Mot min vilja, del 2

---

---

Här fortsätter berättelsen om Mickes steg in i en verklighet som han är varken mogen eller förberedd på att hantera. För att hålla er på tåspetsarna så kan jag meddela att mina anteckningar pekar mot en sådär tolv stycken delar av historien. Det kan bli fler beroende på hur mycket detaljer mellan de större händelserna som jag tar upp. Det är ju trotts allt ett spann på sju år som jag berättar om. Jag hoppas bara att jag kan hålla er alla intresserade under resans gång för som jag nämnde i första delen, den är lång och brokig.

Läs del 1 först innan du börjar på denna.

Håll till godo!

"Mot min vilja" del 2

---

Reflektion: Fredag Augusti 15, 2008

Har du någonsin riktigt reflekterat över varför du handlar som du gör? Varför du i en speciell situation lägger all din logik på hyllan och agerar instinktivt på ett vis som praktiskt tagit ger dig själv kalla kårar när du tänker på det. Att det finns en del av din personlighet, ditt väsen som du inte har kontroll över. Jag talar inte om schizofreni här utan om insikten att man inte känner sig själv, att man blir rädd för att väcka något inom sig som aldrig borde ha blivit stört.

Vi har alla våra skelett i garderoben. Föredetta flickvänner eller pojkvänner som vi är mer eller mindre nöjda att vi spenderade tid med. Det påstås att kärlek är svårt, men faktum är att så är inte fallet. Vi människor gör det svårt genom att klänga fast vid tron att saker och ting skall bli bättre, att vi kan förändra vår partner. Det är inte sexuell attraktion som får oss att göra på detta vis, utan vårt obotliga behov av "göra rätt sak". När man blir förälskad så blir man det oavsett situation. Din kropp bryr sig inte, att du är i vad du logiskt anser vara ett stabilt förhållande. Det är sällan vi vågar agera på dessa känslor. Vem vet, genom att göra på detta vis så kan du mycket väl ha gått miste om en person som du kunde spenderat hela ditt liv med. En person där varje dag är mer underbar än den förra. Detta är inget annat än romantiskt dravel anser somliga. Jag anser att den som säger så, har aldrig har varit riktigt förälskad.

Nu börjar tåget rulla igen. Om ett par timmar så är jag framme vid mitt mål. Det ger mig gott om tid att fortsätta min berättelse...

Del 2: Tisdag September 25, 2001

Med krampaktiga armar kramade jag Sarah så hårt jag förmådde. Nyheten hade chockerat mig så hårt att jag till en början var helt oförmögen att göra något annat. Vi stod så i flera minuter och vaggade tröstande fram och tillbaka. Jag kände så smått hur en tår rann ner för min kind, och det var oerhört svårt för mig att hålla fler borta. Än så länge hade det varit tyst mellan oss, och ärligt talat så visste jag inte var jag skulle säga. Det var miljoner olika saker som snurrade runt i mitt huvud i denna stund, och jag visste inte var jag skulle börja. Till min förvåning så släppte jag taget om Sarah, lade mina båda händer på hennes kinder och gav henne sedan en av de mest intensiva kyssarna som jag har presterat genom hela mitt liv.

När vi sedan öppnade våra ögon igen så sade hon.

"Så du är inte arg på mig?"

"Varför och hur skulle jag kunna vara det?", svarade jag med en uppriktighet och säkerhet i rösten som jag inte visste var den kom ifrån.

"För att jag missade mina p-piller, för att jag blev på smällen...", svarade hon med nya tårar på väg. "Jag är så ledsen. Jag vet inte vad som hände. När vi hade sex hela natten så var det som om jag ville bli gravid. Jag vet inte hur jag kunde tänka så, och sedan nu..."

"Jag vill göra en sak väldigt klar.", svarade jag. "Du är inte på smällen. Du och jag - vi är gravida. Det här är inte något som man gör på egen hand."

"Tack, du vet inte hur mycket det värmer.", svarade hon och vilade sitt huvud mot min vänstra sida.

Jag förde mina händer ner längsmed hennes sidor och knöt dem sedan bakom hennes rygg. Jag la min kind ovanpå hennes huvud och rörde mig försiktigt fram och tillbaka i samma takt som vi fortfarande vaggade av och an.

"Tar det inte vanligtvis flera veckor innan man kan testa att man är gravid?", frågade jag och insåg i samma stund hur illa den meningen kunde tolkas.

"Du menar om det är ditt barn?", frågade hon utan att släppa taget om mig. "Jag är rätt säker då jag inte har haft sex med någon annan på ett halvår."

Sarah dröjde kvar i meningen ett litet tag innan hon fortsatte.

"Det skulle vara om jag går i sömnen och har sex med främlingar som jag möter på gatan."

Hon så upp mot mig när hon märkte att jag tittade konstigt på henne.

"Vilket är något jag tar medicin emot, så det kan inte vara det.", svarade hon lättsamt och räckte ut tungan. "Klart det är dig som jag har blivit gravid med. Det finns ingen annan kille som jag skulle tillåtit det hända med."

"Med smicker så kommer du långt", svarade jag med ett leende och gav henne en snabb puss. "Så du är helt säker?"

"På att jag, nej vi är gravida. Ja tyvärr så är det så.", svarade hon och blicken hennes föll mot golvet. "Har tagit tre tester, alla var positiva."

Vi gick in i Sarahs lägenhet för att fortsätta ute i korridoren var ingen vidare god idé. Väl inne i lägenheten så slog vi oss ner i hennes lilla soffa och höll varandras händer.

