Små, små ord av kärlek...
Författare: häxansurtant Datum: 2008-08-16 18:04:54
Kategori: Bdsm
Läst:
5 280 gånger
Betyg: 3.7 (3 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
SMÅ, SMÅ ORD AV KÄRLEK.
Jag satt behagligt tillbakalutad i soffhörnet. Mina stövelklädda ben låg lutade mot soffbordet. Stilettklackarna pekade mot dörren. Jag slätade ut min långa svarta kjol. Drog förstrött med handen över klyftan som formades av min svarta korsett under tiden jag drack en klunk svalt, vitt vin. Klockan var 19.58. Om exakt två minuter skulle ytterdörren öppnas. Kanske stod han där redan? Jag motstod frestelsen att resa mig och gå och titta efter. Jag drack en klunk vin till och kände värmen av vinet spridas i kroppen. En annan eld började ochså att spridas. Jag tittade på klockan 19.59. Rummet låg i dunkel. Skuggor dansade på rummets väggar. Ljusstakarna på bordet spred ett varmt, mjukt sken. Våren spred sin spröda toner ur högtalarna. Klockan var 20.00.
Jag hörde dörren öppnas. Steg i hallen.
-Klä av dig och kom in! ropde jag. Rörelse i hallen. Jag kände spänningen stiga. Lusten likaså. Tillslut hörde jag nakna fötter mot parketten. Och där stod han i all sin nakna prakt. Som en jätte stod han där i mitt vardagsrum med sina 193 centimeter. De gröna ögonen gnistrade som smaragder i ljusens sken. De mörka, kortklippta håret lockade sig av vätan utifrån. Han stod stilla med blicken riktad mot taket. Jag bara iakttog, iakttog varje muskel i de muskulösa låren, bringans mörka matta av hår och de breda axlarna. Han var vacker min lille prins.
-Nu blev det nog ett missförstånd, sa jag. Jag menade att du skulle ta av dig ytterkläderna, inte klä av dig allt. Gå och klä på dig! Jag orkar inte med att se dig naken, din idiot!
Omedelbart vände han sig om och gick ut i hallen för att ta på sig kläderna igen. Jag satt kvar i soffan och log nöjt.
Han återvände ett par minuter senare i påklätt skick. Ställde sig mitt på golvet och tittade på mig. Smaragderna gnistrade. Jag log mot honom och sa:
- Jag ångrade mig. Klä av dig. Han lydde min befallning utan att tveka. Återigen stod han naken framför mig på vardagsrumsgolvet. Jag tog fram en flaska olja som jag hade gömt under en kudde och kastade den mot honom. Hårt.
-Olja in dig. Han lydde utan att tveka. Han var väluppfostrad min lille prins.
-Olja in dig långsamt, sa jag. Nerifrån och upp.
Han började lite tveksamt olja in sin högra vad. Sedan fortsatte han med sitt högra lår där muskeln spände och visade sig i all sin prakt. Han fortsatte lite mer självsäkert med sin vänstra vad, medveten om mina blickar som girigt följde handens rörelser. Vid det vänstra låret började hans rörelser bli sensuella. Jag log nöjt och mötte hans blick. Han såg åtrån i mina ögon. Han visste att han var vacker.
-Kom hit. Befallningen bröt den spröda sensuella stämningen. Ta med dig oljan!
Han ställde sig framför mig. Naken. Sårbar. Precis som jag ville ha honom.
-Ner på knä. Jag sa det i en smeksam ton och tittade in i de smaragdgröna. Han lydde. Jag tog flaskan med olja och hällde ut en ansenlig mängd i min hand. Jag började sakta, smeksamt att olja in överkroppen på den grönögde. Jag gjorde det omsorgsfullt. Jag älskar oljan mot huden. Friktionen som nästan har upphört. Jag såg att han njöt. Både av beröringen och min uppmärksamhet. I mitt inre kände jag hur en eld tändes, en eld av begär, att få äga.
Jag hällde återigen ut olja i min hand. Men den här gången oljade jag in hans mandomsom visade sig vara mer än redo. Sakta, försiktigt, drog jag med min hand över den stolta soldaten. Drog med tummen ytterst försiktigt över ollonet, blankt av sin egen väta. Han blundade, stönade nästan ljudlöst. Min eld höll på att bränna upp mig.
-Lägg dig ner! kommenderade jag. Lägg dig ner på golvet!
Han lydde utan ett ögonblicks tvekan. Naturligtvis. Jag ställde mig vid sidan av honom och tittade föraktfullt ner på honom. Smaragderna gnistrade. Jag drog sakta upp kjolen. Centimeter för centimeter.
-Du vet att du inte har tillåtelse att komma, slavkräk. Sa jag. Han nickade.
Jag satte mig gränsle över honom. Sjönk sakta ner och kände mig fyllas. En underbar känsla. Jag rörde mig snabbare och snabbare för att sedan sitta stilla. Jag flämtade i min egen upphetsning:
-Du vet att du inte har tillåtelse att komma. Det var ingen fråga, det var ett konstaterande. Jag red vidare. Jagad av min egen eld. Jag var så uppe i min egen njutning att jag inte brydde mig i om min slav, den grönögde, löd min befallning. Jag lär mig omfamnas av det stora, mörka havet som kallas njutning. Och jag kom, och kom, och kom. Och naturligtvis kom han.
