredje faktor var Ted Turner och hans nära relation till Jane Fonda. Ingen i medievärlden ville ha honom till ovän. Han var så rik och mäktig att han kunde köpa tidningar och lägga ner dom om han blev förbannad, eller göra som han gjorde med en lokal radiokanal som spred lögner om honom. Han köpte upp den och lät riva byggnaden och anlägga en park som är öppen för allmänheten.

Ett par timmar senare blev Winona sist att anlända hem till Heather för middagen. Tyvärr var det inte alla inbjudna som var där, det var bara Sarah, Alyssa och Jennie som kunde komma, tillsammans med Jennies familj och Alyssas föräldrar. När Winona ringde på öppnades dörren av Heathers mor som släppte in henne med en välkomnande kram och några ord om att hon var sist av gästerna. Den kortklippta filmstjärnan hörde högljudda skratt när hon hängde av sig ytterkläderna i hallen innan hon gick mot det stora vardagsrummet. Men innan hon hann in till de andra kom Heather fram och kramade om sin väninna och berättade att de inte hade pratat om Steve ännu, eftersom de ville vänta tills alla gästerna var där kom så att de slapp berätta samma saker två gånger. Nu var Heather inte helt ensam när hon kom ut i hallen, tillsammans med henne kom nämligen hennes hundar som skällde och viftade på svansen om vartannat när de kände igen den nya besökaren. Efter att de fått sitt favoritgodis körde kvällens värdinna i väg hundarna och gav Winona en kindpuss och visade sedan vägen in till vardagsrummet där alla andra vinkade och ropade glada hälsningar. Hon vinkade förstås tillbaka och gick därefter direkt på maten som var placerad på det stora nyinköpta matsalsbordet. Det visade sig att det var kinamat, vilket hon var förtjust i, så Winona tog för sig och satte sig sedan tillsammans med de andra gästerna.

Även om Heather sade att de inte hade börjat prata om den store hjälten, så var det inte hela sanningen, eftersom Linda precis höll på att berätta om Steves tid på highschool.” Han var rätt så aktiv på den tiden med massor av aktiviteter. Det var ständigt olika klubbar han var med i, klubbar som han antingen skulle gå till eller hitta på något tillsammans med." När de frågade vilka föreningar det handlade om, såg Linda tankfullt på dem." Få se om jag minns rätt nu, det var politiska klubben, schacklaget och….just det, astrologiklubben.” Hon skrattade högt när hon sade det sista och log mot Winona som satt sig ner bredvid Sarah och såg på Steves syster med ett förvånat uttryck i ansiktet.” Menar du på fullt allvar att Steve tror på astrologi?” Men Linda skrattade åt den i hennes tycke löjliga frågan.” Herregud, ni får inte missförstå mig. Jag lovar att han inte tror på sådant, han gick med därför att han trodde att det var ett bra sätt att träffa tjejer.”

Alyssa, som plötsligt kände sig svartsjuk vid tanken på att han haft andra än de sju gudinnorna i sängen, såg ner i bordet och svalde innan hon tyst frågade.” Hur gick det för honom, träffade han några tjejer?” När hennes mor hörde den nyfikna frågan och det bittra tonfallet, knuffade hon till sin vackra dotter med uppmaningen att inte vara så näsvis. Men Steves syster skakade bara på huvudet.” Det är okej Mrs Milano, ni kan fråga precis vad ni vill så ska vi svara om vi kan." Efter det vände hon sig till Alyssa." På den tiden var Steve inte så duktig på det här med att dejta. Om jag inte minns fel var det bara Patty Ambrusher som av någon anledning fattade tycke för honom. Men hon var inte hans typ, för hon var ganska vild av sig och Steve var mer den lugna typen som föredrog att sitta hemma på sitt rum och läsa äventyrsromaner eller se på tv.” När hon sagt det såg Linda med ett varmt leende på sin syster, vilket gjorde att de andra kvinnorna förstod att de log åt sina minnen. Men tystnaden kunde inte vara för evigt och den bröts av Lin Milano som frågande såg på Steves systrar.” Av vad jag har hört om er bror, så verkar han vara en handlingens man och jag kan bara be en bön om att min ogifta dotter en dag träffar en man som han.” När Alyssa hörde det, blev hon högröd i ansiktet.” MAMMA!” Skrek hon så det hördes i hela huset.

Lin Milanos blick sade allt när hon såg på sin dotter, det fanns inget tvivel om att hon fallit för den skottskadade hjälten. När de andra i den exklusiva haremsgruppen såg det, tänkte de för sig själva på vad Alyssas mamma skulle säga om hon fick veta sanningen om sin dotter och Steve. Att påstå att hon skulle bli chockad var ett för milt uttryck att använda om man tänker på att Steve tagit hennes oskuld. Men det var inte alla som tyckte det var roligt att se hur röd skådespelerskan blev i ansiktet, t ex uppmanade Alyssas pappa sin hustru att låta dottern vara. Den generade kvinnan stirrade förvånat på sin far när hon hörde det, men det tog bara ett par sekunder för att hon skulle inse att han egentligen inte brydde sig om henne. Istället lade hon till sin förvåning märke till att han satt och stirrade på Sarah när han ogenerat klädde av henne med ögonen. Först hade hon svårt att tro att hennes pappa stirrade på en kvinna som var yngre än hans egen dotter, men egentligen borde hon inte blivit förvånad med tanke på hans reaktion när hon vek ut sig 1996. Hon hade räknat med att han skulle bli vansinnig och skälla ut henne för att hon gjorde det, men till hennes förvåning var han förstående och sade att om det är vad hon vill, så får hon göra det. Att Alyssa några månader senare hittade ett sönderläst exemplar av tidningen i en skrivbordslåda, är en helt annan historia.

För att leda bort uppmärksamheten från sin väninna, frågade Jennie om Steve var populär i skolan. Efter en blick på sin syster svarade Linda att han hade vänner, men att de inte kunde säga att han tillhörde de populäraste. Steve var istället en av de snälla killarna som inte väckte så mycket uppmärksamhet.” Jag kommer ihåg ett tillfälle när en av tjejerna i min klass blev mobbad av några killar. De trakasserade henne genom att ta på brösten och försökte föra upp händerna under hennes kjol. När Steve såg det sade han till killarna att låta henne vara.” Det fick Heather att se på Linda med glittrande ögon.” Har jag rätt om jag tror att Steve körde bort idioterna och räddade tjejen från mobbarna?” Systrarna såg roat på varandra, innan Cathy tog över.” Nej, de vände sig istället mot Steve och lyfte upp honom i luften och stoppade sedan ner honom i en soptunna med huvudet före!" När de hörde det, satt alla bara och stirrade med öppen mun på Cathy, som om de inte trodde henne. Men berättelsen om hans förnedring var inte slut." När det hände råkade jag och Linda gå förbi. Vi hörde honom skrika som en liten spädgris och bestämde oss för att ingripa.” Vid det laget hade systrarna svårt att hålla sig för skratt.” Det var egentligen ganska roligt, för vi slog och sparkade på killarna tills de försvann. Efter det lämnade de tjejen i fred för all framtid.”