"Är vi ens beredda på att bli föräldrar.", började jag tveksamt och reflekterade över hur mina föräldrar hade varit lika unga när jag föddes.

"Jag tror inte det.", svarade Sarah med rädsla i rösten.

"Så hur skall vi göra?", frågade jag. "Är abort något som du har tänkt på?"

"Det är snart två timmar sedan som jag fick reda på det.", svarade Sarah och slängde ett öga på väggklockan. "Jag har inte ens börjat fundera på det. I yngre tonåren så var jag vegan, feminist och abortmotståndare."

"Och det är du fortfarande?", frågade jag lite försiktigt.

"Absolut inte.", svarade hon. "Jag älskar en saftig stek i dagsläget. Kan inte låta bli män, riktiga män då alltså. Inte pojkar som tror de är något speciellt."

Hon makade sig närmre mig och började leka med ena snöret till huvan på min munktröja.

"Även om jag anser i dag att det är kvinnans sak att bestämma hur hon vill göra. Så är det svårt för mig att förmå mig själv att ens tänka tanken.", forsatte hon. "Jag tror inte att jag kan helt enkelt."

Sarah satt nu uppe i mitt knä med ett ben på vardera sida om min midja. Hon lekte fortfarande med snöret, och det verkade nästan som om hon hade drömt sig bort.

"Så vi skall tampas med att bli föräldrar då?", frågade jag men fick inget direkt svar så jag frågade igen. "Sötnos, hur är det med dig?"

Hon svarade inte utan bara satt där och jag kunde höra hur hon började andas tyngre och tyngre.

"Sarah, vad är det?", frågade jag oroligt.

Som svar lyfte hon blicken, med sina två små händer så tog hon tag om min nacke och gav mig en häftig tungkyss.

"Knulla mig medvetslös!", sade hon sedan nästan viskande. "Knulla mig och smek mig tills jag svimmar av utmattning. Precis som du gjorde första natten."

Hennes andhämtning hade blivit tung och häftig, och hennes ögon var alldeles glansiga. Med sin ena hand började hon knäppa upp mina jeans, medans den andra smekte min nacke. Hon bet och naffsade försiktigt i min underläpp som paus mellan de djupa tungkyssarna hon gav mig.

Jag kände knappt att min kontroll sakta flöt iväg under mig likt en våt fläck. Jag började smeka Sarah under hennes tunna topp, upp över hennes mage och upp mellan hennes bröst. Jag fortsatta upp mot hennes hals men vände rätt snabbt och avvek ner mot hennes högra bröst i stället. Mina fingrar slank in under hennes BH och började så sakta leka med hennes bröstvårta. Jag kysste henne på halsen och upp över hakan och ändra fram till hennes mun. För att retas lite med henne så stannar jag en knappa centimeter ifrån hennes läppar och bara väntar där. Hon besvarar snabbt genom att försöka kyssa mig, men jag undviker henne att par gånger, precis lite lagom så att hon inte blir irriterad. Efter ett par kyssar så fortsatte jag ner mot hennes vänstra skuldra och axel. Istället för att fortsätta ge henne små försiktiga kyssar så placerar jag mina läppar precis ovanför hennes hud. Jag förde mina läppar försiktigt ned mot hennes axel och känner hur hennes mikroskopiska hårstrån kittlade lätt.

Sarah reagerar på min beröring genom att börja gunga fram och tillbaka i mitt knä. Hon tryckte sig så tätt intill mig hon kunde och saxade sina ben bakom min rygg. Hon stönade tungt och bet sig i underläppen på det där unga och oskyldiga sätter som hon gjort förrut.

"Skall vi ge oss in till sängen?", frågade jag med läpparna fortfarande precis över hennes axel.

"Nej... Jag vill att du tar mig ovanpå köksbordet.", svarade hon med tydligt kåthet i rösten. "Jag vill att du tar mig hårt och brutalt på köksbordet!"

"Anade inte att du hade sådana fantasier.", svarade jag med ett flin.

"Vanligtvis inte. Jag brukar inte fantisera om speciellt mycket när jag smeker mig själv. Men det betyder inte att jag inte har fantasier.", svarade hon uppriktigt. "Ingen mening att leta upp kondomer. Jag är redan på smällen. Kan inte gärna bli gravid två gånger samtidigt."

Med de orden så bar jag bort henne till köksbordet och förde duken och fatet som hon hade där åt sidan. Sarah satte sig tillrätta på bordskanten och började föra min tröja över mitt huvud. Jag knäppte upp hennes BH med en vana som jag själv fann lite förvånande. När tröjan min väl var av så lät jag den enkelt glida ner på golvet vid mina fötter. Efter att ha raskt tagit av sig sin tröja och BH så hoppade Sarah ner på golvet och tryckte sig tätt intill mig.

"Du skall veta att jag älskar dig Micke...", sade hon tyst. "Älskar du mig med?"

Jag började med att ge henne en kyss innan jag svarade.

"Det är väldigt svårt för mig att älska något skall du veta Sarah.", svarade jag försiktigt. "Jag gillar dig väldigt mycket och det är svårt för mig att se hur jag inte kommer att älska dig inom en väldigt snar framtid. Men jag kommer att behöva umgås med dig för det, umgås väldigt mycket."

Sarah log åt mitt svar och strök mig längsmed ryggen.

"Du måste tro att jag är lite tokig som säger detta med tanke på att vi inte känner varandra.", sade hon och blickade ner i golvet. "Men när jag är nära dig så dyker en känsla upp som jag aldrig har känt förrut."

