Anno 1100 - Bortom vägen, inunder träden
Författarens kommentar: BDSM-elementet i historien är egentligen bara bondage, resten är fint, svettigt, medeltida vaniljsex. Jag har försökt hålla mig till dåtida skönhetsideal så gott det går. Enjoy! :)
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Det var en vacker dag och solen stod högt på himlen när jag stannade till vid vägkanten för att äta. Jag hade precis satt mig ned och öppnat tygpåsen med ost och bröd när jag hörde steg på vägen bakom mig. Det hade varit en ensam vandring och jag var nyfiken på vem som hade ärenden åt mitt håll. Gestalten som kom gående var ung och rank, en man inte mycket äldre än jag själv.
Så, vem är jag, er skälmska berätterska? Mitt namn är Elma från Kviste. Jag var 22 år gammal den där sommaren, eller 23, min familj håller inte så väl reda på åren, och jag var vid tiden förlovad med en ung man från byn, min nuvarande make, som jag tycker om och trivs med men som knappast sätter eld på blodet mitt. Få har någonsin klagat på det yttre, men åtskilliga på min envishet och föga fromma sinnelag.
Sålunda var jag inte förvånad när den unge mannen stannade till framför mig, log och frågade om han fick slå sig ned och äta med mig. Medan han i sin packning letade efter bröd och vin så tog jag mig en närmare titt på honom. Hans ljusbruna hår var rufsigt, avskuret som på en krigsman, hans ögon klara och ljust gråblå, ungefär som himlen en mulen sommardag. Hans kropp var spenslig och när han böjde sig framåt för att lyfte sitt vinskinn från marken så fick jag en skymt av spända muskler i glipan mellan hosor och brokar när den korta resetunikan gled upp. Mitt hjärta började bulta. Jag ville se mer. Han var vacker, och vackra män är sällan bonddöttrar bortskämda med.
Han slog sig ned vid min sida och ju längre samtalet förflöt, desto tydligare såg jag hur han iakttog mig. Den varma dagen hade fått mig att lägga överklänningen i packningen och det enda jag bar var en coif om håret och en särk som hölls uppe på höften av ett läderbälte. Även om särken dolde min midja så ska det en blind dåre till att missa att jag har både höga, fasta bröst och breda höfter. Uppmuntrad av hans blickar log jag och pratade självsäkert på. Jag visste redan att jag ville att han skulle ta mig innan vi skiljdes åt.
- Vad gör en ensam flicka här ute på vägarna?
Jag ryckte på axlarna.
- Jag ska sälja min mors tyg på marknaden i Vedklostra. Det är bara en halv dags vandring, så mor brukar släppa iväg mig själv.
- Och din make, vad tycker han om det?
Jag log och svarade sanningsenligt att jag var ogift men förlovad, och det med en barndomskamrat snarare än en stor förälskelse.
- Vist val, var hans enda kommentar.
- Vad är ett vist val?
- Att förlova sig med en vän snarare än med en älskare. Älskare kan man alltid hitta på annat håll.
- Vad menar du?
- Vad tror du?
Våra blickar möttes, sedan våra läppar. Han smakade friskt av vin och äpplen. Själv var jag så kåt att jag darrade.
Han var ung och ivrig, jag var nytänd och utsvulten, och vår kyss varade länge. Det torra gräset knastrade under mig när han långsamt böjde mig bakåt och pressade sig över mig. Jag var knappast någon oskuld längre, inte efter nästan ett års förlovning, och när hans höfter trycktes mot mig kände jag tydligt hans kuk genom både tunika och brokar. Han ville ha mig, inte bara med blicken utan med kroppen också. Vägrenen var dammig, och fnissande hasade jag mig lös och kröp in i skogen bakom.