Jag satt kvar. Flämtande. Tittade på den grönödges fridfulla ansikte. Jag böjde mig fram och viskade små, små ord av kärlek i han öra. Han log. Nöjt. Belåtet. Jag satte mig upp. Satte mig tillrätta på hans bröstkorg. Sjönk ned så pass mycket att han fick svårt att andas.
-Slicka mig ren, befallde jag och tittade in i hans ögon. Och gör det ordentligt!
Jag satte mig tillrätta på hans ansikte. Kände hans tunga försiktigt virvla runt i mitt sköte. Han slickade ordentligt. Han var tydligen mån om att göra ett bra jobb. Väl medveten om att han misslyckats totalt med att inte komma. Kanske trodde han att det här var straffet?
Han slickade och slickade. Jag kände hur elden började brinna igen. Han började visa min kärleksknapp uppmärksamhet.
Sluta inte, befallde jag. Sluta inte! Fortsätt! Jag kände hur vågorna från njutningens hav börja skölja över mig. Jag förlorade mig i det oändliga havet. Jag kom och jag kom och jag kom.
Jag rullade ner på golvet. Matt i hela kroppen. De sista tonerna ur vinterns allegro hördes ur högtalarna. Vi låg sida vid sida och tittade på skuggornas tysta dans i taket. Njöt av tystnaden och friden. Min vackre prins tog min hand och kramade den. Så låg vi. Som i en egen värld. En annan och bättre värld.
Hjälp mig upp! kommenderade jag och bröt återigen stämningen. Han reste sig snabbt på fötter och hjälpte mig upp på benen igen. Vi stod mitt emot varandra. Jag såg hans breda bringa och kunde inte låta bli att dra med handen genom mattan av hår. Jag var tvungen att böja huvudet bakåt för att kunna se in i den smaragdgröna.
-Du vet att du misslyckades tidigare, eller hur? Han nickade.
-Jag sa att du inte fick komma, men du gjorde det. Eller hur? Han nickade. Skamset den här gången.
-Då vet du ochså att jag måste bestraffa dig, eller hur? Han nickade återigen. Skamset.
-Men först, min lille prins, ska jag binda dig. Han tittade förvånat på mig. Jag hade tidigare aldrig bundit honom.
Jag tog fram ett rött sidenband som jag gömt bland kuddarna i soffan.
-Håll fram dina händer, befallde jag. Han höll lydigt fram händerna. Jag band omsorgsfullt med det röda sidenbandet hans handleder. Knöt bandet två varv runt handlederna och avslutade med en liten rosett. Den grönögde såg lite fundersam ut. Men det brydde jag mig inte om. Jag drog fram ett till rött sidenband. Det bandet knör jag på samma sätt. Omsorgsfullt. Två varv och en liten rosett. Men det här bandet satt runt manligheten som vid det här tillfället såg lite trött ut.
Jag lutade mig tillbaka och beskådade nöjt mitt verk. Den grönögde tittade i taket.
-Är du fin? frågade jag. Han svarade inte utan fortsatte att titta i taket.
-Är du fin frågade jag! sa jag och höjde rösten en aning. Han vände smaragderna mot mig och svarade:
-Ja, det är jag.
Jag höll kvar hans blick och log.
-Så bra att du är fin. Du ska vara fin när jag straffar dig. Du ska få smaka på piskan för din olydighet. Du ställer dig över vardagsrumsbordet så går jag och hämtar piskan.
Jag väntade inte för att se att han lydde min order utan gick bara in i sovrummet och hämtade ridspöet. När jag kom ut i vardagsrummet stod han lutad över bordet precis som en väluppfostrad slav ska göra. Jag gick fram till CDspelaren och bytte skiva. Dimmu Borgirs hetsande trummor fyllde rummet.
Jag drog med spetsen av ridspöet längs med det vänstra benet. Daskade till. Lätt. Knappt märkbart. Det kittlade. Jag såg hur det ryckte till i hans muskler. Jag slog. Han ryckte till av smärta. Jag drog långsamt med spetsen på ridspöet längs med det andra benet. Drog spetsen en gång till längs med benet. Jag slog till. Hårt. Han ryckte till. Jag slog en gång till. Och en gång till. Hans ansikte förvreds av smärta. Jag kände att jag njöt. Njöt något så oerhört av att se hans smärta.
Det började bli röda ränder. Jag slog ett par gånger till och såg hur blod började sippra fram ur endel av ränderna. Jag drog med handen över den röda bakdelen. Kände de röda upphöjningarna med handen.
-Jag tror du har lärt dig din läxa. Eller hur? frågade jag. Nästa gång jag säger att du inte får komma, så kommer du inte. Eller hur?
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Små, små ord av kärlek... | Bdsm | 3.7 | 16/8-08 |