De högljuda skratten hördes i hela rummet när Cathy satte upp handen och tystade dem innan hon fortsatte.” Jag tror inte att Steve har förlåtit oss ännu för att vi lade oss i och räddade hans liv. Han var så otroligt arg att han vägrade att prata med någon av oss på flera veckor. Det var inte förrän pappa skällde ut honom och sade att han uppförde sig som ett barn som han gick med på att åtminstone säga våra namn.” Men även om det var roligt att höra henne berätta, så kunde Winona inte låta bli att se på systrarna och fråga.” Det måste ha varit förödmjukande för honom?” Även om Cathy såg att den andra kvinnan inte uppskattade att de skämtade om mannen som räddat hennes liv, så visade hon det inte utåt.” Om det var. Tänk er själva att bli räddad av sina systrar! Varje gång han hamnade i en intensiv diskussion med andra killar, så sade de till honom att springa efter mig eller Linda. Om han inte gjorde det, så kanske de gav honom en omgång stryk! Herregud, han var så otroligt arg för det. Jag tror inte att han hatade oss på allvar, men att han skämdes över att vi lagt oss i var det ingen tvekan om.”

Att systrarna älskade att prata om sin bror märktes på att Linda stämde in i skrattet och fyllde på med.” När vi var små bestämde pappa att jag och Cathy fick ta karatelektioner, så vi kunde minsann ta för oss om det behövdes.” Det fick Sarah att nyfiket se på Cathy.” Hur långt kom ni? Vilket bälte har ni?” Sarah hade blivit expert på kampsporter genom teveserien Buffy, så det var självklart att hon var intresserad av hur duktiga de var.” Vi har båda svart bälte, men vi har inte tränat på några år, så jag vet inte hur formen är idag. På den tiden var vi aktiva och tävlade en hel del, men det var som sagt några år sedan.” En bit ifrån dem satt Heathers pappa och myste belåtet.” Där hör du, Heather. Jag är inte den enda pappan som tvingar döttrarna att ta lektioner.” När Cathy hörde det blev hon nyfiken och frågade Heather hur det stod till med hennes karatekunskaper.” Jag är duktig på judo och taekwando, men framförallt är jag expert på Smith and Wesson!" När de andra förstod att hon menade vapen, skrattade de högt." När jag var tonåring var killarna mer rädda för mig än för pappa!” Återigen hördes skratt från de nyfikna lyssnarna.

Alyssa frågade varför inte Steve tog några karatelektioner. Om man tänker på att hans systrar försvarade honom, så kanske han hade behövt det?” Jag antar att vår pappa ansåg att Steve är kille och därför borde han kunna ta hand om sig själv, medan vi måste ha vissa kunskaper för att kunna freda oss om killarna blev för närgångna. Jag tror inte att han någonsin kom över att vi som bara var fjorton år kunde klara oss utan hans hjälp." När Cathy tystnade, fyllde hennes syster i." Jag kan inte säga helt säkert, men jag tror att det var därför han tog värvning.” När Heathers pappa hörde detta, suckade han belåtet. I ett försök att förklara så att hennes vänner inte skulle missförstå, skyndade sig Heather att säga att hennes pappa hade varit i marinkåren under hela sitt liv och att det var därför han blev så glad att höra att Steve hade tjänat sitt land. De beundrande blickarna från alla andra fick Mr Locklear att uppmana dem att kalla honom Bill och förklarade därefter att han varit överste i kåren och sade också till dem att inte blanda ihop kåren med töntarna i den reguljära armén. Heather gjorde en min av avsmak när hon på nytt hörde sin fars prat om hans militära karriär.” Pappa var faktiskt i kåren redan när jag var liten. Faktum är att jag kallade honom Sir istället för pappa ända tills jag fyllde nio år.” Till och med Heathers pappa skrattade åt den sista kommentaren, även om det borde ha varit lite pinsamt att höra sin dotter säga det.

Efter att skratten lagt sig ville Nancy veta sanningen om varför Steve tog värvning. Det fick Cathy och Linda att se förvånat på henne. De hade svårt att tro att deras bror inte berättat det för henne eftersom hon var hans chef.” Vi vet inte riktigt varför han gjorde det. När vi har frågat honom har han aldrig visat något större intresse att prata om det, men vi tror att det var pengarna som fick honom att göra det.” Heathers mamma passade på att förklara att det kan inte ha varit den höga lönen som lockade honom, eftersom en nyanställd tjänar väldigt dåligt. Det fick Cathy att vända sig till Mrs Locklear och skaka på huvudet.” Nej, vi vet att det inte var lönen som lockade honom till att ta värvning. Vi tror istället att det beror på att när vi var tonåringar hade vi det inte så bra ekonomiskt. Våra föräldrar tjänade inte så bra på den tiden, så mamma och pappa hade bara råd att låta två av oss syskon gå på college."

"Utöver det så är det en sak ni alla har erfarenhet av, könsdiskriminering, eftersom Steve är kille och den äldsta av oss syskon så var det han som hade första valet och ni ska veta att hans betyg var så höga så han kunde söka till vilken skola som helst.” Istället för att fortsätta såg hon ner på bordet och tänkte efter, innan hon samlade sig genom att ta några djupa andetag och sedan såg upp.” Men så hände något underligt.” Cathy såg tankfullt på de andra.” Under hans sista skolår rasade plötsligt hans betyg. Vi visste inte varför det hände och innan vi fick en förklaring kom han hem och sade att han skulle ta värvning och börja på militärskola.” När minnen från den tiden kom över henne tystnade hon under en stund, innan hon fortsatte.” När han sa till våra föräldrar att han inte skulle läsa vidare fick vi ta över pengarna och genom att jobba extra lyckades vi få ekonomin att gå ihop och klara av skolan.”

