Simon, ny skola

Denna sexnovellen innehåller inget sex, utan det kommer senare eftersom jag hade tänkt ladda upp flera stycken delar efterhand som jag blir klar med dom. Skriv gärna en kommentar om förbättringar jag kan göra och kom med förslag om vad ni vill ska hända sen.. vill även säga att detta är mitt första försök till att skriva en novell men jag hoppas ni gillar den.

*pip, pip, pip* Väckarklockan ringer, Simon sträcker ut sin hand och smäller till den så den flyger i golvet och batterierna rullar iväg längs golvet,
sedan somnar han om igen.
*Knack, knack, knack* Simons mamma knackar på dörren.
- Skynda dig upp nu så du inte kommer för sent, det är första dagen och allt, sa hon.
Hon fick bara ett mumlande till svar innan hon försvann iväg till jobbet.

Simon vaknar med ett ryck, kollar snabbt på klockan på mobilen.
”Shit!” tänkte han och sprang snabbt in i duschen.
Han duschade snabbt och fixade till det svarta håret med lite vax sen gick han in på sitt rum igen för att klä på sig, det fick bli ett par svarta stuprörsjeans, ett par svart och röda kallingar, svarta strumpor, en vit t-shirt med en svart dödskalle på, ett nitbälte och en svart tjocketröja.
När han klätt på sig sprang han ner för trappan och tog på sig sin jacka och sina svarta Converse skor, rätta till håret lite och gick sen ut genom dörren för att gå till busshållsplatsen för att ta första bussen som gick till skolan han skulle börja på.

Väl inne i skolan blev han förvirrad över var han skulle ta vägen, han hade fått en lapp där det stod vilken sal han skulle vara i på morgonen, men han hade ingen aning om vart salen låg. Han frågade ett par tjejer som stod i ett hörn och pratade, men dom bara kollade konstigt på honom så han gick därifrån, när han gått därifrån såg han en karta över skolan som hängde på väggen, så han gick fram till den för att kolla var han skulle någonstans.
- Du lär inte fatta mycket om du kollar på den där kartan, den stämmer inte längre, sa en röst bakom honom.
Han vände sig om och såg en ljushårig, ganska kort, tjej som var klädd i en skrikigt rosa kjol och en svart tröja med lika skrikigt rosa tryck på.
- Okej, vet du var sal 9 ligger? Frågade han samtidigt som han försökte räkna alla piercingar i hennes ansikte, dom var verkligen många.
- Ja visst, det ligger på andra våningen. Du följer bara denna korridoren rätt ner och sen tar du höger så är där en trappa som du går upp för,
sedan går du till vänster och sedan andra gången till höger, så ligger sal 9 nästan längst ner i den korridoren, sa hon med ett leende.
Simon kände sig extremt förvirrad och det måste ha synts på honom för tjejen började skratta lite åt honom.
- Jag kan visa dig istället, sa hon.
- okej, det skulle vara jättesnällt.
- Jag heter Emelie förresten.
- Simon, svarade han och räckte fram handen till henne.
Dom började gå mot salen och väl framme så tackade han Emelie för hjälpen.
- inga problem, svarade hon med ett leende på läpparna.

Simon knackade på dörren in till sal 9 där han skulle vara.
En man i 50års åldern öppnade och kollade på honom uppifrån och ner med en frågande blick, sedan fick han plötsligt ett litet leende på läpparna och sa:
- Du måste vara Simon, välkommen hit.
- Aa, tack.
Simon blev insläppt i klassrummet och när han kom in där så satt alla och stirrade på honom.
Han kände hur han rodnade lite och blev blyg.
Läraren satte sig ner vid sin kateder och börjar prata:
- Jag heter Göran, och jag kommer att ha dig i matematik, geografi och även historia på vissa torsdagar. Du kan väl berätta lite om dig själv för klassen?
- Eh.. Visst.. Jag heter Simon och jag har precis flyttat hit från Göteborg.. Jag håller inte på med någon speciell sport just nu, håller mest på med att lära mig spela gitarr.. Och aa..
Simon kollade mot Göran med en snälla-kan-jag-få-gå-och-sätta-mig blick.
- Ja det räcker väl så, du kan sätta dig där nere bredvid Linus, sa Göran och pekade mot en brunhårig kille som satt nere i hörnan av rummet.
Simon gick bort till Linus, som satt och klottrade i sin bok och hade hörlurar i öronen, han hade förmodligen inte hört någonting av det Simon sagt.
Han satte sig ner bredvid honom.
Linus kolla upp ur boken och tog ut ena hörluren.
- Hej? Sa han sen lite frågande.
- Hej, jag e ny här och Göran sa att jag skulle sitta här.
- Okej, Linus, sa han och sträckte fram sin hand mot Simon.
Simon tog hans hand.
- Simon.
Båda log och Göran fortsatte lektionen. 40minuter senare slutade dom, Göran stoppade Simon i dörröppningen.
- Du skulle ha det här också, det är ditt skåpsnummer, koden till skåpet och lite böcker. Du kommer få fler efter hand här i skolan.
- Okej, tack, sa Simon och tog emot böckerna och lappen med koden och skåpsnumret.
- Vänta lite.. Frida?! Göran vinkade till sig en blond tjej ganska söt tjej som kom fram till dom.
- Aa?
- Du har skåp nummer 253 va om jag inte minns fel? Sa Göran till Frida.
- Aa.. vadådå? Asså det är inte jag som har skrivit på det, det var…
Göran avbröt henne innan hon hunnit prata klart.
- Jag bryr mig inte om hur ditt skåp ser ut, Simon har skåp nummer 254, så du kan väl hjälpa honom att hitta rätt?
Frida såg lättad ut.
- Aa visst, det är klart.
- Bra.
Frida log lite mot Simon och dom började gå mot skåpen.
- Vad tycker du om skolan då? Frågade hon plötsligt.
- Den verkar helt okej, men den e sjukt stor så de kommer ju ta ett tag att lära sig hitta.
- Haha, jo men jag kan visa dig runt om du vill, du kommer förståss glömma bort var allt är igen men då har du ju i alla fall sett skolan. Sa Frida och skratta lite.
- schysst, sa Simon och log.

