Morgonkaffe
Hon satte på kaffemaskinen och släpade sig ut ur köket, gick mot fönstret för att ta en första titt på världen den här sömniga söndagsmorgonen. Hon särade på gardinerna och lät en strimma av den ljusa morgonsolen stråla in i det dunkla rummet, som tillhörde honom under den större delen av dagen. Men såhär tidigt, hennes favoritstund på dygnet, så var rummet och det här fönstret nästan alltid hennes. Det var visserligen inte hennes favoritrum i det stora huset, men utsikten vid den här tiden på dagen var så perfekt. Solen smög sig upp ovanför trädtopparna och exploderade ner på grannens färggranna trädgård.
Doften från det nybryggda kaffet gled in rummet och hon tänkte precis vända sig för att hämta det, när en rörelse i ena ögonvrån fångade hennes uppmärksamhet. Pernilla, grannens dotter, gick ut genom altandörrarna och gick mot den blomstrande, mångfärgade rosenrabatten med en korg och en trädgårdssax.
Medan hon med blicken följde Pernillas rörelser så log hon för sig själv och avundades i hemlighet den unga flickan. Hon längtade efter att få vara tjugo år igen och hemma över sommarlovet. Fri att göra som hon ville och samtidigt så ung och vacker. Vid trettiofem visste hon att hon fortfarande såg bra ut, men hon antog att varje kvinna skulle fortsätta vara ung om det bara var möjligt.
Hon var försatt i djupa tankar och hoppade till då hon kände hur hans händer vilade på hennes axlar. Hon hade inte hört att han smugit in i rummet och blev lite nervös över att hon inte hade hällt upp kaffe åt honom än. Hon öppnade munnen för att be om ursäkt, men innan hon hann säga något viskade han i hennes öra att hon skulle vara tyst. Sedan kikade han över hennes axel på den unga kvinnan som försiktigt klippte rosor och lade ner dem i korgen.
Ena handen lämnade hennes axel och långsamt förde han isär gardinerna så mycket det gick, öppnade upp det väldiga fönstret till världen utanför. Pernilla såg rörelsen i ögonvrån och såg upp, såg att de båda stod och såg ner på henne. Och log och vände skyndsamt undan blicken, lite nervös över att se kvinnan stå alldeles intill glaset endast iklädd sin morgonrock.
Han skrattade lätt och gled med händerna nerför hennes armar, huden pirrade av beröringen. Innan hon ens hann reagera hörde hon det metalliska ljudet av låsen i handbojorna, som nu fäste ringarna runt hennes handleder. Han nosade mot hennes nacke och lyfte hennes armar ovanför huvudet för att sedan tjudra henne vid gardinstången. Hon gnydde lite och viskade:
- Inte såhär... inte när någon faktiskt är i trädgården. Tänk om hon tittar upp en gång till och ser oss?
Ett mjukt skratt gled över hans läppar och hans händer kom runt hennes kropp igen och började lossa på repet i hennes morgonrock. Hon gnydde igen och tystnade, visste att inget hon kunde säga skulle spela någon roll; den varma känslan dämpade alla hennes andra tankar. När rocken gled isär föll den varma morgonsolen över hennes hud och hon började smälta mot hans kropp.
Precis i det ögonblicket såg Pernilla upp mot fönstret igen och var tvungen att ta ett djupt andetag. Hon kände hur ansiktet blossade och visste att hon borde titta bort, eller ännu bättre – gå tillbaka in i huset. Men någonting höll kvar hennes blick, fastlåst upp mot fönstret. Kanske var det hennes eget begär, otillfredsställt sen så länge tillbaka, eller kanske var det för att han såg över kvinnans axel rakt in i hennes blick, nästan in i hennes själ. Oavsett varför så stod hon kvar, stilla, och såg upp. Hjärtat slog hårt i hennes bröstkorg.