Det syntes att det var mycket svårt för henne att prata om det, men när det var sagt sken Linda upp lite grann.” Men även om vi kämpade så var det svårt att få det att gå ihop, så om det inte varit för Steve…..” Där tystnade hon och såg ner i golvet, så Jennie fyllde i med den fråga de ville ha svar på.” Vad gjorde han?” Det blev Lindas tur att se tankfullt på henne och när hon svarade hade hon svårt att hålla tillbaka tårarna.” Han skickade hem alla pengar han kunde undvara så att vi alltid skulle ha en buffert om vi behövde det. Jag tror inte att han behöll ett öre till sig själv, utan såg hela tiden till att vi skulle ha det bra och klara av college.” Heather kunde inte låta bli att se på dem med glittrande ögon.” Er bror är en minst sagt märklig man.” De två systrarna log tillbaka mot henne och torkade tårarna.” Vi vet, han är fantastisk och vi älskar honom mer än vi kan förklara för er. Det enda felet är att vi inte ser honom mer än två gånger per år och till och med då måste vi ringa och säga åt honom att komma hem till oss.”

Det såg faktiskt ut som att Nancy kände sig skyldig, för hon såg på systrarna och sade att de inte skulle skylla på henne. Hon garanterade att hon uppmanade Steve att åka hem varje gång de sågs, men han brydde sig inte. Det var ständigt den ena ursäkten efter den andra och så var det jobbet som tog så mycket tid. Han var ständigt på resande fot över hela världen, så om han sade till sina systrar att han inte hade tid att åka hem, stämde det nog. För att det inte skulle bli någon dålig stämning mellan dem, sade Linda att det var trevligt att träffa Steves arbetsgivare. De visste visserligen inte så mycket om henne eller företaget där hon var chef, men lite hade deras bror berättat. Det fick Nancy att se på henne och fråga om hon såg ut som det monster de förväntat sig? Den bitska kommentaren gjorde systrarna så generade att de vek undan med blicken. Men Nancy skrattade bara när hon såg systrarnas uppenbara förlägenhet och sade att det gör inget, hon visste att han bakom hennes rygg kallade henne Saddam Husseins mamma, orsaken till att stålmantlade kulor uppfanns.

Cathy försökte försvara sin bror genom att säga att han nog inte menade så illa, att han innerst inne var en trevlig och godhjärtad person som ville alla väl. Men Nancy viftade avvärjande åt dem.” Det gör inget. Ni behöver inte försvara honom. Ni ska veta att jag älskar er bror som en son. Jag har inga barn själv, så han har blivit den son jag aldrig fått. Ibland uppför jag mig nog som en mamma mot honom, för jag tjatar ständigt om att han ska leta upp en trevlig tjej och slå sig till ro.” Linda kunde inte låta bli att luta sig fram och frågade om de kände till om deras bror träffade någon tjej.” Han berättar aldrig något för oss, så om ni vet något kan ni väl tala om det?” Men Nancy skrattade bara på nytt.” Tro inte att ni är ensamma om er okunskap, han berättar inte för mig heller, så då är vi tre som inte vet.” Samtidigt som de helt öppet satt och diskuterade den store hjältens eventuella sexliv, satt Winona och de andra och försökte att inte visa några känslor utåt. De kunde inte låta bli att undra vad Steves systrar skulle säga om de kände till hans relation till de sju gudinnorna? Att han regelbundet satte på dem och att de sju skådespelerskorna frivilligt ställde upp och uppfyllde hans sexfantasier?

Hon var inte det minsta förvånad över att höra det, men Winona ville ända veta om den store hjälten aldrig gjorde något för egen vinning. Den något oväntade frågan gjorde att Cathy inte kunde hålla sig utan berättade om alla tillfällen när hon var på dejt och Steve smög efter och förstörde så mycket han kunde för henne. Det fick Linda att gapskratta så mycket att de andra blev så nyfikna att de tvingade henne att berätta vad som var så roligt. Det visade sig att Steve och hon vid ett tillfälle hade åkt bil tillsammans när han helt oväntat slängde ut henne ur bilen flera mil hemifrån, med förklaringen att han tänkte åka till en tjej som bodde i närheten. Den glada stämningen fortsatte under den följande timmen, men även om de hade väldigt trevligt, så bröts den muntra stämningen till slut av barngråt. Heather och Jennies mödrar reagerade först och sade till sina döttrar att sitta kvar, så skulle de ta hand om sina respektive barnbarn. Först tillbaka var Jennies mor som bar sitt barnbarn Luca Bella i famnen och räckte henne till Jennie, som tog emot sin älskade dotter samtidigt som Heathers mor kom in med lilla Eva. Att båda flickorna var nyvakna märktes i deras förvirrade ansikten när de såg sig omkring innan de kröp ihop i sina mödrars famn. En intressant detalj som måste nämnas är att när Alyssa och Winona såg de söta barnen, vaknade deras modersinstinkter till liv. Det var ingen tvekan om bägge drömde om exakt samma sak, först ett romantiskt giftermål, sedan massor med sex och så småningom barn med Steve.

De hade mycket att prata om, så timmarna gick utan att de hade en tanke på klockan. Men till slut gjorde de i alla fall upp planer på att visa Linda och Cathy omkring i L A och se till att de hade det bra under den korta tid de stannade i änglarnas stad. De båda systrarna protesterade inte när Hollywoodstjärnorna lovade att ta med dem till alla de hetaste affärerna i L A, istället höll de med om att de måste ta chansen att shoppa så mycket du kunde nu när de ända var i världens filmhuvudstad. Efter ett tag bestämdes det också att Heathers föräldrar skulle köra Steves systrar till sjukhuset följande morgon och att de andra skulle titta in till honom under dagen eller kvällen. Efter det var allt klart när det gäller hur den följande dagen skulle se ut, så Nancy tackade Heather för middagen och åkte sedan tillbaka till hotellet med Steves privata dator i säkert förvar. Nancy ville inte skrämma dem, så hon sade inte ett ord om att hon hade ett viktigt möte inplanerat med CIA:s högste ansvarige i Kalifornien, eller att han var mycket intresserad av att gå igenom hans dator och ta reda på vad det var som Mr Colt dolde för dem. När alla som inte skulle stanna över natten hade åkt hem, hjälpte de kvarvarande tjejerna till med att städa efter middagen, innan man skildes åt för att få sin skönhetssömn.

