En outhärdlig längtan

---

---

Den här berättelsen är egentligen ett stycke från en berättelse jag skriver, och jag vill gärna få kritik på om det är bra, eller om det är för porrigt.

----------------------

Hon reste på sig för att gå till sitt rum uppe i tornet. Hon hoppades att om hon somnade, skulle hon vakna och inse att allt bara var en jobbig mardröm.
Hon hade kommit upp i korridoren på femte våningen och skulle precis gå in i den korridor som ledde till hennes rum, men stötte ännu en gång ihop med Damien.
– Oj, förlåt.
Han tystnade och verkade rodna när han såg att det var Ariana. Ariana kände sig också ganska illa till mods och kämpade med rodnaden. Hennes känslor för Damien hade ändrats och hon kände sig kluven.
Damien stod bara några få centimeter ifrån henne. Plötsligt rynkade han på pannan; han såg att hon hade tårar i ögonfransarna.
– Gråter du, Arie? frågade han oroad.
Hon svarade inte, utan tittade bara ner på sina fötter.
– Kom, sa han med samma mjuka ton och la en varm hand på hennes rygg. Hon rös till av beröringen. Han förde med henne till sitt sovrum och dom satte sig i sängen; det var mörkt, bara vaxljusen som omringade dom var tända. Det hängde stora sammetsdraperier runtom väggarna och skapade en magisk stämning.
– Vad är det för fel?
Tårarna stockade sig i halsen och det kändes som om en hand kramade om hennes hjärta. Hon klarade inte av att hålla uppe fasaden längre, utan allt brast och hon började gråta tårar av förtvivlan.
– Allt! Allt går åt helvete och jag vet inte vad jag ska göra! Farmor litade på mig, Jack litade på mig, Alex litade på mig… men jag har svikit allihop… det enda jag gör är att göra alla besvikna…
Damien tog henne om axlarna och drog henne till sig. Han kramade om henne och strök henne på ryggen för att lugna henne.
– Jag tror att dom inte alls är besvikna på dig. Dom trodde att du kunde klara det, men det var ju deras förväntningar. Du gjorde ditt bästa och det är egentligen allt man borde kräva av andra. Man kan inte göra saker bättre än sitt bästa…
Damien tog henne lätt under hakan och vände hennes ansikte så dom såg varandra i ögonen. Dom var endast några centimeter ifrån varandra. Doften av Damien triggade Ariana på ett sätt hon aldrig upplevt förut.
– Men vi vet ju inte om det är försent…
Ögonblicket rörde sig om sekunder, men det kunde lika gärna ha varit en hel evighet. Luften sprakade av spänningen mellan dom. Arianas hjärta bankade hårt. Vad är det med mig? tänkte hon. Damien lutade sig framåt och gav henne en kyss. Ariana ville inte egentligen, men något i henne gjorde henne handlingsförlamad. Istället för att ta undan huvudet, besvarade hon kyssen lika passionerat och istället för att skjuta undan Damien satte hon sig grensle över hans knän och drog honom närmare intill sig. Hans kyssar satte igång brinnande eldar i hela hennes kropp. Hon drog sina fingrar genom hans lena lockar och hennes kropp ville hela tiden ha mer. Hans kyssar flyttade sig mot hennes hals, allt hungrigare och han smekte henne lätt på brösten; andningen ökade mer och mer. Han stannade upp och drog av henne tröjan. Han log sitt karaktäriska halvleende och drog av sig sin egen tröja. Ariana smekte hans muskulösa kropp med blicken och drog sina fingertoppar fjäderlätt över hans manliga armar.
– Du är så vacker, sa han strävt och kysste henne på halsen igen. Han reste på sig och la ner Ariana på sängen och hennes spänning blev kraftigare, men det var inte obehagligt. Hon ville ha mer, hon kände ett omättligt behov av att känna hans varma hud mot sin. Hon åtrådde Damien, hon ville älska med honom.
