Kvarsittning med sträng magister

--------- Novellen är en fortsättning på "Den första kvarsittningen" och "Uppfostring i privatskolan" --------------


Stella började bli allt mer nervös när klockan närmade sig fyra. Hennes matematiklärare, magister Lindelööf, hade kallat in henne på ytterligare en kvarsittning eftersom hon inte hade lytt honom under den förra. Under Stellaskjol sved det ännu i skinkorna efter behandlingen hon hade fått tidigare på dagen, och hennes kinder var fortfarande röda av skam. Skam - och till hennes förvåning också av upphetsning och spänning. Även om magistern hade tuktat henne hade det inte gjort outhärdligt ont, och någonstans i maggropen hade en helt ny pirrande känsla infunnit sig när hon tvingats att böja sig framåt och vända upp rumpan.

Men nu väntade alltså dagens andra möte med magister Lindelööf. Om bara nån timma. Stella skyndade över skolgården tillbaka till sitt elevhem, som skulle vara ganska tomt den här tiden på dagen. De flesta andra flickorna hade fortfarande lektioner eller satt i läsesalarna med högar av läxböcker.
I Stellas sovsal på internatet var det mycket riktigt nästan tomt. Två av hennes klasskompisar satt och pratade i en soffgrupp vid fönstret mot gården, och de hälsade glatt när hon kom in. Stella mumlade ett "hej" tillbaka och damp ned i en av fåtöljerna.

- Vad är det, är du trött? frågade Sarah, en av klassens mest högljudda flickor.
- Nej, bara.. Bara lite fundersam... svarade Stella svävande.
- Vadå, är det något som har hänt, undrade Liselott, som var blyg och ordentlig och alltid uppförde sig oklanderligt.
Stella tänkte ett ögonblick - skulle hon berätta vad som hänt och be om råd? Sarah skulle kanske kunna ha något att komma med, men den prydliga Liselott skulle väl få slag om hon hörde vad som hänt.
- Vad är det, berätta! sa Sarah och flyttade sig närmare Stella.
- Ja, okej... Jag råkade ut för lite problem med en lärare... Så nu är jag lite nervös, för jag måste gå och träffa honom igen efter skolan...
- Näe! Vem då?? utbrast Sarah och spärrade upp ögonen. - Inte den där elaka franskakärringen, väl? Eller gympafröken Nordin?
- Nej, det är matteläraren... sa Stella
- Magister Lindelööf? nästan skrek Sarah och Liselott samtidigt. - Åå nej!
- Vad är det, sa Stella
- Han är ökänd, sa Sarah - Majjen är helgalen och jättesträng! Akta dig för att göra honom uppretad, han drar sig inte för att använda gammaldags disciplin - det vet alla!
"Jotack", tänkte Stella, "nu vet jag det också. Det blev ganska tydligt efter att jag skolkat imorse..."
Liselott lutade sig framåt och sa med låg röst:
- Jag har hört att han gav en tjej stryk, riktigt stryk, tre gånger på en vecka - för att hon inte klarade av att lära sig andragradsekvationer! För flera år sen, men i alla fall.
Stella pressade ihop läpparna och försökte se nonchalant ut.
- Jaha... Får väl se vad han tänker säga åt mig då.
- Du, sa Sarah och sänkte rösten medan hon tittade sig konspiratoriskt omkring. - JAG har hört att det finns andra slags sätt som magister Lindelööf straffar olydiga skolflickor på.
Stella såg frågande ut medan Liselott såg alldeles förfärad ut och frågade Sarah med gäll röst:
- Vad MENAR du egentligen?
Det ville Stella också gärna veta. Hon måste gå och träffa läraren, det var hon säker på, men vad skulle hon vänta sig egentligen? Sarah bara log lite menande och ryckte på axlarna.
- Inte vet jag, men det är vad jag har hört iallafall. Fast det är nog inte sant egentligen, ingen vågar nånsin bryta mot hans regler så det blir ju liksom aldrig aktuellt. Så glöm det. Liselott, ska vi gå till gymnastikhallen nu?
Flickorna samlade ihop sina saker och lämnade Stella kvar, fundersam, i sovsalen.