När jag vred mig över på rygg såg jag hans kropp som en siluett mot solen där han ställt sig över mig på knä. Kvickt lösgjorde han bältet och vred de båda tunikorna över huvudet. Hans kuk skapade en lovande bula i de lösa brokarna, och när han böjde sig ned för att kyssa mig igen kände jag den skarpa doften av man och svett blandas med lukten av skog och granris. Hans hand hittade mitt bröst, knådade det dröjande genom särken medan våra tungor spelade. Tyngden av hans höfter som trycktes mot mig höll på att driva mig till vansinnets rand. När han trevande hittade min särkfåll och drog handen uppför mitt lår lade jag resolut handen över hans skrev. Han var redo. Med fingrarna slutna runt hans kuk gled mina ben isär för hans hand och han log ner mot mig när han kände hur våt jag var, hur fullständigt kåt han hade gjort mig. Med ett snabbt ryck slet han upp bältet till hosorna och brokarna öppnaden och gled ner. Den synen är ett av mina käraste minnen, en rank, välarbetad kropp med hans hårda lem fri och i stånd bara för mig. Med särken upphasad till midjan tog jag ett fast tag om hans kuk och drog ner honom mot mig.
När han stötte in i mig blev jag som omedveten om allt omkring oss, det enda jag kände var hans armar mot min bröstkorg och hans stånd som knullade mig, djupt och hetsigt. Som ett vilddjur gned jag mig mot honom, mötte hans stötar utan att känna hur granriset rev och riskade mina lår, hur vår svett gneds in i min särk och håret fallit i testar ur flätan. Han verkade lika galen han, och när han slutligen kom i ytdragna stönanden återvände vi till skogen, barren och den småfuktiga mossan. Han låg kvar och kysste mig ett tag innan vi skrattande, roade av vår plötsliga lust till varandra, slog följe mot marknaden i Vedklostra.
Väl framme skiljdes våra vägar och jag slog mig ned för att tjäna min familj deras extrapengar. Eftermiddagen var fortfarande varm och solig, och att byta bort min mors linne en rask affär. Precis när jag börjat packa ihop för att bege mig hemåt såg jag ett par män stå och prata med prästen bara en liten bit från mig. De pekade åt mitt håll och gestikulerade för att sedan alla tre vända steget mot platsen där jag stod med min halvfärdiga packning. Det fanns ingenstans att ta vägen. Jag var ett välkänt ansikte i Vedklostra, och även om jag försökt ta mig iväg så hade byborna snabbt pekat prästen åt mitt håll. Även om jag inte var illa omtyckt så var ändå byprästen en respekterad man och ingen som folk i gemen ville stöta sig med.
- Var det här kvinnan ni såg?
De båda männen nickade åt prästens fråga medan jag stod orörlig med bultande hjärta.
- Det är hon. Titta på hennes kläder, Fader. Hon har gräsfläckar på hela särken.
Det var inte så mycket värt att protestera. Jag hade blivit påkommen med hor, och inom en kort stund fann jag mig själv I en ståstock längs vägen i utkanten av byn. Den vanliga platsen utanför kyrkan var tack och lov fortfarande full av marknadsstånd.
Jag hade aldrig förr suttit I en stock, inte för att jag aldrig förr förtjänat det, utan för att jag aldrig förut blivit påkommen. Medan utsocknes lämnade Vedklostra blev jag utstirrad, skriken åt och vid ett par tillfällen träffad av en spottloska, men mina tankar malde på för fullt på annat håll. Det var ingen mening med att försöka dölja mitt snedsteg för min fästman. Rykten spred sig snabbt och många hade varit vittne till min nesa. Men min tillkommande var en praktisk man, väl medveten om världens faror. När mörkret börjat falla så var jag övertygad om att jag hittat en historia som inte skulle få honom att lämna mig. Min kropp värkte och ömmade efter flera timmar i min obekväma ställning, stående framåtlutad med händer och nacke fastlåst i den grova stocken. Jag var trött, hungrig och törstig och tanken på att stå där till gryningen gjorde mig allt mer modfälld och dyster. Trots att jag är en stark flicka så hjälpte det mig föga.
En plötslig rörelse bakom mig fick mig att rycka till. Natten var i övrigt tyst på allt utom prasslet från smådjur och enstaka katter på nattpromenad, och ljudet av lätta fötter verkade nästan eka genom tysnaden. Jag var på helspänn. Ingen kunde hjälpa mig här. Även om vissa av byborna skulle ha velat så sov de alla redan och jag hade knappast kraft kvar att skrika högt nog för att väcka dem. Jag var helt utlämnad till min nattlige besökares godtycke. Hela jag slappnade av när gestalten syntes I månljuset. Min färdkamrat var här, vad annars än för att släppa mig fri?