Kvinnan slappnade av och föll bakåt en liten bit, lät bojorna hålla henne upprätt medan hans förde händerna runt henne, gled med handflatorna upp över hennes varma hud. Fingrarna snuddade lätt vid hennes bröstvårtor, stannade upp för att nypa tag i dem och vrida dem mellan fingrarna. Hon kände hur de svällde och hårdnade medan han lekte med dem. Herregud, som hon älskade hans händer. Samtidigt lutade han sig mot henne, och hon kände att han styvnade mot hennes skinkor.
Hon öppnade ögonen och såg ner mot trädgården. Flickan stod helt öppet och såg på, utan att längre se generad ut. Hans högra hand gled ner över hennes mage och hon stönade då hans finger smekte över hennes nakna, lena kön. Hon särade på benen, gav honom större spelrum; visste att flickan i trädgården kunde se hur hans fingrar särade på henne. Men hon brydde sig inte om det, ville bara åt de känslor hon visste att hans händer kunde frambringa. Hon släppte ut ett stön då ett finger gled genom vätan, sökte sig djupare.
Pernilla såg fingret glida in i kvinnan och stönade mjukt även hon. Det var ofattbart för henne hur upphetsad situationen gjorde henne. Med vetskapen att hennes föräldrar var bortresta över helgen så slog hon sig ner på trädgårdsbänken och särade lite på sina egna ben, lät morgonluften svepa in under hennes gula solklänning. Först nu insåg hon hur våt hon hade blivit.
Hon såg mannen låta ett andra finger tränga in i kvinnan och han såg ner på Pernilla, log en aning. Hans leende fick henne att känna sig lite modigare. Långsamt förde hon ett finger uppför sitt eget lår, bomullsklänningen föstes högre och högre upp och hennes egen hand kom allt närmare den heta vätan mellan hennes ben, som blev allt mer påtaglig.
Kvinnan kände det andra fingret och gnydde njutningsfullt när hennes våta sköte nu öppnades ännu mer. Herregud, tänkte hon för sig själv. Jag måste ha honom! Fingrarna drev henne, som alltid, till vanvett, men han visste att hon behövde mer än så. Han drog ut fingrarna och lät dem rita ett fuktigt spår upp för hennes varma hud. Han vilade dem mot hennes läppar tills hon slickat dem rena.
Hon särade än mer på benen och kände äntligen hur han bakifrån smekte ollonet på sin hårda lem mot hennes mus. Hon putade med rumpan och stönade, bad om just det hon behövde. Han belönade henne genom att kraftigt stöta in sin kuk i henne.
- Ta mig! stönade hon, hennes andhämtning var ytlig nu.
Känslan av hans styva mandom som stötte in och ut ur hennes hungriga kön fick henne att känna sig yr. Med ena handen höll han om henneshöft, den andra lekte med hennes bröstvårtor – vred och nöp i dem. Deras morgonkaffe var sedan länge bortglömt då hon pressade sin ivriga kropp mot lemmen som alltid tog så väl hand om henne.
Av kvinnans ansiktsuttryck att döma så förstod Pernilla att han hade trängt in i henne. Fortfarande såg mannen över kvinnans axel och rakt in i Pernillas ögon. Hon vek inte undan med blicken utan lät istället sina fingrar glida över musen. Hon kände vätan sprida sig genom det mjuka bomullstyget, och förde undan trosorna för att sedan hitta sin klitoris. Snabbare och ivrigare smekte hon sig själv, lät då och då ett finger glida djupt in i vätan. Hon gled mot kanten av bänken, med brett särade ben medan hon onanerade, kände hur hon närmade sig.
Kvinnan gnydde mjukt:
- Åh gud, jag kommer.
Mannen reagerade genom att pressa sig djupt in i henne och hålla kvar sin kropp mot hennes, hans sats skjöt djupt upp i henne – stråle för stråle.
Pernilla såg hur kvinnan skrek och lyfte sina höfter högt ovanför bänken, hennes egna fingrar djupt in då orgasmen sköljde över henne. Medan hon lät sig själv slappna av och sänkte sig ner mot bänken igen, så försökte hon att hämta andan och öppnade ögonen; såg upp mot fönstret. Det enda hon såg var en flyktig rörelse i de nu stängda gardinerna, vilket fick henne att undra. Var det bara en dröm?
Fler noveller av samma författare