När klockan slog fyra stod Stella punktligt utanför dörren till magister Lindelööfs arbetsrum. Han öppnade dörren och visade in henne. Utanför hörde Stella de sista rösterna dö bort när alla skyndade sig bort från skolkorridorerna för några timmars fritid innan middagen. Magister Lindelööf gick bort mot sitt stora skrivbord och vände sig mot henne. Stella slog ned blicken.
- Bra att du var punktlig. Det här kommer inte att ta så länge.
Stella kände kinderna bli röda igen, men hon var inte särskilt nervös längre. Hon lyfte blicken och tittade runt sig - rummet var ganska litet, med bokhyllor runt väggarna och mörka tunga möbler. En hårt stoppad soffa klädd med mörkgrön sammet vid ena väggen, framför henne ett skrivbord i ek med stol i samma stil som soffan. Gardinerna var fördragna, noterade hon. Magistern plockade med några papper framför sig på bordet. Han såg fortfarande sträng ut, som tidigare på dagen, men rätt mycket nöjdare nu faktiskt och med ett mer intresserat uttryck i ögonen. Stella harklade sig lite innan hon bröt tystnaden:
- Ska jag få mer--- ja, måste jag få mer stryk?
Magister såg upp och såg lite road ut.
- Stryk? Du har ju bara blivit tillrättavisad med lite smisk än så länge. Och dessutom gjort dig förtjänt av mer straff.
Stellas mod sjönk och hon rös till vid tanken på samma behandling som tidigare idag. Magistern öppnade ett skåp och tog fram en kort, böjlig pekpinne och la den på skrivbordet framför henne.
- Den här hade jag tänkt använda. Ganska mycket, faktiskt. För att lära dig bli en lydig flicka.
Stella gjorde en ofrivillig grimas och tänkte att det var nu hon måste vända den här situationen.
- Kan jag inte få slippa?

Magister Lindelööf höjde ögonbrynen och korsade armarna, men till Stellas lättnad sa han inte genast emot och hon fortsatte:
- Ja... Det.. Eh, det svider väldigt mycket sedan imorse... Finns det inte något annat sätt som ni kan straffa mig?
Magistern hade fortfarande sina ögonbryn höjda och såg faktiskt nästan ännu lite mer nöjd ut.
- Jaså, det svider, säger du? Och du vill ha ett annat straff? Vi kanske kan tänka på saken.
Stella trodde knappt att hon hade hört rätt - och kände den nya pirrande känslan återvända.

- Vänd på dig, sa magistern. Gå bort till väggen så ska vi se om du lärde dig något imorse.
Stella vände snabbt om och tog ett par steg så hon stod med ansiktet vänt mot väggen.
- Du kan dra ner trosorna och visa mig var det svider.
När han märkte att Stella tvekade plockade han upp pekpinnen från skrivbordet och lät den smälla till mot bordsytan.
- Om du är en lydig och snäll flicka, och visar dig vara medgörlig, då slipper du stryk. Om du krånglar eller är olydig, då blir det raka vägen ner på skrivbordet för att få smaka pekpinnen. Är det förstått?
Stella nickade snabbt och kände att det hettade till i underlivet inför tanken på att tvingas vara "en lydig flicka". Hon lutade sig lite framåt och drog snabbt ned trosorna till knäna, och sänkte blicken till golvet innan hon lågt frågade:
- Ska jag själv lyfta på kjolen också?

Bakom sig hörde hon magistern gå fram mot henne och han lät både nöjd och sträng samtidigt när han sa till henne att blotta skinkorna.
- Ja, magistern, sa Stella och märkte hur hon helt började spela med - dels för att utsikterna att bli rappad med pekpinnen, liggande raklång över skrivbordet var otäcka och dels för att det kändes allt varmare både i kinderna och långt inne mellan låren. Hon böjde sig ytterligare lite till när hon lyfte den korta veckade kjolen, och svankade lite för att den skulle hållas uppe. Så placerade hon händerna mot den kalla stenväggen, och lät sig inspekteras.
- Du kanske har rätt, det ser nog ut att svida. Det är ganska rött här, sa magistern och Stella bet sig i läppen för att inte säga aj när han gav henne ett lätt nyp i höger skinka. - Jag får nog ge dig ett annat straff än vad jag hade tänkt. Men då måste du lova att inte skrika, och att inte spjärna emot. Annars får du lägga dig över skrivbordet direkt.
- Nej magistern, jag ska vara lydig, fick Stella fram, lutad mot väggen på raka ben. - Vad.. vad tänker ni göra med mig?