- Roland? Väste jag lågt, bara så pass högt att han skulle höra mig. Tack Gud för att du är här! Spärren sitter på höger sida, du borde kunna lossa den!
Han kom närmare tills jag kunde urskilja hans drag i det svaga ljuset, ett ljushyllt ansikte med höga kindben och rak näsa.
- Snart.
Jag såg klentroget på honom.
- Snart!? Vad menar du med snart?
- Du ser väldigt inbjudande ut framåtböjd sådär.
Jag stelnade till. Han kunde inte mena... Minnet av vår herdestund tidigare fick mitt hjärta att slå snabbare och när han gick runt mig och långsamt började dra upp särken över mina ben så insåg jag att han tänkte på samma sak som jag, hur perfekt hans kuk hade fyllt upp mig, hur vi legat varma och flämtande i skogen bara några timmar tidigare. Hans händer utforskade mig under tyget, klämde och smekte mina lår, kupades hårdhänt runt min bak.
- Jag har velat ta dig så här ända sedan första gången jag såg dig vid vägen.
Hans röst var hes och jag slöt ögonen. Mina axlar värkte fortfarande, men jag sköt det åt sidan, uppslukad av att känna hans händer lägga särken över min midja så att mina höfter var nakna och utlämnade. När jag insåg att han stirrade på min fylliga bak så svankade jag så mycket jag kunde för att ge honom bättre sikt. Den svala nattluften smekte min fitta och jag rös, både av kyla och förväntan. Jag var fast, nedspänd och orörlig. Tur för mig att det var han som kommit och inte någon annan som jag mindre frivilligt givit mig åt.
Utan förvarning kände jag något hårt tryckas mot mig. Den varma lemmen pressades mot min bak och just när jag kände hur min våthet rann nedför låren så hittade hans hand min fitta och började försiktigt smeka den. Ingen annan än jag själv hade någonsin rört mig där förut. Hans finger gled upp och ner mellan mina ben och jag sträckte på mig så mycket jag kunde för att han skulle komma åt, både med sin hand och sin kuk. Långsamt gled han in i mig, fyllde ut mig tills hans höfter var hårt tryckta mot mina.
- Jag äger dig, viskade han lågt. Till och med efter en dag i stocken så är du så kåt att du savar.
Det enda jag kunde få fram till svar var ett gnyende. Hans fingrar rörde sig i takt med staken djupt inuti mig och jag kände hur hela min kropp spändes när jag kom runt honom. Jag hade ingenting emot att han ägde mig, inte om min lust var besvarad på ett så njutbart vis. Trots min fittas rörelser vek hans kuk sig inte en tum, tvärtom tog han ett fast tag om mina höfter och ökade skoningslöst takten. Jag verkade inte kunna sluta komma. Det var nästan en lättnad när jag krampade för andra gången och hörde honom stöna till och pressa sig så hårt emot min bak att jag snyftande näst intill tappade fotfästet. Jag var fortfarande fastlåst i stocken och jag kände hur våra safter rann nedför mina ben där jag stod, oförmögen att skyla mig.
Han hade något konstigt i blicken när han släppte loss mig och sedan iakttog mig medan jag gned mina ömma, halvsomnade muskler.
- Vet du vad? Sade han plötsligt, tyst och hest. Jag har inte sett dig naken.
- Skulle du vilja?
Han nickade, fortfarande med blicken fäst på mitt ansikte.
- Om du hämtar min packning i sakristian så lovar jag, jag ska dra av mig särken och visa dig allt.
Jag såg honom försvinna i mörkret och när han återvände en stund senare så bar han på min väska. Ett par ögonblick funderade jag på om han brutit sig in i kyrkan eller om han bara vandrat in och tagit den, men sköt sedan undan tanken. Hur han ordnat mitt dilemma var egentligen helt oviktigt. Utan ett ord sträckte han över väskan till mig och log så att den busiga glimten i hans ögon träffade mig som en kittling i maggropen.
- Jag tror att du är skyldig mig något, Elma från Kviste.