När dom var framme vid skåpen stoppade dom in sina böcker.
Lektionerna segade sig fram och på lunchrasten skulle Frida visa Simon runt på skolan.
- Här är då cafeterian, sa hon och slog ut med handen.
- Tjena, sa en röst bakom dom.
Dom snurrade runt och där stod den snyggaste killen som Simon någonsin hade sett..
Svart spretigt hår som var kortare där bak än där framme, snakebites i underläppen, mörkbruna nästan svarta ögon med långa mörka ögonfransar och ett ganska pojkaktigt och sött ansikte.
- Heeej Alex! Sa Frida och gav snyggingen en kram.
- Hej, Alex, sa han och sträckte fram handen mot Simon.
- Hej, Simon, svarade han och tog hans hand, den kändes varm och len.
*riiiing*
- Oj vi börjar nu, kom Simon, sa Frida.
Simon kände Alex blickar i ryggen när han började gå med Frida mot deras skåp.
”Helvete va het han va” tänkte han.


Ytterligare 2 lektioner segade sig fram och sedan slutade dom för dagen.
Simon stod och drog på sig sin jacka när han såg Alex komma mot dom.
- Någon som vill hitta på nått idag? Frågade han när han kom fram till dom.
- Jag kan inte, ska iväg och shoppa med mamma, svarade Frida.
Alexander la huvudet på sned och kollade på Simon.
- Du då?
- Jag? Frågade Simon
- Näää.. Tomten bakom dig fattar du väl, sa Alex med ett leende.
Simon vände sig om och kollade bakom sig och kom då till att tänka på vad Alex hade sagt ”tomten bakom dig, fan e jag dum eller?!” tänkte han och kände hur han rodnade när han vände sig fram igen och möttes av en skrattande Alex och en brett leende Frida.
- Där va ingen tomte, mumla han tyst och kollade ner i golvet.
- Jag måste gå nu, ses imorgon, hejdå! Sa Frida samtidigt som hon småsprang därifrån.
- Vill du hitta på nått eller? Frågade Alex igen
- Visst.

Dom bestämde sig för att gå hem till Alexander.
- Heeej!? Skrek Alex när dom kom innanför dörren hemma hos honom.
Det kom inget svar.
- Ensamma hemma? Frågade Simon
- Verkar så.
Alexander gick ut i köket
- Vill du ha nått att käka? Frågade han.
- Nej tack.
- Dricka?
- Okej.
Simon kände sig blyg, han kände knappt Alexander och nu var han hemma hos honom, han verkade så sjukt avslappnad. Men så är det väl när man är snygg och har bra självförtroende, tänkte Simon. För Alexander var verkligen snygg- det var inte bara hans ansikte som var helt perfekt, även hans kropp var helt otrolig. Han var lång, ganska smal (men inte för smal), och det bästa av allt.. Han hade en helt underbart läcker häck!

Simon vaknade upp i sina tankar om Alex av att han stod bredvid honom och viftade med handen framför hans ansikte.
- Va? Frågade han förvirrat och kollade på Alexander.
Alex nästan vek sig av skratt.
- haha, du, haha skulle.. haha sett din… ahahaha min. skrattade Alex fram
Han kände hur allt blod i kroppen samlades i huvudet på honom och han måste blivit lika röd som drickan han hade fått i ett glas som han höll i sin hand.
- haha förlåt, men du såg.. haha.. rolig ut. Sa Alexander som försökte sluta skratta.
Simon räckte ut tungan mot honom.
- haha, gulligt. Sa Alexander och började skratta igen.
- Kom jag hit bara för att du skulle skratta åt mig? Frågade Simon tillslut
- haha nej, vi skulle göra nått, men jag vet inte vad. Svarade Alex med ett leende.
- Vi kan spela? Föreslog han sen.
- Okej.