Han svarade inte direkt, utan gick mot skrivbordet och drog ut en bred pall utan ryggstöd som stått på andra sidan. Den ställde han vid skrivbordets kortända.
- Du kan komma hit, sa han och Stella tog bort händerna från väggen och rätade på ryggen så kjolen föll ner på plats igen. För att hon skulle kunna gå bort till skrivbordet drog hon snabbt upp trosorna igen, sedan gick hon fram till pallen.
- Trosorna hade du inte behövt dra upp, sa magistern förebrående. - Du kan ta av dem. Ge dem till mig. Strumpor och skor kan du behålla på.
Stella fumlade under sin kjol men fick snabbt av sig trosorna. Magistern la dem på en byrå intill skrivbordet, dit han också flyttade pekpinnen.
- Jag ser att du är en mycket lydigare flicka nu. Så den här slipper vi nog använda idag. Eller hur?
- Ja, magistern, sa Stella och kände sig mycket naken under kjolen.
- Så - då kan du ställa dig på knä här på pallen och böja dig fram över skrivbordet.
Stella rös till inför den välbekanta ställningen. Skulle han slå henne i alla fall? Eller.. eller skulle han låta henne få känna på något helt annat??

Hon skyndade sig att kliva upp på pallen och böjde sig framåt över skrivbordets bastanta ekskiva.
- Lyft på kjolen och lägg fram händerna vid ansiktet, sa magistern medan han flyttade sig så han stod rakt bakom henne. Stella kände hur det hade börjat bulta inne i springan som han nästan skulle se inne mellan hennes blossande skinkor, och knep ihop benen så mycket som det gick fast hon anade att det var lönlöst - och blotta tanken på det fick det att bulta och fukta sig ännu mer.
- Så där ja, sa magistern nöjt och hon kände att han steg närmare - Nu ska vi se hur lydig du har tänkt vara idag!
Hon kände båda hans händer mot var sin stjärthalva - de cirklade runt i en lätt rörelse tills han flyttade dem mot mitten och tog ett bestämdare tag. Han lät båda tummarna glida närmare in mot stjärtvecket och sära lätt på skinkorna så han såg mer av hennes fuktiga, trånga ingång. Stella flämtade lätt när han tryckte till ännu en aning med tummarna och tycktes ta en ordentlig titt på henne bakifrån.
- Du verkar vara betydligt medgörligare nu... Så ser det ut i alla fall. Är du det?
- Ja, magistern, mumlade Stella med ansiktet nedvänt mot bordsskivan och blossande kinder. Hon visste att han redan hade sett hur fuktig hon blivit.
- Då får du dela på benen.
Han förde in händerna mellan hennes lår och tryckte lätt, så hon särade en aning på benen. hon kände hans båda händer glida uppåt igen och glida oändligt lätt över allt hon just försökt dölja. Med det ena pekfingret gjorde han en stor cirklande rörelse runt fittmynningen, vilket fick Stella att släppa ifrån sig ett flämtande "åh!"
- Tyst, förmanade han henne. Du lovade att inte skrika.
Medan hans vänstra hand smekte henne över rumpan och låren fortsatte höger pekfinger att rita lätta cirklar kring hennes trånga, rosa, fuktiga hål - som nu började skifta allt mer i mörkrött, noterade magistern nöjt. Stella andades häftigare och svankade upp stjärten mer.
- Nu ska jag sticka in fingret i dig, sa han lågt och hon drog efter andan när han lät fingertoppen glida in mindre än en centimeter, ut igen, in igen - och så hela fingret i en snabb, bestämd rörelse.
Stella pep till och vred sig ofrivilligt - vilket snabbt fick honom att ställa sig vid sidan av henne och ta ett fast grepp om hennes midja med vänster hand.

- Ligg stilla och sprattla inte, förmanade han - Två fingrar. Strax.
Han drog ut pekfingret och lät det glida nedåt, längre in mellan hennes ben och till klitoris, som han nuddade och fick henne att flämta igen. Stella kämpade med att ligga stilla och framåtböjd men hennes tilltagande kåthet fick henne att vilja vrida sig mycket mer. När han gav hennes klitoris små fjäderlätta nuddanden med sitt våta, heta finger stönade hon til och särade ännu mer på sina ben.
- Duktig flicka, det går mycket lättare så där...
Han lät pekfingret och långfingret glida in i henne med ett lätt tryck, och släppte taget som höll henne nere mot bordet för att istället knäppa upp sin egen gylf.
Stella visste vilken sort straff som väntade henne och nu var hon mer än beredd på det. Hennes handflator gjorde svettiga avtryck på bordsskivan när hon försökte hålla dem stilla medan hans två fingrar sakta gled in och ut i henne bakifrån.