Med en sista blick åt hans håll började jag gå längsmed vägen, bort från Vedklostra kyrkby. Utan att behöva se mig om kunde jag höra honom följa mig på tysta fötter på grusvägen. I skogsbrynet där månljuset stod i skarp kontrast mot mörkret mellan träden tog jag tag I särkfållen med korslagda armar och drog mittenda plagg över huvudet. Han iakttog mig tyst ungefär tre meter bort och jag kände rodnaden sprida sig över mitt ansikte av uppmärksamheten. Jag rodnar sällan, men intresset och det intensiva i hans blick gjorde mig generad, plågsamt medveten om mig själv och varje linje på min kropp.
- Du är vacker.
- Tack, du är inte så illa du heller.
- Jag vill ha dig över mig.
Det var inget hot, inget önskemål eller bön, bara ett enkelt konstaterande.
- Tredje gången på en dag?
- Jag har inte haft någon kvinna på länge.
Jag undrade verkligen hur det hade gått till. Han var ung och vacker, stark och verkade knappast fattig. Han borde ha kunnat få en kvinna närhelst han kände behovet, men jag frågade inte vidare. Istället lämnade jag min särk och min packning i en hög bakom mig och gick emot honom tills vi stod ansikte mot ansikte i natten. Utan att röra vid honom böjde jag mig fram och viskade: - Så vi ska återvända till skogen?
Hans enda svar på min fråga var att dra av sin väska och lägga den bredvid min i skogsbrynet innan han tog mig vid handen och förde mig in mellan träden.
Precis där skogen öppnade sig till en liten glänta stannade han till och drog av sig tunikorna. Med ett ryck drog han mig till sig, följde min ryggrad med fingrarna medan hans läppar sökte mina. Mina känsliga bröst trycktes mot hans bröstkorg, hud mot hud, medan händerna själva sökte sig till hans höfter där jag lätt darrande fumlade upp det knutna bältet till hans hosor och brokar. Långsamt föll jag på knä, började fascinerat smeka de grova benkläderna nedför hans lår och välformade vader. Min första tanke att han var en stridens man verkade stämma, hans ben bar ärr efter hugg, vita linjer som avtecknade sig svagt i månljuset. Det var en ljus natt och vi såg varandra tydligt i det kalla ljuset. Dröjande kysste jag hans höftben, lät tungan löpa längsmed linjen från hans midja ned mot staken som hängde hård ut från den slanka kroppen. Det gick som en skälvning genom honom när mina läppar nådde roten och när jag slöt munnen runt hans svullna ollon fick jag ett lätt stön som belöning. Långsamt, för att reta honom, lät jag hans kuk glida in, smekte den varma spetsen med tungan med händerna lutade mot hans höfter. Den här gången hade jag tid. Månen stod högt och det var långt kvar till gryningen. Med hans händer mjukt på mitt huvud njöt jag av känslan av hans kuk mellan mina läppar, hur den smakade, hur den spändes och hårdnade allt mer medan jag slickade och sög tills jag nästan trodde att den skulle spricka. Han viskade mitt namn ovanför mig och uppmuntrad ökade jag takten, slök den hårda lemmen ned till roten.
Det var han som avbröt mig till slut när han lyfte mig upp till stående ställning igen. Lätt darrande drog han händerna över min kropp, smekte höftens form upp till min midja, kupade handen runt ett bröst medan den andra smekte min rygg, min bak, min fitta. Jag var inte van vid sådan uppmärksamhet, och snart hängde jag mot honom med svaga ben och en hud så överkänslig att varje vindpust blev en smekning, varje beröring av hans hand fick mig att spänna mig och darra. Till slut satte han sig ned på marken och drog ned mig över sig. Kåtheten hade gjort mig svag, som om tumultet i min kropp tagit över min egen kontroll över lemmarna.