Hans händer började leta sig allt längre ner på hennes kropp, hon kände hans händer på ryggen som smekte henne sakta neråt. Han följde midjans linje och rundade höfterna och hans heta andedräkt lämnade hennes hals för att följa händerna ner till hennes höfter. Han smekte henne över magen och började kyssa den mjukt. En belåten suck lät undslippa Arianas läppar och hon kunde känna hur Damien log åt hennes reaktion. Hans händer började smeka hennes höfter; mjukt och sensuellt, allt för att driva henne till vansinne. Han knäppte upp hennes byxor och drog av dom tillsammans med underkläderna. Han la upp hennes ben på sina axlar och smekte dom. Han kysste insidan på dom, upp längs låret, längre och längre upp tills han var farligt nära hennes allra heligaste. Nu klarade inte Ariana mer, utan ställde sig upp och fumlade med spännet på hans skärp. Hennes fingrar darrade och hon hade en otrolig värme inom sig, som bara Damien kunde släcka. Det tog inte många sekunder för henne att knäppa upp skärpet och dra av hans byxor, samtidigt som Damien knäppte upp hennes BH. Han lyfte upp henne och pressade henne upp mot väggen utan att sluta kyssa henne. Alla deras kläder låg slängda på golvet och dom hade bara ögon för varandra. Om inte Damien hade hållit i henne, skulle hennes ben inte kunnat bära henne. Att känna hans pulserande kropp mot sin gjorde att hon inte kunde tysta sitt gny som gjorde att Damien inte kunde hålla igen längre, utan han svor tyst och slängde ner henne på sängen igen. Han gick ner på hennes mage och kysste den noga. Hans ena hand kände efter hon var redo och den andra vilade på hennes höft. Arianas kropp skakade nästan av otillfredsställd frustration.
– Nu får du sluta reta mig, flämtade hon fram förebrående och drog upp honom.
Damien log mot henne, med ansiktet bara några centimeter ifrån hennes. Han drog undan en lock från hennes mun och kysste henne mjukt.
– Det är ju första gången för oss, sa han med en mörkare röst än normalt, också han flämtande. Jag vill ju att du ska få njuta så länge som möjligt… Men jag ska göra dig till viljes.
Han trevade med handen mellan hennes lår så hon skulle sära på benen och någon sekund senare var dom samman. Det var en underbar känsla att vara i hans famn och hon insåg nu hur förtrollad hon egentligen var av Damien. När Damien började smeka hennes nedre del på det sättet hon ville, var hon tvungen att flämta högt och grävde in fingrarna i hans rygg. I varje smekning, varje kyss och varje rörelse fanns det så mycket kärlek och passion. Åtrån som brann mellan dom var så stark och påtaglig att den nästan var synlig. Rummet vibrerade av deras glödheta lust för varandra. Damien var kärleksfull på ett sätt Ariana aldrig någonsin upplevt någon gång. Han drog händerna längs hennes höfter, upp till hennes midja, strävt över brösten och vidare över armarna, allt utan att sluta kyssa henne.
Arianas händer grep tag i lakanet när det närmade sig klimax och slutet blev så enormt för dom båda, att dom gjorde sitt allra yttersta för att inte skrika rätt ut och påkalla Jacks och Alexs uppmärksamhet.
När dom föll ihop i en flämtande och darrande hög, förstod dom båda att bakom fasaden av hårda ord, hade en enorm längtan gömt sig.
– Det där var verkligen något utöver det vanliga, sa Damien med ett småskratt, fortfarande ovanpå henne.
– Ja, suckade Ariana när Damien rullade av henne och drog bort en lock från hennes ansikte.
– Du är så otroligt underbar, sa han och kysste hennes salta läppar.
Ariana flyttade sig närmare in i hans varma famn och trots att det inte var så lång tid sedan dom vaknat från den vanliga sömnen, somnade dom snart i varandras armar.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
En outhärdlig längtan	Första gången	3.9	16/5-08

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.