Hon avvaktade i ett par sekunder innan hon fortsatte.

"Jag har haft tre pojkvänner tidigare i mitt liv, och fram till nu så trodde jag att jag hade varit förälskad i dem. Men den känslan som jag känner när jag står här tätt intill dig, den... den går inte att beskriva."

Jag smekte henne lätt över kinden innan jag svarade.

"Kände du detta redan första kvällen eller är det något som har växt till sig?"

"Först så var jag bara intresserad av dig. Det är något speciellt med dig som jag inte kunde sätta fingret på.", svarade hon och såg mig djupt in i ögonen. "Men när vi satt och snackade i baren så växte intresset gradvis och förvandlades till den här känslan som jag har nu. Något sådant har aldrig hänt mig förrut."

Jag tog tag kring hennes midja och lyfte upp henne på bordskanten igen. Hon saxade benen bakom mig och lade båda sina bänder på min bröstkorg.

"Vill du att vi skall fortsätta?", frågade jag försiktigt men fullt medveten om att min kropp skrek efter sex i denna stund.

"Självfallet!", svarade hon glatt. "Jag tänkte bara få det överstökat att det här handlar om mer än bara sex för mig."

Jag gav henne en djup kyss och började knäppa upp hennes jeans. Medans jag gjorde detta så smekte hon mig över bröstkorgen och upp mot mina axlar. När sista knappen i hennes byxor var öppnad så lutade hon sig sakta tillbaka, och med sina lätta händer så följde hon mina armar hela vägen ner till sin lilla mage där jag hade placerat mina händer. Hon lät dem sedan glida upp över sin magen och upp emot de vackra och uppnosiga brösten. Hon gled försiktigt med fingertopparna över bröstvårtorna och jag kunde se i hennes ansikte hur hon rös av välbehag. Sarah tog tag i den bortre kanten på bordet när jag med ett ryck slet av hennes jeans och strumpor.

Nu låg hon där på bordet, villig och väntandes på att jag skulle som hon uttryckte det "knulla henne medvetslös". Jag hade inget minne av att vi höll på hela natten som hon hade sagt. Det kanske var så att alkoholen hade tagit ut sin rätt och gett mig ett stort svart hål. Ett par timmar av mitt liv som jag aldrig kommer att få tillbaka. Vanligtvis så hade jag försökt få en rätsida på vad som verkligen hade hänt. Men jag kunde inte tänka klart just i denna stund. Min kropp hade tagit kontrollen och tänkte inte släppa taget än på ett bra tag.

"Mmmmm... vad väntar du på?", frågade Sarah med grötig röst. "Av med byxorna och ta mig likt den slampan jag är!"

Mer uppmuntran än så behövde jag inte. På bråkdelen av en sekund så låg resten av mina kläder på golvet och jag ställde mig så att min hårda kuk tryckte med hennes våta och väntande fitta. Det var bara hennes fuktiga trosor som var i vägen. Så jag lutade mig ner över henne och viskade.

"Redo för att få som du vill?"

"Jaaaa....", stönade hon. "Du vet vad jag vill, sluta plåga mig. Jag vill ha dig djupt inne i mig! jag vill att du smeker mig så att jag får orgasm efter orgasm. Jag vill att du kommer i mig igen."

Med de orden så slet jag av henne de våta trosorna och rammade min hårda kuk in i henne.

"Aj!", skrek hon högt.

"Förlåt!", sade jag av ren reflex.

"Nej, fortsätt... ännu hårdare!", stönade hon och började smeka sina bröst.

Jag gjorde som hon hade bett om och tryckte ännu hårdare och ännu fortare. Sarah låg och ålade sig under mig och stönade högljut. Det var ingen tvekan om att hennes grannar skulle höra oss, men jag brydde mig inte.

"Vänta... vänta, lite djupare. Lite mer...", fortsatte hon och makade lite på sig så att hon skulle komma i en liten annan position. "Där ja! Precis där!!!"

Jag slutade att stöta hårt och över gick till att gnugga mig fram och tillbaka precis på det stället där hon ville. Sarah hade båda händerna platt på bordet och försökte frenetiskt greppa om något som inte fanns där. Hon hade slutat stöna högljut och övergått till att enbart vrida sig krampaktigt och andas tungt och häftigt. Hon skulle explodera vilken sekund som helst och jag hade inte heller långt kvar. Jag försökte bara hålla mig så länge jag kunde.

"Jag kan inte hålla mig längre!", stönade jag fram.

"Kom i mig... kom i mig!", svarade Sarah.

När jag sprutade de första strålarna djupt inne i henne så kunde hon inte hålla sig själv längre. Hon svankade med ryggen och stönade ut sin orgasm mellan sammanbitna läppar. Hon greppade tag om mina båda handleder som var placerade på vardera sida om hennes midja och kramade hårt. Jag besvarade henne genom att luta mig framåt och bita rätt hårt i hennes högra bröstvårta. Hennes reaktion på detta var att öppna munnen och stöna ut ett knappt hörbart "Ahhhhhhhh.......".

Lätt stött på mina armar så låg jag ovanpå henne med min slaknande kuk fortfarande djupt begraven i hennes fitta. Vi låg så en stund och försökte återfå en något lugnare andehämtning. Det var Sarah som först öppnade munnen och sade.

"Det där har jag längtat efter ända sedan du var tvungen att rusa för snart två veckor sedan."

Fortfarande andfådd så svarade jag inte utan bara nickade och log.

"Jag skall bara dricka lite vatten. Skall vi fortsätta i sängen sedan?", frågade hon glatt.