- Jag vill vara i dig, viskade han och jag rös av den förväntan som fanns i de orden, i minnet av hur han tagit mig som en brottsling bara en stund tidigare. Ivrigt höjde jag mig över honom, grensle över hans höfter, och lät långsamt hans kuk glida in mellan mina lår som var helt våta efter hans kyssar och smekningar. Precis som förut fyllde han upp mig helt, som om våra kroppar vore gjorde för att passa. Min fästman brukade få vara försiktig, men här fanns inga sådana krav. Den här kuken skulle jag kunna rida hämningslöst, så snabbt och hårt jag ville. Vild av tanken ökade jag takten, lutade mig bakåt så att min kropp sträcktes ut med händerna mot marken bakom mig. Hans händer gled över mina höfter, styrde mig fram och tillbaka, men mest minns jag hans ansikte och hur den ljusa blicken var fäst på min kropp, min utsträckta mage och rundade bröst. Försiktigt stack jag ned handen och smekte mig själv, styrde hur jag rörde mig runt honom, spände mig för att känna hans stånd stöta mot varenda liten del av mitt inre och till slut kom jag, äntligen fri att skrika och snyfta för varje rörelse mellan mina ben. Svettig föll jag över honom, våra läppar fastlåsta vid varandra tills jag slutligen lugnat mig och låg stilla över honom. Han höjde huvudet och viskade: - Vänd dig om.
Villigt gjorde jag som han bad mig och vände honom ryggen. Hans kuk fyllde upp mig igen och jag slöt ögonen för att ta in känslan av den, av hans hårda höfter under mig. Han styrke mig hårdare nu. Hårdhänt klämmande hullet på mina höfter nästan hammrade han sig in I mig och jag kände honom stelna, spänd som en bågsträng, innan han slutligen sprtutade I mig med tre hårda stötar som fick hela min kropp att skaka och skälva. Försiktigt lade han sedan händerna på mina bröst och drog ned mig över sig. Jag såg bara himlen ovanför oss när han hest viskade I mitt öra: - Du har ett sjujävla sätt att säga farväl, Elma från Kviste. En man kan bli galen för mindre.
Jag bara log upp mot stjärnorna.
När vi återvände till skogsbrynet där vi lämnat packningarna så kysste han mig farväl.
- Jag kanske har vägarna förbi här igen.
Jag log mot honom, varmt och kanske en aning kokett.
- Be I så fall om husrum i första gården i Kviste vid vägen från Vedklostra. Vår lada är varm och du är alltid välkommen.
- Men, din blivande make?
Mitt leende blev bredare.
- Åh, var inte orolig. Min fästman sover djupt.
Och jag, Elma från Kviste, gifte mig och blev en god bondhustru och mor. Min make förstod och förlät mig den mörkmuskige man som skrämt mig i skogen den där dagen så till den grad att jag fruktat för mitt liv och var bara lycklig när det första barnet föddes med ljust hår och ögon lika blågrå som hans egna. Roland kom tillbaka till Kviste med jämna mellanrum, och ja, min make var lika svårväckt som jag lovat!
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Svartläder: Jag har i princip undvikit moderna ord redan, exempelvis så är alla könsord och grova saker de säger/tänker bara ord som har sina rötter från tiden. Även om jag tror att ordet fitta fortfarande användes i sin originalbetydelse också på den tiden, inte bara som könsord...
Och hur menar du ledig svenska? Jag tycker att språket är väldigt enkelt... Så enkelt att jag undrade om jag tappat all finess på vägen. ;)
Tack för kommentaren! Det visar bara att det man själv ser är helt annorlunda än vad andra kan se. Jag ska söka mer input och se om jag kan skala av ännu mer till nästa gång!
Härlig och ovanlig miljö med massor av möjligheter, men lite väl tillgjort språk. Skriv vanlig ledig svenska och undvik moderna ord istället så bevaras den historiska känslan utan att det känns teatraliskt.
Tack för kommentarerna! :) Vad roligt att fler än jag gillar historiska noveller! Det är möjligt att jag kommer tillbaka till medeltiden, men fler historiska noveller kommer absolut.
Det där med i:en... Jag måste stänga av funktionen i Word som automatiskt gör alla i:n stora. Förbaskat störig funktion!
Tack för all input! *kastar en slängkyss och försvinner igen*
Mästerlig! Underbart skriven och storyn kompenserar lätt att nästan varje i är stort istället för litet...
Jag tyckte om novellen väldigt bra, det annorlunda tids-sammanhanget var intressant. Ser gärna mer sådant här! : )
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
vavva: Ja, den är faktiskt väldigt fri från moderna ord redan. Det jag menade var att fraser som "knappast sätter eld på blodet mitt", skulle kunna skrivas ledigare, men utan att lägga till "moderna" ord.