En som faktiskt lyckades sova hela natten utan att vakna var mannen de pratade om, han hade med hjälp av de starka värktabletterna kunnat slappna av och somna, trots att smärtorna borde hållit honom vaken timme efter timme. Han sov så djupt att det dröjde ända till klockan blev nio på morgonen innan han öppnade ögonen och såg Linda sitta bredvid sängen. Efter att han skakat sömnen ur ögonen såg han på hennes ansikte att hon var orolig för honom och förstod att hon förmodligen haft svårt att somna under natten. När hans syster insåg att han var vaken lutade hon sig fram och pussade honom försiktigt på ena kinden. På andra sidan sängen gjorde Cathy samma sak och sade att det var nära ögat ett tag, men att det lyckligtvis gått bra. Steve försökte svara henne, men hans strupe var torrare än Saharaöknen när det är som varmast, så han fick inte fram ett ljud. Men det värsta var att bröstet värkte så mycket att han trodde att han skulle explodera i miljoner bitar. Det gjorde så ont att han tänkte att det måste vara så det känns efter att du gått tio hårda ronder med Mike Tyson och fått massor av stryk varje sekund av matchen. När Steve först pekade mot halsen och sedan mot vattenkaraffen på sängbordet, sträckte Cathy sig efter den och hällde upp ett glas som hon gav honom med uppmaningen att dricka upp och sedan vila, så skulle allt ordna sig. Efter att han druckit var det som att sanden i halsen försvann, för han såg på sina systrar och viskade att båda såg ut vara i fin form och att de var jättesöta.

Det han sade var givetvis sant, faktum är att om de inte hade varit hans systrar, så hade Steve för länge sedan gjort allt för att få ner dem i sin säng. Ingen av dem var direkt alldaglig, bägge var istället två utmärkta exempel på att det inte bara är kvinnliga Hollywoodstjärnor som är sexiga. Cathy var en eller kanske två centimeter kortare än Linda, men hade en lite rundare figur och fylligare byst än sin syster. Till den perfekta kroppen hade hon ett lockigt hår som räckte ner till axlarna och rörde sig fram och tillbaka när hon gick omkring. När denna vackra kvinna hörde sin äldre bror berömma dem, skakade hon på sina blonda lockar som om hon inte trodde vad hon just hört.” Herregud, jag måste ha hört fel. Det måste var morfinet som spökar för jag tyckte du sade att vi var söta?” Hon skrattade faktiskt innan hon fortsatte, men det handlade inte om att reta honom, istället log hon ett bländande leende.” Vi har med oss några som vill träffa dig brorsan.”

Bakom henne kom Mr och Mrs Locklear fram för att hälsa på mannen i sängen.” Det här är Heather Locklears föräldrar. Jag vet inte hur mycket du minns av det som hände, men hon är en av de skådespelerskor du räddade livet på.” Steve såg förvånat på Heathers föräldrar. Att de var där var nämligen en överraskning för honom. Men han hade sade i alla fall inte att han regelbundet satte på deras dotter, istället log han mot dem och tänkte att det syntes varifrån Heather fått sitt utseende. Hon var nämligen väldigt lik sin mamma. Men han kunde inte hålla på och fantisera om Heathers mamma när hennes pappa beundrande såg på honom.” Det är en stor ära att få träffa dig grabben." Sade han och sträckte fram handen till hjälten." Vi har bara vår lilla dotter, så på min och min frus vägnar vill jag tacka dig av hela mitt hjärta för att du räddade hennes liv. Jag kanske ska tillägga att hela marinkåren är stolt över dig grabben!” Att han hade svårt att kontrollera sin röst när han pratade var inte så konstigt, så Steve sade inget när han vände sig bort och tog fram en näsduk. Heathers mor passade på att gå fram och pussa Steve på båda kinderna och sedan viska att hon höll med sin make när han kallade honom för en hjälte. När hon gjorde det försökte han ta henne i hand, men det var omöjligt, han lyckades inte få upp handen i luften, så hon uppmanade honom istället att ligga kvar och se till att bli frisk istället för att ödsla tid på handskakningar.

Det var givetvis väldigt klokt sagt, så Steve såg på sina systrar och kraxade fram en fråga om hur länge de skulle stanna. Redan innan han pratat klart svarade Linda.” Vi stannar en vecka och kan du gissa var vi bor?” Hur skulle han kunna göra det när han legat medvetslös sedan han blev skjuten?” Hos Heather Locklear! Vi åt middag igår med henne, Winona Ryder och Jennie Garth. Och vet du vad?” Dessa dumma frågor som han omöjligt kunde besvara. Varför sade hon inte vad hon ville säga, tänkte han.” Alyssa Milano var där också och vet du vad vi upptäckte? Hon är inte alls så dryg som tidningarna beskriver henne! Tvärtom var hon väldigt trevlig och faktiskt lite blyg. Det var jättekul att träffa dem, alla var så snälla och hjälpsamma att det var rörande.”

Nu avbröt Cathy henne innan hon kom för långt med sin ohöljda beundran för de sju kvinnor de träffat föregående dag.” Vi träffade din chef Nancy också. En sak jag kan avslöja är att hon är inte hunnern Attila som du har beskrivit henne.” Som vanligt talade hans systrar fortare än Steve hann med att lyssna, men det gjorde inget, för de fortsatte att prata som om han inte var där.” Hon sade att hon skulle titta till dig senare under dagen.” Efter det såg Linda ner på sin bror.” Vi ska gå nu så du får vila. Heathers föräldrar ska visa oss runt i stan, så det tar ett tag innan vi kommer tillbaka hit.” När han såg på paret Locklear, nickade de som tecken på att de skulle nog ta hand om Steves systrar. Efter det fick han kramar av alla och sedan gick de och lämnade honom ensam med kommentaren" Vi kommer tillbaka ikväll."

Så fort Nancy kom till högkvarteret fördes hon direkt in till CIA:s stationschef, en man vid namn James. De hälsade mycket hjärtligt eftersom de kände varandra sedan många år tillbaka, så det var inte så konstigt att han kramade henne innan han uppmanade sin besökare att sätta sig ner och koppla av. Innan de kom in på det som är viktigt, kallpratade de om allt annat än det som hänt Steve Nancy frågade t ex hur han haft det på sistone och om hans familj. James log brett när han räckte Nancy en kopp kaffe och sade att Muriel mådde bra och att pojkarna hade kommit in på UCLA. När han sade det sistnämnda märktes det hur stolt han var över sina söner som båda hade högsta betyg i alla ämnen. James bjöd dessutom in henne på middag senare under kvällen, vilket Nancy accepterade med glädje.