"Jag skall bara in på toaletten en snabb vända." svarade jag och drog henne med mig när jag reste mig upp.

Jag gav henne en djup kyss och smekte hennes midja och korsrygg.

"Strax tillbaka.", sade jag sedan och traskade bort till toaletten.

Något kändes inte rätt. En tryckande huvudvärk hade börjat plåga mig och jag kände att jag behövde skölja ansiktet med lite vatten. När jag höll på att spola fram riktigt kallt vatten i handfatet så såg jag till min förvåning röda små fläckar som formade sig och snabbt spolades bort. Jag vände blicken mot spegeln och såg att det rann blod ur min högra näsborre. Kvickt tog jag fram lite papper och torkade bort blodet, men det fortsatte att rinna. I lite halvpanik rullade jag en liten tuss som jag prompt tryckte upp i näsan. Efter att ha spolat rent i handfatet så slog jag mig ner på toaletten och lutade huvudet bakåt i väntan på att det skulle sluta blöda. Huvudvärken började släppa så jag slöt ögonen för ett par sekunder och försökte slappna av.

Onsdag September 26, 2001

För andra gången på rätt kort tid så vaknar jag med ett ryck och undrar var jag var för någonstans. Åter igen möts min blick av en underbar och naken flicka vid min sida. Sarah ligger på magen helt utan täcke och hon har samma lilla leende på lapparna som förra gången jag vaknade upp vid hennes sida.

"Undra vad klockan är?", mumlar jag tyst för mig själv och slänger ett öga på hennes klockradio.

Tio över sju på morgonen slår den precis över till när min blick når den. Jag lägger mig ner i sängen igen och Sarah mumlar något oförståligt i sömnen och sträcker ut sin vänstra arm mot mig. Jag kryper tätt intill henne, och hon avger vad jag tolkade som en suck av lättnad när hon känner min närkontakt. Jag ligger där och leker med hennes hår och försöker minnas vad det var som hände under gårdagen.

Vi är gravida, och det verkar som om vi skall bli föräldrar. Men detta är inte vad som tynger mest på mitt sinne just nu. Mina föräldrar lyckades rätt bra med mig och min syster och de var i samma ålder, så jag betvivlar inte att Sarah och jag kan bli bra föräldrar. Nej, det som jag försöker sätta fingret på är varför jag inte har något minne av vad som hände efter dess att jag och Sarah hade sex på hennes köksbord. Hade jag fått en minneslucka till?, vad är det som pågick. Denna gången var ju inte alkohol inblandat över huvud taget.

Sarah mumlade lite mer och vred sig så att vi låg på sidan mot varandra. Hon sov fortfarande, men jag kunde inte låta blir att ge henne en lätt kyss på läpparna. Hon ryckte lite lätt med ögonenlocken innan hon så smått öppnade ögonen och log försiktigt.

"Vilket underbart sätt att vakna på.", sade hon och besvarade min kyss. "Har du sovit gott?"

"Tror det.", svarade jag efter att ha känt efter lite.

"Bra det.", sade hon och flinade glatt. "Du borde vara helt slutkörd. Jag vet att jag är det i alla fall."

"Hur länge höll vi på i går?", frågade jag i ett försök att få rätsida på men samtidigt dölja min minneslucka.

"Jag vet inte riktigt.", svarade Sarah och funderade lite. "Du gav mig tre orgasmer mellan fyra och sex. Sedan så tittade vi på film till klockan halv nio. Sedan så gav du mig fyra till. Så jag skulle gissa på tio, elva någon gång. Jag brydde mig inte om att kolla på klockan direkt."

'Sju stycken under en kväll.', tänkte jag för mig själv. 'Men jag minns inget av det. Jävla skit rent ut sagt.'

"Din telefon ringde ju förresten i gårkväll.", sade Sarah och avbröt mig i mina tankar. "Det var gulligt av dig att du tyckte att vem det än var så fick de vänta till i morgon. Men du kanske skulle kolla efter vem eller vilka det var. Det kan ju ha varit viktigt."

Jag reste mig upp ur sängen och började leta efter telefonen på golvet.

"Den ligger borta i soffan tror jag.", sade Sarah och pekade mot andra ändan av lägenheten.

Precis som hon trodde så låg min trogna gamla mobil i soffan. Den måste ha trillat ut ur mina byxor strax efter dess att jag kom hit i går eftermiddags. Jag flippade upp locket på den och såg omedelbart att det var fyra stycken samtal som jag hade missat. Alla var ifrån Josefin. Hon hade ringt vid 19:34, 19:40 och 19:50. Sedan så hade hon ringt en gång till vid 21:10. Undra om hon hade kommit hem igen och hon ville umgås eller vad det var hon ville.

"Var det något viktigt", frågade Sarah.

"En kompis bara.", svarade jag och återvände till sängen.

"Jag tror bestämt att jag skall strunta i mina föreläsningar i dag.", sade hon och lade sig ner i sängen igen. "Vill du göra mig sällskap?"

"Om jag vill...", svarade jag och dök ner i sängen.

"Yes!", utbrast Sarah och gjorde en segergest med armen.

"Jag tänker inte...", började jag när en tanke slog mig. "Fan! Skit!"

"Vad är det?", frågade Sarah förvånat.

"Jag har en obligatorisk föreläsning som börjar vid nio och håller på till tolv."

"Men då hinner vi ju med en snabbis innan du måste hem och duscha.", försökte Sarah lite lätt.

"Är du säker på att du nöjer dig med en liten snabbis?"