- Du ska bli ordentligt knullad, såhär, bakifrån, förklarade han lågt och snabbt, nästan andfått. - Om du inte lyder nu, eller om du sprattlar eller skriker, då blir det inte roligt för dig.. förstått?
- Jaa, magistern, pep Stella och svankade upp stjärten ännu mer.
Han drog ut fingrarna och samtidig kände hon något varmare, större mot sin stjärtskåra. Han drog kuken nedåt mot fittöppningen, lät den vila där ett ögonblick och pressade sedan in ollonet i en snabb rörelse innan flickan hann reagera.
- Aah, flämtade Stella och ville skrika av välbehag när han försiktigt drog ut ollonet för att trycka in det igen, och igen.

Magistern njöt av den underbara synen nedanför - den unga stygga skolflickan som behövde straffas, med sin veckade kjol uppdragen och benen vitt särade så hennes underbara, svällande, våta fitta var alldeles öppen. Han tog tag om hennes höfter, ett hårt tag, och tog henne så ordentligt, så hela kuken begravdes i hennes trånga fitta. Flickan gnydde och flämtade, och när han stötte igen kände han hennes motrörelse.
- Svanka upp stjärten, förmanade han henne flämtande och märkte att hon lydde direkt, så han kunde ta henne ännu djupare. - Duktig flicka...

Han började knulla henne med lugna, jämna rörelser. Hon var så otroligt trång, fast hon stod med benen så brett i sär. Han böjde sig ned en aning och tryckte samman benen, lät henne stå med dem lika tätt ihop som hon själv hade ställt sig för en stund sedan. Effekten var omedelbar - fittan sög till om hans kuk med ett ännu stadigare grepp och han fick hejda sig för att att inte gå för fort fram, inte knulla vettet ur flickungen på fem sekunder, utan suga lite på karamellen... Hennes stjärt mötte hans stötar, hennes lilla trånga anushål tittade fram mellan skinkorna som fortfarande glödde röda efter att han straffat henne för hennes skolk samma morgon. Stella flämtade efter andan för varje stöt, då magisterns stora kuk fyllde upp henne och fick henne att glöda och koka, och hon bet sig i läppen för att inte släppa ett ljud ifrån sig. Var det så här det kändes att bli tagen bakifrån?

Han lät högerhanden leta sig ned och in mellan hennes ben framifrån, lät fingrarna leka mot den punkt där hon längtade efter att bli kittlad, och saktade takten så flickan knullades oändligt långsamt.
- Oiih, kved Stella och han märkte nöjd att det kanske räckte. Han drog bort handen och ökade takten, märkte att flickan knappt kunde ligga stilla, njöt ännu mer när hen tog henne så hårt att hon grep tag i skrivbordets kanter för att hållas på plats.
Han kände flickans kropp spännas i orgasmens kramper, hörde henne ge ifrån sig ett litet skrik, och i samma stund svartnade det för hans egna ögon i en underbar explosion av hetta och och yrsel och njutning.

När han släppte henne och ordnade med sin klädsel bakom henne återfick Stella fattningen, släppte sitt hårda tag om skrivbordet och rätade lite på ryggen, fortfarande sittande på knä på skrivbordspallen.
- Åh, javisst... harklade sig magistern. - Du kan resa dig upp.
Han räckte henne trosorna, som hon snabbt drog på sig för att sedan ställa sig upp med blicken i golvet och händerna på ryggen.
- Hrm.. Du har varit en lydig och duktig flicka, och du har fått ditt straff nu. Magistern talade stelt och uppstyltat och tycktes också ha svårt att fästa blicken.
- Ja, magistern, sa Stella, fortfarande med blicken i golvet. Hon kände hur kinderna fortfarande rodnade, och hur hett och vått det fortfarande var inne i hennes nyknullade fitta - och hon rodnade ännu mer vid tanken på hur underbart det hade varit att komma.
- Jag hoppas att du har, eh, lärt dig din läxa, och inte kommer att skolka igen.
- Nej, magistern, sa Stella. - Men.. vad händer då? Hon höjde hakan och såg honom rätt i ögonen, med ett litet leende lekande i mungipan.
Magister Lindelööf såg både lite besvärad och lite road ut när han svarade:
- Då måste jag straffa dig igen. Seså, du kan gå nu. Skynda dig, så du inte blir sen till middagen.

Stella gick snabbt mot dörren, och skyndade sig att rätta till skjortan och kjolen medan hon gick. När hon vände sig om för att stänga dörren bakom sig var det svårt att dölja att hon log förnöjt. Hon hade fått lära sig att det fick konsekvenser att bryta mot skolans regler - fast i framtiden kunde man inte vara säker på att just magister Lindelööfs regler skulle bli de hon ansträngde sig mest för att följa...

Fler noveller av samma författare

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.