Hon hade inte träffat Muriel och pojkarna på ett par år, så det var på tiden att de fick umgås som civiliserade människor. Men de kunde hålla på hur länge som helst med kallpratet, så när det var klart att de skulle träffas till kvällen, räckte James henne en mapp och frågade hur det var med Steve. Nancy var inte den som ljög för sina vänner, så hon sade precis som det var, att han var stark som ett lejon och att läkarna lovat att han skulle klara sig utan framtida men. James andades ut av lättnad när han hörde det och undrade sedan hur Steves systrar hanterade det. Nancy log brett när hon tänkte på hur det varit på middagen och sade att de hanterade det bättre än väntat och att skådespelerskan Heather Locklear tagit dem under sina erfarna vingars beskydd. Efter det var det hennes tur att ställa frågor till honom och den första handlade om vad CIA visste om mannen som sköt Steve.

James satt en stund under tystnad och såg sedan tankfullt på Nancy.” Så vitt vi vet var han en knäppskalle som fick för sig att skjuta en känd skådespelerska. Polisen håller på att gå igenom hans bostad just nu, eller om det var senare i dag de skulle göra det. Hur som helst, den första datakollen visar inte på något ovanligt i hans bakgrund. Det verkar vara det gamla vanliga. En ensam vit kille utan flickvän som har gått ut grundskolan med dåliga betyg, tjänar dåligt och har några fortkörningar. Det finns inget konstigt alls i hans bakgrund, bortsett från att han är en misslyckad individ.” James lutade sig sedan tillbaka i sin sköna skrivbordsfåtölj och såg på fotot på sin familj, innan han fortsatte.” Jag vet inte hur mycket du känner till om Steves liv på sistone Nancy, men jag kan avslöja att han varit riktigt aktiv den senaste tiden." Efter det såg han ut genom fönstret och bestämde sig för att säga som det var." Du känner nog inte till detta, men det verkar som att hans möte med Miss Ryder och Miss Fonda faktiskt var en ren slump.” När Nancy hörde det, såg hon förvånat upp från mappen hon läste samtidigt som hon lyssnade.” Så det var han som räddade deras liv?”

James nickade tankfullt.” Det stämmer, men vi vet inte varför Steve åkte upp i bergen istället för att ta den närmaste vägen till flyplatsen. Vi vet inte heller något om hans förbindelser med de andra skådespelerskor han träffat.” Nancy såg återigen upp från mappen och frågade vilka andra skådespelerskor han pratade om. Efter att ha tänkt efter några sekunder, fortsatte James. ”Du förstår säkert att vi har kontrollerat alla Steves telefonsamtal, fax, e-mail o s v under hans Japanresa och det vi fått fram är minst sagt överraskande." Efter en ny titt ner i sina papper för att kontrollera fakta, fortsatte James." När han var där fick han två telefonsamtal från L A. Det ena samtalet kom från skådespelerskan Jennie Garths telefonnummer och varade i en timme. Det andra samtalet kom från Alyssa Milano och varade också i en dryg timma. Miss Milano skickade dessutom ett e-mail till Steve några timmar efter att de pratat med varandra.”

Nancy höjde givetvis på ögonbrynet och sade att hon ville veta om CIA visste vad de pratat om, men James skakade på huvudet.” Nu när vi har hans dator kan vi se om det finns sparat på hårddisken. Du vet att jag inte kan något om datorer så det får experterna ta hand om, men jag tror att det mesta finns kvar i datorn även om man slänger det i papperskorgen, eller vad det nu kallas för.” Till deras besvikelse skulle det med tiden visa sig att det var raderat med ett specialprogram som få personer har tillgång till, men den besvikelsen gick över när de insåg att Steve inte glömt säkerhetsrutinerna sedan han lämnat spionorganisationen. Men det kände de inte till när James fortsatte sin berättelse.” Vi kollade upp om vad han haft för sig under de senaste månaderna och gissa vad vi upptäckte? Det visade sig att Miss Garth, Miss Milano och en tredje skådespelerska vid namn Sarah Michelle Gellar bodde på samma hotell som Steve när han mellanlandade i L A på sin väg till Japan. De tre kvinnorna var på hotellet för att delta i Emmy galan där de tog hem alla tunga priser, men jag vet ännu inte om det är en ren slump att Steve tog in på samma hotell som dem.”

James gjorde nu en kort paus och drack av sitt kaffe och tog en tugga av wienerbrödet innan han fortsatte.” Som om det inte är nog med allt det, som bara det är tillräckligt för att han ska utfrågas av våra specialister på Langley. ( Det sistnämnda är organisationens högkvarter ) Det är också så att när Steve kom tillbaka från Japan, visar säkerhetskamerorna på flygplatsen att han möttes av en ung kvinna som vi tror var Miss Gellar.” James letade i sina papper och gav ett foto till Nancy som synade det mycket noga. Bilden var visserligen för suddig för att man skulle kunna urskilja alla detaljer, men den var tillräckligt skarp för att man kunde se att han knuffade på en bagagevagn tillsammans med två unga skönheter. James pekade på fotot.” De två kvinnorna har solglasögon och kepsar på sig, som om de försöker dölja sina identiteter, men vi tror att vi har lyckats identifiera dem och att den ena är Sarah Michelle Gellar, medan den andra kvinnan är Jennifer Love Hewitt, också hon en känd skådespelerska i Hollywood.”

Nancy visste inte vad hon skulle tro när hon med stigande förvåning såg på alla bilderna som James räckte henne.” Vi vet ännu inte vem av dem Miss Gellar var där för att hämta, om det var Steve eller den unga flickan, men som du ser går de därifrån tillsammans och bara det gör att man blir misstänksam. Men vi tror i alla fall att det faktum att Miss Hewitt och Steve var på samma plan från Japan är en ren slump, eftersom hon bokade sin plats i sista stund och vi inte har någon som helst information om att de haft kontakt med varandra innan bilden togs på flygplatsen. Det finns inga som helst bevis för att hon och Steve träffades i Japan, så jag tror inte att de kände varandra innan de sågs på planet, även om man inte kan vara helt säker.” Nancy skakade på huvudet åt det hon hörde.” Nu börjar jag förstå varför han aldrig är hemma i sin bostad." Att båda tänkte på om han hade sex med alla kvinnorna var så underförstått att de inte sade det högt." Jag antar att alla de nämnda skådespelerskorna var på familjen Fondas party?” James suckade och lade händerna bakom nacken innan han till slut nickade som svar. Några ord behövdes inte för att svara på den frågan.