"Nej det gör jag nog inte.", svarade hon ärligt efter att ha tänkt efter ett par sekunder. "Men du kommer väl hit direkt efter skolan?"

"Klart att jag gör sötnos!", svarade jag och gav henne en lätt kyss.

Sarah lindade in sig i täcket och följde med mig ut till dörren. Väl där så gav hon mig en kram som gjorde att täcket var på vippen att falla av henne. Vi kysstes hej då och jag satte av hem till mitt för att duscha samt få i mig lite mat.

Jag övervägde först att slå Josefin en signal men klockan var ju fortfarande tidigt och hon brukar inte gå upp tidigare än att hon hinner in i duschen samt sminka sig. Två saker som hon nog är den snabbast kvinnan i världen på. Vad Josse ville fick vänta till lite senare, om hon är hemma igen så dyker hon väl upp på föreläsningen vid nio tänkte jag.

Väl nere på skolan så kände jag hur mina krafter började komma tillbaka så smått. Att en dusch och nya kläder kan göra så mycket underverk på ens energinivå är rätt roligt. Jag traskar bort till föreläsningssalen och är där i god tid innan föreläsningen börjar. Jag sätter mig ner i en av bänkraderna och tar fram mitt anteckningsblock och penna. Jag bläddrar igenom blocket lite lätt för att hitta var jag slutade sist. Under tiden så har fler studenter fyllt salen men än så länge ingen syn av Josefin. När det är bara ett par minuter kvar så börjar jag titta mig omkring för att se om hon redan har kommit in och sitter någon annanstans. Salen är bara till för max ett hundra personer så det gick rätt snabbt att se henne i den näst bakre bänkraden på andra sidan av mittgången.

Jag vinkar lite mot henne och när hon ser mig så vinkar hon lite snabbt tillbaka och vänder sedan tillbaka blicken till sina anteckningar. Detta fick mig att bli väldigt förbryllad. Jag och Josse sitter nämligen alltid jämte varandra. Det har varit så ända sedan första dagen vi träffades, då vi spenderade hela föreläsningen med att irritera oss på att läraren repeterade ett antal olika ord om och om igen genom hela föreläsningen.

Jag kunde inte låt bli att försöka analysera varför hon inte satte sig ner jämte mig. Visst hade något annorlunda hänt, vi hade kyssts. Men jag trodde inte att det skulle få henne att hålla sig borta ifrån mig. Tvärtom, jag förväntade mig att vi skulle fortsätta som vanligt fast kanske komma än närmre varandra. Hur jag kom att tänka på Josse på det där viset var inte helt klart för mig. Sarah och jag är faktiskt gravida, och det som sårar mig mest just nu är att min bästa vän inte vill sitta jämte mig under en föreläsning. Vad är det för fel på mig? Varför känner jag mig så sårad över en liten skitsak.

Under första halvan av föreläsningen så ältade jag detta fram och tillbaka men lyckas inte komma fram till något vettigt svar. Det enda som jag kunde konstatera var att jag inte visste hur tjejer tänker, och att det är meningslöst att ens försöka.

När vi sedan fick gå på en fem minuters bensträckare så haffade jag Josse när hon var på väg ut genom dörren.

"Hej!", började jag glatt. "Så du är äntligen tillbaka."

"Jo.", svarade hon enkelt.

Jag förstod direkt att något var väldigt fel.

"Vad är det?", frågade jag och lade handen om hennes arm.

"Inget...", svarade hon och log försiktigt mot mig.

Hon föste bort min hand och tog upp ett paket cigaretter ur sin ryggsäck.

"Måste bara gå ut en stund. Jag vill prata med dig när föreläsningen är slut.", sade hon och lämnade mig med en lätt smekning på armen.

"Jag visste inte att du rökte.", ropade jag efter henne.

Hon svarade inte utan viftade bara lite lätt med handen.

Under resten av föreläsningen så satt jag och bara glodde tomt ut över salen. Jag kunde inte koncentrera mig på att lyssna och föra anteckningar. Det enda som surrade i mitt huvud just nu var Josefin. Jag kunde delvis förstå att hon betedde sig konstigt. Det var det minsta jag förväntade mig efter att vi hade kysst varandra. Men hon var ofattbart kryptisk just nu. Jag hade aldrig sett henne så hemlighetsfull och tystlåten förrut. Mina teorier började cirkla i banor kring hur hon kanske hade blivit rädd för vad som hade hänt. Att hon inte var beredd på att få känslor för mig när hon var i ett förhållande med en annan kille. Det skulle kunna förklara varför hon betedde sig som hon gjorde. Eller så hade hon och Ola gjort slut, och hon var osäker på hur hon skulle göra nu när jag var tillsammans med Sarah.

När föreläsningen väl var över så var det Josse som letade upp mig och förde mig vid sidan av.

"Kom så går vi en runda.", sade hon och släpade med mig ut genom entrèdörren.

"Vad är det du hade på hjärtat?", frågade jag när vi väl stod på avstånd ifrån alla andra.

"Jag hade hoppats på att du skulle veta det.", svarade hon lite lätt stammande.

"Jag tror att jag vet Josse. Men jag är inte säker på om det är så att du tänker som jag tror.", svarade jag och insåg att min röst var lika ostabil.

"Det gör du!", svarade hon och log. "Det finns ingen annan kille som jag har träffat som kan läsa kvinnor lika bra som du. Ibland så tror jag nästan att du kan läsa tankar."

"Det var nytt för mig.", svarade jag förvånat. "Men den enda känslan jag har är att du är rädd för mig... Stämmer det?"

