Stormvarning, del I: Prolog
”Regnvädret som drog in över regionen under natten förväntas tillta under dagen. Vindstyrkan kommer att vara frisk till hård, med enstaka kastvindar upp till 25 meter per sekund.”
Felicia stängde av radion och tittade ut genom fönstret. Regnet piskade mot rutan, och det lät som om det blåste full storm.
Det var lördag morgon, och Felicia låg fortfarande kvar i sängen. Hon hade ingen lust att stiga upp, för lägenheten brukade vara småkylig om morgnarna så här års. Dessutom hade hon nyss vaknat från en väldigt behaglig dröm – åtminstone kändes det så mellan benen. Hade David varit hemma hade hon snart varit tillfredsställd. Felicia slöt ögonen och föreställde sig hur hon började smeka sin älsklings kuk medan han sov, och hur han inte vaknade förrän hon hade hunnit ta den i munnen.
”Din kuk vaknade innan dig”, skulle hon ha sagt när han slog upp ögonen, och snart hade hon fått det hon ville ha; hans stenhårda kuk inkörd mellan sina brett särade ben, hårt och länge. David var en gud i sängen, hans kuk var rejäl, rak och precis lagom stor. Felicia älskade att leka med den, att låta sin tunga dansa över ollonet samtidigt som hon smekte hans pung. Men bäst av allt var verkligen att bli knullad, att känna hur hennes älskade pojkvän stötte sin påle i henne så hårt han kunde.
Men David har inte hemma; han var bortrest och skulle inte komma tillbaka förrän söndag kväll. Han reste mycket i arbetet, men det här var första gången han varit tvungen att vara borta över en helg. Felicia saknade honom redan.
Nåväl, bra kvinna reder sig själv. Felicia stack ner sin högerhand under täcket och började försiktigt smeka sig mellan benen. Hennes fingrar lekte med det krulliga håret nedanför venusberget, och hon kände hur hon blev allt våtare. Felicia andades in djupt och lät fingrarna fortsätta in mellan blygdläpparna.
Felicias högerhand rörde sig i små, snäva cirklar över sin allt styvare klitoris, och hon kände hur den efterlängtade orgasmen närmade sig. Det var ingen stenhård kuk, men det fick duga. Hon kände hur hela underlivet spände sig, och drog djupt efter andan medan orgasmen sköljde över henne. Felicia log ett brett leende för sig själv och lät högerhanden vila.
*
Hade David varit hemma hade lägenheten snart genomsyrats av doften av nybryggt kaffe och rostat bröd. Felicia suckade och klev motvilligt upp ur sängen, tog på sig morgonrocken och gick in i köket. Hon stod en lång stund och tittade ut genom köksfönstret. Himlen var gråmulen, och det regnade som om en ny syndaflod var på väg. Det var knappt några människor ute på gatorna, och de få som syntes skyndade snabbt fram, tätt tryckta mot husens fasader. Några få försökte skydda sig mot regnet med paraplyn, men den hårda blåsten gjorde det helt meningslöst.
Felicia hade ingen lust att gå ut heller, men hon hade bestämt att äta lunch med Michel ute på stan, och det ville hon inte gå miste om. Hon lagade frukost – kaffe och en smörgås fick räcka, hon hade sovit länge och det var snart lunchdags.
*
Michel och Felicia hade varit vänner i flera år. De hade träffats på en nattklubb, och stått och pratat i baren i flera timmar. Till en början hade Felicia trott att Michel raggade på henne, och blev förvånad när han inte gjorde några som helst försök att få med henne hem när klubben stängde. Istället utbytte de telefonnummer och Michel lovade att ringa. Hon tyckte hans beteende var ännu märkligare när han ringde och de fortsatte att konversera. Inte så att hon tyckte det var tråkigt att prata med honom, tvärtom – han var intelligent, allmänbildad och charmig. Men varför ville han inget mer?
Efter några samtal och en träff över en kopp te hade han berättat för henne hur det låg till: han föredrog män framför kvinnor. Egentligen borde hon inte ha blivit förvånad, Michel såg nästan ut som urtypen för en modern, homosexuell kille: vacker, smal, vältränad och välklädd, med kortklippt mörkt hår. Liksom henne var han i 25-årsåldern, och arbetade som intendent på ett konstmuseum.
När väl det inledande mysteriet klarats upp hade Felicia och Michel blivit goda vänner, och umgicks ofta. De kunde prata med varandra om nästan allting, och det var också Michel som var den förste som hon berättade om David för.
Felicia träffade David året efter hon lärt känna Michel, och blev upp över öronen förälskad i den långe, muskulöse killen som brukade träna på samma gym som hon. När hon äntligen tog mod till sig och bjöd med honom på en kopp kaffe visade det sig att de hade mycket gemensamt, och snart var de ett par. När Felicia berättade om sin nye pojkvän för Michel log han stort.
”Det låter nästan som om jag borde vara avundsjuk.”
*
Felicia avslutade sin frukost och tog en dusch. Precis när hon klev ut ur duschen hörde hon det välbekanta gnisslandet från brevinkastet. Det var lördag, och således ingen postutdelning – Felicia drog en djup suck över att reklamutdelarna inte brydde sig om ”ingen reklam”-skylten på ytterdörren. Hon sminkade sig och klädde på sig, och var precis på väg ut genom dörren när hon plötsligt hejdade sig.
På hallmattan innanför ytterdörren låg inte, som hon väntat sig, en hög med reklam, utan ett litet, vitt kuvert. Felicia böjde sig ner och plockade upp kuvertet. Det hade ingen adress på sig, inte ens ett namn. Det var omsorgsfullt igenklistrat, så hon fick hämta en brevkniv för att kunna öppna det. Inuti kuvertet fanns ett fotografi, och när hon såg vad det föreställde fick hon en smärre chock.
På fotografiet fanns en man och en kvinna, båda nakna. Mannen var David, och han såg ut att vara i full färd med att slicka kvinnan mellan benen.
Fortsättning följer...
(Skriv gärna en kommentar om och hur ni vill att serien ska fortsätta)
Fler noveller av samma författare
Varför inte fortsätta med en hämdaktion från Felicia och Michel där de hamnar i en gruppsexorgie med David och paret på bilden? Alla på alla!