”När det gäller Heather Locklear, så undrar jag om du vet vad hon har för relation till Steve? Känner de också varandra sedan tidigare?” James bet sig i läppen när han hörde frågan han inte ville höra.” Du kommer nog inte att gilla det här, men det är så att överste Locklear, det är Heathers far, checkade Steves militära bakgrund för en dryg vecka sedan och tro det om du vill, han fick ut alla hans tjänstgöringspapper." Hon stirrade på honom utan att tro det. Hur det gått till visste hon inte, men det betydde att överste Locklear hade högt uppsatta vänner inom militären och det kunde inte vara bra med tanke på Steves militära bakgrund." Eftersom Steve är en av våra grabbar flaggades det rött när de sökte på honom, så vi sände ut ett par man för att ställa frågor till översten. Det något kryptiska svaret blev att de ville veta allt om honom eftersom han var kontrakterad som konsult för en film vid namn ` Death Ends,´ som de påstod var en fortsättning på `True Lies.´ Så vitt vi vet är det en bluff, i alla fall planeras ingen film med det namnet i Hollywood, så det känns inte bra att Steves militära uppgifter kan vara på drift i L A.”

Att även Nancy var bekymrad märktes på att hon rörde sig i stolen.” Innebär det att Heather Locklear vet vem som är Steves riktiga arbetsgivare? Att han visserligen arbetar för mig men att han rapporterar till er?” James nickade mycket motvilligt som svar på frågan.” Om vi utgår från de andra skådespelerskornas nära vänskap, så måste vi förutsätta att de också känner till det så du förstår nog att jag är mycket oroad.” Nancy nickade tankfullt när hon hörde det.” Jag åt middag igår hos Heather Locklear tillsammans med Steves båda systrar och Alyssa Milano. Dessutom var Jennie Garth, Winona Ryder och Sarah Michelle Gellar där. En intressant detalj jag lade märke till var att alla kvinnorna verkade stå väldigt nära varandra. En annan sak som kan vara oroande är att alla var oerhört fascinerade av Steve och frågade noga ut hans systrar om varje liten detalj av hans liv och uppväxt. Det var nästan skrämmande att se hur de sög i sig alla fakta om honom.”

”En sak till, Nancy.” Fortsatte James och höll upp en hand för att hindra henne från att fråga något mer.” Morgonen efter Emmy galan hittades en död kropp utanför hotellet där Steve och de tre kvinnorna bodde. Det var egentligen inget märkvärdigt med dödsfallet, eftersom det var en känd langare och brottsling som dött av en överdos. Dessutom var han misstänkt för minst tolv mycket sadistiska våldtäkter, så det är knappast någon som sörjer att han är död. Vi kan inte binda honom till någon av de kända kvinnorna eller till Steve, men jag kan inte låta bli att tänka att det verkar lite för misstänkt att han av en ren slump skulle dö där de bor. Vi vet båda vilken militär utbildning Steve har och vad han är kapabel att göra, så det går inte att låta bli att fundera på om han har med knarkarens död att göra.” Nancy såg chockad på James när hon hörde hans teori om vem som kunde ha dödat mannen utanför hotellet.

”Jag hoppas innerligt att jag har fel, men om det skulle ha gått till på det sättet jag beskrev, så kan det här kan bli större än O J Simpson rättegången om sanningen kommer fram.” James lutade sig sedan framåt och suckade högt.” Vad har Steve blivit indragen i egentligen? Vad i helvete är det som pågår?” James ställde frågan rakt ut i luften utan att förvänta sig ett svar från Nancy.” Vad gör ni på byrån nu?” Var det enda Nancy kom på att säga. Hon hade varit orolig för Steve redan innan hon kom hit, men nu när hon hört allt som hänt, så visste hon inte vad hon skulle tro. Var det möjligt att hennes nära vän hade dödat en man i L A? Att han hade kunskaperna att få det att se ut som ett själmord tvivlade hon inte på, men att från det ta steget till att döda någon, kunde han det? Det kom inget svar på den outtalade frågan, så hon såg på James som fortsatte." Vi gör det vi som är bäst på, d v s ingenting. Vi hoppas att ingen ska se något samband mellan dödsfallet, Steve och skådespelerskorna. Om någon journalist kommer sanningen på spåren får vi sprida ut desinformation och hoppas på det bästa, men det får vi ta tag i om det sker. En annan sak du måste tänka på är att Steve från och med igår inte längre är anställd av oss. Inte för att han någonsin har arbetat för oss.” James log när han sade det sista. Regeln som gällde var nämligen den gamla vanliga, d v s om en frilansande agent avslöjades av media, så fördes han ur anställningsrullorna med omedelbar verkan så att det var omöjligt att spåra att agenten en gång hade arbetat för spionorganisationen.

Nancy hade mycket att fundera på när hon reste sig upp och sade att hon lämnar kvar Steves dator så att deras experter kan gå igenom den, och lovade sedan att hon ska göra allt i hennes makt för att inte media skulle få reda på Steves kontakter med CIA. Hon sade också att hans CIA-bricka var försvunnen, men att hon misstänkte att en av kvinnorna som funnits vid hans sjuksäng hade tagit den. James grimaserade när han hörde det och uppmanade henne att leta reda på den. Det sista han önskade var att det kom ut till tidningarna att en agentbricka var försvunnen, så det var viktigt att de hittade den så fort som möjligt. Nancy ville också veta om Steve fick veta något i Japan som han inte berättat för henne, men James skrattade bara och sade att hon visste mycket väl att han inte kunde svara på det, så varför frågade hon? Efter att Nancy generat sett ner i golvet blev inget mer sagt mellan de gamla vännerna, så de skakade hand och hon lovade därefter att hon skulle komma förbi senare på kvällen för att äta middag. Innan han stängde dörren efter henne sade James till Nancy att hon skulle hälsa till Steve när hon träffade honom, vilket hon lovade att göra.