Josefin nickade försiktigt och vände bort blicken.

"Ända sedan vi träffades på sommarkursen för snart två månader sedan så har jag varit intresserad utav dig.", började hon. "Jag vet inte vad det var men när jag så dig för första gången så visste jag att det var något annorlunda med dig."

"Annorlunda bra eller annorlunda dåligt.", frågade jag och hoppades på det bättre svaret.

"Annorlunda på det bästa möjliga sätt.", svarade hon och log. "Jag gillar Ola väldigt mycket och vi har varit tillsammans i snart ett och ett halvt år."

"Det är ju bra det.", sade jag och gav henne en kram för att dölja hur mina tårar började rinna ner för min kind.

"Jag kan inte, tyvärr.", svarade hon och bröt kramen.

"Varför inte? Har vi inte väldigt skoj tillsammans?"

"Jo det är klart vi har. Vi har väldigt skoj tillsammans. Men jag kan inte umgås med en kompis som är förälskad i mig.", svarade hon.

"Vem har sagt att jag är förälskad i dig.", frågade jag och såg henne i ögonen.

"Ingen, det är något som jag känner på mig bara.", svarade hon och vände bort blicken.

"Du skall veta att det är praktiskt taget omöjligt för mig att blir förälskad.", sade jag. "Men det vet du redan. Vi har redan pratat om hur svårt det är för mig att älska något."

"Jo jag vet.", sade hon och tog min hand. "Så du är inte förälskad i mig?"

"Ja och nej.", svarade jag. "Jag vet att jag med stor säkerhet kommer att bli det om vi fortsätter att umgås som vi gör."

Jag tystnade i ett par sekunder innan jag fortsatte.

"Men det här handlar inte bara om vad jag känner. Jag vet att du hade kunnat hantera den situationen. Problemet är att du är rädd för dina egna känslor."

"Du vet att jag inte kan svara på det.", sade hon och vände bort blicken igen.

Inte visste jag vad jag skulle säga eller göra, så vi stod där en liten stund innan jag sade det som vi båda tänkte på.

"Så hur skall vi göra nu? Vad kommer att hända med oss?"

"Jag tror att det är bäst om vi inte träffar varandra på ett tag.", svarade hon.

"Om det är vad du behöver så visst, ovilligt gör jag det men visst.", sade jag fullt medveten om att jag hade gått miste om min bästa vän. "Du får höra av dig när och om du känner dig redo."

"Det skall jag göra", svarade Josse och sedan så skiljdes vi åt.

I tystnad grät jag för mig själv hela vägen hem. Det fanns inget just nu som skulle kunna dämpa sorgen som jag kände. Inte ens Sarahs omfamnande armar skulle hjälpt. Det hade inte passat sig heller att min flickvän tröstar mig för att min bästa vän, en tjej till råga på allt, inte vill träffa mig mer för att vi med stor säkerhet har känslor för varandra. Detta måste jag hantera på egen hand, och det kommer att ta en stund. Innan jag riskerade att glömma det så skickade jag ett SMS till Sarah.

"Hej sötnos, fick en del saker som jag måste ta itu med. Kommer över till dig i kväll. Jag lovar! PUSS!"

Ett par minuter senare när jag sticker nyckeln i dörren så får jag Sarahs svar.

"Synd! Här ligger jag fortfarande i sängen våt och kåt. Längtar otåligt efter dig. Puss och Hångel!"

I hopp om att vattnet skulle skölja bort mina känslor så ställde jag mig i duschen. Men det enda det gjorde var att det förvärrade situationen. Jag sitter ner på golvet i duschen med benen uppdragna mot min kropp. Vattnet som silar ner över mig döljer för tillfället tårarna som rinner ner längsmed mina kinder. Vad är jag för en människa egentligen? Jag är uppenbarligen förälskad i min bästa kompis. Samtidigt som min flickvän som jag blev ihop med för bara två veckor sedan är på smällen, och helt ovetandes om vilket odjur som jag uppenbarligen är.

Jag mumlar för mig själv ett par passande fraser utan att minnas var jag har hört dem förrut.

"Alla de stunderna kommer att gå förlorade i tiden, likt tårar i regnet."

Efter ett bra tag så fattar jag mod till mig att stänga av vattnet och gå ut ur duschen. När jag kommer ut ur badrummet och slänger ett öga ut igenom fönstret så ser jag hur det redan har börjat mörkna. Jag hade visst suttit i duschen i flera timmar. Jag måste göra något annat. Med hopp om att Sarah skulle få mig på andra tankar så slår jag henne en signal.

"Hej Micke!", svara hon glatt.

"Hej tjejen!", svarar jag lika glatt.

"Är du klar nu och på väg hit?"

"Jupp! Skall bara äta något lätt så kommer jag över sedan."

"Bra det! Jag sitter och kollar på några gamla avsnitt av Vänner. Men kom du hit så fort du kan.", sade hon med längtan i rösten.

"Kommer så fort jag kan. Puss!"

"Puss!", och sedan lade vi på.

Jag slängde ihop ett par enkla mackor lite snabbt och precis när jag skulle lämna lägenheten så hörde jag hur det mullrade ute. Det hade varit ovanligt varmt ett par dagar nu så åska var inte helt förvånande. Jag slängde av mig min flisjacka och sneglade lite på min skinjacka som hängde på kroken. Jag fick en liten känsla av Deja-Vu innan jag tog på mig den. Jag hade nämligen precis samma kläder på mig som jag hade den där natten när jag bröt handleden på den där snorungen. Med ett litet fånig grin så lade jag den tanken åt sidan och lämnade lägenheten och huset.