Dom gick upp för en trappa och in i ett rum som Simon antog va Alexanders rum, det var ett typiskt pojkrum.
- vad vill du spela? Frågade Alex samtidigt som han satte sig på huk och drog ut en låda ur bokhyllan, den var proppfull med spel.
- Bestäm du, svarade Simon och satte sig på Alexanders säng.
Alexander satte i ett bilspel och dom började spela, det gick riktigt bra för Simon i början men sen körde Alex förbi honom precis innan mållinjen vilket fick honom att bli sur.
- Fuskare! Sa Simon och skrattade lite.
- Jag fuskar aldrig, eller jo, men inte nu, svara han och log.
- så att jag vann betyder bara att du va kass, skrattade han sen.
Simon puttade till honom.
- haha vad vill du? Sa Alex
- jag e inte kass, det är du som fuskar, sa Simon och räckte ut tungan mot honom.
- Akta så jag inte biter av den, sa Alex och blinkade med ena ögat.
- haha, oj vad rädd jag blev då, skrattade Simon.

I nästa sekund låg han på rygg på Alexanders säng med Alexander över sig.
- Det borde du vara, sa Alex tyst och höll fast Simons armar med sina händer.
- Men det är jag inte, svarade Simon och gjorde ett försök att komma loss, men misslyckades.
Alexander kollade in i Simons isblåa ögon, dom var vackra, som himlen en molnfri sommardag. Han böjde sig sakta ner och kysste Simons läppar försiktigt, Simon besvarade kyssen.
Plötsligt reser sig Alex upp och håller sina händer för ansiktet samtidigt som han mumlar:
- Shit! Fan förlåt.. det var inte meningen.. asså jag vet inte vad som hände..
Simon förstod ingenting, han flyttade sig närmare Alex, la sina armar runt honom och försökte fånga upp hans blick med sin egen. Dom fick ögonkontakt och Alexander öppnade sin mun för att säga något mer men Simon satte sitt finger mot hans läppar innan han hunnit säga ett ljud.
- Du pratar för mycket, sa Simon sen
Han la sina armar om Alexander igen och luta sig bakåt, drog med sig honom så dom hamnade liggandes i sängen.
Alexander kunde höra Simons hjärtslag och hans lugna, ganska tunga andning.

Dom låg i sängen länge, bara lyssnade på varandras andetag och kände värmen från varandras kroppar.
Simon hade börjat leka med sina fingrar i Alex hår när han hörde Alex mumla någonting.
- Va sa du? Frågade han
- va e klockan? Sa Alex då
Simon tog upp sin mobil ur fickan och såg att han hade 11missade samtal och 5sms, alla från hans mamma. Han hade glömt att sätta på ljudet på mobilen, han kollade på klockan och förstod då varför hans mamma hade försökt få tag på honom, den var redan halv 8 på kvällen och han hade glömt att ringa och säga till att han gick hem till Alexander.
- Shit, jag måste gå, sa Simon och började resa sig upp.
Alexander satte sig upp i sängen och kollade på Simon som hade ställt sig upp, han såg så söt ut där han satt.
Han reste sig upp och kramade Simon.
- Måste du? Viskade han i hans öra.
- Mm, morsan ringer väl snart polisen eller nått.
Han sköt Simon en liten bit ifrån sig och kollade förvånat på honom
- Varför skulle hon göra de?
- Jag glömde ringa henne och berätta att jag skulle hit, och hon har försökt få tag på mig men jag kände inte mobilen..
Alexander log lite mot honom.
- Men ring henne då din dumsnut.
- Men jag måste nog ändå hem, de börjar ju bli rätt sent och jag hittar inte så bra här än..
- okej, vill du att jag ska följa dig?
- Vill du de? Frågade Simon med ett litet leende på sina läppar.
- Gärna, svarade Alex och kramade om honom.

Dom tog på sina jackor och skor, sedan gick dom hand i hand hem till Simon.
När dom kom fram till hans grind kramade han om Alexander.
- Tack för du följde mig hem, viska han i hans öra.
- De gjorde jag gärna, viska Alex tillbaka.
Dom släppte taget om varandra och deras läppar möttes än en gång.
En värme spred sig i Simons kropp och det kändes som han skulle börja brinna.
Kyssen avslutades med en liten puss.
- Vi ses imorgon, sa Alexander med ett stort leende på läpparna.
- Aa de gör vi, sa Simon och kunde inte låta bli att le.
Innan han somnade tänkte han "undrar vad som händer imorgon..."

Fler noveller av samma författare

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.