När Nancy en timme senare kom fram till sjukhuset informerades hon av sjuksköterskorna att patienten hade sovit hela natten och att han verkat förvånansvärt pigg under dagen, i alla fall med tanke på hans svåra skador. Det var goda nyheter, så det var med ett leende som hon med försiktiga steg gick in i rummet för att inte störa Steve. Men man måste tänka på att Nancy är en fåfäng kvinna som är mån om sitt yttre, så de klapprande stilettklackarna avslöjade henne. Ljudet från dom fick den sovande mannen vakna till liv och slå upp ögonen och sedan le mot besökaren. Hon gick raka vägen fram till sängen och skakade försiktigt hans hand och frågade hur han mådde. Svaret blev att han kände det som att han blivit överkörd av en buss, men att han bortsett från det mådde som en prins. Nancy gladdes åt att han kunde skämta om det och drog fram en stol till sängen och sade att James hälsade till honom.

Steve var tyst en liten stund innan han frågade vad som egentligen hänt när han blev skjuten. Nancy lutade sig fram mot honom för att inte riskera att någon skulle höra och berättade allt som Steve missat när han varit medvetslös. Han blev överraskad över att Mr Fonda ingripit så resolut som han gjort när han skjutit gärningsmannen till döds och var även tacksam över att den gamle mannen inte var gripen av polisen. Men Steve var dessutom mycket bekymrad för Bridgets del. Att hon inte tog det bra var ingen överdrift, men han visste sedan tidigare att hon var instabil, så det här kunde i värsta fall ställa till det för henne. Han tackade i alla fall Gud för att Bridgets stora familj och de andra kvinnorna fanns där och tog hand om henne. En sak som Nancy inte berättade var att James hade spårat informationen om Steves kontakter med de olika skådespelerskorna. Steve visste ändå inombords att det skulle ske förr eller senare, men hon tyckte inte det fanns någon anledning att lägga det på hans axlar nu när han hade det jobbigt med allt som hänt på festen. Precis som han misstänkt gjorde media allt för att få reda på allt om hans bakgrund, men det var inget som Steve kunde göra något åt så länge han låg på sjukhuset. Hans enda önskan var att ingen av de sju gudinnorna skulle komma till skada
p g a något han gjort i sitt förflutna.

Efter att de fortsatt prata i ytterligare tjugo minuter märkte Nancy att han började bli trött och bestämde sig för att det var dags att gå. Men innan hon kom så långt som till dörren, viskade han till henne att hon skulle be James att…..längre än så kom Steve inte innan Nancy avbröt honom och fyllde i med att han menade nog att han orolig för sina nya vänners säkerhet och ville be James att hålla koll på dem, eller hur? Steve nickade och tänkte att det var tur att hon kunde läsa hans tankar. Nancy kunde inte hålla tillbaka till ett leende när hon tänkte på att det inte var första gången de fyllde i orden för varandra och började sedan skratta.” James sade tidigare idag att du inte behöver vara orolig, så länge någon av kvinnorna inte förför dig till att lämna ut statshemligheter, så har de inget att frukta.” Steve tyckte att det var så roligt sagt att han viskade att det hade varit svårt att stå emot dem, men att han hade kämpat allt han kunde för att inte lämna ut något. Nancy skrattade på nytt när hon hörde honom, hon var glad att han hade sin humor kvar, trots det hemska som hänt. Men klockan var mycket och Nancy var trots allt på väg att gå, så hon gav honom en moderlig puss på kinden.” Just det, det var en sak till, Vet du var din CIA-bricka är?” Han tänkte efter en stund innan han kom på det.” Fråga Miss Locklear. Hon vet nog vem som har tagit hand om den.” Steve ville säga Heather istället för Miss Locklear, men vågade inte ifall Nancy misstänkte något, t ex att de hade ett förhållande. Men Nancy visade inget utåt när hon nickade och fyllde i med.” Det ska jag göra. Men nu ska jag låta dig vila, så ses vi senare.”

När hon gick blundade Steve och somnade genast om. Han var helt slut och behövde vila för att få igen sina förlorade krafter. Det blev en orolig stund i John Blunds sagovärld, där han såg ryska attackubåtar uppblandade med sexuella känslor och erotisk lust. Han såg också Alyssas saliga ansikte i det ögonblick han tog hennes hårt hållna oskuld, Bridgets barnsliga glädje när de åkte till den ödesdigra festen, Jennies blyga leende när de älskade på balkongen, skräcken i Heathers ögon när han kom springande nerför gräsmattan och mycket annat. Minnen från förr och nutid dök upp och skakade om honom mer än han efteråt ville erkänna för sig själv. En blandning av skräck och förförelse rusade genom hans drömlika tillstånd innan han till slut väcktes av en röst från det förflutna.

När han öppnade ögonen såg han att doktor Kwan satt bredvid sängen med ett brett leende på läpparna.” Roligt att se dig, Steve. Och, kanske jag ska tillägga, att du fortfarande är i livet och kan plåga mig med dina dåliga skämt.” Steve nickade tillbaka mot sin vän och lyckades pressa fram ett skratt.” Detsamma, doktorn. Hur är det med dig?” Kwan skrattade bara.” Du skulle nog vara glad åt att se vem som helst just nu, eller hur.” När inget svar kom, blev han allvarlig.” Det sägs att du kommer att bli helt frisk.” Steve blev givetvis väldigt glad när han hörde det från sin gamle vän, eftersom han visste att han aldrig skulle ljuga för honom. Efter en stunds kallprat frågade han hur det var med tjejerna och möttes på nytt av doktorns skratt.
”Oroa dig inte för dem, jag lovar att det är ingen fara med dem.” Efter det tog Kwan sin hatt i handen, sade adjö till sin vän och gick sin väg. Kvar lämnade han Steve som i sin ensamhet somnade om.

Samtidigt som det hände på sjukhuset, chockades Heather när Nancy pratade med henne om Steves hemliga identitet. Först var hon på sin vakt och vägrade att diskutera det, men till slut lyckades Nancy övertyga henne om att de inte var några fiender, utan att båda ville samma sak, skydda Steves rätta identitet från medierna. Det tog visserligen över tjugo minuter innan hon gick med på det, men till slut överlämnade Heather hans CIA-bricka till Nancy, utan att avslöja något om deras sexuella förbindelser. Den äldre kvinnan försäkrade Heather att CIA inte hade något som helst intresse av deras eventuella relation med Steve eller överhuvudtaget var intresserade av tjejerna. När det var sagt, fanns det inget mer att säga, så de skildes åt. De sågs inte något mer efter det, eftersom Nancy åkte tillbaka till New York redan dagen efter. Men innan hon satte sig på flyget besökte hon Steve och försäkrade honom om att han hade sitt jobb kvar när han var frisk nog att börja arbeta.