Det hade inte börjat regna ännu, men det var inte långt borta. Man kunde kände lukten av vätan på långt håll. Det hade börjat bli lite småkyligt ute med. Med tanke på värmen tidigare under dagen så var det inte undra på att det var åska i luften. Jag skyndade så mycket jag kunde utan att börja springa för att hinna fram till Sarahs innan regnet skulle ta vid.

Jag hade kommit knapps en tredjedel av vägen när jag passerade genom en tunnel fick höra ett illtjut i mörkret.

"Nej, låt mig vara! Hjälp!", skrek en kvinnoröst.

Sekunden senare hörde jag det bekanta ljudet av glas som krossades. Jag började springa mot det hållet jag trodde ljudet kom ifrån.

"Hjälp mig någon!", ropade kvinnan förtvivlat.

Jag hörde hur rösten hade kommit närmre, och jag hörde hur någon kom springande mot mitt håll.

"Hjälp!", hördes rösten igen innan den blev avbrutet av ett dovt duns.

När jag kom runt kröken så såg jag en kvinna ligga på marken och en man som låg ovanpå henne. Min första och enda tanke var: "Det jävla svinet!". Innan någon han blinka så var jag framme vid dem och vräkte bort mannen med hjälp av all min kroppstyngd och moment. Jag tappade taget om honom och rullade runt ett par varv på marken innan jag slutligen slog huvudet i något hårt. Det sista jag minns innan jag tonade bort var stegen av mannen som hastade iväg och regnet som började välla ner i mitt ansikte.

När jag så småningom kvicknade till så fann jag mig till min förvåning i en säng. Jag hade lite svårt till en början att urskilja rummet. Det enda jag kunde uppfatta var att det inte var ett speciellt stort rum och ganska ljust dekorerat.

"Hur är det med dig?", hörde jag en kvinna säga till mig. "Du slog i huvudet rätt så hårt."

Så sakta återkom min syn och jag insåg att jag befann mig i ett tjejrum. Inte ett tonårings rum, nej tjejen som bodde här var nog bara något år yngre än mig själv. Kanske till och med jämngammal beroende på hennes smak.

"Jag vet inte hur jag skall tacka dig för att du räddade mig.", sade kvinnan till mig.

Jag vred på huvudet och fick se att kvinnan var en ung kvinna, ung och väldigt bekant.

"När Fredrik det svin kom efter mig så visste jag att jag var illa ute. Det jävla svinet skulle ha våldtagit mig om inte min skyddsängel hade dykt upp.", fortsatte hon.

"Skyddsängel...?", frågade jag tveksamt.

"Ja, du! Du är min skyddsängel.", svarade hon glatt och lade sin hand på min arm. "Så som du hanterade Peter och sedan nu räddade mig ifrån Fredrik så måste du vara min skyddsängel."

När hon sade detta så gick det upp ett ljus för mig. Inte undra på att jag tyckte att hon var bekant. Det var ju tjejen som jag hade passerat i regnet för ett par veckor sedan. Tjejen som hade ett gäng med killar efter sig.

"Men vänta det är ju du!", sade jag och satte mig spikrak upp i sängen.

"Så nu går det upp ett ljus för dig.", fnittrade hon lite lätt och flyttade sig lite närmre mig.

"Hur är det med dig?", frågade jag sedan. "Gjorde han dig illa?"

"Nej, du kom och räddade mig i grevens tid.", svarade hon med ett leende. "Du skulle ha sett hans min när han såg att det var du igen. Det var som om han hade sett ett spöke."

"Det var ju bra det.", påpekade jag och log lite lätt innan jag blev allvarlig igen. "Så du känner till det där svinet?"

"Det är en av Peters gängkompisar. Tönten har länge varit förälskad i mig, och nu när jag gjorde slut med Peter så fick han för sig att han hade en chans. När jag sa nej så fick han spel och började förfölja mig.", sade hon och stirrade tom ut igenom fönstret.

Jag tittade runt lite i hennes rum och fick syn på hennes väggklocka.

"Halv tio!", utbrast jag i ren chock.

"Ja!", svarade tjejen. "Du lyckades nätt och jämnt gå hit för egen maskin. Jag fick stötta dig hela vägen."

"Jag är ledsen men jag måste gå.", sade jag och vände mig till tjejen. "Jag är sjukt försenad."

Hon följde mig till dörren och försäkrade mig på vägen att allt var okej med henne och att hennes föräldrar snart skulle vara hemma.

"Hur gammal är du?", frågade hon när jag stod och tog på mig min jacka.

"Nitton... Hurså?", svarade jag lite lätt förbryllad.

"Jag hade tänkt fråga om du skulle vilja gå ut med mig någon gång...", började hon försiktigt. "Jag har en tendens att dras till våldsamma killar. Men du är brutal på ett snällt vis och bara två år äldre än mig så då är det lugnt. Hade du varit mer än tio år äldre så hade jag nog inte sagt något."

"Ser jag ut som om jag är tjugosju?", frågade jag med en sneglande blick på henne.

"Nej men man vet aldrig.",svarade hon och ryckte på axlarna. "Så skulle du vilja gå ut med mig någon gång. Eller du är kanske rädd för tjejer som frågar först?"

"Hehe, absolut inte.", svarade jag och log. "Jag föredrar tjejer med lite klös i. Det är bara det att jag är sen för jag skulle hem till min flickvän."

"Jag förstår...", sade hon och sänkte blicken i golvet.

