Ett liv som slav 5
Sara sitter grensle över den muskulösa svarta mannen. Hans stora svarta kuk glider in och ut i Henne. Sara rider, långsamt, huvudet bakåtböjt, njutningsfullt, stjärten uppåtböjd. Emma står vid dörren, naken,och ser på med glansig blick. Toalettslaven står fastkedjad i ett hörn, fortfarande med munnen på vid gavel efter att ha sugit den svarta mannens kuk, för att få kuken i det skick Sara krävde. En brasa sprakar i den öppna spisen.
"Emma!", flämtar Sara, "hämta ett glas vatten".
"Ja frun", Emma niger och skyndar ut ur rummet.
Hon går fram till sängen, niger och räcker Sara glaset.
"Tack, du kan gå nu Emma, jag vill vara ensam med knullslaven", Emma niger, "tack frun", och går försiktigt ut ur rummet, hör Saras flämtningar, Hennes vällustiga sexiga röst "min knullslav...". Emma stänger dörren, hon är kåt. Utanför dörren står husslaven på knä, med blicken i golvet, redo att lyda minsta kommando inifrån rummet. Emma tittar på den med avsmak, och just då tittar husslaven upp mot henne, Emma spottar den i ansiktet, så mycket hon hatar husslaven, ingen respekt för henne! Husslaven sänker genast blicken i golvet, sitter stilla, rädd för att bli piskad.
Inne i sitt egna rum tar hon tar på sig ett par svarta knästrumpor och sina svarta högklackade skor, och en vit ylletröja som stramar åt kring hennes fasta bröst, hennes bröstvårtor, styva, syns tydligt rakt uppåtstående under ylletröjan. Det är kallt i källaren, tänker hon.
Jag hör en nyckel rassla i låset. Jag ligger naken och huttrar, lyset tänds och jag ser Emma komma in i cellen. Ridpiskan i handen. Hennes blonda hår som faller ned över axlarna, hennes rödmålade mun, hennes bröst som jag kan urskilja tydligt under ylletröjan. Inga trosor, hon är naken så när som på tröjan och ett par strumpor som går upp till knäna och hennes svarta högklackade skor som jag slickat rena så många gånger. Jag börjar skaka av skräck, och köld, nästan okontrollerat, och kuken reser sig. Jag kryper snabbt fram till hennes fötter, med pannan i golvet och sträcker upp min blodiga stjärt, jag vill visa att stjärten redan fått vad den tål. "Kyss mina fötter", väser Emma. Jag gör som jag har blivit tillsagd, jag känner nu hennes parfym, hennes doft, jag vet att hon är mycket kåt, känner doften från hennes sköte.
"Vänd dig om, med röven i vädret" kommenderar hon, och hennes röst darrar av kåthet. Jag känner skräcken som på nytt griper tag i mig, och kuken slaknar, men gör så som hon kommenderat mig.
Jag väntar med skräck. Väntar på att hon ska börja piska mig. Vågar inte vända huvudet bakåt för att se. Så kommer det första rappet med ridpiskan! Jag känner att jag nästan faller framåt av kraften i hennes slag. Jag ylar av smärta, försöker dra undan stjärten, men nu haglar piskrappen över stjärten, över ryggen, Emmas kåta flämtningar ekar i cellen. "Stilla!", kommenderar Emma med hes, flämtande röst. Hon har nu tvingat in mig i ett hörn, kan inte dra undan stjärten längre. Emma piskar mig med ridpiskan okontrollerat känns det som, jag tror redan att hon aldrig kommer att sluta!
Så plötsligt slutar slagen.
Det enda som hörs är Emmas flämtningar. "På rygg", flämtar hon. Jag ligger på rygg och känner dom öppna såren på ryggen och stjärten mot det kalla stengolvet. Så kommer Emma över mig, hon sänker sig ned över mitt ansikte, begraver det med sitt kåtvåta sköte. Hon stönar vällustigt när hon känner mitt ansikte, min mun mot sitt sköte. Min näsa, tunga som masserar henne. Hennes stjärt nu, mot min tunga, mot mitt ansikte, känner mitt ansikte begravas djupare mellan hennes skåra, hon glider djupare, djupare, trycker sin stjärt så hårt att mitt huvud begravs i henne. Jag flämtar, kippar efter luft, inne i hennes stjärt, i hennes sköte, allt är ett enda mörkt hav av hennes kåta dofter, hennes flämtingar, stön av välbehag, känner att jag håller på att kvävas, hon juckar nu, sitt sköte, sin stjärt, på mitt huvud, hon kommer. Hon skriker ut sin vällust, sitter kvar, låter orgasmen ebba ut. Sedan stiger hon upp, änligen frisk luft, jag flämtar av syrebrist, drar i mig av den friska luften! Jag ser att hon rättar till sitt hår, och så tar hon sin ridpiska, går mot dörren, inte en blick på mig. Släcker lyset, vrider om nyckeln i låset, stänger dörren, låser från utsidan.
Fler noveller av samma författare