De följande dagarna var fyllda med nya ansikten för Steves del. Massor med olika personer som han inte kunde identifiera besökte honom för att hylla den store hjälten. Det var jobbigt för honom med alla nya ansikten, så han hade svårt med koncentrationen till en början, men mot slutet av veckan kunde han fokusera och konversera med sina besökare utan att kollapsa av trötthet. Eftersom han nu kunde hålla sig vaken mer än en timme åt gången flyttades han till ett annat rum där det fanns telefon och tv. För Steves del var det givetvis bättre eftersom det indikerade att han skulle få lämna sjukhuset. Men det gick inte så fort som han hoppades, han fick nämligen tillbringa tre veckor i det rummet. Under tiden fick han veta att den person som skulle hjälpa honom med rehabiliteringen var en sexig rödhårig kvinna från en liten stad i Kalifornien. Hon hette Ashley Davies och var från kustsamhället Malibu, så hon var van vid att hålla sig form med att sola och bada.

Det är knappast överraskande att de sju gudinnorna inte tyckte om detta. Men trots att de var avundsjuka på hennes figur och att hon fick ta på Steve utan att någon kunde protestera, så var de efter ett par dagar tvungna att erkänna att Ashley kunde sitt jobb. Däremot var de mycket tacksamma över att majoriteten av sjuksköterskorna var äldre kvinnor som inte var ett dugg intresserade av honom. Det fanns däremot några yngre kvinnor som var alldeles för söta för att få vistas i hans närhet, så de sju gudinnorna bestämde sig för att hålla ögonen på dem så att inget omoraliskt inträffade. En annan sak de beslutade var att när Ashley kom till hans rum för sjukgymnastiken, såg de till att åtminstone en av dem var där för att övervaka så att hon inte försökte något som inte hade med hennes jobb att göra. Att Steve kanske skulle övertala henne att krypa ner i sängen tog de för givet, men det brydde de sig inte om, det viktiga var att Ashley inte tog initiativet till sex.

Alla tjejerna i den exklusiva gruppen besökte honom så ofta de kunde på sjukhuset, d v s alla utan en av de sju kvinnorna. Den enda som höll sig undan var Bridget, faktum är att det tog lång tid innan hon förmådde sig att besöka sin riddare. När hon till slut vågade sig dit kom Bridget tillsammans med sina föräldrar Becky och Peter, som efter en lång tids övertalning lyckats få henne att förstå att om hon inte besökte Steve innan han fick lämna sjukhuset, så kunde det i värsta fall betyda att hon aldrig vågade träffa honom igen. Steve blev givetvis överlycklig när de kom. Att hennes föräldrar var med var roligt, men han var speciellt glad över att Bridget var där. Under de första minuterna skakade Peter hans hand upp och ner och sade att hela hans familj var glad att se att han var på bättringsvägen. Steve skämtade om att det hade aldrig varit någon fara på taket, så han behövde inte överdriva sina hyllningar. När skratten lagt sig efter männens skämtande var det kvinnornas tur att komma fram och hälsa. Becky och Bridget pussade honom på båda kinderna när de lutade sig över sängen, men de var hela tiden så försiktiga att de knappt nuddade hans kinder.

När Steve låg där i sängen och pratade med dem, kom han på en viktig sak och vände sig till Bridgets pappa.” Jag antar att det är lika nu?” Han syftade på att han hade räddat Bridgets liv och att Peter hade räddat hans liv. Men Mr Fonda skakade bara på huvudet.” Nej du. Jag sköt honom först efter att han attackerat dig, medan du dök ner i vattnet och plockade upp Bridget utan att någon kom till skada, så än har jag en skuld kvar att betala.” Steve satte sig upp när han hörde det.” Du räddade i alla fall livet på Miss Locklear och Miss Garth, eller hur?" När inget svar kom såg han Mr Fonda in i ögonen och viskade." Få höra nu, hur känns det att vara en hjälte?” Peter såg lite blygt på Steve när han hörde frågan och sade att det kändes bara bra. Han till och med skämtade om att han och Steve i framtiden kunde starta en klubb för hjältar!

När Becky hörde det skakade hon på huvudet och föste undan Peter och satte sig ner bredvid Steve. Efter en blick på sin make sade hon till Steve att inte bry sig om hennes man, han fick ibland de mest tokiga idéer, så hon var van vid hans märkliga infall. Hon lade också till att allt Steve skulle koncentrera sig på var att vila och bli frisk och om det var något han behövde så var det bara att säga till, så skulle de ta hand om det. Men Steve skakade på huvudet och sade att det var bra som det var. Att de stod för kostnaden för hans vistelse på sjukhuset var nog för att han skulle känna tacksamhet mot familjen Fonda. Under hela tiden de samtalade var det en detalj som Steve reagerade extra mycket på, nämligen att Bridget stod helt tyst och tittade på mannen som räddat hennes liv när hon höll på att drunkna. Det såg ut som att hon inte vågade gå fram och röra honom, som om hon trodde att han skulle gå sönder om hon gjorde det. Han insåg att det kunde bli ett stort problem i framtiden om hon inte tog sig ur chocken över det som hänt, eftersom Steve räknade med att göra henne till en av stjärnorna i sitt privata harem när han blev frisk nog att återuppta sitt sexliv.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Showtime Del 21	Kinky	4.2	1/1-09
Showtime Del 20	Heterosex	5.0	24/11-08
Showtime Del 19	Trekant	4.1	30/7-08
Showtime Del 18	Första gången	4.1	29/6-08
Showtime Del 17	Kinky	4.1	22/5-08
Showtime Del 16	Trekant	4.0	26/2-08
Showtime Del 15	Age play	4.0	5/12-07
Showtime Del 14 B	Kinky	4.1	1/11-07
Showtime Del 14	Kinky	4.2	30/10-07
Showtime Del 13	Trekant	4.1	23/7-07
Showtime Del 12	Heterosex	4.9	1/7-07
Showtime Del 11	Lesbiskt	4.1	4/6-07
Showtime Del 10	Fetish	4.1	12/4-07
Showtime Del 9	Trekant	4.1	15/2-07
Showtime Del 8	Lesbiskt	5.0	7/1-07
Showtime Del 7	Lesbiskt	4.1	8/12-06
Showtime Del 6	Heterosex	4.9	19/11-06
Showtime Del 5	Kinky	4.0	5/11-06
Showtime Del 4	Kinky	4.9	15/10-06
Showtime Del 3	Kinky	4.9	23/9-06

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.