"Hade jag inte varit upptagen så hade jag gärna gått ut med dig.", sade jag för att muntra upp henne.

"Kanske senare, när ni har gjort slut...", sade hon lite fräckt.

"Kanske det.", svarade jag lika fräckt och log mot henne. "Men jag vet ju inte ens vad du heter, och jag har ju inte ditt telefonnummer heller."

"Hanna", svarade hon glatt. "Mitt nummer har du redan på en liten lapp i din plånbok."

"Jaha det var ju smidigt. Mitt namn är...", mer han jag inte innan Hanna avbröt mig.

"Mikael, jo jag vet. Det stod så på ditt legg."

"Hmm... God natt då Hanna!", sade jag och gav henne en lång blick. "Sov gott!"

"God natt! Sov så gott du med.", svarade hon och stängde dörren så sakta.

När jag fortsatte min färd mot Sarahs lägenhet så kunde jag inte låta bli att reflektera över de senaste två veckorna. Tre olika tjejer hade visat stort intresse för mig under väldigt kort tid. Aldrig förr hade något sådant hänt mig. Jag kunde inte låta bli att förundras över vad det var som hade förändrats. Jag han aldrig komma fram till ett svar innan jag stod utanför Sarahs dörr och knackade på.

"Var har du varit!", var det första Sarah sa när hon öppnade dörren. "Jag trodde nästan att du inte skulle dyka upp."

"Jag råkade ut för lite oförutsedda saker.", svarade jag och gav henne en djup kyss.

Hon lade armarna om min nacke och besvarade kyssen länge och väl.

"Du är förlåten... För den här gången.", sade hon när våra läppar skiljdes åt.

"Jag skall bara in på toa en snabb vända, sedan så kommer jag.", sade jag till henne och strök henne längsmed ryggen.

"Okej! Men skynda dig för jag är så jävla kåt.", svarade hon och skuttade glatt in i lägenheten igen.

Mitt huvud hade börjat smärta igen och när jag såg mig själv i badrumsspegeln så kunde jag se hur en liten droppe blod försiktigt rann ner ur min näsa.

"Inte igen!", sade jag tyst för mig själv. "Vad är det som pågår."

Jag tog en bit papper och torkade bort blodet och fann till min förvåning att näsblodet inte fortsatte. Huvudvärken fanns dock fortfarande kvar långt bak i huvudet. Men jag tänkte för mig själv att sex funkar precis lika bra som smärtstillande. Så det där förvinner nog rätt snart.

Pappersbiten fick åka ner i papperskorgen och sedan gick jag ut i hallen för att där mötas av en spritt språngande naken Sarah.

"Hoppas du gillar vad som serveras.", sade hon och sträckte ut armarna.

"Det kan du ge dig på!", svarade jag och gav henne en riktigt tungkyss.

Lite lätt väldsamt tryckte jag sedan upp henne mot garderobsdörren och höll fast hennes händer högt ovanför hennes huvud. Med min högra hand så gled jag ner längsmed hennes sida och fram till hennes väntande fitta. Försiktigt så lät jag mitt långfinger glida ner över hennes klitoris och in mellan hennes blygläppar. Fram och tillbaka gned jag fingret, men hon behövde inte mycket mer beröring än så. Hon var redan våt så att det räckte.

"Mmmmm...", kved Sarah och ålade sig mot dörren.

Jag gled försiktig in i henne med långfingret och jag kunde känna hur hon skakade av välbehag. Jag sköt in mitt pekfinger med och fortsatte att massera hennes klitoris med tummen.

Sarah visste inte riktigt var hon skulle ta vägen. Hon ville saxa båda sin ben runt mig, men hade hon gjort det så hade vi båda dragit i golvet. Istället så blev det något mitt i mellan då hon förde sitt vänstra ben runt mig i hopp om att jag skulle komma djupare in i henne på så vis.

Det dröjde inte länge innan hon krampaktigt tog ett stadigt tag kring min nacke och pressade sig så hårt emot mig som hon förmådde. Hon kved ut sina lustar när hon kom och jag kände ett stort välbehag av att jag kunde ge henne precis vad hon behövde och bad om.

När hennes orgasm hade ebbat ut så släppte hon så sakta taget om mig och sade sedan.

"Hoppas du är redo för en lång natt. Jag har väntat på dig hela dagen."

"Jag skall se vad jag kan göra för att inte göra dig besviken.", svarade jag.

Sarah tog tag i min hand och ledde in mig i lägenheten och fram till sängen.

Min huvudvärk hade tilltagit och jag började nästan känna mig svimmfärdig. Men det fanns en annan känsla där med. En både skrämmande och tilltalande känsla av total handlingslöshet och på samma gång full kontroll. Det kändes nästan som om jag flöt ut ur min och kropp och sedan kunde höra hur jag sa till mig själv.

"Låt mig ta över nu!"

Det var det sista jag minns av den kvällen...

---

Fortsättning följer...

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Mot min vilja, del 9	Heterosex	3.4	29/3-09
Mot min vilja, del 8	Heterosex	4.0	16/2-09
Mot min vilja, del 7	Heterosex	4.0	29/1-09
Mot min vilja, del 6	Heterosex	3.5	24/1-09
Mot min vilja, del 5	Heterosex	3.5	18/1-09
Mot min vilja, del 4	Heterosex	4.3	11/1-09
Mot min vilja, del 3	Heterosex	4.0	5/1-09
Mot min vilja, del 2	Heterosex	4.0	30/12-08
Mot min vilja: del 1	Heterosex	3.7	28/12-08

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.